Novembernatt

.

.

.

😉

😱🙂😛😱😊😠😳😲😆

Rättvisa är ett klassiskt elliptiskt uttryck som missbrukas dagligen av människor samt av diverse institutioner. Ordet rättvisa blir aktuellt i många etiska satser och ofta när det gäller normer om vad som är rätt och orätt. Ta exempelvis begreppet utilitarism - Största möjliga lycka, till största möjliga antal människor -, det väcker flera följdfrågor men för att hålla sig inom ramarna för denna kontext så är det nödvändigt att veta hur lyckan ska fördelas. Så, vad är en rättvis fördelning av lycka? (Stor enskild lycka, eller lycka för många?) Andra viktiga moment när man behandlar uttrycket rättvisa är definitionen av vad rättvisa kan innebära. Därför har man brutit ner det i olika kategorier. Den Retributiva rättvisan blir vi ofta påminda om i vårt kollektiva samhälle. Det är den återgäldande rättvisan som leder till att människan får ta ansvar för hennes handlingar. Den förekommer vid straff i den form att människan får vad den förtjänar. Den som tar en människas liv får betala med sitt eget liv - enligt vissa internationella lagar - eller avtjäna tid i fängelse isolerad ifrån samhället. Efter det har den handlande betalat tillbaka sin skuld! Eller? Den Distributiva rättvisan är den fördelande rättvisan. Den stöter vi på varje gång vi ger våra barn veckopeng eller när vi skriver under ett lönekontrakt. För att få en lättare översikt av den fördelande rättvisan delar jag in den i tre delar: Likhetsprincipen - Alla får lika mycket, Behovsprincipen - De behövande får mer, och Meritsprincipen - Alla får efter förtjänst. Vad avgör vilken princip vi ska handla efter? Likhetsprincipen där alla får lika mycket kan vid en första anblick vara det vid anknyter till ordet rättvisa - där alla får lika mycket -men om det utövas på olika sociala förhållanden är ju bara handlingen rättvis, inte resultatet. Då kan man anta att behovsprincipen - där man tilldelas efter behov vilket resulterar i att de behövande får mer - är en rättvis akt. Detta tillvägagångssätt utövar vi praktiskt i Sverige där vi bland annat delar ut bidrag till studerande och arbetslösa. Dock kan detta på olika sätt uppfattas som orättvist, då en direkt känslomässig reaktion säger att man inte förtjänar denna beandling utan att allt ska fördelas efter vad man har och kan prestera. Därför förespråkar många meritsprincipen - där man belönas efter förtjänst eller "individuell" prestation -. Handlingar leder till konsekvenser. En som väljer att studera till ett välavlönat yrke har utfört handlingen och ser att konsekvenserna är god ekonomi och eventuellt en auktoritär position. Men inte även här kan man direkt avgöra om det skulle innebära en skotttålig rättvisa. Tar meritsprincipen hänsyn till den enskilda individens förutsättningar? Så, vad är rättvist? När vi säger att det är orättvist att vi inte får vara med varandra hela tiden. Är det ett straff? Har vi fått vad vi förtjänar? Eller är det så för att det behöver vara så? Du och jag, vi kan ta lagen i egna händer!

Ska kolla på dom olika förslagen och titta på lite demos! Stort tack!

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Bump! Köpte en ny mick idag! Ännu en Shure sm57