Ludgo-Pelle

Puffskydd används alltid! Det där med att det flyger matrester var väl mest ett skämt. Men en annan anledning att jag inte vill använda dyra mikar på heltid är för att den blir hängande där och rätt som det är så stöter jag själv eller någon annan i stativet och den drar i backen. Har varit nära några gånger så då har jag hellre något sittande där på heltid som man inte behöver oroa sig lika mycket för. Okay, jag tog dig på orden eftersom det inte är ett skämt att membranen slits extra hårt när de blir utsatta för både kondens från munnen och saliv. Men det är lite svårt att förstå om du är ute efter en annan mick pga. att du vill ha en annan mick för att komplettera ditt sound eller om du bara vill vara rädd om din TLM-103? I ditt svar så tolkar jag det som att det är främst för att du är rädd att en olycka händer så lätt då den står på ett stativ eftersom det är så du skriver. Men det är väl bara att packa ner micken efter varje gång och packa upp den igen inför nästa användningstillfälle? Det är ju så man gör i stora studios och med mickar som kostar mångdubbelt mer. Om det är det som är problemet så förstår jag inte problemet riktigt. Ett bra stativ är naturligtvis också viktigt. Gärna ett tungt. Och SM-57 gillar du inte att sjunga i säger du. SM-58 då? Om du skulle gilla SM-58 så är mitt förslag hellre en Behringer XM-8500. Den är en kopia av SM-58 men låter enligt mitt tycke bättre än SM-58 men kostar bara 300 kr! En väldigt bra mick som låter snarare som en SM-58 Beta! Ljudkvaliteten är alltså riktigt bra på den micken. Om du föredrar den just på sång eller på någonting annat är däremot en smaksak, men riktigt bra är den hur som helst. Med den micken så gör det ju inte så mycket om den går sönder för att den åker i golvet plus att du på köpet fortfarande får hög ljudkvalitet ur den. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Det finns absolut ingen som helst anledning till att köpa en billig mick bara för att du är rädd om din TLM-103! Varför duger inte den för demosammanhang när den duger i "skarpt" läge? Jaha....du är rädd att du sliter på den i onödan när det kommer cola/öl/matrester på membranet, med detta är ju en baggis att lösa så att du undviker detta. Det är bara att använda sig av ett puff-skydd så är problemet ur världen och då kan du sjunga i den hur mycket du vill utan fara! Dessutom så bör man alltid använda sig av puffilter när man sjunger in. Näe....spara pengarna och använd den betydligt bättre TLM-103 nu när du väl har en bra mick. Den är till för att användas och så länge du använder den på ett vårdat sätt (dvs. att du använder puffskydd) så är det åtminståne för mig alldeles självklar att det är den du ska köra på tycker i varje fall jag. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Jaha, en får väl tacke för en några sekunders fin-fin underhållning! Kul att du är inne på Marcus Miller också! En inte alltför dålig förebild. Nu till saken: Att du inte får riktigt med tryck beror på att du inte spelar som just Marcus Miller! Varför gör du inte det!? Nä...skämt å sido, men det finns faktiskt en viss sanning i mitt lilla skämt. För även om du inte spelar så tokigt så börjar soundet redan i själva spelet. Ditt bassound är rent och bra med en rätt öppen klangbild även i basregistret. Inte så himla murrigt som många har. Bra anslag i högerhanden. Ett sound som går igenom och som är rent och tydligt. Att du (i första hand) spelar med fingrarna är också jättebra tycker jag! (Öva gärna lite 4 och 5-fingerteknik också!) Det som däremot saknas lite grand är lite mer energi i ditt spel. Där sitter nämligen en hel del i det tryck som du efterlyser även om det inte är den enda orsaken, men jag kommer till det sedan. Men just här...i spelets energi sitter en mycket stor del av hemligeten och svaret till varför du inte får det tryck som du efterlyser! Men som sagt....det är inte den enda orsaken även om det är den största. Vad jag menar med ordet "energi" har ingenting med snabbhet eller nödvändigtvis med volym att göra. Byt ut ordet "energi" till "jävlar anamma", "GO", eller "stake" så kanske du förstår vad jag är ute efter. Man kan alltså spela med massor av energi, GO, jävlar anamma och stake och även med massor av ös även i lugna, sparsamma och volymsvaga låtar också. Det handlar alltså mycket om själva uttrycket. Det är alltså en slags "nerv" och lite mer tändning i spelet som jag alltså efterlyser. Det är exakt detta som är energi. När du har fått fram den här energin på fullt allvar (som Marcus Miller!) så kan du ta en enda lång ton så att publiken skiter på sig av din energi!! Och jag överdriver inte nu. Skulle du ha honom framför dig så skulle du höra direkt vilken sanslöst energi han har på enbart en lång ton. Det skulle du märka omedelbart. Och det är viktigt att säga, för det här går att träna upp. Det kan du också. Om inte lika bra som just Herr Miller, så en rätt god bit på väg. Okay....nu har du tränat upp den här saken säger vi, och då kan du både förstärka och ta vara på den här energin via den tekniska apparaturen som du troligen har tillgång till: Men hjälp av verktyget Kompressorn kan du tydliggöra den energi som du nu har fått fram i ditt spel. För det fungerar ju så att om du inte har energi redan från början redan i spelet så finns det ingen energi att lyfta fram, eller hur? Inte så att du saknar energi....det är inte så jag menar....utan det krävs bara lite mer av den. Mer och tydligare. Kompressorn är visserligen inte så lätt att ställa in på ett rätt och bra sätt om man inte är van, men när man lyckas med det så är det ett verktyg som kommer att ta vara på ditt energirika spel och lyfta fram den så att den tydliggörs, men även så att soundet också tas vara på och tydliggörs. Tillsammans med både spelsättet, uttrycket och kompressorhanteringen så kommer du att få ett bra driv och tryck! Då kommer du att få fram det du efterlyser! Men försök inte att gå någon genväg genom att försöka låta kompressorn göra jobbet! Börja alltid i rätt ände. Och rätt ände är att alltid börja med ens egna spelsätt och teknik. Kompressorns jobb är alltså ingen ersättare till spelet utan en komplettering! En förlängd arm. Genvägar finns inte. Och särskilt du bör inte slarva med spelövningen och det beror på att du har både talang och intresse. Det hörs på ditt spel att du har det. Får jag gissa att du inte har spelat så himla länge? Jag misstänker nämligen att du spelar bättre än normalt sett under samma speltid. Får jag fråga hur länge har du spelat? Om jag får vara så näsvis och ge dig några tips så är det detta: Öva så som du har gjort men lägg ännu mer tid och kraft på att utveckla tekniken och uttrycket i ditt spel. Laborera även med ditt sound. Men då menar jag INTE att du ska laborera genom olika inställningar på basens rattar eller andra tekniska inställningar. Nej, då menar jag att du ska försöka förändra soundet enbart med hjälp av fingrarnas hantering på strängarna! Förflytta högerhanden närmare respektive längre ifrån stallet för att förändra klangen och tonbildningen. Fingarnas vinkel mot strängen osv. Till slut kan du spela helt fritt med tonbildningen så att vissa toner kan tas nära stallet varpå nästa ton kan spelas lite längre ifrån osv. Den som behärskar detta (även i snabbt tempo) får en oerhört brett omfång i uttrycksmöjligheterna och i hela klangbilden. Har du lyssnat på Abraham Laboriel? Om inte....gör det! Då förstår du hur jag menar med vilka slags effekter som kan skapas enbart med speltekniken! -"Ja, men han är ju omänskligt bra" kanske du tänker då. Jo visst är han duktig, men faktum är att det finns många basister som behärskar den här tekniken fullt ut i sömnen även om de inte heter Abraham Laboriel. Ytterliggare en som varierar sig mycket med enbart spelsättet är Jaco Pastorius. Jag har själv spelat med flera av dem och det är en fröjd att spela med basister som behärskar detta (och mycket till) fullt ut. Det tycker lyssnaren också. Det här är inga omöjligheter alls för dig att lära, så med "lite" övning så fixar du det! Och jag lovar att det kommer hända massor av positiva saker med ditt spel, sound och tryck om du tränar upp allt det ovanstående som jag har tipsat om här! Eller rättare sagt: Du kommer att märka stor skillnad i ditt spel redan innan du har hunnit ända fram. Jag lägger båda mina fingrar på bibeln om det! Kör hårt och lycka till! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Förresten Thomas Bergman....jag minns att du frågade mig om jag har handlat på DLX. Jag blir så nyfiken på varför du undrar? Har du jobbat där eller vad? Frågar alltså enbart av ren nyfikenhet. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Men du får väl ha lite överseende min vän! Han är ju så gammal och då är det väldigt lätt att glömma! 😲 Hälsningar: Ludgo-Pelle

Du säger förresten att du "-har insett efter att ha provat med massa olika skinn, att det nog är för tjockt för min smak". På vilket sätt märker du det? Vad är det som inte du är nöjd med i soundet och hur skulle du vilja ha soundet om du själv fick välja? Vilka skinn har du provat? Gäller det enbart slagskinnen eller har du testat även med olika underskinn....i så fall vilka? Har du helgjutna sargar på trummorna eller stålsargar? Många frågor, men kanske jag kan hjälpa dig en bit på traven till ett bättre ljud? Det är ju trots allt dyrt att köpa nytt och det går att få bra ljud ur vilka kakburkar som helst om man bara hantera allting på rätt sätt! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Oj! Nu blir det fantastiskt komplicerat! Det här med stomtjocklekar, antal lager och lagertjocklekar....det är otroligt komplicerade saker som i stort sett kräver kunskaper på forskningsnivå för att kunna förklara det hela på ett bra och inte minst rätt sätt! Den sortens kunskaper är det faktiskt ytterst få som besitter eftersom man utöver kunskapen om trä ska förena det med akustiska egenskaper. Jag kan en del....men inte allt! Skulle jag gå närmare in på just detta så lär väl enbart detta inlägg bli lika långt som alla andra inlägg tillsammans he he! Jag vill dessutom inte gå utanför mina egna kunskapsnivåer och håller mig därför inom det området. Om det här med prissättningen nu då...att det ena är billigare än det andra. Om jag nu bortser all metall och enbart tittar på trummans trästomme....så är det ju så att det är väldigt stor skillnad mellan t.ex. lönn och lönn. Trä är ju en naturprodukt. Det gör att kvaliteten på träden som man sågar ner har stora kvalitetsskillnader redan när den står i skogen. Var någonstans i världen trädet står, om den står i syd eller norrläge, fuktighetshalten i skogen, skadedjurens inverkan och mycket mycket mer. När sedan trädet väl är fällt så hänger det väldigt mycket på hur man hanterar virket. Hur förvarar man den och under hur lång tid innan man sätter igång med bearbetningsprocessen? Hur snabbt låter man träet torka, till vilken fuktighetshalt låter man det torka innan man gör en trumma av den osv. Som du ser så är det en mängd faktorer som avgör om hur den slutgiltiga kostnaden blir men även hur kvaliteten blir. Ändå har jag inte räknat in alla faktorer för det finns många fler än så här. Även sådana saker som virket inköpspris är ju naturligtvis också starkt avgörande. Virkespriserna varierar ju hela tiden. Sedan finns det sådana saker som företagets policy, men den får vi ingen inblick i. (Exakt samma sak som jag har beskrivit här ovan gäller för övrigt alla musikinstrument gjort av trä.) Ett riktigt högt pris behöver inte alltid betyda att det är en riktigt hög kvalitet även om det oftast hänger ihop. Man kan från företagets sida även använda sig av sk. psykologiska prissättningar. Det innebär att man kanske sätter ett något högre pris på produkten för att ge sken av, och/eller för att understryka att produkten är av hög kvalitet! Den här sortens prissättning är jättevanlig och används av de flesta företag mer eller mindre. Om ett trumset som idag kostar 30.000 kr i butik egentligen skulle kunna säljas för 20.000 kr så finns ju risken att du tycker att det kanske inte är fullt så bra som du först trodde.... ett trumset för 30.000 kr är väl bättre än för ett som kostar 20.000 kr Eller? Därför är det så på framförallt dyrare instrument att man använder sig av både en kvalitativ prissättning och en psykologisk prissättning. På riktigt billiga trumset, för t.ex. 3-5000 kr, så är det mest en kvalitativ prissättning som sätts. Den psykologiska prissättningen används då inte alls på samma sätt som för det dyra trumsetet. Å andra sidan är all prissättning alltid prykologisk om du förstår hur jag menar. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Jag gillar också betaversionen bättre. Tror jag! En viss tveksamhet finns dock på ett par punkter: 1: Rastreringen i bakgrunden känns behagligt då det ger ett visst intryck av att texten "vilar" mot någonting. Är det mycket text så känns en sådan bakgrund lite behagligare och vilsammare för min smak. Men även om det inte skulle finnas nägon rastrering så är det ju rätt bra ändå. Beta-versionen är trots detta att föredra tycker jag sett ur ett helhetsperspektiv. 2: Allting blir i beta-versionen otroligt utdraget i sidled! Det ska sägas att min skärm är en 22" Wide och jag använder upplösningen 1680 X 1050 (True Color). Kör även med Win XP och måste förstora sidan j(längst ner vid klockan) till 150 %. Annars blir texten oläsbart liten. Men i andra sammanhang (websidor mm.) så blir det inte på det här viset. Jag måste skrolla som tusan i sidled för att kunna både läsa all text! Det gäller både vad andra har skrivit och det jag skriver själv i "skriv-fönstret". Kanske en inställningsfråga just för min forum-inställning hoppas jag snarare en min allmäna inställning för min webläsare? Hur som helst så är detta scrollandet i sidled ganska irriterande. Bortsett från mina två ovanstående punkter så gillar jag denna beta-version bättre! Den är inte minst mycket renare. Jo det ja....jag ser ingen som helst skillnad på min avatar-bild. Jag ser mao. exakt lika snygg och söt ut i båda versionerna! Precis som alltid. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Var någonstans hittar man "test-skalet" så att man "A/B-testa" mellan det gamla och det nya tänkta skalet? Hälsningar: Ludgo-Pelle

Jag förstår att du gillar Sony V-600 för de är förbaskat bra med en mycket bra upplösning i hela registret! När SR bytte ut nästan alla sina hörlurar i början av 90-talet så valde dem just dessa lurar. (SR har ju både tal och musikstudor). De hör lurarna är ju väldigt vanligt förkommande i många andra skivstudior också. Särskilt populära var de åtninståne på hela 90-talet. Så pass vanliga att de är/var studiostandards skulle man kunna säga, men de är/var ju inte alls de enda som är/var sk. studiostandards. AKG m.fl. fabrikat tillhör ju också studiostandard. Som med mycket annat så är det en smaksak, men ibland även vilken slags deal man får när man köper in många på en gång som man ju oftast gör i en studio. Sony V-600 är ju helslutna lurar men finns inte längre i tillverkning. Vad ersättningsmodellen heter vet jag däremot inte för det har jag inte brytt mig om att kolla upp. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Trummisen som du omnämner vid Pelle heter för övrigt Alsing i efternamn. Ingenting annat som har omnämts här i ett senare svar. Resten....om hur detta påstående är sant eller ej, har jag en del åsikter om, men tråden handlar ju om myter, så det kan jag i så fall ta en annan gång! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hm.....de flesta bilderna går inte att se då de bara visar en ruta med kryss i. Och att högeklicka och sedan välja VISA BILD fungerar inte heller. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Skulle du kunna spela in enbart ditt basspel så att det blir lättare att få fram bra svar? Om du spelar in något (det räcker med typ 30 sekunder spel) så vore det bra om du också berättar om du använder kompressor, EQ eller andra effekter. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Jag är inte alls förvånad! Bastrumpedalen ska ju vara en förlängning av våran fot och vi har olika fötter, vrister, vader, skenmuskker och ben. Utöver detta finns det olika pedaler. Det gäller mao. att hitta en pedal som passar ens anatomi. När man har hittad rätt pedal så beror det just på att den passar anatomin. Det är då man säger att den känns skön eller någontin liknande eftersom pedalen blir lite som en del av en själv. Personligen gillar jag en dubbelpedal som heter Axis. Det är en extremt speciell pedal och som kostar ca. 7.500 kr. Men bara för att den är dyr så ör det långt ifrån säkert att t.ex. du skulle trivas med den. Du kanske gillar en pedal som kostar 2.500 kr istället. Jag gillar även en pedal från Pearl och den kostar nog ungefär runt 3000 -3500 kr gissar jag. Pedaler är nästan lika personligt som trumstockar. Sedan bör man laborera lite med hur hård fjädringen ska vara ställd liksom klubbans vinkel. När man testar detta så ska man prova sig fram lite grovt först tills man hittar en inställning man tror eventuellt kan passa en. Sedan testar man den inställningen i några timmar och inte enbart ett par minuter. Skälet till detta är att komma bort från den första omställnings-känslan. Då kan hjärnan få en större chans till att känna efter på ett mer neutralt sätt om man trivs med den nya inställningen eller ej. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Jag tycker inte att du ska välja någon av dessa förslag från DW! Jag skulle ha satsat på en lite djupare virvel istället. Av trä. 14 X 6½" skulle jag ha valt. Pearl har bra virvelkaggar tycker jag. Ett tips är att trumman bör ha helgjutna sargar! Både under och över. Skillnaden på en och samma trumma med helgjutna sargar respektive med vanliga stålsargar är faktiskt enorm! Enbart genom att byta från stålsargar till helgjutna så får du en totalt ny virvelkagge! Skillnaden är faktiskt sanslöst stor! Frågan är vad du har för virvelkagge idag och vad sitter det för sargar och skinn på den? När jag vet det så kan vi diskutera vidare. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Är inte detta bara hur hårt man slår?? Det finns A, B och C läge på min pedal och C ska vara STRONG, B NORMAL och A LIGHT. Vilken slår man i 180km/h med då? 😉 Olika fabrikat har olika lösningar och namn på samma saker och hur det är i detta fall vet jag inte. På vissa pedaler (som t.ex. DW) så kan man ändra på pedalens utväxling. Det betyder alltså att du kan ändra själva snabbheten, men i och med detta så ändrar man då automatisk styrkan. Tama och andra fabrikat har sina lösningar på detta men kallas ibland för lite olika namn. Men det går ut på samma sak. En lite annan lösning är att man ställer klubbans slaglängd. Ju längre slaglängd klubban får desto mer kraft får du mot skinnet. Den här lösningen påminner om den ändrade utväxlingen men det sker bara på ett litet annat sätt. Men principen och målsättningen är återigen densamma. Jag skulle tro att det som benämns som C (STRONG) på din pedal är samma som andra kallar för snabb istället för STRONG. Följdaktligen så ska du välja C.alternativet om du vill spela i 180 km/h. Frågan är: Får du spela så snabbt då? Har du BE-körkortet? Säkerhetsbältet måste du också ta på dig, men det visst du kanske redan! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Jag förstår problemet för det är oerhört svårt att spela in riktiga stråkar så att det låter riktigt bra. Det är ingenting man klarar av i första taget och är nästan lika svårt som att spela in trumset som de allra flesta brukar tycka är kanske det svåraste instrumentet av de alla för att får dem att låta bra. Vid de tillfällen som du har spelat in stråkar och att det då inte har låtit riktigt "äkta"....hur har du gjort då? Vad jag egentligen undrar över i första hand är: Vad har det varit för stråkar? Violin, viola, cello eller vad? Och hur många av varje i så fall? Om du svarar på mina frågor så ska jag sedan berätta vad jag vill komma fram till och som kanske kan vara ett bra tips till att få det låta bättre. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Eller jaha...sa du full? Näe....det är jag nästan alldrig. Man blir ju bara ännu mer knäpp då! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Jag vet inte riktigt, men som jag har fått för mig så har man i kontrollrummet sex under kontrollerade former medan man har improviserad sex i liverummet. Men rätta mig gärna om jag har fel! Hälsningar: Ludgo-Pelle 😑 du e fanimej full! He he....ja, tom. jätteful ibland! 😉 Men här är jag det bara lite.... Hälsningar: Ludgo-Pelle

Ja visst.....under inspelningarna kan man leta efter mask, men mellan inspelningarna kan man äta dem! Hälsningar: Ludgo-Pelle Äta upp maskarna? Men vad ska du då ha att spela på? Ambjörn Käre Watson.....efter att ha ätit ett antal maskar så kommer tarmarna att göra sitt och efter ett tag så uppstår det fin-fin ljuv akustisk musik via bakvägen så att säga! Hälsningar: Ludgp-Pelle

Det är helt riktigt att Behringer har en urusel service och att många handlare inte vill sälja Behringers produkter av den orsaken. Men nu är dessa högtalare äldre än vad som inbegrips i garantin. Om det nu verkligen är just ett elektroniskt fel i högtalaren så kan vilken servicereparatör som helst åtgärda detta, så man behöver alltså inte låta Behringer göra jobbet. Därför spelar det mindre roll i det här sammanhanget om hur bra eller dålig service Behringer har eftersom den är mest intressant under garantitiden. Spontant låter det i mina öron som att det är överslagsskyddet i högtalaren som slår in och bryter ljudet, men jag vet ju inte det med bestämdhet. Om felet sitter inne i just högtalaren eller om det är någonting tidigare i ljudkedjan som i så fall utlöser överslagsskyddet vet jag inte. Men det kan ju vara värt att du kollar upp högtalarna om det händer samma sak när du kopplar in högtalarna i en annan anläggning. För övrigt är ju dessa monitorer väldigt bra tycker jag. Inte minst för pengarna. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Bra idé L-P. Det är däremot en stor organisation för att få allt att bli bra på alla sätt. Just nu håller jag på att överleva en ekonomisk svacka samtidigt som jag ska hitta en bra lokal inne i Örebro. Därför ser jag något ansvarsfullt i att inte göra detta...men jag gillar grejen i sig...jag tror inte jag kommer släppa den. Jo, jag vet att detta är en rätt stor apparat i normala fall. Men det här går att genomföra med ganska rimliga insatser om man jobbar på ett lite nytt sätt. Och jag menar inte att detta ska vara ditt ansvar. Nej, det skulle i sådana fall vara tidningen Studio som står som arrangör. Jag har gjort liknande saker tidigare så jag tror faktiskt att det här går att genomföra på ett mycket enkelt sätt så att inte ens tidningens personal behöver få något nämnvärt merjobb! Jag tror mig ha en bra lösning på hur det hela skulle kunna gå till, men jag säger inte hur här på forumet. Men om tidningen är intresserad så kan jag ta upp det med dem. Har fler idèer för övrigt som också skulle vara intressant för väldigt många forummedlemmar och andra också för den delen. Det skulle faktiskt vara kul att diskutera detta med ansvariga! Resurser finns och kunskap finns att tillgå på den allra högsta elitnivån då detta skulle önskas. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Glömde säga det att trumskinnen som följer med trumsetet säkert inte är de bästa, men det är ju sådant som går att byta ur så småningom. Trumskinnens kvalitet är väldigt avgörande för ljudkvaliteten liksom hur man stämmer trummorna. Dessa två faktorer har större betydelse än vad trummorna har för slags träslag eller fabrikat! På sikt kan det alltså vara bra om du byter trumskinnen på alla trummor. Då är det främst slagskinnen du bör byta, men om du kan byta ut även underskinnen också så vore det jättebra. Men med nya och bra slagskinn typ Remo Pinstripe så kommer det göra otroligt mycket för både ljudkvaliteten och spelkänslan. Mitt tips är att du redan nu budgetterar för nya slagskinn på hela trumsetet. Observera att detta gäller samtliga trumset och inte enbart detta Millenium. Trumskinnen som följer med trummorna är inte de bästa på nästan något trumset. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! 3000 kr? Det står 2152 kr på den länken du angav, men du kanske köper till lite extra saker? Hur som helst så har jag förstorat bilden på trumsetter riktigt ordentligt så att jag kan detaljstudera alla skruvar och annat. Det här trumsetet ser oerhört bra ut för pengarna måste jag ju säga! Vad man ska komma ihåg är att det inte går att göra en fullständig bedömning enbart på att titta på ett fotografi, men man ser åtminståne att det är ganska väl tilltaget med stativen, pukhållarna osv. Det kan vi konstatera. Vad som inte går att konstatera är metallens kvalitet och trästommarna. Men å andra sidan så kan man inte begära att kvaliteten på det här trumsetet är densamma som på ett trumset som kostar 100.000 kr. Vad det snarare handlar om är om det här trumsetet är så pass bra att du kommer att bli nöjd inte bara för 6 månader framöver uten även om kanske 3-4-5 år. Då säger jag så här om det: Jag tror att du kommer att bli nöjd även på lite sikt. Men du kommer absolut inte bli nöjd med cymbalerna! Restan av trumsetet JA, men om cymbalerna NEJ. Räkna med att du bör byta ur dessa cymbaler så fort som möjligt för dessa är undermåliga. Trumsetet för övrigt är betydligt bättre än vad cymbalerna är! Helst bör du byta cymbalerna direkt redan från början, men har du inte råd med det så kan du alltid göra det sedan ocksä. Men ATT du bör byta råder det inngen tvekan om alls och det kommer du också att tycka. Sammanfattningsvis så är detta fantastiskt mycket trumset för pengarna. Vill du gå upp ytterligare ett snäpp så är Pearl Export det allra bästa nybörjartrumsetet man kan få. Den kvaliteten duger de första 10 åren törs jag nog lova! Men Pearl Export kostar ytterligare en slant förståss. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Nej, det finns kanske inte ett exakt bpm som är det ultimata. Jag själv skrev väldigt otydligt (så att det blev tvetydigt) när jag skrev följande: -"Att det finns "ultimat" BPM är det ingen tvekan om. Det har det alltid funnits och det kommer alltid att finnas ett "ultimat" BPM. Det BPM:et styrs av respektive låt och lyssnare eftersom det kan finnas små skillnader från person till person. Det finns mao. fler "ultimata" BPM för varje respektive låt även om de flesta låtar har ett visst "trivsel-område" som känns bättre och mer naturligt än om man hamnar utanför detta område". Vad jag egentligen menade är just det du säger att varje låt har ett slags ultimat trivselområde. I vissa fall är dett område ett ganska brett område, men i vissa fall är området väldigt smalt. I dessa fall finns det inte så stort utrymme att variera tempot så enormt mycket. Vissa låtar har ju ett naturligt tempo som är så självklar att de flesta spontant väljer samma tempo inom bara ett yttert fåtal bpm-slag när. Hälsningar: Ludgo-Pelle