Ludgo-Pelle

Jösses Amalia! Årets julklapp, enligt mig. 😛 Eh....jag glömde säga det att du dessvärre måste köpa två böcker så att du kan bränna i stereo, för med bara en bok blir det väl bara i mono antar jag!? 😄 Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hittade ytterligare en bok som kanske kan vara till nytta: http://butik.pagina.se/FB_Produkt.asp?art=63608022 Hälsningar: Ludgo-Pelle

Howdy! Hittade en bok som kanske kan vara intressant och till nytta: http://butik.pagina.se/FB_Produkt.asp?art=63608022 Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Kolla här: http://www.clasohlson.se/Product/Product.aspx?id=21570247 Jag använder själv den produkt som heter 36-2356 för 595 kr till en av mina datorer. Det är den längst till höger i bild. Men det finns ju billigare överspänningsskydd som också fungerar mycket bra. Oavsett om ett överspänningsskydd löser ditt problem med de knäppande ljuden eller inte så bör varje datoranvändare ha ett överspänningsskydd till åtminståne datorn anser jag! En sådan kan rädda datorn för rätt dyrbara reparationskostnader. Men ska man ha ett riktigt supereffektivt överspänningsskydd....t.ex. för dem som bor ensligt ute på landet....så kostar ett sådant flera tusen. Men med dessa billiga skydd så kommer man rätt långt ändå, så det är faktiskt ingen dum investering. Jag skulle inte vilja vara utan. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Sedan finns det den här också som är på svenska: http://butik.pagina.se/fb_produkt.asp?art=20735&Index=ja Det är nog den boken som jag syftade på i mitt förra svar här ovan men jag är som sagt lite osäker på namnet. Men troligen är det nog det. Hur som helst så verkar detta vara en äkta "for dummies"-bok men som bara är översatt till svenska. Har bläddrat lite snabbt en gång i den och den såg bra ut tyckte jag. Lätt att förstå innehållet och förklaringarna då den är pedagogiskt upplagd. Kräver inga förkunskaper men är mycket användbar även för den som har hållt på ett tag. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Kolla in denna sida: http://www.dummies.com/WileyCDA/Section/id...yText=recording Det är "for Dummies"-serien som har böcker även om inspelningar av olika slag. Jag har sett en "for dummies-bok på svenska också men minns inte det fullständiga namnet på den annat än att namnet innehåller -"for dummies" som ett tillägg på slutet. Gissar att vissa av dessa böcker finns på biblioteket och om inte så kan de säkert ta hem den om du inte vill köpa en själv. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Halloy! I min studio har jag bl.a en Yamaha Motif 8. Den kan jag mycket varmt rekommendera. Är vansinnigt nöjd med den! Framför allt är det ljudkvaliteten som är alldeles fantastiskt bra i kombination med att även spelkänslan är otroligt bra. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Tjena! En viktig grej för att kunna lyckas med sin mixning och även med sin mastring är att man har en bra lyssning. I annat fall kommer en dålig mixning och mastring som ett brev på posten! Med "bra lyssning" menar jag inte enbart att man har bra högtalare eller "monitorer" som det så fint heter. Nej, man bör har så många högtalarpar som möjlgt i så många olika kvaliteter och karaktärer som möjligt. När man har det så får man möjlighet att dubbelkolla sin mixning (sk. A/B-testa) så att ens mixning verkligen fungerar i så många olika anläggningar som möjligt. När man skaffar sig olika högtalarpar (utöver sina studiomonitorer) ska man alltså välja högtalare som simulerar vanliga stereoanläggningar. Allt från de sämsta datorhögtalarna från 200 kr/par till bergsprängar-modeller och mer avancerade stereohögtalare. Det behöver inte vara några svindyra saker alls. Huvudsaken är att de kan simulera olika sorters stereoanläggningar som "Svensson" brukar använda sig av hemma. Bilstereon i bilar brukar också vara väldigt bra att testlyssna sin mixning i. Själv har jag 8 par högtalare av varierande storlek typer och prisklasser, plus några hörlursmodeller och några bilar som jag ständigt lyssnar genom. Detta "garanterar" att jag sällan eller aldrig misslyckas med min mixning/mastring om man ser det ur den synvinkeln att det gäller att få ens sound att fungera i vilken ljudanläggning som helst. Mitt råd till dig är att se till att du har åtminståne ett par huvudmonitorer som är av rätt bra kvalitet. Behringer Truth B2031A kostar lite drygt 4000 kr paret och är oerhört prisvärda! Dessa är faktiskt kanonbra trots sitt låga pris även om det naturligtvis finns ännu bättre monitorer än dessa, men då brukar de kosta ganska mycket mer. Nästa steg är att du skaffar dig ett par dåliga datorhögtalare. (Jo...det är mycket viktigt att man har dåliga högtalare också och inte enbart bra högtalare!) Satsta på ett par billiga datorhögtalare som kostar max 400 kr/paret eller helst ännu billigare och sämre. Mina motsvarande högtalare kostar 200 kr/paret. Poängen med dessa är att de inte återger bas så bra och liknar ljudet från t.ex. en klockradio. En bra mix ska ju fungera även i en sådan anläggning när din senaste hit spelas i radion....eller hur.... Sedan måste du tänka på att basfrekvenser faktist inte låter varken bra eller mycket i en klockradio. Det ska helt enkelt låta basfattigt i dessa. Det säkraste sättet för att veta hur en bra mix ska låta genom dessa enkla och basfattiga högtalare är att du använder dig av en professionellt inspelad-mixad-mastrad köpskiva som du regelbundet spelar upp i dina högtalare för att veta hur mycket eller lite bas, mellan och diskant du ska ha på dina egna mixningar. Då använder du alltså den professionella köpskivan som ett sk. referensljud som du kan gå efter. Som en slags mall alltså. En sådan referensskiva är alltdid bra att ha till hands oavsett vilka högtalare du lyssnar igenom. Bäst är att använda sig av flera referensskivor av lite olika karaktär beroende på vilken karaktär du själv har på ditt pågående projekt. När man har blivit riktigt varm i kläderna så klarar man sig utan någon referensskiva även om den ibland är bra att ha till hands även för den mest rutinerade och erfarna proffsteknikern i vissa sammanhang. Sedan är det så att om du gör en dålig mastring så är det inte så säkert att felet sitter just i mastringen. Jag påstår att felet i 99 fall av 100 sitter i ett mycket tidigare skede. Oftast redan vid inspelnings-skedet eller i bästa fall vid slutmixningsskedet. Många slarvar med själva mixingen och/eller redan vid inspelningen. Antingen blir det fel/dåligt genom just slarv....kanske pga. ren lathet, eller pga. ren okunskap. Om ljudet inte låter bra pga. ren okunskap eller orutin så är det helt okay eftersom det tar rätt många år innan man har tränat upp sig till en duktig och erfaren ljudtekniker. Det tar sina år och man lär sig av sina misstag. Misstag måste man alltså få göra om och om igen för det lär man sig mycket på. Det gäller också att verkligen LYSSNA på ljud och inte enbart HÖRA dem! Skillnaden mellan att lyssna och att bara höra är enorm!! När man lyssnar så är man aktiv och man har då ordentlig fokus på det man gör. Man är alltså ordentligt koncentrerad på att verkligen lyssna och det är då man kan UPPFATTA det man lyssnar på. Om man bara hör på ett ljud så är det inte så goda chanser till att man även uppfattar. Att verkligen "lyssna" med maximal focus är alltså av yttersta vikt och detta är en träningsfråga. Ju mer rutin och erfarenhet man får desto mer utvecklar man kunskapen till att kunna lyssna och att uppfatta saker och ting. I början så är detta rätt tröttande för att man spänner sig. Men ju mer man håller på desto mer utvecklar man örats känslighet att verkligen uppfatta det man lyssnar på och då klarar man av att kunna lyssna utan att man så snabbt kör slut på sin koncentration. Man lär sig att sålla lite och även att veta när man måste lyssna och på vad. Vissa saker räcker att man bara hör för ingen klarar av att lyssna på precis samtliga instrument exakt samtidigt. Man får helt enkelt beta av instrument för instrument eller när man är lite mer erfaren: Instrumentgrupp för instrumentgrupp. Sedan får man inte glömma bort att lyssna även på helheten, men det är ett annat slags lyssnande som också kräver rutin. Att mixa och mastra är alltså en ganska krävande sak som tar lång tid att lära sig men det kan ju alla göra om man bara övar. Att mixa och mastra är ingenting annat är ett musikinstrument som vilket annat som helst, så egentligen är det inga konstigheter med detta. Om du inte får till din mastring så tycker jag att du ska backa tillbaka till mixningen istället. För att en mastring ska kunna bli bra så måste man se till att mixningen är bra först. Om mixningen är dålig så kommer mastringen aldrig kunna "fixa till" det misstaget! Att en mastring "ersätter" eller "lagar" en dålig slutmixning är bara en jättestor myt och ingenting annat! Däremot kan en mastring lyfta fram och/eller förstärka en bra mixning så att en bra mixning låter ännu bättre. Men man måste alltså först ha grundförutsättningen (mixningen) helt klar innan man mastrar. En bra slutmixning kräver ytterst små justeringar i mastringen. Det kan du ha som en utgångspunkt att gå efter. Om du måste ratta mycket och med stora rattutslag i din mastring för att få till ett bra ljud så vet du nu att det är fel redan på din slutmix. Då får du alltså gå tillbaka till mixningen i stället och mixa om lite till innan du på nytt gör ett mastringsförsök. I varje fall om du vill ha ett riktigt bra slutresultat. Nu är det ju inte helt säkert att ditt problem har någonting att göra med något av det jag har nämt här ovan, men sannoligheten att det faktiskt har det är väldigt stor eftersom det här är en av de absolut vanligaste orsakerna till att en del inte lyckas med sina mixningar/mastringar. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Måste man vara just i eran ålder? Jag är lite äldre än er men söker några att spela med. Är 76 ½ år ung, är visserligen jättenybörjare på trummor men är skitsnygg, snäll och rik som ett troll. Får jag vara med? Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hejsan igen! Det är klart att jag är intresserad av största möjliga kvalité till lägsta möjliga kostnad. Jag är dock intresserad av utrustning som är av mkt god kvalité. I första hand kommer mickarna att användas av inspelning tllsammans med en ZOOM H4, men även vid inspelning via dator i Logic. // Martin! Okay....nu när du berättar lite mer så tror jag ännu mer på att mitt förslag är ett alldeles lysande förslag. Är helt övertygad om att du kommer blir otroligt överaskad över hur pass bra en Octava MK-012 är jämfört med den Neumann som du funderar över. Jag tror knappast att du kommer att tycka att mellanskillnaden är värd pengarna om du skulle göra ett sk. A/B-test mellan dessa mickar i din Zoom H4. Frågan är om du ens kommer att märka någon ljudskillnad alls. Om du nu skulle göra det så är det inte en bättre/sämre ljud utan snarare lite annorlunda. En Octava MK 012 går att köpa för ca. 2.500 kr från Thomann (http://www.thomann.de/se/search_dir.html?s...amp;x=6&y=2) men i sverige finns den för några hundralappar till. Micken har utbytbara kapslar för den som har det behovet och den går att köpa styckevis eller som matchat stereo-par för ett litet extra tillägg. Jag skulle nog personligen ha satsat på 2 stycken "lösa" exemplar i ditt sammanhang. Du får då ca. 3 stycken Octava för samma pris som en Neumann och det är ju inte helt fel då du trots detta slipper göra avkall på kvaliteten! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Musikskolor brukar ju inte vara dem som har det fett ställt precis. Eran musikskola är kanske ett undantag, men om jag hade varit ansvarig för musikskolan så skulle jag omgående ha valt bort Neumann-micken! Anledningen till det är att den är på tok för dyr i förhållande till vad ni kan få ut från den. För att kunna krama ut all kvalitet som finns i den här fina men dyra mikrofonen så måste en rad förutsättningar uppfyllas. T.ex. en utomordentligt bra lokal, förstklassig teknisk utrustning liksom en professionell skicklighet för att kunna nyttja all teknisk utrustning. Har ni allt detta i er musikskola så är Neumann-micken kanske värd pengarna, men det finns idag mikrofoner som är betydligt billigare men nästan lika bra! Jag skulle personligen hellre köpa en Octava-mick eller möjligen en Milab VM-44, men Milab är rätt dyr den också. Har för mig att Octavans modell heter MK-012. Den är jättebra och som används i många professionella sammanhang men kostar betydligt mindre än Neumann-micken. Skillnanden i ljudkvaliteten är faktiskt ganska liten, men ekonomiskt är skillnaden väldigt stor till Octavas fördel. Byggkvaliteten är också bra. Jag skulle inte ha tvekat att köpa en sådan istället för då kan ni antingen köpa flera mikrofoner eller andra saker för mellanskillnaden. Ni har väl antagligen en summa pengar som ni måste handla för innan året är slut för att pengarna inte ska gå er förlorat antar jag, och jag lovar att ni får rätt mycket pengar över om ni satsar på en Ocktava istället. Rent ljudmässigt kommer ni inte att höra någon skillnad eller bara en ytterst marginell skillnad mellan denna och en Neumann. Tänk också på att det är väldigt lätt hänt att denna typ av mikrofon tappas i golvet eller liknande. Att reparera en Neumann-mick är inte gratis direkt! Skulle tro att ni får en ny Octava för sama peng som det kan kosta att reparea en Neumann beroende på vad för slags fel det är. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Tackar så väldans för de uppskattande orden från IDF och Demonproducenten! Alltid roligt att beröra, men det är ju å andra sidan det vi alla vill göra som sysslar med musik i någon form oavsett nivå och stil för det är ju en av huvudpoängerna med att ens hålla på. En sak som kanske kan förtydligas till mina egna ord här ovan är att man kan få ett tungt sound även i lätta och/eller tunna träslag. Det kan man styra och kontrollera genom val av trumskinnskombinationen mellan slagskinn och underskinn. Nästan på samma sätt kan man få ett lättsammare sound ur tunga och/eller tjocka träslag, men här är det alltså inte lika enkelt att lyckas med det som att få ett tyngre sound med lätta och/eller tunna träslag. Men det går till viss del att få det tunga/tjocka träslaget att "lättas upp" om man vill, även om det kräver sin man eller kvinna när det gäller kunskapen om att välja rätt skinnkombination och hur man stämmer. Den tveklöst största missen som många gör när man vill skapa ett riktigt fett och tungt sound ur trummorna är dock att dämpa bort/sönder sustainen! En jättestor del av det feta och stora soundet i pukorna sitter just i sustainen (efterklangen) och kortar man ner den eller tar bort den helt så återstår det i stort sett bara en attack i trumstockens anslag. All fyllighet...dvs. fett, fyllighet och tyngd....går på det sättet förlorat helt eller delvis. I precis alla mikrofonsammanhang...oavsett om det gäller i ett PA-system eller uppmickning i studio så ska man ha lite "sjung" i pukorna för att mikrofonen ska kunna fånga upp det här feta soundet som många (de flesta?) vill eftersträva. Tyvärr är det många som tror motsatsen. Vad man också ska tänka på är att en mikrofon inte "hör" och uppfattar ljud på samma sätt som våra öron. Dels så är en mikrofon inte ett mänskligt öra även om tanken är att den ska vara som om den vore ett öra, men dessutom så är det ju så att när trummisen spelar på sina trummor...kanske för att bara stämma dem eller för att spela som vanligt....så sitter ju trummisens öron en bra bit bort från pukorna jämfört med mikrofonerna. I alla fall om man närmickar dem. Mikrofonen "hör" ljudet på ett helt annat sätt än våra öron. Även om man inte närmickar. Det gäller alltså att försöka förstå hur en mick "hör" och uppfattar ett ljud för att kunna lyckas krama ut varenda mm. ur ett ljud som ska fångas upp av micken. Att veta hur en specifik mick fungerar och hur den reagerar. Att veta dess styrka och svagheter. När man vet det plus att man vet lika mycket även om trumskinn och trumman så blir det så mycket lättare att få till ett bra trumsound hela vägen ut. Alltså från det rena akustiska grundsoundet från trummorna inne i rummet, in i micken, in/ut via mixerbord, effekter och högtalare. Det är en rätt lång ljudkedja som soundet ska passera och där de olika stegen samverkar med varandra. Inte så konstigt att trummor antagligen är det svåraste instrumentet att få till trots att samma princip gäller alla ljud/instrument! Men då menar jag naturligtvis riktiga trummor och inte trummaskiner/mjukvarutrummor. Riktiga trummor är tillräckligt svårt att få bra ljud ur även utan hela den här långa kedjan. Så det räcker och blir över! Men man ska aldrig ge upp, för man kan komma en bra bit på vägen även om det alltid finns förbättringar att göra. Många skaffar svindyra effekter eller annat för att hoppas på att det ska fixa till det perfekta trumsoundet. Många gånger så kan visserligen en del av dessa effekter/apparater vara bra, men alltför många missar själva "hemligheten" i ett sound, nämligen själva grundljudet i trummorna i sig. Om inte det rena akustiska grundljudet är bra redan i rummet så blir det aldrig perfekt hur mycket och dyra grejer man använder sig av. I vissa fall kan det i bästa fall bli lite bättre, men det blir aldrig riktigt bra om inte grundljudet är det. -"Några genvägar finns tyvärr inte" var det visst någon som sa och jag håller med! Lägg därför krutet på att välja rätt trumskinn och att lära dig stämma dem. Det här betyder så oändligt mycket mer än vilka trummor man använder. Det går att få ett riktigt kanonljud ur vilket trumset som helst, så det är ytterst sällan (eller aldrig) att det är där problemet sitter om man inte riktigt lyckas. Det är hur man handskas med dem som betyder något. Virvelkaggen vill man däremot oftast ha helt dämpad för att sedan eventuellt lägga på lite efterklang i någon form via någon effektenhet. Om man inte spelar t.ex. jazz där man vill ha lite klang även på virveln. Baskaggen vill man i de flesta sammanhang ha ganska torr den också, men även här är det bra att den har ett litet sjung. Inte alls lika mycket som på pukorna naturligtvis, men det bör finnas en antydan till en svag och kort efterklang. Orsaken till detta är exakt densamma som för pukorna: Fylligheten och det feta soundet finns just här. Det är då micken lätt kan fånga upp den naturliga feta botten som finns i soundet. Dämpa alltså inte en baskagge för mycket om du vill ha ett fett sound! Attacken i pedalklubbans anslag kan man lätt lyfta upp i diskanten om man vill göra den lite tydligare för ett "fastare" sound med mycket "kärna". Om baskaggen sjunger lite väl mycket på inspelningen (eller i ett PA) så kan man med fördel använda sig av en expander-gate. Bra även på hela trumsetet för övrigt utom overhead-mickarna eftersom det kan kapa cymbalernas utklingning. Men innan man kommer så här långt som till effekter så måste man ju så klart placera mikrofonerna på ett bra sätt. Det är också en jätteviktig faktor som påverkar ljudet otroligt mycket. Man kan lätt tappa bort ett bra grundljud enbart med mickplacering men man kan också ta vara på ett bra grundljud om man "bara" hanterar det hela på ett bra sätt. Enbart detta med mickplacering på ett trumset är en historia för sig och den här tråden handlar ju egentligen om trummornas ljudegenskaper av olika träslag så det är ingenting jag har några åsikter om just nu. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Jag skulle gärna vilja fylla på lite som inte har omnämts här såvida jag inte har missat det: Träslaget är viktigt....ja visst....självklart. Men någonting som är minst lika viktigt är stommens tjocklek och uppbyggnadssätt. Många tycker (eller kanske snarare tror) att det är bättre ju tjockare en stomme är men de vet inte varför. Dessutom så är det inte alls så säkert att en tjock stomme är bättre än en tunn eftersom det beror helt på vilken slags egenskap man vill ha på sina trummor. En tjock stomme genererar starkare volym än en tunn stomme, men en tunn stomme ger en längre sustain. Det är alltså lättare att få en tunn stomme att låta fyllig och att få den att klinga än tjocka stommar. (Tvärs emot vad många tror alltså.) Tjocka stommar ger ett bättre "tjoff-ljud" och är i de flesta fall att föredra om man vill lira riktigt tung hårdrock eller liknande. Men tjockt ger ett lite plattare ljud och som inte är lika livfullt som tunna. Tjockare stommar resulterar i att trumskinnen arbetar på ett helt annat sätt än med tunnare stommar. Och då menar jag inte bara det att det ger ett annat sound, utan även den fysiska responsen på skinnet blir helt annorlunda när stocken träffar skinnytan blir helt annorlunda. Detta känns i händerna. Generellt så ger tjocka stommar en mer tungspelad känsla jämfört med tunnare stommar. Det är alltså ganska lätt hänt att stockarna känns lite som tuggummi mot skinnet med tjockare stommar. Ännu mer påtagligt blir detta om man kör med riktigt grova sticks. Kontentan av detta är att tunna stommar ger mindre fysiskt motstånd och blir då mer lättspelat och att det blir lättare att utföra ett tekniskt avancerat spel i snabba tempon. Detta gäller alla och oavsett hur bra teknik man än har för de fysiska lagarna rår vi inte på. Om man däremot vill ha ett lite mer allround sound som passar och fungerar till det mesta så skulle jag rekommendera 5 till max 7 lagers maple (lönn) eller björkstommar. Tänk på att det går att korta ner en lång sustain till all oändlighet men inte att förlänga den i samma omfattning! Att korta ner sustainen kan man göra antingen genom val av trumskinn, hur man stämmer, tape eller andra fysiska dämpare och/eller en kombination av dessa varianter. Men om du har tjocka stommar (typ 9 lager eller mer) så får du otroligt svårt att få den att klinga ut med en lång sustain om du nu skulle vilja det. Och tänk långsiktigt! Om 4-5 år kanske du får ett annat ljudideal. Den dagen (om inte förr) så är det en stor fördel med en grovlek som ger dig stor flexibilitet i ditt sound så att du kan stämma trummorna så som du för stunden önskar. Maple eller björkstommar i max 7 lager om jag fick välja åt dig. Vad som är lite lustigt är att många inte tycks känna till att en av hemligheterna till ett riktigt fett och fylligt sound just beror på att det finns lite sustain i klangen! En trumma kan ensamt låta som att den klingar för länge eller för mycket, men i sammanhanget...tillsammans med den övriga musiken...så smälter detta oftast in på ett otroligt bra och naturligt sätt och det är just detta som då skapar den här riktigt feta fylligheten. Man kan säga så här: Ensamt låter trumman som en enda lång sustain, men i sammanhanget så låter det snarare fylligt och fett än att det låter sustail-aktigt. Örat blir ordentligt lurat många gånger! En annan sak är trummornas djup och diameter som självklart också påverkar ljudet otroligt mycket: Samma sak här: Håll dig till standard-storlekar och inte större än så är mitt tips! Varför? Jo....stora pukor är svårstämda plus att det faktiskt inte ger samma punch och fett i soundet som många tycks tro! Tänk på att vi många gånger hör trummor via ett mixerbord och vid dessa tillfällen så är det inte så konstigt att det kan låta bra även med riktigt stora dimmensioner. Men faktum är att små dimensioner faktiskt kan låta otroligt fett och tungt! Oftast ännu fetare och fylligare även om många inte inser eller tror det. Det är ingen tillfällighet alls att många professionella studiotrummisar väljer just små dimensioner på hela trumsetet! Många studiotrummisar (kanske de flesta i just studiosammanhang) har man t.ex. 14" golvppukor. Då får man dessutom ett rent sound utan "fladder" i soundet. 20" baskaggar är heller inget ovanligt särskillt om man vill ha ett kort och distingt ljud i mobination med mycket fläsk. Av olika orsaker vet jag mycket väl att det är på det här sättet. Med små trummor går det dessutom att få ett väldigt tajt sound med vilket är väldigt svårt att få med stora dimensioner. (Fysikens lagar fungerar så även här och det kan vi inte ändra på.) Vill du ha ett fett och tajt sound samt att ha det lite lättare och bekvämare att stämma trummorna så är det alltså små dimmensioner (standardstorlek eller något mindre) som gäller. När det gäller djupet på trummorna så behöver du inte tänka på någonting annat än att det bara ska vara standarddjup för respektive diameterstorlek. Virvelkaggen kan vara det enda undantaget. Personligen gillar jag trävirvlar i storleken 14" X 6½", även om det är bra att ha en uppsjö av virvelkaggar att välja mellan för att få lite olika karraktärer. Men att ha flera virvelkaggar kostar ju. Om man inte är sponsrad förståss 😛 !! Sound liksom sustain påverkas ju naturligtvis även av trumskinnen och här kan man påverka väldigt mycket. Låter det självklart? Jo, det gör det, men alla som har gett sig på att stämma trummor vet att det är lättare sakt än gjort och detta är ytterliga en orsak till att inte välja för stora dimmensioner! Men det finns fler aspekter i det här med trumskinn: Valet av underskinn underskattas alldeles för ofta men det påstår jag beror på ren okunskap. Och det är inte så konstigt alls, för det tar rätt många år innan man har hunnit laborera med alla dess olika skinn och inte minst olika skinnkombinationer (mellan under/överskinn) innan man har hunnit få ett riktigt bra grepp om det här. De flesta får ju betala för sina trumskinn och det innebär att det är ganska få som har råd att skaffa den här kunskapen på relativt kort tid eftersom det kostar att laborera. För de flesta tar det nog minst 10-15 år att lära sig stämma trummor. För den som inte kan det riktigt fullt ut så kan jag säga att det finns proffstrummisar som inte heller är så duktiga på detta. Det är faktiskt inte alls särskilt ovanligt. Av samma naturliga orsaker som jag just nämnde. Ett tips är dock att ge sig på även underskinnet och att laborera med denna när man ska få till ett sound. Se vad som händer när du skruvar och till slut så ser man ett samband även om det tar tid. Jag skulle nog kunna skriva en hel roman om trummor, (och är visst på god väg här tror jag) men vill bara poängtera extra tydligt om , dimmensionerna och trumskinnen och att det är väldigt viktigt att man verkligen har rätt underskinn i relation till överskinnet för att få det sound man vill ha. Många stirrar sig nästan blinda på enbart slagskinnet men lägger inte alls ner så mycket tid att lära sig hur underskinnet påverkar slagskinnet liksom hur slagskinnet påverkar underskinnet. Här är det många som missar i jakten på ett riktigt bra ljud. När man har fått ett bra grepp om det här om skinnens funktion i kombination till hur man stämmer dem för att få olika slags sound så kan man nog säga så här: "Ge mig ett par hinkar med skinn på så ska jag stämma dessa så att dem låter kanonbra"! Kaxigt? Jo visst. Men det är faktiskt ganska nära sanningen! Det går således att få ut ett bra sound ur precis alla trummor på marknaden om man bara vet hur man ska göra, men vissa trummor är mer svårtämda än andra bl.a. beroende på dimmensionerna. Sammanfattningsvis kan man säga att träslaget visst har en stor betydelse, men att det finns en rad andra omständigheter som sammantaget sett är minst lika viktigt. Det är alltså helheten som är det viktiga och inte enbart de enskilda detaljerna. Därför ska man inte stirra sig alltför blint på en eller ett par grejer spm t.ex. just träslaget. Se den totala bilden istället så blir det bra. Om man inte klarar av det (ännu) kan man alltid få hjälp med detta så att man får ut det maximala ur de dyra slantar man tänker betala. Lycka till! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Jo hej du! Många av hi-hatens frekvenser finns med även i bl.a. virvelkaggens frekvenser. Virvelkaggen har ett mycket brett och omfattande register. Hi-hat:en jobbar mest med mellan och diskant som alltså också finns även i virveln och i cymbalerna. Men även i pukor och i baskaggen för att få fram bl.a. anslagsattacken från trumstocken/klubban mot trumskinnet för att få fram luftigheten, bredden och djupet. Kort sagt så kommer du inte att kunna minska någon frekvens....oavsett vilken frekvens....utan att detta kommer att påverka resten av trumsetet och då kanske främst virvelkaggen och cymbalerna. Det problemet som du nu står inför är en av anledningarna till varför man helst bör spela in alla trumsetets delar på separata kanaler. Då håller man det hela öppet för efterjustering plus att samtliga instrumentdelar då kan få maximal ljudkvalitet. När man sedan ha gjort en bra mix på trumsetet så kan man mixa ner allting till en stereokanal, men helst ska man alltid undvika det helt så att man när som helst kan backa tillbaka och mixa om ifall det skulle behövas. Mitt tips är att antingen leva med den volymstarka hi-haten (efter det att du har gjort en liten kompromiss och skurit i diskanten på den så pass att virveln mm. fortfarande är hyfsat okay) eller att helt enkelt spela om trummorna på nytt. Och det går att göra det även i efterhand om du bara är säker på vilket tempo låten har och att den är konstant. Ett annat "trick" är att se om en kompressor kan hjälpa dig. Kanske i kombination med en limiter. Men det kräver i sådana fall att du vet hur du ska hantera det hela på rätt sätt och det är inte säkert att detta kommer att hjälpa dig ens då. Eventuellt kanske det blir bättre men räkna inte med att du får till en riktigt bra balans hur du än gör, men det beror naturligtvis på hur pass stor volymskillnaden är förståss. För att få det riktigt bra så måste du göra om trummorna. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Man ska inte krångla till det här, för vad det ändå till slut handlar om är ju om folk gillar ens musik eller inte. Men det handlar ju också om att man ska göra den musik man själv gillar till 100 % och inte på det sätt som man tror att andra ska gilla den på. Annars så spekulerar man i musik på samma sätt som PR-avdelningen för Electrolux vitvaror gör och frågan är om det i sådana fall verkligen håller i längden....ja, på vitvarusidan då....Man ska alltså vara ärlig i sitt uppsåt när man gör musik för då blir det oftast bäst och det är då som det också är störst chans att andra gillar ens musik. Att vara lyhörd för vad andra tycker ska man vara och man kan också ta det till sig så pass att man kan göra vissa förändringar, men det är ytterst viktigt att man inte tappar bort sig själv när man lyssnar på vad andra tycker så att man inte gör alltför stora avvikelser från ens egna "hjärta". Det är väldigt viktigt att musiken som du gör verkligen förblir just DU. Om jag får vara lite djup här ett tag! Då kan det bli riktigt bra. Ställ bara de allra mest grundläggande frågorna tycker jag. Dvs. vad de kort och gott tycker helt enkelt och be om en förklaring till varför de tycker som de gör. Våga lita på både ditt eget och deras spontana intryck för den är oftast mest rätt. Svårare än så är det inte. Blir lyssnaren berörd av din musik och i sådana fall på vilket sätt?....är alltså en rätt bra grej att veta. Och tycker dem att din musik är tillräckligt bra så att de skulle ha betalat fullt CD-pris för musiken även om det inte vore din musik/skiva? Sedan kan du ju alltid vända dig till professionella personer som har vana att lyssna och bedöma det hela ur en ren marknadsmässig utgångspunkt. Du hittar dessa personer på b.a. skivbolagen. Lycka till! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Skatten (25 % moms) är redan inkluderat i priserna med den svenska valutan som Thomann uppger både på deras hemsida och i deras "katalog". Det är då enbart fraktkostnaden som alltså tillkommer. Garantierna är den garanti som tillverkaren lämnar eftersom det är tillverkaren som lämnar dessa garantier och inte butikerna. Samma sak gäller även i de svenska butikerna. Ingen skillnad för dig som kund om du köper varan inom landet eller från Thomann alltså. Däremot kan du inte lämna in din vara på garantireparation (eller byte) i Sverige om du får fel på den. Du måste då skicka tillbaka den till Thomann, men du får samma service för övrigt. När man jämför priserna mellan t.ex. Thomann`s priser och i de svenska butikerna så ska man först försöka pruta i de svenska butikerna tycker jag. Oftast kan man få ner priset några kronor (minus 5-10 % är rätt vanligt och i vissa fall ännu mer) och då kanske det ibland kan löna sig att handla hemma i sverige. Ibland är varan mycket billigare på t.ex. Thomann men långt ifrån alltid. I vissa fall blir det faktiskt billigare att handla här hemma (beroende på produkt) så det gäller att jämföra priserna riktigt ordentligt innan man bestämmer sig. Om nu priset är avgörande alltså. Om priset är billigare i t.ex. Tyskland så är det bara att tala om det priset i den svenska butiken och fråga om det sälja varan för samma pris. Ofta kan de det men ibland inte. Men frågar man inte så får man heller inget svar. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Okay, jag förstår hur du tänker och jag tycker att du resonerar helt rätt. Visst borde du har kollat upp lite om detta redan innan arrangering och inspelningen, men att jobbet redan är klart behöver inte alls betyda att det är kört att göra någonting i efterhand så att båda parter (du & din kompis) blir nöjda! Inte alls. Förutsättningarna för att ni ska kunna få till ett avtal som följer de normala standardavtal som brukar gälla i dessa fall är ganska goda trots att jobbet redan är gjort. I synnerhet om ni inte har gjort inspelningen offentlig ännu. Om den redan har blivit offentllig är det däremot lite svårare men behöver inte vara helt omöjligt ens då heller. Det finns alltså all anledning att du kontaktar musikerförbundet för att be om hjälp. Att inte göra det vore faktiskt rätt korkat om jag får säga min mening i klarspråk. Vad har du att förlora på ett sådant samtal jämfört med att låta bli kan man ju fråga sig... Den här sortens frågor ska ställas till proffs och ingen annan eftersom det också är juridik involverat i det hela. De övriga frågor som du ställer vill jag faktiskt inte svara på. Inte för att jag egentligen inte har lust utan mer för att eftersom det i grunden delvis är juridiska frågor (som det lätt blir med ren automatik då ekonomi blir inblandat) så vore det nästan lite oansvarligt av mig att ge dig alltför många svar om det du undrar över. Dels så kan jag inte varje liten "stavelse" i alla paragrafer, summor mm. och dels så är det lätt hänt att jag missar något som då kan ge dig en felaktig bild/svar av det hela. Sådant kan i sämsta fall ställa till problem för dig och det vill jag inte. Återigen: Det är mycket smartare att du tar dina frågor med sådana som sysslar med detta dagligen och som har koll på varje mm i fråga. SMF tar hand om en rad av sveriges största och namnkunnigaste artister på olika sätt...jag känner en hel del av dem själv så jag vet via dem men också av egen erfenhet att de är bra på bl.a. det här. Dessa minimi-tariffer som jag nämnde i ett av mina tidigare svar här ovan är det som nästan alla sveriges studiomusiker på elitnivå använder sig av på så gott som alla skivinspelningar . I alla fall i de professionella sammanhang där man aldrig betalar svart och använder sig av ett minimi-avtal som man utgår ifrån. Även om egna överenskommelse också sker. (Skillnaden brukar då oftast gälla själva summans storlek.) Den här sortens grundavtal för studiomusiker finns i hela studiobranschen i världen. Gå efter den du också så vet du att det blir bra och rätt. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Jag får intrycket att du medverkar aktivt på skivan genom att spela ett eller flera instrument. För detta ska det utgå ersättning. Man ser då till hur många instrument du medverkar med, vilka slags instrument och på hur många låtar. Ju fler instrument du spelar på plattan och ju fler låtar du spelar på desto större ersättning. Men ersättningsnivån skiljer sig lite beroende på vad man spelar: Leadsong t.ex. ger lite större ersättning än körsång och t.ex. trumset på hela låten ger lite större ersättning än att man har lagt på t.ex. en tamburin på hela låten.... enligt tarifferna. Du har också arrangerat. För det så utgår det också en ersättning. Utöver ditt spelande alltså. Här ser ersättningsnivån lite annorlunda ut än för ditt spelande. Du har också producerat. För det ska du också ha ersättning utöver det som redan har nämnts. Nu frågar du hur fördelning av rättigheterna ser ut och jag gissar att du även undrar hur ersättningsnivåerna och fördelningen kring detta också ser ut? Jag kan bara säga så här om båda dessa frågor: Kontakta Svenska Musikerförbundet! De har svar på det mesta om detta. Det hela är nämligen ganska komplicerat om man ska sköta allting själv och dessutom så är det som gjort att det bara blir fel då! Svaret på din fråga lär du nog aldrig få här på forumet, för det är rätt mycket juridik att ta hänsyn till plus att nivåerna också bör stämma enligt gängse normer. Sv. Musikerförbundet tar hand om detta åt dig/er helt gratis om du eller ni är medlemmar i SMF. Om ni inte är det så kan det vara en god idè att gå med om du tror att du kommer göra fler produktioner som är av lite mer professionell karraktär än att det bara är frågan om 200-300 exemplar som ska säljas till "familj och vänner" om du förstår hur jag menar. Men även om du eller din kompis inte är med i Musikerförbundet så är mitt tips att du kontaktar dem ändå för lite rådgivning. Fråga om de kan skicka dig en översikt om de olika ersättningsklausulerna som idag gäller för en produktion. Du kan tala med nästan vem som helst på Musikerförbundet om detta. Om du vill tala med en av deras jurister så kan du fråga efter Per Herrey. Musikerförbundet har telefon 08 - 587 06 000. Här är deras hemsida: http://www.musikerforbundet.se/ Att förhandla själv om sådana här saker ska man alltså helst undvika. Just för att det då kan gå fel på ganska många sätt och som långt senare kan stå en rätt dyrt (eller i varje fall bli heltokigt i relationer och rykten mm.), men det kan också vara en god idè av att blanda in en professionell tredje part ur en annan synvinkel och det är vänskapen mellan din kompis och dig. Det är bättre att överlåta allting till ett proffs på detta som ser till att allting sköts professionellt på samtliga plan redan från allra första början. Då är det reglerna som sätter nivåerna och hur avtal skrivs och inte din eller din kompis "önskningar" om att den ena vill ha medan den andre kanske tycker att det är för mycket osv. Sköt det här snyggt och se till att göra det från allra första början innan arbetet startar. Då vet båda (eller alla) vad som gäller redan från skratch och då kan ert samarbeta fungera utan att det ekonomiska och/eller det juridiska gör er till ovänner. Hoppas att allt går bra både nu och senare. Lycka till!! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hur går det med baskagge-soundet? Jag får väl antagligen utgå från att du har löst problemet eftersom du inte gör dig synlig på din egna tråd. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Det hoppas jag med 🙂 och det tror jag faktiskt, jag har redan börjat experimentera med det. Och tack återigen, du kanske borde starta ett eget forum, där bara du svarar på alla frågor... 🤪 ... Nu har ju du gjort mer än "din del" i att besvara mina frågor, så jag skäms nästan lite, men om du har tid nån gång, så tänkte jag om du skulle kunna förklara detta lite mer ingående; Det vore grymt schysst, lät som nåt intressant och det enda jag inte riktigt fattade. Oj oj oj! Hur bemöter man sådana positiva ord!? Du gör mig nästan generad! Jag kan bara på det mest ödmjuka sättet tacka dig så väldigt mycket för dina positiva ord!! Jag ber förresten om ursäkt för att jag inte var särskilt tydlig och pedagogisk i min förklaring om det där med övergångarna i frekvensregistret och att dessa övergångar helst bör ske utan några pucklar. Du har helt rätt i att min förklaring om det inte var så jättelyckad, så jag gör ett nytt försök här även om det är rätt svårt att förklara: Vi kan ta den mänskliga rösten som ett exempel att utgå från. Testa att sjunga en lång ton och håll ut den. Vilken ton som helst i ditt normala tonregister. Helst någonstans i ditt mellersta register eller lägre. Sedan "glider" du upp röstens tonläge som en hiss (sk. glissando) så att du till slut hamnar i falsett-läget....alltså så att din röst börjar låta som en tjej som nyss har blivit trampad på tårna eller sett en råtta! När du gör detta så kommer du troligen att få en skarv mellan ditt normala tonläge och falsettläget som ju är ett för dig ett onaturligt tonläge. Den exakta övergångspunkten mellan dessa två ton/frekvens-lägen kallas för en "skarv". Denna skarv ska helst inte märkas alls utan bör helst låta som en helt naturlig övergång. (Den går att träna bort för den som sjunger.)När övergången sker skarvlöst så blir det för lyssnaren svårt att avgöra var ditt naturliga röstläge slutar någonstans och var din onaturliga falsettläge börjar någonstans. Övergången blir helt enkelt snygg i och med att skarven är osynlig eller ohörbar kanske jag ska säga. Frekvensregistret blir då ett enda stor register istället får två olika separata och då får du en upplevelse av att hela frekvensregistret "hänger ihop". Du får en helhet. Det är samma sak när du mixar som med rösten. Du ska ju (oftast....beroende på musik mm.) se till att en slutmix innehåller alla frekvenser....från den lägsta basfrekvensen till den översta diskanten. Men när du är klar med mixen så ska ingenting bli så pass dominant att någon frekvens "tar över" alltför mycket så att skarvarna mellan frekvensövergångarna blir markanta eller hörbara. Alla övergångar mellan frekvenserna ska alltså ske mjukt och naturligt. Ohörbarta övergångar. Övergångarna ska liksom "smälta" in i varandra. Från den lägsta basen till den övre basen till det lägre mellanregistret till den övre mellanregistret till den lägre diskanten och till sist till den övre diskanten. (Phu....det där var nästa jobbigt att tom skriva!!) Tänk dig en skarvlös och mjuk övertoning mellan färger i den röda nyansen som i t.ex. en solnedgång. Du har i en solnedgång mjuka, skarvlösa och helt naturliga övergångar från den mörkaste röda culluören (stavas det verkligen så!?) till orange och rosa ända upp till kritvitt. Men alla färger i solnedgången sker ju skarvlöst utan några skarpa gränser mellan färgerna. Färgerna flyter istället in i varandra just i övergångarna. Mjukt och fint. Snyft...det är nästan så att jag blir rörd bara jag tänker på en solnedgång he he! Tänk gärna på färger när du mixar! Det är faktiskt inte alls så dumt och det är många musiker och ljudtekniker som gör det. Men man är ju olika personligheter så det passar ju inte alla. Men att prova är ju fortfarande gratis! Att mixa är ju att måla. Övergångarna bör alltså (oftast) ske skarvlöst och naturligt på de enskilda instrumenten och det skapar man genom att antingen sänka vissa frekvenser (på de enskilda instrumenten och inte på mastern) eller att höja på vissa andra. Ibland behöver man inte göra någonting alls för att det är bra som det är.) Vad man inte ska glömma bort och som är otroligt lätt hänt är att hela tiden dubbelchecka (sk. A/B-testa) hur en åtgärd (oavsett vilken) på ett enskilt instrument låter ihop med helheten. Och gärna i olika högtalarpar om den möjligheten finns. Ett bra enskilt ljud behöver ju inte låta bra i sammanhanget liksom ett dåligt enskilt ljud kan passa ypperligt i helheten. Därför är en ständig A/B-kontroll ett av de viktigaste verktygen vi har! Öronen är det allra viktigaste. Att verkligen "lyssna och inte bara att höra" är ett bra mantra att följa vid precis all slag hantering av musik. Med ordet "pucklar" menar jag så här: Om du sjunger 8 toner varav en av dessa toner låter betydligt starkare än de övriga så har du på ett sätt en slags puckel. Någonting som sticker ut. Man kan ha pucklar även i ett frekvensregister också och det är i framför allt just i dessa sammanhang som ordet Puckel brukar omnämnas. (Vanligt t.ex. när man talar om en mikrofon eller högtalares frekvensegenskaper.) Det är då du har en frekvens eller frekvensområde (eller flera) som helt enkelt "sticker ut". Alternativt övergångarna mellan dessa övergångar. Alltså att det i övergången från en frekvens till nästa intilligande frekvens sker på ett märkbart och onaturligt sätt. Exempelvis så är det ganska vanligt att vissa mikrofoner brukar ha en höjd diskant inbyggd i sig. Inget fel i detta nödvändigtvis, men man ska då helst försöka se till att frekvenserna som ligger nedanför denna diskant har en mjuk och naturlig övergång till den höjda och framhävade diskanten. Tänk dig en ketchup-flaska: Det kommer ingenting och sedan ingenting för att helt plötsligt så kommer allt på en gång. I detta fall så finns det inget bra och naturligt "flöde" i ketschupflaskan. Det vore bättre med ett jämnt flöde och det är alltså ungefär så jag menar. Flödet mellan frekvensövergångarna ska ske mjuk, omärkbart och naturligt för att man ska få en behaglig lyssningsupplevelse och hela frekvensomfånget bör helst finnas med. En bra balans kan man säga. Ingenting ska sticka ut säger jag....men det innebär inte alls att det måste låta platt och dött. Personlighet, livet och attityd i sitt sound ska man inte tappa för den sakens skull! Tvärt om. Men om någonting är tänkt att det ska sticka ut så bör lyssnaren verkligen höra att det också verkligen är menat så också. Man måste "mena" det man gör. Utan att det för den sakens skull blir på tok för överdrivet. Om man t.ex. spelar fel så ska man helst göra det ordentligt så att folk tror att man vill ha det så, men försöker man dölja felspelet så att man gömmer sig bakom den så uppfattar lyssnaren det just som ett felspel! Man bör alltså vara ganska tydlig och övertygande med det man gör samtidigt som vissa saker ska ske helt obemärkt. Svårt va!? Jo, det är det. Och nästan ännu svårare är det att förklara då det dessutom är en ganska stor risk för missförstånd för den som läser. Det här är egentligen någonting som man måste känna själv medan man håller på och rattar och det kommer du att göra. När vet jag inte, men du kommer att göra det och då blir det inte så svårt längre för då faller allting på sin plats och du kommer då bara tycka att det är naturligt. Ja, det är som sagt väldigt svårt att förklara just detta i ord, men det var ett försök i alla fall. Om du fortfarande inte begriper min förklaring så ska du inte vara rädd för att tala om det. Då gör vi bara ett nytt försök om det skulle behövas. Å andra sidan.....detta kommer att falla på sin plats fullständigt naturligt ju mer du håller på. Det löser sig sa kärringen som sket i vasken! Du kommer själv att komma på exakt vad jag menar och att "hitta hem" och att komma på klurigheterna på eget bevåg ger nästan alltid den bästa effekten. Vägledning är dock aldrig fel, men att hitta själva poängen i saker och ting är alltid bäst om man upptäcker sådant själv. Kanske just pga. en vägledning. Okay, ha det så nice så länge! Vi hörs.... Hälsningar: Ludgo-Pelle

Själv ser jag fram mot att se trumsolot i Snövit & de 7 dvärjarna på julafton!! Hälsningar: Ludgo-Pelle

quote]Grymt inlägg! Tackar hjärtligt! Du tar måhända inte betalt för kurser Live och bor nånstans i Gbgsområdet? 😕 He he he! Tack ska du ha! Hoppas att svaret ger dig något för det är ju det som är poängen med att man svarar. Någon kurs eller ett enstaka möte hinner jag inte med, men frågan är om du ens behöver gå en sådan. Tror att du dels kan få ut väldigt mycket genom att läsa frågor och svar här på forumet men också genom att helt enkelt bara fortsätta att köra på och att laborera med ditt musicerande/mixande. Den musikern och/eller ljudteknikern i toppklass som inte har laborerat fram mängder av kunskaper på egen hand existerar inte! Rock on! Bara genom att lyssna/diskutera hur andra gör, vara lyhörd för olika anfallsvinklar, ta till sig goda råd osv......dvs. sådant som du hittar här på forumet.....i kombination med eget laborerande, kommer säkert att göra dig väldigt mycket bättre vart eftersom. Fullärd blir man ju aldrig, men jag kan nog svära på att du kommer att vara ännu duktigare om bara något halvår! Nästan alla som sysslar med musik utvecklas ju och det finns ju ingen anledning till att tro att du skulle vara undantagen från det. Nä....jag tror att du klarar dig jättebra på egen hand, men jag vill passa på att tacka dig för dina värmande kommentarer för det är alltid kul att höra! Ha det så bra och lycka till! Hälsningar: Ludgo-Pelle

EQ, EQ och hmmm, vad var det nu igen... EQ! 🙂 Hej! Ditt problem är ett av det vanligaste problemet man brukar få innan man har blivit riktigt varm i kläderna. Vilket brukar ta några år innan man blir. Problemet är som oftast frekvenskrockar. En slutmixning av en låt börjar i ett otroligt tidigt skede. Slutmixningen börjar redan när man väljer vilket/vilka instrument som ska finnas med på låten. Alltså redan innan man ens har börjat att spela in det första instrumentet. Detta kallas för instrumentering. Du är själv inne på detta och det är alltså helt riktigt att du måste tänka på vilket instrument du väljer att ha med. Att ha rätt instrumentering är av största vikt inte enbart för det musikaliska intrycket utan även för det rent ljudtekniska. När det gäller instrumenteringen så kan du tänka som fotbollslandslagets Lars Lagerbeck: Du ska välja ut ett antal spelare (instrument) till laget (låten) och då vill du ju ha med spelare (instrument) som kompletterar varandra och inte konkurerrar. Ett välbalanserat lag lirar oftast bra tillsammans men det går otvivelaktigt helt fel som Amen i kyrkan om obalansen inom laget är sned eller rent av dålig! Spelarna (instrumenten) ska alltså kunna backa upp varandra och hjälpa till där någon annan spelare (instrument) inte kan vara medgörlig. Att kunna täcka upp och att ha en bredd i laget. Från backlinjen (basfrekvenserna) till mittfältet (mellanregistret) och anfallsposition (diskantregistret.) Hela registret bör finnas med och övergångarna mellan positionerna (frekvensregistret) ska kunna vävas in i varandra så att övergångarna mellan de olika frekvensövergångarna sker helt naturligt och utan pucklar. Kort sagt: Om du väljer att ha med t.ex. ett el-piano så är det kanske inte så klokt att lägga på ett exakt lika dant el-piano eftersom det då blir konkurrens mellan dessa. För att det andra el-pianot inte täcker upp den första. En lösning på detta vore att i sådana fall välja ett akustiskt piano som nr. 2 och som då ger en tydligare separation mellan de två olika pianon. Och man kan dessutom spela de olika pianon i olika oktaver för att få en ännu tydligare separation. Men ännu hellre vore det kanske att välja en kompgitarr istället eller något annat instrument som nr. 2. El-pianot spelar du in i stereo och panorerar ut de två kanalerna maximalt till vänster och höger för att få en stereo-effekt och en luftighet i soundet och gitarren kan kanske ligga lite svagt (kanske ca. kl. 14) åt vänster eller höger. På det sättet får man ytterligare lite större separation i lyssningen än om båda instrumenten ligger i mitten. Ett annat exempel är om du har ett el-gitarrkomp och vill ha ett gitarrkomp till. Istället för att lägga på en till el-gitarr kan man ibland föredra t.ex. en akustisk stålsträngad gitarr istället för att få en större separation. Okay....nu jobbar du kanske inte med den slags musik som kanske använder sig av akustiska instrument, men det är själva principen jag talar om nu Helge! Ett sätt hur du rent principiellt kan tänka på när det gäller att undvika frekvenskrockar alltså. För denna princip är mycket mer frekvensbetonad än musikstil-betonad. Principen gäller mao. oavsett musikstil och smak. (I annat fall får man leva med frekvenskrockar.) De fysiska lagarna tar ingen hänsyn till musikstil och smak så därför måste man rensa i frekvenshanteringen vilket kan ske på flera sätt. Men detta är ett grundläggande sätt som alltid används om det ska bli bra. Ytterligare en sak som både kan skapa eller minimera frekvenskrockar är låtens arrangemang. Arrangemanget bör också vara av den sorten så att spelet i respektive instrument täcker upp varandra istället för att konkurrera. Det gäller att arrangera låten så att musiken har plats för luft och pauser. Annars blir det grötigt och svänget går dessutom förlorat. Med arrangering kan man göra oerhört mycket för att antingen skapa frekvenskrockar eller att minimera dem! Betydligt mer än vad många har en aning om törs jag nog lova. Arrangemanget påverkar alltså även soundet och mixningen. Lägg lite krut på hur du instrumenterar och arrangerar så har du halva jobbet gjort! Nästa sak förutom att man redan från början bör välja rätt instrumentering med rätt sound och arrangemang är hur man hanterar EQ:n, dvs frekvenshanteringen. Samma sak gäller även här: Att undvika krockar genom att minska på konkurrensen. Var försiktig med basfrekvenserna! Det är alldeles för många som vill feta till en låt genom att alla eller de flesta instrument ska ha lite extra bas på sig. Det är helt fel eftersom många instrument inte tillför något "fett" i sammanhanget utan enbart då man lyssnar på just det instrumentet helt enskilt. Vid enskild lyssning kanske det instrumentet låter bra när man lägger till lite extra bas, men tillsammans med det övriga sammanhanget så konkurrerar det med de instrument som verkligen är basiga (basdtrumma, el-bas osv.) och slutresultatet är då att det bli frekvenskrockar och att det bara låter grötigt och instängt. Det blir som att tala i munnen på varandra. Låt t.ex. basisten få tala ostört utan att t.ex. el-pianot ska lägga sig i el-basens jobb. Var alltså sparsam med alla de instrument som inte har en helt naturlig bas i sig från grunden. Det är viktigt att varje instument får den funktion som den är satt till att fungera som. El-pianon, gitarrkomp, sång mm. kan man med fördel vara lite sparsam med när det gäller basfrekvenserna. Det innebär inte att dessa måste låta tunnt för den sakens skull, men det är oerhört lätt att det blir lite väl mycket bas på de enskilda instrumenten som oftast inte behöver fullt så mycket bas som man kanske tror. Att lägga på lite "spets" på vissa instrument genom att öka volymen på diskanten är också ett vanligt "trick" för att låta instrumenten tydliggöras och göra det mindre diffust och instängt. Testa detta även på basiga instrument för att "öppna upp" ljudet lite. Att t.ex. lyfta fram basistens fingeranslag mot basens strängar gör att basen blir klarare och tydligare. En sådan enkel åtgärd kan många gånger göra att hela låten öppnas upp och blir mindre instängd. Observera att detta även gäller mjukvarubasar! När det gäller att "måla" med reverb så att man får ett större djup i låten så är det helt riktigt som det har sagts här tidigare: Att man skapar djup med bl.a. reverb. (Bredd med bl.a. panorering.) Djupet är dessutom en mycket viktig faktor för att en låt ska få ett lite mer proffsigt och behagligt intryck. Men att börja laborera med just detta (med reverbet) i det här skedet vore nog att gå händelsen lite i förväg tycker jag. Försök att få kontroll över det som är själva grunden i en inspelning först: Instrumentering, arrangering och EQ-hanteringen. Om du inte får fason över detta först så hjälper inga effekter i världen! När du sedan har fått lite mer fason på just grunderna (så att du blir mer nöjd än vad du tydligen är idag) så kan du börja ge dig på att laborera även med djup-intrycket på låtarna med hjälp av reverbet. Men grunden kan man inte hoppa över, för några genvägar existerar inte. Om du har en del reverb-effekter på redan idag så är ett mycket hett tips att kolla vad som händer med dina frekvenskrockar och det instängda ljudet genom att koppla av reverb, chorus, flanger mm. helt och fullt på precis allting. Sedan lyssnar du kritiskt och letar efter krockar på det helt effektlösa soundet. Det är nämligen inget ovanligt att just reverbets klang ger ett dovt och instängt intryck. Koppla alltså bort alla effekter du har av det här slaget för att undersöka om frekvenskrockar och det instängda ljudet ligger i instrumenteringen och/eller arrangeringen eller om det kanske bara är effekterna som ställer till det. (Troligen är det gissningsvis en mix av det ena och det andra som ställer till det.) Om det skulle vara enbart effekterna som ställer till det så kan du testa allt från att använda dig av andra sorters effekter, till att reglera mängden av effekten och/eller att justera effektens frekvenser med hjälp av en EQ. Men grundprincipen till allt bra ljud är alltid att skynda långsamt och ta en sak i taget och i rätt ordning så att det blir rätt redan i det första steget. Och i samtliga steg även därefter. Effekter kommer in ganska sent i kedjan om du vill få ditt sound att låta riktigt bra. Tänk på att det inte finns några genvägar och att maskinerna inte gör jobbet åt dig. Lycka till! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Bra förslag det också eftersom basfrekvenser söker sig till hörn. Får du pengar över så är detta att varmt rekommendera tycker jag också. Eventuellt kanske du kan tigga ihop även detta material (glasullskivor eller markskivor, Roxull eller liknande). så kan du kanske ha råd även till detta. Fråga hos en byggfirma som har ett pågående byggarbete på gång. Tala med byggmästaren på platsen. Han kanske kan fixa akustikskivor också förresten! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Okay, 2000 kr är i sammanhanget väldigt lite. Hade hoppats på att du skulle ha sagt minst 5000 kr, för då hade det blivit betydligt enklare. Det svåraste med den lilla budgeten blir att hitta material i tillräcklig omfattning så att det blir en någorlunda hyfsad akustikbehandling inne i rummet. Det finns några riktigt bra men billiga sätt att få en rätt skaplig akustik. Det är helteckningsmatta på golvet, akustikskivor i taket och gardiner i fall som man placerar ca. 1-1,5 dm ut från väggen. Men som sagt: Det svåra blir att hitta materialet för billiga pengar. Akustikskivor kan du hitta gratis eller väldigt billigt hos kommunen eller hos företag som har rivit byggnader. Det finns alltså, men du måste nog leta lite tills du hittar rätt företag. Har du tur så kan din kommun ha kvar gamla akustikskivor som har blivit utbytta från en skolsal eller dyligt. Helteckningsmattor kan du kanske lyckas få väldigt billigt från en mattaffär eller från en mattläggarfirma. Fråga snällt om de kan avvara en bit på 5 X 5 m. Kanske har de en mindre attraktiv färg som inte har blivit såld på länge som du kan få gratis eller köpa väldigt billigt? Gardiner låter kanske inte så effektivt, men det kan det visst vara! Men förutsättningen för att det ska bli effektivt är följande: Du ska ha ett vanligt gardintyg i vanlig tjocklek. (Pga. kostnaden, för ju tjockare desto bättre.) Sedan ska du hänga upp gardinen i sk. "fall". Alltså veckat och inte helt plant. (Plant gör knappt någon effekt alls.) Ju mer fall du har desto fler luftfickor får du i gardinen och desto effektivare dämpning blir det eftersom du då får ett djup på gardinen. En helt vanlig gardin med kraftigt fall ger ca. 1 dm djup och då är det faktiskt inte så konstigt att det ger effekt! Luftspalten som blir mellan gardinen och väggen och denna tomma luftyta isolerar och dämpar den också. Luft är en viktig faktor i både isolerings och dämpnings-sammanhang så det är alltså mycket viktigt att du inte sätter gardinen alldeles intill väggen. Dessutom har du redan gipsskivor på väggarna, så om du har tur så kanske du rent av slipper göra någonting åt väggarna överhuvud taget. Men om du nu skulle behöva det så kan du leta efter tyger på IKEA och på Jotex som båda har billiga tyger. Tyger som är billiga men bra. Sedan känner du säkert någon härlig skönhet som kan sy upp dem åt dig i så fall. Fråga gärna efter utgående tyger för dessa brukar säljas ut väldigt billigt. Och prissänkningar sker dessutom väldigt ofta på gardiner. Mitt tips är att du börjar med golv och tak först. Golv och tak kan du utgå ifrån att du måste åtgärda med 95 % säkerhet. När du har gjort detta så kan du se/höra vilken effekt detta ger. Om det krävs effektivare dämpning så är gardinerna det alternativ som jag rekommenderar. Anledningen till det är att den lösningen ger ett bra dämpningseffekt kontra pris-förhållande. Ett effektivare alternativ är markskivor på väggar och tak, men då snackar vi om helt andra pengar plus en betydligt mer komplicerad montering av dessa. Men börja med tak och golv som sagt och se vad det ger först tycker jag. Lycka till! Hälsningar: Ludgo-Pelle