Henrik Andersson Vogel

😆

Grejen är lite det här: När man hör ett ljud isolerat, speciellt i en jämförelse som den ovan, så är det lätt att föredra den version som har mest diskant. Den känns renare och tydligare, och de andra känns ulliga och trötta i jämförelse. Men när man sedan sitter i sin studio och försöker jobba med ett såhär diskantigt ljud, då får man lite problem - speciellt om man har använt micken på fler än en ljudkälla. För nu kommer det diskantiga ljudet att lägga sig över allting, samtidigt som det urgröpta mellanregistret får ljudkällan att kännas skir och avlägsen. Har man spelat in flera ljudkällor med en såhär färgad mikrofon kommer de att slåss om samma frekvensutrymme, och då får man sitta och försöka korrigera med EQ. Jag säger inte att C1 är oanvändbar, bara att man riskerar att råka in i trassel om man använder den mer än en gång per mix. Och det gör att den - enligt mitt förmenande - inte är speciellt prisvärd trots det låga priset. Jag skulle kunna tänka mig att använda C1 som en effektmik, när något verkligen ska ges en helt speciell plats i mixen skulle den kunna komma till nytta. Men då har jag redan en ganska diger miksamling som jag kör på allt annat. Många hälsningar /Henrik

Är det enbart ett bås för sång lär frekvenser under 125 Hz inte vara något jätteproblem. Men om du svettas över det kan du ha din absorbent ännu längre ut från väggen och sätta ett skikt 95 mm Gullfiber bakom. Till exempel: Vägg - 50 mm luftspalt - 95 mm Gullfiber - absorbent. Tycker du att det tar för mycket plats, koncentrera dig om att dämpa hörnen på detta sätt. Basenergin tenderar att vara starkast i hörn eller skärningar vägg/tak, vägg/golv, och därför får man mest krut för pengarna/utrymmet genom att dämpa där. Bästa hälsningar /Henrik

Jepp, jag hänger en del på John Sayers forum (som jag länkade till i min post ovan). Jag har försökt få tag på just Owens-Corning här i landet, och det tycks inte finnas. Den akustikkonsult jag nämnde rekommenderade varmt något som heter SUND Miljöskiva, tillverkas och säljs av Akustikmiljö i Falkenberg. Det är enligt honom den bästa uppfinningen sedan skivat bröd. De finns i oklädd version, och kostar då 150 kr/kvm ex moms, ex bärverk, och ex frakt från Falkenberg. Man får också klä in dem i något snyggt tyg. De finns i klädda varianter i olika färger, som bara är att montera upp. I mitt kontrollrum kommer jag att klä in i princip hela främre halvan med SUND. Bakom SUND-skivorna har jag tre lager 95 mm Gullfiber, och luftspalt bakom (totalt djup går mellan 400 och 700 mm). Det ger dämpning långt ned i subfrekvenserna. Alternativ till SUND-skivan är Ecophons Wall Panel, och Rockwool har också något liknande. Men de är alltså inte lika bra, och såvitt jag har förstått är de heller inte billigare. Fast man kan ju ha lite tur. Jag gick förbi ett kontorshus som just renoverades. Där stod en container med ett gäng Ecophonplattor som nya kostar 3-400 kr/kvm. Det var bara att ta...jag fick väl ihop en 20 kvm iallafall. Hade jag haft bil hade det blivit mer. Bästa hälsningar /Henrik

Jag håller just på att bygga en studio. Jag tog hjälp av en akustikkonsult, som tipsade om att man kunde göra inspelningsrummet tredelat, så att en del var döddämpad, en del var lite mittemellan, och en del klingade som fan. Då kan man få olika ljud på inspelningen genom att flytta runt musikerna, och om många spelar in samtidigt kommer rummet att låta lite annorlunda om var och en. Ungefär samma effekt kan man förstås få med skärmar som nämnts ovan. Helmholzresonator: Om du blåser över en flaska får du luften däri att svänga, vilket ger upphov till en ton. Stoppar du ned lite bomull i flaskan kommer bomullen att dämpa denna ton. Ljud i ett rum är ju luftvågor, så om du ställde din flaska med bomull i rummet skulle den börja klinga med "sin" ton, varefter bomullen skulle dämpa tonen. Den skulle alltså suga upp lite av "sin" frekvens ur ljudet i rummet. Eftersom de flesta flaskor är ganska små skulle effekten dock inte vara hörbar. En Helmholzresonator är som en stor flaska med bomull. Oftast bygger man den som en låda där fronten består av plankor med en liten luftglipa emellan. Bakom gliporna har man tyg, och mot tyget trycks Gullfiber (Dock inte hårt. Du kan t.ex sätta hönsnät en bit in i lådan, så att det håller fast Gullfibern mot fronten). Det bör finnas ungefär lika mycket luft som Gullfiber i lådan. Enklast är att bygga lådan mot en befintlig vägg, och allra helst i ett hörn (basfrekvenser samlas nämligen i hörn, samt skärningar golv/vägg och tak/vägg). Du fäster då några reglar i väggen, kör hönsnät, Gullfiber och tyg tvärsöver, och till sist sätter du plankorna med en liten glipa emellan. Lådan skall vara helt lufttät förutom gliporna mellan plankorna. Istället för plankor kan man förstås använda hela skivor av något material, t.ex gips, och sedan roa sig med att borra hål i dem i tjusiga mönster. Kan bli rätt dekorativt. Ju mindre glipor, ju tjockare plankor och ju längre det är mellan fronten och bakväggen - desto djupare bas absorberar Helmholzresonatorn. Här hittar du ett Excelblad där du kan beräkna ungefär vilken frekvens din Helmholzresonator kommer att dämpa. Excelfilen är förresten postad på ett helt underbart forum som endast håller på med studiobygge. Rekommenderas. Ett tips för dig, om du vill bryta de parallella väggarna, är att bygga en Helmholzresonator tvärs över en eller två väggar, och då vinkla dem lite så att lådan blir djupare i ena änden. Hälsningar /Henrik

En sak som inte har nämnts - generellt gäller att stormembransmickar har skevare frekvensgång ut till sidorna jämfört med småmembranare. Dvs - om du står 45 grader till sidan om en stormembranare är det stor sannolikhet att det låter ganska annorlunda än om du står rakt framför. Med småmembranare är denna effekt mindre uttalad. Återigen - gäller mycket generellt. Det finns stormembranare där denna effekt är oansenlig. Dettta är en av anledningarna till att man ofta ser småmembranare användas till fysiskt breda ljudkällor, som en kör till exempel. Samma sak är anledning till att man oftast ser x/y-mickning med småmembranare. Mitten i ljudbilden tas ju upp av mickarna i 45 graders vinkel, och då är det oftast eftersträvansvärt att mitten låter likadant som sidorna. Du har inte nämnt någonting om budget, men jag skulle vilja tipsa om Oktava MC-012 med rundtagande kapsel. Kostar 3995:- för ett matchat par på http://www.studiosolutions.se . Earthworks är också jättebra, men dyrare. Ska vi helt ned i budgetnivå, skulle jag tipsa om Behringer ECM8000. De brusar en del, men om det inte är jättedynamik i det du ska spela in fungerar de fint. Kostar under en tusenlapp för ett par. Bandmickar är fantastiska som nämndes ovan, men för att spela in så tysta ljudkällor som här har diskuterats kräver de en preamp långt utöver det vanliga. Så jag tror tyvärr att det sticker långt utanför budgetramarna. Men jag håller med, det blir ofta ett tjusigt ljud. Angående diskussionen av elektretmickar ovan: Det är väl sant att en elektretkonstruktion I SIG inte brusar eller låter dåligt. Men de flesta elektretmickar hittar man i budgetklassen, och därför har det ju snålats in i alla övriga led i mikrofonkonstruktionen. Jag tror säkert att Neumann skulle kunna göra en jättebra elektretmikrofon. Men varför skulle de? De behöver ju inte snåla. Hälsningar /Henrik

Varför vill ni trycka upp ljudnivån till 0 dB?

Uppe i toppen har vi även API och D&R.

Ett par saker. Först - vad är sammanhanget? Snackar vi högteknologisk thrashmetal, vispop eller nåt mittemellan? Ska det vara skitigt eller slickt? Sedan - hur låter trumsetet i sig? Kan du/trummisen stämma trummorna? Och hur låter rummet? Är det en överdämpad replokal, eller har det lagts ned lite tanke bakom akustikbearbetningen? För om du har ett välljudande trumset och inte behöver full kontroll över hur vartenda cymbalstativ låter i mixen, då föreslår jag att du åtminstone börjar med en mycket minimalistisk mickning. Jag har aldrig testat JJ Labs kit, så jag vet inte om kondensatorparet är ännu hemskare än C-1000. Det är nästan svårt att föreställa sig...du kan ju köra en snabb jämförelse för att kolla. C-1000's signum är att du får lust att köra en tandläkarborr genom trumhinnan, eftersom det vore så oändligt mycket mer njutbart än att lyssna på cymbaler inspelade med C-1000. Eftersom det med all respekt verkar som att du inte har gjort det här så många gånger förr, rekommenderar jag att du kör JJ Labs kondingarna i x/y-position (membranen i 90 graders vinkel, korsade över varandra, så nära att de precis inte nuddar). Du får experimentera så att du hittar en bra balans mellan pukor och cymbaler. Vill du ha mindre cymbaler, för mickarna nedåt/bakåt. Direkt över trummisens huvud kan funka. Se till att inte trummisen smackar till dem bara. Och se till att de inte hamnar exakt i kant med cymbalerna. Det låter hemskt när en cymbal svänger upp och ned efter ett anslag, och micken växelvis tar upp över- och undersida. Om du vill ha ett lite skitigare trumljud kan du testa dina SM57 till överhäng. Jo, det funkar. Daniel Lanois gjorde det till exempel på U2's Pop. När du nu lyssnar på trummorna kommer du förmodligen - men det är inte säkert - att upptäcka att du vill ha lite mer baskagge. Hur du ska micka den beror på vad du vill ha. Vill du ha ett basfattigt metal-tick, micka med SM57 vid slagskinnet. Vill du ha lite mer kött, in i baskaggen med den, men ändå nära slagskinnet. Vill du ha ännu lite mer kött, prova någon av JJ Labs- eller Nady-mickarna. Vill du ha "boom"? Se först till att baskaggen låter "boom". Självklart, men många verkar tro att mikrofoner på ett magiskt sätt förvandlar en 20 tums Maya-baskagge med ett 15 år gammalt PinStripe-skinn till en 26-tums Ludwig-baskagge med fräscha Ambassador fram och bak, inga hål. Jag hade tagit någon av kondingarna - prova C1 och se vad den tål. Om du vill ha hela kitet skinnigt kan du placera den cirka 40 cm från baskaggen och vinkla upp den lite mot pukornas undersidor. Kör allt i mono i en högtalare. Har du placerat baskaggemicken en bit ut, experimentera lite med placering så att det inte försvinner botten från ljudet (fasfel). Lyssna om möjligt tillsammans med de andra instrument som ska vara med i mixen (några slasktagningar räcker gott). Hur låter balansen? Saknar du något? Behöver du lite mer smack i virveln? OK, ge den en mick. Försvinner någon av pukorna? Ge den en mick. Men sätt inte upp sjuhundra mickar bara för att du kan. En annan approach istället för x/y över trummorna är x/y framför trummorna. Det är speciellt bra om cymbalerna är för skärande, och överröstar pukorna vad du än gör. Sätt mickarna så att baskaggen och virveln hamnar på en rät linje, och alltså ligger i mitten på inspelningen. (Det finns förstås ingen lag som säger att det måste vara så, men de flesta brukar gilla det). Med den här tekniken saknar man ofta lite virvel, så det brukar krävas en mick till denna. Hoppas att det ger lite uppslag till experiment! HÄlsningar /Henrik

Jag hade vänt datorbordet så att du sitter med ansiktet mot den norra (på bilden) snedväggen. Sedan hade jag försökt dämpa väggen till höger och fixa en dämpad skärm till vänster. En strimma dämpmaterial i snedtaket framför/ovanför dig kan också vara klokt om det är vinklat så att det finns en chans att ljud reflekteras till dig från monitorerna. Du vill ha så få tidiga reflexer från väggar som möjligt. Bra dämpmaterial är akustikskivor från t.ex Ecophon, Rockwool eller Akustikmiljö i Falkenberg. Ganska dyrt, men du behöver inte så mycket, kanske 600x600 mm på varje sida, 600x1200 mm i snedtaket. Du kan också köpa vanlig Gullfiber och packa in lite snyggt i tyg. Du bör också dämpa bakom monitorerna, samma material som ovan. Har du plats, gärna med en luftspalt till väggen. Snedtaket bakom hade jag försökt diffusera. Ljudet bör helst inte reflekteras rakt tillbaka till lyssningspositionen, utan man försöker "splittra" upp reflexen - diffusera. Det finns speciella diffusorpaneler att köpa, kostar en förmögenhet. Men du kan också komma ganska långt genom att själv fästa olika tredimensionella föremål på snedtaket. Bästa hälsningar /Henrik

Jag vill bara som vanligt komplicera saker och ting lite. Det där med mickplacering - det finns några grundtips som ofta funkar, till exempel vid tolfte bandet, låt micken peka mot ljudhålet. Men det beror enormt mycket på dels hur gitarren i sig låter, och dels vad gitarren ska fylla för funktion i den låt du spelar in. Är gitarren ensam till sång, kanske du vill ha den så stor som möjligt, ska den ge lite "ringaringa"-ackord någonstans i bakgrunden vill du kanske ha mindre plektrumljud och mindre botten, spelar du någon plockgrej som fyller en perkussiv funktion och bidrar till låtens driv vill du ha ganska mycket plektrumljud...osv. Mickplaceringen är tokviktig, där kan du lätt få fram effekter som du annars i efterhand får slita med i dagar med EQ och kompressor. Oftast utan att lyckas. Tolfte bandet, in mot ljudhålet är en utmärkt punkt att börja vid. Men sluta inte där. Bästa hälsningar /Henrik

Jo...bara du kan få ett högtidligt löfte att de inte gör som AKG själva och byter ut din originalkapsel (känns igen på att ringen som håller membranet är av mässing och inte teflon) vare sig den är defekt eller ej. Personligen hade jag föredragit att lämna in en så fin mick till någon med garanterat snille och smak. De nya teflonkapslarna suger gigantiska elefantkulor. Gigantiska. Alla håller inte med, så detta är bara en högst personlig åsikt från /Henrik

Jag kan rekommendera LineAudio DMP-2. Tror att de ligger runt 2500 kr för två kanaler, och låter riktigt bra. Men om du mest använder mikrofonen till sång tycker jag ändå att du borde ge en kondensatormick högre prioritet. Det finns en massa att välja bland, men Oktava MC012 är bra och dessutom utbyggbar med olika kapslar, vilket gör den prisvärd. En annan prisvärd mick är i mitt tycke ADK Hamburg Edition, som jag tycker slår det mesta under 6000 kr. Hälsningar /Henrik

Det finns inte ETT sätt att spela in gitarr. Ute vid kanten får man mest botten, i mitten får man mest topp. Det beror på vad man är ute efter till just den gitarrtagningen i just den låten. Man måste inte heller ha micken i rät vinkel till högtalarlådan, man kan ha den ganska långt utåt kanten och låta den "titta" inåt mitten. Har man två mickar finns det heller inget som säger att man måste ha bägge framför högtalaren. I högtalare med öppna bakstycken kan man prova att micka bakifrån. Och jag har hört folk berätta att de med framgång har satt en basig mick invid handtaget på Marshallstackar... Ytterligare ett sätt kan vara att placera högtalaren en liten bit från en hård vägg, placera micken mellan högtalare och vägg och låta den peka mot väggen. Kort sagt: Det finns inga regler. Utom möjligen den att bra ljud börjar med ett bra instrument, duktiga musiker och ett välljudande rum. Har man de sakerna är det svårt att misslyckas. Hälsningar /Henrik

Som Trombonisten säger är det knappast sladden som är problemet. Du använder en dynamisk mick som behöver mycket kräm från mickförstärkaren. Känner inte till MIC100, men det låter som någon Behringervariant. Den lär brusa mycket när du krämar på. Är det sång och andra tysta ljudkällor du ska spela in, kan det vara vettigt att fundera på någon kondensatormick. De har alltid högre output än dynamiska, och kräver därför mindre av preampen (mickförstärkaren). Bästa hälsningar /Henrik

Vad Fredrik sa. Låter stärkaren och gitarren bra är du till 90% i hamn. Annars är det mycket lite du kan göra åt saken. Ett tips - ganska ofta kan det låta bättre att inte köra så mycket dist vid inspelning, det blir råare och inte så fräsigt. Hälsningar /Henrik

Bara att gratta...ja, om du lyckas reparera den förstås. Peter Drefahl känns lite tyngre på kondingar, Olaf Prinz är mer inne på dynamiska och bandmickar såvitt jag har förstått. Hälsningar /Henrik

Det hade jag förmodligen gjort. MEN - är det en C-414 EB, den gamla varianten med mässingskapsel? AKG har rykte om sig att oombett riva ut de kapslarna och sätta i sina nya, mycket sämre, teflonkapslar. Du kan också först höra av dig till någon av följande tyskar, som vet ett och annat om att reparera mikrofoner: www.vintage-microphones.de/index.html www.drefahlaudio.com Hälsningar /Henrik

Ännu bättre, lägg ut en mp3:a på inspelningen, så att man får lyssna.

Inga inställningar på preampen kommer att hjälpa. Den första frågan är om du verkligen måste ha sången och gitarren så vansinnigt separerade. Jag menar, det kanske till och med är bra att man som lyssnare får känslan av att du sitter där med gitarren? Jag skulle åtminstone experimentera lite med att placera A51:an någonstans där sången och gitarren lät balanserad. Nå, men om du vill ha större frihet vid mixningen tycker jag att du ska försöka tillverka någon baffel som du placerar mellan mickarna. Med baffel menar jag en skiva av något ljudabsorberande material som du placerar så att den skuggar mickarna för varandra. Du får vara lite uppfinningsrik. Kanske kan du snabbt spika ihop någon ställning som kan hålla en tjock filt eller sovsäck. Ställningen skulle kunna se ut som ett upp och nedvänt "L" och bilda en baffel mellan gitarren och din mun. Om du inte behöver se gitarren när du spelar kan du ha baffeln ända in mot bröstet, men annars tror jag att det blir helt OK med någon decimeters glipa. En annan lösning är att använda två mickar som kan ställas i 8-läge, där den ena får peka ned mot gitarren och den andra upp mot din mun. Men det kräver förstås en viss investering. Bästa hälsningar /Henrik

Äggkartonger är en råttan-i-pizzan-myt. Det gör ingenting för ljudisolering, akustikbearbetning eller någonting som helst, utom då att vara en fiffig förpackning för ägg. Om du inte är intresserad av att ha ägg på din vägg, finns det ingen anledning att ha äggkartonger där. För övrigt lär äggen ramla ur om du sätter kartongerna vertikalt. Glöm äggkartonger. Nu. Tack. Inga "men min granne sa...". Bort. Det finns en annan tråd om ljudisolering av sångbås. Kolla den. Och vad gäller Jams akustikplattor har jag inte testat dem. Men jag kan berätta att jag just håller på att bygga en professionell studio, och min akustikkonsult rekommenderade SUND miljöskiva från Akustikmiljö i Falkenberg (akustikmiljo.se). Han tyckte att det var den bästa uppfinningen sedan skivat bröd. Utan tygbeklädnad och bärverk kostar den 187:50 kr/kvm ink moms. Alltså lite dyrare än Jam's, men dämpar spikrakt ned till 125 Hz om man monterar dikt mot väggen. Vill man dämpa lägre, monterar man med luftspalt till befintlig vägg. Får man plats, lägger man in ett lager 95 mm Gullfiber bakom. Får man mycket plats lägger man två sådana lager. Ju längre från väggen, desto lägre frekvenser dämpas. Att dämpa bas kräver utrymme. Men nu talar vi om sångbås, så du kommer ändå inte ha att göra med speciellt mycket frekvensinnehåll under 100 Hz. (Barry White är död). Observera att detta handlar om dämpning av resonanser INUTI lokalen. Detta är något helt annat än ljudisolering. För ljudisolering, läs den andra tråden. Och glöm äggkartongerna. Hälsningar /Henrik

Är också rätt intresserad av att höra i vilken proffsstudio man släpper iväg folk med en inspelning av en ostämd bas...jag tycker att du ska kräva att de fixar det utan extra kostnad.

Har aldrig provat Beta52, så jag kan inte jämföra den med MD421. Vissa tycker dock att Beta52 är mycket bra till gitarrförstärkare, så den tycks inte enbart vara bra till en enda sak. Sådant är ju lite viktigt för den som är budgetmedveten. SM57 funkar utmärkt till pukor. Det finns lämpligare mickar, till exempel MD421, men om du ska kunna närmicka varenda puka sticker budgeten iväg rejält då. ADK SC-1 har jag inte hört gott om, speciellt har ADK-konstruktören JP Gerard själv sagt på flera diskussionsfora att de och de andra småmembranskineserna suger. Jag är verkligen ingen Behringer-fan, men ECM8000 har jag och är mycket nöjd med till trumöverhäng (och då har jag en micksamling som totalt borde vara värd omkring 35-40.000). Kostar som sagt runt 500 kr/styck. Ett alternativ om man vill stötta svensk industri är LineAudio CM-2. Jag har ett par, brukar föredra ECM8000, men CM-2 är njurar, så om ditt inspelningsrum låter illa kan de vara bättre. Men bäst gillar jag som sagt Oktava MC012. Eller min B&O BM5, men det är en helt annan historia. Men kom ihåg - det viktigaste är att själva låten och arret är bra, därefter kommer musikerna och kvaliteten på deras instrument. Är allt detta bra kan du hänga en Clas Ohlson-mick i taket och spela in, och det kommer ändå att låta bra. Så svettas inte alltför mycket över ditt köp, bättre att hoppa på tåget och komma igång. Lycka till! Hälsningar /Henrik

Jag föreslår: OH: Par Behringer ECM8000 (1000 kr/bägge) Virvel: Shure SM57 (beg 700 kr) Baskagge: Sennheiser MD421 (beg 3000 kr) Summa: 4700 kr. Varianter kan vara att lägga till fler SM57:or om du tycker att du behöver närmicka pukorna. Eller att hitta en begagnad AudioTechnica ATM25 (ca 1500 kr beg), köra den på baskagge och MD421 på någon/mittemellan några pukor som behöver förstärkas. MD421 funkar också bra istället för SM57 på virveln (tjockare ljud). Ytterligare en variant är att till OH välja ett par Oktava MC012 (4000 kr/matchat par), och enbart köra en mer dedikerad baskaggemick (som AudioTechica ATM25 - ca 1500 kr beg). Eller två SM57:or, en till virvel, en till baskagge. Jag är lite emot dedikerade trummickar, eftersom de oftast är så EQ:ade att de bara har exakt ett ljud vad man än gör med dem. Bra om man råkar gilla det ljudet, men... Dessutom funkar de mickar jag föreslår ovan till väldigt mycket mer än bara trummor, och är därför prisvärda. MD421 är grym till gitarr- och basstärkare, blås, och vissa sångare. SM57 är också bra till vissa sångare, och många gillar den till gitarrförstärkare, dock inte jag (rena ljud möjligen). ECM8000 funkar bra till de flesta akustiska instrument, men är lite brusiga om ljudkällan blir för tyst. Oktava är mycket snyggare i ljudet (lite avrundad topp, liten knöl i lågmidden) och mycket tystare. Dessutom kan man köpa till olika kapslar, och bygga ut micken allteftersom man får råd. Bästa hälsningar /Henrik

Lägg ut en ljudfil och skriv vad du tycker problemet är. Annars är det svårt att säga något konkret. Hälsningar /Henrik