Henrik Andersson Vogel

Nu kidnappar vi tråden lite, hoppas att det är OK! John Sayers ritar kontrollrum utifrån en princip som kallas RFZ, reflection free zone. Den går ut på att göra ytorna i lyssningsrummets främre halva reflekterande, och vinkla dem så att allt ljud från högtalarna reflekteras mot rummets bakände. Bakänden behandlar man med mjuk absorption, som sväljer alla reflexer. Tanken är att man skall undvika att sidoväggar och tak ger direkta reflexer från högtalarna, och även indirekta reflexer från rummets bakände. Det filosofi som tillämpas av samtliga akustiker jag känner till i Sverige kallas LEDE, vilket står för Live end - dead end. Den går ut på att rummets främre halva (väggar, tak, golv) behandlas med mjuk absorption, och rummets bakände behandlas med diffusion. Förespråkarna för detta är överens med Sayers att man bör undvika direkta reflexer från högtalarna, men medlet är här alltså att köra mjuk absorption i framänden. Sedan anser LEDE-anhängarna att rummet inte får bli för dött, det måste finnas kvar lite liv i rummet. Därför görs bakänden diffuserande - det är hårda ytor i rummets bakände men de ger inga direkta reflexer, utan ljudet som studsar tillbaka till lyssningspositionen är väldigt spritt. Som jag nämnde i en annan tråd har jag anlitat akustikkonsulten Lennart Nilsson för att hjälpa mig med den studio jag är i färd att bygga. Jag frågade honom om RFZ, och han menade dels att även om de reflekternade väggarna i framänden är bakåtvinklade, så kommer en del ljud att studsa direkt till lyssningspositionen, och störa stereobilden ("det är för fan inte laserstrålar vi snackar om!" vill jag minnas att han utbrast). Vidare kommer avsaknaden av diffus klang göra att man lockas till att slaska på med för mycket reverb. Till sist nämnde han att om man får ett RFZ-rum att fungera, så fungerar det bara i en väldigt liten fläck. Man måste sitta exakt på rätt ställe för att det ska fungera, medan LEDE är betydligt mer förlåtande. Han hade själv byggt om flera RFZ-rum där innehavarna varit missnöjda, och där de efteråt varit mycket belåtna. Men jag är övertygad om att John Sayers säger samma sak! Det är helt enkelt två olika teorier om hur man bäst bygger kontrollrum och jag har inte på fötterna att bedöma om någon har rätt. För mig kändes det som att om LEDE fungerar i varenda studio i detta land, så bör det fungera i min också. Hälsningar /Henrik

Ponkass har rätt. Väggarna bör bestå av två skikt för maximal dämpning, varken mer eller mindre. Jag kör två skikt på ena sidan och tre på den andra, total tjocklek 290 mm: Gips: 13x5= 65 mm Reglar: 95x2= 180 mm Luftspalt mellan reglarnas insidor: 45 mm Summa: 290 mm. För högre dämpning - ett skikt gips till på varje sida (viktigt att det är olika tjocklekar på vägghalvorna). För ännu högre dämpning: Mura i tegel. Hälsningar /Henrik

Jag tycker att Chewinggum är jättebra. Seriöst. Först trodde jag att det vara några ultracoola designertyper på Manhattan jag hörde, tills min kompis sa att det är en norsk tjej och att videon handlar om att hon har en snygg rumpa. Jaha. Hälsningar /Henrik

Ponkass, Dina ideer om högdensitets Rockwool motsäger allt jag lärt mig. Som du säger, det som gäller för ljudisolering är massa. Flera lager gips på varandra, helst i separata regelverk med så stor luftspalt som möjligt. Bakom gipsskivorna sätter man lågdensitets isolering. Denna isolering har till funktion att förhindra att väggskikten börjar svänga med ljudet och bör därför sättas så att den har full kontakt med baksidan av gipset. Det finns ingen poäng, såvitt jag har lärt mig, att ha högdensitets isolering här. Ganska tveksam till frigolit här dock, så där är vi överens. Men jag tror iallafall inte att det kommer att vara natt och dag om man byter ut det mot Gullfiber. Men för att förhindra att låga frekvenser går ut från rummet gäller vibrationsdämpning. Är man riktigt seriös bygger man ett helt flytande golv, men man kan också göra mycket nytta genom att sätta gummiklossar under de värsta basalstrarna - förstärkare och trummor. Bäst är då att höra av sig till en firma som säljer många sorters gummi (till exempel Kuntze i Stockholm). Om du anger hur mycket en viss förstärkare väger kan de tala om hur vilken typ och vilken mängd gummi du bör ha under för att uppnå maximal vibrationsdämpning. Sedan står det mycket bra på John Sayers webbsida, men man ska vara medveten om att hans filosofi för hur man bygger kontrollrum är ganska kontroversiell. Det är ju inte viktigt i just det här sammanhanget, men jag ville bara nämna det. Hälsningar /Henrik

Ah, ni kanske har rätt. Det är som ni säger, han har ju en diger referenslista. Och det var ju verkligen billigt. Hälsningar /Henrik

Kollade in Tailor Maid - 2500:- ex moms för att mastra en hel CD. Det var ju inte mycket. Det var ju vad man skulle kunna kalla misstänkt billigt. Han tar 500:-/timmen för inspelningar, så enligt den logiken lägger han ned fem timmar på att mastra en skiva. Vi kan iallafall ganska säkert anta att han inte lägger ned mer än en dag. Om han kan göra ett bra jobb på så kort tid är det ju ganska uppseendeväckande. Jag säger inte att han är dålig, har inte hört några före/efter-jämförelser på något han gjort. Det är bara det att när något låter för bra för att vara sant, så har det en irriterande tendens att inte vara sant... Hälsningar /Henrik

Det sjuka är att Öhmans monitorer inte kostar 100 gånger mer än allt annat. Minstingen pr10 ligger på 6800:-/par, billigare om du kan tänka dig att löda ihop den själv (tar cirka 15 minuter). Då har du en högtalare som går 35-20.000 Hz +/- 2 dB. Visa mig en högtalare under 25.000 kr/par som slår det. HÄlsningar /Henrik

Min erfarenhet går stick i stäv med det VacUm säger. En SM58 med avskruvat puffskydd låter inte identiskt, men mycket likt en SM57. Men det kanske råkar gälla just de individuella mikrofoner jag har, mikar låter ju lite olika från exemplar till exemplar. Jag vågar iallafall hävda att det inte låter "väldigt olika", och att valet mellan SM57 eller SM58 på virveln inte är det som kommer att avgöra om låten blir en hit eller ej... Du kommer att få större skillnad i ljudet genom att flytta en och samma mick två centimeter. Snöa inte in på fel detaljer. Se till att trummisen kan låten, mår bra, sitter bekvämt, är någorlunda nykter (alternativt tillräckligt full) och har bra lyssning. Nästa prio är att se till att själva trummorna är hyggligt stämda, och att du inte har en massa oönskat rassel och gnissel. Försök också få till själva inspelningsrummet, så att du inte får en massa ljud du inte vill ha. Låter det för litet och tätt, försök få det mer reflekterande. Låter det för skramligt, försök dämpa lite. Har du dessa saker på plats, har du 90% av trumspåret i hamn. Sedan tycker jag att det ofta fungerar bäst om man i första hand ser till att OH-mickarna låter bra. Håller med övriga postare att du bör använda ADK:arna till detta...men jag vill bara påminna om att hela U2:s Pop lär vara inspelad med SM58:or som överhäng. Så det finns inga absoluta sanningar. Men börja iallafall med ADK. X/Y är en vanlig stereoteknik som kan vara bra att börja med. Placera mikrofonerna så att deras ovansidor nästan nuddar varandra. Vinkla dem så att de "tittar" cirka 45 grader åt höger respektive vänster från en tänkt mittlinje, och alltså cirka 90 grader från varandra. Placeringen är allt. Man säger ofta "överhäng" eftersom det kan vara vettigt att hänga mickarna över setet. Men det kan också fungera finfint att placera mickarna framför setet. Om du vill vara noga med att virvel och baskagge hamnar exakt i mitten kan du då placera mickarna något till vänster om trumsetet (sett från publiksidan, och förutsatt att trummisen är högerhänt), så att baskagge och virvel hamnar på en rät linje från mickparets mitt. Testa och lyssna. Se till att du får bra balans mellan cymbaler och trummor. Bäst är om du har möjlighet att lyssna tillsammans med några av de andra instrument som skall vara på inspelningen, t.ex lite slaskgitarr och bas. När du har hittat det bästa stället för OH-mickarna får du ställa dig frågan om du saknar något i ljudet. Hamnade OH-mickarna över trumsetet saknas ofta lite klipp i baskaggen. Hamnar det framför kan man ibland sakna lite definition i virveln. Försök då hitta en lämplig mick och en bra placering för denna, där du får det du letade efter. Personligen hamnar jag sällan på fler än tre mickar, iallafall är det sällan jag använder fler än tre mickar i mixen även om jag kanske spelat in fler för säkerhets skull. Lycka till! HÄlsningar /Henrik

Jo. Har sett en Helmholzresonator där konstruktören hade satt i långa rör i fronten (och rören var de enda öppningarna). Rören gör ju att resonatorn så att säga blir djupare, och fungerar som halsen på en flaska. Dessutom såg det rätt ballt ut. Hälsningar /Henrik

För isolering av ljud gäller mycket riktigt att mycket massa ger mycket dämpning. Och för att få mycket massa på lite plats behöver man ett ämne med hög densitet. Men då fattar jag inte varför ni ägnar er åt stenull? Gips har t.ex mycket högre densitet än stenull, så ska man ljudisolera gäller att bygga feta väggar av ett massivt material. Tegel är förstås ännu bättre, och börjar man gjuta decimeter tjocka betongväggar kan vi snacka. Men nu tror jag att vi är inne på överkurs. I isolerande väggar har man även mjukt material, men dess funktion är att dämpa ut resonanser mellan vägghalvorna. Och för detta fungerar vanlig Gullfiber utmärkt. Hälsningar /Henrik

Samma princip som att bygga med brädor, en dämpad låda med en perforerad front. Hålens form spelar ingen roll, de kan vara runda som hos perforerad masonit, eller långa skåror som när man bygger med brädor. Öppningarna kan se ut hur som helst, det som avgör är hur stor del av fronten som är massiv och hur stor del som är hål. Teoretiskt sett skulle man kunna göra ett enda stort hål i fronten, men det har visat sig att resonatorn fungerar jämnare om det är många mindre öppningar. Masonitskivor väldigt tunna, så en helmholzresonator byggd på detta sätt kommer inte att verka speciellt långt ned i registret. Men å andra sidan är det kanske inte alltid det man behöver. Hälsningar /Henrik

Tjocklek är inte allt, det spelar ju också roll hur materialet är uppbyggt. Jag kan ju bara hänvisa till Lennart Nilsson, en av Sveriges bästa akustikkonsulter. Jag anlitade honom för hjälp med att rita min studio, och han rekommenderade SUND som det bästa man kan ha - oavsett pris. Har man plats kan man använda Gullfiber bakom SUND-skivorna, och då talar vi inte om sådant med hög densitet. Vill minnas att han nämnde siffran 22 kg/m3, det var iallafall vanliga isolerskivor för värmeisolering. Hälsningar /Henrik

Jag har tills nyligen kört på en Mac G3/300 Mhz, och har aldrig slagit i taket vad gäller antal spår jag kan spela in (har aldrig behövt mer än 32). Däremot saggar den rejält om jag använder mycket effekter, men rimliga mängder funkar. Jag delar helt din attityd att det är bättre att få till ett bra grundljud. Det viktigaste verktyget vid mixen är volymreglarna, och de drar ju ingen extra processorkraft. Vet inte om du blir mer låst av en porta jämfört med en hårddiskbandare. Med en hårddiskbandare kan du förstås välja vilken kringutrustning du vill ha, t.ex vad gäller preampar. Har du sagt vad din budget är? HÄlsningar /Henrik

5 cm är inte mycket, men jag vill minnas att SUNDs specar när ämnet monteras dikt mot väggen ändå är tämligen goda ned till 250 Hz (skivorna är 5 cm tjocka). Och glöm inte taket. Där kanske du har mer att ta av? Avståndet från bakväggen är viktigt för att bedöma hur effektivt man kan dämpa olika frekvenser, men det betyder inte att alla lägre frekvenser är helt opåverkade bara för att dämpningen sitter närmare väggen än en fjärdedel av våglängden. Hälsningar /Henrik PS Menar inte att låta som en reklampelare för SUND-skivan. Jag har inget med företaget att göra, och har inget att vinna på att någon annan använder deras produkter.

För akustikbearbetning har min akustikkkonsult rekommenderat SUND Miljöskiva, tillverkas och säljs av Akustikmiljö i Falkenberg (klick). Näst bäst är Ecophon Wallpanel eller någon annan undertaksskiva. För bästa effekt, sätt skivan långt från väggen, och placera vanlig Gullfiber (typ 22 kg/m3) bakom. Hälsningar /Henrik

Om du vill mixa i datorn är det förstås viktigt att du LÄTT kan överföra ljudfilerna till ditt musikprogram. Min kompis har en Yamaha AW4416, och det visade sig att det var ett betydande arbete att föra över filer. Det finns säkert portor som klarar detta smidigt, men annars skulle jag nog antingen satsa på att skaffa en bärbar dator med något FireWire-interface, eller en rackmonterad hårddisk-"bandare". Jag vet att Alesis och Mackie kom ut med några sådana för ett par år sedan, borde ha sjunkit rejält i pris. Dessa måste då kompletteras med mickpreampar, ett tips är LineAudio OMP, åtta preampar för cirka 5000 kr. HÄlsningar /Henrik

Som på så många andra ställen blandar man här ihop ljudisolering (från ett utrymme till ett annat) med akustikbearbetning (hur ljudet beter sig i ett visst utrymme). Så vilket är det tråden gäller?

Att isolera ljud från angränsande replokaler är ett jätteprojekt. Visst, ett extra gipslager kan hjälpa, men om det redan är tjocka betongväggar blir skillnaden bara någon dB extra. Troligen hjälper det mer om ni kan övertyga era grannar om att de ska ställa sina förstärkare på gummiklossar (och gärna ett trumpodium på gummi också). Ta reda på vad varje förstärkare och trumset (inkl trumslagare och själva podiet) väger, och hör av dig till Kuntze i Stockholm och berätta vad du behöver (Kuntze är en butik som enbart säljer olika gummiprodukter, och nej, jag pratar inte om erotik). De kan hjälpa dig att ta fram rätt sorts gummi i rätt mängd. För akustikbearbetning i lokalen är det billigaste och bästa absolut att sätta Gullfiber i en ram av träreglar och spänna tyg över. Lämna gärna luftspalt bakom, suveränt är om ni kan ha tre lager 95 mm Gullfiber och 200 mm luftspalt. Det mest strategiska stället att placera Gullfibern är i lokalens hörn (och/eller skärningar vägg/tak). Då kan ni få bukt med den värsta replokalsbumligheten utan att helt ta död på rummet. Om ni sedan VILL ta död på rummet är det ju bara att tjoffa på med Gullfiber exakt överallt. Hälsningar /Henrik

Ett par tillägg till Trombonistens uttömmande inlägg: Små membran i mickar fångar ofta ljudet mer exakt och naturligt jämfört med större membran. Speciellt är små membran ofta jämnare i sidled än stormembranare - dvs en ljudkälla som står lite till sidan om micken låter ungefär likadant som en som står rakt framför. Stormembransmickar förlorar däremot ofta i diskant utåt sidorna - något man förstås kan utnyttja till att variera ljudet. Stormembransmickar är alltså oftare lite mer färgade i karaktären, vilket ibland är just det man letar efter. Stormenbransmickar brusar generellt sett också mindre än småmembranare. En annan sak, som inte bara gäller mickar, är att prislappen ofta är en ganska dålig vägledning till mickens ljudkvalitet. Personligen föredrar jag t.ex ADK Hamburg framför den nästan dubbelt så dyra Røde NTK. Men det finns säkert gott om folk som tycker tvärtom. Till sist måste jag vända mig lite emot Trombonistens karaktärisering vad gäller pris/kvalitetsnivå hos transistormickar med respektive utan trafo. Neumanns TLM-serie (11-25.000 kr) är alla trafolösa, och ADKs stormembranare (995:- - 12.000 kr) har alla trafo (utom A51TL). Hälsningar /Henrik

Lennart Nilsson. Han hjälpte mig med min studio. Tar 5000 kr för att komma och kolla på lokalen, lyssna på vad du vill uppnå och sedan lämna en detaljerad beskrivning av hur du ska gå tillväga. Hälsningar /Henrik

Jag har hört ett liknande resonemang tidigare, och jag förstod det inte då heller. Tänk dig att du står framför en ensemble och lyssnar, samtidigt som man spelar in ensemblen. Antag att du sedan lyssnar på inspelningen och jämför med live-upplevelsen. Om inspelningskedjan har varit helt ofärgad och högtalarna är goda återgivare (och du lyssnar i ett bra rum), så upplever du ingen skillnad mellan live och inspelat. Med förbundna ögon skulle du inte kunna skilja på live och inspelat. Men då behöver ju inte högtalaren anpassa sig efter dina öron, för dessa är ju någorlunda lika vid bägge lyssningstillfällena. Om högtalaren återger det inspelade materialet utan förvrängning spelar dina örons förvrägning alltså ingen roll. Men när du säger att en "sämre" högtalare kan passa örats vingliga frekvenskurva bättre, kanske du bara menar att en "sämre" högtalare kan upplevas som mer tilltalande (subjektivt) än en "bättre"? I så fall håller jag förstås med. Bästa hälsningar /Henrik

Jag håller med HighFidelity när det gäller monitorer. Har man en gång hört en riktigt lågdistorderande och frekvensrak högtalare, som kan återge dynamiken hos det inspelade materialet - då är det fruktansvärt svårt att vända tillbaka. Och har man en gång börjat mixa med sådana... Men jag har kvar mina NS-10, som komplement (vilket är hur de flesta använder dem). Jag ser dem ungefär som en lupp över mellanregistret. En lupp ger ju heller ingen korrekt återgivning av verkligheten, men den kan vara användbar ändå. Men min kommentar till inlägget om den dåliga kvaliteten hos ljudstudios är att den som skrivit det tycks resonera på ett sätt som helt skiljer sig från vad jag gör. Jag betraktar inspelningskedjan (mikrofonen, preampen, effekterna, etc) som ett verktyg för att skapa en inspelning som är bra. Och med "bra" menar jag "bra enligt mina subjektiva värderingar". Jag tillåter mig att som ljudtekniker/producent ta del av det kreativa arbetet med att skapa en ljudbild som jag tycker passar den aktuella låten. Ibland råkar det vara samma sak som att fånga något så naturligt och ofärgat som möjligt, ibland inte. Oftast är det lite av varje, en melerad inspelning med många kontrasterande delelement är ofta den bästa - i mitt tycke. Jag tycker ofta det sker en glidning av betydelsen hos ord som "bra" och "dåligt" när de används av personer som är intresserade av hifi. En "bra" lyssningsanläggning är enligt hifi-folket en som återger det inspelade materialet med ett minimum av förvrängning. Det är närmast en funktionell värdering: Anläggningen har en viss funktion, i ju högre grad funktionen uppfylls, desto "bättre" är anläggningen. Detta "bra" kan därför beläggas med empiriska undersökningar. Men hifi-folket glömmer ofta att det faktiskt ligger en helt subjektiv värdering i botten, nämligen den att det ofärgade är det bästa. Det kan man lätt se genom att andra föredrar att avnjuta musiken i mer färgade anläggningar. Dessa VILL ha lite hängmatta eller vad det nu är. Det färgade ljudet upplevs som subjektivt mer njutbart. Jag håller inte med, men man kan inte hävda att de har fel. På samma sätt: Att bara slå fast att en U47 är bättre än en SM57 är att blanda ihop objektiva fakta med subjektiva värderingar. Det kan beläggas empiriskt att en U47 fångar ljudet på ett mer naturtroget sätt än en SM57. Men det är en subjektiv värdering att det naturtrogna ljudet alltid låter bättre, och en värdering som inte väger mer eller mindre än den motsatta uppfattningen. En ofärgad lyssningsanläggning är en fröjd. Men en ofärgad inspelningskedja är ett sömnpiller. (För att nyansera det senare: En inspelningskedja utan möjlighet till färgning av olika slag är ett sömnpiller). Hoppas att mitt långa inlägg uppnådde sitt syfte - att försöka reda ut vari de olika åsiktsskillnaderna egentligen består för att slippa alla dessa tröttsamma missförstånd och tuppkamper. Bästa hälsningar /Henrik

Testa, den kan ju inte gå sönder för att du riktar den mot ett musikinstrument. Men är det inte vanligare med sk shotgunmickar, extremt riktade mickar, vid filmljudsupptagning? Hälsningar /Henrik

Du ska mycket långt över det pris du får betala för piP/pr10 för att få något som ens kan börja konkurrera. De är verkligen otroligt bra. Hälsningar /Henrik

För gummi - hör av dig till Kuntze & co i Stockholm. De kan hjälpa dig plocka fram just den hårdhet du behöver, om du talar om för dem hur tungt ditt golv kommer att bli. HÄlsningar /Henrik