Henrik Andersson Vogel

Vi spelar in långa audiofiler i Logic och får ibland varningen "Sync problems Audio / Midi" eller något liknande, frågan är nu om det förstör själva inspelningen? Det är klart jag kan lyssna men för närvarande innebär det en del omkopplingar, så om någon vet vore det toppen. Och ännu bättre, hur ordnar jag det här? Kan jag tillfälligtvis "stänga av" Midi, kanske?

Nä, det finns inga bättre lösningar än det du föreslår, Audiorent. Den bästa lösningen är två skikt, varken mer eller mindre, av tjockast möjliga glas monterat på största möjliga avstånd. Mjuk absorbent bör sitta emellan och bilda en karm. Jag tror att mina två rutor på 1200x600 och av 10 resp 12 mm tjocklek kostade strax över 2000:-. Det går säkert att hitta billigare om man har tur. Min kompis scorade just en 1300x700x14 mm glasskiva som hade varit en del av ett bord. 150 kr. Hälsningar /Henrik

Gammalt nys, om man inte har väldigt stora rutor. Vid rutor som är 1200x600 är det viktigaste för ljuddämpningen att rutorna är så tjocka som möjligt och hamnar så långt från varandra som möjligt – och det gör de om de monteras parallellt. I min studio har jag 10 respektive 12 mm tjocklek på rutorna, parallellt monterade med ca 280 mm emellan. Hälsningar /Henrik

En hypernjure är mellantinget mellan njure och åtta. I takt med att upptagningsloben smalnar av framåt, växer den bakåt. Tills de är lika stora, och då har du en åtta. Hajaru? Hälsningar /Henrik

Dummies är inte absurda, jag skriver faktiskt detta två inlägg i rad: Dummies är bra som utgångspunkter för eget experimenterande. Men bara för detta, de kan aldrig ersätta lyssnande, omdöme, och god smak. Och det viktigaste är att aldrig någonsin glömma uppgiften: Att lyfta fram låten och arret. Det är just detta som är kärnpunkten, eftersom låtar och arr är så sinsemellan olika, så blir även mixbesluten det. Återigen hoppas jag att ingen tror att jag bashar nybörjare. Det har jag också varit, och trots att jag har hållit på med musikinspelning i 20 år lär jag mig nya grejer vid varje mix, utan överdrift. Hälsningar /Henrik

Absolut är det så – som jag också skrev – att generella tumregler för hur man kan använda EQ (eller andra verktyg) kan vara utmärkta som utgångspunkter för eget experimenterande. Särskilt kan man kombinera detta med att referenslyssna till professionellt utgivna CD-skivor, som har en ljudbild som påminner om den man just jobbar med. Alltså verkligen under arbetet med sin egen mix A/B-lyssna till någon annan inspelning, lägg in ett eller flera spår i ljudprogrammet. Problemet är när vissa tycks tro att man alltid ska skära en virvel vid 250 Hz, eller boosta en baskagge vid 4 KHz. Jag tycker ibland att det är lite konstigt: Ingen skulle köpa en gitarr och sedan gå hem och tro att de kunde spela lika bra som sina idoler. Men när det gäller ljudinspelning och mixning, då tror man att bara man har Cubase i sin personalköpsdator så kan man göra samma jobb som folk som fakturerar 10 lakan om dagen för sitt jobb. Men det kanske inte är så konstigt när man tänker efter, marknadsföringen kör ju mycket på det. Pro hit och värme dit. Andrew, Jag hoppas att du förstår att jag inte specifikt flamade dig eller någon annan. Jag tog bara ditt citat som utgångspunkt. Hoppas att du inte tog illa upp, och jag hoppas att ingen tror att jag försöker trycka ned folk som inte hållit på lika länge som jag. Jag lär mig också fortfarande. Varje inspelning och mix innehåller någon upptäckt, någon nyvunnen erfarenhet som man tar med sig till nästa gång. Fridens liljor /Henrik

Du ska lyssna dig fram. Du SKA lyssna dig fram, det är det absolut enda sättet. Rekommendationer som man läser sig till är jättebra om man använder dem som utgångspunkter för eget experimenterande, och absolut enbart till det. Ta virveltrumman som exempel. I min studio har jag tre stycken. Natt och dag och nåt tredje alternativ, vad det nu skulle vara. En är bright och pingig, en är mörk och fet, en låter bara illa i största allmänhet. Ta sedan in i ekvationen vilken trummis som besöker studion. Slår han mycket på kanten samtidigt som skinnet? (Jag säger "han" för det är tyvärr nästan alltid en "han"). Eller bara på skinnet? Eller på kanten då och då, och du vill tydliggöra skillnaden? Eller tona ned intrycket av skillnaden? Har han mycket ghost notes? Vill du att de ska höras eller ej? Begraver han stocken i trumman, eller lyfter han den mellan varje slag? Du fattar, med identiska trummor som är mikade på ett identiskt sätt har du ett GÄNG variabler, som beror på vilken trummis du sitter med och hur han spelar i just den aktuella låten och vad din musikaliska magkänsla säger dig om hans sätt att spela. Kombinera sedan detta med att du har tillgång till tre olika virvlar, så multiplicerades antalet möjligheter med tre. Hoppla. Sedan till den riktigt intressanta frågan – i vilket sammanhang befinner sig virveln? Är det en låt där man vill betona taktslag 2 och 4 ( där virveln ofta ligger), eller är det snarare baskaggen som är drivande? Eller ingetdera? Eller både och? Eller olika i vers och refräng? När du har fått ett grepp om dessa frågor (genom att lyssna och använda ditt förhoppningsvis goda omdöme) bör du lyssna efter vad du har att jobba med ljudmässigt bland de övriga instrumenten. Ah, sångaren har en sagolikt skön raspighet som du gärna vill ha fram. Du har lite stereoinspelade maracas som håller ett så sexigt grepp om lyssnaren och oj vad du gillar det där sejarfräset i virveln. Otur, mannen. När du har satt alla reglar på exakt optimal nivå inser du att sejarfräset ligger och klampar exakt mitt i sången och sliter bort lyssnarens uppmärksamhet vid varje virvelslag. Du måste åtgärda det. Ovanstående tog förstås bara virveltrumman som exempel. Hela resonemanget är likadant för alla instrument som ingår i mixen. Frågor du ALLTID måste ställa dig, och som det ALLTID är ditt fucking jävla jobb som mixtekniker att hitta ett tillfredsställande svar på: – Vad är viktigt i den här låten? – Vilken funktion fyller varje enskilt instrument i arret för att få fram det som är viktigt? (Tips: Hittar du inget svar – klicka Mute). – På vilket sätt placerar jag instrumenten så att de fyller sin funktion för att få fram det som är viktigt i låten, men samtidigt inte skymmer de andra instrumenten som också har en funktion för att få fram det som är viktigt? Jag skojar inte när jag säger att låtens textinnehåll kan vara fullständigt avgörande för vilka beslut man bör fatta i mixen. Känner du fortfarande för att öka lite vid 100-150 Hz för mer värme i ljudet? Öka vid 250 Hz för att få djup? Skära vid 800-1000 Hz om trumman ger ett lådaktigt ljud? Eller glida in med en liten höjning vid ca 3-5 kHz för att öka attacken och kanske toppa det med en ökning i området 8-10 kHz för att ge ett klarare ljud från trumman? Trodde inte det. Lyssna. Lyssna. Lyssna. Ledsen att låta hård. Men lyssna. /Henrik PS Och ärligt talat – ingen kan vara bäst på allt! Det kanske är just din grej att skriva och framföra låtarna, och någon annans grej att mixa inspelningen? Bara en tanke. DS

Vad är problemet med läckaget? Är det så starkt att du får fasfel med överhängsmikarna, eller? Mitt tips – om läckaget verkligen ger dig problem i mixningen – är att rikta mikarna så att de vänder sig maximalt bort från cymbalerna. Visst kan du också prova att skärma av mikarna, akta bara så att du inte täpper till hålen bakom mikens kapsel, för då blir den rundtagande... De gånger jag använder pukmikar i mixen (långt från alltid) brukar jag också klippa ut pukslagen i Logic (ungefär som en perfekt kontrollerad gate) och sätta ett shelvingfilter som dämpar över typ 4 KHz. Det plockar bort det cymbalfissel som ev plötsligt kommer in så fort trummisen slår på pukorna. Detta funkar sämre om det är en låt där det spelas mycket på pukorna, där är det bara att gilla läget och rikta alla mikar tills helheten låter bra och inte har störande fasfel. Och det är förstås den bästa lösningen även i sammanhang där pukorna bara används till enstaka fill under låten. Hälsningar /Henrik

6 dB innebär en fördubbling/halvering av ljudstyrka. Hammock, om du sitter med ett ljud som du känner att du vill skära eller lyfta 24 dB vid någon frekvens, då kan du verkligen börja fundera över hur du har spelat in det. Det låter som ett radikalt misslyckande redan vid grunden. Dessutom tror jag inte att det finns många EQ's som klarar att göra så stora förändringar och fortfarande låta bra. Jag gör nog aldrig större ändringar än 6 dB och när jag ändå gör det är det alltid med en känsla av "shit, här tänkte jag fel vid inspelningen". 90% av mixningen handlar om att ställa volymreglarna på ett bra sätt. Jag vet att jag låter som en gammal gubbe, men Hammock, för helvete – börja från början. Börja med volymreglarna. Får du ihop en mix enbart med dessa? Om ja, grattis. Om nej – då och först då är det dags att fundera över lösningar i form av kompression, EQ och reverb. Hälsningar /Henrik

Ledsen, men det gäller bara att lyssna. Lägg gärna in ett referensspår i Cubase, någon låt du tycker låter bra och som rör sig lite i samma stil som den du jobbar med. Du kommer att få sänka volymen rejält på det spåret för att det någorlunda ska matcha ditt material. Sedan – lyssna. Hur hög är egentligen baskaggen? Behöver sången sådär mycket reverb som du har smaskat på? Etc etc. Måste också säga att det finns gott om fall där jag inte alls använder EQ, eller bara mycket lite – typ någon dB. Hälsningar /Henrik

När jag byggde min studio hade jag hjälp av akustikern Lennart Nilsson. Vi talade lite om det här med parallella väggar och stående vågor. Han menade att icke-parallella väggar i viss mån avhjälpte stående vågor, eller åtminstone inte gjorde dem så regelbundna. Men viktigare är att välja rätt rumsdimensioner (som tidigare nämnts, sämst är en kub, näst sämst är ett rum där något avstånd är jämnt delbart med något annat avstånd, etc). Resonanserna mellan väggarna och golv/tak bör vara så utspridda som möjligt. Det finns flera formler för vilka rumsdimensioner man kan ha för att maximalt sprida ut vågorna. Jag använde mig av en av de vanligaste, 1 : 1,14 : 1,39. Det ska förstås som att om den kortaste dimensionen är 240 cm (vanligt förekommande takhöjd), så ska de andra två dimensionerna vara 273,6 respektive 333,6 cm. Detta är heller inget att svettas ihjäl över, undvik bara de värsta dumheterna så löser det sig fint. Dessutom är det betydligt enklare att bygga rätvinkliga rum...tro mig, jag byggde mitt kontrollrum diamantformat. (Huvudskälet var att spara plats i min ganska lilla lokal.) Jag skulle hellre lägga ned lite extra jobb på akustikbearbetning än på att bygga vinklade väggar. Lyd annars ovanstående råd om helmholzresonatorer, mjuka absorbenter och diffusion. Hälsningar /Henrik

Som andra har varit inne på – då är det ju din mastring det är fel på. Om mixen är bra, och mastringen förstör något ligger ju felet i det sistnämnda. Jag tycker att Lundin ger en bra bild av vad mastering är/borde vara. Mystifieringen av mastering måste upphöra. Det är i inspelningen och mixen allt ligger. Hälsningar /Henrik

Svaret är som så ofta annars att det beror på. Hur viktig är baskaggen för låtens driv? Hur mycket melodispel behöver man höra från basen?

Den verkliga frågan är kanske inte när kompressorn blev till, utan när man började att använda den för att medvetet förvränga det inspelade materialet. Här var inspelningsteknikern Joe Meek en av förgrundsfigurerna. I slutet på 50-talet gjorde han saker som man idag betraktar som standardtekniker – närmikning av instrument, överstyrning av rullband och annan utrustning, och hörbar kompression. Många av hans dåtida kollegor skakade på huvudet åt honom, men den musik han skrev och producerade rönte stora framgångar. George Martin var inte sen att hänga på, och lyssnar du på Beatlesplattor som Revolver (1966) så är de individuella instrumenten ofta kraftigt komprimerade och överstyrda. Disten i gitarrsolot från Taxman lär ha uppkommit genom att man kopplade in gitarren direkt i mixerbordet och drog på gainen på max. Hälsningar /Henrik

Får jag fråga var du mastrar, där det finns en Fairchild? Hälsningar /Henrik

Personligen har jag nog aldrig haft så stora problem med strängljud. Men jag skulle nog i första hand titta på olika strängfabrikat och också tänka Elixir. Om det gäller att rätta till en redan gjord inspelning skulle jag försöka med de-esser. Hälsningar /Henrik

Som andra har sagt kan det finnas fördelar med det, om man har BRA analoga grejer. Men hela tanken ligger liksom högre upp i behovspyramiden, sådant som det är vettigt att titta på först när man har mer grundläggande saker på plats. Hälsningar /Henrik

Det finns digitala prylar som gör saker bättre än några analoga prylar kan, och vice versa. Det finns absolut ingen som helst anledning att gräva ned sig i någon skyttegrav på endera sidan. För att försöka säga något konstruktivt till frågeställaren: Om jag förstår saken rätt befinner du dig på hemmapularnivå, och då tycker jag att du bör fokusera på att förbättra de viktigaste sakerna först innan du funderar på digitalt mot analogt. De viktigaste sakerna är att ha bra instrument och en någorlunda varierad och kvalitativ miksamling – förutsätter förstås att man spelar in "riktiga" instrument. Sedan kommer att få till en bra och pålitlig lyssning. Se till att få sådant på plats, och kör i datorn så länge. Hälsningar /Henrik

Jag tackar, bockar och bugar själv. Trevligt att artikelserien var uppskattad – hoppas att den gör någon nytta också. Hälsningar /HEnrik

Jag vill minnas att jag skrev att jag hittade en ritning på BBC:s webbsida. Vilket innebär att man borde kunna hitta den där... Nå, jag ska inte vara sådan. Här är den: http://www.bbc.co.uk/rd/pubs/reports/1990-15.pdf Ritningen hittar du på sid 6. Jag använde bitar av 45x45 mm regel som jag limmade med kraftig montagelim på en plywoodskiva (typ 22 mm tjock vill jag minnas). Eftersom det är 12 regel-bitar på varje ledd måste plywoodskivans bredd vara minst 540x540 mm, jag gjorde mina 580 mm så att jag hade något att skruva i. Reglarna sågades i storlekarna 50, 100, 150 och 200 mm (motsvarande 1-4 på ritningen, 0 anger en plats helt utan regelbit, där det bara är naken plywood). Eftersom jag gjorde 16 hela diffusorer på detta sätt beställde jag regelbitarna uppsågade och klara från byggvaruhuset. Det blev en hel pall med fyra pallkragar.... Det är väldigt jobbigt att måla dem, så om du ska göra många kan jag rekommendera dig att leva med att de är omålade. Det är också jobbigt att sätta upp dem eftersom de väger uppskattningsvis 10-15 kg styck. Du måste ha flera mycket kraftiga skruvar om du ska hänga dem i taket, och vara säker på att det du fäster dem i håller för tyngden! Hälsningar /Henrik

🙂 Jag tror att "kopplingspanel" är ordet vi letar efter. Jag har dragit kablarna i rör genom väggarna och själv lödat ihop dem med XLR-kontakter i inspelningsrummet. XLR-kontakterna har jag skruvat fast i en MDF-skiva. I kontrollrummet är kablarna lödade direkt till min patchbay och därifrån vidare till mixern. Hälsningar /Henrik

Bob, Jag menar inte att ta ned dig och jag menar inte heller att tala i egen sak (som studioägare) – men lägg hellre pengarna på ett par dagar i en hygglig studio med en erfaren tekniker. Tokrepa så att ni kan få ihop inspelningen snabbt. En sak är att vara hemmapulare, men ska man ge ut en platta tycker jag att ni gör klokt i att själva fokusera på musiken och låta någon annan ägna sig åt ljudet. Ni kommer att få tillgång till bättre prylar, och framförallt en person som troligen kan undvika de värsta nybörjarfelen...vilket ni inte kommer att kunna göra. Det tar tid, mycket tid, att lära sig spela in bra. Hälsningar /Henrik

Du har inte nämnt det viktigaste: Själva basen, strängarna och inte minst den som trakterar instrumentet. För "snyggt, runt" basljud skulle jag rekommendera dig att satsa på et bra set slipade strängar (inte Jams, jag har provat och de var förskräckliga). För att få defintion och närvaro gäller övning...för detta sitter i fingrarna. Sedan är det ju så att SM57/58 inte når avgrundsdjupt ned i registret, så om detta är ditt enda alternativ vad gäller mikar skulle jag satsa på line (eller åtminstone en kombination av line och mikad stärkare). Kom ihåg också när du mixar att det inte i första hand är det allra lägsta frekvenserna du bör framhäva, de har du oftast tillräckligt av ändå. Men mycket av det som upplevs som botten ligger runt 100-150 Hz, och det som gör ett ljud runt med kropp ligger runt 200-400 Hz (frekvenser som det ofta finns ganska lite av i oslipade strängar). Lycka till! Hälsningar /Henrik

Jag kan ta de där tusenlapparna, även sedan du begagnat dem... Pengar luktar ju inte, och gör de det måste jag ändå ta dem just nu. Hälsningar /Henrik

Fattar egentligen inte varför du ställer frågan vad som är en bra inspelning när du själv tycks sitta inne med sanningen? Det måste väl vara tillåtet att ställa en fråga även om man själv sitter inne på sin egna uppfattning till svar? Jo, men jag tycker mig höra en underton som jag så väl känner igen från hifi-världen: Det finns ett objektivt riktigt sätt att spela in och lyssna på musik. Att lyssningsanläggningen bör vara så objektiv och ofärgad som möjligt, det är jag enig i. Men att allt som inte fångar någon sorts dokumentär verklighet vad gäller musikinspelning skulle vara "fel", det kan jag inte köpa. Och jag kan framförallt inte köpa att det inte är en subjektiv uppfattning. Jag menar nu inte att du direkt gett uttryck för denna inställning, men eftersom jag känner igen dig från Faktiskt.se, så har jag mina fördomar... Hälsningar /H