-
Antal inlägg
600 -
Gick med
-
Senast inloggad
-
Dagar jag vunnit
5
Content Type
Profiler
Studio forum
Kalender
Filer
Bloggar
Artiklar
Nyheter
Sponsrade artiklar
Butik
Allt postat av Henrik Andersson Vogel
-
Håller med ovanstående. Vsst spelar mikplaceringen roll, men viktigare är hur cymbalerna låter i rummet.
-
Har du en ledig SM58 behöver du inte köpa en extra SM57. Spara i så fall pengarna till något helt annat, t.ex en MD421 som föreslogs ovan. Hälsningar /Henrik
-
Byggande av inspelningsrum (Lågbudget)
Henrik Andersson Vogel svarade på Lilleman's inlägg i Diskussioner
Har inte läst tråden från början nu, men...drog du inte kabelrör när du byggde väggen? Viktigast är förstås mikkablar, annat som kan vara smidigt är en gitarrhögtalarkabel (så att man kan sitta i kontrollrummet med en förstärkare, och ha högtalaren i inspelningsrummet) eller midi-kabel (så att man kan ha ett keyboard i inspelningsrummet men använda en racksynth i kontrollrummet. Blickar man lite framåt kan det kanske vara klokt med USB också. Sedan vet jag inte hur det är med bredband och telefon, det kanske redan finns i ditt kontrollrum. Hälsningar /Henrik -
Jag skulle behöva något i stil med 60 kvm. Fast problemet är att jag nog inte kan hugga det inom de närmaste månaderna, studion är fullbokad och jag har baske mig inte tid att bygga vidare... Var finns materialet nu? Jag finns i Sthlm. Hälsningar /Henrik
-
Måste hålla med de föregående som sagt att det tycks bli väldigt lågt i tak när du byggt helt flytande rum. Du bör räkna med 150-200 både i golv och tak. De där rören skulle jag helt bygga in bakom det "flytande taket", vilket lär sänka din takhöjd ytterligare. Jag undrar om det ens blir möjligt att stå upprätt därinne. Hälsningar /Henrik PS Kul att du gillade artikelserien i MM! DS
-
Vad är stapelfiber? Bildar denna kontakt mellan de två vägghalvorna? Ligger den emot gipsets baksida ordentligt? Hela baksidan, från golv till tak? Sedan är det inte att rekommendera att ha två identiska väggar, dvs två st väggar som bägge har två gipsskivor i sig. 2+3 är mycket bättre, eftersom väggarna då får olika resonansfrekvenser. Det låter som att det vore lätt fixat i ditt fall, ett lager gips till på ena väggen. Hälsningar /Henrik
-
Bygga relativt seriöst trumrum.Att tänka på?
Henrik Andersson Vogel svarade på dalachriser's inlägg i Diskussioner
Trevlig utrustningslista. Hur stort är rummet du ska bygga i? Ska det bara akustikbearbetas, eller även ljudisoleras? -
Gullfiber är det bästa du kan få, om det är av låg densitet typ 22 kg/m3. Det blir väl inte händelsevis lite grann över av det där billiga partiet? Hälsningar /Henrik
-
Håller med om Lillemans råd, tänk först, bygg sedan. Men min studio är byggd i en lokal med 4 m i tak, och väggarna löper bara mellan golv och tak utan annat stöd. 95 mm plåtregel, hur stadigt som helst. Hälsningar /Henrik
-
Jag skulle kontakta en akustiker och fråga detta. Gissningsvis behöver du helt isolera det utrymme där du vill väsnas från utrymmet där rören finns. I så fall BORDE det kunna ge en del att bygga in rören i säg tre lager gips. Alltså, bygg ett regelverk runt rören (lämna minst 200 mm åt alla håll) och skruva på tredubbla gipslager så att rören blir helt inbyggda. En nackdel är att man kan komma att behöva komma åt rören för framtida reparationer, men det får du ta. Bygg mycket tätt i skarvarna mellan väggar och tak, skär till gipset så noggrant som möjligt och täta med mycket fogmassa. Dämpa gipset inifrån med mineralull som hålls fast emot gipset med hjälp av ståltråd eller hönsnät. Om du märker att denna konstruktion hjälper men inte är tillräcklig kan du göra ett nytt separat skikt enligt samma modell, alltså ett nytt regelverk med gips, dämpat inifrån av mineralull. Sedan undrar jag om inte mycket av vibrationerna i ditt golv förs vidare av rören. Gör de det hjälper inte gipset, utan då måste du vibrationsisolera din studio med ett flytande golv. Men observera att detta bara är teoretiska gissningar, jag har aldrig själv gjort detta och kan inte garantera att det funkar. Men det borde funka. 🙂 Hälsningar /Henrik
-
Vi spelar in långa audiofiler i Logic och får ibland varningen "Sync problems Audio / Midi" eller något liknande, frågan är nu om det förstör själva inspelningen? Det är klart jag kan lyssna men för närvarande innebär det en del omkopplingar, så om någon vet vore det toppen. Och ännu bättre, hur ordnar jag det här? Kan jag tillfälligtvis "stänga av" Midi, kanske?
-
Nä, det finns inga bättre lösningar än det du föreslår, Audiorent. Den bästa lösningen är två skikt, varken mer eller mindre, av tjockast möjliga glas monterat på största möjliga avstånd. Mjuk absorbent bör sitta emellan och bilda en karm. Jag tror att mina två rutor på 1200x600 och av 10 resp 12 mm tjocklek kostade strax över 2000:-. Det går säkert att hitta billigare om man har tur. Min kompis scorade just en 1300x700x14 mm glasskiva som hade varit en del av ett bord. 150 kr. Hälsningar /Henrik
-
Gammalt nys, om man inte har väldigt stora rutor. Vid rutor som är 1200x600 är det viktigaste för ljuddämpningen att rutorna är så tjocka som möjligt och hamnar så långt från varandra som möjligt – och det gör de om de monteras parallellt. I min studio har jag 10 respektive 12 mm tjocklek på rutorna, parallellt monterade med ca 280 mm emellan. Hälsningar /Henrik
-
En hypernjure är mellantinget mellan njure och åtta. I takt med att upptagningsloben smalnar av framåt, växer den bakåt. Tills de är lika stora, och då har du en åtta. Hajaru? Hälsningar /Henrik
-
Dummies är inte absurda, jag skriver faktiskt detta två inlägg i rad: Dummies är bra som utgångspunkter för eget experimenterande. Men bara för detta, de kan aldrig ersätta lyssnande, omdöme, och god smak. Och det viktigaste är att aldrig någonsin glömma uppgiften: Att lyfta fram låten och arret. Det är just detta som är kärnpunkten, eftersom låtar och arr är så sinsemellan olika, så blir även mixbesluten det. Återigen hoppas jag att ingen tror att jag bashar nybörjare. Det har jag också varit, och trots att jag har hållit på med musikinspelning i 20 år lär jag mig nya grejer vid varje mix, utan överdrift. Hälsningar /Henrik
-
Absolut är det så – som jag också skrev – att generella tumregler för hur man kan använda EQ (eller andra verktyg) kan vara utmärkta som utgångspunkter för eget experimenterande. Särskilt kan man kombinera detta med att referenslyssna till professionellt utgivna CD-skivor, som har en ljudbild som påminner om den man just jobbar med. Alltså verkligen under arbetet med sin egen mix A/B-lyssna till någon annan inspelning, lägg in ett eller flera spår i ljudprogrammet. Problemet är när vissa tycks tro att man alltid ska skära en virvel vid 250 Hz, eller boosta en baskagge vid 4 KHz. Jag tycker ibland att det är lite konstigt: Ingen skulle köpa en gitarr och sedan gå hem och tro att de kunde spela lika bra som sina idoler. Men när det gäller ljudinspelning och mixning, då tror man att bara man har Cubase i sin personalköpsdator så kan man göra samma jobb som folk som fakturerar 10 lakan om dagen för sitt jobb. Men det kanske inte är så konstigt när man tänker efter, marknadsföringen kör ju mycket på det. Pro hit och värme dit. Andrew, Jag hoppas att du förstår att jag inte specifikt flamade dig eller någon annan. Jag tog bara ditt citat som utgångspunkt. Hoppas att du inte tog illa upp, och jag hoppas att ingen tror att jag försöker trycka ned folk som inte hållit på lika länge som jag. Jag lär mig också fortfarande. Varje inspelning och mix innehåller någon upptäckt, någon nyvunnen erfarenhet som man tar med sig till nästa gång. Fridens liljor /Henrik
-
Du ska lyssna dig fram. Du SKA lyssna dig fram, det är det absolut enda sättet. Rekommendationer som man läser sig till är jättebra om man använder dem som utgångspunkter för eget experimenterande, och absolut enbart till det. Ta virveltrumman som exempel. I min studio har jag tre stycken. Natt och dag och nåt tredje alternativ, vad det nu skulle vara. En är bright och pingig, en är mörk och fet, en låter bara illa i största allmänhet. Ta sedan in i ekvationen vilken trummis som besöker studion. Slår han mycket på kanten samtidigt som skinnet? (Jag säger "han" för det är tyvärr nästan alltid en "han"). Eller bara på skinnet? Eller på kanten då och då, och du vill tydliggöra skillnaden? Eller tona ned intrycket av skillnaden? Har han mycket ghost notes? Vill du att de ska höras eller ej? Begraver han stocken i trumman, eller lyfter han den mellan varje slag? Du fattar, med identiska trummor som är mikade på ett identiskt sätt har du ett GÄNG variabler, som beror på vilken trummis du sitter med och hur han spelar i just den aktuella låten och vad din musikaliska magkänsla säger dig om hans sätt att spela. Kombinera sedan detta med att du har tillgång till tre olika virvlar, så multiplicerades antalet möjligheter med tre. Hoppla. Sedan till den riktigt intressanta frågan – i vilket sammanhang befinner sig virveln? Är det en låt där man vill betona taktslag 2 och 4 ( där virveln ofta ligger), eller är det snarare baskaggen som är drivande? Eller ingetdera? Eller både och? Eller olika i vers och refräng? När du har fått ett grepp om dessa frågor (genom att lyssna och använda ditt förhoppningsvis goda omdöme) bör du lyssna efter vad du har att jobba med ljudmässigt bland de övriga instrumenten. Ah, sångaren har en sagolikt skön raspighet som du gärna vill ha fram. Du har lite stereoinspelade maracas som håller ett så sexigt grepp om lyssnaren och oj vad du gillar det där sejarfräset i virveln. Otur, mannen. När du har satt alla reglar på exakt optimal nivå inser du att sejarfräset ligger och klampar exakt mitt i sången och sliter bort lyssnarens uppmärksamhet vid varje virvelslag. Du måste åtgärda det. Ovanstående tog förstås bara virveltrumman som exempel. Hela resonemanget är likadant för alla instrument som ingår i mixen. Frågor du ALLTID måste ställa dig, och som det ALLTID är ditt fucking jävla jobb som mixtekniker att hitta ett tillfredsställande svar på: – Vad är viktigt i den här låten? – Vilken funktion fyller varje enskilt instrument i arret för att få fram det som är viktigt? (Tips: Hittar du inget svar – klicka Mute). – På vilket sätt placerar jag instrumenten så att de fyller sin funktion för att få fram det som är viktigt i låten, men samtidigt inte skymmer de andra instrumenten som också har en funktion för att få fram det som är viktigt? Jag skojar inte när jag säger att låtens textinnehåll kan vara fullständigt avgörande för vilka beslut man bör fatta i mixen. Känner du fortfarande för att öka lite vid 100-150 Hz för mer värme i ljudet? Öka vid 250 Hz för att få djup? Skära vid 800-1000 Hz om trumman ger ett lådaktigt ljud? Eller glida in med en liten höjning vid ca 3-5 kHz för att öka attacken och kanske toppa det med en ökning i området 8-10 kHz för att ge ett klarare ljud från trumman? Trodde inte det. Lyssna. Lyssna. Lyssna. Ledsen att låta hård. Men lyssna. /Henrik PS Och ärligt talat – ingen kan vara bäst på allt! Det kanske är just din grej att skriva och framföra låtarna, och någon annans grej att mixa inspelningen? Bara en tanke. DS
-
Vad är problemet med läckaget? Är det så starkt att du får fasfel med överhängsmikarna, eller? Mitt tips – om läckaget verkligen ger dig problem i mixningen – är att rikta mikarna så att de vänder sig maximalt bort från cymbalerna. Visst kan du också prova att skärma av mikarna, akta bara så att du inte täpper till hålen bakom mikens kapsel, för då blir den rundtagande... De gånger jag använder pukmikar i mixen (långt från alltid) brukar jag också klippa ut pukslagen i Logic (ungefär som en perfekt kontrollerad gate) och sätta ett shelvingfilter som dämpar över typ 4 KHz. Det plockar bort det cymbalfissel som ev plötsligt kommer in så fort trummisen slår på pukorna. Detta funkar sämre om det är en låt där det spelas mycket på pukorna, där är det bara att gilla läget och rikta alla mikar tills helheten låter bra och inte har störande fasfel. Och det är förstås den bästa lösningen även i sammanhang där pukorna bara används till enstaka fill under låten. Hälsningar /Henrik
-
6 dB innebär en fördubbling/halvering av ljudstyrka. Hammock, om du sitter med ett ljud som du känner att du vill skära eller lyfta 24 dB vid någon frekvens, då kan du verkligen börja fundera över hur du har spelat in det. Det låter som ett radikalt misslyckande redan vid grunden. Dessutom tror jag inte att det finns många EQ's som klarar att göra så stora förändringar och fortfarande låta bra. Jag gör nog aldrig större ändringar än 6 dB och när jag ändå gör det är det alltid med en känsla av "shit, här tänkte jag fel vid inspelningen". 90% av mixningen handlar om att ställa volymreglarna på ett bra sätt. Jag vet att jag låter som en gammal gubbe, men Hammock, för helvete – börja från början. Börja med volymreglarna. Får du ihop en mix enbart med dessa? Om ja, grattis. Om nej – då och först då är det dags att fundera över lösningar i form av kompression, EQ och reverb. Hälsningar /Henrik
-
Ledsen, men det gäller bara att lyssna. Lägg gärna in ett referensspår i Cubase, någon låt du tycker låter bra och som rör sig lite i samma stil som den du jobbar med. Du kommer att få sänka volymen rejält på det spåret för att det någorlunda ska matcha ditt material. Sedan – lyssna. Hur hög är egentligen baskaggen? Behöver sången sådär mycket reverb som du har smaskat på? Etc etc. Måste också säga att det finns gott om fall där jag inte alls använder EQ, eller bara mycket lite – typ någon dB. Hälsningar /Henrik
-
När jag byggde min studio hade jag hjälp av akustikern Lennart Nilsson. Vi talade lite om det här med parallella väggar och stående vågor. Han menade att icke-parallella väggar i viss mån avhjälpte stående vågor, eller åtminstone inte gjorde dem så regelbundna. Men viktigare är att välja rätt rumsdimensioner (som tidigare nämnts, sämst är en kub, näst sämst är ett rum där något avstånd är jämnt delbart med något annat avstånd, etc). Resonanserna mellan väggarna och golv/tak bör vara så utspridda som möjligt. Det finns flera formler för vilka rumsdimensioner man kan ha för att maximalt sprida ut vågorna. Jag använde mig av en av de vanligaste, 1 : 1,14 : 1,39. Det ska förstås som att om den kortaste dimensionen är 240 cm (vanligt förekommande takhöjd), så ska de andra två dimensionerna vara 273,6 respektive 333,6 cm. Detta är heller inget att svettas ihjäl över, undvik bara de värsta dumheterna så löser det sig fint. Dessutom är det betydligt enklare att bygga rätvinkliga rum...tro mig, jag byggde mitt kontrollrum diamantformat. (Huvudskälet var att spara plats i min ganska lilla lokal.) Jag skulle hellre lägga ned lite extra jobb på akustikbearbetning än på att bygga vinklade väggar. Lyd annars ovanstående råd om helmholzresonatorer, mjuka absorbenter och diffusion. Hälsningar /Henrik
-
Som andra har varit inne på – då är det ju din mastring det är fel på. Om mixen är bra, och mastringen förstör något ligger ju felet i det sistnämnda. Jag tycker att Lundin ger en bra bild av vad mastering är/borde vara. Mystifieringen av mastering måste upphöra. Det är i inspelningen och mixen allt ligger. Hälsningar /Henrik
-
Låta basen eller kicken skjöta djupet?
Henrik Andersson Vogel svarade på Martin's inlägg i Diskussioner
Svaret är som så ofta annars att det beror på. Hur viktig är baskaggen för låtens driv? Hur mycket melodispel behöver man höra från basen? -
Den verkliga frågan är kanske inte när kompressorn blev till, utan när man började att använda den för att medvetet förvränga det inspelade materialet. Här var inspelningsteknikern Joe Meek en av förgrundsfigurerna. I slutet på 50-talet gjorde han saker som man idag betraktar som standardtekniker – närmikning av instrument, överstyrning av rullband och annan utrustning, och hörbar kompression. Många av hans dåtida kollegor skakade på huvudet åt honom, men den musik han skrev och producerade rönte stora framgångar. George Martin var inte sen att hänga på, och lyssnar du på Beatlesplattor som Revolver (1966) så är de individuella instrumenten ofta kraftigt komprimerade och överstyrda. Disten i gitarrsolot från Taxman lär ha uppkommit genom att man kopplade in gitarren direkt i mixerbordet och drog på gainen på max. Hälsningar /Henrik
-
Får jag fråga var du mastrar, där det finns en Fairchild? Hälsningar /Henrik