robotapan

Jag bara undrade, själv är jag Syd-tokig nämligen. Post-Barrett Floyd tycker jag är trist, har verkligen försökt gilla med det bara går inte. Tja, då föll ju min teori alltså. Men du kanske bara gillar det faktum att han är knäpp+talangfull? En vinnande kombination?

Hammagrella är min typ av... tja, grella. Jag diggar också allt mellan "Dark" och "Wall" med Animals som favorit. 'Tis great I tells ya!! Piper at the Gates of Dawn är helt okej, men vad gäller tidiga Floyd så tycker jag personligen att A Saucerful of Secrets är bättre. Syd-less alltså (även om han komponerade, typ ett (1), av verken). EDIT: Jag blir lite nyfiken på frågan också, nattis. Frågar du för att se vad andra tycker, när du redan har din åsikt klar, eller är du mer bara nyfiken? En electronica(eller vad fan kidsen kallar det nuförtiden)-nörd som du kan jag egentligen tänka mig gå igång mer på Wish You Were Here och Animals.

Stämsolot i Exciter är fan det bästa som någonsin spelats in. Det är varken onani, extremsnabbt, svepande arpeggion, byzantinska skalor eller nåt annat "häftigt", bara ren och skär och kunglig melodi! Annars gillar jag gitarronani. Eller rättare: Improvisation. Jag anser snarare att det blir onani när det inte ligger nån tanke bakom noterna som spelas. Vilket ju förstås är en bedömningsfråga... Aha! Smaken är som baken!!! Vilken nyhet... EDIT: Jag verkar inte ha något av värde att tillägga forumet längre. Hädanefter ska jag bara komma med klämkäcka snusförnuftigheter...

Brukade inte Nattvaktaren alltid pika Danny för den här typen av inlägg förr? Vad har hänt? EDIT: Saknar Sunet, tog evigheter att ladda ner låten med comhem... Feeding the ego: Proffsig ljudbild, dansant och svängigt. Rätt så kul text, hade mina tvivel. Hit-varning. Reverbet är bra som det är.

😠 Blev för övrigt smått sugen nu på att regga en massa kända typers namn och börja föra vilda diskussioner mellan dem. Iofs är jag antagligen fortfarande lite full. EDIT: Det här borde ha varit en gallup egentligen!

Personligen tycker jag att det är trist att man får samma gamla klyschor i intervjuer från branschfolk hela tiden. De ska allt sätta stopp för allt det här olagliga, skapa bättre möjligheter att betala för nedladdningarna och så vidare. Inget stort bolag verkar (utåt sett i alla fall) ha något större intresse av att rannsaka sig själva. Kanske är det så att de megamarknadsförda megastjärnornas tid är förbi? Kanske ett bredare och mer varierat utbud, intressantare förpackningar och så vidare skulle förbättra läget? Eller nåt...

Jo. Så gammal är jag. Aha. Det trodde jag inte... Och för alla er som ger fan i min och Dannys privata konversation, så vore det i alla fall intressant att få höra om någon annan upplevt något som jag skrev om tidigare. Affären var som sagt Musikbörsen och stan är Linköping. EDIT: Stavfel, meningsbyggnad, trötthet.

Så gammal är du väl inte? Eller menar du kanske dina influensers mästerverk?

Du kan väl spela hyffsat i alla fall? Önskar att jag också hade STIM-pengar att spendera, men det får man nog inte så mycket av idag, när man influeras av gamla gubbar som släppte sina mästerverk för 30 år sedan.

(Jag är uttråkad. Och trött.) Men bieffekterna verkar ju inte vara att leka med.

Jaha? Eller vaddå? Jag höll ju med dig. Trodde att du menade min dumma-gubbar-i-musikaffärer-historia.

Aha. Kan vara bra att veta. 😠 EDIT: Ingen sarkasm alltså. Men jag tror jag sparar det till mina Nick Drake-maratonlyssningar.

Ja, hallå? EDIT: Alltså vad menar du?

Jag är mållös... Förutom: "Nutmeg, anyone?"? Muskot vaddå?

Vet inte om det kostar så mycket att ha snorungar hängande i butiken, men på sätt och viss har du väl rätt. Kanske onödigt att dyka upp några dagar i veckan, hänga där en halvtimme med polarna och tumma på alla Les Paul-gitarrer med en prislapp på 20.000+ när du har ett CSN-bidrag på 940 pix månaden (eller vad tusan kidsen får nuförtiden). Men lyssna på den här då (vet egentligen inte om jag borde, kan bero på missförstånd från min sida, men det tror jag inte...): Har "bestämt" mig (måste naturligtvis testa först) för att köpa en viss gitarr på avbetalning på en Musikbörsen-affär. Denna gitarr, som säljs till ett kampanjpris, dök inte upp vid utsatt datum, så jag började därför helt sonika dyka upp i butiken varje dag efter jobbet och tjata och uppträda allmänt frågvis och allt det där man gör när man är så jävla sugen på att lägga sina smutsiga labbar på något. Efter ett par dar ringer butikschefen upp Luthman och meddelar mig att "de har gitarrerna på lager, de skall bara justeras och sedan skeppas ut till lite olika butiker i landet, när de dyker upp här vet man ju aldrig!!". En vecka senare, efter ett antal återbesök och lite mer tjat, så påpekar jag för en anställd där (en riktigt hjälpsam och trevlig kille) att "Musikcentralen har ju faktiskt samma erbjudande", varpå han också slår Luthman en signal. Då kommer beskedet att Luthman inte alls fått in några gitarrer den typen jag är ute efter... Huh?