Johan Royen

Mjo, herr Prydz alster är väl inget under av nyskapande, även om det svänger en del. Intressantare är då att Winwood själv gillade den ursprungliga remixen av Valerie som låten är baserad på så mycket att han tog kontakt med Prydz och sjöng in sången på nytt. Du kan alltså sluta våndas, Hamma, låten är nästan en officiell Winwood-produkt och använder dessutom inte samplingar 🙂

Tror som bassman, det ska nog fungera. 19"-måttet är ju standard oavsett om du använder racken för musik, hi-hi, datorer eller vadsomhelst, så det verkar osannolikt att det skulle vara andra mått på din stereobänk... EDIT: Kollade upp det här, och 19" är yttermåttet på standardracken, innermåttet är i regel 18", dvs 45,72 mm, så din bänk kommer fungera utmärkt.

Luke Vibert Aphex Twin har ivf uttalat sig positivt om Reason enligt någon av Propellerheaden Den där indiern som gör chillout, ska försöka komma på vad han heter... Tycker såna här trådar är helt okej, så länge man inte tar antalet proffsanvändare som någon sorts kvalitétsstämpel...

Knåpade ihop en någorlunda fet bas i Malströmen. Dubbleringens effekt kan väl inte beskrivas som dramatisk, men lite fetare blir det.

Awesome. Spela in och sälja till Warp, månne? =)

Beror på samplingen. Kommer den från någon annan artists inspelning är det ett major no-no oavsett vad du gör med den, kommer den från en samplingsskiva gäller de regler som står i licensavtalet. Har dock aldrig hört talas om att dessa skulle förbjuda dig att redigera samplingar (detta skulle ju isf innebära att en loop måste användas i befintligt tempo osv osv).

Jag och brorsan planerar halvt på skämt att skriva ihop något till nästa år. Enbart för att tjäna pengar, såklart (och chansen att få slänga saker på E-Type). Blir nog riktigt intressant om det blir av, antingen varje schlagerstereotyp sedan starten eller experimentell hardcore-electro. Frågan är vad som har störst chans 🙂

Det bästa är att ge ett intryck av att man vet ungefär vad man ska ha, definitivt ska köpa nåt men inte har så jävla bråttom, snacka lite skit med säljaren, gnälla på vädret eller att "x" inte funkar med din "y" osv osv. Att bara storma in och kräva att de halar fram den billigaste prylen i butiken är ungefär som att besöka samma restaurang i flera år men aldrig ge dricks. Inte konstigt att de ollar dina bestick... 🙂

För det första har ordet dogma ingenting med kultur att göra (annat än som namn på en filmgenre med tillhörande koncept). Med dogma syftar man på vedertagna förhållningssätt som inte ifrågasätts (typ "Gud finns" i religiösa kretsar, "Grahn gör goda muffins" på Studio forum). Jag förstår inte varför det blev ett sådant herrans liv. Idag är dogmen visserligen att alla har rätt till en åsikt, vilket de flesta tolkar som "...och att vädra dessa på vilket sätt jag vill", men jag tycker några deltagare i diskussionen är lite väl kinkiga. Att sätta upp regler och riktlinjer för konst är inget nytt (den där musikrecensenten borde få foten asap), kolla här, t ex. Att sedan övertolka den olyckliga termen "riktiga musiker" som någon sorts allmänt påhopp på alla som inte spelar (och nu försöker jag endast undvika missförstånd) akustiska eller elektromekaniska instrument (jag kanske är en mjukis, men jag förstod precis vad som menades och tog inte illa vid mig trots att jag inte är någon vidare instrumentalist) och reagera på detta med allmän bitchiness är under all kritik. Fast det är bara min åsikt. =P

Det där med rekommenderat brev är lite omtvistat, men principen är ju hsh att man ska se till att det blir jävligt förseglat, dvs stoppa skivan i kurvertet, slicka på fliken och vik ned den, se till att få det stämplat med datum osv och be att de drar en herrans massa genomskinlig tejp över datumstämpel, försegling osv osv. Det där med att spara utgående mail är däremot helt värdelöst. Utan vidare kunskaper kan man fejka emailkorrespondens mellan Adolf Hitler och Jesus angående midsommarfirandet 1401. Vi som jobbar med datorer har ivf den fördelen att vi kan plocka fram källfilerna med Microsofts något hårdare dateringar för när en fil är skapad osv osv....

Rent objektivt har jag nog blivit bäst bemött på Jam Stockholm (har visserligen bara varit där en gång). Hjälpsam och trevlig personal som inte försökte pracka på mig skitdyra grejer utan mer eller mindre kom fram till att min befintliga utrustning endast behövde lite DIY-åtgärder för att det skulle funka. Estrad gillar också, men det är mest för att jag känner folk där. Har annars blivit ganska divigt bemött av andra anställda. -- Har dessutom praoat på musikaffär för sisådär 5-6 år sen. Butiken är numera nedlagd, men under min tid där var det ganska mycket skitsnack med kompisar, prova grejer och kolla på Akira(!). En gång kom det in en kille och skulle prova Waldorf Q, givetvis med hörlurar. Utan vidare sätter han sig ner och börjar waila tämligen högt och falskt medans han spelar.

Swing/groove-kvantisering har såvitt jag vet inget att göra med just swing-jazz, utan syftar snarare på "sväng" i allmänhet. Den vanligaste metoden är att flytta varannan sextondel (alltså de som faller mellan åttondelarna) några "snäpp" framåt så att de faller lite för sent. Som sagt hänger det på låten om det passar eller inte, bästa metoden är att pröva och lyssna. KTH-forskningens resultat är tveklöst intressant. Förhoppningsvis kommer funktioner för detta implementeras i kommande versioner av Cubase, Logic etc...

Varenda sommarhit då? Who Let The Dogs Out, exempelvis. Där kan man snacka visdomsord...

Finns egentligen inga regler vad gäller sampling, men man kan lite grovt dela upp det i loop-samplingar (tänk Eminems "Stan") och singleshot-samplingar (svårare att hitta exempel på, går ut på att man tar exempelvis ett virvelslag från en låt, en baskagge från en annan etc etc). Att isolera enstaka instrument från en mix kräver i princip att man har tillgång till originalinspelningarna, så antingen får försöka redigera bort det man inte vill ha så gott det går eller hitta solopartier i låtar. Hur mycket man samplar är en smakfråga, men hänger till största delen på vad man samplar. Viktigt att komma ihår är att sampling är olagligt utan tillåtelse från originalinspelningens rättighetsinnehavare. Inte alls ovanligt att folk skiter i att cleara samplingar och hoppas att ingen bryr sig om att man har snott det, men i regel är det en bra idé då man kan råka ut för dyra efterkostnader om man blir påkommen. Detta beror givetvis också på vad man samplar. Risken är större om du samplar Stevie Wonder än om du samplar libanesiska munkar etc etc...

All respekt till herr Howlett, men jag måste säga att Basement Jaxx senaste, trots att den är sämre än Rooty som i sin tur är sämre än Remedy, knäcker det jag har hört från Always Outnumbered... Fast det är bara min ringa åsikt, såklart 😄

Jo, Moby är väl arketypen för hemstudiorävar. Trots framgångarna har jag för mig att han fortfarande skriver/producerar hemma i sovrummet, men jag ska inte säga något säkert. Och så heter det hemstudio, inget annat 😄

Gissade på någon form av masteringprogram. Det som talar för detta är framförallt de dynamiska skillnaderna mellan första och andra hälften av Pony-låten. Å andra sidan skrev Ola i sin .plan att vi inte skall läsa in för mycket och bli besvikna, vilket tyder på att det inte är ett så värst omfattande program (Ola påpekade dessutom att det inte måste vara ett program). Hsh, det är alltså produkt som har med Reason att göra, i övrigt kan det vara vad som helst. En rimlig gissning är en ReFill med akustiska trummor, en av få saker som båda låtarna har gemensamt.

Propellerheads har utlyst en tävling som går ut på att man, genom att lyssna på två ljudklipp, ska lista ut vad de pysslar med nu. Det enda de avslöjar själva är att det inte är Reason 3, utan ett externt program. Mer på Propellerheads hemsida.

Tvivlar starkt på att fildelningen kommer att rulla över och dö pga detta. Om skivbolagen vill leka fascister får det gärna göra det, men jag rekommenderar att de sneglar på hur det gått för Kinas (eller vilket land det nu var) försök att censurera internet. Motreaktionen blir i förlängning att fildelningsprogrammen kommer bli alltmer raffinerade. Kanske inte imorgon eller första januari, men förr eller senare... Jag tror definitivt att de enda som tjänar på detta är skivbolagen, och endast i liten utsträckning.

Kombinationen "Hej konsument" i DN (Bästa skiva - min egen, bästa diktsamling - min egen, rockstjärna jag vill träffa - mig själv) och det faktum att hon, när hon sommarpratade, endast spelade sina egna alster, får mig att undra lite över damens självinsikt.

Då kan vi alltså konstatera att det har gått inflation i betygspoängen och att man alltså bör fästa större vikt vid själva recensionen. Det säger väl egentligen sig självt att det är svårt att gradera en produkts alla för- och nackdelar med en siffra. Det är då lätt hänt att man sätter ett ganska godtyckligt betyg hellre än att sitta och ha betygsångest halva tiden till deadline. Grejen med recensioner är dessutom att recensenten bara ger uttryck för sin åsikt om produkten. En recensent som inte spelar in särskilt mycket ger således fan i om ljudkortet han testar stöder 192 kHz i 24 bit eller inte, utan är mer intresserad av välintegrerade drivrutiner, låg latency osv osv. Som läsare får man då läsa artikeln och se om ljudkortet uppfyller ens egna krav och dra sina egna slutsatser... Jaja, tror man skall vara försiktig med att anklaga musikpressen för att vara marknadsstyrd ivf. Känns som att en tidning som utsätts för påtryckningar från en tillverkare kommer gå ut med detta och ganska omgående sabotera det företagets rykte.

Oookej... 😄

Lillbrorsan var såld på KISS under några år på 90-talet, så givetvis var vi på stadion -97. Tror jag för egen del var Maiden-fan då, men visst var det en grym show. För att ta död på gubbigheten kan jag säga att jag, vid tillfället, var 13 bast och brorsan 10 eller nåt sådant. Så visst finns det hopp för kommande generationer av KISS-fans =D

OBS om Ishkurs guide: Som det står i disclaimern är den helt subjektiv. Vilka låtar som ligger var och flera av genrerna är mer eller mindre påhittade, och hela grejen bör alltså tas med en nypa salt. Om genrer i allmänhet är det lite gay när folk delar in musik i typ instrumental gospel-trance eftersom det sannolikt inte finns fler än två låtar som hamnar i detta fack. Räcker alltsomoftast att dela in musik i ett fåtal genrer (ex reggae, jazz, hiphop, funk, drum n bass, trance, techno osv). Subgenrer som tech-house eller drill n bass går väl också an eftersom de definierar musik som tillhör en viss super-genre men skiljer sig tillräckligt från denna och innehåller en tillräckligt stor massa musik med liknande innehåll för att utgöra en genre i sig självt. Vad gäller engelsk musikpress tendenser att hitta på genrer tror jag snarare det beror på missförstånd från läsarna, enligt principen den-eller-den skribenten på den-eller-den tidningen använder termen "trip-hop" för att beskriva Massive Attacks musik eftersom det låter lite finurligt då den innehåller element från hiphop men låter rätt knarkigt. Sedan går allt överstyr och folk börjar tala om hiphop för att deras polare (om de inte läst den aktuella recensionen i den aktuella tidningen) ska se jävligt imponerade/förvirrade ut när de börjar snacka om alla triphopakter som börjar dyka upp i Bristol. Helt plötsligt sitter vi där med en nytt namn på musik som lika gärna kan definieras som dubbig hiphop med jazzinfluenser eller liknande epitet. Jaja, jag håller mig till kombinationsgenrer. Mina egna alster brukar jag sortera under dubjazzloungefunksoulhiphop.

Jo, hårddiskar tål mer stryk än man tror. Jag är ingen expert, men det man får göra för att verkligen bli av med allt är väl att formatera några gånger och sedan skriva över hela hårddisken med brus upprepade gånger. Nyttan av att säkerhetskopiera grejer kan inte överdrivas. Inte för att jag gör det, men å andra sidan är min burk så instabil att den aldrig kraschar, enligt principen en-på-miljonen chanser inträffar med en sannolikhet på 1:1. 😆