Häromveckan var jag hemma hos föräldrarna för att få lite gratis middag etc etc. När jag gick ner i källaren för att hämta julmust fick jag (i egenskap av att vara familjens enda seriösa syntnörd) en mindre chock, då det står en Yamaha DX-7 II-D innanför dörren.
Efter att ha hämtat andan och frågat runt lite visar det sig att farsan och brorsan hittat apparaten på soptippen, att brorsan avfärdat den som skräp (antagligen enligt den inte helt felaktiga principen "inga rattar, alltså skit"), men att farsan som den samlare han är ändå släpat med den hem.
När jag nu, ikväll, plockade upp den ur källaren och kopplade in den visade det sig att den fungerar utmärkt bortsett från att några av tangenterna lossnat (vilket var förvånansvärt lätt att åtgärda med en skruvmejsel och lite klurande).
Så nu har jag plötsligt något gemensamt med Kraftwerk, Underworld, Brian Eno, Depeche Mode och Ah-ha (m fl) 😉