Något som brukar fungera effektivt är:
- Hej jag ringer från xxxxx
- Vill du ge pengar eller ha pengar?
- Jag har ett paketpris/vill hjälpa dig sänka kostnaderna/har ett fantastiskt erbjudande!
- Men du vill alltså ha mina pengar och inte ge mig pengar?
- Ehh, ja, det kanske man kan säga... Men..
- Då är det inte intressant. Jag har inga.
Runt 2000 ringde Sonera upp från en kackig lina och erbjöd sig sänka mina telefonkostnader. Jag svarade mycket tidigt med att han gärna får skicka över information, och att jag INTE är intresserad av att gå över innan jag har läst igenom.
Han lovade att skicka, men blev helt plötsligt tvungen att lägga på och ringa upp från ett annat nummer. Så fort det ringde igen, upprepade jag mitt krav på skriftlig information innan något annat händer. Han tog adressen och lovade skicka.
Kort därefter reste jag bort på sommarsemester men när jag kom hem låg fortfarande ingen information om abonnemanget. Däremot ett brev från Telia som bekräftade mitt förvalsbyte som skulle bestridas inom 15 dagar - och som redan på grund av semestern hade passerat. Jag satt med en ny operatör som jag tydligt sagt nej till.
Företaget hette Phonera och inte Sonera. Alla ni som vet var F och S ligger frekvensmässigt i förhållande till vad en telefon kan återge, inser vilket fult namntrick det var, förutom tajmingen av deras tilltag.
Fotnot: Detta var alltså innan sammanslagningen av Telia och Sonera.