AnthonyS

Ja vad tusan, kan du logga in efter 10 år kan väl jag säga hej efter 7. Kul att se flera som håller liv i forumet sedan man själv var här och härjade. Själv har jag inte så mycket spännande att rapportera. Arbete, forskning och familj med småbarn och ett alltigenom rasande tempo. Men en del musik blir det, det har jag lyckligtvis hållit liv i. Min exil var för övrigt självvald - det var dags att sanera bland tillvarons tidstjuvar helt enkelt. Och jag var nog ganska trött på er. Men det är ju uppenbart att ni trots allt har en plats i mitt inre, eftersom att jag som av en telepatisk ingivelse kände att jag för första gången på åratal måste kolla vad som händer på studioforum - och då snubblade över denna tråd. Ett julmirakel..?

Som sagt. Det kanske är dags att vidga sina horisonter en smula.

Selma Lagerlöf Winston Churchill Rudyard Kipling Pablo Neruda Dario Fo Ernest Hemingway Alexandr Solzjenitsyn Jean-Paul Sartre Harry Martinsson Orhan Pamuk William Faulkner Pär Lagerkvist etc. etc. etc. Om man tycker att det rör sig om halvt okända, obskyra författare är det nog dags att vidga sina horisonter en smula... Herregud. EDIT: Citaten blev konstiga.

Fler har varit inne på det 🙂

Plugga in stärkaren i ett jordat uttag, koppla in din favoritgira och vrid alla reglage till noll, inklusive volymen på gitarren. Sätt på stärkaren, vänta en minut eller två, lyssna efter knäpp, sprak, eller ett brum trots att allt är på noll, och om allt verkar ok så smyger du upp gain/volym eller vad det kan vara som styr styrkan på in-signalen, och så tar du det lugnt och stilla därifrån. Pottar är ofta enkelt åtgärdat. Kontaktsprak likaså. Om du orkar och vill så kan du titta i chassit efter stora ärgningar eller läckage från komponenter innan du startar förstärkaren. Men bara innan du över huvud taget kopplat in den. Påta för allt i världen inte omkring i chassit på stärkaren efter att du startat upp den, om du inte vet vad du gör. Livsfarligt. Vad är det för stärkare? Om du delger oss den infon kan jag och många andra här lättare hjälpa dig. Det finns en massa olika "barnsjukdomar" likväl som ålderstecken beroende på vilket fabrikat och vilken modell det rör sig om. Om stärkare/pedaler/mixerbord/gitarrer/saxofoner etc. blir bättre när komponenterna åldrats är en minst sagt gammal, het och infekterad potatis 😉

Vivaldis fyra årstider är kul, och finns i många vackra arr för klassisk gura. Jag arrade en del själv till nylonsträngat en gång i tiden, kanske kan damma av något gammalt. Där finns bland annat en variant av Tango Jalusie, en del av Fauré och lite blandad av Bach.

Nej. Man såg till att det var säljbart. Punkt. Sen lät det absolut bra ibland. Men långt - mycket långt - ifrån alltid.

Kan det inte ligga i en artists intresse att framhålla att man skriver sitt eget material, även om man inte gör det?

Av ren, otyglad nyfikenhet - hur vet du det?

Kvalitetsfilter? Nja... Skivbolagen har väl alltid - då som nu - släppt igenom vad skit som helst så länge någon i kedjan trott sig kunna tjäna på det på något sätt (tjäna miljoner på välstajlade, stämsjungande gossar/få gosa med den vackra tjejen med popstjärnedrömmar/uppnå ökad besöksfrekvens i sin kyrka/sprida sitt politiska budskap till proletariatet, etc. etc.). Mig veterligen har skivbolagen aldrig existerat i syfte att förse befolkningen med kvalitetsmusik..?

Absolut, det tycker jag är möjligt. Jag kan röras i mitt innerst av vissa låtar och texter, för att de av en eller annan anledning berör mig så mycket - även när jag exempelvis sjunger och spelar dem själv. Eller om de framförs på ett bra sätt av någon annan än upphovsmannen.

En väldigt intressant och svår fråga. I begreppet "artist" ryms i mitt tycke väldigt mycket, bland annat att kunna leverera ett riktigt bra/häftigt/innerligt/rörande/upprörande/provocerande framträdande. Det kan man ju absolut göra med andras material. Sen kan jag tycka att det på ett sött blir mer genuint när det gäller sång och texter, om man faktiskt skrivit det själv. Men å andra sidan finns det en inneboende konstnärlighet i riktigt bra texter, som gör att de är ruskigt bra vem som än framför dem... Det är svårt! Jag vet nog inte riktigt vart jag står i frågan. Men jag vet att jag blivit lurad av smart marknadsföring, ffa när jag var yngre, där låtskrivare, producenter och konceptmakare "skapat" en artist/musiker, med färdig stil, färdiga låtar och ett färdigt koncept, som jag trott varit genuint. Det känns någonstans lite fult.

Jag skrev ett långt, detaljerat och ordrikt svar - som ingen jävel kommer att orka läsa. Så, här kommer den kondenserade versionen: det här är en kul ide, men man kan i dagsläget inte använda sig av fenomenet otoakustiska emissioner för att i detalj kartlägga någons hörsel på det här sättet. Tyvärr.

Instämmer i kören. Jag klipper aldrig i mina tagningen numera. Sätter mig och gör om skiten istället. Om inte annat så får jag spela gitarr/bas/trummor/piano/percussion/whatever i någon timma, istället för att sitta framför datorn motsvarande tid...

Jag kan inte hjälpa dig med sakfrågan eftersom jag inte gått npgon musikutbildning själv. Men jag kan bjuda på två tips som du kan ta till dig direkt, innan du vet vad du vill plugga; 1) Köp en loop-pedal till din gura, eller spela in korta ackordföljder på datorn och loopa dem om och om igen och börja spela melodier och slingor över loopen för att få ut känslan för harmoni från huvudet ut i fingrarna. Toner och skalor som enligt boken passar bra till givna ackord och progressioner betyder ingenting om man inte har en relation eller känsla till harmonin som skapas. 2) Hitta musiker att jamma med. Internet är din bästa vän här.