Lira med känsla = lira otillfredsställande för det egna egot

[wellness music]

Vissa saker blir inge bra att analysera sönder. Klart som fanken att musik handlar om känslor. Att skriva och spela en låt innebär för mig att klä känslor i musik.

[KillwithSkill]

Känsla & känsla? Det vete fan? Så länge det låter bra så är jag nöjd! Sen får vederbörande musiker ha hur mkt eller lite känsla den vill!

Ryser jag, så har man träffat rätt.

[Claes Holmerup]

...och det som får den ene att rysa av välbehag, rycker den andre på axlarna åt och tycker det är bortkastad tid...

Det är därför det aldrig går att komma fram till något egentligt resultat i sådana här diskussioner (annat än att alla har olika personlig smak). Alla har sin åsikt om vad "känsla" är - och alla påverkas olika av olika musik och olika framförande.

[Signia]

Precis ^^

Nån främling kan komma fram och säga ”Öh!” till dig, och du fattar nästan direkt vad han menar.

”Spela med känsla” är bara ett fras, ord. Betydelsen ligger bakom orden, inte i orden själva. Precis som i "Öh". Ord är bara referat, inte självständiga enheter.

Redigerat 13 november 2012 av Signia

[Valle]

Eh, men, alltså, heh .. ja, nä .. jag säger inget så har jag inget sagt ☺️

Jag förstår din skojiga poäng.

Men ändå, är det något jag raljerar över så är det väl knappast att jag skulle vara bättre än andra, snarare över att vi som anser oss vara bättre inte är det det minsta. Över sådana som dig och mig, ser du. Och jag är inte det minsta tveksam över att du tycker att jag har fel 🙂

[crabchack]

...och det som får den ene att rysa av välbehag, rycker den andre på axlarna åt och tycker det är bortkastad tid...

Det är därför det aldrig går att komma fram till något egentligt resultat i sådana här diskussioner (annat än att alla har olika personlig smak). Alla har sin åsikt om vad "känsla" är - och alla påverkas olika av olika musik och olika framförande.

Hur kommer det sig att du förstår vad jag menar, om jag säger att "Stevie Wonder har sån jävla känsla"? Begreppet "känsla" har inte i huvudsak att göra med om du personligen berörs eller inte. Lika lite som teknik har. Det är väl på många sätt en lite "osynlig" och många gånger personlig skala. Likväl kan du inte påstå att yngwie har dålig spelteknik, även om du inte blir fascinerad av honom? (Och nu talar jag alltså utifrån att man är musikaliskt insatt..)

Det är ju begreppet känsla i spelsammanhang vi diskuterar. Jag fortsätter BESTÄMT att hävda att det inte handlar om tycke eller smak att HA känsla när man spelar. Alla behöver inte beröras eller tycka att det är bra. Men det finns där (i olika nivåer) eller inte (i olika nivåer). Sen kan man givetvis tycka att Stevie Wonder inte har känsla alls... fast då säger det ganska mycket om den personens musikalitet är jag rädd.. 😉

Säg att du lär ut en melodi på ett instrument. Eleven spelar rätt toner men utan några fraseringar, dynamik eller accentuerade anslag.. Det lever inte. Melodin säger ingenting. Eleven kanske tänker på matteläxan.. Det finns ett ord för detta, som jag ser det 😛 Detta går även att fokusera på och öva upp, som med allt annat.

[Guitar Nilsson]

Känsla & känsla? Det vete fan? Så länge det låter bra så är jag nöjd! Sen får vederbörande musiker ha hur mkt eller lite känsla den vill!

Ryser jag, så har man träffat rätt.

http://youtu.be/Y1pS_6hErDA

Är det en TLM49? Det finns en till salu nu för 7000. Jag gav 8500 för min...

Fy fan vad fint spelat. På en del grejer med honom tycker jag det är lite Yngwie-syndrom, men det här var så jävla bra.

Redigerat 13 november 2012 av Guitar Nilsson

[Valle]

Jag fortsätter BESTÄMT att hävda att det inte handlar om tycke eller smak att HA känsla när man spelar. Alla behöver inte beröras eller tycka att det är bra. Men det finns där (i olika nivåer) eller inte (i olika nivåer). Sen kan man givetvis tycka att Stevie Wonder inte har känsla alls... fast då säger det ganska mycket om den personens musikalitet är jag rädd.. 😉

Berätta gärna! Vad säger det om "min" musikalitet om "jag" inte tycker som du i fallet med Stevie Wonder? Specificera gärna på vilket sätt "min" musikaliska kompetens skiljer sig från din.

[stol]

Såg en dokumentär om inspelning av Lou reds transformerskiva. Basisten som spelade på walk on the Wild side påstod att han lade ytterligare en stämma på basen för att få mer betalt (eller någon annan prosaisk orsak, var länge sedan jag såg filmen). Basgången är i mina öron lysande men verkar tillkommit på ett slumpmässigt sätt snarare än känsla. Ett enstaka och lösryckt exempel måhända men kanske illustrera något..

[Guitar Nilsson]

De flesta kan ju aldrig fatta. Lite fascinerande att somliga orkar älta i det oändliga sånt de aldrig ändå kommer att begripa ett dugg av.

no smiley - 55

[Guitar Nilsson]

Såg en dokumentär om inspelning av Lou reds transformerskiva. Basisten som spelade på walk on the Wild side påstod att han lade ytterligare en stämma på basen för att få mer betalt (eller någon annan prosaisk orsak, var länge sedan jag såg filmen). Basgången är i mina öron lysande men verkar tillkommit på ett slumpmässigt sätt snarare än känsla. Ett enstaka och lösryckt exempel måhända men kanske illustrera något..

Basens bägge stämmor spelas väl samtidigt, på E o G-strängen, det är inte så svårt. Kommentaren drog han nog till med för att driva med journalisten.

[joachime]

Tror inte det går att spela dom stämmorna, på det viset på en och samma gång. Men det behöver inte betyda att det var pengarna som drev instrumentalisten framåt.

[Guitar Nilsson]

Jag tog ut det där basliret en gång. Vad jag minns i alla fall.

[stol]

Basens bägge stämmor spelas väl samtidigt, på E o G-strängen, det är inte så svårt. Kommentaren drog han nog till med för att driva med journalisten.

Jo, så kan det förstås vara. Om det är så så kanske det inte sprider supermycket ljus över denna disk 🙂

Wikipedia:

The song is also noted for its twin interlocking bass lines played by Herbie Flowers on double bass and overdubbed fretless bass guitar. In an interview on BBC Radio 4 ("Playing Second Fiddle", aired July 2005), Flowers claimed that the reason he came up with the twin bass line was that, as a session musician he would be paid double for playing two instruments on the same track.

[edit]

[Guitar Nilsson]

Då dubbade han ju samma sak. Måste testa om jag kan spela det där. Mitt första instrument var typ 1/1 kontrabas.

[crabchack]

Jo, så kan det förstås vara. Om det är så så kanske det inte sprider supermycket ljus över denna disk 🙂

Wikipedia:

The song is also noted for its twin interlocking bass lines played by Herbie Flowers on double bass and overdubbed fretless bass guitar. In an interview on BBC Radio 4 ("Playing Second Fiddle", aired July 2005), Flowers claimed that the reason he came up with the twin bass line was that, as a session musician he would be paid double for playing two instruments on the same track.

[edit]

Åter igen tycker jag diskussionen hamnar fel.. LIRA MED KÄNSLA vad är det? Basisten kan väl lägga hur många jävla baslinjer som helst och ändå lira med känsla? Att en melodi text eller hel låt tillkommer till synes av slumpen (om den nu finns) har inget med känslan att göra.

Paul McCartney sa sig drömt ihop hela "yesterday" så till den milda grad att han var tvungen att fråga flera personer om de hört låten förut. Den var så färdig att han först inte kunde tro att han själv "skrivit" den.

Vad har känslan i McCartneys musicerande vid inspelning/live av låten "yesterday" att göra med ovan stående information? Ingenting.

Återigen, känsla är inte tycke/smak/tillfällighet.. (däremot kan sådant påverka känslan) "Känsla" för någonting är ett begrepp som försöker sätta ord på någonting annat. Något som tydligen verkar vara oerhört svårt att greppa för många här, vilket gör mig både förvånad och intresserad. 😛

[joachime]

Jag tog ut det där basliret en gång. Vad jag minns i alla fall.

Om jag minns rätt glissar han uppåt på ena stämman och nedåt på andra, samtidigt.

[Guitar Nilsson]

Om jag minns rätt glissar han uppåt på ena stämman och nedåt på andra, samtidigt.

Nu har jag dribblat in mig i nåt som blir besvärligt att dribbla sig ur...

[Guitar Nilsson]

Lou Reed – Walk On The Wild Side

Grymma trummor för övrigt.

[joachime]

Och körerna. och saxsolot i slutet.

[DigRules]

Åter igen tycker jag diskussionen hamnar fel..

Om du så ofta tycker att diskussionen hamnar fel och så få begriper vad du egentligen menar, kan det vara så att det kanske är du som hamnar fel i ditt resonemang?

Återigen, känsla är inte tycke/smak/tillfällighet.. (däremot kan sådant påverka känslan) "Känsla" för någonting är ett begrepp som försöker sätta ord på någonting annat. Något som tydligen verkar vara oerhört svårt att greppa för många här, vilket gör mig både förvånad och intresserad. 😛

Fast mest av allt frustrerad...men det kan ju ha att göra med att du vet bättre än oss andra, i och för sig... 😱

Vad sägs om att börja svara på en del av de frågor du fått i tråden?

Redigerat 13 november 2012 av DigRules

[mixopenta]

Åter igen tycker jag diskussionen hamnar fel.. LIRA MED KÄNSLA vad är det? Basisten kan väl lägga hur många jävla baslinjer som helst och ändå lira med känsla? Att en melodi text eller hel låt tillkommer till synes av slumpen (om den nu finns) har inget med känslan att göra.

Paul McCartney sa sig drömt ihop hela "yesterday" så till den milda grad att han var tvungen att fråga flera personer om de hört låten förut. Den var så färdig att han först inte kunde tro att han själv "skrivit" den.

Vad har känslan i McCartneys musicerande vid inspelning/live av låten "yesterday" att göra med ovan stående information? Ingenting.

Återigen, känsla är inte tycke/smak/tillfällighet.. (däremot kan sådant påverka känslan) "Känsla" för någonting är ett begrepp som försöker sätta ord på någonting annat. Något som tydligen verkar vara oerhört svårt att greppa för många här, vilket gör mig både förvånad och intresserad. 😛

Kanske är det är ordet "inlevelse" du menar.

Att inlevelsen i ett framförande sedan griper tag i den som lyssnar är väl dock högst individuellt?

[Lundin]

Olika instrumentalisters utövande innebär oiika svar beroende på vem man frågar. man gillar ju vissa instrumetalister för de fångar något just där och då på ett sätt som förmedlar något till dig (mig) som lyssnare.. Jag gillar klippet med Simon Phillips för jag lirar trummor själv och tycker han spelar med ett skönt groove efter en puls han har i huvudet och gör det med sin känsla.. Andra tycker han är en sopa.. ok bryr jag mig? nej..

Fattar inte att ni inte får ont i huvudet av all långa och uttänkta förklaringar.. 🙂

Ta fram en given referens om ni tycker att frågan måste benas ut med någon form av gemensamt samförstånd.. tråden kan väl anses vara i en oändlig loop va? 😄

>10 PRINT VALLE's question

>15 WRITE Answer

>20 GOTO 10

[Valle]

😄

[SadamJR]

Ta fram en given referens om ni tycker att frågan måste benas ut med någon form av gemensamt samförstånd.. tråden kan väl anses vara i en oändlig loop va? 😄

Jäpp. Kanske rentav off topic?

[Valle]

Jäpp. Kanske rentav off topic?

-1

[Claes Holmerup]

Återigen, känsla är inte tycke/smak/tillfällighet.. (däremot kan sådant påverka känslan) "Känsla" för någonting är ett begrepp som försöker sätta ord på någonting annat. Något som tydligen verkar vara oerhört svårt att greppa för många här, vilket gör mig både förvånad och intresserad. 😛

...och jag blir nog minst lika förvånad när jag ser att det trots den långa diskussionen fortfarande finns de som tror att det inte bara handlar om personliga preferenser och helt enkelt tycke och smak, snarare än om något som går att kvantifiera... 😳

[Signia]

Att spela, med känslor inombords för vad man gör. Motsatt att spela utan känslor.

Fast känsla och teknik är inga motsatser, det är två element som är invävda i varandra, överlappar varandra till stor del. Det är egentligen inte ens två olika element, utan två aspekter av samma sak, två sidor av samma mynt.

Spela med känsla är att medvetet förmedla något inre, via musik – inte med musiken i sig. Så att musiken blir ett medel för mänsklig förbindelse, inte ett rent hantverk. Men att inte framföra något mer än det absolut praktiska, det blir väl lite som en röstsyntes som läser upp en känslig dikt. Alla som hört

förstår ju hur det skulle låta. Det är utan känsla för mig.

Att inte spela med känsla, då behövs kyla; indifferens, känslor blir hinder, eftersom känslor distraherar och orsakar variation när man vill spela statiskt och konsekvent.

Att spela ut inre känslan är ju - draget till sin spets - att följa känslans direktiv, att ledas av den inre känslan, inte ledas av vad andra ska tycka ens framtoning. Att inte oroa sig för vad andra ska tänka eller tycka om resultatet. Kräver inre känslomässig grundtrygghet. Så att spela med känsla är nog otillfredsställande för "egot", om man menar i en typ lismande mening.

Finns ju även musiker som spelar med intensiv känsla inombords, fast det kommer inte ut till lyssnarna på samma sätt eller grad som musikern själv känner. Steve Vai, som nämndes, tycker jag är ett framstående exempel på det.

Redigerat 13 november 2012 av Signia

[Die Hard (oregistrerad)]

Man kan inte spela utan känslor överhuvudtaget. Lika lite som man kan ha sex utan känslor. Det enda det är frågan om hur mycket känslor som fanns vid tillfället. Ibland mycket ibland medel och ibland lite.

[Claes Holmerup]

Att spela, med känslor inombords för vad man gör. Motsatt att spela utan känslor.

Fast känsla och teknik är inga motsatser, det är två element som är invävda i varandra, överlappar varandra till stor del. Det är egentligen inte ens två olika element, utan två aspekter av samma sak, två sidor av samma mynt.

Spela med känsla är att medvetet förmedla något inre, via musik – inte med musiken i sig. Så att musiken blir ett medel för mänsklig förbindelse, inte ett rent hantverk. Men att inte framföra något mer än det absolut praktiska, det blir väl lite som en röstsyntes som läser upp en känslig dikt. Alla som hört

förstår ju hur det skulle låta. Det är utan känsla för mig.

Att inte spela med känsla, då behövs kyla; indifferens, känslor blir hinder, eftersom känslor distraherar och orsakar variation när man vill spela statiskt och konsekvent.

Att spela ut inre känslan är ju - draget till sin spets - att följa känslans direktiv, att ledas av den inre känslan, inte ledas av vad andra ska tycka ens framtoning. Att inte oroa sig för vad andra ska tänka eller tycka om resultatet. Kräver inre känslomässig grundtrygghet. Så att spela med känsla är nog otillfredsställande för "egot", om man menar i en typ lismande mening.

Finns ju även musiker som spelar med intensiv känsla inombords, fast det kommer inte ut till lyssnarna på samma sätt eller grad som musikern själv känner. Steve Vai, som nämndes, tycker jag är ett framstående exempel på det.

Hmmm... Trots att du börjar med att känsla och teknik inte är i motsatsförhållande, så säger du senare att det måste bli kyligt och okänsligt om man vill spela konsekvent... Det visar hur svårt det är att försöka beskriva det hela, eller hur...? 😉

Jag skulle nog säga att det "absolut praktiska" som du beskriver det, är samma som jag har sagt tidigare, med taffligt gjorda midifiler man hittar i parti och minut, som är stelt och odynamiskt spelat - och på sin höjd kan jämföras med källarband som precis har börjat spela - och extremt långt ifrån det "perfekta" som exempelvis jag alltid eftersträvar.

Om jag tycker att jag spelar med en otrolig känsla men du inte gillar det jag spelar, så tycker du ändå inte att det är spelat med känsla - och jag kan å andra sidan spela lite hafsigt och utan vad jag tycker är riktigt bra känsla, men du kan ändå tycka att det är spelat med känsla.

Vem bestämmer vad som är "känsla" - musikern eller lyssnaren?

Faktum kvarstår att detta med "känsla" inte är kvantifierbart och därför en smaksak och inget annat - och något som var och en måste avgöra själv i varje enskilt fall, utan att försöka skriva andra på näsan vad som "de facto" är känsla eller inte....