Jump to content
Annons

Varför hata/ogilla dansbandsmusik?


Valle

Recommended Posts

När det gäller imagedrivande näringsverksamheter som gärna vill nå ut till den "yngre massan", som till exempel musikbranschen gärna vill, så blir mitt svar på din fråga ett absolut ja. "Provokationen" är avsiktlig. Verkar det konstigt?

Det finns säkert enstaka band som medvetet försöker provocera. Men för den stora mängden så gäller det nog att man kör med en image som passar det man spelar. Hårdrockare som dansband.

En fråga till dig, JJRockford: Hur stor praktisk erfarenhet har du när det gäller dansband och dess musik?

Edit: förtydligande.

Tävlat i bugg i fyra år samt 1 år i ett coverband (med en dansbandsfanatiker som trummis 🙂).

Link to comment
Dela på andra sajter

Annons

Nej, det tycker jag inte vi verkar vara.

Jodå. Valle skrev ju att man hör när det är dansbandsmusik, medans du skriver att det handlar om kontext.

Jag tycker mest att du inte verkar vilja förstå vad någon av oss säger.

Fint retoriskt trick när man har slut på argument. Du anser alltså, i en diskussion som endast handlar om tycke och smak, att du har rätt och jag har fel, och att enda anledningen till det är att jag inte förstår dig?

Link to comment
Dela på andra sajter

Det är du som har ifrågasatt min ståndpunkt. Det är inte jag som har ifrågasatt din.

Gjorde det i förra inlägget?

Jag har inte varit där men ingen rök utan eld, eller vad säger man? Underhållning? Ja, så klart. Och medvetna provokationer. Tror du ens på dina egna argument nu?

Haha, "ingen rök utan eld"? Kastar Alice Cooper grisblod över publiken eller inte?

Du menar publiken som gör ungdomsrevolt genom att förarga sina föräldrar?

Det där är en fånig förenkling. Min gissning är såklart lika bra som din, men jag gissar att de flesta diggar musiken framför allt eftersom dom tycker om den, inte för att reta någon annan.

Ja. Jag håller med. Har jag sagt annat?

Ptja, det var ju den här diskussionen med Pierre Brassau, där du tog de misslyckade konstkritikerna lite i försvar...

Om man lever i en svart-vit värld och hårdrar det så ja. Jag personligen känner inget behov av att vara kategorisk.

Fantastiskt. Då är det ju faktiskt inte så konstigt att många gillar dansbandsmusik, eftersom det potentiellt gäller all musik i hela världen. Är det några speciella danser man måste kunna dansa till musiken?

Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva skriva det här, men vi tar väl det en gång till då:

Jag tycker åtminstone att det krävs att musiken riktas till en dansande publik för att det ska vara dansbandsmusik.

Vad behöver man kunna dansa för danser?

Nej, det har jag inte sagt. Jag tror som sagt att det är en mängd faktorer som bidrar till bilden folk har av dansbandsmusik och relationen dom har till dom. En av dessa faktorer är hur vänsterrörelsen påverkade det politiska klimatet i Sverige och gjorde populärmusik, generellt, och dansbandsmusik, specifikt, fult.

Är du allvarlig nu? Vilken vänsterrörelse? Och framför allt, när??

Ja, eller som du själv uttrycker det: Att de flesta människor, med undantag av en del fisförnäma konstkritiker, klarar av att bedöma den kultur dom är intresserade av på ett vettigt sätt, oavsett vad någon påstår att det är.

Varför tog du bort smileyn från citatet? Men det var en rejäl totalomvändning i din syn på kultur och konst helt plötsligt. Att det är upp till var och en att bedöma. I sådana fall är jag mycket nöjd med dig!

Fast man ska kanske inte bedöma en genre enbart på enkla schabloniseringar?

http://www.youtube.com/watch?v=yRvk7OmmMI4

Vad menar du nu? Att den versionen ska räknas som dansbandsmusik??

Väldigt många fler än du anar. Väldigt många fler.

Hur kan du veta det? Du vet ju vare sig vad jag anar eller hur många det faktiskt är.

Link to comment
Dela på andra sajter

Fint retoriskt trick när man har slut på argument.

Har du en aning om hur ofta du skriver sådär, och hur fånigt det blir? Är det så du tror det är? När du själv lämnar debatter och skyller på tidsbrist eller liknande är det ingen som kallar dig för "chicken", kastar osanningar efter dig om att du har slut på argument, eller att du flyr för att du inte har tänkt rätt...

Bläh!

Link to comment
Dela på andra sajter

Har du en aning om hur ofta du skriver sådär, och hur fånigt det blir?

Svaret på exakt hur ofta det är, är såklart lika ofta som någon som inte lyckas övertyga mig skriverr att jag inte förstår.

Fånigt, ptja... Det är väl samma där, lika fånigt som att påstå att någon som inte håller med inte förstår. Fast förmodligen aningen mindre.

Är det så du tror det är? När du själv lämnar debatter och skyller på tidsbrist eller liknande

Brukar jag göra det?

är det ingen som kallar dig för "chicken", kastar osanningar efter dig om att du har slut på argument, eller att du flyr för att du inte har tänkt rätt...

Känner du dig förolämpad på något sätt Valle?

Link to comment
Dela på andra sajter

Postat (redigerat)

Brukar jag göra det?

Här är du för skön; varför skulle jag säga att du har lämnat en debatt utan att först ha försäkrat mig om att du faktiskt har gjort det.

Känner du dig förolämpad på något sätt Valle?

Nu gjorde du det igen!

Men nej, då! Jag är en stor pojke. Du får ta till vilka knep du vill. (För hur mycket du än skyller på att andra använder sig av "retoriska trick", så är det ju faktiskt ett förlorarens "trick" i sig att förringa debattmotståndarens debattförmåga, i hopp om att vederbörande ska hamna i obalans. Precis som med halmdockor, som du ju också är flitig med.) Men jag misstänker att du tror att dina "tricks" leder till fortsatt debatt, när det istället försvårar den. Du bidrar tyvärr till att debatten blir tråkig.

Ett exempel som beskriver dig ganska bra är hur du "kräver" omformuleringar av frågor/påståenden för att du "inte förstår". Till slut tröttnar man och väljer att gå vidare med andra frågor. Då finner du inget som helst genant i att säga att man har "slut på argument" eller "inte har tänkt rätt".

Fast på sätt och vis har du ju rätt. Det är lätt att köra slut på hela argumentförrådet – när det gäller dig. Ungefär som med barn:

- Pappa?

- Ja, älskling?

- Vaffö e solen varm?

- För att det är en stjärna, ett stort eldklot.

- Vaffö de?

- För att kunna värma upp jorden.

- Vaffö de?

- För att det ska kunna uppstå liv.

- Vaffö de?

- Så att du, mamma och jag ska kunna leva tillsammans och ha trevligt.

- Vaffö de?

- Vaddå, varför vi ska leva eller varför vi ska ha trevligt?

- Aa!

- Jag förstod inte, älskling. Undrar du varför vi ska kunna leva? Eller?

- Ja, vaffö finns vi?

- Vet du vad? Vi får nog ta detta en annan gång...

- Vaffö de? Har du slut på argument, eller?

~ (Ja, det har jag, älskling. Men du har förstås ingen aning om att det snarare beror på dig än på mig.)

Redigerat av Valle
Link to comment
Dela på andra sajter

Det finns säkert enstaka band som medvetet försöker provocera. Men för den stora mängden så gäller det nog att man kör med en image som passar det man spelar. Hårdrockare som dansband.

Den stora mängden fäster inte så stor vikt vid vad den "yngre massan" anser är attraktivt, menar du?

Tävlat i bugg i fyra år samt 1 år i ett coverband (med en dansbandsfanatiker som trummis 🙂).

Wow! Inte illa.

Vad körde ni för låtar?

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag har pekat ut detta, och flera andra har gjort det. som sagt, apspel.

Så du anser också att det är proggarna på 70-talet som är orsaken till att många idag, mer än 30 år senare, tycker att dansbandsmusik är vedervärdigt att lyssna på?

Link to comment
Dela på andra sajter

Så du anser också att det är proggarna på 70-talet som är orsaken till att många idag, mer än 30 år senare, tycker att dansbandsmusik är vedervärdigt att lyssna på?

Det här var intressant. I vilket inlägg finns ursprunget till detta påstående?

Link to comment
Dela på andra sajter

Jodå. Valle skrev ju att man hör när det är dansbandsmusik, medans du skriver att det handlar om kontext.

Nej, Valle skrev att dansbandsmusik är det som spelas, inte vem som spelar det. Påståendet, som jag förstod det i alla fall (Valle, rätta mig om jag har fel) var ett förtydligande i att ett dansband inte är väldigt låsta i sitt musikval utan gott och väl kan spela Elvis-låtar och att det då är dansbandsmusik, även om det inte var dansbandsmusik när Elvis spelade in det. Stämmer väl överens med vad jag har försökt få dig att förstå.

Fint retoriskt trick när man har slut på argument. Du anser alltså, i en diskussion som endast handlar om tycke och smak, att du har rätt och jag har fel, och att enda anledningen till det är att jag inte förstår dig?

Inget trick alls. Det mesta i ditt sätt att försöka dissekera det jag skriver för att bevisa mig fel istället för att vilja förstå vad jag skriver för tyder på att du inte verkar vilja förstå. Ett litet tips, allt i livet handlar inte om att vinna.

  • Gilla 1
Link to comment
Dela på andra sajter

Gjorde det i förra inlägget?

Det tror jag inte. Gjorde jag? Du får nog friska upp mitt minne...

Haha, "ingen rök utan eld"? Kastar Alice Cooper grisblod över publiken eller inte?

Är det relevant? Har han byggt en karriär på att chockera eller inte?

(och ja, fast det är nog snarare låtsasblod, http://www.ibtimes.c...-apocalypse.htm)

Det där är en fånig förenkling. Min gissning är såklart lika bra som din, men jag gissar att de flesta diggar musiken framför allt eftersom dom tycker om den, inte för att reta någon annan.

Ja, min förenkling är fånig. Men ser man till en stor grupp människor tror jag det ligger mycket i den. Ser man till varje individ är det nog enklare att peka på tycke och smak.

Ptja, det var ju den här diskussionen med Pierre Brassau, där du tog de misslyckade konstkritikerna lite i försvar...

Nej, jag har inte tagit konstkritikerna i försvar. Jag har sagt att kontexter är viktigt för att avgöra om något är konst eller inte och tar man bort kontextet (eller till och med förfalskar det) blir det plötsligt svårt (för att inte säga omöjligt).

Nu byter du ämne helt plötsligt föresten. Jag tycker det är stor skillnad på kultur och konst.

Fantastiskt. Då är det ju faktiskt inte så konstigt att många gillar dansbandsmusik, eftersom det potentiellt gäller all musik i hela världen. Är det några speciella danser man måste kunna dansa till musiken?

Som sagt, jag känner inget behov av att dra saker till ytterligheter när det finns fler nyanser och dessutom är mycket enklare än så.

Vad behöver man kunna dansa för danser?

På våra svenska dansbanor dansas det i regel enbart bugg och foxtrot. Dansband spelar för att dessa två danser ska kunna dansas och musiken ska alltså vara lämpad för det i såväl tempo som rytmik.

Är du allvarlig nu? Vilken vänsterrörelse? Och framför allt, när??

Du börjar bli tjatig, vi har redan gått igenom det där.

Varför tog du bort smileyn från citatet? Men det var en rejäl totalomvändning i din syn på kultur och konst helt plötsligt. Att det är upp till var och en att bedöma. I sådana fall är jag mycket nöjd med dig!

Den föll nog bort av misstag.

Nej, det är ingen helomvändning. Jag har som sagt aldrig hävdat att någon inte är kapabel att veta vad dom gillar. Och konst och kultur är som sagt olika saker.

Vad menar du nu? Att den versionen ska räknas som dansbandsmusik??

Ja, absolut. Det är helt klart mer representativ för genren än vad Leif Norbergs version är.

Hur kan du veta det? Du vet ju vare sig vad jag anar eller hur många det faktiskt är.

Nej, och du kan inte heller rimligen veta hur många det är så då kan väl även du sluta göra den typen av antaganden hädanefter och sluta ställa retoriska frågor som du inte möjlighen kan stödja i något?

Link to comment
Dela på andra sajter

Här är du för skön; varför skulle jag säga att du har lämnat en debatt utan att först ha försäkrat mig om att du faktiskt har gjort det.

Det ska du ju inte fråga mig, eftersom det var du som skrev om hur det inte gick till när jag lämnar en debatt.

Nu gjorde du det igen!

Du har aldrig funderat över din egen roll i det hela? "Jag är tuff, hård men rättvis"-attityden. Har du någon gång råkat ut för att någon ifrågasatt ditt sätt att argumentera här på forumet? Kanske t o m blivit varnad för vissa "formuleringar"?

Men nej, då! Jag är en stor pojke. Du får ta till vilka knep du vill. (För hur mycket du än skyller på att andra använder sig av "retoriska trick", så är det ju faktiskt ett förlorarens "trick" i sig att förringa debattmotståndarens debattförmåga, i hopp om att vederbörande ska hamna i obalans.

Eller så har debattmotståndaren inte tillräckligt bra argument för att man ska bli övertygad.

Precis som med halmdockor, som du ju också är flitig med.) Men jag misstänker att du tror att dina "tricks" leder till fortsatt debatt, när det istället försvårar den. Du bidrar tyvärr till att debatten blir tråkig.

Jag har förstått i den här tråden, ännu mer än många andra, att du tycker att det är jobbigt med folk som inte debatterar på ett av dig godkänt sätt. Och att de som inte håller med dig helt enkelt är oinsatta. Det i sig är väl en fin lite halmdocka. Du förutsätter att ingen annan vet lika mycket som dig.

Ett exempel som beskriver dig ganska bra är hur du "kräver" omformuleringar av frågor/påståenden för att du "inte förstår".

Ja, kan vi inte få ett exempel på det?

Till slut tröttnar man och väljer att gå vidare med andra frågor. Då finner du inget som helst genant i att säga att man har "slut på argument" eller "inte har tänkt rätt".

Händer jätteofta, eller hur?

Fast på sätt och vis har du ju rätt. Det är lätt att köra slut på hela argumentförrådet – när det gäller dig. Ungefär som med barn:

- Pappa?

- Ja, älskling?

- Vaffö e solen varm?

- För att det är en stjärna, ett stort eldklot.

- Vaffö de?

- För att kunna värma upp jorden.

- Vaffö de?

- För att det ska kunna uppstå liv.

- Vaffö de?

- Så att du, mamma och jag ska kunna leva tillsammans och ha trevligt.

- Vaffö de?

- Vaddå, varför vi ska leva eller varför vi ska ha trevligt?

- Aa!

- Jag förstod inte, älskling. Undrar du varför vi ska kunna leva? Eller?

- Ja, vaffö finns vi?

- Vet du vad? Vi får nog ta detta en annan gång...

- Vaffö de? Har du slut på argument, eller?

~ (Ja, det har jag, älskling. Men du har förstås ingen aning om att det snarare beror på dig än på mig.)

Om du tycker att du argumenterar lika bra som pappan i det här exemplet så är det väl inte så konstigt om du får dumma motfrågor. Solen är inte varm för att kunna värma jorden eller för att det ska kunna uppstå liv.

Link to comment
Dela på andra sajter

Den stora mängden fäster inte så stor vikt vid vad den "yngre massan" anser är attraktivt, menar du?

Jag var kanske lite otydlig. Det jag menade var att den stora mängden hårdrocksBAND inte kör med den image dom har för att provocera omvärlden, utan för att dom trivs med den.

Wow! Inte illa.

Vad körde ni för låtar?

Det har jag nog nästan helt, i båda fallet, förträngt och/eller glömt bort. Men jag kan fortfarande komma ihåg vilken befrielse det var att komma ut från en gympahall (där det befunnit sig långt fler människor än den är byggd för) efter en dag där man fått höra samma kanske 10 dansbandslåtar om och om igen 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Nej, Valle skrev att dansbandsmusik är det som spelas, inte vem som spelar det. Påståendet, som jag förstod det i alla fall (Valle, rätta mig om jag har fel) var ett förtydligande i att ett dansband inte är väldigt låsta i sitt musikval utan gott och väl kan spela Elvis-låtar och att det då är dansbandsmusik, även om det inte var dansbandsmusik när Elvis spelade in det. Stämmer väl överens med vad jag har försökt få dig att förstå.

I sådana fall är väl inte "Fernando" med just Abba en dansbandslåt, eftersom Abba (mig veterligen) aldrig har spelat på några dansbandskvällar?

Inget trick alls. Det mesta i ditt sätt att försöka dissekera det jag skriver för att bevisa mig fel istället för att vilja förstå vad jag skriver för tyder på att du inte verkar vilja förstå. Ett litet tips, allt i livet handlar inte om att vinna.

Ändå är du väldigt mån om att försöka bevisa att jag har fel 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Det tror jag inte. Gjorde jag? Du får nog friska upp mitt minne...

Det är bara att gå tillbaka i tråden att läsa.

Är det relevant? Har han byggt en karriär på att chockera eller inte?

(och ja, fast det är nog snarare låtsasblod, http://www.ibtimes.c...-apocalypse.htm)

Det är väl en jäkla skillnad på att slänga ut låtsasblod och riktigt grisblod över publiken??

Ja, min förenkling är fånig. Men ser man till en stor grupp människor tror jag det ligger mycket i den. Ser man till varje individ är det nog enklare att peka på tycke och smak.

Hur menar du nu? Att individerna i en stor grupp helt plötsligt lyssnar på musiken för att dom vill provocera? Och inte för att dom, som dom gör på individnivå, gillar den?

Nej, jag har inte tagit konstkritikerna i försvar. Jag har sagt att kontexter är viktigt för att avgöra om något är konst eller inte och tar man bort kontextet (eller till och med förfalskar det) blir det plötsligt svårt (för att inte säga omöjligt).

Det är här de stora massan skiljer sig från många s k konstexperter. Dom behöver nämligen inget kontext för att avgöra om det är bra eller inte.

Nu byter du ämne helt plötsligt föresten. Jag tycker det är stor skillnad på kultur och konst.

Jo, konst är ju en delmängd av kultur.

Nej, det är ingen helomvändning. Jag har som sagt aldrig hävdat att någon inte är kapabel att veta vad dom gillar.

Konstkritikerna som bedömde Pierre Brassau's verk klarade uppenbarligen inte av det.

"Göteborgs-Postens konstbedömare talade om en dukens balettmästare och skrev: "Pierre Brassau breder på med kraftiga tag men också med klar beräkning, man skulle vilja säga att hans penseldrag vrider sig med en vildsint kräsenhet på duken.""

Ja, tills dom fick veta att det var en apa som målat vill säga 🙂 Sen var det tydligen inte lika fint längre. Ungefär som om man skulle höra ett gitarrsolo och tycka, "jäklar, det här är ju helt magiskt". Sen får man veta att det är Kirk Hammett som lirat, och ändrar sig till att det låter helt eländigt.

Ja, absolut. Det är helt klart mer representativ för genren än vad Leif Norbergs version är.

Ok, så nästa gång någon säger "jag lyssnar på dansbandsmusik" så ska jag tänka att hen egentligen är AC/DC-fan? 🙂

Nej, och du kan inte heller rimligen veta hur många det är så då kan väl även du sluta göra den typen av antaganden hädanefter och sluta ställa retoriska frågor som du inte möjlighen kan stödja i något?

Det måste väl ändå vara ok att ett påstående som du inte kan styrka på något sätt alls blir ifrågasatt?

Link to comment
Dela på andra sajter

Det ska du ju inte fråga mig, eftersom det var du som skrev om hur det inte gick till när jag lämnar en debatt.

Såg du något frågetecken? Ibland används "varför" till indirekta frågor som inte kräver svar.

Du har aldrig funderat över din egen roll i det hela? "Jag är tuff, hård men rättvis"-attityden. Har du någon gång råkat ut för att någon ifrågasatt ditt sätt att argumentera här på forumet? Kanske t o m blivit varnad för vissa "formuleringar"?

Du menar att jag är ett dåligt exempel på forumuppförande?

Jag har förstått i den här tråden, ännu mer än många andra, att du tycker att det är jobbigt med folk som inte debatterar på ett av dig godkänt sätt. Och att de som inte håller med dig helt enkelt är oinsatta. Det i sig är väl en fin lite halmdocka. Du förutsätter att ingen annan vet lika mycket som dig.

Att skapa riktlinjer för en debatt gör debatten mer intressant och långlivad. Och att skapa riktlinjer för den här debatten var något jag gjorde för att just kapa en intressant och långlivad debatt. Att du tar dessa riktlinjer en aning för personligt är bara att beklaga. (Förresten var det ganska fånigt av dig att inleda inlägget med att du förstår "mer än många andra", bara för att runda av med att jag skulle "[förutsätta] att ingen annan vet lika mycket som [jag]"... Snacka om att trampa i tjurskit.)

Avslutningsvis: Uppenbarligen har du fortfarande svårt för att greppa det där med halmdocka, trots att du gärna svänger dig med begreppet. Men här ska du få ett praktexempel till på halmdocka:

"Om du tycker att du argumenterar lika bra som pappan i det här exemplet så är det väl inte så konstigt om du får dumma motfrågor. Solen är inte varm för att kunna värma jorden eller för att det ska kunna uppstå liv." [Citat: JJRockford]

Ett stort grattis till dig! 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag var kanske lite otydlig. Det jag menade var att den stora mängden hårdrocksBAND inte kör med den image dom har för att provocera omvärlden, utan för att dom trivs med den.

Jag förstod mycket väl att du syftade på -BAND. Frågan kvarstår dock:

Den stora mängden fäster inte så stor vikt vid vad den "yngre massan" anser är attraktivt, menar du?

Link to comment
Dela på andra sajter

Såg du något frågetecken? Ibland används "varför" till indirekta frågor som inte kräver svar.

Förlåt, i fortsättning ska jag bara svara på direkta frågor från dig och helt låta dig styra samtalet.

Du menar att jag är ett dåligt exempel på forumuppförande?

Ibland, absolut. Vad tycker du själv? Har du fått några varningar någon gång? Du verkar ju ha en del självinsikt trots allt.

Att skapa riktlinjer för en debatt gör debatten mer intressant och långlivad. Och att skapa riktlinjer för den här debatten var något jag gjorde för att just kapa en intressant och långlivad debatt. Att du tar dessa riktlinjer en aning för personligt är bara att beklaga. (Förresten var det ganska fånigt av dig att inleda inlägget med att du förstår "mer än många andra", bara för att runda av med att jag skulle "[förutsätta] att ingen annan vet lika mycket som [jag]"... Snacka om att trampa i tjurskit.)

"Ännu mer än många andra" syftade på vilka trådar jag baserar min insikt på. Sorry om det var lite otydligt.

Avslutningsvis: Uppenbarligen har du fortfarande svårt för att greppa det där med halmdocka, trots att du gärna svänger dig med begreppet. Men här ska du få ett praktexempel till på halmdocka:

Nej, det är nog ingen som förstår någonting lika bra som dig.

"Om du tycker att du argumenterar lika bra som pappan i det här exemplet så är det väl inte så konstigt om du får dumma motfrågor. Solen är inte varm för att kunna värma jorden eller för att det ska kunna uppstå liv." [Citat: JJRockford]

Om jag skulle föreställa barnet i exemplet, vem är du då om inte den okunnige pappan?

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag förstod mycket väl att du syftade på -BAND. Frågan kvarstår dock:

Den stora mängden fäster inte så stor vikt vid vad den "yngre massan" anser är attraktivt, menar du?

Absolut. Det finns säkert undantag, med band som medvetet försöker sälja in en viss image eller söka sig mot en viss målgrupp, men det flesta börjar nog att spela något som utgår från dom själva.

Link to comment
Dela på andra sajter

I sådana fall är väl inte "Fernando" med just Abba en dansbandslåt, eftersom Abba (mig veterligen) aldrig har spelat på några dansbandskvällar?

Alltså, varifrån får du kriteriekravet att en dansbandslåt blir dansbandslåt först om/när den spelats på "dansbandskvällar"?

Och, inte för att tjata, så är jag fortfarande nyfiken på #644. (Tack på förhand!)

Link to comment
Dela på andra sajter

Alltså, varifrån får du kriteriekravet att en dansbandslåt blir dansbandslåt först om/när den spelats på "dansbandskvällar"?

Det är Masbeds åsikt, inte min. Jag skrev ju tidigare att ni hade något att debattera om där.

Och, inte för att tjata, så är jag fortfarande nyfiken på #644. (Tack på förhand!)

I detta inlägg av Masbed.

Link to comment
Dela på andra sajter

Om jag skulle föreställa barnet i exemplet, vem är du då om inte den okunnige pappan?

Men du ser, det är här du klantar dig lite grann. Du fixerar för mycket på detaljerna i dialogens fraser istället för helhetspoängen. Det spelar ingen roll vad, eller hur korrekt, pappan än hade svarat. Barnet hade fortsatt med "vaffö de" i all evighet...

Där för blev det halmdocka (icke desto mindre komiskt) när du började gaffla om "mitt okunniga" påstående om att "[solen är] varm för att kunna värma jorden [och] för att det ska kunna uppstå liv". Det hade liksom inte något som helst med något alls att göra.

Link to comment
Dela på andra sajter

Men du ser, det är här du klantar dig lite grann. Du fixerar för mycket på detaljerna i dialogens fraser istället för helhetspoängen. Det spelar ingen roll vad, eller hur korrekt, pappan än hade svarat. Barnet hade fortsatt med "vaffö de" i all evighet...

Precis som JJRockford.

  • Gilla 2
Link to comment
Dela på andra sajter

Men du ser, det är här du klantar dig lite grann. Du fixerar för mycket på detaljerna i dialogens fraser istället för helhetspoängen. Det spelar ingen roll vad, eller hur korrekt, pappan än hade svarat. Barnet hade fortsatt med "vaffö de" i all evighet...

Du gjorde helt enkelt en dålig analogi och försöker nu förklara bort dig. Det är lugnt.

Där för blev det halmdocka (icke desto mindre komiskt) när du började gaffla om "mitt okunniga" påstående om att "[solen är] varm för att kunna värma jorden [och] för att det ska kunna uppstå liv". Det hade liksom inte något som helst med något alls att göra.

Vilka av mina invändningar är det du försöker exemplifiera?

Precis som JJRockford.

Tack för din insiktsfulla analys.

Link to comment
Dela på andra sajter

Hej allesammans! Det var länge sen jag var aktiv på forumet men fastnade totalt i den här tråden (läste allt t om sida 14 och gavade läppen av mig, sen orkade jag inte längre...). Jag skulle ju bara gå in och kolla om det fanns några fler bra videos att tanka ner. Kollade på Ollies mixvideos som var väldigt bra, reckomenderas.

Nu till ämnet. Jag fick mig en ordentlig funderare på min egen inställning till dansbandsmusik. Det första som fångade mig var Valles beskrivning i början av tråden. Det var som att jag hade skrivit det själv (så vi är antagligen i samma ålder). Växte upp med en salig blandning av DB, country, ABBA, The Beatles, Elvis etc. När jag kom i tonåren blev det Kiss som sen ledde in på Maiden etc.

I samband med att hårdrocken kom in i tonåren försvann dansbansmusiken helt och jag började förakta den. Precis som alla kompisar. På riktigt. Även Abba, Beatles, Elvis försvann. Totalt. Närmare 30 år fyllda och tre biljarder hårdrocksplattor senare, tre tusen hårdrocksband senare började jag spela covers och harva studio. Plötsligt kom Beatles tillbaka, respekten för Abba, Elvis etc återuppstod. På riktigt. Dansbandsmusiken krälade forfarande i askan efter skivbålet. Men några "nya" dansbanslåtar á la Barbados, Friends etc letade sig in i coverbandets repertoar. Men det var ju mer "pop" liksom...

Tio år senare sitter jag i låtskrivarstudion med min låtskrivarkollega och snickrar schlagers och annan mainstream-pop och JPOP. Han är så att säga en dansbanslegend med över 100 procuderade dansbansplattor åt Bert, guldskivor och Grammy etc etc. Plötsligt poppar gamla dansbandslåtar från min barndom upp igen. "Aldrig mer får jag se dig, inte höra din röst", "Det har varit en rutten tid..... på kåken". Och det känns, ja.... Ok. Låtarna är fortfarande bra och har på något sätt ändå en plats i mitt hjärta även om jag aldrig poppar DB i min iPod.

Så vad i hela friden vill jag ha sagt med detta? Har det med omognad att göra? Nja, det är nog lite magstarkt att påstå att alla dansbandsälskare har ett intellekt som hos en sjuåring (även om många utvecklingsstörda gillar viss DB för sin enkelhet, svenska texter och förutsägbarhet gissar jag) men jag gissar att ens tidiga prefersramar spelar roll. Precis som att man förändras hela livet och därför kan uppskatta saker senare i livet som man hatade som yngre. Tack och lov!

Hur ska man på ett intelligent sätt kunna beskriva varför man inte gillar en viss musikstil? Vettefan om det går tyvärr.... Ditt argument Valle om att man inte är tillräckligt insatt kan jag köpa. Jag gillar inte rap, men jag har å andra sidan lyssnat väldigt lite på just det. Vem vet, om jag lyssnade mer så kanske jag skulle hitta band som jag gillar. Men man kan å andra sidan inte köra det argumentet in i absurdum. Man kan ju inte lyssna på ALLA band som finns innan man får rätten att uttala sig.

Sen kan man ju veckla in sig i alla möjliga tekniska diskussioner om sångarnas teknik, om gitarristen suger eller inte, om omslagen är fula eller inte, om det är strömlinjeformat eller inte... Men alla dessa argument går ju att applicera på ALLA andra musikstilar (inkl min älskade hårdrock).

Så jag är ledsen att säga det Valle, men det kommer nog inte att komma upp så mycket mer vettigt i den här tråden. Det enda som återstår är nöjet att se alla ovetandes klavertramp i din rävsax till tråd....

Man kanske skulle börja hänga här igen. haha

Link to comment
Dela på andra sajter

Postat (redigerat)

Du gjorde helt enkelt en dålig analogi och försöker nu förklara bort dig. Det är lugnt.

Som sagt, du fokuserar för mycket på detaljerna i dialogen, istället för på helhetspoängen som besvarar din följande fråga:

Vilka av mina invändningar är det du försöker exemplifiera?

Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? Vaffö de? ...

Edit: Glömde frågetecknena. Men för sjutton gubbar, svara inte på dem...

Redigerat av Valle
Link to comment
Dela på andra sajter

Absolut. (...) det flesta börjar nog att spela något som utgår från dom själva.

Nä,vänta nu... Du börjar (inte för att det är något ovanligt) glida i sidled. Vi får ta en update:

1. Du efterlyste exempel på band som anser [påstås] att dom skaffar sig en viss image för att provocera en äldre generation. #555

2. Jag sa: I stort sett varenda band som är medvetet om dels sin tid, dels sina mål. Man gör helst inte vad "de äldre" gjorde, man vill frigöra sig, vara oberoende, unik. Man går "ett steg längre". Detta måste rimligen ses som ett sätt, om än indirekt, att provocera en äldre generation. #586

3. Du svarade med att det inte fanns något rimligt alls med mitt resonemang. Du avrundade med frågan om jag tyckte att det är provocerande med utveckling. #588

4. Mitt svar: När det gäller imagedrivande näringsverksamheter som gärna vill nå ut till den "yngre massan", som till exempel musikbranschen gärna vill, så blir mitt svar på din fråga ett absolut ja. "Provokationen" är avsiktlig. #632

5. Din kommentar på det: Det finns säkert enstaka band som medvetet försöker provocera. Men för den stora mängden så gäller det nog att man kör med en image som passar det man spelar. Hårdrockare som dansband. #633 [Och som sagt, att du menade hårdrocksBAND var underförstått.]

6. Då undrade jag om det var din mening att den stora mängden inte fäster så stor vikt vid vad den "yngre massan" anser är attraktivt. #641

7. I #648 gjorde du ett förtydligande, vilket jag bekräftade. Men frågan kvarstod (punkt 6) . #652

På vägen till ditt senaste svar har ursprungsfrågan ändrat skepnad något. Jag skiter fullständigt i vad och varför "de flesta" börjar spela, det har inget med saken att göra. Vad vi talar om här är när banden blir så pass etablerade att de når ut till konsumenterna och/eller "den yngre massan" och vilken betydelse den senare har för bandens existens/utveckling.

Igen: Menar du att den stora mängden inte fäster så stor vikt vid vad den "yngre massan" anser är attraktivt?

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa ny...