Recension av Axe-Fx Ultra

[AnthonyS]

Så fick jag då äntligen min Ultra, som beställdes i augusti och tog fram till November på sig att nå Europa och mig. Jag skulle inledningsvis vilja säga vad den här recensionen är och inte är; den är en reflektion angående Axe-Fx Ultra från mitt eget perspektiv som gitarrist och kommer att beröra hur väl den fungerar utifrån mina behov och krav. Recensionen kommer inte utförligt att beröra de tekniska aspekterna av Ultran, huruvida de drygt sjuttio förstärkarmodellerna låter som sina original eller om digitalt eller analogt egentligen är bäst...

För att förstå min slutsats i recensionen bör man förstå mig som gitarrist. Jag är inte längre så mycket av en sökare när det gäller mitt "sound". Jag vet precis vad jag gillar för ljud och hur jag vill att det ska låta, och Ultran kan verkligen leverera de ljuden. Och den gör det bättre än jag någonsin kunde tro.

För Axe-Fx Ultra är bra. Otroligt bra. Jag har haft en hel hög med utrustning genom åren, både vad gäller gitarrer, effekter och förstärkare. Jag har avverkat gitarrer från ESP, PRS, Gibson, Fender och Music Man, alla med varierande resultat. Jag har haft förstärkare som sträckt sig från det tidiga nittiotalets små Mesacombos till custombeställda Folkessontoppar. Jag har letat över hela världen efter den perfekta distpedalen. Ja, ni förstår. Vad gäller den digitala sidan av det hela har jag också där provat det mesta, allt från de gamla trötta multieffekterna från 90-talet, via Pod-familjen, till Guitar Rig 2, 3 och 4, Amplitube 2 och 3, Re-Valver, Amp Designer och slutligen Eleven Rack och Axe-Fx. Jag har kort sagt spenderat så mycket tid med att jaga ton att jag hade varit en gitarrvirtuos utan gränser om jag istället lagt tiden på att öva... Men jag har också fått ett bra öra för vad jag gillar och inte gillar, och Ultran är verkligen bra. Faktum är att den är så bra att jag aldrig hört något liknande från en digital modellerare.

Som de flesta andra läser jag på ordentligt innan jag köper saker, och om Axe-Fx finns otaliga spaltkilometer att tugga i sig. De flesta är lyriska angående dess förmåga att matcha "känslan" hos en rör-rigg. Den där förbindelsen man kan känna mellan sig och strängarna på guran. Andra talar, rörda till tårar, om dess förmåga att efterlikna slutstegsdistortion på ett aldrig tidigare skådat slag osv. Just dessa två punkter var det jag intresserade mig mest för, och just dessa två punkter är vad som skiljer Axe-Fx från allt annat jag testat. Medan andra modellerare i mina ögon lyckats bra med själva distortionsdelen och förstegskarakteristiken hos många förstärkare har jag aldrig hört något digitalt som har en så komplex och naturlig distortion som Ultran. Jag A/B-ade mot flera nya modellerare och Ultran hade ett helt annat ljud, ett helt extra "lager" av textur i de distade ljuden, en extra dimension. Det lät verkligen levande, sprakande och fräsande, precis som en riktigt bra uppskruvad rörstärkare gör. Det lever, det sprattlar, och när man tuggar i för kung och fosterland så fullkompligt exploderar ljudet i en mjuk, bred och synnerligen delikat ljudvägg. Jag trodde fasktiskt inte det var möjligt att "klona" rörljud på det här sättet, men jag är sannerligen överbevisad. Det känns verkligen som att spela på riktiga grejer, och ljudet håller en såpass hög kvalitet att det är en fröjd att lyssna på. Det är fritt från det högfrekventa restbrus så många andra modellerare bjuder på, och det har en nästan tredimensionell upplösning.

Själva spelkänslan är svår att beskriva i detalj, dels för att den är svår att sätta fingret på, men också för att beskrivningarna tenderar att bli lite väl flummiga. Kort sagt så känns Ultran som att spela på en riktigt förstärkare; attacken är omedelbar och reagerar på minsta nyans i anslag, kraft, vinkel etc., och den latency som finns är så kort att iaf jag inte kan uppfatta den.

Man skulle kunna skriva ihjäl sig om allt som finns i Axe-Fx och allt som den kan göra. Den kan routa signalen hur du vill, du kan stoppa in effektloopar precis var som helst i kedjan, det finns över 70 förstärkarmodeller, kabinett så det räcker livet ut och fler effekter än man någonsin kan drömma om. Duger inte kabinetten kan du ladda in impulser från tredjepart. Alla dessa effekter kan användas precis som de är, men de är också så komplexa att ett vanligt delay kan innehålla fyra hela skärmar med parametrar, och då måste man ändå scrolla på var och en av dem. Vad gäller förstärkarna kan man på komponentnivå gå in och justera för slutstegstransformatorns cutoff i de höga frekvenserna, eller hur mycket slutsteget ska "sacka efter". Det och ca hundra parametrar till. Det finns synthar, vocoders och arpeggiatorer. Det finns mixers, filter, modulation och allt annat man kan tänkas behöva när man väl designat sin signalkedja. Det finns helt enkelt allt man kan önska sig och mer därtill. Och allt jag provat låter bra. Sådär rent, snyggt och kristallklart som välskrivna digitala effekter kan låta. Och all denna komplexitet styrs förbluffande enkelt från Ultrans frontpanel.

Verkar då Ultran vara allt jag hoppades den skulle vara? Låter den så bra som jag trodde och som den massiva hypen gör gällande? JA, och JA! Jag har verkligen försökt, men jag hittar inte något att klaga på. Och jag är petig. Ruskigt petig. Så då är det väl bara att glädjas åt sin nya juvel och köra hårt? Eller?

Och här kommer vi till paradoxen, det anti-klimax som Ultran för mig kommit att innebära. Den lät helt enkelt så bra att jag kom ihåg hur mycket jag saknar att ha en otymplig elslukande rör-rigg att spela på. Den rörde upp så många av mina bästa gitarrminnen att jag insåg att jag på sätt och vis glömt bort vad det är som jag verkligen vill höra när jag greppar gitarren och pluggar in. Och när jag gång på gång återvände till samma två förstärkarmodeller för att de lät så oerhört bra insåg jag att det faktiskt är allt jag behöver. Min favoritstärkare i ett bra rum, en bra dist och mitt favoritdelay. Och man köper inte en Ultra för att använda en förstärkarmodell, en bra dist och sitt favoritdelay. Det är som att köpa en rymdfärja för att åka och handla mjölk nere på Ica.

Slutligen; jag kan verkligen rekommendera Axe-Fx Ultra till den som vill ha naturtrogna, flexibla, RUSKIGT bra ljud. Den är dyr, den produceras skrämmande långsamt och den ser ut som en relik från åttiotalets värsta rack-era. Men den spelar helt klart i en egen division. Tveklöst. Texturen och komplexiteten i de rena och distade ljuden är otroligt vacker och musikalisk, och i mina öron nära nog omöjlig att skilja från den analoga varan. Men jag behöver inte allt detta. Det visade sig att jag inte ens behöver en bråkdel. Så då får nog pengarna istället gå till den där enda rörtoppen jag ändå kommer att använda Ultran till att kopiera dag ut och dag in...

Redigerat 19 november 2010 av AnthonyS

[PeteK]

schysst recension, blev nästan lite sugen på Axe nu.

Men frågan kvartstår: Slår den HD 500:an. 😉

Redigerat 19 november 2010 av PeteK

[AnthonyS]

Tack, kul att du gillade den. Ja, den är verkligen otroligt bra. Helt sjukt.

Om den slår HD500 är nog mest en fråga om tycke och smak. Jag har svårt att tro att ljuden i

HD500 är lika detaljerade, högupplösta och komplexa, men de är definitivt värda sitt pris.

PODen är ju vettigt prissatt med tanke på vad man får. Ultran däremot är väl också på sätt och

vis vettigt prissatt, men ack så dyr. Ljudmässigt är min högst personliga reflektion baserat

på vad jag hört att Ultran låter mer som jag vill ha ett gitarrljud, men i klassen "bang-for-the-buck"

måste HD500 vara vinnare. Helt klart.

Nu återstår bara att se hur jag ska göra med Ultran. Jag börjar ju såklart fästa mig vid den

Men om jag bestämmer mig för att skicka tillbaka den lägger jag nog ut den på annons först så att folk

som är sugna på en Ultra får chansen att köpa en helt ny, utan att vänta flera månader som jag

behövde göra.

[Simon Andersson]

Jag har kort sagt spenderat så mycket tid med att jaga ton att jag hade varit en gitarrvirtuos utan gränser om jag istället lagt tiden på att öva...

Hehe. Det där är den bittra sanningen om så många, så många...

Mycket bra recension! Tumme upp.

[AnthonyS]

Ja, eller hur! Men det är ju tyvärr så - musikprylar är de tveklöst roligaste prylarna som finns ☺️

Gott att höra att du gillade recensionen. Får du chans att prova en så gör det!

[Hellpig]

Bra recension - tack för den!

[Omni]

Tack för en mkt bra recension Anthony!

Jag tycker Axe-FX låter bäst men att Rack Eleven är

most-bang-for-the-buck och båda spöar Line 6 ordentligt.

Mvh Omni

[AnthonyS]

Vill bara göra den som är intresserad uppmärksam på att en fet recension av Axe-Fx II kommer under helgen!

[DigRules]

Trevligt! 🙂

Smäll gärna upp lite ljudexempel också, gärna så råa som möjligt.

[Neosus]

Vill bara göra den som är intresserad uppmärksam på att en fet recension av Axe-Fx II kommer under helgen!

Blir spännande!

[Strange Leaf]

Kan du inte lägga upp lite ljudexempel för dom som redan finns på nätet låter ju crap. Sen när man kollar in kända användare och alla är Steve Vai, Steve Stevens eller några av deras kloner så känner man ju sig lite skeptisk för det är ju inte grabbar som kan nåt om bra gitarrljud direkt.