Är det möjligt att överlämna sitt liv till forskningen/läkarvården?

[SadamJR]

Det finns inte mycket man kan säga. Jag hoppas att det blir bättre?

[Lesky]

Lesky, åtminstone de en del av de läkare som menar att du ska utsätta dig för ljud i alla fall trots smärtan, har en tro i bakhuvudet på att åtminstone en viss del av din ljudsmärta beror på ljudfobi - även om de inte tydligt uttalar det för patienten. Det är min övertygelse, för annars skulle du aldrig ha fått sådana råd. En av de första läkarna jag träffade inledde med att medvetet kraftigt dunka sin häftapparats ena sida mot kanten på den vita bänken bakom sig för att se hur jag reagerade. Jag höll då för öronen - det var ju ungefär som att göra en rotfyllning utan bedövning. När jag tog ned händerna så började han igen. När jag då frågade vad han höll på med så blev han lite sur och sa bara att "om du nu har ont av ljud som du säger så förstår jag inte varför du kommer hit! 🤪 Jag skulle bara se om du led av ljudfobi." Det var skönt att trycka upp testerna i käften på honom sedan kan jag säga. Jag har gjort samtliga.

Jag vet att du inte har ljudfobi. Jag vill bara att du ska vara vaksam på att några i vården förmodligen tror att du har det till viss del. Främst beror det på att om man har genuint fysiska ljudsmärtor så är risken så mycket större att drabbas även av en rädsla för ljud (ljudfobi), som förstärker ens ursprungliga ljudsmärta. Hoppas du även får träffa läkare och andra som inser att smärta är en varningssignal i första hand. Iofs kan man göra som jag bestämde mig för att göra - utsätta mig för ljud iaf (men inte höga sådana över 90 dB), även om en del av dem var gränsfall till att jag tuppade av utav smärta. Till slut tog en del av smärtan en för mig gynnsam väg. Men jag kan ju aldrig rekommendera att just DU ska göra likadant. Man kan ju inte veta var just din smärta skulle ta vägen då. Det normala generellt för smärttillstånd i kroppen är dock att de - allt annat lika - inte signalerar i tid och evighet med samma intensitet.

PET-scanning innebär att man visar med den scannern hur hjärnans nervceller och blodflöden agerar hos tinnituspatienter jämfört med de utan tinnitus. Aktiviteten är högre hos de med tinnitus. Detta tror man beror på att hjärnans nervceller i vissa områden försöker kompensera för den öronskada i innerörat som oftast är fallet vid tinnitus. Tinnitusljudet i sig är nervcellernas kommunikation när de är arbetslösa. Arbetslösa är de för att de permitterats pga att de tidigare fungerande hörselcellerna har lagt ned. Då behöver de inte tolka ljud från dem längre, eftersom de inte kan förmedla några ljud när de är skadade eller döda, till dessa nervceller. Neuronerna blir då sysslolösa och sitter i ett långt kafferep istället. Den av mig förut länkade Neuromonics-metoden ska vara ett sätt att komma runt det problemet.

Jag tror inte det finns någon PET-scanner i Sverige ännu. Dock verkar många läkare vara själaglada över att det nu, enligt dem, finns en apparatur som på bild kan visa hur kraftig tinnitus varje patient har. Det finns dock uppenbara problem med användandet som jag ser det: Patientens tinnitus kan variera och det kan få stort genomslag på hur tinnitus visas just där och just då. Patienten kan ha en tinnitus som inte beror på en inneröreskada. Patienten kan vara motsträvig och inte acceptera att äta en tablett som ska minska hjärnans kapacitet bara för att även på så sätt minska tinnitusljudets omfattning. PET-scannern kan nog inte visa tinnitusens volym egentligen, men jag tror att man antar dess omfattning beroende på hur stort område som engagerats (syns) på PET-scannern.

Betyder följande länk att debatt hade fel vid tillfället eller är det en annan undersökning han tänker på?

http://www.rontgen.com/wp-doctor/var-i-sverige-finns-petct

[AnthonyS]

Betyder följande länk att debatt hade fel vid tillfället eller är det en annan undersökning han tänker på?

http://www.rontgen.c...ige-finns-petct

PET finns i Sverige sedan flera år. Men det används mig veterligen inte inom tinnitusutredning ännu.

PET innebär att man märker en biologiskt aktiv molekyl med en radionukleid, även kallad "tracer". Beroende på vilken biologiskt aktiva molekyl man märkt kommer den att ansamlas i olika hög grad i olika vävnad för att där ligga och "stråla". Det är sedan de olika graderna av strålning man mäter vid bildanalys, vilket yttrar sig som att olika delar av kroppen på en helkroppsbild lyser med olika färg beroende på hur intensiv strålningen är just där. PET används mycket vid till exempel metastasutredningar i cancersammanhang. Det anväds också flitigt för att kartlägga hjärnans aktivitet vid olika medicinska frågeställningar. Hur det är med just tinnitus kan jag inte svara på såhär dags på dygnet, men

Redigerat 23 maj 2012 av AnthonyS

[Lesky]

Lesky - vi sitter lite i samma båt - även om jag inte alls är lika djupt nere som dig.

Jag jobbar på ett IT-företag (kontorsjobb) och jag sitter just nu i skrivande stund med gröna Peltor Optime II-kåpor på mig då det renoveras våningen över oss.

Denna renovering ska pågå till september och för mig fanns det inget annat att göra än att köra med hörselkåpor. Dessa har jag i stort sett på mig hela dagarna när jag ser att byggfirman är här - helt enkelt då det ibland kommer plötsliga smällar i taket som man inte är med på.

Jag har ett snäck-headset innanför kåporna - men p g a min extrema hyperacusis kan jag inte stoppa snäckan i örat utan jag har fått tejpa den på insidan av kåpan - alltså i väggen där skumgummit sitter - då med Sony ericsson telefonen inställd på lägsta samtalsvolym - alltså ingen markör alls tycker jag det är lagom volym.

Jag har oroat mig många gånger över brandlarm - och det är väldigt lurigt det där med vad "den samlade kunskapen" säger är skadliga nivåer och inte. Jag har slutat titta efter sådana siffror.

Ingen kan nog egentligen säga att ljud över den nivån är skadliga och ljud kring den nivån är inte skadliga...

Hörseln är ett mycket komplext system som vi nog aldrig riktigt kommer att förstå. Det finns många kända producenter med minst sagt märkliga hörselkurvor som ändå producerat fantastiska verk genom åren.

På mitt förra jobb (ett gigantiskt företag) fick jag be vaktmästarchefen att förvarna mig per mejl när det skulle vara brandövning - jag fick helt enkelt ta mig därifrån i god tid.

För några månader sedan gick brandlarmet på mitt nuvarande jobb och den dagen var naturligtvis helt fördärvad för mig - tro mig - jag vet precis vilken ångest och panik du känner efteråt - jag vet hur du söker dig undan och "skrubbar" med fingrarna vid öronen för att se hur du upplever diskant och balans mellan öronen.

Jag vet hur du genast efteråt måste få testa vissa svaga ljud som du har som testpunkter - det kan vara en tickande klocka som du precis kan höra från ett visst avstånd eller liknande.

Något av det värsta är nästan den där offermentaliteten jag känner efteråt och att jag nästan klandrar mig själv - att jag skulle vara precis där när det höga ljudet inträffade - någon eller något måste jävlas med mig - det kan inte bara vara slumpen.

Först vill jag rekomendera till dig - skaffa Peltor III (svart-röda) - maximal dämpning till kontoret - att vistas under så lång tid med ett ständigt hot om buller är bedrövligt - om jag var du skulle jag försöka sjukskriva mig under tiden om det är möjligt?

Du gör alldeles rätt i att strunta i vad läkare eller gemene man säger är farliga ljud - du ska endast bryr dig om vilka ljud som orsakar smärta och vilka ljudnivåer som tidigare orsakast försämringar för dig. Att min läkare tex envisas med att hävda att jag tål lika mycket ljud som vem som helst gör mig oerhört frustrerad och ledsen.

Angående ångest efter ljudutsättning/försämring: Ja, det det är väl kanske den värsta känslan någonsin. Tex om man varit på en fest och sedan känner att hörselsystemet tagit skada - den ångesten är obeskrivlig. När man försöker sova ligger man istället och kallsvettas av obehag. Jag har gått igenom det varenda gång och dessutom sovit fullständigt uselt efter varje försämring.

Jag vill rekomendera alla som läser detta att använda Stesolid (10 MG) och Mylan/Flunitrazapem (2 MG) första natten efter en akut försämring (och kanske även andra natten). Det tjänar absolut ingenting till att ligga vaken hela natten - bättre då att i en sådan situation använda de lugnande och sövande mediciner som finns till buds för att hjälpa kroppen/hörselsystemet med maximala förutsättningar för återhämtning. Jag tänker själv be min läkare skriva ut dessa preparat till mig nästa gång vi ses - jag ska inte använda dem regelbundet utan endast i nödsituationer. Om någon har noja mot att använda sådana starka preparat kan man alltid testa Stilnoct eller Imovane först, men min upplevelse är att dessa preparat är för svaga om man befinner sig i ett tillstånd av extrem ångest. Dessutom ger de bara ca 4 timmars sömn medans Flunitrazapem ger 8-10 timmar vilket är mer optimalt under de bedrövliga förhållanden råder efter en akustisk chock/långvarigt buller.

Redigerat 28 maj 2012 av Lesky

[Lesky]

Men ja... larm av alla slag låter högt, fruktansvärt högt. Och jag frågar mig ofta varför alla typer av varningsljud i vårt moderna samhälle ska vara så oproportionerligt jävla höga. Biltutor, sirener etc... varför har man brandlarm som ligger på 95db på ett sjukhus eller på ett kontor?

Det är alltså ljudenergi-mässigt detsamma som att dra igång en rockkonsert inne på sjukhuset när det brinner eller någon jävlas med att dra igång larmet.

Det är så sjukt så att jag orkar inte kommentera det bara - det är jävlar i det inte många ställen där man behöver ett larm på 95db för att överrösta.

Men bland vanligt folk är det nog fortfarande lite matcho med starka ljud - jag vet inte varifrån det kommer men det är någon gammal kvarleva från förr - man är klen om man tycker det är högt.

Men vet du Lesky vad som är intressant med sådana som dig och mig - om vi lägger undan alla frekvenser och decibeltal så är det så att våran fonofobi har gjort att vi hör alla ljud som om dem uppstår i öronen - har du tänkt på det?

Vi har liksom inte längre den där distansen som "normalhörande" har - utan allting känns som att det verkligen är in your face.

Jag upplever det som ett pistolskott ungefär när någon klappar med händerna (ni vet så som vanligt folk klappar till för att demonstrera hur något small till) - jag vet att jag precis som vanligt folk aldrig har reagerat för sådana ljud förr - men nu känns det ungefär som att någon skjuter en pistol bredvid mitt öra när någon klappar till.

Lika svårt har jag med ljudet av att öppna en läskburk - det transientrika snabba ljudet känns också som att det smäller till i örat.

Och detta är alltså återkommande även med varaktiga ljud. Jag kan inte längre ha distans till eller stänga av ljuden utan den där dammsugaren som städerskan kör med i korridoren känns som att den är i min skalle.

Det är svårt Lesky - jag vet inte vad jag ska säga egentligen - för det är höga ljud - men folk bryr sig nog inte - tyvärr tror jag folk måste råka ut för tinnitus eller hyperacusis för att börja värdera sin hörsel.

Det är klart som fan att det är direkt skadligt för hörseln att kasta glasflaskor - men likförbannat springer folk där uppe på soptipparna ändå och hivar sina flaskor utan skydd. Det är klart som fan att det är djävulska smällar du utsätter öronen för om du står och spikar utan hörselskydd - men folk gör det ändå.

Skillnaden mellan dem och oss (du och jag) är att dem rent mentalt inte bryr sig. De hör också att det smäller högt och frågar du dem erkänner dem också att det är obehagligt för öronen.

Den intressanta tendensen man ser gällande tinnitus/hyperacusis är just det här att när människor väl drabbas och kommer underfund med att man bara har två öron och en hörsel och - när de väl är förstörda kan du inte reparera dem - och varje skada du utsätter dem för är så att säga "irreversible" - när folk kommer till den insikten blir de ofta maniska.

Det är väldigt vanligt med tinnitus/hyperacusis-drabbade att man är manisk, paranoid-räddom sin hörsel och mer eller mindre besatt av att analysera ljud. Oftast handlar det inte om "oj, jag har fått tinnitus - kanske ska ta det lite lugnt med hörseln i fortsättningen" - utan ofta är det panik som utbryter - när tanken slår en att hörseln är ett sinne som är väldigt komplext och som inte går att laga.

Man blir helt enkelt nojjig över att skydda sin hörsel - och man försöker liksom balansera bort alla höga ljud man utsatts för tidigare i livet genom att skydda sig mot allt i fortsättningen.

Så har jag levt nu sedan 2008. Jag har inte varit på konsert, bio eller någonting sedan dess. Jag tycker iofs att alla sådana evenemang är på tok för högljudda och det löjliga är att det tycker folk i min omgivning också!"#!"#!"#!"#!"#!"!!!! Men ändå går dem dit?

Ser ni en röd tråd i mitt resonemang - varför ska allting låta så jävla högt i samhället. Varje gång jag ser en idiotjävel med sin Harley Davidsson som ska vissa för hela innerstan hur högt hans motorcykel låter medans jag står där med paniken i halsen och håller för öronen - varenda gång jag ser en sådan tänker jag "hoppas du drabbas av tinnitus/hyperacusis/hörselångest din jävel - för det är du värd - du värderar varken din eller andras hörsel ett dugg"

Jag har blivit så jävla cynisk mot människor som inte värderar sin hörsel helt enkelt.

Ballonger på mcdonalds? ballonger öht - det är ju helt sjukt? snacka om örondödare...

Vad är det som gör att vi fascineras av starka ljud - tills den dagen vi märker att vi pajjat öronen och istället blir nojjiga.

Min ena kompis hade varit och kollat på nya battleship-filmen på bio - han sade att han flera gånger under filmen tänkte på mig och att han tyckte det var obehagligt högt ibland - men varför går han då på bio - om han tycker det är obehagligt högt? Jo för att man bryr sig inte och tror att öronen läker - ungefär som ett sår - och skadade öron är bara något drabbar gamla gubbar...

Jag kan berätta för alla skadade öron är något hela vår generation kommer att dras med långt tidigare än vi räknat med. Samhället är högljutt. Jag såg en på gearslutz som skrev att hans öron ringde kraftigt och han fått TTS bara genom att gå runt i NYC en dag.

Och varför ska det vara så högt?

Vad gäller brandalarm: Självfallet delar jag din uppfattning om att det är fullkomligt obegripligt varför larmen ska vara så höga att normalhörande kan få debuterande tinnitus av volymen. Jag antar att larmtilverkarna förklarar att de tar hänsyn till stadgar och lagar om hur höga larmen skall vara. Bättre att prioritera att rädda liv framför några stackars öron som tar skada!

Speciellt eftersom brandalarmen på sjukhus som går på dagtid är det befängt att de behöver vara så höga, i vaket tillstånd behövs det inte mycket för att man skall reagera - lite mer angeläget då om man sover.

Om jag skulle bli bättre i den mån att jag skulle kunna arbeta på kontor skulle jag vägre arbeta om det fanns ljudkällor till brandalarmet i samma rum. Frågan är om jag ens skulle gå med på att jobba i lokalerna i huvudtaget - jag skulle nog kräva att jag få arbeta från hemmet. Visserligen har jag en brandvarnare här också på ca 85 dB, men den har jag alltid dörrar emellan och ett visst avstånd till, men även den ger mig bryderier, kanske skulle jag hellre dö av röken än att bli utsatt för brandvarnaren och överleva. I mitt kritiska tillstånd är det inte självklart att använda brandvarnare alls.

---

Fonofobi, jag vill absolut inte ta det order i min mun, jag sitter inte dagligen och rädd för ljud, däremot har jag ont i ett örat varenda sekund av mitt vakna liv och den smärtan begränsar mig enormt. Men någon fonofobi har jag inte - det innebär ju att man hela tiden oroar sig över alla ljud, och så har aldrig varit fallet för mig.

Din liknelse vid att någon klappar i händerna upplevs som ett pistolskott är spot on. Nu har jag inte varit med om det på ett tag, men jag förstår precis känslan.

Problemet är som du säger att förutom din närmaste familj kan du aldrig vänta dig minsta lilla förståelse för dina problem - det är ju ett större dilemma för dig än för mig som inte lämnar hemmet förutom när jag ska träffa min hörselläkare. När jag levde ett mer normalt liv blev jag naturligtvis också jävligt förbannad på alla hänsynslösa tokar som kastar tallrikar ner i diskhon etc. Jag var alldeles för dålig på att säga ifrån många gånger och skämdes för mycket för att ta upp saken med vissa människor.

När jag var 15 år 2001 och blev ljudkänslig för första gången minns jag att min motivation till skolan försvann helt. Detta eftersom det räckte att jag skulle vara på fel plats på fel tid för att alla studier skulle vara menlösa. Jag hade ingen aning om hur rätt jag skulle få med den spontana känslan och då var jag ändå fullkomligt omedveten om begrepp som kronisk öronsmärta och fysiska sensationer i örat etc.

Begreppet "glasöron" är något jag tänker på ofta - speciellt eftersom min bror också har tinnitus och ljudöverkänslighet - dock har han efter min kollaps tagit det väldigt försiktigt eftersom han inte vill förlora sitt liv så som jag förlorat mitt. Det är ju helt uppenbart att vissa människor är i princip immuna mot ljud och kan somna på ett stranddisco precis vid högtalarna utan att det händer något - medans vi råkar ut för ett antal tämligen oskyldiga händelser och blir brännmärkta för livet. Detta är ju också en till anledning att fullständigt strunta i det läkarna säger om att alla tål lika mycket ljud etc - det är ju den mest skadliga generaliseringen någonsin och en stor anledning till att många här på webben befinner sig i en skitstorm som sällan skådats med svår tinnitus etc.

Redigerat 28 maj 2012 av Lesky

[Lesky]

Tyvärr har min situation försämrats ytterligare av en rad små akustiska trauman.

Problemet är att mitt hörselsystem reagerar på 60-80 dB som det vore 110-120 dB.

Av en sekunds 50-60 dB får jag tillfälliga försämringar som sätter mina öron ur spel totalt, med våldsamt ökad ljudkänslighet och ständig smärta.

Av ljud på 70-80 dB får jag permanenta tinnitus ökningar. (Ja, det är sant, jag kan inte förneka det oerhörda gnällande som uppkommit till följd av mer eller mindre petitesser)

Jag befinner mig således i en gigantiskt malström av risker med mig själv som största fiende. Vad jag menar med det är att om jag själv råkar tappa en vattenflaska eller stöta till något kan jag få en permanent försämring. Samtidigt kan jag inte hela tiden skydda mig med kåpor och proppar då jag då blir ännu mer känslig för ljud. Det finns ingen bra lösning, hur jag än beter mig blir jag sämre

Tidigare har det krävts rejäla impulsljud på åtminstone 100 dB för att orsaka en permanent försämring - men nu räcker alltså 70-80 dB. Vilket känns fullständigt surrealistiskt. När jag för 7-10 dagar sedan fick min första permanenta tinnitus ökning av att ha tagit på mig en tröja och råkat smälla till en stol i armen kunde jag först inte fatta det. Det är för mig omöjligt att acceptera denna försämring då den inte borde kunna ske med tanke på alla mina tidigare erfarenheter.

Jag har ingen aning om hur jag ska bete mig och orka leva vidare i huvudtaget med ständigt ökande tinnitus, smärtor etc. Det verkar inte finnas någon begränsning på hur illa det kan bli. Och det finns ingen att vända sig till eftersom det är mycket sällan personer drabbas så här allvarligt som jag i detta fall.

Den sista veckan har varit ett enda långt ångestfyllt helvete med gråt och att maten kommer upp i halsen när jag försöker äta för att jag mår så dåligt. Desto värre mina problem blir ju mer avskärmad blir jag från gemene man och det blir allt svårare för omgivningen att förstå vidden av problemen.

Jag äter fortfarande antidepressiva Mirtazapin och annan medicin mot generell ångest - men inget av detta hjälper mot vetskapen och upplevelsen av permanenta försämringar.

Slutligen känner jag att skriva detta meddelande inte skänker mig minsta lättnad och det för att det är omöjligt att förklara hur jävla illa det är utan att skriva mastodontrapport som ingen orkar läsa. Den enda respit jag får är då jag försöker sova absolut så många timmar det går - varenda timme när mitt medvetande fördunklas genom sömnighet är en flykt undan vakenhetens ständiga mardröm.

Hur ska jag kunna ta råd av en höreselläkare/audionom som påstår att det krävs lika höga ljud för att försämra mitt tillstånd som på normalhörande? Jag vet ju själv att detta är den mest patetiska och farliga lögn som finns och ändå måste jag hålla god min då min läkare är den enda som bistår med läkarutlåtanden och därmed mitt leverbröd

Jag har spenderat all min tid sedan 2007 med att skydda mig för att undvika permanenta försämringar, därför känns det som otroligt hån att bli straffad så hårt av relativt normala ljudupplevelser. Egentligen är det inte mitt fel eftersom mina öron är så trasiga och omöjligt kan skyddas fullständigt - men det är ju endast jag som måste leva med konsekvenserna av mitt handlande, vem annars skall hållas ansvarig? Jag vet att självanklagelser ej tjänar något till, men jag kan ändå inte sluta då jag går miste om allt det goda i detta liv.

Redigerat 24 augusti 2012 av Lesky

[vmbr]

Låter fruktansvärt, kan inget annat än beklaga.

Det här får en verkligen att inse att man bör vara extremt rädd om hörseln som musiker och flitig festivalbesökare.

[Lesky]

Eftersom min tolerans för impulsljud blivit extremt dålig överväger jag att skaffa gjutna proppar och ständigt bära ett 9 dB eller 15 dBs filter.

Dock är jag oroad över själv avgjutningsprocessen.

Mina frågor kring denna är enligt följande:

1. Hur mycket låter själva avgjutningen?

2. Hur avlägsnas allt material från örat? Spolas örat rent eller används någon form av "sug"?

Eller följer allt material med automatiskt ut när det torkat?

Jag får sjuk ångest när jag tänker på hur mycket jag kunde ha blivit hjälpt av gjutna proppar för närmare 10 år sedan, men det är ju inget att göra åt nu.

Det beslut jag ska ta nu handlar om det värt risken att gjuta mig ett par proppar.

Förhoppningsvis finns det någon här på forumet som kan hjälpa svara på mina frågor 🙂

Redigerat 20 september 2012 av Lesky

[Lesky]

Vad är det för fenomen som inträffar precis efter att man blivit utsatt för en akustisk chock tex ett gevärskott eller smällt en smällare precis vid örat?

Det jag menar är att man blir vansinnigt ljudöverkänslig och öronen känns skyddslösa. Är det en skyddsmekanism som går igång för att man ska förstå att man inte ska utsätta sig för fler höga ljud?

Smärtan som man får vid ljud kan jämföras med att man bränner sig på en platta med fingret, men den här smärtan är koncentrerad till huvudet/örat.

Den eventuella skyddsmekanismen signalerar hur som helst för ljud långt under vad som är "farligt i normala fall".

Problemet för min del är att jag hamnar i detta läge av ljud på endast 60-80 dB. När det händer blir jag så fruktansvärt känslig för ljud att jag brukar gå och lägga mig och sova i 15-20 timmar för att det hörselsystemet skall få chans att återgå till det normala.

Jag undrar också om det är extra farligt att usätta sig för ljud under denna period? Extremt smärtsamt är det i vilket fall som helst - jag står inte ut med att utsätta mig för några ljud alls!

Det här är alltså inget normal typ av ljudkänslighet utan en tillfällig kollaps/sänkning av toleransen i hörselsystemet!

Redigerat 28 september 2012 av Lesky

[Mojje Cruncher Andersson]

Eftersom min tolerans för impulsljud blivit extremt dålig överväger jag att skaffa gjutna proppar och ständigt bära ett 9 dB eller 15 dBs filter.

Dock är jag oroad över själv avgjutningsprocessen.

Mina frågor kring denna är enligt följande:

1. Hur mycket låter själva avgjutningen?

2. Hur avlägsnas allt material från örat? Spolas örat rent eller används någon form av "sug"?

Eller följer allt material med automatiskt ut när det torkat?

Jag får sjuk ångest när jag tänker på hur mycket jag kunde ha blivit hjälpt av gjutna proppar för närmare 10 år sedan, men det är ju inget att göra åt nu.

Det beslut jag ska ta nu handlar om det värt risken att gjuta mig ett par proppar.

Förhoppningsvis finns det någon här på forumet som kan hjälpa svara på mina frågor 🙂

Vid avgjutning så förs först en svamp i forma av en liten boll in i örat.

Detta för att förhindra kontakt med trumhinnan.

Efter detta gjuts örat av med algenat.

Samma som tandläkare använder för att gjuta av tänder med.

Allt Algenat följer med ut från örat och ingen extra rengöring behövs utöver detta.

Jag tror att det som kommer orsaka störst ljudåverkan är införandet av den lilla svampkudden samt urtagandet ur örat.

Det blir lite undertryck av vakumet då gjutningen är tät.

Detta är vad jag kan komma med som info åt dig.

Var rädd om dig hörru!

/Cruncharn'

[Lesky]

Vid avgjutning så förs först en svamp i forma av en liten boll in i örat. Detta för att förhindra kontakt med trumhinnan. Efter detta gjuts örat av med algenat. Samma som tandläkare använder för att gjuta av tänder med. Allt Algenat följer med ut från örat och ingen extra rengöring behövs utöver detta. Jag tror att det som kommer orsaka störst ljudåverkan är införandet av den lilla svampkudden samt urtagandet ur örat. Det blir lite undertryck av vakumet då gjutningen är tät. Detta är vad jag kan komma med som info åt dig. Var rädd om dig hörru! /Cruncharn'

Tusen tack för den här informationen! Verkligen vänligt av dig att hjälpa mig med information 🙂

Jag får utvärdera och ta beslut senare om det blir gjutningen eller ej.

Redigerat 30 september 2012 av Lesky

[Mojje Cruncher Andersson]

Tusen tack för den här informationen! Verkligen vänligt av dig att hjälpa mig med information 🙂

Jag får utvärdera och ta beslut senare om det blir gjutningen eller ej.

Jag hade gått och pratat med en öronspecialist som hjälper gamla människor med hörimplantat etc.

Kan tänka mig att dessa är lite mer benägna att faktiskt lyssna på dig och dina problem samt oro för denna avgjutning.

Nåt säger mig att ni kan komma fram till en lösning där ytterst stor hänsyn visas för din känslighet och som dessutom inser att det måste gå i din takt.

Alternativet är ju att få bli sövd vid genom förandet.

Lycka till Lesky!!!

/Mojje

[Linus]

Ja Lesky, Bellman ER tror jag skulle hjälpa dig, och med tanke på din ljudkänslighet skulle jag välja 15dB på en gång.

Om avgjutningen låter? Gnugga fingrarna på örsnibbarna, det är det du hör när svampen sätts i.

När avgjutningsfyllningen trycks ut i örat blir det lite kyligt i öronen men framförallt är det... knäpptyst.

Det du kommer att höra är dina "tinnitustoner" som ringer, eftersom utomstående ljud försvinner.

[Lesky]

Vad är det för fenomen som inträffar precis efter att man blivit utsatt för en akustisk chock tex ett gevärskott eller smällt en smällare precis vid örat?

Det jag menar är att man blir vansinnigt ljudöverkänslig och öronen känns skyddslösa. Är det en skyddsmekanism som går igång för att man ska förstå att man inte ska utsätta sig för fler höga ljud?

Smärtan som man får vid ljud kan jämföras med att man bränner sig på en platta med fingret, men den här smärtan är koncentrerad till huvudet/örat.

Den eventuella skyddsmekanismen signalerar hur som helst för ljud långt under vad som är "farligt i normala fall".

Problemet för min del är att jag hamnar i detta läge av ljud på endast 60-80 dB. När det händer blir jag så fruktansvärt känslig för ljud att jag brukar gå och lägga mig och sova i 15-20 timmar för att det hörselsystemet skall få chans att återgå till det normala.

Jag undrar också om det är extra farligt att usätta sig för ljud under denna period? Extremt smärtsamt är det i vilket fall som helst - jag står inte ut med att utsätta mig för några ljud alls!

Det här är alltså inget normal typ av ljudkänslighet utan en tillfällig kollaps/sänkning av toleransen i hörselsystemet!

Fortsättning:

Upprepade kontinuerliga tinnitus försämringar

De här problemen tog sin början i maj när jag råkade slå ihop en vattenflaska och en pillerburk precis bredvid mitt vänsta öra. Då fick jag en reaktion som varade i ca 3-5 dagar.

Sedan fortsatte det med att jag slant med gaffeln i tallriken när jag åt och det ljudet aktiverade "akut-läget". Först ville jag inte acceptera att ett vardagligt tallriksljud kunde förstöra en hel dag eller kväll. Men efter att tallriksincidenten skett ett flertal gånger tvingades jag kapitulera för den bista sanningen. Jag bytte ut porslin mot plasttallrik och plastgaffel som eliminerade åtminstone den källan till problemen!

Tyvärr började allt fler saker skapa den här reaktionen i örat - nagelsax ljud när man slår ihop saxen och höga väggknak pga temperaturförändringar plus andra mer eller mindre harmlösa ljud.

Desto fler gånger örat reagerar på det sättet, ju lägre ljud tycks krävas för att sätta örat ur spel. Från början gav dessa "anfall" temporära tinnitusökningar som gick över inom ett par timmar eller i värsta fall 2-3 dagar.

Men eftersom allt lägre ljud krävts för att få en "setback" har jag också fått PERMANENT förvärrad tinnitus av dessa ljud på bara ca 45-65 dB. Första gången det inträffade förnekade jag det som en spontan försämring eller dylikt - men nu har min tinnitus förvärrats ca 10-15 ggr på bara ett par månader och då kan jag inte blunda längre.

Jag befinner mig således i en kontinuerlig försämring med tinnitus som ständigt blir värre och en känslighet i hörselsystemet som eskalerar stadigt. Det är tvingar mig att så gott som dagligen acceptera sämre levnadsvillkor. Tidigare har det alltid krävts rejält höga impulsljud på +90 dB eller långvarigt buller för att orsaka tinnitusförsämringar. Nu har jag konstant ångest för alla händelser som skapar försämringar, samt ångest för vad framtiden skall bära med sig! Det finns ju ingen begränsing på hur hög tinnitus i styrka & hur många ljud man kan ha etc.

I nuläget måste jag försöka hålla koll på när grannarna slår igen sina bildörrar, bagageluckor etc. Självfallet blir jag också paranoid och ångestfylld till viss del hela tiden eftersom jag helt plötsligt står inför permanenta försämringar hela tiden istället för endast vid extrema ljudnivåer - det är helt ny miserabel situation att tvingas stå ut med.

Fysisk aktivitet - en fara - en direkt omöjlighet

Vidare har min öronkänslighet för fysisk aktivitet/förhöjd puls ökats enormt. Motion eller träning sätter igång motsarande "bakslag" som beskrivits ovan. Dessutom har jag fått permanenta tinnitusförsämringar pga av motion och onani.

Vem vill ha sex om det kräver permanent tinnitus ökning och svåra smärtor som pris?Vem motionerar regelbundet om förstör resten av dagen som man tvingas spendera som en grönsak i isolation pga av våldsamt ökad ljudöverkänslighet och kronisk smärta i hörselsystemt?

Vem vill ens ha sex följderna blir att resten av dagen och mer därtill förstörs, samt risk för permanent tinnitusökning etc?

Det verkar som om den spärr som funnits tidigare som reglerat vad som kan ge permanenta försämringar eliminerats till följd av okänd anledning. Istället för att förhöjdpuls ALDRIG kan ge permanenta försämringar tycks det nu gälla precis tvärtom - att fysisk aktivitet ALLTID

ger permanenta men.

Vad jag inte omnämt här är de temporära tinnitus och smärt höjningar som fysisk aktivitet också medför förutom de permanenta menen. Jag är också nyfiken på vad som händer med de temporärara försämringarna som varar 2-3 dagar om man varje dag tex skulle löpa 1 mil. Jag befarar att det skulle innebära en strid ström av permanenta försämringar i slutändan.

Jag kan inte ens titta på Formula 1 eller mina favoritlag i hockey och fotboll längre då jag blir smått nervös och får förhöjd puls med jobbiga följder. Dessutom tenderar pulsen att stiga ännu mer eftersom jag vet att det "inte får hända."

Till syvende och sist återstår då av livet blott ett antal restriktioner som måste följas för att kunna överleva vardagen!

Jag är utlämnad till att ha böcker och film utan ljud som mina stimuli när försöker distrahera mig från den värsta bedrövelsen av att ha blivit bestulen på mitt liv.

Avslutningsvis vill jag poängtera att den första impulsen efter att jag förstod att tinnitus nu försämras permanent av allting var att skita i tinnitus och leva livet även om tinnitus eskalerar så att jag ej längre kan höra normal samtalston.

Men vad jag då glömt bort är den paralyserande smärta som jag beskrivit i första stycket ovan. Att börja leva som vanligt är inte ens att tänka på utan ständig tillförsel av tex morfin - och det förstör ju hälsan totalt om det används under längre tid. Det finns således ingen flykt, ingen utväg - bara att försöka motivera sig att leva vidare och hoppas på ett mirakel i form av forskningsgenombrott.

Redigerat 6 november 2012 av Lesky

[vmbr]

Det finns således ingen flykt, ingen utväg - bara att försöka motivera sig att leva vidare och hoppas på ett mirakel i form av forskningsgenombrott.

Jag är övertygad om att man kommer kunna bota tinnitus i framtiden, kämpa på!

[Fabz]

Jag råkar som vissa kanske redan vet, vara läkare. Jag har inte hunnit läsa alla svar i tråden, men jag vill säga att det finns bra hjälp för Tinnitus och liknande sjukdomar. Även om det inte kanske kommer bli helt 100% bra finns det behandlingar som kan lindra. Det finns både samtalsbaserade KBT-metoder och läkemedel som kan vara verksamma för dig. Därutöver behöver du snarast hjälp för dina dödstankar. Självmord är tyvärr inte helt ovanligt vid tinnitus men är ju aldrig en lösning.

Du behöver omgående söka hjälp via din vårdcentral och om du inte är nöjd med den du har - byt. Om du känner dig orolig för dina dödstankar bör du söka akut på en psykiatrisk akutmottagning.

Redigerat 6 november 2012 av Fabz

[Lesky]

Jag råkar som vissa kanske redan vet, vara läkare. Jag har inte hunnit läsa alla svar i tråden, men jag vill säga att det finns bra hjälp för Tinnitus och liknande sjukdomar. Även om det inte kanske kommer bli helt 100% bra finns det behandlingar som kan lindra. Det finns både samtalsbaserade KBT-metoder och läkemedel som kan vara verksamma för dig. Därutöver behöver du snarast hjälp för dina dödstankar. Självmord är tyvärr inte helt ovanligt vid tinnitus men är ju aldrig en lösning. Du behöver omgående söka hjälp via din vårdcentral och om du inte är nöjd med den du har - byt. Om du känner dig orolig för dina dödstankar bör du söka akut på en psykiatrisk akutmottagning.

Tack för ditt svar.

Vänligen tag följande i beaktande:

1. Jag kan aldrig mer tala eller sjunga. Således kan jag aldrig mer umgås med vänner eller ha ett kärleksförhållande.

2. Jag kan aldrig mer anstränga mig fysiskt = jag kan ej motionera, träna eller onanera.

3. Jag kan aldrig mer lyssna på musik eller se TV med ljud

4. Jag kan aldrig mer utsätta mig för pulsulär aktivitet pga av nervositet, upprördhet eller rädsla. Jag kan därmed inte följa mina favoritlag på TV.

Trots dessa undvikanden är det med stort lidande som fortsätter att försämras främst av oförutsedda ljud.

Om jag skulle börja leva som vanligt skulle jag snabbt som attan plågas av så kraftiga kroniska smärtor att jag skulle vara tvungen att ta mitt liv. Jag prövade nämligen detta 2009 och skrev avskedsbrev till vänner och släktingar pga av de våldsamma smärtor jag hade.

Den enda anledningen att jag lyckades återhämta mig något så när var att jag slutade med samtliga saker som nämns ovan.

Angående självmordstankar:

Under dessa premisser, är det inte i sanningens namn ett sundhetstecken att fundera på självmord? Vore det inte mer befängt att rakt av acceptera ett liv utan kärlek, sex, vänskap, musik, sport och sång? Att som jag leva endast för levandets skull och av respekt mot mina nära och kära är inget att efersträva kan jag lova. Jag ligger mina föräldrar till last och till vilken nytta? Jag är dömd till fysisk och mental föruttnelse utan pardon.

Jag levde ett helt normalt liv med mer normal tinnitus och ljudöverkänslighet mellan 1997 och 2007. Ingalunda är jag därför obekant med strategier och tänkande kring hur man bör förhålla sig till problemen.

KBT har jag också prövat - jag har haft förmånen att kommunicera i skrift med 2 olika psykologer de senaste 3 åren.

Men psykoterapi kan på intet vis eliminera de helvetiska smärtor, extrema känslighet i hörselsystemet och rytande tinnitus!

Redigerat 10 november 2012 av Lesky

[Lesky]

Anledningen till att jag antagligen kommer dö inom en snar framtid: Kronisk öronvärk/smärta i hörselsystemet

Min ljudtålighet/smärtröskel ligger i nuläget på extremt låga 36 dB - vilket motsvarar då jag flyttar min mus på musmattan. Jag har en dator som är helt tyst utan fläktar.

Det är alltså en ensidig smärta - dvs jag har alltid ont i endast ett öra i taget (99% av tiden det vänstra örat).

Hörselsystemet har fastnat i ett läge som är tänkt att vara aktiverat direkt efter en pistolskott för att skydda hörseln. Det är en dov smärta i örat samtidigt som ljudtåligheten sänks till absolut minimum - därav smärttröskeln 35 dB. Det är alltså inte frågan om normal ljudöverkänslighet utan ett "hörselsystemets alarm funktion" som är aktiverad hela tiden - det ger mig ingen möjlighet att ta mig an ljud på ett normalt sätt.

Ljud ovanför 50 dB gör att mitt hörselsystem kollapsar totalt och tinnitusen ökar både tillfälligt och permanent.

Smärta föder smärta

Det är så enkelt som det låter - desto mer jag provocerar hörselsystemet när det redan sänder ut stark smärta, ju kraftigare blir smärtan och ju länge varar den. Därför gäller det att så långt som möjligt undvika det som aggreverar smärtproblematiken.

I nuläget sover jag 12-15 timmar av dygnet, mest för att jag inte psykiskt orkar vara vaken längre tid. Under dagen spenderar jag mest tid på en toalett som ligger mitt i radhuset eftersom det är den tystaste platsen i huset.

Jag har så ont redan när jag vaknar att jag bävar för det som skall komma under dagen. Smärtan gör att jag har problem att äta eftersom tuggljudet/vibrationerna ökar min öronsmärta. Därför äter dricker jag nu mest föda i form av grädde, soppor och yoghurt. Tandborstning är också smärtsamt och ökar på den kroniska smärtan. Tragiskt nog kan jag inte ens gråta utan att smärtan blir värre, snyftande, ulkningar och snytande påverkar smärtan negativt. Hela min tillvaro är full av begränsningar för att kunna fortsätta leva dag för dag.

Det är alltså en hemsk balangsgång att försöka komma igenom dagen utan att trigga smärtan så att den blir värre. Enda chansen till att bli bättre är att undvika allt som ger mer smärta - då finns det kanske en minimal chans att kunna vila bort smärtan. Problemet är att smärtan inte ens lägger sig efter 12-15 timmar sömn och det talar för att smärtan är på väg att bli kronisk och då är mitt liv slut.

Jag har dödsångest och mår så fruktansvärt dåligt - jag vet att om smärtan inte bedarrar kommer jag inte att klara att fortsätta leva vidare. Jag äter Mirtazapin 45 MG och Zyprexa 10 MG mot generell ångest men det hjälper ändå inte ett dugg! Jag är livrädd för att dö men orkar inte heller med den press och stress som situationen kräver i samband med all smärta.

Just nu känner jag att jag bara vill få dö tillsammans med min familj, för jag vill inte behöva göra det ensam!

Vore en nåd att få dö utan att skuldbelägga någon annan = hoppa framför en bil eller tåg eller dylikt. Jag vill helst inte ställa till med en grotesk scen heller i hemmet, mina föräldrar har ställt upp på mig till 100% så jag vill inte att de skall behöva råka ut för något blodbad etc. Jag har hört mig för om cyanid men det verkar så gott som omöjligt att få tag i synnerhet eftersom ingen vill hjälpa mig att dö. Viktigast är att döden kommer snabbt så att jag slipper ångest efter att jag tagit en dödlig dos av något!

Redigerat 19 november 2012 av Lesky

[wiik]

Hej,

Jag tänker inte bara säga "kämpa på" för det hjälper dig inte ett skit. Jag lider själv av viss överkänslighet sedan ca 4 år tillbaka då jag upptäckte att mina öron börjat reagera kraftigare på transientrika ljud som t.ex handklapp och porslinsljud. Dock är mina besvär inte i närheten lika allvarliga som det du beskriver. För min egen del är problemet enbart på ena örat, vilket gör läkares ofta generella råd om att stressa av etc närmast komiska då jag ej känner till hur man stressar av på just ena sidan av huvudet.

Det är lite olika dag för dag, men ett par saker har jag snappat upp. T.ex att det som du säger är oväntade, transientrika ljud som är värst. Att t.ex sitta i närheten av någon som hamrar, utan att se när hammarslagen kommer är en rent hypotetisk situation som vore förödande. Detta finns det belägg för även i vetenskapen.

Samtidigt har jag blivit hjälpt, om än tillfälligt, av att göra precis tvärtom. Dvs att befinna mig i miljöer där ljudet är väntat samt ej transientrikt. Exempel på en sådan miljö är en stimmig krog eller ett diskotek. Här finns inga oväntade "smällar" utan det är konstant musik/sorl. Dagen efter känns det ofta betydligt bättre och ibland nästan som saker och ting återgått till det normala dock är det bara tillfälligt. Kanske går det att stimulera upp smärttröskeln genom att utsätta öronen för mycket ljud men ej starka transienter?

För vardagliga sysslor som att plocka disk t.ex använder jag de formgjutna proppar du nämner, och jag upplevde inte några starka ljud i samband med detta. Dock en smula obehagligt när de drar ut massan ur örat likt tandläkare som formgjuter en tandställning.

Om du skulle lyckas ta dig ur detta skänker det nog enormt mkt hopp till andra med liknande problem.

[Lesky]

Fabz:

Tack för ditt svar. Jag postar detta inlägg för 3:gången - om någon finner något olämpligt i inlägget nedan, vänligen redigera bort det istället för att radera hela inlägg utan att meddela varför.Jag har redigerat bort det jag tror var olämpligt. Vänligen skicka mig ett PM och förklara vilken regel som jag bryter mot så att jag kan hålla mig inom ramen för regelverket framöver. Tack på förhand!

Vänligen ta del av följande:

1. Jag kan aldrig mer tala eller sjunga. Således kan jag aldrig mer umgås med vänner eller ha ett kärleksförhållande.

2. Jag kan aldrig mer anstränga mig fysiskt = jag kan ej motionera, träna eller onanera.

3. Jag kan aldrig mer lyssna på musik eller se TV med ljud

4. Jag kan aldrig mer utsätta mig för pulsulär aktivitet pga av nervositet, upprördhet eller rädsla. Jag kan därmed inte följa mina favoritlag på TV.

Trots dessa undvikanden är det med stort lidande som fortsätter att försämras främst av oförutsedda ljud.

Om jag skulle börja leva som vanligt skulle jag snabbt som attan plågas av så kraftiga kroniska smärtor att jag skulle vara tvungen att ta mitt liv. Jag prövade nämligen detta 2009 och skrev avskedsbrev till vänner och släktingar pga av de våldsamma smärtor jag hade.

Den enda anledningen att jag lyckades återhämta mig något så när var att jag slutade med samtliga saker som nämns ovan.

Under dessa premisser, är det inte i sanningens namn ett sundhetstecken att fundera på om det är värt att leva vidare? Vore det inte mer befängt att rakt av acceptera ett liv utan kärlek, sex, vänskap, musik, sport och sång? Att som jag leva endast för levandets skull och av respekt mot mina nära och kära är inget att eftersträva kan jag lova. Jag ligger mina föräldrar till last och till vilken nytta? Jag är dömd till fysisk och mental föruttnelse utan pardon.

Jag levde ett helt normalt liv med mer normal tinnitus och ljudöverkänslighet mellan 1997 och 2007. Ingalunda är jag därför obekant med strategier och tänkande.

KBT har jag också prövat - jag har haft förmånen att kommunicera i skrift med 2 olika psykologer de senaste 3 åren.

Med psykoterapi kan på intet vis de helvetiska smärtor, extrema känslighet i hörselsystemet och rytande tinnitus!

Redigerat 23 november 2012 av Lesky

[Fabz]

Jag levde ett helt normalt liv med mer normal tinnitus och ljudöverkänslighet mellan 1997 och 2007. Ingalunda är jag därför obekant med strategier och tänkande.

KBT har jag också prövat - jag har haft förmånen att kommunicera i skrift med 2 olika psykologer de senaste 3 åren.

Med psykoterapi kan på intet vis de helvetiska smärtor, extrema känslighet i hörselsystemet och rytande tinnitus!

Nu har jag som sagt inte läst hela tråden, så jag vet inte om du prövat någon läkemedelsbehandling. Men det finns behandlingar som är verksamma för Tinnitus. Man vet att det är att samma system som hanterar ångest och stress i kroppen är inblandat i Tinnitussjukdomen. Det finns därför ofta anledning att pröva mediciner ur gruppen antideprissiva läkemedel för att behandla Tinnitus. Inte för att man tror att du är deprimerad - utan läkemedel ur denna grupp används ofta till andra saker än bara depression (tex smärta). Det är en stor grupp med läkemedel, omfattande över 1000 st. Ibland kan man behöva testa några olika innan man hittar rätt. Ibland behöver man hitta en kombination mellan några olika.

Kontentan av vad jag skriver är att det finns hjälp att få. Ibland är det bara svårt att komma rätt i vårdapparaten. Om du inte vill söka akut inom psykiatrin kan du alltid skicka en egenremiss där du beskriver (precis som du gör ovan) dina besvär. Skicka till din närmaste psykiatriska öppenvård. De är skyldiga att bedöma din remiss precis som en vanlig läkarremiss, och om de bedömer att de kan hjälpa dig ska de ta emot dig inom tiden för vårdgarantin (3 månader).

Ge inte upp. Det finns hjälp att få.

[Lesky]

Tack för ditt svar.

Intressant att du nämner mediciner eftersom jag i dagarna fick ett mail från min hörselläkare där han skrev följande:

"Dina problem går inte att medicinera bort"

Min läkare och psykolog som samarbetar är ytterst restriktiva gällande Bensodiazepiner eftersom de är beroendeframkallande och har bla tinnitus och hörselnedsättning som biverkingar. Här kanske man dock bör överväga om en eventuell medicins potentiella positiva verkningar överträffar tänkbara biverkningar. Jag vill dock i längsta mån ej behöva äta mediciner som kan försämra min öronsituation.

Det är väl antagligen så att jag också är kroniskt deprimerad pga av det otillfredställande liv jag lever.

Jag äter sedan 2009 Mirtazapin för hjälp med sömn och som lugnande, samt sedan 2012 Zyprexa (Olanzapin) mot generell ångest.

Har du erfarenhet själv att behandla tinnituspatienter?

Angående samtalskontakter:

Jag har en kontakt vid Psykatriska mottagningen som jag chattar med. Så det är inte ett problem längre att komma fram i vårdapparaten, snarare att de kontakterna som finns inte har några lösningar - vilket inte är särskilt konstigt alls med tanke på problemens natur!

Mina problem kan rangordnas enligt följande:

1. Aktivering av hörselsystemets akutfunktioner vid patetiskt låga ljudnivåer 45-55 dB med extrem ljudöverkänslighet som följd - 35 dB smärttröskel

2. Kronisk öronsmärta

3. Fysisk aktivitet leder till markant ökad ljudöverkänslighet, öronsmärta och tinnitus.

4. Normal ljudöverkänslighet

5. Tinnitus

Det som är vitalt i denna rangordning är att tinnitus trots att den är jobbig, inte är central i mina problem! Dock kan jag inte negligera att om tinnitus tillåts eskalera gång efter annan och därigenom blir så hög att det blir ett handikapp i form av svårigheter att ta till sig andra ljud!

Redigerat 27 november 2012 av Lesky

[Zakyath]

Benzo är ångestdämpande och inte antidepressivt. Angående att problemen inte går att medicinera bort kan de mena att medicinering är kronisk och bara döljer symptom. Kanske. Det kan hur som helst vara värt att ta upp det Fabz sa med dina läkare.

[Lesky]

Vänligen notera att delar av detta inlägg publicerats tidigare, men vissa delar har nu tagits bort för att följa forumet regler. Jag ber om ursäkt om någon tog illa vid sig sist.

Kronisk öronvärk/smärta i hörselsystemet

Min ljudtålighet/smärtröskel ligger i nuläget på extremt låga 35 dB - vilket motsvarar då jag flyttar min mus på musmattan. Jag har en dator som är helt tyst utan fläktar.

Det är alltså en ensidig smärta - dvs jag har alltid ont i endast ett öra i taget (99% av tiden det vänstra örat).

Hörselsystemet har fastnat i ett läge som är tänkt att vara aktiverat direkt efter en pistolskott för att skydda hörseln. Det är en dov smärta i örat samtidigt som ljudtåligheten sänks till absolut minimum - därav smärttröskeln 35 dB. Det är alltså inte frågan om normal ljudöverkänslighet utan ett "hörselsystemets alarm funktion" som är aktiverad hela tiden - det ger mig ingen möjlighet att ta mig an ljud på ett normalt sätt.

Ljud ovanför 50 dB gör att mitt hörselsystem kollapsar totalt och tinnitusen ökar både tillfälligt och permanent.

Smärta föder smärta

Det är så enkelt som det låter - desto mer jag provocerar hörselsystemet när det redan sänder ut stark smärta, ju kraftigare blir smärtan och ju länge varar den. Därför gäller det att så långt som möjligt undvika det som aggreverar smärtproblematiken.

I nuläget sover jag 12-15 timmar av dygnet, mest för att jag inte psykiskt orkar vara vaken längre tid. Under dagen spenderar jag mest tid på en toalett som ligger mitt i radhuset eftersom det är den tystaste platsen i huset.

Jag har så ont redan när jag vaknar att jag bävar för det som skall komma under dagen. Smärtan gör att jag har problem att äta eftersom tuggljudet/vibrationerna ökar min öronsmärta. Därför äter dricker jag nu mest föda i form av grädde, soppor och yoghurt. Tandborstning är också smärtsamt och ökar på den kroniska smärtan. Tragiskt nog kan jag inte ens gråta utan att smärtan blir värre, snyftande, ulkningar och snytande påverkar smärtan negativt. Hela min tillvaro är full av begränsningar - enbart för att kunna fortsätta leva dag för dag.

Det är alltså en hemsk balangsgång att försöka komma igenom dagen utan att trigga smärtan så att den blir värre. Enda chansen till att bli bättre är att undvika allt som ger mer smärta - då finns det kanske en minimal chans att kunna ta sig ur ekorrhjulet. Problemet är att smärtan inte ens lägger sig efter 12-15 timmar sömn och det talar för att smärtan är på väg att bli kronisk och då är jag finito.

Jag har dödsångest och mår så fruktansvärt dåligt - jag vet att om smärtan inte bedarrar snart är jag rökt. Jag äter Mirtazapin 45 MG och Zyprexa 10 MG mot generell ångest men det hjälper ändå inte ett dugg! Jag är livrädd för att dö men hur jag ska kunna stå ut med den här smärtan övergår mitt förstånd!

Jag försöker att hålla mig lugn och inte få panik, men det är lättare sagt än gjort. Ska försöka kommunicera frekvent med min läkare för att se om det möjligen finns något vi kan göra för att hjälpa mig!

Redigerat 1 december 2012 av Lesky

[Magpie]

Lesky, vad du än gör så sluta ALDRIG hoppas på att det kommer att bli bättre.

Jag tror vi är många här på forumet som tänker på dig och din fruktansvärt svåra situation och håller tummarna att det ska bli bättre.

Du måste Kontakta så många du orkar som ev kan hjälpa dig för du behöver all hjälp du kan få.

Be andra söka kontakter och mer hjälp åt dig om och när du inte orkar själv.

För personer som dig med så extrema problem och dödsångest så måste det finnas mer hjälp att få.

Ge aldrig upp hoppet!

[Guitar Nilsson]

Lesky, vad du än gör så sluta ALDRIG hoppas på att det kommer att bli bättre.

Jag tror vi är många här på forumet som tänker på dig och din fruktansvärt svåra situation och håller tummarna att det ska bli bättre.

Du måste Kontakta så många du orkar som ev kan hjälpa dig för du behöver all hjälp du kan få.

Be andra söka kontakter och mer hjälp åt dig om och när du inte orkar själv.

För personer som dig med så extrema problem och dödsångest så måste det finnas mer hjälp att få.

Ge aldrig upp hoppet!

Håller med till 100. Ge aldrig upp!

[wellness music]

Lesky, vad du än gör så sluta ALDRIG hoppas på att det kommer att bli bättre.

Jag tror vi är många här på forumet som tänker på dig och din fruktansvärt svåra situation och håller tummarna att det ska bli bättre.

Du måste Kontakta så många du orkar som ev kan hjälpa dig för du behöver all hjälp du kan få.

Be andra söka kontakter och mer hjälp åt dig om och när du inte orkar själv.

För personer som dig med så extrema problem och dödsångest så måste det finnas mer hjälp att få.

Ge aldrig upp hoppet!

+ 10 på den!

[BurninSven (oregistrerad)]

Min fru har MS sedan ca 20 tillbaka och har fått problem med kramper och värk. Nu efter ett visst tjat har hon fått Sativex en medicin som ganska nyligen blivit godkänd i Sverige.

Det kanske kan vara värt att testa för att se om det kan hjälpa dig också. Det är en munhåle spray och jag tror inte ljudet från sprayningen är så högt att det skulle vara besvärligt när man är i din situation men kan givetvis inte säga säkert att det är så.

Den ges så vitt jag förstår bara till MS sjuka i dagsläget men det kanske kan vara värt att prata med din läkare om det kan vara något för dig att testa.

Den är verkligen svindyr tre små spray flaskor på 10 milliter för ca 4600 kr men ibland kan tydligen kliniker ge den gratis när dom provar behandlingar med nya läkemedel. Den är alltså inte subventionerad ännu utan man får betala själv eller om man har tur så man får delta i en studie och kliniken betalar så länge.

[Fabz]

Tack för ditt svar.

Intressant att du nämner mediciner eftersom jag i dagarna fick ett mail från min hörselläkare där han skrev följande:

Min läkare och psykolog som samarbetar är ytterst restriktiva gällande Bensodiazepiner eftersom de är beroendeframkallande och har bla tinnitus och hörselnedsättning som biverkingar. Här kanske man dock bör överväga om en eventuell medicins potentiella positiva verkningar överträffar tänkbara biverkningar. Jag vill dock i längsta mån ej behöva äta mediciner som kan försämra min öronsituation.

Precis som någon påpekar ovan menar jag inte att du ska använda Bensodiazepiner. Det man bör pröva är ju mediciner ur den antidepressiva gruppen samt neuroleptika. Dvs samma spår som dina läkare redan är inne på, men det finns flera hundra sorter inom varje grupp och det kan vara värt att byta tills man hittar något som fungerar.

Det är väl antagligen så att jag också är kroniskt deprimerad pga av det otillfredställande liv jag lever.

Så är det säkert! Men exakt vad som är hönan och ägget i sådana här situationer brukar vara svårt att reda ut - men lyckligtvis spelar det inte heller så stor roll för valet av behandling.

Jag äter sedan 2009 Mirtazapin för hjälp med sömn och som lugnande, samt sedan 2012 Zyprexa (Olanzapin) mot generell ångest.

Du verkar ha bra grundmedicinering, och att dömma av dina mediciner är det en dr som tänkt till. Frågan är dock om de vet hur pass deppig du är? Har du berättat om dina dödstankar? Mirtazapin är ett ganska väldigt bra, men rätt milt antideppresivt läkemedel. Kanske skulle du behöva ett tillägg av ett SSRI-preprat till de mediciner du har för att få bättre effekt? Det är också en ganska liten dos Zyprexa du har.

Jag tror man skulle behöva lägga in dig några dagar på en lugn vårdavdelning, så att man kan ställa in dina mediciner bättre.

Har du erfarenhet själv att behandla tinnituspatienter?

Gud, nej. Jag är inte ens legitimerad ännu (gör AT-tjänst.). Detta tillsammans med att jag inte känner till hela dig och din sjukdom, gör ju att min roll här måste bli väldigt begränsad. Det jag kan göra är att hjälpa dig att hitta rätt i sjukvården, vilket kan vara nog så viktigt. Därav mitt inlägg enligt ovan.

Min fru har MS sedan ca 20 tillbaka och har fått problem med kramper och värk. Nu efter ett visst tjat har hon fått Sativex en medicin som ganska nyligen blivit godkänd i Sverige.

Den ges så vitt jag förstår bara till MS sjuka i dagsläget men det kanske kan vara värt att prata med din läkare om det kan vara något för dig att testa.

Medicinen du nämner är i själva verket THC, dvs medicinsk Cannabis. Det är visat att det kan hjälpa MS-sjuka med främst spacticitet. Hur det skulle hjälpa Lesky förstår jag inte riktigt.

Redigerat 3 december 2012 av Fabz

[BurninSven (oregistrerad)]

Medicinen du nämner är i själva verket THC, dvs medicinsk Cannabis. Det är visat att det kan hjälpa MS-sjuka med främst spacticitet. Hur det skulle hjälpa Lesky förstår jag inte riktigt.

Nej det är en produkt där man reducerat just thc och canabidiolen är tydligen viktigast och det man siktar på. Så nån större risk för att man skulle bli "hög" är det nog inte direkt. Canabidiolen är tydligen det som ger lindring när det gäller värk men fungerar dessvärre tydligen inte tillräckligt bra utan en viss del thc inkluderat.

Hur som helst har jag inget märkt på frugan mer än att det hjälper henne med värk och kramper.

Tinitus innebär också otäck värk i det här fallet så vitt jag förstår. Om man sen kanske kan uppnå en avslappning som extra + så kanske det kan vara värt nåt. Men svindyrt är det så det ska man veta.

Redigerat 4 december 2012 av BurninSven