Filosiferande om musik och inspelningar och...

[Guitar Nilsson]

Ibland funderar jag lite runt musikskapande och ljud och trender och varför vi människor är som vi är, och allt möjligt... Och ibland drar ju trådarna här iväg off topic så en del skriver lite om livet o sånt där. Det gillar jag som fan, att det inte är bara tekniksnack. Kan vi inte ha en sån tråd. Det är ju så mycket runt musiken o inspelningarna man också måste hantera. Jag tycker det är ganska enkelt att spela, blir aldrig nervös när jag ska spela live, jag bara drar igång och kör mitt race, det brukar aldrig bli fel vare sig jag spelar för 10, 25, eller 80-åringar. Annat är jag betydligt sämre på, datorer tex. Var till Gävle i dag o hämtade ett EZ trumprogram, köpte samtidigt en TC Flashback ekopedal med en massa finesser, bla 40 sekunders looper, baklängeseko, tap-funktion. Det var nattrea på Sound, de öppnade 1700 och det var en lång kö utanför, när dörrarna öppnades blev det så mycket folk, mest grabbar oio gubbar att man knappt kunde röra sig där inne. Alla hade samma glada blick, "hurra, mera leksaker"... Blev sittandes hemma med ekopedalen o spelade som fan, jävlar bad bra den lät... Askarna med trumprogrammet förträngde jag o la åt sidan. Ska försöka glo lite på dem nu innan jag tittar om nån mer har skrivit nåt om livet som musiker...

Rocknroll - 55

Här är en beskrivning av pedalen. Den skulle säker duga som sångdelay i studion oxå, det fanns bla digitalt, analogt o tapeeko

http://www.tcelectronic.com/media/159407/tc_electronic_flashback_delay_manual_english.pdf

[CHAE]

Fri-filosofi alltså... 😄

Vare sig om det gäller mig själv (och mina egna alster) eller andras låtar så känner jag mig alltid som en kortdistanslöpare 10 sekunder innan start när jag sätter mig ner och ska börja spela in eller mixa. Jag brakar rakt in i ett sorts...lugn. Världen runt mig försvinner för några ögonblick och jag är tokfokuserad.

Jag har förberett mig så gott det går, repat och provat olika angreppsvinklar. Jag har gjort en liten "to do"-lista i huvudet, grubblat på vilka problem som kan tänkas komma upp (och givetvis, om möjligt, lurat ut olika lösningar) etc. Det här brukar inte ta för lång tid men är väldigt viktigt för mig att göra. Det hänger ihop med det där "lugnet". Det är skönt att vara förberedd för då vill jag gärna påstå att slutresultatet blir bättre.

Vidare; för mig har mixning alltid varit någon sorts mindfulness. Det är mycket "här och nu" för mig. Jag får sitta där och lägga till och dra ifrån, förändra, fila och bygga om som jag vill. Nuförtiden sitter jag knappast i evighetslånga mixsessioner men lite då och då känns det väldigt bra att få sitta där och känna "lugnet".

Givetvis finns det (numera) andra saker som jag kan bli lugn av; leka med vår dotter, dra ut i skogen och käka ostsmörgås och dricka kaffe på en stubbe mitt ute i ingenstans, sitta vid köksbordet och diskutera någonting med min sambo m m. Det här är också saker jag uppskattar men det är när jag sätter mig framför skärmen och ser alla pastellfärgade audio-spår och bussar som jag verkligen stormtrivs. Min värld, liksom...

De senaste åren så har det här blivit viktigare det där med att känna lugnet; f n är jag pappaledig ( 🥰 ) men till vardags jobbar jag som undersköterska på sjukhus där allt (av naturen) är väldigt uppstyrt (men som ofta blir något helt annat). Det är ett i allra högsta grad ett jävla joggande hit och dit (titta gärna på personalen nästa gång du besöker ett sjukhus; alla är alltid på väg någonstans).

Jag går från en sal till en annan, grejar med patienterna, springer ner och hämtar något i förrådet, tar blodprov, tömmer katetrar, tröstar en anhörig, tröstar en patient, delar ut matbrickor, skoj-tjafsar med en stackars AT-läkare, blir sur på en överläkare, dricker en kopp kaffe med mina kollegor, våndas, gläjds... Gör jobbet, liksom. Men så fort jag sätter foten utanför entrédörren glömmer jag mer eller mindre allt som har hänt under dagen eller kvällen, går hem och har åtminstone möjligheten att sätta mig där igen och känna lugnet. Det är inte alltid jag gör det men jag kan fortfarande.

Musik, inspelning och mixningen är min hobby och, vid sidan av vår lilla familj, mitt enda stora intresse och jag är jävligt tacksam för att jag fortfarande kan utöva det utan att känna någon form av stress.

Oj, det här vart jävligt pladdrigt märker jag men är det fri-filosofi så är det... ☺️😉

Vänligen,

CHAE

[CHAE]

På tal om TC:n så vart jag på vippen att köpa den men ångrade mig och köpte en Nova Delay istället. Också TC fast lite mer features 🙂 Iofs så fick jag en DD-20 av bråzzan i samma veva och hux flux hade jag två stycken delay-pedaler... 😳

Nåja, vare sig det gäller pedaler ( 🥰 ) eller andra prülar så är det alltid kul att packa upp och leka loss. När jag köpt min Laney och PGA-04:a så vart det nästan för mycket. Jag satt hur länge som helst och kände mig tvungen att prova igenom dem med alla gitarrer och alla pedaler och alla... Ja, ni förstår säkert hur jag menar 😉

Fler OD's och snygga delayer till folket -79

Redigerat 27 februari 2013 av CHAE

[Guitar Nilsson]

Bra skrivet CHAE. Det är i musiken även jag finner lugnet. Utan den skulle jag nog bli sjuk.

[CHAE]

Jag vill inte gå så långt att jag känner mig sjuk. Däremot så skulle jag inte känna mig hel på (något märkligt sätt). Musiken finns alltid med mig i olika former iofs men skulle jag helt plötsligt inte vara förmögen att utöva den (och/eller spela in/mixa) skulle sannerligen en stor del av mig försvinna och jag skulle helt enkelt inte vara mig själv.

Redigerat 27 februari 2013 av CHAE

[Guitar Nilsson]

Bra med det lätt pladdriga. Det är så mycket i musikens periferi man kan fundera över. Och i mitten av den.

Jag har inte vågat titta på trumprogrammets kartonger än.

[drloop (oregistrerad)]

Jag kan få gåshud bara jag tänker på en låt jag gillar.

Varje vecka har jag en sittning som kan vara 15 minuter och uppåt där jag lyssnar på ny musik som jag inte har koll på. En stund som ger mig grymt mycket om jag hittar bra grejer och gör mig frustrerad om jag inte hittar nåt jag gillar. Lite som att fiska.

[Guitar Nilsson]

Jag kan få gåshud bara jag tänker på en låt jag gillar.

Varje vecka har jag en sittning som kan vara 15 minuter och uppåt där jag lyssnar på ny musik som jag inte har koll på. En stund som ger mig grymt mycket om jag hittar bra grejer och gör mig frustrerad om jag inte hittar nåt jag gillar. Lite som att fiska.

Var hittar du det nya då?

[drloop (oregistrerad)]

Spotify, Youtube, och Jango Radio tex. Slumpen spelar roll här.

Olika nätsidor som Gaffa och Pitchfork.

Tips från folk här på forumet.

Har en lista i Evernote appen som jag fyller på med tips och så lyssnar jag igenom den.

Lyssnar i min "studio" och inte så ofta på bussen när det skall lyssnas in ny musik.

Redigerat 28 februari 2013 av drloop

[DMM]

Bra med det lätt pladdriga. Det är så mycket i musikens periferi man kan fundera över. Och i mitten av den.

Jag har inte vågat titta på trumprogrammets kartonger än.

Vad gäller nya program, pluggar, synthar, prylar, micar osv... så har jag alltid lyckats göra en ny låt för att liksom testa det nyinköpta. Av någon anledning för nyinköp med sig inspiration för min del på något konstigt vis, typ bara måste testa. 🙂

Du kanske ändå ska öppna de där nya kartongerna och börja "mecka" lite med pluggarna. Vem vet, en ny låt kanske föds i allt testande?!

Att skapa musik är för mig enormt viktigt. Jag hade ett avbrott på några familje-krävande år, något som självklart gav och ger mycket på andra områden och inget jag ångrar heller, men i slutskedet av denna period var jag irriterad och sur, till och från. Det var då jag beslutade mig för att påbörja bygget av en studio på vår nyinköpta tomt. Efter detta började jag skriva musik igen, och bättre humör, lugn och välbefinnande kom upp till ytan igen. Det var en skön känsla, en känsla jag än idag har kvar.

Jag tror att musiken är väldigt viktig, och för min del handlar det om att "få ur sig" saker och ting...

[Jon Rinneby]

Här är en beskrivning av pedalen. Den skulle säker duga som sångdelay i studion oxå, det fanns bla digitalt, analogt o tapeeko

http://www.tcelectro...ual_english.pdf

Har den, fantastisk pedal. Grattulerar till ett bra köp.

/Jon

[CHAE]

[..]

Jag tror att musiken är väldigt viktig, och för min del handlar det om att "få ur sig" saker och ting...

Mmm håller med. När the Eagles vart invalda i Hall of Fame sa Don Henley (fritt citerat och översatt ur minnet);

När en kille eller tjej för första gången sätter sig vid ett trumset, en gitarr eller ett piano så är det inte för att bli rockstjärna. De vill istället vara någon och bli en del av någonting lika mycket som de känner att de måste få ur sig någonting.

Kände igen det där; när jag började spela gitarr så var det inte för att bli firad rockstjärna, dricka champagne och äta jordgubbar i en limo (det kom senare i 20-årsåldern 😉 ); det var för att jag verkligen, verkligen behövde få ur mig...någonting. Sorg, glädje, apati eller ilska spelade ingen roll så länge jag fick ur mig det.

Och tänka sig; över 15 år senare är det fortfarande lika viktigt för mig...

[DMM]

Mmm håller med. När the Eagles vart invalda i Hall of Fame sa Don Henley (fritt citerat och översatt ur minnet);

Kände igen det där; när jag började spela gitarr så var det inte för att bli firad rockstjärna, dricka champagne och äta jordgubbar i en limo (det kom senare i 20-årsåldern 😉 ); det var för att jag verkligen, verkligen behövde få ur mig...någonting. Sorg, glädje, apati eller ilska spelade ingen roll så länge jag fick ur mig det.

Och tänka sig; över 15 år senare är det fortfarande lika viktigt för mig...

Thumbs up! 🙂

[Signia]

Kände igen det där; när jag började spela gitarr så var det inte för att bli firad rockstjärna, dricka champagne och äta jordgubbar i en limo; det var för att jag verkligen, verkligen behövde få ur mig...någonting. Sorg, glädje, apati eller ilska spelade ingen roll så länge jag fick ur mig det.

Och tänka sig; över 15 år senare är det fortfarande lika viktigt för mig...

Var ganska samma sak för mig. Tror väldigt många känner igen sig 🙂

Man reagerar ju på musik långt långt innan man ens förstår eventuella sociala privilegier som musik kan föra med sig. Är lite samma för mig fortfarande. Vill absolut inte bli berömd o känd. Möjligen lite mer rik då 😎

[Lundin]

Att spela instrument, och då trummor som jag började med när jag var 10 år.. (en Roxy virveltrumma och en hihat av obskyr kvalité tror jag) så var det första insteget i musikvärlden för att det lät jävligt ball..och mycket.. när man senare köpte riktiga trummor och man började få ihop armar o ben blev det mer o mer en välbefinnandegrej.. sitta o lyssna på en favoritlåt o kunna planka ett komp var oerhört tillfredsställande minns jag.

Summan för egen del har gått från ball grej, till välbefinnande, till att pusha sina gränser, till att fastna i teknikträsket och de senare åren försöka ta sig ur det och återfå den kreativa välbefinnande / skaparglädejn som det ändå är att sätta en låt från början till slut utan att ens ha tänkt på hur ex. virveltrumman låter.

Men det är nog ungefär lika svårt som att sluta snusa under lumpen 😄

Redigerat 28 februari 2013 av Lundin

[slejnard]

Ja sluta snusa är bara å glömma! 😄

Började spela Elgitarr när jag var 14. Nu spelar jag många instrument å sjunger. Kul äre. Finner ro och avkoppling när jag gör nåt fysiskt tex skottar snö eller håller på med ved. Skid-vm på tv är också nicea avbrott från musiken. 🙂

[Guitar Nilsson]

Jag börjadf med grönvit Melodica när jag var sex år, 1961. Melodierna är nog det viktigaste för mig sen dess.

[Guitar Nilsson]

Kom att fundera på en sak, var kommer musiken ifrån?

De låtar jag gjort har bara plötsligt funnits i huvet o i fingrarna. Ibland har jag bara spelat låten med stick o allting rakt av fast jag aldrig hört den förr. Texterna har oftast varit typ halvklara, de har jag fått trixa lite med för att de skulle stämma, men sällan musiken. Utom ibland förstås, en del låtar har krävt en j-a hjärngymnastik för att få stil på.

Var får ni erat ifrån?

Bluff-analogiker - 55