Jump to content
Annons

Svensk musikindustri får mig att spy


Keyboard (oregistrerad)

Recommended Posts

Så behöver det inte alls vara. Väldigt många tänker nog att de tycker väldigt mycket om musik som är gjord och framförd av levande människor, medans ljud framställda av datorer blir helt ointressanta oavsett om ljuden kallas House eller rap eller nåt annat. De som tycker att det är ointressant med dessa datorljud kan vara mycket unga, enormt många ungdomar gillar mest 50-talsrock eller dansband. Och omvänt är det många äldre som gillar techno. Att vara ung betyder inte att man automatiskt gillar dataljud.

Jag menade bara att man snöat in på en (eller några) musikstil(ar) och när det kommer något nytt som inte alls känns bekant så ojar man sig över hur det går utför med musikindustrin i stort.

Det fanns säkert ungdomar på 50-talet som inte gillade Elvis, utan föredrog det som deras föräldrar lyssnat på också 🙂

Om man använder datorer eller ej tycker jag är ointressant. Det är ju bara ett verktyg.

Link to comment
Dela på andra sajter

Annons

Så behöver det inte alls vara. Väldigt många tänker nog att de tycker väldigt mycket om musik som är gjord och framförd av levande människor, medans ljud framställda av datorer blir helt ointressanta oavsett om ljuden kallas House eller rap eller nåt annat. De som tycker att det är ointressant med dessa datorljud kan vara mycket unga, enormt många ungdomar gillar mest 50-talsrock eller dansband. Och omvänt är det många äldre som gillar techno. Att vara ung betyder inte att man automatiskt gillar dataljud.

Men du.. det som är gjort med elektroniska instrument, vilket inkluderar datormjukvara, är också gjort och framfört av en levande människa..

Link to comment
Dela på andra sajter

Rage against the machine är kanon! De andra exemplen på "bra rap" är så sjukt dåligt.

Lite intressant att det krävs riktiga musiker och en stor portion rock för att rap ska bli bra.

Enbart en smaksak, jag vet.

"Riktiga musiker"?

Link to comment
Dela på andra sajter

Keyboard (oregistrerad)

Om SVT och statsradio är avgiftsfinansierad (för att minska politisk påverkan) så funderar jag på vilka media som du menar.

SVT och statsradio ÄR avgiftsfinansierad. Är det nåt som är otydligt?

Link to comment
Dela på andra sajter

Postat (redigerat)

SVT och statsradio ÄR avgiftsfinansierad. Är det nåt som är otydligt?

...Det var en fråga till dig jag hade om de media som finansieras av skattemedel. Och eftersom SVT är avgiftsfinansierad så undrar jag vilka media du talar om. Se ursprunglig formulering av dig nedan, och ursäkta för min otydlighet. (Jag kanske borde skrivit "Efterssom" istället för "Om" i min fråga om "vilka media du menar".)

Jag är inte arg. Jag är bara besviken på utbudet i det media som finansieras av våra skattemedel.

Om SVT och statsradio är avgiftsfinansierad (för att minska politisk påverkan) så funderar jag på vilka media som du menar.

Redigerat av Erik dP
Link to comment
Dela på andra sajter

Jag tycker att det är lite märkligt att vissa har så svårt att skilja på personliga preferenser och objektiva kvaliteter. Hur ser ni t ex på modern konstmusik? Med tanke på tonen i tråden föreställer jag mig någonting i stil med "Äh, de kan ju inte ens lira, blir ju bara oväsen. Pierre Boulez verkar knappt kunna skriva en enkel treklang och den där Stockhausen är ju bara dataljud".

Samma sak gäller diskussionen om musikindustrin i stort. Det är fullkomligt irrelevant huruvida jag tycker att popband A är bättre än B eller C, eller att genre D är bättre än E. Vad som spelar roll är hur majorbolagens artister förhåller sig till den musikkontext ur vilka de är sprungna. På det personliga planet kommer det alltid att ha varit bättre förr på grund av psykologiska faktorer. Jag är tämligen säker på att många av dagens tonåringar om 20 år kommer att slå på Aviici och Skrillex och tänka att "på 10-talet, då gjordes det riktig musik", precis som vi gör och generationerna före oss gjorde.

För att kunna besvara TS måste man lägga smak åt sidan och fundera på om dagens musikindustri skiljer sig från från hur den har varit tidigare, inte utifrån den musik industrin spottar ur sig utan utifrån hur den förhåller sig till de artister som finns i omlopp. Är industrin t ex fegare än tidigare med vilken typ av artister den väljer att släppa? Jag tycker att diskussionen vore intressant att ta och det finns förmodligen flera här på forumet med insikt i storbolagen som kan belysa frågan.

  • Gilla 3
Link to comment
Dela på andra sajter

Är industrin t ex fegare än tidigare med vilken typ av artister den väljer att släppa?

äntligen lite relevans

ja åtminstone i vår egen ankdamm har den blivit betydligt "fegare" och mer enkelspårig

pga minskade intäkter har man inte råd att bära artister som inte går ihop sig

detta i kombination med fenomen som idol, så mycket bättre etc å att melodifestivalen har brett ut sig så satsar man betydligt mer än förr på vad man anser som "säkra kort" - dels är det nödvändigt dels har det blivit enklare

programmen ovan fungerar ju som gigantiska marknadsundersökningar och marknadsföringsinstrument i ett

Link to comment
Dela på andra sajter

Är industrin t ex fegare än tidigare med vilken typ av artister den väljer att släppa? Jag tycker att diskussionen vore intressant att ta och det finns förmodligen flera här på forumet med insikt i storbolagen som kan belysa frågan.

Jag tror att detta också i mångt och mycket är det typiska "det var bättre för"-resonemanget. Man förtränger helt enkelt de dåliga sakerna och kommer bara ihåg de band som verkligen gjort avtryck.

D v s, det finns säkert massor av artister på 60-talet som var någon slags motsvarigheten till Idol och Melodifestivalen, där skivbolagen spelade "säkert". Men det man mest kommer ihåg (speciellt de som inte ens var födda då) är ju de stora namnet, Beatles, Dylan, Stones o s v.

Likadant kommer det säkert vara 40 år fram i tiden från nu. Utan att göra några övriga jämförelser, men det finns ju band som blivit väldigt stora under 2000-talet också och som säkert kommer ha någon slags odödlighet. The Killers, Foo Fighters, System of a down, Green day o s v (finns säkert fler exempel i andra genres, men det är jag helt fel person att bedöma 🙂).

Link to comment
Dela på andra sajter

ja åtminstone i vår egen ankdamm har den blivit betydligt "fegare" och mer enkelspårig

pga minskade intäkter har man inte råd att bära artister som inte går ihop sig

detta i kombination med fenomen som idol, så mycket bättre etc å att melodifestivalen har brett ut sig så satsar man betydligt mer än förr på vad man anser som "säkra kort" - dels är det nödvändigt dels har det blivit enklare

programmen ovan fungerar ju som gigantiska marknadsundersökningar och marknadsföringsinstrument i ett

Jag tror att du har rätt. I och med fildelningen har det blivit svårare för medelstora band att vara ekonomiskt bärkraftiga. För 20 år sedan var det inte allt för svårt att sälja 20000 ex av en skiva och nu blir man belönad med en guldskiva om man lyckas med detsamma. Som du säger så leder det till att skivbolagen satsar på säkra kort och de band som sticker ut är nästan alltid sådana som har byggt upp en stor egen fanbase dvs en annan sorts säkra kort.

Det som är trist är att det här mellanskiktet av artister försvinner, eller ja försvinner... de spelar väl musik på hobbynivå, men de har svårt att försörja sig som musiker. Vissa av dem är förmodligen de som musiksverige skulle må allra bäst av att de kunde ägna sig åt musik på heltid. Det verkar ju snudd på omöjligt att driva indepententbolag idag annat än för nöjes skull, så gapet mellan underjord och överjord har blivit väldigt stort. Antingen drunknar du i ett hav av soundcloudkonton eller så spelar du strömlinjeformad pop.

Vad man inte få glömma är att toplistemusiken till stor del formas av hur musiken låter längre ner i den ekonomiska hackordningen. Visst finns det originella storproducenter, men mycket av toplistesoundet består av uppsnappade underjordiska trender i lättsmälta versioner. Hur folk behandlar de mindre akterna avgör vilken radiomusik de får dras med.

Link to comment
Dela på andra sajter

Det är nog nästan omöjligt att komma på nåt nytt under solen nu. Och det var säkert lättare att hitta på nytt på 50 o 60-talen.

Sen kan i alla fall jag fundera; kommer hiphopsnackade "låtar" att finnas kvar i framtiden på samma sätt som "Satisfaction", Stairway to heaven, "Beethovens nia", eller "Over the rainbow"? Jag tror inte det, inte en sekund. Det där gaggandet är bara ren skit som ingen kommer att spara. Det kommer säkert ny sån skit som musikindustrin kommer att mata ut, och publiken kommer även att köpa den, men inte en jävel kommer egentligen att varken tycka det är bra musik eller att komma ihåg ljuden.

Så du tror på fullaste allvar att hiphopen som varit så stadig och populär i såååå många år nu bara kommer försvinna? Vi alla har våra åsikter men hiphop och rapp är nog det sista som skulle försvinna. Och att säga att det är skit får mig och dra på smilbanden eftersom det antagligen är den genren där mest budskap finns.. Dessutom är de stora artisterna inom hiphop de bästa låtskrivarna enligt mig. Säg någon som skulle kunna skriva en bättre text än t.ex "NAS". Du får nog ta och studera lite mer herr nilsson!

  • Gilla 1
Link to comment
Dela på andra sajter

Det finns ingen bra hiphop alls. Inte ens den från 40-talet

Nu blir jag faktiskt riktigt irriterad herr Nilsson. Att du ens kan säga så när du själv håller på med någon jävla piss musik som ingen i hela världen någonsin kommer falla för, tror du själv att din musik kommer leva kvar länge? För du har ju otroligt många visningar på din soundcloud och måste ha sålt otroligt mycket skivor? vad har du för rätt att säga som du gör? hiphop är legendariskt, det kom från "the projects" , helt enkelt så kom de från ingenting till att bli något de endast kunde drömma om. På den tiden fanns det inte ens en chans igentligen att en mörkhyad person skulle slå så stort och ABSOLUT INTE skapa en helt ny genre. Visa respekt herr Nilsson för du har ingen som helst rätt att prata skit om något som föralltid kommer leva kvar och något som gett så stort intryck i musikbranschen. Kom tillbaka när du lärt dig sjunga, skriva en text eller bara förstår att det du skriver ang. hiphop är så fel det kan bli.

Skulle igentligen bara läsa igenom denhär tråden i väntan på annat men så mycket skit snack från Nilssons sida tvingade mig att svara.

Link to comment
Dela på andra sajter

Herr Nilsson, här har du en relativt ny artist som är signad till Jay-Z, dvs. en kommersiell artist som gör musik för massan.

. Mycket duktig tycker jag. Miguel sticker även ut från mängden med sin otroligt fina röst. Du förstår väl nu att din SKIT musik (man har tydligen rätt att hoppa på personer / genrer på detta vis!!?) aldrig kommer kunna mäta sig med detta. 🙂

Ha det så bra och ta inte allt för illa upp men dålig musik är helt enkelt... dålig musik ellerhur?

Link to comment
Dela på andra sajter

Gillar du inte Nilssons låtar? Du tror inte dom låtarna har nån framtid eftersom dom mastras en gång i veckan till nånting han tror blir bättre? Hans musik blir ju aldrig klar och förnyas hela tiden precis som programmjukvara.

Jag förstod inte riktigt vad du menar men nej jag tycker inte att det är bra musik men jag hade aldrig hoppat på honom så som jag nu gjort om han inte börjat prata så mycket skit. 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Svensk musikindustri går kräftgång.

Musikbranchen blir mer och mer enkelspårig och primitiv.

Den stora publiken är omusikalisk och ställer inga krav.

Dagen musik är skapad av tondöva för tondöva.

Den svenska musikbranchen är äcklig.

Ingen kan vara stolt över all skit som marknadsförs i media.

Efter att ha sett melodifestivalen kan vi konstatera att musikbranchen i sverige liknar rena horhuset.

Kunde inte ha skrivit det bättre själv. Har hört på syskonbarnens "musik" och jag vet ärligt talat inte hur en människa kan uppskatta något sådant. Låter dovt, malande entonigt med enerverande basgång och trummor. Att folk inte vill köpa sån musik har jag all förståelse för, och det gör de inte heller, men att de gillar den musiken...?! Melodifestivalen som attraherar bland de tyngsta namnen i svensk musik är en enda lång tragedi. Har inte hört ngt bra sedan 2006. Egentligen helt otroligt! Att skivbolag går kräftgång och kommer att försvinna en efter en är nog ingen långsökt profetia.... Men det är märkligt att de inte gör ngt åt saken.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag tror att du har rätt. I och med fildelningen har det blivit svårare för medelstora band att vara ekonomiskt bärkraftiga.

Det finns ingenting som tyder på ett sådant samband.

För 20 år sedan var det inte allt för svårt att sälja 20000 ex av en skiva och nu blir man belönad med en guldskiva om man lyckas med detsamma. Som du säger så leder det till att skivbolagen satsar på säkra kort och de band som sticker ut är nästan alltid sådana som har byggt upp en stor egen fanbase dvs en annan sorts säkra kort.

Hur länge tror du att ett band klarar sig på inkomsten från 20 000 skivor? Och hur många skivor på iTunes behöver dom sälja för att få samma inkomst?

Link to comment
Dela på andra sajter

Kunde inte ha skrivit det bättre själv. Har hört på syskonbarnens "musik" och jag vet ärligt talat inte hur en människa kan uppskatta något sådant. Låter dovt, malande entonigt med enerverande basgång och trummor. Att folk inte vill köpa sån musik har jag all förståelse för, och det gör de inte heller, men att de gillar den musiken...?! Melodifestivalen som attraherar bland de tyngsta namnen i svensk musik är en enda lång tragedi. Har inte hört ngt bra sedan 2006. Egentligen helt otroligt! Att skivbolag går kräftgång och kommer att försvinna en efter en är nog ingen långsökt profetia.... Men det är märkligt att de inte gör ngt åt saken.

Är det här ett ironiskt inlägg? 🙂

Att olika generationer har lite svårt att förstå varandras musiksmak är inte direkt något nytt fenomen, så har det alltid varit. Även när musiken du diggar (vilken det nu är) var populär.

Link to comment
Dela på andra sajter

Nej, jag är inte alls ironisk men jag förstår att du uppfattar det som sådant från din synvinkel 🙂

Kan helt enkelt inte med sådan musik men jag vet att den är populär. Tror heller inte att det är en generationsfråga; jag gillar allt melodiöst, från gamla Edvan Persson låtar från 30-talet till Scorpions, Europe, m fl. Jag tycker bara att det är samma stuk på alla hip-hop låtar. Har bara lyckats träffa på en eller två jag har gillat under årens lopp...

Link to comment
Dela på andra sajter

jag gillar allt melodiöst

Där har du nog svaret, musik behöver ju inte vara melodiös. Det ser ju lite olika ut i olika kulturer och genres, en del bygger mer på rytmer än andra.

Det beror sig helt enkelt på vad man är van vid. Det finns ju även musik som är ännu mer melodiös än den vi lyssnar på, genom att man har mer än tolv toner per oktav. Men för oss (i a f mig) så förstår man ju inte riktigt de melodierna, eftersom dom innehåller toner som uppfattas som falska.

Skivbolagen har ju annars börjat öka sina intäkter igen och Melodifestivalen är ju ändå väldigt uppskattat bland många. Man kan såklart tycka en hel del om Melodifestivalen, favorisering av Christer Björkmans bekanta (typ Kempe...) är ju ganska tvivelaktigt med tanke på att det bekostas av licenspengar. Men som underhållning är det ändå stort. Och i en bransch som är 100% subjektiv så kan man ju inte säga att någon tycker fel?

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag tror att anledningen till att musiken är mindre melodiös idag är att vi lever i ett jätte stressigt samhälle, där allt vi gör idag redan skulle varit klart igår. Man får inte må dåligt, för då måste man äta prozac.

För tog man det lugnt, drack en öl eller två och kanske tog något annat. Och då blev resultatet också något helt annat.

Link to comment
Dela på andra sajter

Postat (redigerat)

OffT: Ibland behöver man något med ena foten i något som är en bekant, och ena foten i det okända. Tillåt mig Nilsson att introducera Sabbathsväng, revolutionär aktivism och just det, rap

http://www.youtube.com/watch?v=MUaL1FnotRQ

OnT: Det är just det här jag menar jag menar. Enligt mig är exemplet ovan ett grymt exempel på en hit ur ett musikaliskt perspektiv. I och med att jag är rätt rocknischad så kommer såklart mina exempel från rocken och dess subgenrer, men dylika exempel borde finnas i alla genrer. Och jag tror att många människor fått sin musikalitet och musikintresse undertryckt pga det smala utrymme som ges för musik i dagens mainstreammedia.

RATM är super grymma, dock länge sedan jag hörde dom sist.

OffT: Ibland behöver man något med ena foten i något som är en bekant, och ena foten i det okända. Tillåt mig Nilsson att introducera Sabbathsväng, revolutionär aktivism och just det, rap

http://www.youtube.com/watch?v=MUaL1FnotRQ

OnT: Det är just det här jag menar jag menar. Enligt mig är exemplet ovan ett grymt exempel på en hit ur ett musikaliskt perspektiv. I och med att jag är rätt rocknischad så kommer såklart mina exempel från rocken och dess subgenrer, men dylika exempel borde finnas i alla genrer. Och jag tror att många människor fått sin musikalitet och musikintresse undertryckt pga det smala utrymme som ges för musik i dagens mainstreammedia.

RATM är super grymma, dock länge sedan jag hörde dom sist.

Redigerat av hellfog
Link to comment
Dela på andra sajter

Där har du nog svaret, musik behöver ju inte vara melodiös. Det ser ju lite olika ut i olika kulturer och genres, en del bygger mer på rytmer än andra.

Det beror sig helt enkelt på vad man är van vid. Det finns ju även musik som är ännu mer melodiös än den vi lyssnar på, genom att man har mer än tolv toner per oktav. Men för oss (i a f mig) så förstår man ju inte riktigt de melodierna, eftersom dom innehåller toner som uppfattas som falska.

Skivbolagen har ju annars börjat öka sina intäkter igen och Melodifestivalen är ju ändå väldigt uppskattat bland många. Man kan såklart tycka en hel del om Melodifestivalen, favorisering av Christer Björkmans bekanta (typ Kempe...) är ju ganska tvivelaktigt med tanke på att det bekostas av licenspengar. Men som underhållning är det ändå stort. Och i en bransch som är 100% subjektiv så kan man ju inte säga att någon tycker fel?

Jag håller med dig till 100%! Det är naturligtvis inte fel på någons musiksmak. Kanske är det bara jag som inte ansträngt mig tillräckligt när det gäller house, hip-hop, electro och allt vad det heter. Men jag har som kriterium att en låt ska låta bra från första stund, gärna de första 15-20 sekunder för att senare accelerera. Därför gillar jag inte ex melodifestival där det krävs massivs med genomlyssningar innan ngt fastnar. Faktum är att när de kör snabbreprisen så har jag redan glömt bort låtarna jag nyss hört. Att Melodifestivalen är populärt är ställt utom allt tvivel dock ska man inte likställa det med att den är bra. Alla jag känner tittar men ingen av dem gillar det de hör av låtarna. Att skivbolag börjar tjäna pengar igen är bra för musikutbudet, men det var ett bra tag sedan....

Link to comment
Dela på andra sajter

Apropå hiphop så älskar jag Timbuktus musik; förutom möjligtvis "Resten av ditt liv" som iofs har lite småkul text.

Dödsdansen från samma skiva skulle jag lätt kunna nominera som en av de fetaste låtarna inom svensk musik nånsin.

  • Gilla 1
Link to comment
Dela på andra sajter

När jag började lyssna på Beatles sa min far, som då uteslutande lyssnade på dragspelsmusik, att " - hur kan du lyssna på det där? Det är ju bara slammer och oljud!"

Din mossiga stofil tänkte jag för mig själv.

När min son började lyssna på rap hörde jag mig själv säga "hur kan du lyssna på det där? En massa bullshit med snodda slingor som andra gjort?" Det fick mig att börja fundera lite.

Det är väl så att musiken utvecklas mer än dess lyssnare? Man fastnar i sitt tidsfönster, där fönstrets storlek naturligtvis är individuellt. En del har fönstret på vid gavel och tar in det mesta som kreeras, och följer utvecklingen. Andra har en liten glipa som motsvarar spannet när de var 18-24 år, som de vårdar resten av sina liv.

I vissa fall har det säkert kopplingar till livsglädje, betigning alltså, typ Pavlovs hund. När man hör musiken från den tidsperiod man levde som intensivast så gillar man den typen av musik eftersom den är förknippad med positiva känslor. Det innebär att vi kommer att ha musikaftnar på ålderdomshemmen om 50-60 år där traktens dj kommer förbi och lirar den sortens musik.

En liten bräcklig gubbe kommer att rulla fram i sin stol och bakom syrgasmasken väsa fram till Dj:n - Har du nå't med *vääääs* 50 cent, fan asså, jag tycker att *väääs* han äger fett fortfarande...

Jag menar att vi får respektera att en del får nackspärr när fönstret står öppet, och andra börjar svettas när glipan är för liten. Det är individuellt och du kan aldrig övertyga den som svettas att det blir bättre om vi stänger fönster helt, och tvärtom. Sådana diskussioner slutar alltid med Hitler och Nazister, helt enligt Godwins lag. Vi är alla barn av vår tid och vår musik, mer eller mindre.

Jag har svårt att förstå en del musik, men jag skulle aldrig komma på tanken att dissa den eller dess lyssnare. Tänk om min pappa hade fått bestämma, då hade vi alla uteslutande lyssnat på dragspelsmusik....

  • Gilla 7
Link to comment
Dela på andra sajter

Nej, jag är inte alls ironisk men jag förstår att du uppfattar det som sådant från din synvinkel 🙂

Kan helt enkelt inte med sådan musik men jag vet att den är populär. Tror heller inte att det är en generationsfråga; jag gillar allt melodiöst, från gamla Edvan Persson låtar från 30-talet till Scorpions, Europe, m fl. Jag tycker bara att det är samma stuk på alla hip-hop låtar. Har bara lyckats träffa på en eller två jag har gillat under årens lopp...

vad tycker du om funk, soul, folk? hip-hop och rap kom väl inte direkt från pudelrock

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa ny...