Vintagegitarr eller nybyggd?

[Bonae]

Talade precis med min otroligt duktiga gitarreparatör som gav det tråkiga beskedet att min Martin D 16 RGT sannolikt lämnat in för gott. Det har under flera år varit problem med att locket "sjunker" p.g.a. svagheter och antagligen fel i dess konstruktion. Mycket har provats för att åtgärda detta men nu verkar det som sagt kört. Jag är inte första ägare på gitarren heller, så att gnälla hos Martin har man nog inte mycket för...

Hur som helst börjar jag inse att jag kommer tvingas införskaffa en ny gitarr och mina tankar har under lång tid kretsat kring en D 28. Jag älskar ljudet när de väl är inspelade och konstruktionen lär ju vara stabilare än en D 16 RGT. En ny sådan kostar runt 16 000... Vad jag också börjat fundera på - när man ändå ska investera stora pengar i en gitarr som ska funka många, många år - är om det kan vara värt att köpa en äldre gitarr av samma (eller liknande) modell. Dessvärre är jag väldigt dåligt insatt i detta med vintagegitarrer. Vad man lätt kan konstatera är att de snabbt blir dyrare ju äldre de är. Tittar man på Ebay t.ex. så kostar en som är byggt på 80-90 talet ungefär samma som en nybyggd. Är den byggd på 70-talet kostar den lite mer, på 60-talet mycket mer och på 50-talet hutlöst mycket (generellt sett alltså). Finns det något generellt man kan säga om byggkvalitén på gitarrerna under de olika perioderna eller handlar det uteslutande om värde utifrån ålder och antal exemplar som finns? Jag är inte intresserad av en antikvitet som man bara får titta på, utan en gitarr som låter bra och håller för att användas. Däremot ser jag gärna att den ökar i värde över tid! Någon som är lite insatt och vill ge en introduktion, eller någon som vet vart man kan börja leta för att skaffa kunskapen??

[Halkbi]

Tråkigt med din gamla gitarr, det är ju värsta som kan hända när ett inspelat instrument kastar in handduken. Men nu kan du ju få tillfälle att få tag i något ännu bättre som du vet kommer att hålla i framtiden. Lita inte blint på det jag skriver nedan, det är ju trots allt bara en 21-årings forumempiristiska kunskaper som redovisas.

Jag får för mig att det tar ett tag för ett idag nytt instrument att börja öka i värde (15, 20 år kanske?) just i och med att det tillverkats så mycket bra under i stort sett hela 1900-talet och att äldre alltid går först.

Det man kan säga om vintagegitarrer är att äldre gitarrer ofta tillverkades av trä som fått torka ordentligt, vilket gav ett finare ljud. När man sedan började massproducera instrument så räckte inte det torkade träet till och man började använda trä som inte var lika vältorkat, varpå instrumenten lät sämre (och i värsta fall fick en kortare livslängd då träet inte rört klart på sig före tillverkningen och kunde spricka vid förändrad luftfuktighet osv.) Akustiska instrument låter även bättre med tiden, men kan vara döda i tonen om de inte spelats regelbundet över en tid (har jag hört av en fiolbyggare.)

När det gäller gitarrer i den prisklass du tänker dig så är det nog dock ingen fara med vilket trä som använts vid tillverkningen. Vidare har jag hört gitarrister som snackar om att en gitarr som har 10 år på nacken är ett säkrare köp än en ny i och med att träet med största sannolikhet rört klart sig och ger därmed instrumentet en mycket lång livslängd om det bara konstruerats rätt (vilket jag antar att de flesta hi-end instrument sedan 90-talet har, vi har bättre grejer än någonsin idag.)

[Bonae]

Har kollat upp lite mer kring detta, specifikt vad gäller Martingitarrer. Tydligen var det så att Martin i början på 70-talet satte igång att tillverka gitarrer i långt mycket större skala än tidigare, varför Martingitarrer med samlarvärde i egentlig mening bara är de som tillverkades innan denna industrialisering av verksamheten. Dessutom sägs det att detta medförde en markant försämring av kvalitén på gitarrerna och att en nyligen tillverkad Martin därför sannolikt håller bättre standard än en från 70-talet. Det betyder dock inte att alla gitarrer var dåliga och - som du skriver - en gitarr som visat sig värdig i ett par decenier kommer säkert hålla även fortsättningsvis. M.a.o. man kanske inte riskerar att råka ut för samma sak som jag med min D16... Utöver det tycker jag att man ofta hör att D 28 och andra gitarrer som inte har skalloperade ribbor behöver en lång tids inspelning innan de låter riktigt bra. Således - vill man ha en "riktig" vintagemartin så är det 60-talet och tidigare som gäller. Dessa är ju redan så mycket dyrare att jag nog helt enkelt får ge upp den tanken.

[evilrocker]

Har själv funderat på det där, men kom inte fram till vad jag själv skulle få ut av att något i min studio är vintage...?

[Starsailor]

Alltid trist när gamla "kompisar" ger upp/lämnar in. 😕

Jag tycker du ska lyfta frågan här också: http://ackegura.proboards.com/

Det finns många som är duktiga på akustiska instrument där. Hoppas det löser sig på ett bra sätt.

[red_house_painter]

först tycker jag du ska gå till en annan reparatör också för att snabbt slänga ett öga på dem. d16 är väl där gränsen går för vad JAG tycker man ska kolla in och vad som är värt att reparera. för dyrt kan det bli. men värt om du älskar gitarren.

det som händer med äldre gitarrer är väl att träet torkar lite och ger en "naturligare akustisk" ton. sen är det precis som alla instrument. gamla instrument behöver inte alltid betyda bättre. olika ex kan skilja sig mycket!

jag har en nyare gibson country western från 2002 kanske? som låter underbart men betydligt sämre än den hummingbirden från 68 som finns i studion. den är dock sjukt jobbig att spela på. sen vill man kanske inte alltid ha ett orginal ute på vägarna. men av min erfarenhet så gör martin (från d18) bättre kvalitativa produkter än vad gibson gör i samma prisklass. tror jag provat 15st j45or innan jag valde något annat. har dock provat 2 olika j45or som är gudabra! men men.. kostade lite mer också....

gillar du martingrejen så bör du kolla in collings. de kanske också har något för 18000. D28 låter iallafall bättre än en HD28 i mina öron. ibland kan jag dock tycka man vinner på att skaffa en lite använd acke så man vet vad man har att förvänta sig om ett par år. min country western har precis börjat låta bra.

[Bonae]

Nä, i praktiken tillför det ju egentligen inte någonting i sig att instrumenten man spelar på kan kallas vintage och är svindyra om man skulle kunna få ett nyare, massproducerat instrument som är lika bra för en bråkdel av pengarna. Det är väl ren materialism och ha-begär, antar jag.

Jag har i ett tidigare skede varit runt till alla jag kan komma och tänka på som kan någonting om gitarrer i Göteborg. Har fått råd om allt från att min D16 bara behöver en rejäl återfuktning till att det inte är mycket annat att göra än att "råka" tappa den i golvet och ringa försäkringsbolaget. Den jag litar mest på och som verkligen ansträngt sig för att få ordning på guran (Gitarren, på Skanstorget) börjar nu också låta väldigt uppgiven om vad man mer kan göra.

Till de goda nyheterna: I min jakt på en "lagom" begagnad D28 snubblade jag istället över en Guild D-55 som jag snabbt gjorde affär på. En gitarr jag suktat efter i många år. Låter fantastiskt bra (och starkt) över hela registret. Enda som är ovant är den ganska breda halsen... Så kan det också gå. Kontentan är iaf. att jag är väldigt nöjd!

[Echobrain]

..var på väg att tipsa om Gitarrmakaren på Kastellgatan, strax ovan Gitarren på Skanstorget, men såg nu att du slått till på en ny gura. Vill du ändå höra med ytterligare en duktig yrkesman gällande din Martin, så hör med Åke på just Gitarrmakaren.