Varför väljer du t.ex. a-major och inte d-major?

[Demonproducenten]

Den intressanta frågan är om det finns de som tror att ens förmåga att skriva – komponera – "bättre" musik står i proportion till ens musikteoretiska kunskaper.

Det om något måste väl i sådant fall vara ett missförstånd.

kära vallé - varför måste det vara det?

om någon upplever själv att ens förmåga att komponera har blivit bättre efter att man ökat sina musikteoretiska kunskaper - vem är du att säga att så inte är fallet?

[Valle]

varför sätter du "eller" mellan dom två?

Därför att min frågemening är konstruerad så att den söker varför man började musicera; det vill säga, antingen eller. Tycker du att ett och hade varit bättre?

den intressanta frågan är snarare varför man fortsätter

är det för att du vill vara som dina förebilder?

Det där är något helt annat. Då har vi passerat "började" och börjar tro lite mer om oss själva, ibland lite i överkant, till exempel att vi är unika och har kommit på en alldeles egen stil och att vi minsann aaaldrig ska göra/spela något annat än vi själva vill. Vi har sett exempel på någon oerfaren forummedlem som (i skrivande stund ännu) befinner sig på det stadiet.

Men ja, jag fortsatte för att jag hoppades kunna bli framgångsrik artist, ha mycket pengar, knark och brudar. Men givetvis var det kul också; hade det inte varit det så hade jag valt ett annat karriärsmål. Men likförbannat hade jag velat bli framgångsrik inom det med (inte nödvändigtvis i knark och brudar räknat).

Idag fortsätter jag enbart för att jag inte kan lägga av med eländet. Tro mig, hade jag kunnat hade jag lagt av.

Oavsett, så är det erkännandet eller (OK med eller där, eller?) det att "leva upp till mitt senaste verk" som gör att vi fortsätter. "Kul" är irrelevant eftersom det är en given förutsättning. Jag tror att vi båda är överens här.

Redigerat 11 december 2012 av Valle

[Valle]

kära vallé - varför måste det vara det?

om någon upplever själv att ens förmåga att komponera har blivit bättre efter att man ökat sina musikteoretiska kunskaper - vem är du att säga att så inte är fallet?

Nä, det är ju klart. Om du skulle ha den egenföreställningen att kvaliteten på dina kompositioner ökar i samma grad som dina kunskaper i musikteori ökar, vem är då jag att tala om för dig att du har fel...

Är det det du tror då, att kvaliteten på dina kompositioner ökar i samma grad som dina kunskaper i musikteori ökar?

För ordningens skull: Kom ihåg att jag i tråden konsekvent försöker skilja på "förmåga att komponera [bättre]" (som du talar om), och själva kvaliteten på kompositionerna. (Om du har missat detta och gör en JJ där du vill att jag ska utveckla, förbered dig på att jag bara kommer att länka dig till inläggen.)

[Hipsterloffot (oregistrerad)]

Oh well, you can't win them all.

Men försöka går tydligen.

[Valle]

Men försöka går tydligen.

Jag tror du misstolkar metaforens betydelse.

[Neosus]

Valle! För några sidor sedan tyckte du det var "skitroligt" med musik och nu vill du helst slippa skiten... Det tolkar jag bara på ett sätt nämligen att du är otroligt jävla bitter.

Jag förstår det..

[cborg]

Hello kylistar!

Jag väljer också skalor eller grundtoner utifrån vad som redan har sagts om t.ex. att anpassa till sång-spannet.

Men det är ibland också en del av den kreativa processen.

Några exempel kan vara: Ibland tycker jag vissa ackord klingar bättre i låten om man tar dem på ett annat sätt. Jag kanske måste flytta för att basen ibland hamnar för högt eller för djupt och jag vill att den skall vända eller flytta en oktav vid vissa punkter. Man kan stämma in bastrumma eller "pukor/toms" (elektroniska för mig) till låten och jag stämmer då låten till ljuden. Vissa ljud harmonierar eller resonerar med andra bättre vid vissa toner och då får jag lägga skalan till det. Ibland börjar jag med skalor jag är ovan vid att spela för att få lite ny inspiration.

Att byta skala kan alltså både vara en efterkonstruktion såväl som en anpassning eller medvetet val i skapandet.

Jag är inte så bra på det musikteoretiska så jag förenklar med det jag kan så klart.

Men jag kan inte se någon nackdel med att kunna mer och försöka leta vägar i det utan snarare tvärtom.

Ofta breddar det paletten, ger ny inspiration och nya idéer. Det har det nästan alltid gjort för mig.

Sen att det dyker upp "du ska inte tro att du blir bättre bara för att ... bla bla" tycker jag är jante-skitsnack så lyssna inte på det. Testa själv. Ibland ger det inget, ibland öppnar det upp nya vägar. Det brukar vara väldigt individuellt.

Det bästa med att göra egen musik är att man får göra precis som man själv vill! 🙂

edit: Skriver som en kratta ...

Redigerat 11 december 2012 av cborg

[Valle]

Valle! För några sidor sedan tyckte du det var "skitroligt" med musik och nu vill du helst slippa skiten... Det tolkar jag bara på ett sätt nämligen att du är otroligt jävla bitter.

Jag förstår det..

Nej, du förstår inte alls.

Det är för att jag tycker det är skitroligt som jag försätter med eländet. Annars hade jag lagt av. Vilket jag också har nämnt tidigare (du är bara en aning för selektiv i din läsning).

[Neosus]

.. Idag fortsätter jag enbart för att jag inte kan lägga av med eländet. Tro mig, hade jag kunnat hade jag lagt av..

Varför skriver du sådär då?

[Valle]

Varför skriver du sådär då?

För att jag menar det.

[mixopenta]

För några år sedan (läs, typ 15-16 år sedan), gick det en serie program på SVT, som var något slags musikanalytiskt kultur program (fråga mig inte vad det hette).

Värden var en pianist, som visade olika tankesätt bakom klassiska verk, och ett avsnitt som satte sig i huvudet på mig, och som jag tyckte var ganska fascinerande, var spekulationen i varför Beethoven hade valt just C#m till månskenssonaten. Den här pianisten förklarade att den vedertagna teorin var på grund av att C#m låter mycket mer ödesmättat och oroande än t ex Cm.

Han spelade en bit av stycket i båda tonarterna (C#m och Cm), och ta mig tusan tyckte jag mig höra en markant skillnad. Cm lät mycket varmare och mjukare, medan C#m gav en mer spänd/orolig stämning.

Jag vet inte om jag bara blev påverkad av vad han sa, men det gjorde iallafall starkt intryck på mig.

[Signia]

Han spelade en bit av stycket i båda tonarterna (C#m och Cm), och ta mig tusan tyckte jag mig höra en markant skillnad. Cm lät mycket varmare och mjukare, medan C#m gav en mer spänd/orolig stämning.

Jag vet inte om jag bara blev påverkad av vad han sa, men det gjorde iallafall starkt intryck på mig.

I hear you 🙂 Olika skalor från grekernas/pytagoras tankesätt är ju även döpta efter olika folkslag, etniska grupper o kulturer, för deras lynne, mentalitet, livsinställning.

Dorerna t.ex. sägs ha varit lite djupsinniga, mörka, ett ödesfruktande svårmod - när dom inte krigade o jävlades i alla fall. Harmonik på dorisk skala låter lite så. Så det ligger mycket i det där, lång historia bakom med 🙂

[Valle]

Sen att det dyker upp "du ska inte tro att du blir bättre bara för att ... bla bla" tycker jag är jante-skitsnack så lyssna inte på det.

Hur kan du veta det så säkert om du nu samtidigt medger att du "inte [är] så bra på det musikteoretiska"?

[Claes Holmerup]

För några år sedan (läs, typ 15-16 år sedan), gick det en serie program på SVT, som var något slags musikanalytiskt kultur program (fråga mig inte vad det hette).

Värden var en pianist, som visade olika tankesätt bakom klassiska verk, och ett avsnitt som satte sig i huvudet på mig, och som jag tyckte var ganska fascinerande, var spekulationen i varför Beethoven hade valt just C#m till månskenssonaten. Den här pianisten förklarade att den vedertagna teorin var på grund av att C#m låter mycket mer ödesmättat och oroande än t ex Cm.

Han spelade en bit av stycket i båda tonarterna (C#m och Cm), och ta mig tusan tyckte jag mig höra en markant skillnad. Cm lät mycket varmare och mjukare, medan C#m gav en mer spänd/orolig stämning.

Jag vet inte om jag bara blev påverkad av vad han sa, men det gjorde iallafall starkt intryck på mig.

Det är säkert en del placebo eftersom han hade sagt så, men säkert en del verklighet också.

Problemet är väl att om det hade varit ett annat piano eller ett helt annat instrument, så kunde det mycket väl ha klingat annorlunda, så att det ändå var Cm som passade bäst då...

[Neosus]

Det är säkert en del placebo eftersom han hade sagt så, men säkert en del verklighet också.

Problemet är väl att om det hade varit ett annat piano eller ett helt annat instrument, så kunde det mycket väl ha klingat annorlunda, så att det ändå var Cm som passade bäst då...

Så då kunde Cm lika gärna vara placebo egentligen. Eller hur?

Tvärtomklubben härjar fritt..

[mixopenta]

Ibland tycker jag mig märka att en låt som jag av en eller annan anledning måste ändra tonart på - om så bara ett tonsteg upp eller ner, kan förlora lite i 'mood' beroende på var den hamnar. Så en gnutta "fysisk" inverkan från tonart tror jag existerar. Och detta med användning av enbart synthar.

Det har t om hänt att jag har känt att jag måste skrota en låt, för det funkade inte alls med annan tonart än den den skrevs/gjordes i (fast det kanske säger mer om låtkvaliteten än tonarternas inverkan) 😳😄

[Claes Holmerup]

Det är säkert en del placebo eftersom han hade sagt så, men säkert en del verklighet också.

Problemet är väl att om det hade varit ett annat piano eller ett helt annat instrument, så kunde det mycket väl ha klingat annorlunda, så att det ändå var Cm som passade bäst då...

Så då kunde Cm lika gärna vara placebo egentligen. Eller hur?

Tvärtomklubben härjar fritt..

Jag menar att det i högre grad kan handla om placebo om man får reda på att det ska vara på ett visst sätt. Sedan lyssnar man och hör att det är skillnad, men man har ju redan fått en förutfattad mening som ställer till det för objektiviteten. Om man hade lyssnat förutsättningslöst och jämfört olika tonlägen så hade man antagigen inte använt samma ord för skillnaden.

Det är som den gamla slitna diskussionen om "rörvärme". Alla "vet" att rör låter "varmare" eftersom de har läst och hört det beskrivas på det sättet, men i själva verket, så är det oftast transformatorer som ger den kraftigare färgningen som folk tror är rörfärgning, medan rörfärgningen i själva verket är ganska subtil - och t o m kan vara lika transparent som transistorer, om konstruktionen är gjord för att vara transparent.

[Neosus]

Jag menar att det i högre grad kan handla om placebo om man får reda på att det ska vara på ett visst sätt. Sedan lyssnar man och hör att det är skillnad, men man har ju redan fått en förutfattad mening som ställer till det för objektiviteten. Om man hade lyssnat förutsättningslöst och jämfört olika tonlägen så hade man antagigen inte använt samma ord för skillnaden.

Det är som den gamla slitna diskussionen om "rörvärme". Alla "vet" att rör låter "varmare" eftersom de har läst och hört det beskrivas på det sättet, men i själva verket, så är det oftast transformatorer som ger den kraftigare färgningen som folk tror är rörfärgning, medan rörfärgningen i själva verket är ganska subtil - och t o m kan vara lika transparent som transistorer, om konstruktionen är gjord för att vara transparent.

Jo jag håller med om att det andra säger blir automagiskt till en given regel bara för att han/hon säger det... Men om man tycker att det låter bättre i en annan tonart etc så tycker man ju det. Som mixopenta till exempel...

Och det där med rörvärme.. så håller jag med dig till fullo... mest för att det är du som säger det. 🤪

...men om man faktiskt tycker att det låter bättre med "rörvärme" vem är du att förneka detta?

Skulle det isåfall vara placebo?

[Demonproducenten]

För ordningens skull: Kom ihåg att jag i tråden konsekvent försöker skilja på "förmåga att komponera [bättre]" (som du talar om), och själva kvaliteten på kompositionerna. (Om du har missat detta och gör en JJ där du vill att jag ska utveckla, förbered dig på att jag bara kommer att länka dig till inläggen.)

om man (inte jag för jag komponerar intet) anser att ens förmåga att komponera gör avtryck i kvaliteten på kompositionerna man gör - vad är poängen att skilja på det?

[Linus]

Debatten som drivs här är så trög att jag knappt orkar med den. Resonemangen är lite som "Cyklar du bättre för att du har cykelstyre eller kan du cykla bra lika som mig som inte håller i styret?"

[Demonproducenten]

Därför att min frågemening är konstruerad så att den söker varför man började musicera; det vill säga, antingen eller. Tycker du att ett och hade varit bättre?

jag tycker att begränsningen till "antingen eller" är alldeles förenklad och alldeles för färgad av din egen upplevelse

för många andra utesluter säkert inte det ena det andra

lika lite som man måste välja antingen sol å badsemester ELLER att titta på ruiner

[Valle]

För några år sedan (läs, typ 15-16 år sedan), gick det en serie program på SVT, som var något slags musikanalytiskt kultur program (fråga mig inte vad det hette).

Värden var en pianist, som visade olika tankesätt bakom klassiska verk, och ett avsnitt som satte sig i huvudet på mig, och som jag tyckte var ganska fascinerande, var spekulationen i varför Beethoven hade valt just C#m till månskenssonaten. Den här pianisten förklarade att den vedertagna teorin var på grund av att C#m låter mycket mer ödesmättat och oroande än t ex Cm.

Han spelade en bit av stycket i båda tonarterna (C#m och Cm), och ta mig tusan tyckte jag mig höra en markant skillnad. Cm lät mycket varmare och mjukare, medan C#m gav en mer spänd/orolig stämning.

Jag vet inte om jag bara blev påverkad av vad han sa, men det gjorde iallafall starkt intryck på mig.

Hmmm... Gick den inte i Gbm? Jag vet inte...

Jag tror dig. Dock bara till den nivån att Cm skulle låta "behagligare" på något sätt; det där med att det skulle låta "mycket mer ödesmättat och oroande" låter lite väl nässpetsigt. For all we all care kunde ju Beethoven ha en böjelse för att slå an svarta tangenter.

En eggande tanke är också: Om värden/pianisten hade spelat låten i C#m respektive Dm... är det orimligt att vi hade "upplevt" C#m som mer "varmare och mjukare" då?

[Claes Holmerup]

Jo jag håller med om att det andra säger blir automagiskt till en given regel bara för att han/hon säger det... Men om man tycker att det låter bättre i en annan tonart etc så tycker man ju det. Som mixopenta till exempel...

Absolut! Vår skala är ju alltid en kompromiss, så ackorden kan klinga olika beroende på hur och var man spelar dem. Blandar vi sedan in piano, så finns det mellan 1 och 3 strängar per ton, så där kommer ännu fler parametrar in i klangen...

Och det där med rörvärme.. så håller jag med dig till fullo... mest för att det är du som säger det. 🤪

😆

...men om man faktiskt tycker att det låter bättre med "rörvärme" vem är du att förneka detta?

Skulle det isåfall vara placebo?

Om man tycker att det låter bättre så tycker man ju det och det kan egentligen ingen annan ha några synpunkter på - men det kan ibland vara bra att veta varför, så att man inte sprider felaktig info om vad det är som skapar soundet...

- och nu bet jag mig själv i svansen, eftersom man kan vända det till att gälla musikteori också, men det bjuder jag på... 😉

Redigerat 11 december 2012 av Claes

[Demonproducenten]

...men om man faktiskt tycker att det låter bättre med "rörvärme" vem är du att förneka detta?

Skulle det isåfall vara placebo?

nej det skulle isf vara en missuppfattning om vad som orsakade "värmen" - som claes sa

[Demonproducenten]

Debatten som drivs här är så trög att jag knappt orkar med den. Resonemangen är lite som "Cyklar du bättre för att du har cykelstyre eller kan du cykla bra lika som mig som inte håller i styret?"

du ela en tomte du...

[Neosus]

Om man tycker att det låter bättre så tycker man ju det och det kan egentligen ingen annan ha några synpunkter på - men det kan ibland vara bra att veta varför, så att man inte sprider felaktig info om vad det är som skapar soundet...

- och nu bet jag mig själv i svansen, eftersom man kan vända det till att gälla musikteori också, men det bjuder jag på... 😉

Så vad det gäller info gällande musikteori har du full koll på?

😉

[Valle]

om man (inte jag för jag komponerar intet) anser att ens förmåga att komponera gör avtryck i kvaliteten på kompositionerna man gör - vad är poängen att skilja på det?

Ingen aning. Jag är rädd för att jag inte förstår din fråga riktigt.

Jag menar: en kompositörs kvalitet på hans verk står inte i proportion till hur stora musikteoretiska kunskaper han har. Men som jag också sa: Om du skulle ha den egenföreställningen att kvaliteten på dina kompositioner ökar i samma grad som dina kunskaper i musikteori ökar, vem är då jag att tala om för dig att du har fel... (precis som du var inne på)

Därför frågar jag dig igen:

Är det det du tror då, att kvaliteten på en kompositörs kompositioner ökar i samma grad som hans kunskaper i musikteori ökar?

jag tycker att begränsningen till "antingen eller" är alldeles förenklad och alldeles för färgad av din egen upplevelse

för många andra utesluter säkert inte det ena det andra

OK, vilka andra skäl vill du lägga till till att man BÖRJAR (tar första steget) musicera?

[Demonproducenten]

Ingen aning. Jag är rädd för att jag inte förstår din fråga riktigt.

malmoe - we have a problem

Är det det du tror då, att kvaliteten på en kompositörs kompositioner ökar i samma grad som hans kunskaper i musikteori ökar?

jag tror till skillnad från dig att det absolut kan påverka även om det inte behöver vara ett måste eller att det står i direkt proportion till varann

men snygg fint 😉

OK, vilka andra skäl vill du lägga till till att man BÖRJAR (tar första steget) musicera?

man fick en gitarr i julklapp

man blev inskriven i musikskolan

man upptäckte att det var kul att spela när man övertalades att testa polarens trumset

[Valle]

Debatten som drivs här är så trög att jag knappt orkar med den.

Sååå... vad var poängen med det? Visa hur stark du är som egentligen inte orkar men som minsann kan tillföra ämnet precis lika lite som de inlägg du syftar till som tröga?

OK, du är stark!

[Linus]

Sååå... vad var poängen med det?

Ingen förstår den andra parten och hävdar sin rätt med diverse härskartekniker. Ni kommer ingen vart, vägrar ge upp och tråden lär fortsätta så här.