Varför väljer du t.ex. a-major och inte d-major?

[SadamJR]

Det är inte alls idiotiskt. Det finns anledningar till varför man noterar instrumenten olika.

Vilka då?

[Signia]

Barytonsax t.ex. noteras tretton halvtoner över tonen den verkligen klingar i. Förstå hur otroligt mycket hjälplinjer det skulle vara hela tiden om man noterade klingande, för att inte nämna kontrabas 🙂

För de flesta blåsinstrument så är det konen, borrningen av stycket och akustiska egenskaperna från det som gör att man spelar i en annan tonalitets-sfär. Att lära ut till en trumpet att Bb egentligen heter C, då hamnar hela trumpetarens tänk - i form av övertoner osv - åt helsike. Det skulle bli som om man kastade om ordningen på alla toner på pianot till (nästan) huller om buller.

[SadamJR]

Tur att man inte spelar trumpet då.

[hellfog]

Jag har varit sugen på att lära mig läsa noter, för att kunna spela vilka stycken som helst, utan att behöva ta ut dom på gehör. Dock verkar jobbit att lära sig, sen vet inte om jag tycker allt verkar logiskt heller själva not systemet.

[Erik dP]

Jag har för mig förklaringen jag fick var att man använde samma namn för samma grepp på klarinett, altsax, tenorsax. Tex A. Det skulle vara enklare så.

[Guitar Nilsson]

Ett A är alltid ett A - men vissa instrument skrivs idiotiskt nog annorlunda på notbladen (så kul är teorin där... 😉).

Ungefär lika smart som att vi använder det metriska systemet medan amerikanerna använder tumstorlekar på allt.

Så är det med noter till kontrabas. Stendumt, nästan alla noter sitter på hjälplinjer nedanför de normala.

När jag började spela var det kontrabas, noter o klassisk musik som Våroffer jag spelade....

[Signia]

När jag började spela var det kontrabas, noter o klassisk musik som Våroffer jag spelade....

Började ni lira Våroffer som nya?? Shit .. fet överkurs direkt 🙂

[pme (oregistrerad)]

Barytonsax t.ex. noteras tretton halvtoner över tonen den verkligen klingar i. Förstå hur otroligt mycket hjälplinjer det skulle vara hela tiden om man noterade klingande, för att inte nämna kontrabas 🙂

För de flesta blåsinstrument så är det konen, borrningen av stycket och akustiska egenskaperna från det som gör att man spelar i en annan tonalitets-sfär. Att lära ut till en trumpet att Bb egentligen heter C, då hamnar hela trumpetarens tänk - i form av övertoner osv - åt helsike. Det skulle bli som om man kastade om ordningen på alla toner på pianot till (nästan) huller om buller.

Det är så idiotiskt att man tar sig för pannan. De ska naturligtvis ha egen clav. Noteras det med g-clav så ska det spelas så. Vill de ha 13 halvtoner och en upp-och-ner vänd skala så är väl det OK. Men den ska då noteras på ett eget sätt.

[van Caine]

Mina två cent:

Jag har alltid spelat och jobbat på gehör. Att lära sig harmonisk teori skrämde mig lite i början då jag var rädd att spela mindre på känsla och bli för bekväm, och när jag blev bättre och började jobba med musik och som producent insåg jag att det i vilket fall som helst var enklare att kommunicera med musiker genom att använda andra termer eller sjunga de delar jag tyckte behövde förbättras eller förändras, med de önskade bitarna betonade. På så sätt kunde jag snacka effektivt med vem som helt oavsett kunskaper.

Nu för tiden vet jag med säkerhet att jag skulle jobba på ren känsla oavsett vilket, så då spelar harmoniska kunskaper ingen som helst roll ändå. Jag arbetar på rent gehör och känner inte att det sinkar mig det minsta.

Jag menar att erkännande och prestige alltid är ett skäl (som sagt, med få undantag). Det där med att det "är kul" är egentligen jävligt fånigt att ange som skäl. Klart att det måste vara kul att hålla på med musik för att man ska orka hålla på med skiten.

Men fundera på om vi verkligen (som unga och bekymmersfria) började musicera "för att det var kul", eller för att vi faktiskt "ville vara" som våra förebilder.

Tillåt mig fräckheten att citera mig själv:

1. Det finns, enligt min mening, endast ett (1) läge då prestige inte existerar i sammanhanget — och det är när man skapar helt i sin ensamhet och aldrig någonsin visar resultatet för någon. Inte för någon!

2. Så fort man frågar andra om "vad de tycker" (om det så bara är flickvännen etc), eller om man offentliggör sina verk och sedan anpassar sitt fortsatta arbete efter lyssnarnas reaktioner, krav och förväntningar så uppstår per automatik prestige som en del av ens musicerande/skapande.

Jag förstår hur du menar, och det finns utan tvekan en grym massa prestige (prestige min definition: Självhävdelse. Kan även betyda berömmelse, man jag håller sällan med om den definitionen) inom skapande, men jag tycker framför allt det gäller de rent performance-mässiga delarna, exempelvis scen-musiker och skådespelare.

Själv ser jag mig som en kommersiell konstnär. Musiken gjorde jag helt och hållet som jag ville själv, dock givetvis i samarbete med de övriga musikerna i banden jag spelade i när jag gjorde så, och även om vi/jag (mycket solo) spelade mycket ute så förväntade jag mig att publiken skulle ha glömt bort det dagen efter och inte bry sig om vem jag var som person. Vilket passade min fint, jag skulle aldrig någonsin vela bli "kändis". Men som sound designer, klippare, och i visst mått regissör så ser jag publikens reaktion som hela målet, det var största orsaken att jag blev sounddesigner från första början faktiskt. Psykologi är ett av mina största intressen, och ljudeffekter samt ljudbilden är inget som någon i praktiken någonsin lägger märke till, exempelvis skottljud och lasersvärd undantaget, men det påverkar nåt sjukt mycket på sätt som folk väldigt sällan är medvetna om.

Som så har jag aldrig någonsin varit intresserad av att vara som någon annan. Även om jag är ett stort fan av exempelvis grupperna Kraftwerk och Skinny Puppy så har jag aldrig haft nåt intresse av att följa i deras spår, och även om jag älskar filmer ljudlagda av exempelvis Ben Burrt (Star Wars/Wall-E) eller Per Hallberg (Bourne Ultimatum/Gladiator) så har min egen stil inget gemensamt med dem. Jag är mer maximalistisk.

För att kortfatta min åsikt så är det väldigt hälsosamt att ha ett gott rykte och vara välkänd inom branschen, svårt att få jobb annars, och om nån jävel försöker ta credit för mitt jobb skas det få se på fan...men jag är väl så tillfreds med att folk sällan känner igen mig på stan. När jag varit ute och turnerat med olika filmer på konvent och festivaler eller spelat live och hängt efteråt så har det roliga varit att träffa allt skojigt folk och diskutera livets väsentligheter (film, spel och musik) :-)

Det är inte alls idiotiskt. Det finns anledningar till varför man noterar instrumenten olika.

Which is? 440Hz borde vara A på alla instrument...

[van Caine]

Barytonsax t.ex. noteras tretton halvtoner över tonen den verkligen klingar i. Förstå hur otroligt mycket hjälplinjer det skulle vara hela tiden om man noterade klingande, för att inte nämna kontrabas 🙂

För de flesta blåsinstrument så är det konen, borrningen av stycket och akustiska egenskaperna från det som gör att man spelar i en annan tonalitets-sfär. Att lära ut till en trumpet att Bb egentligen heter C, då hamnar hela trumpetarens tänk - i form av övertoner osv - åt helsike. Det skulle bli som om man kastade om ordningen på alla toner på pianot till (nästan) huller om buller.

Aha! Oki, ser logiken, men jag håller med tidigare talare om att det hade vart enklare att lägga till nån annan variant av klav i noterna istället!

[GeorgieFree]

det där med färger var en bra liknelse. Jag kan börja med en låt och ta ett ackord som jag inte använt på länge som start och sen få fram en känsla på det och sen byggs melodin åt olika håll. Ibland är det Am och ibland blir det s a s grundackordet. Men ibland är det Am och det är inte grundackordet utan det visar sig senare att C är grundackordet, ibland blir det D och A men att just det där Am råkar finnas på ett speciellt ställe i melodin.

Jag skriver således inte linjärt från början till slut, utan melodier o harmonier i segment, och jag vet inte från början om det är en vers eller stick eller chorus jag skrivit. Ibland har en färdig låt extremt hookiga refränger OCH vers och då har det hänt att jag delat låten i 2 och skrivit nya versmelodier till de båda delarna, dvs använt det första låtens versmelodi som refräng i en ny låt.

Sen kan det pockså vara så att när en låt e klar är det i fel pitch för artisten och måste sänkas eller höjas och då blir det ju ett nytt grundackord igen.

så går det till för mig, en har man en upsjö av olika infallsvinklar att starta en ny låt, som inte är ackordbaserat utan t.ex en trumrytm eller en textbaserad infallsvinkel.

[GeorgieFree]

färgliknelsen glömde jag: . jag börjar med att måla en blå fläck, men jag vet inte om det kommer bli himlen eller en del av ett blått staket eller örat på en elefant....eller om jag blandar in lite gult så blå fläcken blir grönblå

Redigerat 9 december 2012 av GeorgieFree

[skonare]

Lära sig hantera kvintcirkeln så man kan transponera snabbt och enkelt dit man känner att det känns gott, sen är det bara att köra!

[axeman]

Jag tycker det finns ganska många bra svar på ursprungsfrågan: Man väljer tonart för att sångaren ska låta så bra som möjligt, för att gitarrerna ska låta så feta som möjligt i en hårdrockslåt (flytta ett riff från A till E eller t o m C, så blir det ju helt olika karaktär på låtarna) eller för att ackordvända låter extra snygg i en viss tonart på ackgitarr. Ganska godtyckligt m a o, i alla fall när det kommer till popmusik. Klassiskt/konstmusik är en annan femma... 🙂

Gällande musikteorins vara eller inte vara så verkar det över lag finnas ett stort missförstånd om vad musikteori faktiskt är. Musikteori är mer än bara noter och ackord. Musikteori är skalor, ackords relation till varandra, vilka toner som hör hemma i vilka ackord, vilka skalor som är relaterade till olika ackord och det är faktiskt inte alls dumt att kunna. Musikteori kan låta tråkigt, att tänka att "nu leder tonikan till subdominanten till tonikaparallellen till dominanten" men när man väl kan det så är det inget som är i vägen. Det blir någonting naturligt och musikteorin, när den sätter sig i bakhuvudet, gör det mycket enklare att höra en melodi i huvudet och veta vilka ackord som man bör spela. Det blir som en mall som till skillnad från vad många anser om musikteori gör det enklare att skapa. Man slipper mycket letande efter "rätt" ackord och skapandeprocessen blir mer naturlig.

Jag har också mött många duktiga låtskrivare som inte kan "formell" musikteori, men när man pratar med dem så förstår man att de har skapat sitt eget sätt att förstår musik. De har skapat sin egen musikteori. En musikteori som inte går att använda för att kommunicera med andra musiker, men det är likväl ett system för att förstå. Och det är väl egentligen vad det handlar om: Att lära sig förstå musik och skapa sig en mall för hur musik fungerar.

[van Caine]

Jag har också mött många duktiga låtskrivare som inte kan "formell" musikteori, men när man pratar med dem så förstår man att de har skapat sitt eget sätt att förstår musik. De har skapat sin egen musikteori. En musikteori som inte går att använda för att kommunicera med andra musiker, men det är likväl ett system för att förstå. Och det är väl egentligen vad det handlar om: Att lära sig förstå musik och skapa sig en mall för hur musik fungerar.

Sant, det måste finns en grundläggande förståelse baserat på känsla för hur det fungerar! :-)

[gbgolle]

fafaaffa

Redigerat 10 december 2012 av gbgolle

[belial]

Det är inte riktigt så jag resonerar. Utan:

Alla (med få undantag) gör musik för att nära fåfängan och vinna prestige. Allt annat är skitsnack!

Det finns inget mer som låter så patetiskt som när folk säger att de endast skriver för sina egna sinnen, sina egna begär, utan någon som helst påverkan utifrån. Bara för att sedan visa sig vilja ha "feedback och input" på det de har skrivit.

Varför det? kan man ju då undra. Sket "du" inte alldeles nyss i vad andra tyckte? Eller är "du" fåfäng och prestigekåt trots allt "din" jävla hycklare?

Ja du valle, du verkar ha väldiga problem med människor som inte fyller din bild av vad som är rätt och fel eller varför man gör något.

Att du tycker att det är skitsnack får stå för dig men du vet tydligen väldigt lite om människor, du har liksom fel på alla punkter i detta inlägg.

Jag och flera som jag känner gör just musik för sin egen skull, jag låter inte andra lyssna på det, det hamnar inte på nätet för bekräftelse och du skulle aldrig få höra nåt av det men det är för att jag gör musiken för min egen skull och min egen tillfredställelse inget annat. Varför undrar väl du och andra, ja av den simpla orsaken att jag kan, och vill, att jag inte publicerar musiken har inget med att den skulle vara dålig eller inte kunna säljas, jag har bara inget intresse av att få andras bekräftelse på vad jag kan och inte kan, det är helt ointressant för mig, jag så att säga tillfredställer mig själv med musik som jag inte kan hitta av andra artister och gör den då själv. nu får du skälla på mig med vilket antagligen har nån verkan på dig vilket man undrar hur mycket energi du orkar lägga på andra människor istället för att vara trevlig och ha ett trevligt liv.

så nu kan du också dra åt helvete. 🙂

[Guitar Nilsson]

Började ni lira Våroffer som nya?? Shit .. fet överkurs direkt 🙂

Det blev så att jag började spela ståbas i en sorts musikcirkel med violiner mm, de andra var väl i åldrarna 60 - 80 år. Jag var ca 14 och var långhårig ända nedanför svångremmen. Men sen jag tagit ut förenklade basstämmor via noterna blev det snart att jag spelade på gehör, noterna yittade jag bara i om jag gick bet. Vi spelade även Raindrops keeps falling on my head, Det där var för över 40 år sen. Nyss spelade jag på en tillställning där en av förste fiolspelarna från den tiden också spelade, nu var han några år över 90 och spelar för fullt runt om i hela kommunen, och han cyklar alltid till spelningarna, även om det är 20 grader kallt. Utan mössa... Vi spelade nån vals tillsammans nu, det var rörande...

[Valle]

Ja du valle, du verkar ha väldiga problem med människor som inte fyller din bild av vad som är rätt och fel eller varför man gör något.

Att du tycker att det är skitsnack får stå för dig men du vet tydligen väldigt lite om människor, du har liksom fel på alla punkter i detta inlägg.

Jag och flera som jag känner gör just musik för sin egen skull, jag låter inte andra lyssna på det, det hamnar inte på nätet för bekräftelse och du skulle aldrig få höra nåt av det men det är för att jag gör musiken för min egen skull och min egen tillfredställelse inget annat. [Valles formatering] Varför undrar väl du och andra, ja av den simpla orsaken att jag kan, och vill, att jag inte publicerar musiken har inget med att den skulle vara dålig eller inte kunna säljas, jag har bara inget intresse av att få andras bekräftelse på vad jag kan och inte kan, det är helt ointressant för mig, jag så att säga tillfredställer mig själv med musik som jag inte kan hitta av andra artister och gör den då själv. nu får du skälla på mig med vilket antagligen har nån verkan på dig vilket man undrar hur mycket energi du orkar lägga på andra människor istället för att vara trevlig och ha ett trevligt liv.

så nu kan du också dra åt helvete. 🙂

Nej, Dr Phil, det är du som lider av lässvårigheter! För du missade ett inlägg som följde och som bra stämde in på din påstådda situation (fetstilt i ditt citat):

1. Det finns, enligt min mening, endast ett (1) läge då prestige inte existerar i sammanhanget — och det är när man skapar helt i sin ensamhet och aldrig någonsin visar resultatet för någon. Inte för någon!

2. Så fort man frågar andra om "vad de tycker" (om det så bara är flickvännen etc), eller om man offentliggör sina verk och sedan anpassar sitt fortsatta arbete efter lyssnarnas reaktioner, krav och förväntningar så uppstår per automatik prestige som en del av ens musicerande/skapande.

Du kan läsa inlägget i dess helhet här: #90

Så, nästa gång du tror att du har något att komma med till mig, se först till att jag inte redan har det.

BTW, jag är redan i helvete.

Redigerat 10 december 2012 av Valle

[aROCKER]

varför använder en konstnär vissa färger?

Beroende på vad han ska skapa...ibland krävs vissa färger för att återge något.

Allt beroende på vilken konstform (stil) man vill uppnå.

[Valle]

Gällande musikteorins vara eller inte vara så verkar det över lag finnas ett stort missförstånd om vad musikteori faktiskt är. Musikteori är mer än bara noter och ackord. Musikteori är skalor, ackords relation till varandra, vilka toner som hör hemma i vilka ackord, vilka skalor som är relaterade till olika ackord och det är faktiskt inte alls dumt att kunna. Musikteori kan låta tråkigt, att tänka att "nu leder tonikan till subdominanten till tonikaparallellen till dominanten" men när man väl kan det så är det inget som är i vägen. Det blir någonting naturligt och musikteorin, när den sätter sig i bakhuvudet, gör det mycket enklare att höra en melodi i huvudet och veta vilka ackord som man bör spela. Det blir som en mall som till skillnad från vad många anser om musikteori gör det enklare att skapa. Man slipper mycket letande efter "rätt" ackord och skapandeprocessen blir mer naturlig.

Wikipedia har en något mindre besserwisserförklaring om vad musikteori är, jag råder dem som känner sig träffade av axemans förringande att kolla http://sv.wikipedia....wiki/Musikteori

I övrigt OK inlägg. Men ändå inget som inte redan har blivit tangerat. Att musikteoretiska kunskaper kan underlätta bearbetning av musik, det vill säga ge tidsvinst, är nog inte så chockerande. Den intressanta frågan är om det finns de som tror att ens förmåga att skriva – komponera – "bättre" musik står i proportion till ens musikteoretiska kunskaper.

Det om något måste väl i sådant fall vara ett missförstånd.

Redigerat 10 december 2012 av Valle

[Neosus]

Wikipedia har en något mindre besserwisserförklaring om vad musikteori är, jag råder dem som känner sig träffade av axemans förringande att kolla http://sv.wikipedia....wiki/Musikteori

I övrigt OK inlägg. Men ändå inget som inte redan har blivit tangerat. Att musikteoretiska kunskaper kan underlätta bearbetning av musik, det vill säga ge tidsvinst, är nog inte så chockerande. Den intressanta frågan är om det finns de som tror att ens förmåga att skriva – komponera – "bättre" musik står i proportion till ens musikteoretiska kunskaper.

Det om något måste väl i sådant fall vara ett missförstånd.

Så om du INTE kan lira så ska du ändå kunna komponera musik? Det där får inte jag att gå ihop... Klart som fan att du kan utvecklas. Men bara om du vill. Och det vill ju inte du?

Håller med om att med musikörat kommer man långt med. Om man har något...

Jag tycker det finns ganska många bra svar på ursprungsfrågan: Man väljer tonart för att sångaren ska låta så bra som möjligt, för att gitarrerna ska låta så feta som möjligt i en hårdrockslåt (flytta ett riff från A till E eller t o m C, så blir det ju helt olika karaktär på låtarna) eller för att ackordvända låter extra snygg i en viss tonart på ackgitarr. Ganska godtyckligt m a o, i alla fall när det kommer till popmusik. Klassiskt/konstmusik är en annan femma... 🙂

Gällande musikteorins vara eller inte vara så verkar det över lag finnas ett stort missförstånd om vad musikteori faktiskt är. Musikteori är mer än bara noter och ackord. Musikteori är skalor, ackords relation till varandra, vilka toner som hör hemma i vilka ackord, vilka skalor som är relaterade till olika ackord och det är faktiskt inte alls dumt att kunna. Musikteori kan låta tråkigt, att tänka att "nu leder tonikan till subdominanten till tonikaparallellen till dominanten" men när man väl kan det så är det inget som är i vägen. Det blir någonting naturligt och musikteorin, när den sätter sig i bakhuvudet, gör det mycket enklare att höra en melodi i huvudet och veta vilka ackord som man bör spela. Det blir som en mall som till skillnad från vad många anser om musikteori gör det enklare att skapa. Man slipper mycket letande efter "rätt" ackord och skapandeprocessen blir mer naturlig.

Jag har också mött många duktiga låtskrivare som inte kan "formell" musikteori, men när man pratar med dem så förstår man att de har skapat sitt eget sätt att förstår musik. De har skapat sin egen musikteori. En musikteori som inte går att använda för att kommunicera med andra musiker, men det är likväl ett system för att förstå. Och det är väl egentligen vad det handlar om: Att lära sig förstå musik och skapa sig en mall för hur musik fungerar.

Äntligen en vettig människa...

[Valle]

Så om du INTE kan lira så ska du ändå kunna komponera musik? Det där får inte jag att gå ihop... Klart som fan att du kan utvecklas. Men bara om du vill. Och det vill ju inte du?

Vet ärligt talat inte vad du bubblar om... Vaddå, "vill ju inte du"...

Att du inte får det att gå ihop beror nog på att du inte hänger med i diskussionen, snarare än att det skulle vara jag som inte uttrycker mig rimligtvis bra.

Nu handlar det ju om teori, inte praktik. Men visst kan du komponera musik utan att kunna spela på ett instrument. Jag har gjort det.

Och visst kan man komponera musik som är bra nog att spelas på radio, fast man inte kan musikteori. Jag har gjort det.

[Neosus]

Vet ärligt talat inte vad du bubblar om... Vaddå, "vill ju inte du"...

Att du inte får det att gå ihop beror nog på att du inte hänger med i diskussionen, snarare än att det skulle vara jag som inte uttrycker mig rimligtvis bra.

Nu handlar det ju om teori, inte praktik. Men visst kan du komponera musik utan att kunna spela på ett instrument. Jag har gjort det.

Och visst kan man komponera musik som är bra nog att spelas på radio, fast man inte kan musikteori. Jag har gjort det.

Jag förstår att du inte förstår.. 😆🤪

Redigerat 10 december 2012 av Neosus

[Valle]

Oh well, you can't win them all.

[Neosus]

Oh well, you can't win them all.

Detsamma..

[Guitar Nilsson]

Började ni lira Våroffer som nya?? Shit .. fet överkurs direkt 🙂

Det blev så att jag började spela ståbas i en sorts musikcirkel med violiner mm, de andra var väl i åldrarna 60 - 80 år. Jag var ca 14 och var långhårig ända nedanför svångremmen. Men sen jag tagit ut förenklade basstämmor via noterna blev det snart att jag spelade på gehör, noterna yittade jag bara i om jag gick bet. Vi spelade även Raindrops keeps falling on my head, Det där var för över 40 år sen. Nyss spelade jag på en tillställning där en av förste fiolspelarna från den tiden också spelade, nu var han några år över 90 och spelar för fullt runt om i hela kommunen, och han cyklar alltid till spelningarna, även om det är 20 grader kallt. Utan mössa... Vi spelade nån vals tillsammans nu, det var rörande...

[Demonproducenten]

Ett A är alltid ett A - men vissa instrument skrivs idiotiskt nog annorlunda på notbladen (så kul är teorin där... 😉).

är det där klaverna kommer in?

[Demonproducenten]

Nej - man kan använda enbart sitt gehör för att klura ut sådant.

Om man däremot pratar om teori, så omfattar det normalt också noter. Därav kopplingen till det.

noter är bara en liten del av musikteori

man kan använda en kvintcirkel utan noter och utan att lyssna sig fram via gehör

argumentet att man kan använda sitt gehör motsäger ju inte på nåt sätt att det är lättare att använda teorin man behärskar

[bilanalogi]man kan givetvis leta sig fram längs vägarna för att ta sig till kungsbacka - men det är lättare att följa skyltar och karta

har man gps så är det som att skapa musik med band in a box-liknande attiraljer[/bilanalogi]

[Demonproducenten]

Men fundera på om vi verkligen (som unga och bekymmersfria) började musicera "för att det var kul", eller för att vi faktiskt "ville vara" som våra förebilder.

varför sätter du "eller" mellan dom två?

den intressanta frågan är snarare varför man fortsätter

är det för att du vill vara som dina förebilder?