Lira med känsla = lira otillfredsställande för det egna egot

[Die Hard (oregistrerad)]

Jag menar väl att man måste ta hänsyn till någon slags allmänhet i en bedömning. Annars blir det ju lite klurigt.

Måste man? Ja men då är ju Tomas Ledin och E-Type riktigt duktiga låtskrivare eftersom man måste ta hänsyn till någon slags allmänhet i en bedömning.

[Claes Holmerup]

Jag skulle nog inte definiera "känsla" som helheten och hur allt passar ihop. Begreppet "känsla" måste väl ändå syfta till att "ha känsla för.."? Vem och vad, i så fall? Frågeställningen i denna tråd begränsade sig, om jag inte minns fel, till att just SPELA med känsla. Alltså inte som du nämner att vissa kanske uppfattar begreppet som "känsla som uppstår när man lyssnar på resultatet".

Musik handlar inte om rätt eller fel. Bra eller dålig. Teknisk eller oteknisk. Det HANDLAR om känslor. Lyckas du på något sätt förmedla det du vill och känner genom ditt spel? Då har du känsla!

Då finns "känslan" hos lyssnaren, eller? Du kan ju aldrig veta vad lyssnarna reagerar på och tycker är "känsla" - och lyssnaren vet inte när du tycker att du spelar med "känsla"... 😉

Annars pratar du bara om "spelkänsla", något som du som musiker tycker dig få fram, men egentligen inte vet om det uppfattas likadant av publiken...

Jag menar väl att man måste ta hänsyn till någon slags allmänhet i en bedömning. Annars blir det ju lite klurigt. Den oförstådda konstnären som ingen förstår, ingen berörs av och ingen är intresserad av - men likväl är denna den största förmedlaren som levt i mänsklighetens historia, enligt sig själv.. 😳

Hur var det nu? Är det hos instrumentalisten eller lyssnaren som det där med "känsla" uppstår...? 😉

Har HH "känsla" när den enda känsla han förmedlar till mig är kväljningskänslor för att det låter så illa att jag får sår i öronen, eller ska man gå mer på fjortisarna som köper skivorna och tycker att han har "känsla" och att det är just för att han sjunger så falskt?

En som lyssnar på taktfast programmerad Trance kan tycka att musiken innehåller mycket "känsla" trots att det inte finns några som helst slumpmässiga fel utan allting är perfekt - och den som har gjort musiken kan tycka att han har "känsla" när han skapar den.

Vilket är rätt eller fel...?

Är detta med "känsla" förbehållet de som spelar "riktiga" instrument, eller kan det kanske finnas i elektronisk, programmerad musik också?

[crabchack]

Måste man? Ja men då är ju Tomas Ledin och E-Type riktigt duktiga låtskrivare eftersom man måste ta hänsyn till någon slags allmänhet i en bedömning.

Fast det där är ju bara löjligt.. Ja. Tomas Ledin har skrivit massa bra låtar och E-type ingår väl ganska stort i en klubbkultur där hans låtar blivit hits då de varit starka i en viss kultur/genre (90-tals dancemusik, eurodisco) Bra "beats" och starka melodier. Tycker produktionen är en väldigt stor sak i hans låtar (fö dennis pop o cheiron-gänget..).

Denna fråga känns väldigt stor. Vill återigen påpeka att frågeställningen i trådstarten handlar om att "lira med känsla"-vad ÄR det? Det handlar alltså inte om bra eller dålig musik/genrer/låtskriveri.

Jag talar om känsla när man spelar. Att man är I musiken, lyckas förmedla något som andra får känslor av. Jag känner inte att tex simon phillips direkt brukar lida ut sina slag och får mig att KÄNNA något över huvud taget.. 😉

Yngwiee tycker jag HAR känslan, men han skiter väldigt ofta i det. Det är viktigare att hinna med så många toner som möjligt och han hamnar i någon slentrianmässig "det här är min grej"-musik som de flesta hört förut och inte längre blir berörda av. Han befinner sig inte alltid I musiken utan jobbar "vid rullbandet på fiskrensfabriken" väldigt ofta..

[Bullerbyn]

På tal om Yngwie, såg nåt klipp där han körde lite bluesprylar, och han gjorde det superschysst! Så jag antar att det i mitt fall handlar om att han, i vanliga fall, spelar musik som jag varken förstår eller kan relatera till. Vissa tycker ju att t.ex Slash är genomrutten för han slarvar osv. personligen gillar jag det han gör.

[crabchack]

Då finns "känslan" hos lyssnaren, eller? Du kan ju aldrig veta vad lyssnarna reagerar på och tycker är "känsla" - och lyssnaren vet inte när du tycker att du spelar med "känsla"... 😉

Annars pratar du bara om "spelkänsla", något som du som musiker tycker dig få fram, men egentligen inte vet om det uppfattas likadant av publiken...

Jag bli minst sagt förundrad av denna diskussion.. Vad är det som är så märkligt med känsla?

Varför göra det så krångligt och vetenskapligt? Kan folk verkligen inte förstå detta utan krav på en vetenskaplig uppsats som bryter ner begreppet, statistiskt och biologiskt belägger samt hänvisar till källor och tidigare forskning?

Inga, mig veterligen, andra konstnärliga, kreativa och skapande branscher eller sammanhang ifrågasätter vikten av att förmedla känslor?

Konst, måleri, dans, litteratur, film etc etc. Hur kan just folk här som sysslar med musik ifrågasätta detta framför tekniskt utförande? Jag blir inte klok på detta.. 😐

Hur var det nu? Är det hos instrumentalisten eller lyssnaren som det där med "känsla" uppstår...? 😉

Har HH "känsla" när den enda känsla han förmedlar till mig är kväljningskänslor för att det låter så illa att jag får sår i öronen, eller ska man gå mer på fjortisarna som köper skivorna och tycker att han har "känsla" och att det är just för att han sjunger så falskt?

En som lyssnar på taktfast programmerad Trance kan tycka att musiken innehåller mycket "känsla" trots att det inte finns några som helst slumpmässiga fel utan allting är perfekt - och den som har gjort musiken kan tycka att han har "känsla" när han skapar den.

Vilket är rätt eller fel...?

Är detta med "känsla" förbehållet de som spelar "riktiga" instrument, eller kan det kanske finnas i elektronisk, programmerad musik också?

Detta handlar väl mer om hur det är att vara människa. Kan du förmedla dina känslor, på något sätt? Tycker du att en "lyckad förmedling" ligger hos dig eller den som tar emot? 🙁 Jesus! Hur långt skall denna diskussion nässla in sig.

Jag anser att det är viktigt när man skapar musik (spelar instrument, programmerar trummor, mastrar en poplåt, dirigerar en orkester..) att göra det utifrån känsla, ett sinnelag där man tar hänsyn till känslor och stämningar. Bilder och idéer som förhoppningsvis ger mottagaren något av detta. Inte enbart sträva efter att spela, mastra, dirigera "rätt" praktiskt, tekniskt och teoretiskt.

[DigRules]

Jag känner inte att tex simon phillips direkt brukar lida ut sina slag och får mig att KÄNNA något över huvud taget.. 😉

Inte du, nej...

Yngwiee tycker jag HAR känslan, men han skiter väldigt ofta i det. Det är viktigare att hinna med så många toner som möjligt och han hamnar i någon slentrianmässig "det här är min grej"-musik som de flesta hört förut och inte längre blir berörda av. Han befinner sig inte alltid I musiken utan jobbar "vid rullbandet på fiskrensfabriken" väldigt ofta..

Tycker du, ja...

Varför göra det så krångligt och vetenskapligt?

Ja, varför gör du det?

Redigerat 11 november 2012 av DigRules

[ironman]

Alla som har lyssnat på yjm genom åren vet att det har gått utför, precis som crabchack beskriver. Musiken och känslan har blivit lidande till förmån till snabbhets hets. Det skall bli kul och se om han lyckats hitta tillbaka, nu med albumet spellbound.

[Valle]

Jag har aldrig påstått att det är någon slags allmängiltig sanning att Simon Phillips aldrig har eller kommer kunna förmedla någon som helst känsla... 😛

Jag talar om min subjektiva åsikt, att han i allmänhet, OFTA inte har "det där" i sitt trummspel.

Njae... nu ljuger du lite. Så subjektiv var du inte; du blandade faktiskt in mig också:

"det är en JÄVLA stor skillnad på att spela med känsla och att enbart fokusera på teknik/spelfärdighet. Jämför tex jeff porcaro med simon phillips i toto.. och ja, tyvärr, hör du inte skillnad på deras MUSIKALITET är hoppet ute.. "

Ganska så uppenbart där att du ser dig som en som förstår musik bättre än andra.

[MrBluesman]

Ganska så uppenbart där att du ser dig som en som förstår musik bättre än andra.

Kanske han gör också? Men oavsett, vad fan har det med ämnet att göra? Höj ribban lite.

Annars rätt intressant ämne, som ändå (som vanligt) spårar ur lite... :-)

Hursom, som vissa är inne på: Det är väl inte så jäkla krångligt egentligen. Om en musiker, konstnär, dansare, skådespelare eller whatever med inlevelse försöker förmedla en känsla och en publik förmås känna med denna, själva uppleva den, då har väl upphovsmannen lyckats? Svårare än så är det inte.

Detta handlar inte primärt om spelteknik, utan om känsloförmedling. Speltekniken blir då ett verktyg för att få fram vad man vill säga. Precis som språket för en författare. Med taskigt ordföråd och dåligt språkbruk blir det svårt att väcka känslor med en text. Med taskig spelteknik och musikförståelse blir det svårt att förmedla vad man vill säga med ton och rytm.

[Valle]

Kanske han gör också? Men oavsett, vad fan har det med ämnet att göra? Höj ribban lite.

Annars rätt intressant ämne, som ändå (som vanligt) spårar ur lite... :-)

Hursom, som vissa är inne på: Det är väl inte så jäkla krångligt egentligen. Om en musiker, konstnär, dansare, skådespelare eller whatever med inlevelse försöker förmedla en känsla och en publik förmås känna med denna, själva uppleva den, då har väl upphovsmannen lyckats? Svårare än så är det inte.

Detta handlar inte primärt om spelteknik, utan om känsloförmedling. Speltekniken blir då ett verktyg för att få fram vad man vill säga. Precis som språket för en författare. Med taskigt ordföråd och dåligt språkbruk blir det svårt att väcka känslor med en text. Med taskig spelteknik och musikförståelse blir det svårt att förmedla vad man vill säga med ton och rytm.

Nej, jag kan inte köpa att man gör sig bättre än andra bara för att andra inte tycker samma sak som en själv.

Och tyckte du, för övrigt, med din analys, att du höll dig mer till ämnet än jag?

[crabchack]

Hursom, som vissa är inne på: Det är väl inte så jäkla krångligt egentligen. Om en musiker, konstnär, dansare, skådespelare eller whatever med inlevelse försöker förmedla en känsla och en publik förmås känna med denna, själva uppleva den, då har väl upphovsmannen lyckats? Svårare än så är det inte.

Detta handlar inte primärt om spelteknik, utan om känsloförmedling. Speltekniken blir då ett verktyg för att få fram vad man vill säga. Precis som språket för en författare. Med taskigt ordföråd och dåligt språkbruk blir det svårt att väcka känslor med en text. Med taskig spelteknik och musikförståelse blir det svårt att förmedla vad man vill säga med ton och rytm.

Du har också språket uppenbarligen! 🥰

[crabchack]

Nej, jag kan inte köpa att man gör sig bättre än andra bara för att andra inte tycker samma sak som en själv.

Och tyckte du, för övrigt, med din analys, att du höll dig mer till ämnet än jag?

Varför gör jag mig bättre? Jag förstår inte det! Jag är väl inte den ende som haft åsikter i detta ämne? Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om jag verkar "överlägsen" i min attityd på ngt sätt! Jag kanske inte skriver så bra..

Alla som har lyssnat på yjm genom åren vet att det har gått utför, precis som crabchack beskriver. Musiken och känslan har blivit lidande till förmån till snabbhets hets. Det skall bli kul och se om han lyckats hitta tillbaka, nu med albumet spellbound.

Verkligen! pepp 🙂

[Neosus]

Kanske han gör också? Men oavsett, vad fan har det med ämnet att göra? Höj ribban lite.

Annars rätt intressant ämne, som ändå (som vanligt) spårar ur lite... :-)

Hursom, som vissa är inne på: Det är väl inte så jäkla krångligt egentligen. Om en musiker, konstnär, dansare, skådespelare eller whatever med inlevelse försöker förmedla en känsla och en publik förmås känna med denna, själva uppleva den, då har väl upphovsmannen lyckats? Svårare än så är det inte.

Detta handlar inte primärt om spelteknik, utan om känsloförmedling. Speltekniken blir då ett verktyg för att få fram vad man vill säga. Precis som språket för en författare. Med taskigt ordföråd och dåligt språkbruk blir det svårt att väcka känslor med en text. Med taskig spelteknik och musikförståelse blir det svårt att förmedla vad man vill säga med ton och rytm.

Jag håller med dig fullständigt!

[tvåtakt]

Judas Priests Glenn Tipton är en av dom bästa solomakarna tycker jag, och lyssnar man på gitarrspår från deras låtar så hörs en del "slarv" som inte skulle tolereras i moderna sammanhang.

Jag är inte så värst perfekt när jag spelar in, men jag skiter i det för det är ju ändå helheten som räknas. Skulle man lyssna på mina gitarspår för sig skulle man hålla sig för pannan garanterat.

Det gjorde då jag när jag hörde KK Downings solo i slutet på Painkiller hahaha!!!!

[Claes Holmerup]

En annan synvinkel på detta med "känsla", är att de flesta blandar ihop det med smak. Hur ofta tycker man egentligen att en artist som gör musik man inte gillar det allra minsta, förmedlar "känsla" - jämfört med hur ofta man tycker att artister som gör musik man gillar väldigt bra förmedlar "känsla"...?

Redigerat 11 november 2012 av Claes

[Neosus]

Det här med känsla borde förbjudas... Himla krångel! 😛

[tvåtakt]

En annan synvinkel på detta med "känsla", är att de flesta blandar ihop det med smak. Hur ofta tycker man egentligen att en artist som gör musik man inte gillar det allra minsta, förmedlar "känsla" - jämfört med hur ofta man tycker att artister som gör musik man gillar väldigt bra förmedlar "känsla"...?

Iförsig kan man gilla gitarristernas solon, men musiken är blek.

Och tvärtom. Vissa gör skitbra låtar å har trista solon (kanske saknar känsla? 😄 )

[Die Hard (oregistrerad)]

Iförsig kan man gilla gitarristernas solon, men musiken är blek.

Och tvärtom. Vissa gör skitbra låtar å har trista solon (kanske saknar känsla? 😄 )

Det andra är det vanligare för min del att jag inte gillar solona och önskat att de hade skippat dem istället.

[Demonproducenten]

Lyssna på "känslan" i spökslagen i "rosanna".. en är en dator och en bär på en svängande rytm..

omg ... rosanna

du har verkligen lyssnat in dig på toto du....

[Demonproducenten]

Det låter konstigt. Inte fan blir jag glad om det känns som satan när jag spelar på något, men inte berörs alls när jag lyssnar på det.

klart som fan du inte blir glad när det känns som satan...

[Demonproducenten]

Det finns ingen mellanmjölk.

tror faktiskt den är större än nånsin

Zlatan, den störste individualisten inom svensk idrott nånsin, är SÅ NÄRA GUD i sverige som Jesus nånsin varit. Vi hyllar divan.

bara så länge det går bra

annars ropar vi efter lagerbäckmodellen - minns hur det lät innan 4-4

hörde bara häromveckan några som hyllade häckens framgång - som var "extra roligt eftersom det var ett kollektiv och inte nån stjärna i laget"

naivt att tro att den svenska jantesjälen skulle lämnat oss även om vi kanske är på rätt väg

[Demonproducenten]

😄

Raka svar!

ja vafan 🙂 jag känner ju inte honom

jag drog bara den berömda kammen

[Demonproducenten]

då de inte, trots all sin teknik och musikförståelse, lyckas beröra andra människor särskilt mycket med sin musik.

du menar nog "beröra dig"

om en känsla förmedlas bygger lika mycket på den som lyssnar som den som sänder ut nåt

det är därför vi ofta berörs av helt olika uttryck och metoder

att du då sitter å pekar att den å den inte har känsla medan den å den har blir ju bara subjektiv dynga som bara betyder nåt för dig själv

det heter för övrigt inbördes

Har han någonsin gjort en "feature" eller headhuntats in typ som eddie van halen i beat it..?

men simon phillips har - många ggr

[DigRules]

Pang! Pang! Pang! Pang! Pang!

The Demon has spoken...and it's a slam dunk! 🙂

[ironman]

Känsla vs inte känsla i mina öron.

Känsla:

Inte känsla:

Men det är absolut inte dåligt spelat.

[Horras]

Yngwie Malmsteen är ett bra exempel. Ofattbar passion och känsla i sitt spel - trots att det går snabbt och är mycket inövade licks. Mer känsla än hundratusentals "långsamma" gitarrister 🙂

Man får plocka fram sina musiköron, och "berätta" något med sitt solo - och använda vilka tekniker man vill. Musikalitet och känsla lyser igenom varesig man är teknisk eller inte. Tycker jag.

[crabchack]

du menar nog "beröra dig"

om en känsla förmedlas bygger lika mycket på den som lyssnar som den som sänder ut nåt

det är därför vi ofta berörs av helt olika uttryck och metoder

att du då sitter å pekar att den å den inte har känsla medan den å den har blir ju bara subjektiv dynga som bara betyder nåt för dig själv

det heter för övrigt inbördes

men simon phillips har - många ggr

Pang! Pang! Pang! Pang! Pang!

The Demon has spoken...and it's a slam dunk! 🙂

Nej jag menar inte "beröra mig". Finns ingenting allmängiltigt enligt er?

Vad är en bra respektive dålig film? Javisst, det kanske är subjektivt, men det finns ändå vissa parametrar som är allmängiltiga.

Påstår ni tex att trots att kameran syns i spegeln i en scen, ljudet är diffust, replikerna inte framgår eller handlingen är ostrukturerad samt inte går ihop i slutet så "kanske någon annan tycker det var en riktigt bra film"..

Man måste väl för fan bena ut vad det är vi talar om här.. Jag talar om känsla i musik.

Saknas känsla märks det, oavsett vad JAG tycker.. 😉

[Die Hard (oregistrerad)]

Nej jag menar inte "beröra mig". Finns ingenting allmängiltigt enligt er?

Nej.

Påstår ni tex att trots att kameran syns i spegeln i en scen, ljudet är diffust, replikerna inte framgår eller handlingen är ostrukturerad samt inte går ihop i slutet så "kanske någon annan tycker det var en riktigt bra film"..

Man måste väl för fan bena ut vad det är vi talar om här.. Jag talar om känsla i musik.

Saknas känsla märks det, oavsett vad JAG tycker.. 😉

Nu blandar du ihop päron med äpplen. Det finns filmer som inte enligt konstens regler bra gjort men kan trots det ge en mycket mer känsla än ett sömnpiller där allt är perfekt och kostar miljoner. Precis som det finns plattor där det inte liras tight, lite falskt hit och dit, dålig produktion som ger mer än en slätstruken miljondollarproduktion. Tänk t ex Maria Carey, Witney Houston.

Redigerat 12 november 2012 av Die Hard

[Signia]

jag kan inte köpa att man gör sig bättre än andra bara för att andra inte tycker samma sak som en själv.

Eh, men, alltså, heh .. ja, nä .. jag säger inget så har jag inget sagt ☺️

[crabchack]

Nej.

Nu blandar du ihop päron med äpplen. Det finns filmer som inte enligt konstens regler bra gjort men kan trots det ge en mycket mer känsla än ett sömnpiller där allt är perfekt och kostar miljoner. Precis som det finns plattor där det inte liras tight, lite falskt hit och dit, dålig produktion som ger mer än en slätstruken miljondollarproduktion. Tänk t ex Maria Carey, Witney Houston.

Liknelsen handlade om begrepp, inte att "dåliga" saker ändå kan beröra.

Jag talade om att man måste ta hänsyn till vissa begrepp. Musik kan kanske vara egentligen vad som helst, men du kan inte smiska planlöst omkring dig och hävda att det är sextondels-shuffle.. tex

Min poäng med mitt inlägg var att visa på att det givetvis finns preferenser att förhålla sig till! Eller hävdar du att tex ett rådjur som skäller gör det med känsla, bara för att du råkade blir berörd, så att säga?

Jag tycker det är otroligt intressant att vissa i denna tråd inte verkar ha förstått/accepterat detta begrepp alls inom konst/musik. Känsla är INTE samma sak som individuellt tycke och smak om bra eller dåligt.

..just det, det är JAG som påstår detta.