Lira med känsla = lira otillfredsställande för det egna egot

[crabchack]

Varför det?

Därför att musik handlar om konst. Förmedlande av känslor. Stämningar. Lyrik. Vad det är att vara människa. Inte sport..

[DigRules]

Man kan i alla fall konstatera att, generellt sett, så verkar det som om längre och färre toner har lättare att uppfattas som att de skulle innehålla mer känsla än de snabbare och kortare tonerna hos folk i allmänhet.

Själv tillhör jag dem som uppskattar båda varianterna lika mycket. När det är som bäst påverkar de mig lika mycket, men på olika sätt.

Mark Knopfler's smygande toner på "Brothers in Arms" och Yngwie's kompromisslösa solo på "Island in the Sun", till exempel, ger mig rysningar på samma nivå.

Snabbhet är lika mycket ett musikaliskt verktyg som ett långsamt vibrato, de har bara olika uttryck och därmed olika effekt. Vissa gillar det ena, vissa gillar det andra, vissa gillar båda...och allt däremellan.

Redigerat 9 november 2012 av DigRules

[crabchack]

Man kan i alla fall konstatera att, generellt sett, så verkar det som om längre och färre toner har lättare att uppfattas som att de skulle innehålla mer känsla än de snabbare och kortare tonerna hos folk i allmänhet.

Själv tillhör jag dem som uppskattar båda varianterna lika mycket. När det är som bäst påverkar de mig lika mycket, men på olika sätt.

Mark Knopfler's smygande toner på "Brothers in Arms" och Yngwie's kompromisslösa solo på "Island in the Sun", till exempel, ger mig rysningar på samma nivå.

Snabbhet är lika mycket ett musikaliskt verktyg som ett långsamt vibrato, de har bara olika uttryck och därmed olika effekt. Vissa gillar det ena, vissa gillar det andra, vissa gillar båda...och allt däremellan.

Jag anser att det är helt fel diskussion här.. Du kan aldrig "teoritisera" känslan. Långa toner, korta toner.. Man kan spela långa toner oändligt omusikalist såväl som korta!

Att tex yngwiee ibland beskylls för att inte ha känsla handlar om att han (på "senare" tid) haft en enorm oförmåga att gifta sig med det låten faktiskt förmedlar, till fördel för sitt eget shreddande.. Smaklöst. "Titta vad snabbt jag kan spela.." Tonerna verkar inte tala till någon.

Detta ger folk i allmänhet inte någon "känsla" - alltså spelas det inte med någon "känsla". Känsla, musikalitet, sätta ord eller toner på något, det är vad det handlar om. Musik är inte teori. Det är känsla. Teorin är ett hjälpmedel.

[Valle]

Därför att musik handlar om konst. Förmedlande av känslor. Stämningar. Lyrik. Vad det är att vara människa. Inte sport..

Superkanon, du har just avfärdat en världsansedd trummis för att vara oförmögen att förmedla känslor, stämning, lyrik (?) och det att vara människa...

Fan, vad foxy du är. Du blev just min idol.

[AnthonyS]

😄😆

Det är med långa inlägg som med dyra Axe-FX processorer för dig, risken är stor att de försvinner lika fort som de kom. 😉

Ok, kanske lite elak, men det är ju fredag... 🙂

Haha, det är inte elakt - men sant! 😆

[Valle]

Typ Bruce Springsteens falsksjungande?

Jag tror de flesta är överens om att Springsteen sjunger hellre än ofalskt, ja.

Och?

[crabchack]

Superkanon, du har just avfärdat en världsansedd trummis för att vara oförmögen att förmedla känslor, stämning, lyrik (?) och det att vara människa...

Fan, vad foxy du är. Du blev just min idol.

Haha ..tack tror jag! Det står jag för i alla fall! Jag tycker inte han har särskilt mycket känsla alls! (har sett han live 2ggr fö..)

Det är ju så i denna bransch (och många andra också för övrigt..) Det handlar VERKLIGEN inte alltid om att de bästa lyckas.

Det handlar om målmedvetenhet, personlighet, ansträngning osv osv. Detta gör att långt ifrån de "bästa" får störst uppmärksamhet och flest jobb.

Vad gäller den acceptens han fått i branschen måste man ju förstå att allt handlar i slutändan om ekonomiska syften! Han fungerar förmodligen utmärkt!

Men likväl spelade jeff musik och phillips karaoke..

[pile63]

När man gör något med kärlek till det man gör. Då blir det känsla. Det hörs att personen i fråga spelar med just den där känslan i kroppen. Vare sig det är en mörk eller ljus.

I filmen Crossroads tror jag det var en kommentar att bluesens innersta väsen kommer när en kvinna har krossat en mans hjärta.

När jag spelar rå metal för med själv så är det alltid ilskan jag vill ha ut. För att det skall bli bra så vill jag inte ha felspelningar utan tonerna skall vara dom rätta för att förmedla min känsla.

Att Yngwie alltid skulle spela utan känsla är nog den uppfattningen från de människor som inte har verkligen lyssnat på allt han har gjort.

Att spela slarvigt, missa toner och spela falskt är bara något man gör om man inte vill försöka hitta den rätta känslan. Sedan att kalla något som många thrashband gör för att kalla okänsligt eller slarvigt. Det är bara en åsikt från någon som verkligen inte har lyssnat ordentligt eller just det personen har gjort. Det kan finnas "slarv" i en perfekt inspelning om man bara vill leta fel.

När man spelar musik så är det mycket ens egen sinnesstämning som faktiskt för avgöra hur det blir.

[desvaenger]

Jag har en polare som är klassiskt skolad konsertpianist på halvlåg nivå i USA. Han är extremt tenknisk, med i det närmaste perfekt gehör. Han spelar extremt krävande och svåra stycken felfritt, men på nått sätt tyckte jag alltid att nått saknades när han lirade. Det låter liksom programmerat. Jag tog en öl och ett snack med honom en gång om just "känsla" kontra "teknik". Han fattade inte ett smack om vad jag funderade över. Han sa, citat: "Well, music... it's just numbers and vibrations man, numbers and vibrations". Ehm... liiiiite mer än så är det väl ändå? Han har ju rätt i sak, men hans något autistiska inställning/filosofi/personlighet förklarar ju varför det låter som det gör. Jag tycker det är så jävla tragiskt! Jag anser att han helt från början missuppfattat syftet med musik! För honom är det bara formler och ekvationer som ska lösas ut. Han borde blivit programmerare istället.

Nä, det är inget direkt motsatsförhållande i sig mellan "känsla" och "spelteknik", men det kan indirekt bli så för vissa personer/personligheter. Problemet är väl att många tenderar vara lite åt ena hållet eller det andra; antingen premiera tekniskt spel med snabba passager, fantasilöst skalharvande etc, eller försöka lägga sin själ i varje, uttänkt och avvägd, ton. Vissa, som Joe Bonamassa, har båda: spelskicklighet samt god smak och förmåga att "lägga band på sig själv"; det känns aldrig tekniskt for the sake of tekniskt. Men samtidigt känns det aldrig som att han är hämmad av tekniska begränsningar.

Själv är jag nog lite en av dem du stör dig på; som gärna förlåter mig själv genom att påstå att jag premierar känsla framför teknik, tom försöker "kompensera bristande teknik med känsla". Visst, rent självransakande så kan jag väl medge att det är lite av en bortförklaring ibland. Men inte HELT. Jag TYCKER helt klart att det är viktigare att det LÅTER bra än att det är tekniskt avancerat. Att det är tekniskt och svårspelat är i total och absolut avsaknad av egenvikt tycker jag. Det går lite långsammare än vissa andra när jag lirar, men det låter oftast bra och berör (förhoppningsvis) publiken. Däremot vore det ju trevligt att inte vara lika hämmad av bristfällig teknik. Så det är ett fortsatt pågående projekt. -Övning...

Kanoninlägg!

Håller med helt om att "tekniskt avancerat spel" inte har någon egenvikt. Det tekniska ramverket utgör spelarenan, sätter gränserna. Men inom arenans väggar pågår spelen - känslorna. Lite fjantig metafor men vem bryr sig.

EDIT: Jag förstår mig icke på detta ställningskrig mellan tekniskt och känslosamt. I verkligheten tar man hänsyn till båda.

Redigerat 9 november 2012 av desvaenger

[crabchack]

När man gör något med kärlek till det man gör. Då blir det känsla. Det hörs att personen i fråga spelar med just den där känslan i kroppen. Vare sig det är en mörk eller ljus.

I filmen Crossroads tror jag det var en kommentar att bluesens innersta väsen kommer när en kvinna har krossat en mans hjärta.

När jag spelar rå metal för med själv så är det alltid ilskan jag vill ha ut. För att det skall bli bra så vill jag inte ha felspelningar utan tonerna skall vara dom rätta för att förmedla min känsla.

Att Yngwie alltid skulle spela utan känsla är nog den uppfattningen från de människor som inte har verkligen lyssnat på allt han har gjort.

Att spela slarvigt, missa toner och spela falskt är bara något man gör om man inte vill försöka hitta den rätta känslan. Sedan att kalla något som många thrashband gör för att kalla okänsligt eller slarvigt. Det är bara en åsikt från någon som verkligen inte har lyssnat ordentligt eller just det personen har gjort. Det kan finnas "slarv" i en perfekt inspelning om man bara vill leta fel.

När man spelar musik så är det mycket ens egen sinnesstämning som faktiskt för avgöra hur det blir.

Fast du kan ju fortfarande spela "fel", säg på ett livegig, men bibehålla en enorm känsla i ditt spel.. eller?

[DigRules]

Jag anser att det är helt fel diskussion här.. Du kan aldrig "teoritisera" känslan. Långa toner, korta toner.. Man kan spela långa toner oändligt omusikalist såväl som korta!

Jag teoretiserar ingenting och jag räknar kallt med att alla begriper att jag talar om långsamma respektive snabba gitarrsolon.

Att tex yngwiee ibland beskylls för att inte ha känsla handlar om att han (på "senare" tid) haft en enorm oförmåga att gifta sig med det låten faktiskt förmedlar, till fördel för sitt eget shreddande.. Smaklöst. "Titta vad snabbt jag kan spela.."

Yngwie har under hela sin karriär beskyllts för att bara vara snabb och inte ha känsla...inget nytt där.

Tonerna verkar inte tala till någon.

Hur många har du frågat? Eller är det bara vad du tycker?

Detta ger folk i allmänhet inte någon "känsla" - alltså spelas det inte med någon "känsla". Känsla, musikalitet, sätta ord eller toner på något, det är vad det handlar om. Musik är inte teori. Det är känsla. Teorin är ett hjälpmedel.

Fuck, vad awesome du är...

Redigerat 9 november 2012 av DigRules

[drloop (oregistrerad)]

Jag har alltid varit tekniskt usel, tur att det finns hjälpmedel för oss keyboardister.

Så jag lirar inte på känsla för jag har fullt upp med att lyckas lira det jag vill åstakomma pga mina tillkorta kommanden speltekniskt.

Däremot är jag en rackare på att göra syntljud.

[pile63]

Fast du kan ju fortfarande spela "fel", säg på ett livegig, men bibehålla en enorm känsla i ditt spel.. eller?

Ja det kan man göra. I ett livegig är det så mycket mer som händer och det är en annan känsla än när man lyssnar på en "vanlig inspelning"

[crabchack]

Jag teoretiserar ingenting, jag räknar kallt med att alla begriper att jag talar om långsamma respektive snabba gitarrsolon.

Fast jag har fortfarande saker att invända. Kan inte ett snabbt gitarrsolo vara känslofyllt? Steve Vai - for the love of god 3:00.. Känsla?

Yngwie har under hela sin karriär beskyllts för att bara vara snabb och inte ha känsla...inget nytt där.

Nja.. Han bedömdes som otroligt lovande musiker i många "etablerade" kretsar under 80-talet (alltså inte enbart metalsamanhang) o i början av hans karriär. Sedan har intresset minst sagt svalnat.. Har han någonsin gjort en "feature" eller headhuntats in typ som eddie van halen i beat it..?

Hur många har du frågat? Eller är det bara vad du tycker?

Det är vad jag tycker, men samtidigt en ganska allmängiltig åsikt vad gäller vår nordiske gitarrhjälte.. Önskas källor på det? 😛

Fuck, vad awesome du är...

Tack ..återigen, tror jag! ☺️

[crabchack]

Ja det kan man göra. I ett livegig är det så mycket mer som händer och det är en annan känsla än när man lyssnar på en "vanlig inspelning"

..och vad är då denna känsla?

[Valle]

Det är ju så i denna bransch (och många andra också för övrigt..) Det handlar VERKLIGEN inte alltid om att de bästa lyckas. Det handlar om målmedvetenhet, personlighet, ansträngning osv osv. Detta gör att långt ifrån de "bästa" får störst uppmärksamhet och flest jobb.

Kanon! Jag tror dig!

Hur vet du allt detta?

[Valle]

kanske inte enbart

eller kanske enbart

eller kanske inte alls

😄

Raka svar!

[DigRules]

Fast jag har fortfarande saker att invända. Kan inte ett snabbt gitarrsolo vara känslofyllt? Steve Vai - for the love of god 3:00.. Känsla?

När påstod jag att ett snabbt gitarrsolo inte kunde vara det?

Läste du överhuvudtaget mitt hela inlägg?

Du har totalt missat poängen...

Nja.. Han bedömdes som otroligt lovande musiker i många "etablerade" kretsar under 80-talet (alltså inte enbart metalsamanhang) o i början av hans karriär. Sedan har intresset minst sagt svalnat.. Har han någonsin gjort en "feature" eller headhuntats in typ som eddie van halen i beat it..?

Då var du nog inte med på åttiotalet när det begav sig, på den tiden när grejen han kör var HUGE. Nu är inte hans pryl det längre och då svalnar det per automatik.

Att han inte har "headhuntats" till en blivande hit av någon stor artist kan jag inte se som någon värdemätare överhuvudtaget med tanke på den stil han kör. Det Eddie gör är betydligt mer gångbart för "allmänheten"...

Det är vad jag tycker, men samtidigt en ganska allmängiltig åsikt vad gäller vår nordiske gitarrhjälte.. Önskas källor på det? 😛

Det verkar vara lite suddiga gränser mellan vad du tycker och vad du säger är...

Tack ..återigen, tror jag! ☺️

Återigen?

[crabchack]

Kanon! Jag tror dig!

Hur vet du allt detta?

jaa.. jag trodde allt detta var vedertagna sanningar inte minst i musiksammanhang 😛 Det är inte lätt att argumentera i en sak som är så subjektiv som "bra musik". Erfarenhet blir väl inte ett giltigt svar.

Jag kan absolut gå med på en hållning där all musik är bra så länge folk gillar det.. Men här diskuterade vi känsla? För mig handlar känsla om musikalitet. Jag vet, det är komplext och kanske till viss del exkluderande. Det är därför detta ämne är så provocerande.

Men jag anser att det finns "musikalitet". Vidare ser jag att denna musikalitet inte automatiskt finns, bara för att man lyckas i en stor bransch som handlar om pengar. Det ser vi alla som anser att begreppet musikalitet är giltigt.

Om man förstår vad detta handlar om så ser man nog ganska snabbt att många som lyckats inte jobbat särskilt mycket på sin musikalitet.. Desto mer på jävlaranamma, pr, målmedvetenhet, hårt jobb, social kompetens, kontakter, paketering osv osv?

[crabchack]

När påstod jag att ett snabbt gitarrsolo inte kunde vara det?

Läste du överhuvudtaget mitt hela inlägg?

Du har totalt missat poängen...

Du skrev:

"Jag teoretiserar ingenting och jag räknar kallt med att alla begriper att jag talar om långsamma respektive snabba gitarrsolon."

Detta i relation till din text gjorde att jag tyckte du påstod det.

Då var du nog inte med på åttiotalet när det begav sig, på den tiden när grejen han kör var HUGE. Nu är inte hans pryl det längre och då svalnar det per automatik.

Att han inte har "headhuntats" till en blivande hit av någon stor artist kan jag inte se som någon värdemätare överhuvudtaget med tanke på den stil han kör. Det Eddie gör är betydligt mer gångbart för "allmänheten"...

Tjaa.. det är väl ingen idé att namedroppa. Jag känner många med denna åsikt. Antar att min åsikt förblir subjektiv i detta sammanhang. Eddie må vara mer gångbar för "allmänheten" men det är väl ändå anmärkningsvärt att en soloartist av hans rang aldrig engagerats i något annat sammanhang än sina egna "runk"? Han går varken att jobba med eller engagera i andras musikaliska världar. Har många källor på detta om så önskas.. 😉

Det verkar vara lite suddiga gränser mellan vad du tycker och vad du säger är...

Jasså? Bedömer du mig som någon slags allmängiltig källa som kräver granskning? Det är väl självklart att jag redogör för mina egna åsikter och vidare skriver just det jag skriver (som i fallet "men samtidigt en ganska allmängiltig åsikt vad gäller vår nordiske gitarrhjälte..)?

Återigen?

Det var annat tveksamt beröm i tråden.. 😛

Redigerat 9 november 2012 av crabchack

[adrumdrum]

Hur mång mil tar det för en kanin att hoppa 5 timmar?

[DigRules]

Du skrev:

"Jag teoretiserar ingenting och jag räknar kallt med att alla begriper att jag talar om långsamma respektive snabba gitarrsolon."

Detta i relation till din text gjorde att jag tyckte du påstod det.

Oj, vad fel du tyckte...

Tjaa.. det är väl ingen idé att namedroppa. Jag känner många med denna åsikt. Antar att min åsikt förblir subjektiv i detta sammanhang.

Kör hårt, namedroppa på du bara. Jag förstår bara inte vad du tror att du skall åstadkomma med det...

Eddie må vara mer gångbar för "allmänheten" men det är väl ändå anmärkningsvärt att en soloartist av hans rang aldrig engagerats i något annat sammanhang än sina egna "runk"?

Det är inte ett dugg anmärkningsvärt därför att...

Han går varken att jobba med eller engagera i andras musikaliska världar.

...vilket är en del av det andra han är känd för...att vara en svår jävel.

Har många källor på detta om så önskas.. 😉

Än en gång, kör hårt, men inte för min skull...

Det var annat tveksamt beröm i tråden.. 😛

Ja, du verkar ha det lite rörigt i tråden...

[D Vibe]

För mig handlar känsla om ett förmedlande av en atmosfär. Det kan man få med en extremt kvantiserad synthslinga i min värld.

Jag gillar inte när man ser musik och konst som något svart eller vitt.

[aROCKER]

Det är nog för att många av dem har den ytterst dåliga smaken att göra instrumentala soloplattor i mängder.

hehe! Redigerat 10 november 2012 av aROCKER

[Claes Holmerup]

För mig handlar känsla om ett förmedlande av en atmosfär. Det kan man få med en extremt kvantiserad synthslinga i min värld.

Ja - lika väl som ett perfekt spelat annat instrument. Känslan ligger egentligen mer i helheten och hur allting passar ihop. Jag tror att många pratar förbi varandra, där vissa menar spelkänsla när man spelar live, vissa menar känsla som uppstår när man lyssnar på resultatet och andra menar något helt annat...

Jag gillar inte när man ser musik och konst som något svart eller vitt.

Nej - men utan svart/vitt-perspektivet blir det ju inget bråk (som förhoppningsvis leder till att åtminstone några lär sig få en lite vidare syn på frågeställningen, istället för att tvångsmässigt se det svart/vitt) och då tappas syftet med Valles provocerande fredagstrådar bort... 😉

[crabchack]

Ja - lika väl som ett perfekt spelat annat instrument. Känslan ligger egentligen mer i helheten och hur allting passar ihop. Jag tror att många pratar förbi varandra, där vissa menar spelkänsla när man spelar live, vissa menar känsla som uppstår när man lyssnar på resultatet och andra menar något helt annat...

Nej - men utan svart/vitt-perspektivet blir det ju inget bråk (som förhoppningsvis leder till att åtminstone några lär sig få en lite vidare syn på frågeställningen, istället för att tvångsmässigt se det svart/vitt) och då tappas syftet med Valles provocerande fredagstrådar bort... 😉

Jag skulle nog inte definiera "känsla" som helheten och hur allt passar ihop. Begreppet "känsla" måste väl ändå syfta till att "ha känsla för.."? Vem och vad, i så fall? Frågeställningen i denna tråd begränsade sig, om jag inte minns fel, till att just SPELA med känsla. Alltså inte som du nämner att vissa kanske uppfattar begreppet som "känsla som uppstår när man lyssnar på resultatet".

Nej detta handlar om att lira musik med känsla. Vissa verkar mena att detta begrepp innebär att vara dålig/illa förberedd/dåligt inrepad/slarva/vara påverkad eller oprecis/drägg. Vidare anses alltså detta vara något som dessa grupper använder sig av som URSÄKT för deras tillkortakommanden rent tekniskt. "Men jag har iaf känsla..!" Till skillnad från de inrepade/virtuosa/musikteoretiskt insatta/skärpta/inövade instrumentalisterna.

Jag påstår att det snarare verkar vara tvärt om. Den senare gruppen använder sig av detta begrepp för att urskilja sig som "för mer" då de inte, trots all sin teknik och musikförståelse, lyckas beröra andra människor särskilt mycket med sin musik.

Jag är själv skolad akademiskt i stockholm och har sett detta allt för ofta på ackis.. Det är en form av nörderi. Klubben för invärtes beundran.. Ingen utanför bryr sig om du spelar "rätt" eller "fel" om du inte har något att säga med dina toner. Så enkelt är det.

Musik handlar inte om rätt eller fel. Bra eller dålig. Teknisk eller oteknisk. Det HANDLAR om känslor. Lyckas du på något sätt förmedla det du vill och känner genom ditt spel? Då har du känsla!

[Valle]

Jag är själv skolad akademiskt i stockholm och har sett detta allt för ofta på ackis.. Det är en form av nörderi. Klubben för invärtes beundran.. Ingen utanför bryr sig om du spelar "rätt" eller "fel" om du inte har något att säga med dina toner. Så enkelt är det.

Var/är det så som du beskriver för dig med, eller stod/står du utanför den där formen av nörderi?

Musik handlar inte om rätt eller fel. Bra eller dålig. Teknisk eller oteknisk. Det HANDLAR om känslor. Lyckas du på något sätt förmedla det du vill och känner genom ditt spel? Då har du känsla!

Men då menar du förstås att förmedlandet ska nå dig [crabchack], dit du dragit gränsen för var förmedlandet uppnår lyckad förmedling. Allt annat får väl anses som o-känsla. Tänker på hur du avfärdade en så världsansedd trummis som Simon Phillips som oförmögen att förmedla känslor – och hur du därmed förringar mångas förståelse för vad musik HANDLAR om eftersom dessa kanske inte finner Simon Phillips spelande särskilt o-känsligt.

Förutom att det där är lite nördigt av dig, så finner jag även ditt sätt en aning "för mer", för att använda dina egna ord.

[Die Hard (oregistrerad)]

Att tex yngwiee ibland beskylls för att inte ha känsla handlar om att han (på "senare" tid) haft en enorm oförmåga att gifta sig med det låten faktiskt förmedlar, till fördel för sitt eget shreddande.. Smaklöst. "Titta vad snabbt jag kan spela.." Tonerna verkar inte tala till någon.

Jaha? Fantastiskt att du vet vad alla andra tycker och upplever som känsla och vad som passar in i en låt. Grattis herr allvetande besserwisser.

Detta ger folk i allmänhet inte någon "känsla" - alltså spelas det inte med någon "känsla".

I allmänhet? Så om det inte tilltalar folk i allmänhet då är det ingen känsla? WTF? 😆 Snacka om att vara enkelspårig.Är det sånt man får lära sig när man blir akademiskt skolad?

Redigerat 11 november 2012 av Die Hard

[crabchack]

Var/är det så som du beskriver för dig med, eller stod/står du utanför den där formen av nörderi?

Ja, många på ackis har också samma uppfattning av vikten av känsla i musik. Musik bygger på känslor.

Det jag talar om är ett sorts "nörderi" som i bland kan slå över till att man tappar bort vad det egentligen handlar om..

Alla kan väl hamna där så att säga.. Inget man behöver "stå över" och därigenom vara mer värd än någon annan i musiksammanhang (som det lite låter av formuleringen i din fråga.. 😉 ).

Men då menar du förstås att förmedlandet ska nå dig [crabchack], dit du dragit gränsen för var förmedlandet uppnår lyckad förmedling. Allt annat får väl anses som o-känsla. Tänker på hur du avfärdade en så världsansedd trummis som Simon Phillips som oförmögen att förmedla känslor – och hur du därmed förringar mångas förståelse för vad musik HANDLAR om eftersom dessa kanske inte finner Simon Phillips spelande särskilt o-känsligt.

Jag har aldrig påstått att det är någon slags allmängiltig sanning att Simon Phillips aldrig har eller kommer kunna förmedla någon som helst känsla... 😛

Jag talar om min subjektiva åsikt, att han i allmänhet, OFTA inte har "det där" i sitt trummspel. Jämför med ett samlag.. 😛 Allt för ofta tar han bara ställningar han lärt sig och jobbar ut och in tills det är färdigt. Magin uppstår inte. 😱

Som sagt, min högst subjektiva åsikt. MEN jag kan ju bjuda på ett exempel:

Blä!

Förutom att det där är lite nördigt av dig, så finner jag även ditt sätt en aning "för mer", för att använda dina egna ord.

Ja.. jag vet. Jag skrev ju det tidigare. Detta är provocerande. Men jag anser också att detta inte är något bara några få besitter, känsla. Alla kan jobba upp det och förstå musiken bättre och vara i den när man musicerar. 🙂

[crabchack]

Jaha? Fantastiskt att du vet vad alla andra tycker och upplever som känsla och vad som passar in i en låt. Grattis herr allvetande besserwisser.

Varför blir jag besserwisser? Hela denna tråd syftar ju till en diskussion om detta. Fler än jag har ju sagt vad de tycker? Ber om ursäkt om jag skriver på ett otrevligt sätt, det är inte meningen i så fall. Jag bara känner så mycket i just detta ämne 😉

I allmänhet? Så om det inte tilltalar folk i allmänhet då är det ingen känsla? WTF? 😆 Snacka om att vara enkelspårig.Är det sånt man får lära sig när man blir akademiskt skolad?

eeh nej. Mins inte riktigt sammanhanget här? Känns lite utryckt. Jag menar väl att man måste ta hänsyn till någon slags allmänhet i en bedömning. Annars blir det ju lite klurigt. Den oförstådda konstnären som ingen förstår, ingen berörs av och ingen är intresserad av - men likväl är denna den största förmedlaren som levt i mänsklighetens historia, enligt sig själv.. 😳