Lira med känsla = lira otillfredsställande för det egna egot

[aROCKER]

Åh, du är definiera-det-där-typen... Fast, om vi ska hålla på med trams och definiera allt, så kan vi ju anse att falsksång inte alls är falsk eftersom man ju först måste samlas i grupp och definiera vad som är falskt. Jag säger som jag brukar: är man förnuftig musiker nog, så hör man när falskt är falskt. Man behöver liksom inte krångla till det för sin omgivning med skitkrystade definitioner och inramningar. Det samma goes för SLARV!

Vad som är slarv för dig, kan vara ösigt slammer för andra.

Och alla är sedan inte mottaglig för att läsa in "hänget" i en rytm...en del faller mer för rytmik andra för udda toner, några för ekvilibrism.

Vad är det man faller för i modern metal...då man editerar upp skiten så jävla mycket så det låter NazistVM!?

Förmodligen trycket som det blir i produktionen plus melodi/låten/ljudet.

Men inte lever sådana låtar lika länge i min värld (och gelikar) som en låt med en lagom dos felsteg iform av lite surhet i sång eller lite "förbjuden" tempoökning på slutet eller i refrängerna av en låt.

[aROCKER]

Det finns ett mycket enkelt svar på hela denna diskussionen. Känslan i det som spelas finns endast hos varje enskild lyssnare. Vilket är det fina med musik. Man kan t ex aldrig påstå att Pavarotti skulle ha bättre sångteknik är Håkan Hellström, eftersom Pavarottis sångteknik är helt värdelös för att försöka åstadkomma det Håkan Hellström levererar. Och tvärtom.

Kan väl egentligen bara mätas i...hur många Håkan Hellström får man ihop vid en "IDOL-uttagning" mot för Pavarottis!? OMG! 😉😄

[MrBluesman]

Jag har en polare som är klassiskt skolad konsertpianist på halvlåg nivå i USA. Han är extremt tenknisk, med i det närmaste perfekt gehör. Han spelar extremt krävande och svåra stycken felfritt, men på nått sätt tyckte jag alltid att nått saknades när han lirade. Det låter liksom programmerat. Jag tog en öl och ett snack med honom en gång om just "känsla" kontra "teknik". Han fattade inte ett smack om vad jag funderade över. Han sa, citat: "Well, music... it's just numbers and vibrations man, numbers and vibrations". Ehm... liiiiite mer än så är det väl ändå? Han har ju rätt i sak, men hans något autistiska inställning/filosofi/personlighet förklarar ju varför det låter som det gör. Jag tycker det är så jävla tragiskt! Jag anser att han helt från början missuppfattat syftet med musik! För honom är det bara formler och ekvationer som ska lösas ut. Han borde blivit programmerare istället.

Nä, det är inget direkt motsatsförhållande i sig mellan "känsla" och "spelteknik", men det kan indirekt bli så för vissa personer/personligheter. Problemet är väl att många tenderar vara lite åt ena hållet eller det andra; antingen premiera tekniskt spel med snabba passager, fantasilöst skalharvande etc, eller försöka lägga sin själ i varje, uttänkt och avvägd, ton. Vissa, som Joe Bonamassa, har båda: spelskicklighet samt god smak och förmåga att "lägga band på sig själv"; det känns aldrig tekniskt for the sake of tekniskt. Men samtidigt känns det aldrig som att han är hämmad av tekniska begränsningar.

Själv är jag nog lite en av dem du stör dig på; som gärna förlåter mig själv genom att påstå att jag premierar känsla framför teknik, tom försöker "kompensera bristande teknik med känsla". Visst, rent självransakande så kan jag väl medge att det är lite av en bortförklaring ibland. Men inte HELT. Jag TYCKER helt klart att det är viktigare att det LÅTER bra än att det är tekniskt avancerat. Att det är tekniskt och svårspelat är i total och absolut avsaknad av egenvikt tycker jag. Det går lite långsammare än vissa andra när jag lirar, men det låter oftast bra och berör (förhoppningsvis) publiken. Däremot vore det ju trevligt att inte vara lika hämmad av bristfällig teknik. Så det är ett fortsatt pågående projekt. -Övning...

[Valle]

Vad som är slarv för dig, kan vara ösigt slammer för andra.

Alltså, ärligt talat, om det jag upplever som slarv inte upplevs som slarv av "andra", då blir jag orolig.

Återigen, är man förnuftig nog så hör man när slarv är slarv. Det kan inte vara på annat sätt. Däremot kan man i sammanhanget slänga in en annan liten faktor, som jag tror att du och någon till snarare är mer inne på, och det är "överseendet". Man kan definitivt ha olika överseendegrad för slarv och hur mycket man är villig att se mellan fingrarna för.

Men slarv kan inte vara annat än slarv. Det fattar alla med förnuft.

[DigRules]

Det samma goes för SLARV!

Var den där särskrivningen medveten eller var det...slarv? 😱

[Valle]

Var den där särskrivningen medveten eller var det...slarv? 😱

Slarv.

[aROCKER]

Men slarv kan inte vara annat än slarv. Det fattar alla med förnuft.

Eller ösigt slammer!? 😊

Edit: Jag har inget förnuft. 🙁

Redigerat 9 november 2012 av aROCKER

[AnthonyS]

EDIT: Det var ett långt, gnälligt och omoget inlägg. Musikervärlden klarar sig bättre utan det. ☺️

Redigerat 9 november 2012 av AnthonyS

[pressrec]

Har tänkt lite på vad man väger in i ordet slarv. Kan man kalla ett spel, som en person med en större kunskap skulle kalla slarvigt, verkligen för slarv om det är en person med mindre kunskap som spelar på toppen av sin förmåga?

Tveksamt skulle jag säga.

[AnthonyS]

Har tänkt lite på vad man väger in i ordet slarv. Kan man kalla ett spel, som en person med en större kunskap skulle kalla slarvigt, verkligen för slarv om det är en person med mindre kunskap som spelar på toppen av sin förmåga?

Tveksamt skulle jag säga.

Håller med. Det Slash exempelvis pysslar med, det är slarv. Någon som ett halvår in i gitarrkarriären köttar Master of Puppets så det hackar och far åt alla håll, men som gör det på toppen av sin förmåga är värd all heder och respekt och jag önskar honom/henne allt gott. Det är absolut inte de personerna jag syftar på. Långt ifrån.

Redigerat 9 november 2012 av AnthonyS

[Valle]

Har tänkt lite på vad man väger in i ordet slarv. Kan man kalla ett spel, som en person med en större kunskap skulle kalla slarvigt, verkligen för slarv om det är en person med mindre kunskap som spelar på toppen av sin förmåga?

Tveksamt skulle jag säga.

För att komplicera det en smula så anser jag att slarvets nivå kan mätas utifrån vad som rimligen förväntas från musikern i fråga.

Eller lite det som jag nämnde ovan, "överseendet".

[Demonproducenten]

Först: ett tack till Le Demon för ämnesinspiration.

Vad tycker ni? Vad är att lira med feeeeling?

tack själv

lirar med feeling gör man när man lirar det som förhöjer låten

känsla har inget med slarv att göra

jag tror detta (synen du beskriver) (åtminstone i sverige) har sin grund i den svenska lagomheten

den där härliga känslan som infinner sig hos medelsvensken när man ser eller hör något halvdant - när man själv kan inbilla sig att "det där skulle nog jag också klara"

det tar man till sitt hjärta och bejublar

den där nivån man direkt märker att man aldrig kan nå - den rackar man ner på för att slippa känna sig akterseglad

det är också därför vi hyllar kollektivet men klagar på liraren som diva i lagsporter

[Claes Holmerup]

Varför dras nästan bara gitarr-"hjältar" fram i sådana här diskussioner - och varför likställer man "teknisk skicklighet" med snabbspelande? Då är också definitionen på en "tekniskt skicklig" sångare den som kan rappa snabbast, eller...? Teknisk skicklighet är ju också att spela/sjunga precis rätt på precis rätt ställen, så att helheten blir "perfekt". Det ligger inte alls i vem som är snabbast, utan i vem som har bäst timing och intonation, enligt min mening.

Lyssna exempelvis på Bernard Edwards. Ofta ganska enkla basgångar, men j-t tajt och helt perfekt spelat med både känsla och sväng. Kan också ta Philip Bailey, Michael Jackson och Freddie Mercury som exempel på vokalister. Perfektion i minsta detalj och en otrolig känsla.

[slejnard]

Härligt med fredag! 😄

Jag anser mig både tekniskt begåvad, övade teknik som tusan när jag var ung, och lirar med "känsla" nu för tiden. Det ena behöver inte utesluta det andra. Har ofta överinseende med mina produktioner som kanske av en del upplevs som slarviga men jag gör det medvetet.

[pressrec]

den där nivån man direkt märker att man aldrig kan nå - den rackar man ner på för att slippa känna sig akterseglad.

Fast det där är väl ändå en rejäl generalisering. Jag kommer absolut aldrig komma i närheten av det tex Yngwie gör. Jag tycker även att det han gör är något av det tråkigaste som finns att lyssna på. Så du menar att jag enbart tycker det för att jag inte kan se mig själv bli lika teknisk?

Det stämmer bara inte.

[AnthonyS]

Varför dras nästan bara gitarr-"hjältar" fram i sådana här diskussioner - och varför likställer man "teknisk skicklighet" med snabbspelande? Då är också definitionen på en "tekniskt skicklig" sångare den som kan rappa snabbast, eller...? Teknisk skicklighet är ju också att spela/sjunga precis rätt på precis rätt ställen, så att helheten blir "perfekt". Det ligger inte alls i vem som är snabbast, utan i vem som har bäst timing och intonation, enligt min mening.

Lyssna exempelvis på Bernard Edwards. Ofta ganska enkla basgångar, men j-t tajt och helt perfekt spelat med både känsla och sväng. Kan också ta Philip Bailey, Michael Jackson och Freddie Mercury som exempel på vokalister. Perfektion i minsta detalj och en otrolig känsla.

Varför har du citattecken runt gitarr-"hjältar"?

Och självklart kan det appliceras på vilken musiker som helst. Exemplet med gittarister är bara bekvämt och ofta något som de flesta kan relatera till.

[pressrec]

Varför dras nästan bara gitarr-"hjältar" fram i sådana här diskussioner

Det är nog för att många av dem har den ytterst dåliga smaken att göra instrumentala soloplattor i mängder.

[AnthonyS]

Härligt med fredag! 😄

Jag anser mig både tekniskt begåvad, övade teknik som tusan när jag var ung, och lirar med "känsla" nu för tiden. Det ena behöver inte utesluta det andra. Har ofta överinseende med mina produktioner som kanske av en del upplevs som slarviga men jag gör det medvetet.

Kan bara hålla med. Det var nog det jag försökte få fram i min stinkande dynghög till post förut... Du skrev det helt enkelt i klartext 😄

Det är nog för att många av dem har den ytterst dåliga smaken att göra instrumentala soloplattor i mängder.

Varför skulle det vara dålig smak?

Det är liksom inte bara gitarrister som släpper instrumentala skivor i massor...

[Valle]

Kan bara hålla med. Det var nog det jag försökte få fram i min stinkande dynghög till post förut... Du skrev det helt enkelt i klartext 😄

Fast det skrev ju i och för sig Claes för 30 inlägg sedan 😉

[pressrec]

Varför skulle det vara dålig smak?

Det är liksom inte bara gitarrister som släpper instrumentala skivor i massor...

Smak är ju något subjektivt och det jag skrev är min egna partiska åsikt.

[AnthonyS]

Fast det skrev ju i och för sig Claes för 30 inlägg sedan 😉

Ah! Då håller jag väl med om det också då 🙂

[AnthonyS]

Smak är ju något subjektivt och det jag skrev är min egna partiska åsikt.

Ok. Är det då, enligt din partiska åsikt, dålig smak att exempelvis Thelonius Monk eller Miles Davis eller Richard Jarrett eller Esbjörn Svensson släppt en massa instrumentala soloplattor?

[Zakyath]

vem fan bryr sig om man spelar med känsla eller inte? det är ju känslan man får när man lyssnar på musiken som är viktig. fan vad larvigt att säga att något annat än hur musiken låter är viktigt för att musiken ska vara bra.

[pressrec]

Ok. Är det då, enligt din partiska åsikt, dålig smak att exempelvis Thelonius Monk eller Miles Davis eller Richard Jarrett eller Esbjörn Svensson släppt en massa instrumentala soloplattor?

Bra svar! Jag borde återkopplat till mina tidigare inlägg där jag beskrev att jag avskydde "tusen toner i minuten" solona. De du pratar om är ganska långt ifrån det. Så nej, jag pratar inte om dem.

[AnthonyS]

vem fan bryr sig om man spelar med känsla eller inte? det är ju känslan man får när man lyssnar på musiken som är viktig. fan vad larvigt att säga att något annat än hur musiken låter är viktigt för att musiken ska vara bra.

Jag håller ta mig tusan med om det här också!

[Valle]

Varför dras nästan bara gitarr-"hjältar" fram i sådana här diskussioner - och varför likställer man "teknisk skicklighet" med snabbspelande?

Jag får ses medskyldig till viss del (utom det med "snabbspelande"), jag försökte dock börja försiktigt i inledningsinlägget "vara en 'teknisk' instrumentalist versus en som spelar med 'med känsla'”.

Men å andra sidan, det är gärna gitarrister som försöker komma undan med just den där "ursäkten". Ibland hör man även sångare snacka om att de aldrig skulle kunna tänka sig sjunga så "tekniskt" som Freddie Mercury, utan hellre med personlighet och känsla som Lemmy K. Fast då handlar det om ren och skär förvirring, temporär sinnesrubbning...

[Ibowfornoman]

Idag är jag dock ändå nöjd med vad jag presterar.

Det kanske är det tekniska spelarna som inte är "nöjda" med vad det prestera, och det är kanske också Därför många övar fingrarna av sig för att bli "bättre". ☺️ Det vore även intressant och få fram statistik över vilken slags musik slarviga, kontra tekniska spelare, lirar.

[Neosus]

Låter det bra så är det bra!

...är det inte bra så är det inte.....bra! 😳

*smart*

[Claes Holmerup]

Jag får ibland känslan (pun intended!) att "tekniskt spelande" likställs med fyrkantigt programmerade midifiler där allting ligger rakt på taktslagen och saknar alla former av dynamik, medan "känsla" är mer dynamiskt spelande där synkoper och andra former av betoningar också finns med.

Med den typen av definition, så förstår jag att det bara blir fel i diskussionerna. Det "perfekta" är ju när alla nyanser finns med och inte när det är odynamiskt och fyrkantigt.

[Halkbi]

Åh, du är definiera-det-där-typen...

Fast, om vi ska hålla på med trams och definiera allt, så kan vi ju anse att falsksång inte alls är falsk eftersom man ju först måste samlas i grupp och definiera vad som är falskt.

Jag säger som jag brukar: är man förnuftig musiker nog, så hör man när falskt är falskt. Man behöver liksom inte krångla till det för sin omgivning med skitkrystade definitioner och inramningar.

Det samma goes för SLARV!

Nja. Jag hade snarare ett exempel på något som man kan se som slarv, men som enligt mig berikade produktionen. I och med att jag tycker det så kan jag inte riktigt se det som slarv. Det bara blev så i ohappa men kom att fungera bra i uttrycket.