Lira med känsla = lira otillfredsställande för det egna egot

[crabchack]

Om du så ofta tycker att diskussionen hamnar fel och så få begriper vad du egentligen menar, kan det vara så att det kanske är du som hamnar fel i ditt resonemang?

..tja? Eller så tar alla och läser trådstarten igen? Eller kanske även de orden och begreppen går att tolka individuellt utifrån tycke och smak i denna individualistiska superanda som råder.. 😛

Fast mest av allt frustrerad...men det kan ju ha att göra med att du vet bättre än oss andra, i och för sig... 😱

Vad sägs om att börja svara på en del av de frågor du fått i tråden?

..tja? Tycker jag har svarat på en hel del. Hade inte för avsikt att göra detta till ett deltidsjobb, men jag är medveten om att jag lyckats nässla in mig i denna debatt ordentligt, så här kommer lite "svar" och sen får det nog vara bra från min sida tror jag.. 😉

Kanske är det är ordet "inlevelse" du menar.

Att inlevelsen i ett framförande sedan griper tag i den som lyssnar är väl dock högst individuellt?

Inlevelse är ett bra ord! Det är riktigt att inlevelse eller känsla inte behöver greppa tag i vem som helst. Men för den sakens skull betyder inte det att begreppet "feeling" eller känsla är värdelöst i sig. Att det skulle vara ett begrepp som är individuellt beroende på åhöraren.

Jag anser att "feeling" inte handlar om tycke och smak hos "mottagaren". Det ligger hos den som musicerar.

Berätta gärna! Vad säger det om "min" musikalitet om "jag" inte tycker som du i fallet med Stevie Wonder? Specificera gärna på vilket sätt "min" musikaliska kompetens skiljer sig från din.

Du verkar se värden uteslutande ur ett individualistiskt perspektiv (inte så konstigt, vi lever i en mycket individualistisk tid.. 😛 ). Men när man försöker reda ut saker om människan som begrepp och idéer etc etc måste man ju titta ur lite större perspektiv än så. Det gör all typ av samhällsvetenskaplig och konstnärlig forskning, filosofi och etnologi etc.

Vi måste kunna närma oss gemensamma begrepp om vi vill kunna förklara vår omgivning. Man kan inte alltid "tycka" som man vill och räkna med att bli förstådd.

Utifrån denna teoretiska utgångspunkt menar jag att det är tämligen vedertaget att, som i mitt exempel, Stevie Wonder, besitter en stor musikalitet och känsla. (Många andra i denna tråd har försökt sätta ord på vad detta är..) Hävdar du motsatsen krävs nog lite starkare analys än att "du inte tycker det" för att andra insatta skall köpa dig som musikaliskt kompetent.

...och jag blir nog minst lika förvånad när jag ser att det trots den långa diskussionen fortfarande finns de som tror att det inte bara handlar om personliga preferenser och helt enkelt tycke och smak, snarare än om något som går att kvantifiera... 😳

HUR känslan ter sig, hos den musicerande såväl som åhörare, handlar om personliga preferenser. Ordet "känsla" gör det inte. Man kan sätta massa målande beskrivningar framför; dålig, grym, märklig, talande, fantastisk, usel - känsla. Men ordet känsla, står kvar med samma (lite diffusa men ändå generellt talande) betydelse.

Jag antar att begreppet kan användas lite slarvigt och absolut inte med samma precision som andra mått så som "kilogram" 😛 . Men det är för att detta inte är naturvetenskap utan något så diffust som musik (även det ordet har det tvistats om som rent begrepp. Likväl ifrågasätts det inte i musikbranschen i praktiken..) Begreppet "känsla"eller engelskans "feeling" inom musik är vedertaget.

[Signia]

Hmmm... Trots att du börjar med att känsla och teknik inte är i motsatsförhållande, så säger du senare att det måste bli kyligt och okänsligt om man vill spela konsekvent... Det visar hur svårt det är att försöka beskriva det hela, eller hur...? 😉

Japp det är svårt 🙂 Det blir mer o mer hårklyverier. Låter till slut som man tycker bara det ena men inte det andra, och så är det ju aldrig.

Men det var nog mer utförarens inre fokus jag tänkte på, som måste vara kyligt och domnat för att få till det statiskt och konsekvent. Annars blir det ju svårt.

Jag skulle nog säga att det "absolut praktiska" som du beskriver det, är samma som jag har sagt tidigare, med taffligt gjorda midifiler man hittar i parti och minut, som är stelt och odynamiskt spelat - och på sin höjd kan jämföras med källarband som precis har börjat spela - och extremt långt ifrån det "perfekta" som exempelvis jag alltid eftersträvar.

Om jag tycker att jag spelar med en otrolig känsla men du inte gillar det jag spelar, så tycker du ändå inte att det är spelat med känsla - och jag kan å andra sidan spela lite hafsigt och utan vad jag tycker är riktigt bra känsla, men du kan ändå tycka att det är spelat med känsla.

Vem bestämmer vad som är "känsla" - musikern eller lyssnaren?

Faktum kvarstår att detta med "känsla" inte är kvantifierbart och därför en smaksak och inget annat - och något som var och en måste avgöra själv i varje enskilt fall, utan att försöka skriva andra på näsan vad som "de facto" är känsla eller inte....

Märker att jag låter ”slutgiltig” ibland, drunknar lite i mina egna tankar. Inte meningen riktigt.

Men jag tycker nog man kan spela med känsla, även fast nån inte gillar den känslan, den ’dialekten’ liksom. U2s Bono sjunger med inlevelse, med känsla. Även om just jag har lite svårt för den så tycker jag han sjunger med känsla. Kraftwerk däremot tycker jag sjunger utan känsla – vare sig man gillar den stilen eller inte. Hårdrar man, tycker jag att sjunga med ”fel” känsla, eller nån känsla man själv inte uppskattar, det skiljer sig från att inte sjunga med inlevelse/känsla – alls, så att säga.

Och det är sant det där med vems känsla man talar om. Man får nog avgränsa sig till ”spela med känsla”, alltså spelarens känsla. Lyssnaren spelar ju inte, så att säga. Visst, är man människa har man ju alltid en känsla för vad man gör, men jag tycker det känns som att skillnaden ligger i att man låter inre känslan leda ens framförande, mer än idé-mässiga rättesnören. Typ, liksom, bah 🙂

Redigerat 13 november 2012 av Signia

[Valle]

Utifrån denna teoretiska utgångspunkt menar jag att det är tämligen vedertaget att, som i mitt exempel, Stevie Wonder, besitter en stor musikalitet och känsla. [...]

En liten ordningsgrej, bara... Jag bortser villigt från din finurliga "korrigering" att infoga "stor musikalitet" i fallet med Stevie Wonder. Dels fanns det inte alls med i ditt exempel, dels är Wonders stora musikalitet en helt annan sak i sammanhanget. Jag tog endast fasta på det där om "känslan", vilken du skrev och som jag valde att kommentera, nämligen: "Sen kan man givetvis tycka att Stevie Wonder inte har känsla alls... fast då säger det ganska mycket om den personens musikalitet är jag rädd..."

Hävdar du motsatsen krävs nog lite starkare analys än att "du inte tycker det" för att andra insatta skall köpa dig som musikaliskt kompetent.

Alltså:

Om Nisse säger att "Stevie Wonder har känsla", så räcker det för att han ska uppfattas som, eller åtminstone rimligen antas vara, musikaliskt kompetent nog. Han behöver således inte bygga upp sitt påstående med någon "analys".

Om Olle säger att "jag tycker inte att Stevie Wonder har känsla", så kommer han, så länge han inte levererar en stark analys (hur stark då, och till vem?) för sitt påstående, att anses som musikaliskt inkompetent.

Eller?

Vidare: Vad händer om vi istället talar om Bruce Springsteen. Denna fullständigt överskattade mega-"stjärna" – som jag personligen tycker suger granit, som jag anser inte allt för ofta sjunger ofalskt, och som jag anser inte är värd en bråkdel av den musikaliska uppmärksamhet han får. Men ofta får jag höra att han sjunger med feeeeling (oftast en förklaring till hans tendens att inte sjunga ofalskt).

Kan jag anses vara musikaliskt kompetent, trots min ställning till Bruce Springsteen. Eller krävs det någon starkare analys för att behålla mitt anseende som kompetent musiker?

[crabchack]

En liten ordningsgrej, bara... Jag bortser villigt från din finurliga "korrigering" att infoga "stor musikalitet" i fallet med Stevie Wonder. Dels fanns det inte alls med i ditt exempel, dels är Wonders stora musikalitet en helt annan sak i sammanhanget. Jag tog endast fasta på det där om "känslan", vilken du skrev och som jag valde att kommentera, nämligen: "Sen kan man givetvis tycka att Stevie Wonder inte har känsla alls... fast då säger det ganska mycket om den personens musikalitet är jag rädd..."

Alltså:

Om Nisse säger att "Stevie Wonder har känsla", så räcker det för att han ska uppfattas som, eller åtminstone rimligen antas vara, musikaliskt kompetent nog. Han behöver således inte bygga upp sitt påstående med någon "analys".

Om Olle säger att "jag tycker inte att Stevie Wonder har känsla", så kommer han, så länge han inte levererar en stark analys (hur stark då, och till vem?) för sitt påstående, att anses som musikaliskt inkompetent.

Eller?

Vidare: Vad händer om vi istället talar om Bruce Springsteen. Denna fullständigt överskattade mega-"stjärna" – som jag personligen tycker suger granit, som jag anser inte allt för ofta sjunger ofalskt, och som jag anser inte är värd en bråkdel av den musikaliska uppmärksamhet han får. Men ofta får jag höra att han sjunger med feeeeling (oftast en förklaring till hans tendens att inte sjunga ofalskt).

Kan jag anses vara musikaliskt kompetent, trots min ställning till Bruce Springsteen. Eller krävs det någon starkare analys för att behålla mitt anseende som kompetent musiker?

Jag är ledsen.. Vi bor nog inte på samma planet. Jag har svårt att svara på dina frågor då jag känner att vi nog behöver "reda ut vissa begrepp" för att förstå varann, vilket vi ju redan försökt. Så är vi tillbaka på ruta 1. Moment 22.

Vi har just diskuterat dessa begrepp och verkar inte kunna hålla med varandra. (Känsla, musikalitet personligt tycke och smak, finns känsla/hänger de ihop eller ej osv). Nu frågar du hypotetiska frågor som utgår från dina definitioner?

[Valle]

Snyggt.

[Claes Holmerup]

Jag anser att "feeling" inte handlar om tycke och smak hos "mottagaren". Det ligger hos den som musicerar.

Om det är musikern som avgör, så kan du väl inte säga så stensäkert att Stevie Wonder har "feeling", eller...? Du vet ju inte om Stevie Wonder själv tycker att han har "feeling"... 😉

HUR känslan ter sig, hos den musicerande såväl som åhörare, handlar om personliga preferenser. Ordet "känsla" gör det inte. Man kan sätta massa målande beskrivningar framför; dålig, grym, märklig, talande, fantastisk, usel - känsla. Men ordet känsla, står kvar med samma (lite diffusa men ändå generellt talande) betydelse.

Alla dessa ord är bara olika sätt att uttrycka sin uppskattning - och det är i högsta grad beroende av personlig smak.

Jag antar att begreppet kan användas lite slarvigt och absolut inte med samma precision som andra mått så som "kilogram" 😛 . Men det är för att detta inte är naturvetenskap utan något så diffust som musik (även det ordet har det tvistats om som rent begrepp. Likväl ifrågasätts det inte i musikbranschen i praktiken..) Begreppet "känsla"eller engelskans "feeling" inom musik är vedertaget.

Det är ett ord som förekommer ofta, ja (precis som "värme", "vintage" och en massa andra roliga ord) - men du kan inte säga säkert om någon annan än du själv kommer att tycka att ett visst framförande innehåller "känsla" eller inte, utan det beror helt på personliga preferenser och personlig tolkning av vad begreppet "känsla" innebär - alltså tycke och smak. Om man kan kalla det "vedertaget" vete 17 - för då måste det kunna definieras på ett sätt som en stor majoritet kan hålla med om, eller hur...?

Det är tydligen populärt att ta fram Toto och Rosanna i sådana här diskussioner - och det är "politiskt korrekt" bland musiker att hata Toto - men frågar man någon av de miljoner som har köpt skivan, så kommer de nog att säga att Toto har en härlig känsla - och Toto själva kommer säkert att tycka att de spelar med bra känsla. Vem har rätt - är det Toto själva, allmänheten som gillar Toto - eller är det avundsjuka musiker, som hatar dem för att Toto-gänget är duktigare än de själva...? 😉

[Guitar Nilsson]

Jag har rätt känsla för musik. Och att spela instrument.

[joachime]

Jag har också känsla.

Min känsla är att den här diskussionen står och stampar på samma fläck sida upp och sida ned.

[Claes Holmerup]

Jag har också känsla.

Min känsla är att den här diskussionen står och stampar på samma fläck sida upp och sida ned.

Precis min känsla också... 😉

[SadamJR]

Nu får ni snart oxå minus av Valle.

[Valle]

Min känsla är att några djupnissar ovan är alldeles för besatta av sin egen musikaliska kompetens.

[aROCKER]

Berätta gärna! Vad säger det om "min" musikalitet om "jag" inte tycker som du i fallet med Stevie Wonder? Specificera gärna på vilket sätt "min" musikaliska kompetens skiljer sig från din.

För mig säger det att en del tar in toner och fokuserar på det och förknippar det med känsla i sin tonvikt.

Så att du inte hyllar Stevie Wonder är för att du är lite tjurig kanske just nu eller så är du den som inte "hyllar" och lägger ner eller förstår vikten av att spela med svikt/häng lika mycket som en som är mer fokuserad inom det området.

Lite som att nu ska en icke trummis programmera trummor med plug...en del saker uteblir helt enkelt i regel...inte alltid.

Jag har följt tråden men inte orkat kommentera.

Men håller med Crabschack om att visst är det för oss som fokuserar på trummspel en annan känsla i det Porcaro utför än Simon Phillips...FAST ÄR DET "KÄNSLA"!? snarare det kanske är teknik som i slutändan är det vi relaterar till.

Tror inte Simon Phillips sitter där och tänker på 69:an samtidigt som han lirar, däremot så har han lite sämre "känsla"/teknik och då är det inte bara sett från mitt perspektiv utan det är vedertaget hos dom som gillar häng/svikt i trumspel att så är fallet.

Är häng/svikt känsla?

Kanske inte men det är svårare att lira så och då kanske vi är där igen...TEKNIK=KÄNSLA...KÄNSLA= TEKNIK

Källa på Porcaro vs Phillips? BLOW ME! 😎

EDIT: Ska Phillips spela i AC/DC före Porcaro...ja, alla ggr...han har liksom bättre känsla för det, hup!? 😛😄

Redigerat 14 november 2012 av aROCKER

[Valle]

Så att du inte hyllar Stevie Wonder är för att du är lite tjurig kanske just nu eller så är du den som inte "hyllar" och lägger ner eller förstår vikten av att spela med svikt/häng lika mycket som en som är mer fokuserad inom det området.

För ordningens skull: du såg citattecknena kring mig och jag, eller hur?

Det handlade alltså inte om mig.

😉

[aROCKER]

Fair enough och jag menade "sådana" som du syftar på...dom kanske finner känsla i toner mer än i rythm.(sedan tror jag du pratade lite ur egen mun ändå va!?)

Därmed inte sagt att du är dålig, inte alls men du kanske har mera att erbjuda som tonsättare än percussionist förstår du hur jag tänker.

Vad brukar man säga om färgade människor... att dom har rytmen i blodet, fast det kanske inte heller har med känsla att göra för nu är vi inne på genetik!? 😕 Eller var jag till och med rasistisk?

Redigerat 14 november 2012 av aROCKER

[SadamJR]

Vad brukar man säga om färgade människor... att dom har rytmen i blodet, fast det kanske inte heller har med känsla att göra för nu är vi inne på genetik!? 😕 Eller var jag till och med rasistisk?

Jag tror inte att man brukar säga färgade människor till att börja med. Tänkte du på nån särskild färg?

[Demonproducenten]

Saknas känsla märks det, oavsett vad JAG tycker.. 😉

mycket märkligt då att alla inte håller med dig

horras ovanför tex - du kan väl förklara varför han har fel å du har rätt?

[Demonproducenten]

..just det, det är JAG som påstår detta.

vi kan alltså bortse från det

[Guitar Nilsson]

Fair enough och jag menade "sådana" som du syftar på...dom kanske finner känsla i toner mer än i rythm.(sedan tror jag du pratade lite ur egen mun ändå va!?)

Därmed inte sagt att du är dålig, inte alls men du kanske har mera att erbjuda som tonsättare än percussionist förstår du hur jag tänker.

Vad brukar man säga om färgade människor... att dom har rytmen i blodet, fast det kanske inte heller har med känsla att göra för nu är vi inne på genetik!? 😕 Eller var jag till och med rasistisk?

Undrar varför ganska många trummisar är så ja kass på att hålla takten?

[Demonproducenten]

Jag anser att "feeling" inte handlar om tycke och smak hos "mottagaren". Det ligger hos den som musicerar.

bra

då är det alltså simon phillips som avgör om han spelar med känsla eller inte - inte du

[aROCKER]

Jag tror inte att man brukar säga färgade människor till att börja med. Tänkte du på nån särskild färg?

Ta den som dyker upp i din skalle...vet att den blir passande.

[aROCKER]

Undrar varför ganska många trummisar är så ja kass på att hålla takten?

Är det trummisar du omger dig med tro!?

[SadamJR]

Ta den som dyker upp i din skalle...vet att den blir passande.

Jäpp, du är rasist.

[aROCKER]

Jäpp, mot gula smileysar! 😱

[Valle]

Ta den som dyker upp i din skalle...vet att den blir passande.

Neger eller svart?

Färgad kan ju lika väl betyda grön, och då faller syftet (i det här sammanhanget) med att tala om färgade människor.

[aROCKER]

Neger eller svart?

Färgad kan ju lika väl betyda grön, och då faller syftet (i det här sammanhanget) med att tala om färgade människor.

Svart..grön människa!?

Detta är OT men ordet neger har jag ingen relation till.

Jag pratar mer om afroamerikaner/afrikaner...men det var ju så jävla svårt att förstå, tydligen!

Inte konstigt att ordet känsla blir överkurs, grabbar!?

Redigerat 14 november 2012 av aROCKER

[Guitar Nilsson]

Neger är för mig de som är bästa musikerna och idrottarna. Men det ses väl mest som ett skällsord eller hur man nu säger.

Jimi Hendrix, Oscar Peterson, Albert Collins, Carl Lewis och Sonny Liston had fin känsla för vad de höll på med. Och Martin Luther King.

[SadamJR]

Kalla i möjligaste mån människor för vad de vill bli kallade.

[aROCKER]

Jäpp, du är rasist.

Kalla i möjligaste mån människor för vad de vill bli kallade.

😱😆

[SadamJR]

😱😆

Var det inte så du såg dig själv?