Varför hata/ogilla dansbandsmusik?

[Demonproducenten]

Och du med JJRockford

antingen missförstår jag ditt inlägg men troligare är att du missförstod mitt

[Demonproducenten]

Dom är givetvis ej undantagna ekonomiskla kriser på nått sätt,

men jag är trots allt impad av hur genren har överlevt ett antal generationer,

vilket är mer man kan säga om de flesta moderna genres..

som tex hip hop eller rock eller pop eller nån annan tillfällig fluga

[Demonproducenten]

inte säljer väl dansband förhållandevis sämre än någon annan genre.

😆

nej det sa jag inte

bara sämre

Om man säjer så här... Lasse Stefanz säljer flest skivor i Sverige! Dom säljer fler skivor än vad internationella artister och band gör i Sverige.... så jag vet inte, men nog säljer dansband fortfarande. (Kan ju förvisso bero på att 60+ inte laddar ner musik och gärna vill kunna hålla skivan i handen...

källa?

[Demonproducenten]

...att du Demonproducenten hävdar att jag å polarn skulle ligga i samma slaf, näääe...mer beblandning tack!

aha

var det så det tolkades?

[Demonproducenten]

PS @ Demonproducenten:

Rock'n rollen kom ju, som jag skrev tidigare, ifrån en blandning av blues (såklart) och country och folk...behöver inga wikipedia blaj länkar för att understryka detta...

nae

svart akustisk blues => rythm n blues => rock n roll

vit folkmusic => country & western

parallell utveckling som förstås hade en hel del korsbefruktning längs vägen (cash är bara ett exempel)

isf är det mer influens av gospel som nån skrev innan i rock n roll

varsågod; blaj från hästens mun over there

[Florian le Sage]

nae

svart akustisk blues => rythm n blues => rock n roll

vit folkmusic => country & western

parallell utveckling som förstås hade en hel del korsbefruktning längs vägen (cash är bara ett exempel)

isf är det mer influens av gospel som nån skrev innan i rock n roll

varsågod; blaj från hästens mun over there

OK jag instämmer här i en något bättre definition än den jag gav, menar ju i princip samma sak men din är mer korrekt!

[Demonproducenten]

"jag tycker allt låter enformigt, utom i min egen genre, för där låter det enformiga häfftitt!"

fast det är ju ett fullkomligt legitimt argument eftersom hela frågeställningen du skapat bygger på var å ens subjektivitet och inte nåt som helst objektivt

[JJRockford]

nae

svart akustisk blues => rythm n blues => rock n roll

vit folkmusic => country & western

parallell utveckling som förstås hade en hel del korsbefruktning längs vägen (cash är bara ett exempel)

isf är det mer influens av gospel som nån skrev innan i rock n roll

varsågod; blaj från hästens mun over there

Obs, även till Florian. Såhär ligger det till:

[Demonproducenten]

Obs, även till Florian. Såhär ligger det till:

http://www.youtube.com/watch?v=ZvZyGp-LG4I

neeeeeeeej!

en religiös låt!!

[Die Hard (oregistrerad)]

En KISS låt Valle inte kan lyssna på då. 😆

[Valle]

nej det sa jag inte

bara sämre

Nä, jag vet att du inte sa det. Jag undrade förstås om du menar att dansband säljer sämre i förhållande till någon annan genre. Säljer rock bättre än dansband inom sina respektive marknader/konsumenter?

Vi talar om svensk försäljning, förstås.

fast det är ju ett fullkomligt legitimt argument eftersom hela frågeställningen du skapat bygger på var å ens subjektivitet och inte nåt som helst objektivt

Nu vet jag inte om du bara grep halmstrån (söka efter kryphål i argumenten)... Jag syftade förstås på det jag har påtalat hela tråden igenom: Att säga att dansbandsmusik är dålig bara för att den är "enformig", och samtidigt favorisera en genre som bygger på loop-baserad musik, tycker jag är en inkonsekvens i den här tråden/frågan. Argumentet är i klass med "det suger för att det låter skit", och jag efterlyser mer konkret varför man inte gillar dansbandsmusik.

Se det lite så här:

Låt oss säga att "dansbandsmusiken" här representerar en låt (utan koppling till någon specifik genre) som jag har skrivit. Jag efterlyser kritik. Men det måste givetvis vara kritik som rimligen kan leda till sådan förändring som ger gehör för kritiken.

Din kritik låter så här: Valle, din låt låter skit – den är enformig och texten är banal.

Min fråga till dig:

1. Hur gör jag min låt mindre enformig?

2. Vad skiljer min text från en annan text som inte anses banal?

Jag ser och förstår hur inbjudande ovan är till att skapa sidoämnen. Men motstå. Var stark.

[Kimnivet]

För er som anser att dansbandsmusik saknar "stake" eller nerv så postar jag denna video. Det är visserligen en cover på en låt som ursprungligen tillhör en annan genre och det är därmed fullt möjligt för somliga att hävda att detta inte är danbandsmusik eftersom denna version ligger tämligen nära originalet, men jag vill samtidigt visa hur det kan låta ute på dansbanorna idag. Dansbandsmusik (eller dansmusik som jag tycker är lämpligare) är en sådan otroligt bred genre, som vissa redan har varit inne på.

Scotts klassas som ett modernt dansband vars grundidé är att väldigt mycket musik går att dansa till och de spelar därmed allt från gamla traditionella "dansbandsklassiker" i nya versioner till schlager och hårdrock.

Någon skrev även att dansbandsmusik i viss mån inte ger utrymme för improvisation, men jag har svårt att se hur det här utövandet kan uppfattats som slätstruket eller "tråkigt". För visst svänger det lite? 😉

http://www.youtube.com/watch?v=cTtu-w83loY

[Masbed]

Hela den här debatten är tyvärr helt snedvriden. Det är som många i tråden har påpekat helt meningslöst att diskutera varför man inte gillar dansbandsmusik. Det man upplever när man lyssnar på musik kan ha väl underbyggda logiska orsaker men snarare är det en lång rad faktorer som samverkar till ens negativa upplevelse. Vad som är mer intressant är att dansband engagerar så starkt. Om den här diskussionen hade handlat om vilken annan musikgenre som helst hade sannolikt inte intresset varit så starkt. Man ogillar hårdrock. Man hatar dansbandsmusik. Nu generaliserar jag förstås, jag utgår exempelvis från att de flesta med ett så stort musikintresse att de hänger på ett sånt här forum har en så pass bred syn på musik att de på sin höjd finner det motbjudande på ett personligt plan utan att upphöja det till ett öppet hat.

Men faktum kvarstår, dansband provocerar. Jag har i vuxen ålder blivit dansbandsfrälst (historiskt sett har jag varit mer lagd åt hårdrock och jazz). Det är alltid fascinerande när man träffar nya människor som själv inte har invigts i dansbandens underbara värld. Om man berättar att man gillar dansband möts tror folk i regel att man är ironisk, för dansband kan man väl inte gilla på riktigt!? När de förstår att man faktiskt gillar det brukar de se se lagom besvärade ut, skruva lite på sig, och skratta lite nervöst. Nej, att gilla dansband är något konstigt i gemene mans ögon. Än mer fascinerande är hur till och med dansare skäms för sin egen musik. Jag var själv där en gång i tiden.

När jag började dansa för 10 år sedan var det enbart de moderna dansbanden som gällde. De traditionella förstod jag mig ännu inte på. Men en del moderna var faktiskt rätt bra (särskilt när man dansar till dom). När man förklarade för vänner att man inte bara gillade att dansa utan även gillade en del dansband då var det väldigt viktigt att påpeka att det ja minsann inte var Vikingarna och så utan mer som coverband. Sånt som spelades på radion. Fråga mig inte varför det var viktigt, men det var det. Förmodligen för att det inte är social accepterat att gilla dansband. Och jag är inte ensam om att ha uppvisat de där tendenserna. Om man tittar in på danscommunityt Dansmaffian (om ni vill slippa en ankdamm, leta er inte dit) så fullkomligt kryllar det av nyfrälsta dansare som till och med i gemenskapen bland andra dansare känner sig tvingade att bygga upp fina murar mot den musik de traditionella dansbanden spelar. Jag tror det här murbyggandet är en väldigt tydlig indikator på att det faktiskt finns fördomar mot dansband som inte andre genrer behöver utstå. Ursprungsfrågan i tråden är alltså ytterst intressant, om än lite diffus och otydligt riktad. Varför väcker dansband så mycket känslor? Varför klarar nästan ingen att anta ett öppet och neutralt förhållningssätt till genren? Och om vi går ner i åldrarna lite, varför skulle en 10-åring som kommer till skolan med senaste Lasse Stefanz-skivan på sin mp3-spelare komma att bli utfryst för resten av skoltiden?

[JJRockford]

Jag plockar lite väl valda bitar, alldeles för mycket text att citera i sin helhet.

Om den här diskussionen hade handlat om vilken annan musikgenre som helst hade sannolikt inte intresset varit så starkt. Man ogillar hårdrock. Man hatar dansbandsmusik.

Nu generaliserar jag förstås, jag utgår exempelvis från att de flesta med ett så stort musikintresse att de hänger på ett sånt här forum har en så pass bred syn på musik att de på sin höjd finner det motbjudande på ett personligt plan utan att upphöja det till ett öppet hat.

Det beror nog väldigt mycket på vilken värdering man lägger in i "hata"

Nej, att gilla dansband är något konstigt i gemene mans ögon.

Det är väl inte så konstigt egentligen? Det beror ju garanterat på att de flesta förknippar det med det som kallas "traditionella dansband".

När man förklarade för vänner att man inte bara gillade att dansa utan även gillade en del dansband då var det väldigt viktigt att påpeka att det ja minsann inte var Vikingarna och så utan mer som coverband. Sånt som spelades på radion.

Det är här det börjar bli lite intressant. Vad är egentligen skillnaden på ett vanligt afterski-band och ett modernt dansband? Visst, man väljer säkert låtar (med avseende på framför allt taktart och tempo), men i övrigt? Och om det är mer som ett cover-band, är det då fortfarande dansband?

[Masbed]

http://www.youtube.com/watch?v=nmHxowz8AsM

Ja, nog förändras tiderna. Det man får komma ihåg är att det är två vitt skilda saker att provoceras av hårdrock och dansband. Hårdrocken har precis som många andra genrer i sin barndom lite av levt på just att provocera och göra revolt. Att den generationen som man medvetet ville provocera blev provocerade är inte så konstigt. Idag är det däremot inte så många som känner sig provocerade av hårdrock. En del band verkar fortfarande försöka men de lyckas sällan så bra. Dansbanden har inte riktigt haft det här syftet även om även dansbanden och folkparkerna fick utstå samma typ av moralkritik i sin barndoms dagar.

Det beror nog väldigt mycket på vilken värdering man lägger in i "hata"

Jag använde det för att påpeka en engagemangsskillnad. Folk nöjer sig med att ogilla hårdrock. Folk känner ett behov av att informera andra om att de ogillar dansbandsmusik. Mindre luddigt och värdeladdat?

Det är väl inte så konstigt egentligen? Det beror ju garanterat på att de flesta förknippar det med det som kallas "traditionella dansband".

Jo, jag tycker nog att det är konstigt att folk tror att man är ironisk för att dom inte förstår sig på genren. Särskilt med tanke på hur stor dansbandsrörelsen är i Sverige. Det är inte direkt en liten undergroundrörelse det handlar om, och den ironiska vågen är väl lite ute vid det här laget!? Och om nu folk går om kring och säger att de gillar dansband och är ironiska, då är väl det verkligen Beviset för att dansbandsgenren är förfördelad?

Det är här det börjar bli lite intressant. Vad är egentligen skillnaden på ett vanligt afterski-band och ett modernt dansband? Visst, man väljer säkert låtar (med avseende på framför allt taktart och tempo), men i övrigt? Och om det är mer som ett cover-band, är det då fortfarande dansband?

Att modena dansband är coverband och traditionella inte är det är en vanlig missuppfattning som grundar i bristande genreförståelse. Dansband har i alla tider varit cover-band. För att ta ett enda exempel Jag har väntat på dig med Vikingarna från Kramgoa låtar 1. Sen har många dansband (framförallt de mer framgångsrika sådana) även spelat in en hel del eget material, men att dela upp på ett så enkelt sätt går inte riktigt. Man ska också komma ihåg att väldigt många dansband inte har startats som dansband utan fallit in i det då de lirade på folkparkerna med sina pop- eller rockgrupper. Streaplers och Sven-Ingvars till exempel. Men Schytts får nog bli praktexemplet. De startade -62 som Public Killers men bytte namn redan året efter. Sven-Ingvars föresten är ju också ett praktexempel på ett band som på grund av sin framgång har lyckats byta logar mot arenor och därmed kan anses vara dansband eller inte beroende på sammanhang. Lasse Stefanz är ett annat exempel på ett sådant band då deras popularitet gör det väldigt svårt för den dansande delen av publiken att få tillräckligt med golvutrymme. De är dock å andra sidan tillräckligt stilbildande i genren för att trots det fortfarande anses vara ett solklart dansband oavsett hur vrider och vänder på saken.

[JJRockford]

Ja, nog förändras tiderna. Det man får komma ihåg är att det är två vitt skilda saker att provoceras av hårdrock och dansband. Hårdrocken har precis som många andra genrer i sin barndom lite av levt på just att provocera och göra revolt. Att den generationen som man medvetet ville provocera blev provocerade är inte så konstigt. Idag är det däremot inte så många som känner sig provocerade av hårdrock.

Du har tydligen missat t ex Marilyn Manson, Slipknot och liknande?Även om det är några år sen respektive band slog igenom (finns säkert nyare exempel, men har ärligt talat dålig koll) så kan man ju knappast säga att det skedde i "i dess barndom"?

Jag använde det för att påpeka en engagemangsskillnad. Folk nöjer sig med att ogilla hårdrock.Folk känner ett behov av att informera andra om att de ogillar dansbandsmusik. Mindre luddigt och värdeladdat?

Jag tror att det är en åsikt baserad på att du så att säga befinner dig på insidan och har bättre koll på dansband än på andra genres. Prova lev några år som house-fanatiker och fortsätta umgås med hårdrockspolarna?

Jo, jag tycker nog att det är konstigt att folk tror att man är ironisk för att dom inte förstår sig på genren.

Det är väl snarare hela, eller i a f en stor del av förklaringen?

Särskilt med tanke på hur stor dansbandsrörelsen är i Sverige. Det är inte direkt en liten undergroundrörelse det handlar om, och den ironiska vågen är väl lite ute vid det här laget!?

Ute eller inte så är det väl ett väldigt vanligt inslag i språket.

Att modena dansband är coverband och traditionella inte är det är en vanlig missuppfattning som grundar i bristande genreförståelse. Dansband har i alla tider varit cover-band.

Att de flesta dansband inte skriver så mycket egen musik är allmänt känt, tror jag. Men hur definierar du genren dansband? När du säger till folk att du lyssnar på dansband så kan jag nästan helt säkert lova dig att dom tänker på något i stil med "De sista ljuva åren".

Vi tar ett lite mer övertydligt exemepl: Om t ex killarna i Swedish House Mafia lärt sig varsitt instrument (det kan dom säkert redan för all del) och satsat på att imitera t ex Rush, hade dom då fortfarande spelat house-musik?

[JosefK]

Nej, att gilla dansband är något konstigt i gemene mans ögon.

Ändå verkar de ju sälja så extremt bra i Sverige? Antingen gillar man något som är underground och DÅ kan man gnälla på att folk tycker man är konstig. Eller så gillar man de mest lättsmälta och strömlinjeformade typerna av musik, och då är man allt annat än en outsider. Var vänliga och bestäm er.

[pikzel]

Ändå verkar de ju sälja så extremt bra i Sverige? Antingen gillar man något som är underground och DÅ kan man gnälla på att folk tycker man är konstig. Eller så gillar man de mest lättsmälta och strömlinjeformade typerna av musik, och då är man allt annat än en outsider. Var vänliga och bestäm er.

Det är väl en vattendelare. Antingen älskar man det, och då köper man massor, eller så avskyr man det.

[SadamJR]

Är inte säker på att jag har rätt, men är inte de största dansbandsfansen samma människor som ställer upp en gigantisk husvagn på samma camping år efter år, med en stor "tomt" och staket runt omkring, och umgås där med likasinnade som samtliga bär matchande träningsoveraller osv?

[Teknikfreak]

Är inte säker på att jag har rätt, men är inte de största dansbandsfansen samma människor som ställer upp en gigantisk husvagn på samma camping år efter år, med en stor "tomt" och staket runt omkring, och umgås där med likasinnade som samtliga bär matchande träningsoveraller osv?

Jisses vad fördomar kan sätta sej djupt rotat.

Har du inga fler fördomar, när du ändå är igång?

[pikzel]

Är inte säker på att jag har rätt, men är inte de största dansbandsfansen samma människor som ställer upp en gigantisk husvagn på samma camping år efter år, med en stor "tomt" och staket runt omkring, och umgås där med likasinnade som samtliga bär matchande träningsoveraller osv?

Helt rätt. Dessutom tycker de tacos är lite nytt och spännande.

[Masbed]

Du har tydligen missat t ex Marilyn Manson, Slipknot och liknande?Även om det är några år sen respektive band slog igenom (finns säkert nyare exempel, men har ärligt talat dålig koll) så kan man ju knappast säga att det skedde i "i dess barndom"?

Nej, jag har inte missat dom. Och nej, dom har inte alls lyckats provocera på samma sätt som hårdrocken gjorde i sin barndom. Det är en väsentlig skillnad på en sammhällsdebatt som oroar sig för nästa generation och några föräldrar som tycker banden är lite obehagliga och klagar på oväsendet.

Jag tror att det är en åsikt baserad på att du så att säga befinner dig på insidan och har bättre koll på dansband än på andra genres. Prova lev några år som house-fanatiker och fortsätta umgås med hårdrockspolarna?

Det är möjligt att jag har fel, men nej, jag tänker inte ändra musiksmak för att bevisa min sak. Men du kan kanske delge hur ofta någon tror du är ironisk när du berättar att du gillar house/hårdrock/punk/elektro/whatever? Det kanske skulle nyansera diskussionen istället för att bara anta att det inte är så. Att du inte noterar hur folk förhåller sig till dansbandsmusik kan ju ha att göra med att du inte är tillräckligt intresserad av genren.

Det är väl snarare hela, eller i a f en stor del av förklaringen?

Nej, så enkelt är det inte. Jag förstår mig exempelvis inte på storheten i house som har kommit att bli stort på sistone. Att med det som utgångspunkt anta att någon som säger sig lyssna på house är ironisk är fruktansvärt ologiskt då det bevisligen finns många som gör det och påståendet alltså sannolikt stämmer. Det här sättet att resonera sätt förstås ur spel om vi befinner oss inne bland en homogen grupp människor som gemensamt är övertygad om att man inte kan gilla house (för dom gör ju inte det). Med den premissen är det kanske rimligt att anta att en person som ändå säger sig gilla house är ironisk (eftersom kontexten säger att hen osannolikt kan vara det). Men då är vi ju där igen, ironin förutsätter ett avståndstagande. Ett demonstrativt sådant, som är synligt bara för dom som förstår.

Att de flesta dansband inte skriver så mycket egen musik är allmänt känt, tror jag. Men hur definierar du genren dansband? När du säger till folk att du lyssnar på dansband så kan jag nästan helt säkert lova dig att dom tänker på något i stil med "De sista ljuva åren".

Vi tar ett lite mer övertydligt exemepl: Om t ex killarna i Swedish House Mafia lärt sig varsitt instrument (det kan dom säkert redan för all del) och satsat på att imitera t ex Rush, hade dom då fortfarande spelat house-musik?

House är jag för dåligt insatt i för att kunna uttala mig om ditt exempel fortfarande kan defineras som house. Det känns mer rättvist att låta någon som förstår genren och dess möjligheter och begränsningar avgöra det.

Vad gäller dansbandsmusik så kan man inte kategorisera den enbart från hur den låter utan man måste även ta syftet i beaktande. I någon mån är skivdistribution och liknande inte ett du intressant i sammanhanget då det snarare är en spin-off till dansbandens kärnverksamhet, att få människor att dansa. Rent musikmässigt ligger dansbandsmusiken i regel väldigt nära svensktoppen och har så legat i ett halvt sekel. Det finns givetvis undantag från det här. Expanders (som nämndes tidigare i tråden) ligger exempelvis utkanten av genren musikmässigt då musiken är väldigt bluesrockinfluerad. Ur en ren bruksaspekt tycker jag detta är sämre än dansbandsmusiken mer mitt i fåran då musiken inte alltid harmoniserar särskilt väl med karaktären på danserna (men det är såklart en subjektiv åsikt).

Ändå verkar de ju sälja så extremt bra i Sverige? Antingen gillar man något som är underground och DÅ kan man gnälla på att folk tycker man är konstig. Eller så gillar man de mest lättsmälta och strömlinjeformade typerna av musik, och då är man allt annat än en outsider. Var vänliga och bestäm er.

Ja, och i Norge och Tyskland och ...

Nu kan jag ju bara tala för egen del, men jag gnäller verkligen inte. Vill folk tycka jag är konstig får dom väl det. På många sätt är jag det så det är ju inte en helt missvisande uppfattning ändå.

Det är däremot spännande att det är just det där konstiga motsatsförhållandet som faktiskt existerar. Det ÄR stort med dansband men folk tycker ändå det är udda.

Det är väl en vattendelare. Antingen älskar man det, och då köper man massor, eller så avskyr man det.

Ja, nog verkar det ha den effekten. Något jag tycker är intressant är att något som i regel betraktas som lagom, trist eller slätstruket kan bli ett så vattentätt skott. Svensktoppen som musikmässigt ligger väldigt nära har inte riktigt den effekten idag. Men slätstrukenheten höjer tydligen engagemanget.

[JosefK]

OBS! Nedanstående text uttrycker åsikter, människor som ogillar sådana avråds från att läsa inlägg från denna användare.

@Masbed Min gissning är väl att människor som är musikintresserade tenderar att vilja blicka bort från det som är slätstruket och "anpassat", då hamnar genrer som dansband i skottlinjen. Varför de hamnar mer i skottlinjen än andra oinspirerande dansanpassade genrer som EDM etc är antagligen för att de ger ett föråldrat intryck. Jag menar, de flesta genrer som fokuserar på att vara lättsmälta känns som de som byts ut snabbast, de är mer trend och mindre konst så att säga. Det känns ganska logiskt och till och med rättvist i mina ögon. Men ändå överlever inte bara genren utan är väldigt populär än idag. Det blir väl intressant att se hur stor roll de äldre generationerna spelar i detta fall, jag antar att den är väldigt stor och att genren kommer minska drastiskt i framtiden, men det är inte mer än ett (kanske för) hoppfullt antagande.

I vilket fall som helst så tror jag att dansband egentligen är den enda genre där jag inte skulle se skillnad på ett seriöst band och ett band som gör parodi på genren. Inte ens de mest motbjudande formerna av glam/poser-metal eller dödsmetal lyckas med detta i ens närheten av samma utsträckning.

Redigerat 17 juli 2012 av JosefK

[SadamJR]

Jisses vad fördomar kan sätta sej djupt rotat.

Har du inga fler fördomar, när du ändå är igång?

Räkor och vitt vin, prenumeration på bingolotter, stavgång, portionssnus.

[BurninSven (oregistrerad)]

Jag gillar verkligen inte dansband direkt men jag har vett att respektera både dom som utför den och dom som gillar det.

Ska jag vara ärlig så har jag svårare att lyssna på ett intro som sträcker sig runt typ 2 minuter och det egentligen inte händer speciellt mycket som är vanligt i vissa andra lite modernare dans gengre. Man sitter och väntar på att det ska hända nåt och framför allt på att sången ska kicka in men det händer inget och då inser man att det i själva verket är låten och inget intro.

Obs! jag gillar sån musik tycker oftast att den är spännande och vital men ....

Ett band (eller vad ska kalla dom) som Swedish House Maffia visste jag inte ens att dom fans före den där festivalen i staterna som streamades live på youtube. Nu när dom ska lägga ner har det ju gått lite på radion med dom (det kanske det har gjort förr oxå iofs) så man har fått höra lite och dom är helt ok. Men dessvärre så har dom inte lyckats att göra nåt större intryck på mig och gillar jag som sagt ändå sån musik så ........

Alla olika former av Metal, punk, ska, pop, etc etc etc etc etc band finns det ju oxå en miljard olika åsikter om men inget blir ju mer eller mindre rätt bara för att tillräckligt många tycker nånting.

Och det är väl det den här handlar om. Dvs man tycker nånting sen försöker man skapa nån slags logic och underbyggnad i sitt tyckande för att försöka omvandla det till nån slags "sanning" .

Musik är bara musik jag tror det är viktigt att komma ihåg det.

[JosefK]

man tycker nånting sen försöker man skapa nån slags logic och underbyggnad i sitt tyckande för att försöka omvandla det till nån slags "sanning" .

Musik är bara musik jag tror det är viktigt att komma ihåg det.

Nästan rätt. Man tycker nånting sen försöker man förklara sitt resonemang för att omvandla det till något som andra kan reflektera över (notera att detta INTE är vad jag gjorde i mitt senaste inlägg, mitt resonemang finner du långt mycket tidigare i tråden, dock när den redan spårat ur ^^). Att bara säga "det här suger" eller "det här äger" låter varken fans av en genre eller musiker inom den reflektera över den.

Om man däremot säger saker som "house är väldigt enformigt och beatfixerat", "rock n roll är väldigt ytligt och utseendefixerat", "popmusik är väldigt strömlinjeformad och dess musiker vågar inte experimentera tillräckligt" och så vidare så är det klart att man generaliserar, men ju mer man utvecklar sitt resonemang desto mer förståelse får andra människor för det. Sen håller man säkert inte med varandra, men man kan ändå reflektera över sina egna åsikter på ett annat sätt.

Musik är bara musik... förlåt men jag avskyr såna här uttalanden. Vad menar du ens med detta liksom? 😛 Livet är bara livet också ju... känslor är bara känslor, människor är bara människor, pengar är bara pengar. Nehe, så nu får man inte ta något alls på allvar, utan inget spelar särskilt stor roll egentligen, det är tydligen viktigt att komma ihåg det. Eller menar du bara att musik aldrig kan vara så viktigt att de får vara en central del av någons liv, till skillnad från vad då i så fall? Vill gärna se en utveckling av ditt resonemang (såg du hur snyggt jag nu återkopplade till det genomgående temat i mitt inlägg? 😉 )

[adrumdrum]

det räcker väll med att man säjer att man gillar Dansdand eller inte?

- Vill du ha korv?

- Nej, jag tycker inte om korv...

- men du måste ju kunna motivera varför du inte gillar korv.

- vet inte, tycker inte om korv helt enkelt..

- men så kan du ju inte säja, hur många korsorteter har du ätit då?

- blablablabla........

[JosefK]

det räcker väll med att man säjer att man gillar Dansdand eller inte?

- Vill du ha korv?

- Nej, jag tycker inte om korv...

- men du måste ju kunna motivera varför du inte gillar korv.

- vet inte, tycker inte om korv helt enkelt..

- men så kan du ju inte säja, hur många korsorteter har du ätit då?

- blablablabla........

Suck...

Bara av ren nyfikenhet, ni som kommer med dessa kommentarer, läser ni alls mina inlägg i den här tråden? 😄 Om inte, gör gärna det, annars blir jag ju jätteledsen... Om ja, varifrån kommer denna ovilja att alls komma med motargument mot mitt resonemang och istället bara upprepa exakt det jag reagerade på till att börja med? Tack.

[SadamJR]

Det finns helt enkelt väldigt lite att säga om dansbandsmusik och tråden går sedan länge på tomgång.

[pikzel]

Nej, jag har inte missat dom. Och nej, dom har inte alls lyckats provocera på samma sätt som hårdrocken gjorde i sin barndom. Det är en väsentlig skillnad på en sammhällsdebatt som oroar sig för nästa generation och några föräldrar som tycker banden är lite obehagliga och klagar på oväsendet.

Menar du här att det inte blev en samhällsdebatt där man bland annat ville hålla Marilyn Manson ansvarig för massakern vid Columbine High? Menar du att, framför allt den kristna högern i USA, inte vridit sig i plågor över musiken?

det räcker väll med att man säjer att man gillar Dansdand eller inte?

- Vill du ha korv?

- Nej, jag tycker inte om korv...

- men du måste ju kunna motivera varför du inte gillar korv.

- vet inte, tycker inte om korv helt enkelt..

- men så kan du ju inte säja, hur många korsorteter har du ätit då?

- blablablabla........

Man måste tycka som Valle, annars är det fel.