Jump to content
Annons

Varför hata/ogilla dansbandsmusik?


Valle

Recommended Posts

Annons
Die Hard (oregistrerad)

😆😆😆 Så jävla sopigt det bara kan bli. Totalslakt av en klassiker. Gäller alla bra låtar de gör covers på, dansbanden. Här ser man hela felet med dansband. Mesigt, potenslöst och fånigt.

Redigerat av Die Hard
Link to comment
Dela på andra sajter

Ja.

Du svarade "ja" på min fråga om du har lyssnat på ALLA dansbandslåtar. Därmed får jag ta det som ett seriöst svar och jag har inget i övrigt att invända emot när det gäller ditt ogillande av dansbandsmusik.

Link to comment
Dela på andra sajter

😆😆😆 Så jävla sopigt det bara kan bli. Totalslakt av en klassiker. Gäller alla bra låtar de gör covers på, dansbanden. Här ser man hela felet med dansband. Mesigt, potenslöst och fånigt.

Det där...det där... borde vara förbjudet.

Link to comment
Dela på andra sajter

😆😆😆 Så jävla sopigt det bara kan bli. Totalslakt av en klassiker. Gäller alla bra låtar de gör covers på, dansbanden. Här ser man hela felet med dansband. Mesigt, potenslöst och fånigt.

Wow...! Vilken sund insikt.

Slår vad om att du alltid har trott att Metallicas "Whiskey in the Jar" är en Thin Lizzy-cover.

Link to comment
Dela på andra sajter

Hör på Wisex och Kicki danielsson på nyhetsmorgon. Fy fan så vidrigt.

Såg ni Kikcki & Wizex nyss. Åh du milde.

Jag såg dem först. Åh du milde täcker inte riktigt in denna föreställnig.

OK, visa nu hur duktiga ni kan vara på att beskriva denna vidrighet, istället för att ligga och plaska på samma stinkande, träsknivå som alla andra som inte tillför tråden ett skit.

Link to comment
Dela på andra sajter

Ja jag håller med! Fattar inte ett skit av det du snackar om!

Nä jag förstod nästan det. Poängen (som gick förlorad på dig) var att först säger du att folk ska sluta sitta och skriva en massa skit, och tycka saker, sen blir du sur när man ber dig att följa ditt eget exempel. Men jag tvivlar på att du förstår den här gången heller så vi lägger ner...
Link to comment
Dela på andra sajter

OK, visa nu hur duktiga ni kan vara på att beskriva denna vidrighet, istället för att ligga och plaska på samma stinkande, träsknivå som alla andra som inte tillför tråden ett skit.

Nä, de där låtarna kan bara tigas ihjäl. Menar du att Wisex med Kicki är exempel på ett bra dansband?

Link to comment
Dela på andra sajter

Nä, de där låtarna kan bara tigas ihjäl. Menar du att Wisex med Kicki är exempel på ett bra dansband?

Egentligen förtjänar du inte ett svar med tanke på det svar du tyckte att jag förtjänade.

Wizex med Kicki var faktiskt en av mina absoluta favoriter. Men då syftar jag på konstellationen som gjorde sig stor i Sverige på 70-talet och en bit in på 80-talet.

Så, ja, jag menar att Wizex var ett bra dansband.

Link to comment
Dela på andra sajter

Här har du lite av poängen med ogillandet mot dansband. Där orginal låten är en dynamiskt omväxlande sprakande glödande bergochdalbana med en medryckande handklappsrefräng och en sångröst som skär in i en och lyfter även den simpla versen till intresse. Så har dom i dansbandscovern gjort det till ett slätstruket penta-lunk utan några som helst ambitioner att överaska lyssnaren, och sångaren låter som en sterotyp på en dansbandssångare vilket 80% (siffra dragen ur arslet 😉 ) av dansbandssångarna låter för mig. Finner inte den nerv jag söker i det. Självfallet är det för att jag inte är insatt i dansband som det låter likartat men om jag skulle studera dansband så skulle allt säkert låta olika fast jag skulle ändå inte kunna ta till mig dansband för den kittlar inte rätt nerv.

PS. Och jag är inget stort fan av AC/DC och jag har svårt för deras sångare oxå. Men dom fångar mig iaf.

Link to comment
Dela på andra sajter

Egentligen förtjänar du inte ett svar med tanke på det svar du tyckte att jag förtjänade.

Wizex med Kicki var faktiskt en av mina absoluta favoriter. Men då syftar jag på konstellationen som gjorde sig stor i Sverige på 70-talet och en bit in på 80-talet.

Så, ja, jag menar att Wizex var ett bra dansband.

Det var väl dörför du inte svarade på frågan som löd, tycker du att Wisex med Kicki är ett bra dansband. Antar att du inte såg nyhetsmorgon.

Link to comment
Dela på andra sajter

Här har du lite av poängen med ogillandet mot dansband. Där orginal låten är en dynamiskt omväxlande sprakande glödande bergochdalbana med en medryckande handklappsrefräng och en sångröst som skär in i en och lyfter även den simpla versen till intresse. Så har dom i dansbandscovern gjort det till ett slätstruket penta-lunk utan några som helst ambitioner att överaska lyssnaren, och sångaren låter som en sterotyp på en dansbandssångare vilket 80% (siffra dragen ur arslet 😉 ) av dansbandssångarna låter för mig. Finner inte den nerv jag söker i det. Självfallet är det för att jag inte är insatt i dansband som det låter likartat men om jag skulle studera dansband så skulle allt säkert låta olika fast jag skulle ändå inte kunna ta till mig dansband för den kittlar inte rätt nerv.

OK, så du ogillar dansband för att de tolkar "original"-låtar på ett sätt som avviker från originalet?

Link to comment
Dela på andra sajter

Klassisk dansband är ypperlig funktionsmusik för att just ha trevligt och dansa till. Jag skulle däremot aldrig lägga till den typen av musik i min playlist för att jag tycker att den är alldeles för förutsägbar att lyssna på. Därmed inte sagt att jag "hatar" genren på något sätt och det är nog just förutsägbarheten som gör att genren funkar så fantastiskt bra att dansa till. Har svårt att förstå hur man kan "hata" musik över huvud taget eftersom "hat" för mig är en aktiv handling, en agenda man kör liksom..

Jo förresten, jag har ju faktiskt en riktigt bra dansbandsplatta som jag brukar spela ibland 🙂

http://www.youtube.com/watch?v=bAtcYQlW4YI

Intressant tolkning av en rockklassiker!

Väcker frågan inom mej, skulle t.ex en Jazz,Blues, Black metal eller Technoversion,

av denna låt vara så mkt bättre än denna dansbandstolkning i era öron?

Link to comment
Dela på andra sajter

😆😆😆 Så jävla sopigt det bara kan bli. Totalslakt av en klassiker. Gäller alla bra låtar de gör covers på, dansbanden. Här ser man hela felet med dansband. Mesigt, potenslöst och fånigt.

Fast jag tror ärligt talat att dom spelar med glimten i ögat..

(Så jävla dåligt så att det är bra 😄 )

Link to comment
Dela på andra sajter

Die Hard (oregistrerad)

Wow...! Vilken sund insikt.

Japp!

Slår vad om att du alltid har trott att Metallicas "Whiskey in the Jar" är en Thin Lizzy-cover.

Du förlorar

Link to comment
Dela på andra sajter

Tänkte lite såhäriallhast, för de som orkar bryr sig, ge en liten bild av min egen koppling till dansband och dess musik. (Jag har även infogat detta i inledningsinlägget, hoppas ni inte misstycker.)

Jag växte upp i ett hem där musiken var en viktig vardagsingrediens. Särskilt dansbandsmusik. Mina första favoriter var Vikingarna och Flamingokvintetten, sedan tillkom vad det led Wizex, Säwes, Pussycat, George Baker Selection, med flera. Det var, som ni ser, inte nödvändigtvis begränsat till svenska artister. Dansbandsmusik och country var dock inget jag favoriserade mer än någon annan genre. För jämte nämnda artister var jag heltokig i ABBA, The Betatles, och inte mins KISS. (Däremot blev det svårt att med sådan musik-combo inte framstå som freak inför polarna, men det är en annan story.)

Pappa var semiprofessionell musiker; folkmusiker å ena sidan, dansbandsmusiker å andra. Han hade alltid gig inbokade, vad han körde berodde på vad arrangören ville ha. Ofta blev han anlitad att spela på ”jugge”-evenemang, och då körde han sitt slovenska folkmusik-rejs. I övriga fall var det typiska dansgig, där han levererade tidstypisk dansbandsmusik. Jag hängde som kid med på många av dessa gig.

Trots att jag egentligen hade ett hårdrocksband (och som jag prioriterade högt) så började jag spela gitarr i pappas band, redan som 15-åring. Det gav så himla bra betalt, tyckte jag. Mitt första "riktiga" gig som folk-/dansbandsgitarrist, nyårsaftonen 1983, gav mig inte mindre än 800 SEK (idag motsvarande ungefär 2000 SEK). Därefter var jag fast.

Några år in på 90-talet teamade jag och mina två bröder ihop oss, och vi "tog över" pappas dansbandsgren. Tillkom gjorde min fru (men vi var ännu inte gifta) och hennes kusin, båda leadsångerskor, samt en god vän. Pappa tog backseat och blev något av vår manager istället och vi fick utnyttja hela hans kontaktnät. Sin folkmusik kunde han dock inte släppa helt. Så där var vi: en big happy family!

Det gick riktigt bra. Det gick så fan mycket bättre än med mina rockprojekt. Hade jag velat tillräckligt, hade jag kunnat leva på musiken helt och hållet, alltså rock och dansband kombinerat. Det räckte med att jag hade tre gig i veckan (exempelvis, torsdag, fredag och lördag) för att det skulle gå runt. Och gig var pissenkelt att få (med rätta kontakter).

Tyvärr tröttnade jag. Inte på grund av musiken, utan snarare på grund av "yrket". Jag kände inte riktigt att jag var dansbandsmusiker, jag var en rockstar(wannabe). Jag ville slå runt på scen, festa både före och efter (Och under giget, genom att ha en virre eller öl gömd bakom en högtalarlåda). Jag saknade att inte kunna få "show off" tillräckligt på min gitarr, och för en prestigekåt och fåfäng person som jag så var det inte alltid det lättaste.

Mitt sista dansbandsgig var 1996, tror jag. Så trött på det var jag att jag faktiskt inte ens kommer ihåg exakt var eller när detta var. Sedan dess har jag inte lyckats vidare bra i min musikkarriär.

Men jag njuter fortfarande av dansbandsmusik. Fast jag är nog lite konservativ, för det är förra generationens dansband jag gillar, långt mycket mer än den som introduceras idag. För mig är till exempel en midsommarafton inte komplett utan dansbandsmusik. Många tycker att dansbandsmusik endast är till för att dansa till. Men för mig skapar den stämning; ibland bättre stämning än vad till exempel KISS eller Metallica kan skapa.

Det finns fler som tycker som jag. Men vi är få. Kanske för att vi aldrig lärde oss att fästa oss vid en viss "färg" eller "symbol". Det var musiken som kom i första han, vem eller vilka som framförde den kom i andra hand.

Vi var freaks. Och jag är förbannat stolt över det idag! 🙂

  • Gilla 1
Link to comment
Dela på andra sajter

Tänkte lite såhäriallhast, för de som orkar bryr sig, ge en liten bild av min egen koppling till dansband och dess musik. (Jag har även infogat detta i inledningsinlägget, hoppas ni inte misstycker.)

Jag växte upp i ett hem där musiken var en viktig vardagsingrediens. Särskilt dansbandsmusik. Mina första favoriter var Vikingarna och Flamingokvintetten, sedan tillkom vad det led Wizex, Säwes, Pussycat, George Baker Selection, med flera. Det var, som ni ser, inte nödvändigtvis begränsat till svenska artister. Dansbandsmusik och country var dock inget jag favoriserade mer än någon annan genre. För jämte nämnda artister var jag heltokig i ABBA, The Betatles, och inte mins KISS. (Däremot blev det svårt att med sådan musik-combo inte framstå som freak inför polarna, men det är en annan story.)

Pappa var semiprofessionell musiker; folkmusiker å ena sidan, dansbandsmusiker å andra. Han hade alltid gig inbokade, vad han körde berodde på vad arrangören ville ha. Ofta blev han anlitad att spela på ”jugge”-evenemang, och då körde han sitt slovenska folkmusik-rejs. I övriga fall var det typiska dansgig, där han levererade tidstypisk dansbandsmusik. Jag hängde som kid med på många av dessa gig.

Trots att jag egentligen hade ett hårdrocksband (och som jag prioriterade högt) så började jag spela gitarr i pappas band, redan som 15-åring. Det gav så himla bra betalt, tyckte jag. Mitt första "riktiga" gig som folk-/dansbandsgitarrist, nyårsaftonen 1983, gav mig inte mindre än 800 SEK (idag motsvarande ungefär 2000 SEK). Därefter var jag fast.

Några år in på 90-talet teamade jag och mina två bröder ihop oss, och vi "tog över" pappas dansbandsgren. Tillkom gjorde min fru (men vi var ännu inte gifta) och hennes kusin, båda leadsångerskor, samt en god vän. Pappa tog backseat och blev något av vår manager istället och vi fick utnyttja hela hans kontaktnät. Sin folkmusik kunde han dock inte släppa helt. Så där var vi: en big happy family!

Det gick riktigt bra. Det gick så fan mycket bättre än med mina rockprojekt. Hade jag velat tillräckligt, hade jag kunnat leva på musiken helt och hållet, alltså rock och dansband kombinerat. Det räckte med att jag hade tre gig i veckan (exempelvis, torsdag, fredag och lördag) för att det skulle gå runt. Och gig var pissenkelt att få (med rätta kontakter).

Tyvärr tröttnade jag. Inte på grund av musiken, utan snarare på grund av "yrket". Jag kände inte riktigt att jag var dansbandsmusiker, jag var en rockstar(wannabe). Jag ville slå runt på scen, festa både före och efter (Och under giget, genom att ha en virre eller öl gömd bakom en högtalarlåda). Jag saknade att inte kunna få "show off" tillräckligt på min gitarr, och för en prestigekåt och fåfäng person som jag så var det inte alltid det lättaste.

Mitt sista dansbandsgig var 1996, tror jag. Så trött på det var jag att jag faktiskt inte ens kommer ihåg exakt var eller när detta var. Sedan dess har jag inte lyckats vidare bra i min musikkarriär.

Men jag njuter fortfarande av dansbandsmusik. Fast jag är nog lite konservativ, för det är förra generationens dansband jag gillar, långt mycket mer än den som introduceras idag. För mig är till exempel en midsommarafton inte komplett utan dansbandsmusik. Många tycker att dansbandsmusik endast är till för att dansa till. Men för mig skapar den stämning; ibland bättre stämning än vad till exempel KISS eller Metallica kan skapa.

Det finns fler som tycker som jag. Men vi är få. Kanske för att vi aldrig lärde oss att fästa oss vid en viss "färg" eller "symbol". Det var musiken som kom i första han, vem eller vilka som framförde den kom i andra hand.

Vi var freaks. Och jag är förbannat stolt över det idag! 🙂

+1. Intressant och rakryggat.

Link to comment
Dela på andra sajter

MEN vänta nu Valle! Det är inte ens Thin Lizzy som gjort den.. Eller vad menar du?

😛

Nej, och det var min poäng: "Whiskey in the Jar" är en irländsk FOLK-visa, som Thin Lizzy gjorde en cover på, och som sedan Metallica gjorde en cover på...

Här verkar uppfattningarna vara helt tvärt om. När ett hävvimätall-band gör en cover på en folkvisa, ja då är det helt i sin ordning. Här snackas det inte alls om någon förvanskning. Nej, då är det häfftitt å coolt! Och vissa har säkert ingen aning överhuvudtaget om att det rör sig om någon folkvisa.

Men när ett dansband gör en cover på en rocklåt – då är okvädesorden inte långt borta.

Till och med när popartister gör cover på rocklåtar blir det reptiltänk i lägret. Minns en gång när jag talade varmt om "

"-covern som Céline Dion och Anastacia gjorde tillsammans. Jag blev närmast idiotförklarad.

Även om jag nu tog upp det här, så är sådant egentligen inget jag hänger upp mig på längre. Det är oftast bara "fansen" som talar om när/var/hur det är "rätt" att deras favvo-låtar får cover-iseras. Originalartisterna ser istället på det som en kul grej, och de till och med gästar scenen när och om det ges tillfälle. Så agerar seriösa musiker, nämligen.

Link to comment
Dela på andra sajter

Die Hard (oregistrerad)

Nej, och det var min poäng: "Whiskey in the Jar" är en irländsk FOLK-visa, som Thin Lizzy gjorde en cover på, och som sedan Metallica gjorde en cover på...

Och det har jag vetat i åratal.

Här verkar uppfattningarna vara helt tvärt om. När ett hävvimätall-band gör en cover på en folkvisa, ja då är det helt i sin ordning. Här snackas det inte alls om någon förvanskning. Nej, då är det häfftitt å coolt! Och vissa har säkert ingen aning överhuvudtaget om att det rör sig om någon folkvisa.

Men när ett dansband gör en cover på en rocklåt – då är okvädesorden inte långt borta.

Det är skillnad på cover och cover. Göra en med energi och stake eller göra tvärtom något så slätstruket utan stake är som sagt var stor skillnad.

Link to comment
Dela på andra sajter

En snabb sammanfattning av tråden:

"Jag har världens bästa musiksmak - och har du inte samma smak som jag så är det du som har fel."

Typ så någonting... 😉

  • Gilla 1
Link to comment
Dela på andra sajter

OK, så du ogillar dansband för att de tolkar "original"-låtar på ett sätt som avviker från originalet?

Öhm...om det var allt du fick ut av mitt inlägg så...ok

Men när ett dansband gör en cover på en rocklåt – då är okvädesorden inte långt borta.

Till och med när popartister gör cover på rocklåtar blir det reptiltänk i lägret. Minns en gång när jag talade varmt om "

"-covern som Céline Dion och Anastacia gjorde tillsammans. Jag blev närmast idiotförklarad.

Även om jag nu tog upp det här, så är sådant egentligen inget jag hänger upp mig på längre. Det är oftast bara "fansen" som talar om när/var/hur det är "rätt" att deras favvo-låtar får cover-iseras. Originalartisterna ser istället på det som en kul grej, och de till och med gästar scenen när och om det ges tillfälle. Så agerar seriösa musiker, nämligen.

Nä reptiltänket får du stå för själv. Jag gillade den versionen av You shook me all night long. Vacker. Du verkar ha nån spärr som gör att du sållar bort all vital information i folks svar som inte stämmer in i din bild av att folk inte gillar dansband för att dom inte är insatta. Musik handlar till syvende och sist om känsla så det går inte att nonsensförklara alla svar som försöker förklara hur dansband får en att känna och varför osv.
Link to comment
Dela på andra sajter

En snabb sammanfattning av tråden:

"Jag har världens bästa musiksmak - och har du inte samma smak som jag så är det du som har fel."

Typ så någonting... 😉

😆

Å'ja... 😉

Link to comment
Dela på andra sajter

En snabb sammanfattning av tråden:

"Jag har världens bästa musiksmak - och har du inte samma smak som jag så är det du som har fel."

Typ så någonting... 😉

haha..Ja typ alldeles PRECIS så! 😄
Link to comment
Dela på andra sajter

Du verkar ha nån spärr som gör att du sållar bort all vital information i folks svar som inte stämmer in i din bild av att folk inte gillar dansband för att dom inte är insatta.

Nej då. Det enda jag sållar bort är "det suger för att det låter skit", eller "jag tycker allt låter enformigt, utom i min egen genre, för där låter det enformiga häfftitt!" Övrigt ifrågasätter och/eller motargumenterar jag. I en del svarsinlägg har jag faktiskt inte haft några särskilda invändningar mot alls.

Tycker du inte om att jag motargumenterar? Alternativt, tycker du mitt sätt att debattera på är taskigt?

Link to comment
Dela på andra sajter

Nej då. Det enda jag sållar bort är "det suger för att det låter skit", eller "jag tycker allt låter enformigt, utom i min egen genre, för där låter det enformiga häfftitt!" Övrigt ifrågasätter och/eller motargumenterar jag. I en del svarsinlägg har jag faktiskt inte haft några särskilda invändningar mot alls.

Tycker du inte om att jag motargumenterar? Alternativt, tycker du mitt sätt att debattera på är taskigt?

Nej jag tycker du är ruskigt selektiv med vad du väljer att se som ett argument.

Som det här:

OK, så du ogillar dansband för att de tolkar "original"-låtar på ett sätt som avviker från originalet?

Det fattar du oxå att det inte är för att de inte spelar den exakt som AC/DC. Det står i texten som du valde att sila ner till den geniala hypotesen ovan.
Link to comment
Dela på andra sajter

"Mississippi"

ok

Tycker du att ALLA DB-låtar suger?

alla jag hört (vilket förstås inte är det samma som alla) har sugit som musik att lyssna på för mig

det utesluter ju förstås inte att dom funkar fint till det dom är avsedda för: hångla i takt

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa ny...

Viktig information om kakor (cookies)

Vi har placerat några kakor på din enhet för att du ska bättre ska kunna använda den här sajten. Läs vår kakpolicy och om hur du kan ändra inställningar. Annars utgår vi från att du är bekväm med att fortsätta.