Hur börjar ni på en låt, skalor, ackord?

[pxm]

Noter har väl inte så mycket med själva teorin att göra ????

mvh

[Claes Holmerup]

Noter har väl inte så mycket med själva teorin att göra ????

En kommentar som osökt får mig att tänka på denna gamla goding:

- Hur får man en gitarrist att sluta spela?

- Man sätter ett notblad framför honom...

- Hur får man en pianist att sluta spela?

- Man tar bort notbladet... 😛

[pxm]

😄

[AnthonyS]

Och jag tror att om man saknar en massa lärdom om skalro och akordanalys och annat bullshit så gör man musik mer från hjärtat!

Jag tror faktiskt att det där är en mycket populär och väl omhuldad myt. Jag tror inte att det garanterar större "hjärtlighet", "äkthet" eller "känsla" att vara okunnig inom musikteori. Det är absolut inget måste att vara teoretiskt kunnig, men det är lång ifrån en nackdel.

Precis som det finns lysande exempel på musiker som varit teoriblinda och gjort makalös musik finns det exempel inom kulturen på kulturutövare som varit extremt välskolade på sitt område och presterat kreativa mirakel.

[ironman]

[Valle]

är detta något du fabricerat i ditt huvud eller kan du ge några konkreta exempel på när det här har hänt?

Först och främst: Min erfarenhet av musicerande och dess bransch sträcker sig över en period som är en bra bit längre än du är gammal. Så jag har mer vett i huvudet än att "fabricera sådana påståenden i mitt huvud". Jag vet när man kan och inte kan dra rövarhistorier, förstår du.

Sedan så: I tråden som jag länkar till ovan grundar sig just på en sådan händelse där noterna kan bli till "beroende". Läs tråden (igen), eller så tar du och läser Claes poängfyllda skämt om pianisten ovan... Det är inte säkert att du fattar just idag. Men det kommer 🙂

[steelyfan]

Noter va jätte bra way back på Mozarts tid, inte minst ur den arkiveringstekniska aspekten.

När bandspelarn kom på 1900 talet är det för de flesta musikerna ett ganska ointressant notations medium.

[Valle]

Tror man att det man skapar har nåt junfrufödsel, gudabenådat orginellt över sig, utan nån som helst yttre påverkan från tidigare intryck , så kan man bortse från musik teorin, i annat fall finns den där vare sig man är medveten om den eller inte.

Jag vet inte om du är medveten om det, men du bekräftade nyss att musikteorin hämmar förmågan att skapa något originellt.

[wellness music]

Tycker det blir lite fel att generalisera rakt av. Jag har upplevt musiker som varit grymma på musikteori och samtidigt kunna leverera sanslöst bra känsla i sitt spel och sitt låtmakeri. Samma sak med "oskolade" musiker som jag nog kan hålla med om att det oftast kan finnas en speciell nerv (eller hur jag nu ska uttrycka det) i musiker och låtskrivare som inte tänker så mycket i teoretiska banor. Skillnaden kanske mest gör sig tillkänna när man spelar flera stycken och ska kommunicera arr och så och kanske går snabbare. Teorin ska ju bara vara ett av många verktyg i lådan.

Redigerat 2 juni 2012 av wellness music

[AnthonyS]

Tycker det blir lite fel att generalisera rakt av. Jag har upplevt musiker som varit grymma på musikteori och samtidigt kunna leverera sanslöst bra känsla i sitt spel och sitt låtmakeri.

Ja, det är ju samma här. Men många verkar verkligen tro att de tu inte går ihop.

[Claes Holmerup]

Precis! Det ena utesluter inte det andra.

Teorin har man "gratis" genom autodidakt lärande när man lyssnar in sig på hur andra har gjort (för det är ju så de flesta lär sig spela och skapa musik från början), men då används teorin helt omedvetet och man kan inte tala om teori på samma sätt.

Det finns naturligtvis ytterligheter på alla håll; teoretiker som är värdelösa på att skapa, teoretiker som är skitbra på det, autodidakta som är sopor på skapandet och autodidakta som är suveräna på det.

* Autodidakt = självlärd (om någon inte har koll på begreppet)

[DaCriLL]

Fast det tror jag ingen påstår heller. Man "dör" inte av att lära sig teori, och man "dör" inte av att kunna teori, och man "dör" inte av att använda sina teoretiska kunskaper. Däremot, som jag nämnde ovan, så kan för mycket fokus på teori snarare stjälpa än hjälpa kreativiteten. I värsta fall uppstår ett sorts beroende, där man exempelvis helt saknar förmåg att spela en låt utan sina noter – trots att man har spelat låten hundratals gånger och trots att man i övrigt är en skicklig instrumentalist.

De som jag tror kan ha mer nytta av sin teori än andra är de som tar fram musikunderlag i någon form, t.ex. noter och arrangemang. Men för musikskapande behövs bara kunskaper om hur man spelar på instrumentet man eventuellt använder sig av vid skapandet. (Kommentarer om att instrumentanvändandet i sig förutsättter muikteoretiska kunskaper gör sig icke besvär!)

Många tar det här med musikteori lite på för stort allvar. Jag gjorde det också en gång i tiden. Idag säger jag hellre "skulle det inte vara läckert om basen lirar ett A där". Men det skulle inte förvåna mig om det till och med här på forumet finns folk som hellre säger:

"Skulle det inte vara läckert om basen lirar subdominantparallellens subdominant där"

Bara för att det är häftigare.

Edit: Gissa gärna tonarten ovan...

Edit 2: Tog bort provocerande mening. Inte likt mig att provocera.

absolut, håller med dig. man ska inte stirra blint på regler, utan mer låta musikteorin "hjälpa" dig i skapandet, själv ligger jag runt nivån att jag varken vill eller pallar lära mig vad subdominantparallellens subdominant är, men jag tycker ändå att det är bra att förstå vad I-V-IV är.

som gitarrist tycker jag pentorna(+ de blåa noterna) och minor skalan( aeolian heter den väl) är nödvändiga att kunna om du ska få utrymme för sin musikalitet.

musikteorin är bara ännu ett verktyg man kan använda i sitt skapande, men ett väldigt bra verktyg.

tycker själv att det är onödigt att djupdyka sig ner i teorin och bli nån musikproffessor men jag tycker att alla musiker inställda på att skapa egen musik, gagnas av att kunna grundläggande musikteori. lite skalor, lite harmonilära, I-ii-iii-IV-V-vii-viii* grejjen.

blir så trött på "bara kör på känsla"-skiten.

haha provocernade?? första gången jag stötte på dig valle så körde du min älskade bruce springsteen rätt ner i botten som tidernas mest underskattade artist hahaha, vi är låååångt förbi provocerande 😉😛

[ironman]

When I grew up there weren't many other guitarists ... There was one other guitarist in my school who actually showed me the first chords that I learned, and I went on from there. I was bored so I taught myself the guitar from listening to records. So obviously it was a very personal thing.

Jimmy Page

[ironman]

Alltså jag brukar titta tillbaka i historien när det gäller sådana här saker och så gott som alla ens idoler ( som är något av de mest erkända artister vi har haft i hostorien)har flera saker gemensamt.

1. Dom är självlärda, vissa kunde knappt läsa eller skriva musik.

2. Vissa av Dom har varit så pass besatta av sitt musicerande att man kunnat misstänka bakomliggande sjukdom. Och i flera fall har dom fått en diagnos.

3. Många av Dom har missbrukat mängder av substanser.

Detta är svårt för många att ta till sig. Men som sagt man behöver bara titta rent historiskt.

Jimi hendrix, Srv, pink floyd, the beatles, the rolling stones, Prince, Lionell richie, jim morrison, bob dylan, freddie mercury , phil Collins, jimmy page och listan kan göras hur lång som helst i hur många genrer som helst.

Alltså historian är ett bevis för att man inte behöver gå någon som helst musikskola/utbildning för att bli en bra låtskrivare eller musiker.

Edit: vissa har något inom sig som du aldrig kan lära dig genom teori.

Redigerat 3 juni 2012 av Henber77

[Frekvensspektrumanalysator]

Själv brukar jag börja en låt med en trumrytm som jag sen lägger ett gitarrkompriff på, som jag oftast lägger nån slags leadslinga/melodi över. Sen lägger jag basen, och då brukar jag oftast ta bort det ursprungliga kompriffet och lägga dit ett annat som livar upp landskapet mellan trummor och bas. Sen när det börjar rycka och slita på ett skönt sätt går jag vidare till nästa del. Brukar dra ihop ett intro, en vers, en brygga och en refräng till att börja med. Sen sitter jag och klipper och klistrar delar fram och tillbaka, testar lite olika trumkomp osv. Sen kanske jag drar dit ett stick om det behövs. Sist av allt försöker jag få dit nån slags sång. Då kan det vara så att riff och rytmer blir helt omkastade.

Fast oftast gör jag allt det ovanstående på en och samma gång ungefär. Ett totalt kaos som sakta silas till nånting som skulle kunna kallas för en låt. Men i 60/70% av fallen så åker materialet på soptippen. Om jag kommer så långt att låten blir klar utan att ha kastat den under resans gång så sparar jag den. Då är den klar och får en enkel biljett ut i cyberrymden eller till en bit vinyl (tyvärr alltför sällan just vinyl).

Under tiden brottas jag med hopplöshet, glädje, ångest, hat, sömnlöshet, eufori och så vidare... Om en låt kan överleva alla dessa känslotillstånd så är det enligt min mening nånting rätt speciellt, hehe.

Dom bästa låtarna jag har fått till är dom som har kommit till i en enda session. Men det är sällan som stjärnorna tycks vara uppradade till fördel för sånt skapande 🙁

[hwasser]

Ta upp en gitarr eller plinka på ett piano, om man aktivt söker en melodi brukar det bli mediokert, sitter man och leker med instrumentet utan målet att bygga en låt så hittar man fan alltid melodier man fastnar på (och sen glömmer bort innan man hinner spela in dom, i mitt fall, haha!). Sen hör du ju vilka ackord det är, om inte testa dig fram.

Jag kan börja med antingen en sångmelodi som jag fastnat i huvudet när jag har varit ute och gått, en gitarrmelodi jag plinkat fram eller en kul ackord och rhytm-kombo som blev bra. Så du behöver nog inte följa någon regel, kan börja med vad som helst.

[Frekvensspektrumanalysator]

den här sidan brukar jag ha uppe samtidigt som jag jobbar. kan typ inget om musikteori, litar helt på mitt gehör, och när jag fastnar så testar jag lite olika varianter tills det låter bra helt enkelt.

EDIT: När jag lattjar runt med elektroniska grejor brukar jag spela med tangentbordet, har fan blivit bättre på det än på klaviatur 🙂 sen spelar jag in och flyttar runt "plupparna" lite tills det är tight och i rätt tonart, om jag missar nåt.

Redigerat 3 juni 2012 av Frekvensspektrumanalysator

[Guitar Nilsson]

Vet du vilken skala du spelar i så har du alla tonerna till skalans ackord där. Det är bara att plocka ut dem. Ackorden består av de toner som skalan är uppbyggs av. Vilket ackord du får beror på vilken av skalans alla toner du väljer att bygga på, och hur du väljer att konstruera dina ackord.

Mitt råd är att utgå från roten och bygga därifrån med skalans toner. Börja med något enkelt, som c-dur. Lägg till g, och du har ett C5. Och så vidare. Det är, vågar jag påstå, betydligt mera utvecklande än att läsa ackorden på papper. Genom att hitta dem själv lär man sig hur de låter, och får en slags mental "karta" över ackorden inom varje skala. Så gjorde jag när jag lärde mig, och så gör jag fortfarande. Många av mina låtideer börjar med att jag sitter och filar på något nytt ackord jag aldrig spelat på det viset förut.

"Börja med något enkelt, som c-dur. Lägg till g, och du har ett C5"

Blir det? I mina C-ackord finns g-tonen redan med från början.

[hwasser]

EDIT: När jag lattjar runt med elektroniska grejor brukar jag spela med tangentbordet, har fan blivit bättre på det än på klaviatur 🙂 sen spelar jag in och flyttar runt "plupparna" lite tills det är tight och i rätt tonart, om jag missar nåt.

Så gör jag fan också fast på min lilla axiom 25 (det är lite för litet när jag spelar tycker jag, men samtidigt skulle jag inte få plats med ett större på mitt skrivbord då jag har kontrollenheter där) som jag plinkar på, spelar in och sedan rättat till (då jag suger på att spela piano). Blir mycket mer naturligt när man spelar, typ velocity-variation och längden på varje tryck och en rhytmik som känns naturligare i fingrarna och kroppen.

[pxm]

mmm, Guitar-Nilsson har rätt- G är ju kvinten i ackordet så det finns nog med från början i mina också. C5 torde bli ett vanligt rockackord.

Ackord byggs ju av 1, 3 och 5 samt kanske 7,9,11 och 13 om de inte är sus ackord som byggs av 1,2 och 5 möjligen med en 7 eller altererade augmenterade eller diminished.

. Men Scoefiled ackordet byggs ju 1,3 och med en höjjd 5 samt en 7 om man vill tweaka Cmaj litet men då blir det modus från Melodisk mollskala som passar och inte något från vanlig dur skala.

mvh

Redigerat 3 juni 2012 av pxm

[Guitar Nilsson]

mmm, Guitar-Nilsson har rätt- G är ju kvinten i ackordet så det finns nog med från början i mina också. C5 torde bli ett vanligt rockackord.

Ackord byggs ju av 1, 3 och 5 samt kanske 7,9,11 och 13 om de inte är sus ackord som byggs av 1,2 och 5 möjligen med en 7 eller altererade augmenterade eller diminished.

. Men Scoefiled ackordet byggs ju 1,3 och med en höjjd 5 samt en 7 om man vill tweaka Cmaj litet men då blir det modus från Melodisk mollskala som passar och inte något från vanlig dur skala.

mvh

Medhåll är det bästa hållet!

När jag gör låtar börjar jag ALLTID med att utgå från en känsla, eller sinnesstämning man kan ha vid ett visst ögonblick. Tex den första gången jag skitblyg dansade med en tjej och förstod att hon verkligen tyckte om att dansa med just mig. Eller den gång när kistan med 20-åriga polarn som fyllkört ihjäl sig på en Norton Commando sänktes ner i jorden. Sätter jag mig riktigt in den känslan jag hade så kommer alla rytmer, harmonier, melodier och text att bli rätt sen.

Att börja med ett trumkomp, gå vidare med riff osv, och sist hitta på text o melodi funkar inte alls för mig. Melodin och även texten är det man måste börja med. Eller helst allt samtidigt.

[pxm]

Medhåll är det bästa hållet!

När jag gör låtar börjar jag ALLTID med att utgå från en känsla, eller sinnesstämning man kan ha vid ett visst ögonblick. Tex den första gången jag skitblyg dansade med en tjej och förstod att hon verkligen tyckte om att dansa med just mig. Eller den gång när kistan med 20-åriga polarn som fyllkört ihjäl sig på en Norton Commando sänktes ner i jorden. Sätter jag mig riktigt in den känslan jag hade så kommer alla rytmer, harmonier, melodier och text att bli rätt sen.

Att börja med ett trumkomp, gå vidare med riff osv, och sist hitta på text o melodi funkar inte alls för mig. Melodin och även texten är det man måste börja med. Eller helst allt samtidigt.

Jag brukar bygga om ackord ibland så att de passar till skalan jag spelar i när jag inte vill anävnda de vanliga diatoniska ackorden..

mvh

[pxm]

B t w- jag brukar börja med att göra en enkel vamp att improvisera/x-primentera över för att sedan bygga/utveckla den till en låt. Men oftast blir det mest improvisationer jag lägger ut. Tycker om improvisationer närvaron och ögonblickets beslut och infall.

Det är levande inte snyggt inövat och och perfekt producerat kanske- även om jag kan imponeras av sådan musik så har jag fastnat just för modala improvisationer över given vamp men även fria improvisationer tilltalar mig. Dock svårt när man är själv med sitt DAW.

mvh

[AnthonyS]

"Börja med något enkelt, som c-dur. Lägg till g, och du har ett C5"

Blir det? I mina C-ackord finns g-tonen redan med från början.

Det är jag som formulerar mig otydligt. Jag menade att man utgår från c-durskalan, spelar roten c och lägger till g. Ergo c5.

[Larsson]

jag slår upp teoriboken..sedan är låten igång! 😉

[SadamJR]

Allt är kopior av gammalt. Man kan följa den "nyskapande" 60/70-talsrockens rötter till blues och spirituals - som i sin tur är modifierade kopior av ännu äldre musik.

Så du har inget, nu när allt tyx ha gått i baklås?

[Claes Holmerup]

Ärligt talat så bryr jag mig inte, utan lyssnar på musiken som den är, istället för att tvångsmässigt försöka leta efter något som är "nyskapande" - för om man hårddrar det så kommer ingenting någonsin att egentligen vara "nyskapande" framöver, eftersom det alltid är mer eller mindre influerat av sådant som redan finns eller bara blandning av olika stilar som redan finns. Det finns i princip två sorters musik; bra eller dålig (ja - det finns ett gäng mellansteg också, men ändå... 😉 ). Var olika stilar kommer ifrån och om det är influerat av Motown, blues, barockmadrigaler, tolvtonsmusik eller afrikanska stamtraditioner är ointressant. Det enda som är intressant för mig är om det är bra eller inte.

[Lundin]

DaCrill satte huvudet på spiket ( Taget från Claes ordlista ) med att musikteorin hjälper vid skapandet.

Jag har sysslat med musik så länge jag kan minnas och de första 10 åren ( troligtvis) utan att kunna ett endaste jota av harmonilära, teori, skalor o.s.v och det var väl stundtals rätt plågsamt att "leta" ut ackordsföljder som lät bra ihop.. gehöret har alltid varit mitt starkaste kort och jag har alltid haft extremt lätt för melodier och harmonier.. så att skapa en melodi har nästan alltid varit det som kommit först, problemet utan teorierna var att extremt många låtar hade samma ackord och det blev rätt okreativt efter ett par år.. man kände typ att "det låter ju f@n exakt likadant som allt annat jag gjort", så att börja lära sig teori o harmonilära har varit en nödvändig kunskap för att kreativiteten INTE skulle bli hämmad.

Att förstå hur allt hänger ihop är nog ett måste om man snabbt ska kunna bygga en låt som har harmoniskt tilltalande innehåll, däremot är det inte alls nödvändigt.. se alla som höll på med Trackermusik för hundra år sen.. kreativitet och musikskapande + lite känsla kommer man väldigt långt med.

Jobbar man professionellt och skall förklara för någon medmusiker hur man vill att de skall spela hjälper det enormt om båda kan sina teorier, mest för att inte spilla massa tid och undvika irritation "MEN vaff@n.. jag har ju SAGT hur du ska spela.."

Till TS då:

Så kan jag säga att jag nästan alltid börjar med 2- 4 ackord, sätter sen en eller ett par alternativa melodier eller så sätter jag trummor och gör en basgång, bygger sen ackord på det, alternativt sätter en melodi till basgången innan jag lägger ackorden eller så gör jag på några andra sätt eller så sjunger jag något och sätter ackord till, alla sätt ger olika utfall.

Om jag utgår från en basgång och trummor kommer musiken nästan till 75% av fallen bli styrd av basgången så till den grad att det nästan alltid blir House, eller liknande då soundet på basarna oftast nästan står för sig självt.. eller de ljud man väljer för att bli inspirerad.. det är sällan man väljer en bas som sen kommer passa låten, och när man satt en cool basgång har jag oftast parallellt snickrat på trummorna att passa basgången att sitta ihop med soundet, så lite låst blir man om man inte har tur och kan EQ'a trummor och bas så de passar genre-differerande arrangemang utan att soundet blir blaha, så det blir lite balansgång.

För egen del så gillar jag musikprylar lika mycket som olika sound och att skapa musik på alla olika hårdvaror hjälper till att hålla kreativiteten uppe i.o.m de "begränsingar" som utrustningen har..

Ta exempelvis hårdvaran Maschine.. den är helt underbar att göra beats på.. men försök att göra fungerande ackord genom enbart tryckplattorna funkar inte för mig.. det här kräver antingen ett separat klaviatur, eller att använda samplingarna mer kreativt och bygga låten på enklare sätt och samtidigt patternbaserat och att bygga dynamik med det man har vilket öppnar nya dörrar.. om man är mottaglig och förstår det man för tillfället gör.. det är inte alltid man är mottaglig mot att det ibland blir för abstrakt.

Att gå tillbaka och plocka fram ej färdigt material kan också skapa de där kreativa krockarna om det flyter tillräckligt lång tid emellan skapandet och "återupplivningen" och att man glömt hur de gjordes.

Så för att summera så gör jag på ganska många olika sätt men alla metoderna tenderar att göra så skapandet sitter i fokus hela tiden och växer oavsett HUR man börjar skapa..

Allt för att främja kreativiteten och inte stagnera är nog det som känns viktigast för mig efter +35 år

Redigerat 4 juni 2012 av Lundin

[Lundin]

Tråden rensad - håll er till ämnet nu boyz.

[Zakyath]

när jag ska göra en låt brukar jag fråga mig själv vad jag vill höra

sen tänker jag mig ungefär vad jag vill höra, när jag känner att jag är ungefär rätt försöker jag konkretisera ljudbilden i huvudet och sen komma på melodier, rytmer, harmonik osv. sen efter det tar jag fram gitarren.

ibland gör jag tvärt om och tar fram gitarren och spelar tills det blir bra.

men sen kan man ju börja från vilket håll som helst också. finns säkert lika många svar på denna fråga som personer.