Scenskräck!?

[TobeyShreddz]

Hej!

Jag ska spela i en sommarshow på skolan inför ca 150 elever med mitt band, vi spelar en Metallica Medley på ca 7 minuter, och jag har en väldig scenskräck som kan vara ett enormt problem! Jag har inte hört med dom andra hur stor scenskräck dom har men jag har nog mest! Jag är vanligtvis väldigt nervös och osocial så det har väl något sammanhang.. När jag blir nervös så stammar jag, blir kall, skakar, tappar saker väldigt lätt, och jag kan tänka mig att om jag spelar där uppe så kommer jag stå helt still och spela massor av fel och göra bort mig helt totalt.. Just nu är alkohol den ända lösningen. Jag är 15 år och mina föräldrar tillåter mig att dricka men absolut max 10%. Jag vill helst ha hjälp med detta och kunna träna mig inför uppträdanden! Showen är om 2 månader, så gott om tid för träning! TACK!

[Jon Rinneby]

Man måste våga utsätta sig för en viss press och stress för att bygga upp sig själv och bli stark.

Fråga dig själv vad du egentligen är rädd för, är det hela världen om du spelar fel?! Det handlar ju i grund och botten om att ha kul. Skit i vad andra tycker, gör din grej.

Du klarar det.

mvh Jon

[Claes Holmerup]

Träna så att du är säker på det du ska göra, så behöver du inte oroa dig lika mycket. Om man känner sig osäker, så brukar det släppa när man väl sätter igång och spelar - för det är så j-a kul att stå på scen 🙂 , men om man ändå börjar tvivla så är det bra att tänka på att man ju faktiskt har tränat så att man vet vad man ska göra.

Som Yllet säger, så tänk också på om det verkligen är så hemskt om du gör fel lite här och där. En förkrossande majoritet i publiken kommer ändå inte att höra om det är rätt eller fel - utan de tycker bara att det är häftigt med livemusik. Om man kommer av sig så är det viktigt att inte stanna upp, utan ta upp tråden och fortsätt direkt så att det blir så kort avbrott som möjligt - så se till att träna, träna och åter träna, så att det verkligen sitter.

Det är också bra att låta bandmedlemmarna veta hur du känner - för då kan de ju också hjälpa till och stötta dig. Vet de inget så tycker de kanske bara att det är konstigt. En bonus kan vara att de också vågar erkänna att de är nervösa - och då har du kommit ett steg upp i självförtroendet eftersom det var du som vågade berätta först.

Alkohol är ALDRIG någon lösning på sådana problem - för det behövs bara mer och mer för att hjälpa. Det enda som fungerar är att träna och uppträda som mycket som möjligt, så att man utsätter sig för obehaget och märker att man faktiskt kan övervinna rädslan. Varje gång det lyckas, så stärks också självförtroendet - och nästa gång blir det lättare. 🙂

[CHAE]

Först och främst; skippa alkoholen. I min bok är du är mycket tuffare om du är nykter på scen och gör bort dig 😎

Att bli lite nervös inför scenframträdanden är helt normalt och faktiskt så skärper det ens sinnen. Som Yllet så så måste du bryta ner problematiken; exakt vad är det som är så hemskt? Är det alla människorna eller är det huruvida de där personerna ska garva åt dig?

Vi har alla gjort bort oss någon gång. Några av oss lite hårdare än andra. Det är en risk man får ta när man gigar, liksom.

På tal om det; fråga de andra hur de känner? Det kanske är så att de är minst lika nervösa inför det här giget som du? Snacka om det. Ibland kan det vara skönt att veta om att det finns någon mer som känner som en själv.

Repa mycket (både själv och med ditt band); då minskar risken för att du goofar på scenen. Är ni samspelta så ger sig mycket gratis.

Om ni nu lirar lite fel här och där så är det inte hela världen, promise!

Det är ingen som lynchar er...

.

You'll get there, man!

Vänligen,

CHAE

[CHAE]

Phetninjad av Claes 😛 (såklart vem annars 😉 )

[slejnard]

Jag uppträder ofta live och är ofta en aning nervös inför varje gig. Som andra säger: Träna så det sitter som ett rinnande vatten och gärna framför spegeln.

Och ingen alkohol. Det gör bara uppträdandet sämre. Lycka till!

[Jetblack]

Det hör till. Men när man väl kommer igång att spela löser det sig. Det kommer att gå bra.

Hoppa över alkoholen, låtsas att publiken sitter i underkläderna istället (klassiskt knep!)

[Zakyath]

jag tycker det hjälper att medvetet ta plats på scen och möta folks blickar i publiken. man känner sig lite omotiverad när man först ställer sig där på scen men man får helt enkelt tvinga sig själv till det.

sen får du ju också tänka på att det är i en skola och ärligt talat så förväntar sig nog inte eleverna särskilt mycket av er. jag har spelat fel och sett dum ut i skolans aula inför 300 pers ett par gånger men det är ju ingen big deal efter. Om man däremot ser till att ha övat bra och sätter allt, ja det är då folk minns det 🙂

Redigerat 25 mars 2012 av Zakyath

[zantoz]

Hej på dej

När du själv är på en spelning o du står i publiken, hur tänker du då på dom som är uppe o spelar eller uppträder på något vis.

Detta tankesätt är ett bra sätt att bli lugn, det kommer gå bra för dig.

Har funkat för mig i alla år

LYCKA TILL I

[Signia]

Alkohol är bara en hämningslösare i det här avseendet. Tycker du alkohol hjälper så är det alltså hämningsproblem du upplever, är rädd för vad andra ska tycka om dig; framförallt att bli chikanerad. Och det säger även att du gör det du gör för att vinna andras uppskattning. Vad skulle man för övrigt upp på scen för om man inte ville det. Att det är din egen skola dessutom, dina egna hemkvarter, då lär det nog spetsa till känslorna ganska duktigt. Det du ska göra, är socialt riskabelt när man är 15.

Du kommer inte bli av med din scenrädsla till dess, om du inte tränar nästan varje dag med bra professionell hjälp mellan nu och då. Vid scenrädsla så regredierar medvetandet, man blir som en 4-åring, hjärnans förmåga att reflektera, agera rationellt och adaptivt reduceras till typ 10-20% av normal kapacitet. I många fall minns man inte mycket av spelningen efteråt. Lösningen på det – som redan sagts ovan – är att skapa ett enkelt och idiotsäkert program som du ska köra på scenen, och sen ägna 1-2 veckor åt att nöta in exakt det programmet, dagligen, repetera exakt samma procedur varenda gång - inga varianter eller misstag. På så sätt, när medvetandet försvinner på scenen, så kommer hjärnan ändå att hitta ett ’minne’, ett inövat program som den kan följa på ren automatik utan att behöva använda medvetandet mycket.

Men .. har man aldrig gjort något sånt förut så … du har säkert hört talesättet ”Everybody falls the first time”. Det må låta negativt men det är ganska realistiskt faktiskt. Så, ta och gör en riktigt nykter bedömning: hur kommer du att reagera och klara detta, och följ sen den bedömningen – även om det skulle innebära att avstå. Och som Claes sa, om bandmedlemmarna går att tala med om sånt här så nämn det lite för dom. Att vara skakis och ensam, är ju värre än att bara vara skakis.

Ta sen en brottningsmatch med din scenrädsla, så du får bort mycket av den, för den dödar så mycket kul. Kan rekommendera en början med boken ”Rampfeber” av Åke Lundeberg. http://www.bokus.com...da-under-press/

Redigerat 25 mars 2012 av Signia

[Prelude]

Absolut ingen alkohol! Man tappar motoriken och spelar sämre.

Att många rockstjärnor kan dricka och spela är för att de är heltidsalkoholister och och inte fungerar alls utan alkohol, det är normalläge för dom att vara berusade.

Första spelningen är alltid jobbig. Man tror att alla kommer analysera varje liten rörelse eller ljud och döma en baserat på det för all evig framtid men när man har spelat live några gånger inser man att så inte är fallet. Majoriteten kan inte ens skilja på ljudet mellan en bas och en gitarr och tycker mest att det är coolt med nån som spelar musik live.

Som tidigare nämnts, öva ordentligt. Spelar du gitarr så se till att öva stående.

Ställ sedan in dig på att det kanske inte kommer bli perfekt men det spelar ingen som helst roll, ingen kommer bry sig isf. Du kommer få en sjuk rusch efteråt!

[ironman]

Det finns också lite olika andnings och avslappnings övningar man kan göra varje dag innan man går och lägger sig. Jag fick lära mig det när jag gick kbt ( kognitiv beteendeterapi). Och detta blir allt vanligare bland elitidrottsmän osv för att lära sig hantera press och påfrestningar. En väldigt stor del till framgång är att övertala sig själv att allt skall gå bra och att det är ingen fara. Som sagts innan skit i alla berusningsmedel. Hjärnan lurar lätt kroppen att tro att det är på grund av drogen vi klarade av det.

Här ser du ett klipp från filmen waterboy där den ena tränaren har varit livrädd för motståndarenlagets tränare hela sitt liv. Nu glömmer han rädslan och skrattar åt det istället på sitt sätt , men Nu är detta film men det är typ så man får göra i verkligheten.

[Guitar Nilsson]

Dåligt med att "dricka bara en" starköl innan man ska spela, är att även om man inte blir full så det märks så står man nog och tänker att, "fan va go den där var, skulle vara gott med en till"...

I stället för att vara 100% koncentrerad på att spela rätt. Slutresultat; man spelar sämre efter tom en halv folköl.

Ett bra trick är att ta den allra enklaste låten först, då blåser man bort nervositeten. I mina band har vi alltid brukat börja med nån treackords bluesrockare som vi inte ens har nåt arrangemang på, ett jam bara, då är det nästan omöjligt att spela fel. Som låt nr två kan man spela nåt där varje ton och break är noga inövat.

Att jamma och spela blues i replokalen är för övrigt bra för utvecklingen, även om man siktar musikaliskt åt andra håll, som tex hårdrock i Metallica-stuk. För gitarrister speciellt. Hux flux spelar man roliga grejer man inte hade en aning var de kom ifrån.

Berätta hur det gick sen. 🙂

[AnthonyS]

Jag har alltid haft en viss "scenskräck", även om det aldrig handlat så mycket om skräck som ren och skär, kraftigt överdriven nervositet. Jag har spelat skitfel framför fullsatta hus, och jag har levererat klockrena framträdanden. Det ingår i spelet. Man lär sig, man växer och man börjar tycka att det är kul och lär sig att nervositeten ingår.

Du kan spela precis HUR fel du vill. Jag LOVAR att livet går vidare precis som förut och att det kommer nya chanser.

Lycka till! 🙂

EDIT: Skippa alkoholen! En bandmedlem som spelar fel live hör till, men en berusad bandmedlem som spelar fel är inte en kille man vill ha att göra med mer än nödvändigt.

Redigerat 25 mars 2012 av AnthonyS

[AnthonyS]

Ett bra trick är att ta den allra enklaste låten först, då blåser man bort nervositeten. I mina band har vi alltid brukat börja med nån treackords bluesrockare som vi inte ens har nåt arrangemang på, ett jam bara, då är det nästan omöjligt att spela fel. Som låt nr två kan man spela nåt där varje ton och break är noga inövat.

Det där är jättebra! Så har vi också gjort. Kör igång med en kul, enkel låt som ni kan spela i sömnen. Då kan man spela det där värsta adrenalinet ur kroppen, och bli varm i kläderna.

[Prelude]

Ett litet tillägg i debatten är att innan ett par av mina absolut sämsta spelningar var jag inte nervös alls. Man behöver nervositeten för att tagga till. Kanske en liten tröst... =)

Redigerat 25 mars 2012 av Prelude

[Wonko]

Du kan även testa att be folk komma och kolla i replokalen. På så vis får du testa på kompisar du litar på innan du gör det stora framträdandet.

Nervositet är både nyttigt och förrädiskt. Du är ju nervös för att du bryr dig och det gör att du kommer att koncentrera dig mer, men för mycket nervositet gör också att du får svårt att kontrollera darrningar i dina fingrar.

När jag var i din ålder tampades jag enormt med nervositeten. Jag gick i musikskola och hade uppträdanden varannan vecka och varje vecka blev det värre. Nervositeten i huvudet minskade, men ökade i mina händer tills jag kom till den punkten att jag inte kunde spela för att fingrarna darrade så mycket.

Lösningen där var att få beta-blockerare utskrivna av en läkare och jag använde dem på kanske 5-6 framträdanden och därefter var problemen väck av någon anledning.

Beta-blockerare tar inte bort nervositeten, som mycket alkohol kan göra, men de tar bort de fysiska symptomen av nervositet.

Alkohol är ren och skär skit på scen. Du minskar nervositeten kanske, men du får ju sämre motorik och det är ju tvärpuckat när du gör nåt som kräver motorik!

Du verkar ju har föräldrar som vill väl och är brydda om dig, så be dem ta dig till en läkare. Helst någon som har haft med musiker förut, för det här är inget nytt fenomen ska du veta. Om han/hon bedömer att du behöver piller så får du det och om han bedömer att det är bättre med typ KBT-behandling så blir du remitterad till det.

[Die Hard (oregistrerad)]

Visualisera när du repar att du redan står där och spelar inför publiken och att det går bra. Även proffs spelar fel på scen. Eddie van Halen sade nån gång för länge sen att det händer honom och att det gäller bara att maskera att man spelar fel och att publiken ändå inte märker nåt. Det hör till livet att göra misstag. Hur ska man annars kunna göra rätt? Det är alltid en själv som märker mer än andra gör och dömer sig själv hårdare än andra gör. Det gäller allt i livet.

[Jon Rinneby]

Det är också viktigt att komma ihåg att nervösitet är en naturlig känsla, det betyder att man bryr sig. Kroppen reagerar med att vara i full beredskap, adrenalinet pumpar, man är redo. Lär dig att använda detta till något positivit, istället för att lägga fokus på "felspelningar" och annat oviktigt. Du känner att du lever, varför hade du annars hållt på med musik?!

mvh Jon

Redigerat 25 mars 2012 av Yllet

[TobeyShreddz]

Tack så hemskt mycket för alla svar! Uppskattar värkligen det! Jag ska gå igenom det flesta och värkligen träna och träna tills det sitter! 🙂

[CHAE]

@TobbeShreddz: hur går det med att jobba undan scenskräcken?

Vänligen,

CHAE