Singel igen.

[DrivKraft]

En smått instabil kille i sina bästa år söker stabil kvinna att dela allt med. Eller...njaa...

Så var man singel igen efter ett otrevligt uppbrott. Det var då självaste fan.

Fast varför gnäller jag, hon höll ju på att driva mig ännu längre in i vansinnet med sina dramatiska utspel om allt oväsentligt här i livet. Men ändå hugger det lite där hjärtat bor.

Vi träffades i maj efter att ha haft mail och telefonkontakt i ett par månader. Vi tog en lång och trevlig promenad i göteborg, pratade om allt möjligt faktiskt. Jag minns att allt gick så väldans lätt, konversationerna blev aldrig för en sekund tröga med pinsamma tystnader och irriterande rodnader. Vi hade redan innan vi träffats redogjort för vissa av våra demoner, något jag tyckte underlättade faktiskt. Här är jag med ett inte helt så fläckfritt förflutet, kanske kunde hon vara lite mer öppen och förstående efter att själv ha trampat i klaveret både en och tre gånger. Så var det och dejten pågick i 26 timmar med middag och film, frukost och lunch dagen därpå.

Redan efter en vecka blev det ganska så intensivt och hon spenderade mer och mer tid hemma hos mig. Student med sommarlov som hon var så fick hon lov att stiga ur sängen efter sin egna klocka. Jag gick till jobbet och lämnade henne helt enkelt hemma med en nyckel och en uppmaning om att låsa efter sig och slänga nyckeln i brevinkastet ifall hon var att lämna stället, något som hon respekterade. Ibland kunde jag komma hem till en nyduschad flickvän och ett nydiskat kök. En liten sak kan tyckas men den som är van vid att behöva göra rent efter sig själv vet värdet i det. Köket alltså.

Efter ett par månader märker jag det hon undanhöll i mailen. Hon är en ältare. Hennes förflutna ska vädras med hela registret av känslor. Jag själv försöker att vara positiv och ältar inte. Jag slänger aldrig på en dyster låt för att på något vis gå ner i något tillstånd där eventuella knutor kan knytas upp. Nej. Jag sparar inte bilder på allt och alla och ligger och drömmer om hur det skulle kunna vara. Nope, framåt ska vi. Så efter att ha visat denna "karaktär" i allt större utsträckning. Jag tänkte att jag får försöka matcha hennes emotionella utspel med exempel på min fantastiska stoicism. (säger man så, stoicism?) Detta tolkas givetvis fel. Oerhört fel.

Med orden "du bryr dig inte" började så färden nedför den där jävla backen, hal och kletig. Varenda steg man tar för en mot avgrunden. Märk väl att jag tillslut landade på båda fötter i en fenomenal pose med en ryggrad Zenon från Kition skulle avundas. (Trevlig man för övrigt. Check him out) Men nu sitter jag här...och jag hann ta mej fan bli lite bekväm med tanken på "flickvän". En kvinna som man faktiskt kan spendera lite tid med utan att behöva känna sig som ett stört litet miffo med alldeles för mycket musik i huvudet. Och nära på oförmögen till att prata pga alla processer i huvudet som man har så lär det väl dröja innan man får den här chansen till ömsint närhet igen. God damn it.

Behövde skriva av mig lite för den Zenon lever ju inte längre och i dagens moderna samhälle så får ju även män uttrycka sitt inre.

Kanske har du en väninna...som skulle...vilja...eller...njaa. Vi skiter i det.

Fridens

[®offe]

Sjukt kul skrivet om något så tragiskt. Jag förstår att du deppar, men du kan ändå lägga orden så att man läser med en tår i ögat och ett leende på läppen. Genialiskt!

Tänkte skriva något om att jag förstår hur det känns, men i tisdags var det 31 år sedan jag och min fru träffades så jag har inte en jävla aning hur det är.

Men jag har iallafall försökt tänka mig hur det kan vara, och i onsdags när hon var på konferens öppnade jag en pava gott vin, frossade hejdlöst bland demolåtar på forumet, surfade runt på youtube och lyssnade på gamla idoler, lät snusen rinna skamlöst i mungiporna, kollade några inspelade avsnitt av "Roadwars" och var uppe till klockan ett. Helt underbart!

Men jag inser ju samtidigt att en pava vin per kväll inte går att kombinera med 07:06-tåget till jobbet varje dag fem dagar i veckan, och det finns inte heller obegränsat med gamla idoler på youtube, och dessutom har jag sett alla avsnitt av Roadwars så att det känns väl rätt okej i tvåsamheten nu igen.

Jag tror du hittar lyckan igen, när du slutar söka. Lycka till! Jag håller en tumme för dig.

/R

[BurninSven (oregistrerad)]

Ett par månader är inte lång tid när det gäller en relation, ältande kan kan nog betyda olika beroende på vem som tolkar och att gå vidare oavsett kan ju vara praktiskt men oxå ytligt.

Vill verkligen inte vara en taskmört men det kan vara värt att tänka på då en relation som förhoppnigsvis är livslång innebär en ganska stor del jämkning, anpassning, hårt jobb, självransakan och att båda parter verkligen lyssnar. Det snuddar oxå ofta vid begrepp som bekvämt, praktiskt och trygghet (parallellt och i symbios med den känslomässiga beståndsdelen av en relation) så det kan vara en djungel och en slalombana.

Men fan det ska väl gå tycker jag påt igen bara fritt fall man får misslyckas bara man lär sig nåt.

[D Vibe]

Ni var nog helt enkelt för olika. Trist när sånt händer, men du repar dig garanterat och träffar någon som är på samma frekvens som du, så ni förstår varandra.

[D Vibe]

Jag läste ett citat en gång som jag tyckte om:

Det handlar inte om att träffa någon som man kan leva med, det handlar om att träffa någon som man inte kan leva utan.

[SadamJR]

Jag läste ett citat en gång som jag tyckte om:

Det handlar inte om att träffa någon som man kan leva med, det handlar om att träffa någon som man inte kan leva utan.

Då finns det å andra sidan en stor risk för att det blir riktigt jobbigt.

[Fidden]

Det handlar inte om att hitta någon att leva med. Det handlar om att lära sig leva med sig själv.

[BurninSven (oregistrerad)]

Alla borde ha förmånen att ha nån som dom inte kan leva utan.

[D Vibe]

Alla borde ha förmånen att ha nån som dom inte kan leva utan.

Jag tror att alla har det faktiskt. Det kan vara svårt att hitta bara.. 🙁

Edit: eller jag menar, jag tror att alla har förmånen att kunna hitta någon som de inte kan leva utan.

Sen menar jag inte att det alltid är problemfritt för att man hittat någon man inte kan leva utan. Respekt, kompromisser och att hålla förhållandet vid liv är a och o ändå 🙂

Jag har haft en otrolig tur som hittat en sån fantastisk kvinna i mitt liv, och det är jag evigt tacksam för.

Jag önskar verkligen att alla ensamma själar där ute hittar sin livsfrände.

Redigerat 7 december 2011 av D Vibe

[DrivKraft]

Se på f_n...det fanns fler mjukisar här.

Skämt åsido. 🙂

För att klargöra en sak och uppdatera lite.

Det är inte så mycket henne jag saknar utan tvåsamheten. En schysst tjej man faktiskt kan umgås med och ja, vara avslappnad med. "Vara sig själv" som det brukar heta.

Idag fick jag mig en grym överaskning. Inte grym som i häftig eller cool. En grym överaskning.

Jag var precis hemkommen från Ica Maxi och påväg upp för trapporna till lägenheten ser jag henne stå utanför min dörr. Jag misstänkte att hon var där för att lämna tillbaka lite kläder och mycket riktigt, så var det.

Kan berätta att för lite drygt två veckor sen bad jag henne att aldrig mer höra av sig. Jag sa åt henne att jag var trött på dramat och allt förbannat tjöt. Jag trodde att det var över nu men där stod hon, med två påsar i händerna. Den ena innehöll mina kläder och den andra "presenter" i form av blommor och choklad.Hon sa att hon inte ville tjata eller bråka, bara få ett ordentligt avslut.

Så vad tror ni?

Om ni skulle vilja avsluta ett förhållande, skulle ni göra det med röda rosor och chokladhjärtan?

Jag är något omtumlad.

[BurninSven (oregistrerad)]

Jag tror att alla har det faktiskt. Det kan vara svårt att hitta bara.. 🙁

Edit: eller jag menar, jag tror att alla har förmånen att kunna hitta någon som de inte kan leva utan.

Sen menar jag inte att det alltid är problemfritt för att man hittat någon man inte kan leva utan. Respekt, kompromisser och att hålla förhållandet vid liv är a och o ändå 🙂

Jag har haft en otrolig tur som hittat en sån fantastisk kvinna i mitt liv, och det är jag evigt tacksam för.

Jag önskar verkligen att alla ensamma själar där ute hittar sin livsfrände.

100% medhåll på dina rader mitt i prick helt enkelt.

[tordA]

...

Det är inte så mycket henne jag saknar utan tvåsamheten. En schysst tjej man faktiskt kan umgås med och ja, vara avslappnad med. "Vara sig själv" som det brukar heta.

...

precis, "tvåsamheten", det är den man saknar.

jag har "nyss" avslutat ett, henne glömmer jag aldrig !

"

Så vad tror ni?

Om ni skulle vilja avsluta ett förhållande, skulle ni göra det med röda rosor och chokladhjärtan?

"

klart man kan, men fråga... det kan bli många avslut annars.

...det ordnar sig !