Hur gör proffsen när de spelar in elgitarr?

[Guitar Nilsson]

Det är en ide att ratta fram ett svinbra ljud i stärken, men splitta till en linesignal, så lyssnar man på båda signalerna vid inspelning, men framhäver den rena linesignalen, vilket tvingar gitarristen att spela sjukt tight då det inte finns massa dist att gömma sig bakom...

Om man splittar signalen före gitarrstärkaren, får man inte lite mindre, eller annorlunda signal till stärkaren då? Min EBS tremolo har stereoutgång som jag aldrig använder, kör jag från den, left till stärkarn som vanligt och rigth till inspelning kanske det inte blir nån skillnad?

Kanske min ENB-tremolo skulle vara guld att splitta basgitarrens signal med? Basen vill jag reampa vid en inspelning, att göra det med gitarren blir ointressant för mig.

[mucko]

Det blir ändå aldrig samma sak. Fråga Bruce eller Keith. Eller nån annan som kan spela gitarr. Är man nybörjare på gitarr då spelar man hela låten igenom exakt likadant, man slår så hårt man kan på strängarna, gitarrvolymen rör man aldrig, den står på fullt. När man lärt sig lite grann förstår man att det är snyggt att ändra soundet i låtens olika partier. Gitarr, förstärkare o högtalare blir en enhet. Inte kan man koppla isär det. Men en del lär sig aldrig mer än det första lilla lilla.

BB King snackade i en intervju hur viktigt avståndet mellan gitarr o förstärkare är för ljudet, tom viktigare än vilken gitarr man har. Men Analogfreak tycker säkert att han vet såna här grejer bättre än både herr Nilsson och herr King.

Skulle reamping vara bra skulle Eric Clapton, Tony Iommy mfl aldrig ha nåt annat än POD och liknande på scen.

Du verkar ha missuppfattat. jag menar alltså att gitarristen kopplar upp sig till sin stärkare, ställer in den och står bredvid den och har ljudet inställt precisi som han/hon vill, utnyttjar rundgång, avstånd till förstärkare mm, kort sagt, spelar som om det vore live. Förstärkaren mickas med t ex sm57:a och nån kondensator lite längre ut i rummet, alltså efter konstens alla regler, du vet så där som Bruce eller Keith skulle göra 😉

Enda skillnaden är att signalen splittas i en linebox före förstärkaren och den rena signalen körs in i bordet och spelas in parallellt så har man den att tillgå i ett senare skede om man skulle vilja reampa. Skulle inte förvåna mig om även ovan nämnda herrar nån gång utnyttjat denna teknik. Och nej, signalen blir inte försvagad av detta.

[Guitar Nilsson]

Du verkar ha missuppfattat. jag menar alltså att gitarristen kopplar upp sig till sin stärkare, ställer in den och står bredvid den och har ljudet inställt precisi som han/hon vill, utnyttjar rundgång, avstånd till förstärkare mm, kort sagt, spelar som om det vore live. Förstärkaren mickas med t ex sm57:a och nån kondensator lite längre ut i rummet, alltså efter konstens alla regler, du vet så där som Bruce eller Keith skulle göra 😉

Enda skillnaden är att signalen splittas i en linebox före förstärkaren och den rena signalen körs in i bordet och spelas in parallellt så har man den att tillgå i ett senare skede om man skulle vilja reampa. Skulle inte förvåna mig om även ovan nämnda herrar nån gång utnyttjat denna teknik. Och nej, signalen blir inte försvagad av detta.

Well, jag gjorde nåt liknande senast idag. Splittade från tremolopedalen, en sladd till stärkaren, den andra direkt till preampen. Sen pannade jag isär dem helt i mixen, det var en snäll kompgitarr. Så jag använde lajnsignalen som den var, kompressor, eq o reverb bara. Tremolot fick vara splitter bara.

Innan dess hade jag spelat bas på samma sätt, det tycker jag blir kanon, fast min lilla rörcombo inte ger mycket botten, men det får jag genom lajnen så det räcker. Och combon ger mer bas än man kan tro, särskilt med AKG D112 framför.

Att micka gitarrstärkare med SM57 tycker jag är förlegat. Sennheiser E906 är bra nog mycket bättre. Eller en konding Audio T AE3000. Med nån av dem blir ljudet helrätt vid första försöket.

[John NT]

Upp med handen alla som kan höra skillnaden om det är re-ampat eller inte i en mix utan att veta om att det är det eller inte.

Det handlar snarare om att få "feeling".... som tekniker finns det en miljon metoder för att göra sitt eget jobb enkelt och smidigt, men då går man ifrån det viktigaste, d.v.s. att få artisten att göra en bra tagning. Jag skulle aldrig tvinga en gitarrist att spela in en metal-låt med enbart en clean DI-signal, för att det skulle bli "tajtare" 😛 Det enda jag uppnår med det är en jävligt bitter gitarrist med noll spelglädje.

Jag har testat alla möjliga varianter, d.v.s. mickad stärkare, re-ampad stärkare, PODs, numera kör jag Axe-Fx... det enda som varit konstant är att jag alltid spelar fan så mycket bättre med ett bra ljud. Så även om ingen här skulle höra skillnad på om jag spelat in i en mickad 5150 eller en re-ampad 5150 så skulle ni höra skillnad i feeling och spelglädje.

Sen har jag alltid varit ett fan av uttrycket "spela som det ska låta". Ska det inte låta DI så ska du heller inte tracka med DI, det säger sej självt. Ska du ha midi-orgel på en låt så trackar du inte med pianoljud. Jag vet att en tagning är bra när jag hör den med det ljud jag vill ha, så jag vet att jag på rätt sätt hanterat feedback, mutat och varierat mitt anslag efter DET ljudet. Och bästa sättet att göra det är att spela in med det ljud jag tänker ha, inte nån provisorisk GuitarRig-plugg som om två månader ska re-ampas med en Mesa/Boogie på okänd ort.