CHAE Postat 1 november 2012 Postat 1 november 2012 (redigerat) I think we have a winner. Du får också en 🙂 edith: ninjad Fast Sadam vinner mest eftersom han hade en helt okej page topper så... 😛 Redigerat 1 november 2012 av CHAE
CHAE Postat 1 november 2012 Postat 1 november 2012 Känns tryggt att Studio-Mats kände sig tvingad att gå in och styra upp Dada Life-tråden 🙂
SadamJR Postat 1 november 2012 Postat 1 november 2012 I win I think we have a winner. Du får också en 🙂 edith: ninjad Fast Sadam vinner mest eftersom han hade en helt okej page topper så... 😛 Där fick du.
D Vibe Postat 1 november 2012 Postat 1 november 2012 Det är ju 1747. 747 hade jag fattat 😆 Sa ju att det var långsökt ☺️
Micke H Postat 1 november 2012 Postat 1 november 2012 Nu har photobucket gjort om sidan igen! Snyggt! ☺️ Såg det också, blev RIKTIGT jäkla awesome. ☺️
CHAE Postat 1 november 2012 Postat 1 november 2012 CHAE har börjat överanvända ghey-smileyn. ...och jag är helt okej med det 🙂 Now; I say 'good day' to you, sir 😠
Micke H Postat 1 november 2012 Postat 1 november 2012 (redigerat) Jag läste precis ett blogginlägg från en tjejpolare som fick mig att tänka till lite. Kändes lite som en verbal käftsmäll. EDITH: Äsch, jag postar skiten. Inga namn finns i texten såatte... Genom större delen av min tonårstid var jag väldigt världsfrånvänd. Jag såg aldrig på tv, eller film, utan tillbringade större delen av min fritid med att spela WoW, lyssna på metal, eller med näsan i en bok. Sen jag blev spelnörd steg mitt självförtroende ordentligt. Att hela tiden slippa konfronteras med de ideal som amerikanska media förmedlar gjorde det mycket lättare för mig att lära mig att acceptera min icke-perfekta kropp, min bisexualitet och mig själv med alla mina egenheter.Att slippa konfronteras med sexism, rasism och homofobi gör det så mycket lättare att stå ut med att leva. Inte för att WoW på något sätt är icke-sexistiskt. T ex skulle inte en draenei-kvinna kunna föda en draenei-pojke (förutsatt att deras fortplantning funkar som vår), då männen och kvinnorna av denna ras är för fysiskt olika stora.. Detta är trots allt lättare att bortse från att speldesigners som inte fått ligga på år och dagar har lite konstiga idéer om hur folk bör se ut, än de problem som finns i verkligheten. Det kan tyckas underligt, men jag upplever sällan några problem med den här typen av fördomar i verkliga livet, med undantag för några religiösa tokar som haft problem med det faktum att jag gärna ligger med både kvinnor och män, men internet, filmer, och större delen av all populärkultur är så jävla fullt av det. Det är delvis därför jag knappt alls konsumerar populärkultur (plus att få inom popgenren faktiskt vet något om hur man skriver och arrar musik, och ännu färre vet hur man sjunger rent utan auto tune..). Jag orkar inte. Jag får inte ut något av det. Jag blir illa berörd, ledsen och arg. Jag blir hatisk. Jag blir otrevlig, och jävligt jobbig. Det är så mycket lättare att vara en glad gris än en olycklig människa. Men, grejen är att jag inte kan resonera som vildvittrorna, förr eller senare kommer verkligheten ikapp mig. Och när den gör det mår jag så jävla dåligt. Jag vill inte leva i en värld som är så här jävla fucked up. Jag börjar ifrågasätta om jag vill leva alls, om det är någon jävla vits med skiten. Min hjärna tjatar på mig om att det skulle vara så enkelt att köra av en bro, dricka för mycket och hoppa från en balkong, eller något annat lika konstruktivt. Hur kan jag älska andra människor som jag också hatar, ser ner på? Jag hatar vad straight tvåsamhet gör med mig. Jag hatar den jag blir. Jag hatar den roll jag tenderar att falla in i, och jag hatar den jag blir när jag försöker slita mig ur skiten och bete mig som en normal jävla människa. Det finns inget sätt att vinna. Kanske skulle jag fungera bättre i ett förhållande med en person av mitt kön? Jag vet inte alls vem jag skulle vara i ett sånt sammanhang. Inte riktigt ett oskrivet blad, men i alla fall ett som bara har lite klotter i ena hörnet. Kanske skulle jag för första gången kunna möta en annan människa i kärlek som inte är besmittad av de idiotiska idéer som jag trots allt inte kunnat undgå att socialiseras in i, och möta en annan människa på samma våglängd? Antagligen inte. Jag vet inte om det här bara är min subjektiva upplevelse, men det verkar som att skämt om kvinnor i köket, skämt om våldtäkter osv har blivit så mycket vanligare. Jag har i stort sett övergett 9gag och andra liknande sidor, för jag orkar inte skumma igenom sida upp och sida ner av meme's om hur tjejer är korkade, i hopp om att tillslut hitta något som faktiskt är värt att fnissa åt - när jag kommit så långt är jag antagligen inte på humör för det längre. Det verkar vara yttrandefrihetens baksida, det ger haters en möjlighet att skrika ut sitt hat, utan att behöva ta ansvar för det. Jag tycker att yttrandefrihet är bland det viktigaste som finns, och jag känner mig inte beredd att förespråka inskränkningar av den för att slippa bli upprörd av de idioter som finns på internet. Däremot, skulle jag önska att folk tänkte sig för. Hur kan det här uppfattas? Hur uppfattas skämt om våldtäkt av en våldtäktsman? Jo, han ser det som en bekräftelse på sitt beteende. (Om ni inte tror mig så är google er vän.) Jag kände mig typiskt ovillig att kalla mig feminist för två år sedan. Sen började jag på en skola där ovan nämnda typ av skämt var inte bara vardag, utan majoriteten av alla skämt som drogs alls, i vissa grupper som jag hade oturen att umgås i. Efter ett år av extrem irritation över detta orkar jag inte bry mig om hur folk kan missuppfatta ordet feminist. Om folk inte inser att det fortfarande finns strukturella problem så är de för jävla korkade för att jag ska vilja ha deras godkännande. Dock kan jag tycka att många feminister är dåliga på att betona att även män är missgynnade, de strukturer som finns missgynnar alla. Nu ska jag dricka mig redlöst full, lyssna på Otep och bearbeta min ångest genom att skriva musik. Redigerat 1 november 2012 av Micke H
Micke H Postat 1 november 2012 Postat 1 november 2012 Inte för att någon mer än jag lär bry sig, men aja.
CHAE Postat 1 november 2012 Postat 1 november 2012 Inte för att någon mer än jag lär bry sig, men aja. She lost me at "draenei-kvinna" 😳 Finns vissa gold nuggets tho 😑
D Vibe Postat 1 november 2012 Postat 1 november 2012 Micke: På vilket sätt känner du dig träffad av den då? Från mitt perspektiv som inte känner henne så gillade jag det hon skrev!
CHAE Postat 1 november 2012 Postat 1 november 2012 (redigerat) http://vend.se/ad.php?130439 Världens bästa analog delay för gitarr med en väntetid på 4-6 år om du beställer idag. w....t....f ? 😳 4-6 år, liksom... Månader hade jag hajat men år... 😱 Redigerat 1 november 2012 av CHAE
CHAE Postat 1 november 2012 Postat 1 november 2012 http://vend.se/ad.php?137284 Spelar ingen roll hur bra den är och hur jävla custom den ska vara. Aldrig någonsin i helvete att jag skulle montera någonting med namnet "Super Hard On" på min pedalbricka. And that's fakking that 🙂
Neosus Postat 1 november 2012 Postat 1 november 2012 http://vend.se/ad.php?130439 Världens bästa analog delay för gitarr med en väntetid på 4-6 år om du beställer idag. w....t....f ? 😳 4-6 år, liksom... Månader hade jag hajat men år... 😱 ...de va ett långt delay.. 😑
Micke H Postat 1 november 2012 Postat 1 november 2012 Micke: På vilket sätt känner du dig träffad av den då? Från mitt perspektiv som inte känner henne så gillade jag det hon skrev! Jag känner mig inte träffad i den mån att jag nånsin har känt mig som en mansgris. Jag känner mig träffad i den mån att jag kanske borde tänka lite mer på hur jag uttrycker mig. Jag älskade alltså också det hon skrev och tycker det är mer än vettigt. Jag bara...jag vet inte, känner mig skyldig på något vis. 😑
Guitar Nilsson Postat 1 november 2012 Postat 1 november 2012 Jag läste precis ett blogginlägg från en tjejpolare som fick mig att tänka till lite. Kändes lite som en verbal käftsmäll. EDITH: Äsch, jag postar skiten. Inga namn finns i texten såatte... Genom större delen av min tonårstid var jag väldigt världsfrånvänd. Jag såg aldrig på tv, eller film, utan tillbringade större delen av min fritid med att spela WoW, lyssna på metal, eller med näsan i en bok. Sen jag blev spelnörd steg mitt självförtroende ordentligt. Att hela tiden slippa konfronteras med de ideal som amerikanska media förmedlar gjorde det mycket lättare för mig att lära mig att acceptera min icke-perfekta kropp, min bisexualitet och mig själv med alla mina egenheter. Att slippa konfronteras med sexism, rasism och homofobi gör det så mycket lättare att stå ut med att leva. Inte för att WoW på något sätt är icke-sexistiskt. T ex skulle inte en draenei-kvinna kunna föda en draenei-pojke (förutsatt att deras fortplantning funkar som vår), då männen och kvinnorna av denna ras är för fysiskt olika stora.. Detta är trots allt lättare att bortse från att speldesigners som inte fått ligga på år och dagar har lite konstiga idéer om hur folk bör se ut, än de problem som finns i verkligheten. Det kan tyckas underligt, men jag upplever sällan några problem med den här typen av fördomar i verkliga livet, med undantag för några religiösa tokar som haft problem med det faktum att jag gärna ligger med både kvinnor och män, men internet, filmer, och större delen av all populärkultur är så jävla fullt av det. Det är delvis därför jag knappt alls konsumerar populärkultur (plus att få inom popgenren faktiskt vet något om hur man skriver och arrar musik, och ännu färre vet hur man sjunger rent utan auto tune..). Jag orkar inte. Jag får inte ut något av det. Jag blir illa berörd, ledsen och arg. Jag blir hatisk. Jag blir otrevlig, och jävligt jobbig. Det är så mycket lättare att vara en glad gris än en olycklig människa. Men, grejen är att jag inte kan resonera som vildvittrorna, förr eller senare kommer verkligheten ikapp mig. Och när den gör det mår jag så jävla dåligt. Jag vill inte leva i en värld som är så här jävla fucked up. Jag börjar ifrågasätta om jag vill leva alls, om det är någon jävla vits med skiten. Min hjärna tjatar på mig om att det skulle vara så enkelt att köra av en bro, dricka för mycket och hoppa från en balkong, eller något annat lika konstruktivt. Hur kan jag älska andra människor som jag också hatar, ser ner på? Jag hatar vad straight tvåsamhet gör med mig. Jag hatar den jag blir. Jag hatar den roll jag tenderar att falla in i, och jag hatar den jag blir när jag försöker slita mig ur skiten och bete mig som en normal jävla människa. Det finns inget sätt att vinna. Kanske skulle jag fungera bättre i ett förhållande med en person av mitt kön? Jag vet inte alls vem jag skulle vara i ett sånt sammanhang. Inte riktigt ett oskrivet blad, men i alla fall ett som bara har lite klotter i ena hörnet. Kanske skulle jag för första gången kunna möta en annan människa i kärlek som inte är besmittad av de idiotiska idéer som jag trots allt inte kunnat undgå att socialiseras in i, och möta en annan människa på samma våglängd? Antagligen inte. Jag vet inte om det här bara är min subjektiva upplevelse, men det verkar som att skämt om kvinnor i köket, skämt om våldtäkter osv har blivit så mycket vanligare. Jag har i stort sett övergett 9gag och andra liknande sidor, för jag orkar inte skumma igenom sida upp och sida ner av meme's om hur tjejer är korkade, i hopp om att tillslut hitta något som faktiskt är värt att fnissa åt - när jag kommit så långt är jag antagligen inte på humör för det längre. Det verkar vara yttrandefrihetens baksida, det ger haters en möjlighet att skrika ut sitt hat, utan att behöva ta ansvar för det. Jag tycker att yttrandefrihet är bland det viktigaste som finns, och jag känner mig inte beredd att förespråka inskränkningar av den för att slippa bli upprörd av de idioter som finns på internet. Däremot, skulle jag önska att folk tänkte sig för. Hur kan det här uppfattas? Hur uppfattas skämt om våldtäkt av en våldtäktsman? Jo, han ser det som en bekräftelse på sitt beteende. (Om ni inte tror mig så är google er vän.) Jag kände mig typiskt ovillig att kalla mig feminist för två år sedan. Sen började jag på en skola där ovan nämnda typ av skämt var inte bara vardag, utan majoriteten av alla skämt som drogs alls, i vissa grupper som jag hade oturen att umgås i. Efter ett år av extrem irritation över detta orkar jag inte bry mig om hur folk kan missuppfatta ordet feminist. Om folk inte inser att det fortfarande finns strukturella problem så är de för jävla korkade för att jag ska vilja ha deras godkännande. Dock kan jag tycka att många feminister är dåliga på att betona att även män är missgynnade, de strukturer som finns missgynnar alla. Nu ska jag dricka mig redlöst full, lyssna på Otep och bearbeta min ångest genom att skriva musik. _________________________________________________________________________________________________________________ Jag gillade oxå det där, varför vet jag väl inte riktigt. Tror det är för att jag gillar att höra eller läsa allas tankar, speciellt yngre människor eftersom jag är icke yngre själv, och kanske speciellt kvinnors tankar, eftersom jag är icke kvinna själv. Tjejer är nog ofta mkt klokare än vi skäggiga. Jag har nog mest lekt mig genom livet. Mitt enda viktiga mål i mitt liv har varit att lära mig att spela blues. Och nu kan jag det, så de viktiga besluten överlåter åt andra, gärna yngre, och gärna tjejer.
Recommended Posts