Micke H Postat 23 oktober 2011 Postat 23 oktober 2011 Eller så jobbar du med dom saker som gjorde att hon gick. Dude, det är allt jag vill göra. Det enda jag vill göra. Men hon sa aldrig varför hon lämnade mig, annat än att hon "slutade älska mig". Hur ska jag kunna lära mig något tills nästa gång av det? Det är såna saker som jag har funderat på så ofta att jag fått ont i huvudet. Jag är fortfarande av den inställningen att det omöjligt kan stämma. Nånting måste jag ha gjort fel. Jag vet nu med 100% säkerhet att hon inte träffat någon annan, så då måste felet ligga nånstans hos mig. Problemet är bara att jag inte vet var nånstans. Och vill jag ha henne kvar som vän kan jag inte fortsätta att ifrågasätta det. Jag måste lära mig leva med att jag aldrig kommer få svar på den frågan. MICKEH! Va skaru göra med din gamla mobil? Ja venne.
Analogfreak (oregistrerad) Postat 23 oktober 2011 Postat 23 oktober 2011 (redigerat) Det kan ju också vara så att det är hon som har problem med sig själv men som hon inte vill prata om. Redigerat 23 oktober 2011 av Analogfreak
Micke H Postat 23 oktober 2011 Postat 23 oktober 2011 Kanske det. Jag har svårt att tro det bara, vi pratade om precis allting. Å andra sidan hade jag lika svårt att tro på att hon skulle göra slut, rätt från ingenstans. Oavsett vad så kommer jag aldrig få veta, och det är det som står för stora delar av mina "depressioner" eller vad man ska kalla dom.
Analogfreak (oregistrerad) Postat 23 oktober 2011 Postat 23 oktober 2011 Hur hade ni det tillsammans? Kom ni fram till saker gemensamt eller var det en som bestämde det mesta? Prioriterade du henne före dina kompisar eller fick hon vara ensam ofta? Alla såna där saker ligger ju till grund för hur relationer havererar.
Micke H Postat 23 oktober 2011 Postat 23 oktober 2011 (redigerat) Hur hade ni det tillsammans? Kom ni fram till saker gemensamt eller var det en som bestämde det mesta? Prioriterade du henne före dina kompisar eller fick hon vara ensam ofta? Alla såna där saker ligger ju till grund för hur relationer havererar. Det var ett jämlikt förhållande. Jag tog alltid med henne när jag var med mina polare, för dom kom alla bra överens. På samma sätt så kom jag bra överens med hennes polare och hennes familj. Jag prioriterade henne före mycket annat i mitt liv. Jag köpte ofta blommor, tog med henne till restauranger för att fira 5-månadersjubileum och liknande. När hon fyllde år så köpte jag ett presentkort till en tatuerarställe, något hon blev oförskämt glad åt. Vi pratade nästan varje dag och jag glömde aldrig att påminna henne om att säga att jag älskade henne. Jag gjorde mitt bästa för att aldrig ta henne för givet. Nädu, har jag gjort något fel så har jag ingen aning om vad. Tro mig, jag har redan funderat på det här ut och in. Jag vet inte. Och jag kommer aldrig få veta heller. Redigerat 23 oktober 2011 av Micke H
Analogfreak (oregistrerad) Postat 23 oktober 2011 Postat 23 oktober 2011 Kanske det. Jag har svårt att tro det bara, vi pratade om precis allting. Å andra sidan hade jag lika svårt att tro på att hon skulle göra slut, rätt från ingenstans. Oavsett vad så kommer jag aldrig få veta, och det är det som står för stora delar av mina "depressioner" eller vad man ska kalla dom. Du kanske aldrig får svar på det. Det är många saker i livet man aldrig får svaren på. Men om hon nu hade gett dig svar på varför hon slutade älska dig så är det ju hennes personliga känslor. Det betyder ju inte att det är dig det är fel på. Saker hos dig som hon tycker mindre bra om kanske nästa kvinna uppskattar. Vi är alla olika.
Analogfreak (oregistrerad) Postat 23 oktober 2011 Postat 23 oktober 2011 Det var ett jämlikt förhållande. Jag tog alltid med henne när jag var med mina polare, för dom kom alla bra överens. På samma sätt så kom jag bra överens med hennes polare och hennes familj. Jag prioriterade henne före mycket annat i mitt liv. Jag köpte ofta blommor, tog med henne till restauranger för att fira 5-månadersjubileum och liknande. När hon fyllde år så köpte jag ett presentkort till en tatuerarställe, något hon blev oförskämt glad åt. Vi pratade nästan varje dag och jag glömde aldrig att påminna henne om att säga att jag älskade henne. Jag gjorde mitt bästa för att aldrig ta henne för givet. Nädu, har jag gjort något fel så har jag ingen aning om vad. Tro mig, jag har redan funderat på det här ut och in. Jag vet inte. Och jag kommer aldrig få veta heller. Ni kanske var med varandra för ofta så att det aldrig blev nåt utrymme för att känna saknaden av varandra. Jag har lärt mig att man måste ha distans till varandra också och inte bara närhet. Det är då man får dynamik i relationen.
Analogfreak (oregistrerad) Postat 23 oktober 2011 Postat 23 oktober 2011 Tjeeeeena! Jag dricker kaffe och tittar ut genom köksfönstret. 😳
Analogfreak (oregistrerad) Postat 23 oktober 2011 Postat 23 oktober 2011 Va gott Att titta ut genom fönstret är jävligt gott. 😳
Micke H Postat 23 oktober 2011 Postat 23 oktober 2011 Ni kanske var med varandra för ofta så att det aldrig blev nåt utrymme för att känna saknaden av varandra. Jag har lärt mig att man måste ha distans till varandra också och inte bara närhet. Det är då man får dynamik i relationen. Eller så var det distansen som dödade hennes kärlek. Hon befann sig i Skåne och jobbade, för andra året i rad. Hon var där i lite drygt en och en halv månad, vilket hon gjorde förra året också. Och precis som förra året åkte jag dit ner för att hälsa på henne efter kanske tre veckor. Förra gången blev det en riktigt mysig semester tillsammans. I år blev det platsen där hon dumpade mig. Trippeltåg, dyr biljett och höga förväntningar blev en av de värsta upplevelserna i mitt liv. Det var när hon var där nere som hon kom fram till att hon inte älskade mig längre och hon kom dessutom fram till att hon inte ville kämpa för att få tillbaka glöden, utan valde att låta mig köpa biljett, åka dit ner och sen dumpa mig på platsen. Jag försöker att inte tänka på det, men jag kommer aldrig kunna förlåta henne för att hon inte ens gav oss en chans. Det tog henne bara dagar, efter ett nästan två år långt förhållande, att komma fram till att vi inte kan vara ihop längre. Vi höll på och kollade på lägenheter tillsammans. Hon skulle precis sluta på sitt oerhört tunga jobb och vi skulle äntligen få lite mer tid tillsammans. Istället gav hon upp. Min syn på kärlek är att ingenting kommer gratis, utan att man måste kämpa för det. Hade jag börjat känna att kärleken började ta slut hade jag försökt ta reda på varför och försökt kämpa för att lappa ihop vad jag tyckte var världens finaste förhållande. Vi funkade ihop på så många nivåer. Vi var lika men tillräckligt olika för att göra förhållandet intressant. Vi hade olika intressen men respekterade varandra. Vi tyckte om varandras vänner, familj och umgängeskretsar. Jag var med henne när hon åkte till sjukhuset för en knöl i bröstet, som visade sig vara godartad, och hon stöttade mig genom mina svåra perioder. Jag kommer aldrig begripa varför hon i en handvändning ger upp allt. Men jag kommer aldrig, av respekt för vår vänskap, kunna prata med henne om detta. När jag mår bra har jag inga problem med detta. När jag mår dåligt vill jag be henne dra åt helvete. Och det gjorde jag en gång, och då mådde jag ännu sämre än tidigare. Och nu när vi är vänner igen känner jag att jag fått en chans jag inte förtjänar, och jag känner mig både orättvist behandlad och som ett jävla svin. Hade hon tyckt att vi umgåtts för mycket, eller att jag gjorde något annat fel, skulle hon ha sagt det. Så pass mycket förtjänade jag av henne, när jag gav så mycket av mig själv till henne. All tid jag suttit på tåg för att åka till henne, alla gånger jag stöttat henne när hon haft problem, alla fina stunder vi haft tillsammans...genom att ge upp allt på det här viset känns det som om allt var en lögn. Att det bara var för mig som det var värt något. Hon hade inga problem med att kasta bort det i en handvändning.
Analogfreak (oregistrerad) Postat 23 oktober 2011 Postat 23 oktober 2011 (redigerat) Det var ju inte snällt av henne att låta dig betala tågbiljett för att bara bli dumpad. Jag tycker det låter på din berättelse att hon skulle ha träffat en annan kille där nere och ville få ett snabbt avslut med dig. Kvinnor är gåtfulla varelser. You can't live with them and you can't live with them. Redigerat 23 oktober 2011 av Analogfreak
Micke H Postat 23 oktober 2011 Postat 23 oktober 2011 Well, det var ingen annan kille. You can't live with them, you can't shoot em.
Analogfreak (oregistrerad) Postat 23 oktober 2011 Postat 23 oktober 2011 Well, det var ingen annan kille. You can't live with them, you can't shoot em. En annan kvinna kanske 😕
Analogfreak (oregistrerad) Postat 23 oktober 2011 Postat 23 oktober 2011 Det finns massvis med vackra singelkvinnor. I Umeå är majoriteten av befolkningen unga kvinnor. Kvinnorna i Västerbotten är både trevliga och vackra. Umeå har också ett väldigt rikt kulturliv. 🙂
Analogfreak (oregistrerad) Postat 23 oktober 2011 Postat 23 oktober 2011 (redigerat) Vad gott! 😳 Redigerat 23 oktober 2011 av Analogfreak
Neosus Postat 23 oktober 2011 Postat 23 oktober 2011 Sollefteå har en himla massa fina kvinns men om dom e singel vet ja int. Har inte undersökt saken... 😑
Analogfreak (oregistrerad) Postat 23 oktober 2011 Postat 23 oktober 2011 Sollefteå har en himla massa fina kvinns men om dom e singel vet ja int. Har inte undersökt saken... 😑 Nu har du ett uppdrag. 🥰
Naymari Postat 23 oktober 2011 Postat 23 oktober 2011 nu är rummet typ klart. bara spackel och målning kvar. sen ska farsan pilla litta med eluttagen. Sen jävlar kan jag börja pilla 🙂
Recommended Posts