Jump to content
Annons

Den allmänna snacktråden, 2011 del 4


Björn Olsberg

Recommended Posts

Annons

Har ni tänkt på det förresten... Det var faktiskt Henrik Schyffert som sa något tänkvärt i Landet brunsås härförleden; att hans farsa var med slimmad än nån popstjärna - var det Iggy? - trots att han hela tiden hade grädde i allt, åt fläsk mest hela tiden och det inte fanns en enda lightprodukt på den tiden. Och detta får man anta helt utan amfetamin. Själv äter han keso, torrt rågbröd och groddar mest hela tiden, men får ändå gubbmage.

Likadant bland oss tre bröder. Den av oss som äter absolut fetast mat är klart tunnast.

Imorgon då?

Nej, knappast. Du då?

Link to comment
Dela på andra sajter

All right, för den som bryr sig skriver jag detta nu. För dom som är trötta på mitt whinande är det bara att skippa.

I förra veckan bröt jag all kontakt med Pernilla. Jag gjorde det därför att jag trodde att det var det bästa för mig. Dock gjorde jag det inte på bästa sätt.

Jag tog bort henne från MSN, Facebook, från mobilen, osv. Sedan skrev jag ett meddelande till henne där jag förklarade varför och sa att jag inte kunde vara hennes vän längre.

Hon blev väldigt sårad och sa det också. Det slutade med att jag skrev en massa dumma saker. I sorg och ilska över att det gått på det här viset så skrev jag en massa saker jag inte menade.

Det tog mig två dagar innan den deppigheten släppte och jag insåg vad jag gjort. Och genast försvann jag ner i den värsta depressionen hittills. Mitt självförtroende har aldrig varit bra, men det självförakt jag kände då nådde helt nya höjder. Ingenting var roligt längre och ingenting gav mig vila från sorgen.

Den värsta chocken kom när jag åkte till IKEA och skulle köpa några saker. Jag ser alla lyckliga familjer och par, och tänkte på senaste gången hon och jag var där tillsammans. Jag sprang in på toaletten och grät för första gången sedan vi gjort slut. Tårarna bara rann. Hade nån gett mig en pistol där och då hade jag skjutit mig själv utan att ens tveka eller skänka en tanke åt min familj, mitt band, mina vänner eller mina kollegor.

När jag kom hem så skrev jag ett brev, för hand. Jag förklarade för henne varför jag betett mig som jag gjort, bad om förlåtelse och postade det. Och idag fick jag, via SMS, svar.

Pernilla har förlåtit mig för att jag betett mig som ett svin på senaste tiden och vill fortsätta vara vän. Det glädjer mig något oerhört. Jag vet att jag inte förtjänar en andra chans. Jag tänker ta vara på den och sluta vara en jack-ass.

Det löser förstås inte mina problem med att jag mår dåligt. Men jag slipper åtminstone oroa mig över att jag skrämt bort den människa jag fortfarande älskar.

Såatte...

Link to comment
Dela på andra sajter

All right, för den som bryr sig skriver jag detta nu. För dom som är trötta på mitt whinande är det bara att skippa.

I förra veckan bröt jag all kontakt med Pernilla. Jag gjorde det därför att jag trodde att det var det bästa för mig. Dock gjorde jag det inte på bästa sätt.

Jag tog bort henne från MSN, Facebook, från mobilen, osv. Sedan skrev jag ett meddelande till henne där jag förklarade varför och sa att jag inte kunde vara hennes vän längre.

Hon blev väldigt sårad och sa det också. Det slutade med att jag skrev en massa dumma saker. I sorg och ilska över att det gått på det här viset så skrev jag en massa saker jag inte menade.

Det tog mig två dagar innan den deppigheten släppte och jag insåg vad jag gjort. Och genast försvann jag ner i den värsta depressionen hittills. Mitt självförtroende har aldrig varit bra, men det självförakt jag kände då nådde helt nya höjder. Ingenting var roligt längre och ingenting gav mig vila från sorgen.

Den värsta chocken kom när jag åkte till IKEA och skulle köpa några saker. Jag ser alla lyckliga familjer och par, och tänkte på senaste gången hon och jag var där tillsammans. Jag sprang in på toaletten och grät för första gången sedan vi gjort slut. Tårarna bara rann. Hade nån gett mig en pistol där och då hade jag skjutit mig själv utan att ens tveka eller skänka en tanke åt min familj, mitt band, mina vänner eller mina kollegor.

När jag kom hem så skrev jag ett brev, för hand. Jag förklarade för henne varför jag betett mig som jag gjort, bad om förlåtelse och postade det. Och idag fick jag, via SMS, svar.

Pernilla har förlåtit mig för att jag betett mig som ett svin på senaste tiden och vill fortsätta vara vän. Det glädjer mig något oerhört. Jag vet att jag inte förtjänar en andra chans. Jag tänker ta vara på den och sluta vara en jack-ass.

Det löser förstås inte mina problem med att jag mår dåligt. Men jag slipper åtminstone oroa mig över att jag skrämt bort den människa jag fortfarande älskar.

Såatte...

Jag läste, naturligtvis. Sa hon verkligen att du hade betett dig som ett svin? Det är ju hon som gjort slut. Jag hade inte ägnat henne en tanke mer. Hur fan tänker människan?

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag läste, naturligtvis. Sa hon verkligen att du hade betett dig som ett svin? Det är ju hon som gjort slut. Jag hade inte ägnat henne en tanke mer. Hur fan tänker människan?

Hon gjorde slut, men jag har hanterat avslutet på ett rent ut sagt vedervärdigt vis.

Link to comment
Dela på andra sajter

Du borde ha en sån här.

1917_bild.jpg

Det har jag och den är cirka 25 centimeter från vänsterhanden.

Men om den ska vara tänd och komma till nytta bör jag hålla i den.

Alternativet är att jag lyfter på arslet och sätter i elsladden

till skrivbordslampan.

[edith: ä till ö]

[edith: tomrum till r]

Redigerat av debatt
Link to comment
Dela på andra sajter

Analogfreak (oregistrerad)

Nej, knappast. Du då?

Jag äter bara nyttig mat.

Hon gjorde slut, men jag har hanterat avslutet på ett rent ut sagt vedervärdigt vis.

Skildes ni som vänner?

Link to comment
Dela på andra sajter

Analogfreak (oregistrerad)

Det var efter hand som jag började bete mig illa.

För att du kände dig frustrerad över att förlora henne?

Redigerat av Analogfreak
Link to comment
Dela på andra sajter

Analogfreak (oregistrerad)

Ja.

Sånt där är skitjobbigt.

Försök att inte tänka tillbaka så mycket på det ni hade för då känns det bara jobbigare.

Fast det är lättare sagt än gjort.

Link to comment
Dela på andra sajter

Micke: (jag läste givetvis också och sanningen att säga så högg det till lite 🙁 ).

Det finns ingen logik i kärlek eller i perioden (efter) när man blivit dumpad/dumpat någon. Rim och reson existerar inte längre och man både gör, säger och tänker puckade saker. Tycker ni att det funkar att vara vänner så var det. Jag tycker att verkar vara en skön kille. En hyvens gräbb, liksom 🙂 (Återigen) Ta hand om dig!

Rakt igenom kärlek & förståelse från Västerviks-juryn 🥰

Link to comment
Dela på andra sajter

Det har jag och den är cirka 25 centimeter från vänsterhanden.

Men om den ska vara tänd och komma till nytta bör jag hålla i den.

Alternativet är att jag lyfter på arslet och sätter i elsladden

till skrivbordslampan.

[edith: ä till ö]

[edith: tomrum till r]

Man ska aldrig förklara sina skämt, men det är alltså en stavlampa, så at du inte stavar fel.

hahahahahahahahhahahahahhahahahhhahahahahhyahhhhhhhah

Link to comment
Dela på andra sajter

Analogfreak (oregistrerad)

Tack så mycket. Jag vet inte hur jag kommer må imorgon, eller ens om några timmar, men just nu mår jag bra och det är jag glad och tacksam över.

awesome.gif

Här får du lite plåster på såren i alla fall. Hoppas det hjälper för stunden. 😊

Link to comment
Dela på andra sajter

Btw; vad menade killis med att längstah har "blivit värre än ujuj-tråden" 😲

awesome.gif

Här får du lite plåster på såren i alla fall. Hoppas det hjälper för stunden. 😊

Okej... I rest my case.. glöm vad jag frågade.

Link to comment
Dela på andra sajter

Gäst
Detta ämne är nu stängt för fler svar.

×
×
  • Skapa ny...

Viktig information om kakor (cookies)

Vi har placerat några kakor på din enhet för att du ska bättre ska kunna använda den här sajten. Läs vår kakpolicy och om hur du kan ändra inställningar. Annars utgår vi från att du är bekväm med att fortsätta.