debatt Postat 22 juli 2011 Trådstartare Postat 22 juli 2011 Alltså det är ju hemskt, det som har hänt i Oslo. Men vad kan man göra lixom. Det smäller ju bara mer och mer här i norden och jag tror inte det där är det sista vi kommer att se. ...men vad kan man göra? Ingenting! Jodå. De kan skaffa sig en riktig hobby istället.
Dingbats Postat 22 juli 2011 Postat 22 juli 2011 Ja men då misslyckades han väl också? Och den psykologiska skadan behöver inte skilja sig så mycket åt. (fast nu är det ju två grejer i norge, men om vi bara jämför bombningarna och bortser från avrättningarna) Han lyckades ju spränga bomben, bara att det inte var så mycket folk där just då. Och jag är rätt övertygad om att det är en avsevärd skillnad i psykologisk skada mellan en bilbomb som under optimala förutsättningar på sin höjd hade sprängt några fönster och en vägg, och en 400-kilosladdning som ödelägger ett helt kvarter. Men sen är det också skjutningarna som lyckades beröra mig mest.
Overkill Postat 22 juli 2011 Postat 22 juli 2011 Nja, på de första två där var jag för liten/för ung för att bry mig alls. Japangrejen var också mest bara "meh". Men generellt så är det ju tufft att känna att man är med om sånt som kommer stå i historieböckerna sen. WTC läste jag jättemycket om när det hände. Där var det verkligen vad ballt det här är, men även faktiskt lite shit det här är stort och tragiskt. Tsunamin var mest en sifferhets. Det är hemskt och jag försöker tänka bort det men det är ju så klart då det dyker upp; dödstalen är bara siffror för mig och ibland har jag känt (framförallt med tsunamin) att oj nu var det 10 000 döda OJ nu är det 40 000 döda OJ nu är det 90 000 döda kan det bli 100 000???? JA det blev det. Lite så. Japan var också mest fascination över grejen (blev ju värsta filmstoryn över det där) men där dog intresset snabbt.
Overkill Postat 22 juli 2011 Postat 22 juli 2011 Han lyckades ju spränga bomben, bara att det inte var så mycket folk där just då. Och jag är rätt övertygad om att det är en avsevärd skillnad i psykologisk skada mellan en bilbomb som under optimala förutsättningar på sin höjd hade sprängt några fönster och en vägg, och en 400-kilosladdning som ödelägger ett helt kvarter. Men sen är det också skjutningarna som lyckades beröra mig mest. Jag fattade det som att han misslyckades ganska fatalt och att det skulle fått ganska stora konsekvenser om det gått som planerat. Kontentan är väl i alla fall att staden är sårbar och att det kan hända här. Det är väl klart Oslogrejen är mycket värre men tror skillnaden i psykologisk skada är avsevärt mindre än skillnaden i fysisk skada.
Dingbats Postat 22 juli 2011 Postat 22 juli 2011 WTC läste jag jättemycket om när det hände. Där var det verkligen vad ballt det här är, men även faktiskt lite shit det här är stort och tragiskt. Tsunamin var mest en sifferhets. Det är hemskt och jag försöker tänka bort det men det är ju så klart då det dyker upp; dödstalen är bara siffror för mig och ibland har jag känt (framförallt med tsunamin) att oj nu var det 10 000 döda OJ nu är det 40 000 döda OJ nu är det 90 000 döda kan det bli 100 000???? JA det blev det. Lite så. Japan var också mest fascination över grejen (blev ju värsta filmstoryn över det där) men där dog intresset snabbt. Att du var så engagerad som tioåring. Jag minns ingenting från den dan förutom att mina föräldrar tittade på det på tv.
SadamJR Postat 22 juli 2011 Postat 22 juli 2011 Luftade bara lite vad jag känner. Hoppas det är ok. Eller vad menar du? Du luftade väl snarare att du inte känner nåt, vilket du alltid gör när något liknande händer. Helt ok.
Neosus Postat 22 juli 2011 Postat 22 juli 2011 Jodå. De kan skaffa sig en riktig hobby istället. Ja! Dom kan gott spela WoW istället... 😑
Overkill Postat 22 juli 2011 Postat 22 juli 2011 London var ju ännu värre, och det är ju svårt mäta, men hur många är rädda (eller vilken "måttenhet" man nu ska använda) där? Känns inte som om det är något man tänker på, men situationen är ju garanterat annorlunda för dom. Tiden läker alla sår är rätt cheesy att säga men tror det stämmer gnska bra.
SadamJR Postat 22 juli 2011 Postat 22 juli 2011 Men eftersom vi inte har domstolar som ger såna straff så betyder det numera den typ av mord som man skulle kunna tänka sig vara rena rama avrättningarna. Avrättning är ju en typ av mord som sker utan att den andre getts en chans att försvara eller gömma sig, där det råder en stor maktdifferens. Vi har inte haft dödsstraff i sverige på 100 år, men det är först på senare år som ordet avrättning har börjat användas på detta sätt. Äckligt.
Overkill Postat 22 juli 2011 Postat 22 juli 2011 Du luftade väl snarare att du inte känner nåt, vilket du alltid gör när något liknande händer. Helt ok. Det är väl mest en statusrapport. Nepp, ingenting den här gången heller. Nån gång så kommer det väl.
Dingbats Postat 22 juli 2011 Postat 22 juli 2011 Jag fattade det som att han misslyckades ganska fatalt och att det skulle fått ganska stora konsekvenser om det gått som planerat. Kontentan är väl i alla fall att staden är sårbar och att det kan hända här. Det är väl klart Oslogrejen är mycket värre men tror skillnaden i psykologisk skada är avsevärt mindre än skillnaden i fysisk skada. Ja jag kan ha fel. Alltså menar du skillnaden i psykologisk skada mellan Norge och det som faktiskt hände i Stockholm, eller mellan Norge och det som kunde ha hänt i Stockholm? För om det är det första så är jag övertygad om att den är väldigt stor. Ingen dog väl ens i Stockholm? Det här är typ som om Stockholmsbomben hade lyckats fullt ut, PLUS att lasermannen kommer tillbaks och mejar ner folk längs Drottninggatan lördag kl 14.
debatt Postat 22 juli 2011 Trådstartare Postat 22 juli 2011 Det är väl mest en statusrapport. Nepp, ingenting den här gången heller. Nån gång så kommer det väl. Förmodligen om det drabbar dig personligen.
debatt Postat 22 juli 2011 Trådstartare Postat 22 juli 2011 Vi har inte haft dödsstraff i sverige på 100 år, men det är först på senare år som ordet avrättning har börjat användas på detta sätt. Äckligt. Jag tycker ordet inte är äckligt.
Overkill Postat 22 juli 2011 Postat 22 juli 2011 Ja jag kan ha fel. Alltså menar du skillnaden i psykologisk skada mellan Norge och det som faktiskt hände i Stockholm, eller mellan Norge och det som kunde ha hänt i Stockholm? För om det är det första så är jag övertygad om att den är väldigt stor. Ingen dog väl ens i Stockholm? Det här är typ som om Stockholmsbomben hade lyckats fullt ut, PLUS att lasermannen kommer tillbaks och mejar ner folk längs Drottninggatan lördag kl 14. Jag med. Nä men min poäng är väl att den stora skadan tror jag ligger i att man får det klart och tydligt att terrorattacker kan hända i Stockholm, i Oslo, i London, och så vidare. Det man får klart för sig är att man finns på terrorkartan och är ett mål. Då tror jag inte storleken (eller till vilken grad man lyckades) är det viktiga, utan det viktiga är att Stockholm helt plötsligt är ett terrormål. Vad vi vet kan något större än både London och Oslo tillsammans hända här i morgon. Tidigare tror jag man har levt lite i nån slags förnekelse och tänkt att Sverige är väl inte ett mål på kartan. Säkert samma med Norge, även om det som hände i Stockholm påverkade dom också.
debatt Postat 22 juli 2011 Trådstartare Postat 22 juli 2011 Ja! Dom kan gott spela WoW istället... 😑 Ja, exakt. Eller studera senaste geriatriska forskningen, stränginstrument från 1450-talet, cykellysets historia eller hur man gör pannkakor godast.
Overkill Postat 22 juli 2011 Postat 22 juli 2011 Förmodligen om det drabbar dig personligen. Ja, garanterat. Kan relatera mer till misshandlar och sånt där jag får ett händelseförlopp beskriver. Det är typ min största rädsla, att jag ska bli misshandlad och därför är jag ofta onödigt försiktig och rädd. Det är lite jobbigt, men det är lite konstigt att den rädslan inte kan smitta av sig i lite empati för såna här grejer.
Dingbats Postat 22 juli 2011 Postat 22 juli 2011 Jag med. Nä men min poäng är väl att den stora skadan tror jag ligger i att man får det klart och tydligt att terrorattacker kan hända i Stockholm, i Oslo, i London, och så vidare. Det man får klart för sig är att man finns på terrorkartan och är ett mål. Då tror jag inte storleken (eller till vilken grad man lyckades) är det viktiga, utan det viktiga är att Stockholm helt plötsligt är ett terrormål. Vad vi vet kan något större än både London och Oslo tillsammans hända här i morgon. Tidigare tror jag man har levt lite i nån slags förnekelse och tänkt att Sverige är väl inte ett mål på kartan. Säkert samma med Norge, även om det som hände i Stockholm påverkade dom också. Fast jag vägrar att låta mig skrämmas, och det menar jag verkligen helhjärtat. För mig är det hemska med den här grejen att bomber sprängdes och människor dog, inte att det skulle vara någon symbol för något större. Jag säger vänligt men bestämt nej till att låta det vara en anledning att "vara mer på sin vakt" eller något annat sånt, för när man gör det har man åstadkommit något mycket värre än att ett hus sprängdes i Oslo. Om alla ska gå runt och vara rädda för varandra hela tiden kan vi lika gärna lägga ner hela samhället.
slejnard Postat 22 juli 2011 Postat 22 juli 2011 Han missade världsrekordet med en hundradel på 3000 m hinder. 😮
Neosus Postat 22 juli 2011 Postat 22 juli 2011 Ja, exakt. Eller studera senaste geriatriska forskningen, stränginstrument från 1450-talet, cykellysets historia eller hur man gör pannkakor godast. Jag skulle lätt kunna vara Pannkakscoach! ☺️
debatt Postat 22 juli 2011 Trådstartare Postat 22 juli 2011 Ja, garanterat. Kan relatera mer till misshandlar och sånt där jag får ett händelseförlopp beskriver. Det är typ min största rädsla, att jag ska bli misshandlad och därför är jag ofta onödigt försiktig och rädd. Det är lite jobbigt, men det är lite konstigt att den rädslan inte kan smitta av sig i lite empati för såna här grejer. Det kan ju vara försent.
Overkill Postat 22 juli 2011 Postat 22 juli 2011 Fast jag vägrar att låta mig skrämmas, och det menar jag verkligen helhjärtat. För mig är det hemska med den här grejen att bomber sprängdes och människor dog, inte att det skulle vara någon symbol för något större. Jag säger vänligt men bestämt nej till att låta det vara en anledning att "vara mer på sin vakt" eller något annat sånt, för när man gör det har man åstadkommit något mycket värre än att ett hus sprängdes i Oslo. Om alla ska gå runt och vara rädda för varandra hela tiden kan vi lika gärna lägga ner hela samhället. Nej nej, säger ju inte att man ska bli rädd. Men det är väl inte särskilt otroligt att anta att det påverkar folk?
Dingbats Postat 22 juli 2011 Postat 22 juli 2011 Nej nej, säger ju inte att man ska bli rädd. Men det är väl inte särskilt otroligt att anta att det påverkar folk? Det gör det säkerligen. Men det tänker inte jag låtsas om, för all uppmärksamhet som den ökade rädslan ges bidrar till att sprida den.
Neosus Postat 22 juli 2011 Postat 22 juli 2011 Ska man diska upp efter sig? Det ser ju ut som ett bombnedslag i mitt kök 😱
Recommended Posts