Jump to content
Annons

Den allmänna snacktråden, 2011 del 3


debatt

Recommended Posts

Annons

Åhå. Men när ni väl hade träffats var det pang på rödbetan, kyssar och sånt första träffen?

Alltså det känns ju å ena sidan som att det är så man måste göra, för att det inte ska bli att man "bara" blir kompisar och cementerar en sån relation. Men å andra sidan känns det sjukt vanskligt att lita på att den attraktion man har byggt upp via chatt/sms/osv är riktig, att det inte bara är förhoppningar och projiceringar. För att inte tala om att det är svårt att veta vad den andra har för tankar om en, om nu inte båda från första början har varit med på att det är mer eller mindre i raggningssyfte man kommunicerar.

Tja, det var en date. Vi hade redan kommit fram till att vi var attraherade av varandra. Då är det väl lättare att köra "pang på rödbetan". Men ja, det var kyssar och kramar redan första gången vi träffades.

Kanske viktigt att vara tydlig redan från början VARFÖR man träffas?

Link to comment
Dela på andra sajter

Tja, det var en date. Vi hade redan kommit fram till att vi var attraherade av varandra. Då är det väl lättare att köra "pang på rödbetan". Men ja, det var kyssar och kramar redan första gången vi träffades.

Kanske viktigt att vara tydlig redan från början VARFÖR man träffas?

Men jag tycker det är svårt att på riktigt komma fram till att man är attraherad av någon via internet. Eller det känner man ju, men attraktionen kan ha byggts upp på ostadiga grunder: förväntningar, förhoppningar, extrapoleringar och feltolkningar. Det finns så mycket, så många grundläggande saker man omöjligt kan veta om en person som man aldrig träffat öga mot öga.

Det är klart att om båda är lika inne på att det finns en attraktion så är väl båda villiga att undersöka om det klaffar på riktigt eller om man misstog sig. Men då tycker jag det är viktigt att man inser att det finns mycket som måste få byggas på och fyllas ut, som inte gick att göra innan man hade träffats.

Notera att jag diskuterar från ett teoretiskt perspektiv i brist på ordentliga erfarenheter.

För att koppla det till min situation så har vi med tjej 1:

- Vi träffades i våras utan uttalat syfte överhuvudtaget och det ledde inte till någonting mer än att vi umgicks som kompisar och därefter inte har träffats igen, och jag tänker på henne hela tiden och hoppas att vi kan träffas igen för jag blir galen av att det bara ska ligga och pyra och aldrig mynna ut i någonting, oavsett vilken relation det blir. Tror att hon nog inte är någon jag skulle bli kär i.

Och tjej 2:

- Hon kontaktar mig helt oförhappandes och överöser mig med massa komplimanger på saker jag gjort, jag hugger på kroken som en stirrig gädda och vägrar släppa taget. Hon verkar toppen på alla sätt såvitt jag kan veta, vi har i alla fall en massa gemensamma intressen och åsikter, men någons personlighet är ju svårt att egentligen greppa över mejl och sånt. Någon flörtig jargong skulle kännas sjukt konstigt att introducera vid det här laget, och tidigare hade det varit ännu konstigare, när vi bara hade kommunicerat via mejl om helt opersonliga saker. Vi har pratat om att träffas, men troligen inte på tu man hand i den situation som är aktuell.

Och alla andra tjejer som jag kan komma att träffa via internet:

- Samma sak, det börjar med diskussioner om något vi har gemensamt och därefter är det för sent att börja flörta.

Redigerat av Dingbats
Link to comment
Dela på andra sajter

Men jag tycker det är svårt att på riktigt komma fram till att man är attraherad av någon via internet. Eller det känner man ju, men attraktionen kan ha byggts upp på ostadiga grunder: förväntningar, förhoppningar, extrapoleringar och feltolkningar. Det finns så mycket, så många grundläggande saker man omöjligt kan veta om en person som man aldrig träffat öga mot öga.

Det är klart att om båda är lika inne på att det finns en attraktion så är väl båda villiga att undersöka om det klaffar på riktigt eller om man misstog sig. Men då tycker jag det är viktigt att man inser att det finns mycket som måste få byggas på och fyllas ut, som inte gick att göra innan man hade träffats.

Notera att jag diskuterar från ett teoretiskt perspektiv i brist på ordentliga erfarenheter.

För att koppla det till min situation så har vi med tjej 1:

- Vi träffades i våras utan uttalat syfte överhuvudtaget och det ledde inte till någonting mer än att vi umgicks som kompisar och därefter inte har träffats igen, och jag tänker på henne hela tiden och hoppas att vi kan träffas igen för jag blir galen av att det bara ska ligga och pyra och aldrig mynna ut i någonting, oavsett vilken relation det blir. Tror att hon nog inte är någon jag skulle bli kär i.

Och tjej 2:

- Hon kontaktar mig helt oförhappandes och överöser mig med massa komplimanger på saker jag gjort, jag hugger på kroken som en stirrig gädda och vägrar släppa taget. Hon verkar toppen på alla sätt såvitt jag kan veta, vi har i alla fall en massa gemensamma intressen och åsikter, men någons personlighet är ju svårt att egentligen greppa över mejl och sånt. Någon flörtig jargong skulle kännas sjukt konstigt att introducera vid det här laget, och tidigare hade det varit ännu konstigare, när vi bara hade kommunicerat via mejl om helt opersonliga saker. Vi har pratat om att träffas, men troligen inte på tu man hand i den situation som är aktuell.

Och alla andra tjejer som jag kan komma att träffa via internet:

- Samma sak, det börjar med diskussioner om något vi har gemensamt och därefter är det för sent att börja flörta.

Vem har någonsin sagt att det är förbjudet/för sent att börja flörta?

Pernilla trodde att vi pratade på MSN som kompisar innan jag verkligen börja stöta som fan på henne. Jag gillade allt det jag såg hos henne och jag ville visa intresse. Hon blev chockad men insåg efter ett tag att det nog låg en attraktion tillbaka också, som utvecklades väldigt mycket under några få, intensiva månader.

Varför flörtar man? För att visa intresse! Visa för den andra personen att man tycker om honom/henne och vill lära känna personen i fråga bättre. Utifrån det perspektivet så fattar jag inte varför det nånsin skulle vara för sent, när ni ändå inte ens har träffats IRL?

Jag håller med i att det är väldigt, väldigt mycket man inte vet om personen ifråga innan man träffats. Men är det inte så med alla du lär nånsin lär känna och visar intresse för? En attraktion är en attraktion, oavsett hur lite det grundar sig på. Hur ska du nånsin få veta om det kan leda till något mer om du inte tar steget fullt ut?

När du väl sitter där i soffan med din date, och du tar steget fullt ut och kysser henne - då vet du om det är värt att satsa på eller inte. Hur du känner dig i just det ögonblicket avgör sedan allting annat.

Link to comment
Dela på andra sajter

Bloody hell! Det med nypären och älgstek!

Errr, kanske man skulle åka förbi hos mormor och morfar en sväng under semestern. xD

- Tjena, morfar, har du nått gött älgkött hemma eller?

- Njae, det är tomt tyvärr.

- Ok, men ha det så bra!

Link to comment
Dela på andra sajter

Men å andra sidan... Satsar man inte rejält så kanske man inte får nått tebax.

Fast å andra sidan... Satsar man rejält så kan man få en rejäl käftsmäll tebax senare i skedet oxå.

Fast å andra sidan... Satsar man på fel ställe såååee...atte...

Fast å andra sidan... Gör man ingenting så blir det ju som det blir.

Jävligt ensamt att satsa på sig själv...

Mvh // Vise mannen

Link to comment
Dela på andra sajter

Pernilla trodde att vi pratade på MSN som kompisar innan jag verkligen börja stöta som fan på henne. Jag gillade allt det jag såg hos henne och jag ville visa intresse. Hon blev chockad men insåg efter ett tag att det nog låg en attraktion tillbaka också, som utvecklades väldigt mycket under några få, intensiva månader.

Ojdå. Kanske ska vara lite mer oförsiktig. Hon skrev ju faktiskt "Du är ju helt fantastisk" två gånger i sitt första mejl, så det finns ju marginal att ta av.

Varför flörtar man? För att visa intresse! Visa för den andra personen att man tycker om honom/henne och vill lära känna personen i fråga bättre. Utifrån det perspektivet så fattar jag inte varför det nånsin skulle vara för sent, när ni ändå inte ens har träffats IRL?

Poäng.

Det som komplicerar det hela i det här fallet är väl då att vi i nuläget bor fyrtio mil från varandra, och att hon i höst flyttar utomlands i minst ett halvår. Så det känns lite lönlöst att försöka bygga någonting på det.

Link to comment
Dela på andra sajter

Tja, har du något emot långdistans-förhållande, om det skulle utvecklas till det? Om nej, kör så det ryker!

Det här skulle jag inte sagt för två dagar sedan men livet är för kort för att vara rädd för rejections när det finns boobies och asses att tafsa på där ute.

Redigerat av Micke H
Link to comment
Dela på andra sajter

Tja, har du något emot långdistans-förhållande, om det skulle utvecklas till det? Om nej, kör så det ryker!

Det här skulle jag inte sagt för två dagar sedan men livet är för kort för att vara rädd för rejections när det finns boobies och asses att tafsa på där ute.

Det är väl inte så jättelätt att typ träffas en gång och sen dra igång värsta långdistansaren på det.

Alltså du ska veta att jag skäms varje gång jag pratar om henne som att det skulle kunna bli ett förhållande, det känns så himla hittepå och desperat.

Jag är inte rädd för själva avvisandet i sig, jag är bara rädd att gå miste om att lära känna en person som jag har så mycket gemensamt med bättre. Tuttar har hon inga att tala om, helt i min smak.

Link to comment
Dela på andra sajter

[...]Jag är inte rädd för själva avvisandet i sig, jag är bara rädd att gå miste om att lära känna en person som jag har så mycket gemensamt med bättre.

Det där var förbanne mig det finaste jag har hört sedan jag konfirmerades. VILL DU HA ETT FIKON?!

Skämt åsido; det jag tyckte var fint var att du faktiskt erkände att du är rädd.

Link to comment
Dela på andra sajter

Det där var förbanne mig det finaste jag har hört sedan jag konfirmerades. VILL DU HA ETT FIKON?!

Nä, men jag luktar gärna på whiskyn.

Skämt åsido; det jag tyckte var fint var att du faktiskt erkände att du är rädd.

Alltså, jag är rädd att gå miste om ditt och datt, men jag är inte rädd, punkt. Jag sitter inte och darrar av skräck.

Link to comment
Dela på andra sajter

Alltså, jag är rädd att gå miste om ditt och datt, men jag är inte rädd, punkt. Jag sitter inte och darrar av skräck.

Ja jo, jag förstod det. Det var bara det att jag liksom reagerade över det. Inte ofta man hör folk säga sådan längre. Anywhore, fint sagt iaf.

Nejmensåatteee...

Link to comment
Dela på andra sajter

Fuck. Fuck vad jag hatar tvättstugan två våningar upp. Fuck vad jag hatar att bo med jävla inneboende som just nu står och skrattar med sin jävla kille på andra sidan dörren.

VEM VARE SOM SKRATTA'?! 😠 Va ska do göra med din fakkin' skjorttta?

Den som skratta' ska få stryck!

Link to comment
Dela på andra sajter

Gäst
Detta ämne är nu stängt för fler svar.

×
×
  • Skapa ny...