Anders F Postat 25 maj 2011 Postat 25 maj 2011 Nu har jag inte läst hela tråden så detta kanske redan finns svarat på, men jag hörde talas om någon svensk forskning för länge sedan där man skulle överföra känslan i musiken till matte helt enkelt. Någon som känner igen detta och vet hur det gått i så fall? Detta får en att fundera över om känsla är mätbart i musik. Kan vi matematiskt beskriva sorg, lycka, kärlek, ilska osv? Jag tror mycket av känslan kommer av hur musikern jobbar med dynamik, anslag, tajming, rytmik och frasering. MVH Anders
debatt Postat 25 maj 2011 Postat 25 maj 2011 Nu har jag inte läst hela tråden så detta kanske redan finns svarat på, men jag hörde talas om någon svensk forskning för länge sedan där man skulle överföra känslan i musiken till matte helt enkelt. Någon som känner igen detta och vet hur det gått i så fall? Detta får en att fundera över om känsla är mätbart i musik. Kan vi matematiskt beskriva sorg, lycka, kärlek, ilska osv? Jag tror mycket av känslan kommer av hur musikern jobbar med dynamik, anslag, tajming, rytmik och frasering. MVH Anders Mmm... och såna där blå gitarrer med quiltad front, tycker åtminstone jag ger en förhöjd känsla.
Anders F Postat 25 maj 2011 Postat 25 maj 2011 Mmm... och såna där blå gitarrer med quiltad front, tycker åtminstone jag ger en förhöjd känsla. Absolut, fast kanske mest för den som spelar (eller den insatte som tittar på) och inte så mycket åhöraren 🙂 MVH Anders
ironman Postat 25 maj 2011 Postat 25 maj 2011 (redigerat) Hej Det är en jätte svår fråga allt det här, nu blir det ur mitt perspektiv. jag personligen kan inte förstå hur jag kan skriva musik. Och hur jag kan gör gitarrsolon osv känsla? Vad kan det vara? Men det här med musiker öra, jag kan göra en personligen känslosam låt som beskriver en hemsk period ur mitt liv, låten betyder mycket för mig och jag blir känslosam. Men en lyssnare kan ha en helt annan uppfattning om min låt, och tycka det är det värsta möget han/hon hört. Tex vissa gillar svart, vissa gillar inte det. Vissa gillar choklad osv, tex vi kan tycka om samma rock grupp, men vi gillar inte samma gitarrsolon och samma låtar. Och ju mer man tänker på detta, ju mer invecklat blir det hela. Musiken kan göra så att man blir arg, ledsen, känslosam, upphetsad, självmordsbenägen osv Vår hjärna är nog mer komplicerad än vad vi kan och någonsin kommer att förstå? En sak är säker, detta ämne är väldigt komplext invecklat, och vi kanske aldrig får dom rent vetenskapliga svaren på vilka faktorer som gör att just jag gillar och blir berörd av vissa saker och du en annan, och varför vissa lär sig lätt och andra inte. Utan vi kanske bara måste acceptera hur det är. Och oavsett verkar det onekligen som musik sätter i gång något i vår hjärna, men olika i olika hjärnor. Är det själen som avgör? Är själen egentligen eller lika med vad vi upplevt i livet tills detta klockslag? Och musiken är nycklen till till själen, men vi har inte samma nycklar. Vad vet jag? Mvh Redigerat 26 maj 2011 av Henber77
D Vibe Postat 27 maj 2011 Postat 27 maj 2011 Vad är känsla i musik? Det är musik, ljud och innebörd som berör. Varje känsla är unik, och kan varken förklaras i matematik, psykologi eller filosofi. Vissa beröringspunkter kan flera ha samma av dock, och då skapas antagligen en populär låt. Vad är känslor? Daniel Djupsson
ironman Postat 27 maj 2011 Postat 27 maj 2011 (redigerat) Vad är känsla i musik? Det är musik, ljud och innebörd som berör. Varje känsla är unik, och kan varken förklaras i matematik, psykologi eller filosofi. Vissa beröringspunkter kan flera ha samma av dock, och då skapas antagligen en populär låt. Vad är känslor? Daniel Djupsson Vi människor föds utan manual, men jag är av den uppfattningen att våra hjärnor är skapta och fungerar olika. Det är det som är livets stora gåta, att hitta det man är bra på( din hjärna har lätt för)I mitt fall så har jag lättast för musik, konst, och dikter(texter). Jag har funderat en del sen sist jag skrev, och en känsla uppstår när hjärnan sänder ut antingen endorfiner när vi blir glada och upphetsade. Eller adrenalin och andra stress hormoner när vi känner fara oro. Och det är det som är det absolut viktigaste när man går in för något, att hålla ett konstant flöde av endorfiner. För den dagen vi tycker tex gitarr är tråkigt, då vet man att det är dags att lära sig något nytt inom gitarr. Så man håller stimulansen uppe, narkomaner har det lika dant. När dom börjar med med en drog behöver dom inte så mycket för att nå sitt rus. Men med tiden behöver dom mer och mer för att känna samma sak. Men har dom ett uppehåll, så behöver dom ungefär lika mycket som första gången. Och det är också därför som att vi tröttnar på en låt vi hör ofta, men har man ett uppehåll från den låten ett tag. Så blir den genast bra igen.( så har jag det) Så känsla skapas alltså när din hjärna triggas av något som gör att vi antingen mår bra eller dåligt. Och att ha känsla för tex att spela gitarr ,måste vara ett annat ord för hur lätt och naturligt du har att lära dig just det.( din hjärna är optimalt inställd för just det) med detta sagt betyder inte det att du blir en världskändis för det. Men du får nog ett lyckligare liv i slutändan. När du får göra det du tycker om och mår bra av, och det märker även lyssnaren..... Detta är vad jag tror Mvh Redigerat 27 maj 2011 av Henber77
Hellpig Postat 28 maj 2011 Postat 28 maj 2011 Lite på sniskan kanske men att fånga känslan i en tagning, själv eller med band, kan inte det vara relevant för frågeställningen? Ibland när man lirar med band så känns det helt magiskt bra, alla är med på det och man undrar ibland - här man någon skillnad som åhörare en kväll när bandet själva upplever att det är så jämfört med en kväll när den känslan inte finns där? Varför finns det överhuvudtaget en skillnad när samma bunt människor träffas o gör något tillsammans? Eller när man spelat in något, det kan vara en enkel slinga, som en slask. Så kommer tiden när du ska "sätta" det, göra den riktiga inspelningen av idéen/utkastet... men hur fan du än gör så får du inte till den där känslan som du hade i första tagningen. Det där kan också gälla för ett helt band, man kanske har spelat in en slask/reptagning av sina låtar i replokalen för referens och när man kommit en bit i inspelningen inser man att ... vår slask har mer känsla än vad den färdiga produktionen kommer att få. Suck... det har man ju varit med om ett par gånger faktiskt. Nåja, skrev det här som lite sidounderlag till diskussionen. Och nej, jag tror inte att man kan svara på vad känsla är men för mig är det nog mycket motsatsen till taktmässigt perfekt precision. För mig är inte en maskin något som ger mig direkt känsla när det gäller musik. Perfekt programmerade trummor är precis lika otroligt tråkigt som en mänsklig trummis som spelar lika perfekt som en trummaskin. Som någon sa i ett citat nånstans, det är i sprickorna som solen lyser in så att man kan se hela skönheten i vad det nu handlar om. (Det där vart inte ett exakt citat men men den som väntar på något gott kommer förr eller senare att få ett ägg) 1
D Vibe Postat 28 maj 2011 Postat 28 maj 2011 Lite på sniskan kanske men att fånga känslan i en tagning, själv eller med band, kan inte det vara relevant för frågeställningen? Ibland när man lirar med band så känns det helt magiskt bra, alla är med på det och man undrar ibland - här man någon skillnad som åhörare en kväll när bandet själva upplever att det är så jämfört med en kväll när den känslan inte finns där? Varför finns det överhuvudtaget en skillnad när samma bunt människor träffas o gör något tillsammans? Eller när man spelat in något, det kan vara en enkel slinga, som en slask. Så kommer tiden när du ska "sätta" det, göra den riktiga inspelningen av idéen/utkastet... men hur fan du än gör så får du inte till den där känslan som du hade i första tagningen. Det där kan också gälla för ett helt band, man kanske har spelat in en slask/reptagning av sina låtar i replokalen för referens och när man kommit en bit i inspelningen inser man att ... vår slask har mer känsla än vad den färdiga produktionen kommer att få. Suck... det har man ju varit med om ett par gånger faktiskt. Nåja, skrev det här som lite sidounderlag till diskussionen. Och nej, jag tror inte att man kan svara på vad känsla är men för mig är det nog mycket motsatsen till taktmässigt perfekt precision. För mig är inte en maskin något som ger mig direkt känsla när det gäller musik. Perfekt programmerade trummor är precis lika otroligt tråkigt som en mänsklig trummis som spelar lika perfekt som en trummaskin. Som någon sa i ett citat nånstans, det är i sprickorna som solen lyser in så att man kan se hela skönheten i vad det nu handlar om. (Det där vart inte ett exakt citat men men den som väntar på något gott kommer förr eller senare att få ett ägg) Det är det som är grejen med känsla, den enes totala eufori är den andres tristess. Personligen tycker jag det kan finnas massor av känsla i en extremt strikt och kvantiserad slinga, medan ett långt gitarronanisolo kan få mig att vilja slita färgen av väggarna och hellre se den nya färgen torka än att lyssna vidare...
Sengaia Postat 28 maj 2011 Postat 28 maj 2011 (redigerat) En grej jag brukar göra ibland är att sätta mig med några vänner och bara jamma helt utan mallar. Man ska inte haka upp sig på prylar och instrument utan ta det man har och känna flowet, genrer är också farliga saker. http://www.youtube.com/watch?v=eJCKN4j00c0 Det här är känsla(och lite annat )! Redigerat 28 maj 2011 av Sengaia 1
ironman Postat 28 maj 2011 Postat 28 maj 2011 Det är det som är grejen med känsla, den enes totala eufori är den andres tristess. Personligen tycker jag det kan finnas massor av känsla i en extremt strikt och kvantiserad slinga, medan ett långt gitarronanisolo kan få mig att vilja slita färgen av väggarna och hellre se den nya färgen torka än att lyssna vidare... Hej Jag är precis tvärtom, jag gillar när det är långa gitarsolon, här har du ett exempel. Låten heter one of these days och det är pink floyd som gjort den. Och den är känsla för mig.
Hellpig Postat 28 maj 2011 Postat 28 maj 2011 Det är det som är grejen med känsla, den enes totala eufori är den andres tristess. Personligen tycker jag det kan finnas massor av känsla i en extremt strikt och kvantiserad slinga, medan ett långt gitarronanisolo kan få mig att vilja slita färgen av väggarna och hellre se den nya färgen torka än att lyssna vidare... Håller med dig, ett gitarrsolo blir inte bra bara för att det är där. Och visst kan det finnas känsla i mer "artificiell" musik också, om man får uttrycka sig så. Det där exemplet som jag drog med en trummis, det är något som jag har otroligt svårt för... hämtat från verkligheten, satt med min svåger o diskuterade just musik o känsla en kväll, och min systerson satt med, så sprang han o hämtade ett band med någon metalltrummis som förmodligen övat alldeles för mycket. -Är det en trummaskin?, frågade helt dumt men för mig är det helt ointressant. Jag kan bli imponerad över hur någon programmerar en trummaskin men har svårt för någon som tar ett vanligt instrument o lär sig att lira helt perfekt, som en maskin. Är det förresten inte en del av kritiken mot Suzukimetoden? Slog mig just nu att jag läst det någon gång... nåja. Över till annat. 😊
D Vibe Postat 28 maj 2011 Postat 28 maj 2011 Håller med dig, ett gitarrsolo blir inte bra bara för att det är där. Och visst kan det finnas känsla i mer "artificiell" musik också, om man får uttrycka sig så. Det där exemplet som jag drog med en trummis, det är något som jag har otroligt svårt för... hämtat från verkligheten, satt med min svåger o diskuterade just musik o känsla en kväll, och min systerson satt med, så sprang han o hämtade ett band med någon metalltrummis som förmodligen övat alldeles för mycket. -Är det en trummaskin?, frågade helt dumt men för mig är det helt ointressant. Jag kan bli imponerad över hur någon programmerar en trummaskin men har svårt för någon som tar ett vanligt instrument o lär sig att lira helt perfekt, som en maskin. Är det förresten inte en del av kritiken mot Suzukimetoden? Slog mig just nu att jag läst det någon gång... nåja. Över till annat. 😊 huvudet på spiken där. jag tycker inte det kan bli mycket tråkigare än när någon måste visa hur mycket denne har övat på sitt instrument genom att visa det med enbart teknik och egoism. kanske därför jag kan ha svårt för solon, för att någon måste ta mer plats och visa vem de är, istället för att tänka på helheten. dock gillar jag jazz. undantaget bekräftar kanske regeln, och jag har teorier om det med, men orkar inte utveckla det här genom min smarta telefon. 🙂
ironman Postat 28 maj 2011 Postat 28 maj 2011 (redigerat) huvudet på spiken där. jag tycker inte det kan bli mycket tråkigare än när någon måste visa hur mycket denne har övat på sitt instrument genom att visa det med enbart teknik och egoism. kanske därför jag kan ha svårt för solon, för att någon måste ta mer plats och visa vem de är, istället för att tänka på helheten. Alla får absolut tycka och tänka som dom vill, och det respekteras. Men det där du skriver att gitarristen måste visa att han är bättre än någon annan och egoism osv. Det är så typiskt svenskt att tänka så, du får inte vara bättre än mig för då jävlar. Avundsjuka eller Jante lagen , det är nästan på gränsen till politik. Och i den videon med pink floyd, där utmärker alla inblandade sig, så det blir en helhet. Gitarrsolot förstärker bara helheten. Jag är grymt imponerad av alla iblandade. Men hade alla inblandade varit avundsjuka på varandra, hade nog inte den låten sett världens ljus. Och många andra låtar för den delen. Men du har absolut rätt till din åsikt, även om att jag tycker det är ren idioti att tänka i dom banorna. Jag är lite nyfiken, vad lyssnar du själv på? Jag har svårt att hitta musik, där inte någon utmärker sig vare sig dom är i grupp eller spela själva.( och där menar jag inte bara gitarristen) Mvh Redigerat 28 maj 2011 av Henber77
D Vibe Postat 28 maj 2011 Postat 28 maj 2011 Alla får absolut tycka och tänka som dom vill, och det respekteras. Men det där du skriver att gitarristen måste visa att han är bättre än någon annan och egoism osv. Det är så typiskt svenskt att tänka så, du får inte vara bättre än mig för då jävlar. Avundsjuka eller Jante lagen , det är nästan på gränsen till politik. Och i den videon med pink floyd, där utmärker alla inblandade sig, så det blir en helhet. Gitarrsolot förstärker bara helheten. Jag är grymt imponerad av alla iblandade. Men hade alla inblandade varit avundsjuka på varandra, hade nog inte den låten sett världens ljus. Och många andra låtar för den delen. Men du har absolut rätt till din åsikt, även om att jag tycker det är ren idioti att tänka i dom banorna. Jag är lite nyfiken, vad lyssnar du själv på? Jag har svårt att hitta musik, där inte någon utmärker sig vare sig dom är i grupp eller spela själva.( och där menar jag inte bara gitarristen) Mvh Jag respekterar dina åsikter också... .. men åsiktsfascism klarar jag mig utan. Det är typiskt svenskt att dra in jantelagen så fort någon kommer med obekväma åsikter. Bättre att alla lever vidare i sina respektive liv och släpper ut sina äckliga gaser (<- metafor) för att de kan och för att de vill, utan att tänka på andra (<- metafor). Jag tycker att man mycket väl kan be folk tona ner sig när det gäller musik. Hur vore det om hela bandet spelade max hela tiden, utan att tänka på de andra? Har inte lyssnat på låten du refererade till än. Mina huvudinfluenser genom tiderna (även om det är oväsentligt) är Depeche Mode, kent, The Cure, Thomas Di Leva, Kraftwerk, Björk, VNV Nation, Jan Johansson och Miles Davis, samt gammal datormusik (Amiga, C64 och Spectrum) och acid/house från sent 80-tal.
Hemmpe Postat 4 juni 2011 Postat 4 juni 2011 Jag respekterar dina åsikter också... .. men åsiktsfascism klarar jag mig utan. Det är typiskt svenskt att dra in jantelagen så fort någon kommer med obekväma åsikter. Bättre att alla lever vidare i sina respektive liv och släpper ut sina äckliga gaser (<- metafor) för att de kan och för att de vill, utan att tänka på andra (<- metafor). Jag tycker att man mycket väl kan be folk tona ner sig när det gäller musik. Hur vore det om hela bandet spelade max hela tiden, utan att tänka på de andra? +100 😛
kennethf (oregistrerad) Postat 4 juni 2011 Postat 4 juni 2011 (redigerat) ... Redigerat 6 juli 2012 av kennethf
pxm Postat 4 juni 2011 Postat 4 juni 2011 jag tycker att känsla och ögonblick finns i fria improvisationer-där musikern hela tiden måste vara närvarande i ögonblicket.den här är enkel och lättlyssnad-visst finns deras närvaro och själ med i ögonblicket som fångats.sveriges sofia jernberg är en annan favorit. klicka på länken ^^^
ironman Postat 5 juni 2011 Postat 5 juni 2011 (redigerat) Detta är också känsla för mig, den påminner en om när man var ung. Sen att där är gitarrsolo i låten gör inte saken sämre. Jag har ingen uteslutnings metod när jag lyssnar på musik, det som jag tycker är bra är bra och sen vad som finns i den låten spelar ingen roll. Och sådan är jag. http://www.youtube.com/watch?v=LAQq72ULF_g&feature=youtube_gdata_player 🙂 :) 🙂 :) Mvh Redigerat 5 juni 2011 av Henber77
AnthonyS Postat 5 juni 2011 Postat 5 juni 2011 Nu har jag inte läst hela tråden så detta kanske redan finns svarat på, men jag hörde talas om någon svensk forskning för länge sedan där man skulle överföra känslan i musiken till matte helt enkelt. Någon som känner igen detta och vet hur det gått i så fall? Detta får en att fundera över om känsla är mätbart i musik. Kan vi matematiskt beskriva sorg, lycka, kärlek, ilska osv? Jag tror mycket av känslan kommer av hur musikern jobbar med dynamik, anslag, tajming, rytmik och frasering. MVH Anders Det där med matematiken i musik, ffa ackordföljder och intervall, har ju diskuterats flitigt av exempelvis undertecknad på forumet. Studien känner jag dock inte till, men helt klart är ju att vissa intervall och matematiska förhållanden inom musiken är mer naturliga och "hemma" för oss människor än andra. Om det sen kan överföras till känsla osv. vet jag inte. Inom neurologin pågår däremot mycket intressant forskning på området, och där har man funnit aktivering i form av dopaminfrisättning i bla. corpus striatum när vi människor lyssnar på musik vi tycker om eller där vi kan förutsäga skiftningar i musiken som vi vet att vi tycker om. Saxar ett kort utdrag ur abstracten från en studie publicerad i februari i år av Salimpoor et al. vid MNI i Montreal. "Music, an abstract stimulus, can arouse feelings of euphoria and craving, similar to tangible rewards that involve the striatal dopaminergic system. Using the neurochemical specificity of [(11)C]raclopride positron emission tomography scanning, combined with psychophysiological measures of autonomic nervous system activity, we found endogenous dopamine release in the striatum at peak emotional arousal during music listening."
JJRockford Postat 12 juni 2011 Postat 12 juni 2011 Nu har jag inte läst hela tråden så detta kanske redan finns svarat på, men jag hörde talas om någon svensk forskning för länge sedan där man skulle överföra känslan i musiken till matte helt enkelt. Någon som känner igen detta och vet hur det gått i så fall? Detta får en att fundera över om känsla är mätbart i musik. Kan vi matematiskt beskriva sorg, lycka, kärlek, ilska osv? Jag tror mycket av känslan kommer av hur musikern jobbar med dynamik, anslag, tajming, rytmik och frasering. MVH Anders Dessa funderingar är enkla att svara på. Känslan finns endast i lyssnarens öron, och lär knappast gå att räkna ut på matematisk väg. I a f inte med dagens forskning som grund.
JJRockford Postat 12 juni 2011 Postat 12 juni 2011 Det där med matematiken i musik, ffa ackordföljder och intervall, har ju diskuterats flitigt av exempelvis undertecknad på forumet. Studien känner jag dock inte till, men helt klart är ju att vissa intervall och matematiska förhållanden inom musiken är mer naturliga och "hemma" för oss människor än andra. Om det sen kan överföras till känsla osv. vet jag inte. Inom neurologin pågår däremot mycket intressant forskning på området, och där har man funnit aktivering i form av dopaminfrisättning i bla. corpus striatum när vi människor lyssnar på musik vi tycker om eller där vi kan förutsäga skiftningar i musiken som vi vet att vi tycker om. Saxar ett kort utdrag ur abstracten från en studie publicerad i februari i år av Salimpoor et al. vid MNI i Montreal. "Music, an abstract stimulus, can arouse feelings of euphoria and craving, similar to tangible rewards that involve the striatal dopaminergic system. Using the neurochemical specificity of [(11)C]raclopride positron emission tomography scanning, combined with psychophysiological measures of autonomic nervous system activity, we found endogenous dopamine release in the striatum at peak emotional arousal during music listening." Vad man gillar för skiftningar i musik har mycket med miljö att göra. I västvärlden har vi t ex 12 toner på en oktav, medans man i t ex arabisk musik har 24 (tror jag?) på en oktav eller något sånt. Det som är skönsång och fantastiska melodier för någon som är van att lyssna på arabisk musik kommer bara att låt falskt för en som är van vid västerländsk musik, eftersom arabisk musik innehåller en massa toner som vi upplever som direkt falska (eftersom dom ligger mellan de tolv toner vi är vana att höra).
steelyfan Postat 12 juni 2011 Postat 12 juni 2011 Om vi bortser från alla abstraktionsnivåer så handlar det ju egentligen bara om en sak. SEX! Don't fool yourself to belive otherwise. 🥰
Recommended Posts
Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera
Du behöver vara medlem för att delta i communityn
Bli medlem (kostnadsfritt)
Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!
Bli medlem nu (kostnadsfritt)Logga in
Har du redan en inloggning?
Logga in nuLogga in här.