Vad är känsla/själ?

[Zakyath]

Tjena!

Jag tycker man ofta stöter på folk som säger att vissa spelar med känsla och att vissa låtar kan ha själ... ni känner säkert igen detta. Jag har även fått intrycket av att dessa begrepp är synonymt med "vad jag tycker är bra".

Vad är känsla/själ i musik för er?

[Shimmen]

När en låt greppar tag i en! Så, ja.. Om den/det är bra. 😕 Det är nog så.

Motsatsen till känsla i spelande är enligt mig att det är stelt och strikt.

Det är olika, men framförallt, handlar det om tycke tror jag.

//Simon

[pxm]

ögonblicket i en improvisation som rycker tag i en.

den där lilla tonen eller taktslaget som betyder

"oj-det här är ju annorlunda-de kanske vet vad de gör"

och man börjar att lyssna, även om det inte tillhör ens vanliga genre´.

[debatt]

Det är när det finns en närvaro i musiken. Precis som en tavla kan ha målats med eller utan närvaro t.ex. Eller att en text skrivits med närvaro och inte bara pressats fram.

[Zakyath]

Hur kan man då åstakomma detta? Har ni några konkreta exempel?

[Vallhagen]

Har ni några konkreta exempel?

Det finns massor. Exempel från hårdrockgitarrismen: Lyssna på någon av Megadeth skivor med Marty Friedman på sologura. Det är stor skillnad mellan Martys solon och Dave Mustaines. Martys trademark är melodi och känsla medans hr Mustaine "bara" lirar maskinexakt.

[JJRockford]

Känslan finns alltid i åhörarens öron, eventuellt hos den som spelar, svårt att hitta någon annanstans. Att försöka hitta logiska förklaringar är nog omöjligt. Annars skulle det ju inte finnas låtskrivare som om och om igen kan göra superhits på samma tolv (oftast färre) toner som alla andra miljontals musiker också jobbar med.

[Ken Kängström]

Känsla för mig är att spela "rätt sak vid rätt plats". Att man läser låtens behov och lirar ex. gitarrsolot efter det, med dynamik.

Att skapa klimax och antiklimax med hjälp av ett par enkla toner, kan jag betrakta som känsla.

Edit: Upptäcker i efterhand hur svårt det är att beskriva sin upplevelse av "känsla".

Redigerat 16 maj 2011 av Ken Kängström

[Germer]

Musik med känsla i min smak:

[John NT]

Mycket svårt att svara på... känsla kan ju vara både den känslan som åhöraren får av låten, eller den känsla som åhöraren uppfattar hos artisten. Tror mycket av begreppet "känsla" också ligger i hur nytt det låter. Många skulle t.ex. säga att gitarrister som Clapton och Santana spelar med "känsla". För mej som 90-talsunge så kan jag uppskatta deras bidrag rent historiskt, men jag tycker de i många fall är skittrista att lyssna på för jag har hört pentaskalor på gitarr alldeles för många gånger redan. "Känslan" infinner sej inte hos mej, för jag blir för otålig.

Sen tycker jag inte att känsla bara ska innefatta "fin" musik, sånt man blir tårögd eller berörd av. Känsla kan lika gärna vara "Helvete vilken välproducerad danshit!". T.ex. tycker jag den här har fantastisk känsla, trots att den är totalt slickproducerad penningpungspop, men den har ett arrangemang och en harmonik som gör mej så förbannat glad:

http://www.youtube.com/watch?v=wrXV-moaPss

En helt annan form av känsla skulle kunna vara den här. Då är det snara artistens egen känsla som står i fokus:

http://www.youtube.com/watch?v=SI9ke2Ju7XY

Två radikalt olika exempel av musik, båda enligt mej lika berörande.

[Shimmen]

Germer: Bra låt! 🙂

John: Kaki king är grym.

Musik med känsla i min smak:

Lyssna från början och låt den byggas upp och sen vid 2:25 exploderar den bara! 🥰 Texten, solot, rösten, gitarrljudet, allt. Allt sådant spelar roll

Redigerat 16 maj 2011 av Shimmen

[nankerphelge]

när man som musiker blir helt frigjord från sitt instrument och det inte finns några hinder för vad man vill göra, man tänker inte på vad man vill göra utan man bara gör det och allt man gör låter hur bra som helst. att spela musik är lite som att cykla, har man väl lärt sig så kan man det - men till skillnad från cyklande så är man jämt så fokuserad på saker i musiken att man glömmer av att göra om det från bara toner till musik.

[Freddy]

Japp, det är väldigt subjektivt. Känsla verkar även förväxlas med nostalgi titt som tätt.

Redigerat 16 maj 2011 av Freddy

[aesh]

Att beskriva känsla är ungefär lika omöjligt/onödigt som att beskriva kärlek.

Det finns, vad det än är.

[pxm]

Scott Henderson got what it takes...

[Zakyath]

Att beskriva känsla är ungefär lika omöjligt/onödigt som att beskriva kärlek.

Det finns, vad det än är.

Tja, kärlek är väl knappast svårt att beskriva... och det är väl inte onödigt att definera ord som används? Hur ska vi annars förstå varandra?

[debatt]

Känslan i musiken är dess själ kan man säga.

Musik som berör har känsla.

På en del beskrivningar ovan så verkar det handla om exakt rätt tajming.

Redigerat 16 maj 2011 av debatt

[DivineCo]

Känsla är när man har glömt allt man har lärt sig (för det är ändå till viss del fel) och musiken tar över.

[John NT]

Känslan i musiken är dess själ kan man säga.

Musik som berör har känsla.

På en del beskrivningar ovan så verkar det handla om exakt rätt tajming.

Apropå tajming... jazz- och fusionmusiker snackar ju ofta i begrepp som feeling eller bag... nåt slags snittvärde mellan teknisk färdighet, spelglädje och sväng, och att veta hur och när man ska använda sej av olika saker. Tror tajmingen får en viktig funktion där, veta när det är läge för ett solo, när man ska sluta spela helt, eller när man bara knappt ska vara hörbar. Det är väl då man har "känsla för feeling" 🙂 Och det har relativt lite med låtmaterialet att göra.

Redigerat 17 maj 2011 av John NT

[pxm]

tribal tech med scott henderson

de är ju bäst ju!!

hogashaga-hogashaga-hooked on a feelin´

(björn skifs.)

suveräna al dimeola

jazzt 4 u

I <3 love the sound of the Guitar...(det är min feeling)

fan vad litet folk det var här inatt/på morgonen b t w

visst är det musik med själ i ????

good morning forum !!!!!!

allnight pxm

såklart : Santana har ju kommit till sans igen och är tillbaka i jazzen där han började-han var vilse under många år tycker jag (men de var tydligen de åren han var populärast så... )Hoppas vi får höra honom tillsammans med mclauhlin igen när de gör mer av legenden john coltrane som de gjorde i början av 70-talet !!!

lyssna bara på hur de lirar coltranes love supreme 1974-mclaughlin och santana

Redigerat 17 maj 2011 av pxm

[Valle]

Annars skulle det ju inte finnas låtskrivare som om och om igen kan göra superhits på samma tolv (oftast färre) toner som alla andra miljontals musiker också jobbar med.

Nu ska vi inte röra ihop det för kidsen här... "Superhits" har har inget med känsla att göra – varken hos slutkonsumenten eller producenten. Det har med business att göra; det har med marknadsföring, affärskoncept och ihärdigt hjärntvättande att göra. Och, inte minst, tur. Att säga att den hjärntvättade slutkonsumenten går på känsla är lite väl ironiskt.

Givetvis förutsätts viss talang hos låtskrivarna för att kunna skriva låtar som, om de har TUR, kan bli hit-kandidater; men då förutsätts att också bolagen gör ett lyckat jobb.

Men känsla är något helt annat. Många (ibland också jag) vill gärna jämföra mellan t.ex. Nisse som lirar på känsla och Anna som lirar tekniskt, vilket tyvärr blir lite galet. Känsla är den intuition som för dig framåt i ditt arbete för att fullborda ditt verk. Vissa har mer känsla än andra, några saknar känsla helt.

När det gäller låtars själ, kan jag faktiskt ge JJRockford visst medhåll. Där är det i huvudsak slutkonsumenten som "bestämmer" själen. Men detta har mer att göra med vad slutkonsumenten associerar det han/hon hör med; en händelse i livet, något trevligt, något sorgligt, knark, sex, brudar... Samma låt kan alltså ha flera själar.

Kul ämne.

[ironman]

Det finns massor. Exempel från hårdrockgitarrismen: Lyssna på någon av Megadeth skivor med Marty Friedman på sologura. Det är stor skillnad mellan Martys solon och Dave Mustaines. Martys trademark är melodi och känsla medans hr Mustaine "bara" lirar maskinexakt.

Håller med dig. Skillnaden mellan att lira med själ och känsla beror nog mycket på hur man är skolad i botten, dom som är "självlärda" och inte följer regelverket till punkt och pricka brukar få till det där lilla extra som får nackhåren att stå. Sen spelar inspelnings ögonblicket oxå stor roll, stress pajar mycket. Man måste bli ett med låten. Bla David gilmour från pink floyd tycker jag spelar med känsla och själ. Sen får vi inte glömma Zakk wyldes farwell ballad som är känsla och själ rätt igenom. Men smaken är ju som baken delad

Mvh

[Valle]

Skillnaden mellan att lira med själ och känsla (---) Bla David gilmour från pink floyd tycker jag spelar med känsla och själ. Sen får vi inte glömma Zakk wyldes farwell ballad som är känsla och själ rätt igenom.

En ordningsfråga:

Är det skillnaden mellan själ och känsla du beskriver – eller skillnaden mellan själ/känsla och något annat? Det blir lite förivrande när du talar om skillnader mellan själ och känsla men samtidigt menar att nämnda gitarrister lirar med både och...

[nankerphelge]

Håller med dig. Skillnaden mellan att lira med själ och känsla beror nog mycket på hur man är skolad i botten, dom som är "självlärda" och inte följer regelverket till punkt och pricka brukar få till det där lilla extra som får nackhåren att stå. Sen spelar inspelnings ögonblicket oxå stor roll, stress pajar mycket. Man måste bli ett med låten. Bla David gilmour från pink floyd tycker jag spelar med känsla och själ. Sen får vi inte glömma Zakk wyldes farwell ballad som är känsla och själ rätt igenom. Men smaken är ju som baken delad

Mvh

Håller inte med dig ang. skolning. Vad och hur man lärt sig tycker inte jag spelar någon roll, det är vad man gör med det man vet. Många självlärda jag stött på använder 'spela med känsla' som en ursäkt till att dom inte kan spela öht. Visst blir man präglad av sin lärare om man är 100% skolad, men om man har talang så tror jag man kan förbise det och köra sitt race.

[Valle]

Vad och hur man lärt sig tycker inte jag spelar någon roll, det är vad man gör med det man vet.

Njaejo... ju mer man har lärt sig desto mer finns det att göra med det man vet. Så så jävla meningslösa är inte förkunskaperna.

I övrigt håller jag nog med dig.

[Frekvensspektrumanalysator]

Eddie Hazel är fan 100% känsla 100% av tiden.

[Rabieshund]

Känsla är när man bendar en ton på en gitarr många gånger, tydligen.

[ironman]

En ordningsfråga:

Är det skillnaden mellan själ och känsla du beskriver – eller skillnaden mellan själ/känsla och något annat? Det blir lite förivrande när du talar om skillnader mellan själ och känsla men samtidigt menar att nämnda gitarrister lirar med både och...

Nu var detta min personliga åsikt och det var väll det tråden handlade om. Dom gitarristerna som jag gillar att lyssna på är oftast självlärda och gör det här lilla extra som en hardcore skolad gitarrist aldrig skulle komma på, för han går aldrig utanför "mallen" . Känsla och själ är när nackhåren reser sig och man blir berörd, men det är min personliga åsikt. Kunskap är aldrig fel, men för att lösa ett problem eller hitta på något nytt ,måste man ibland gå ifrån mallen för att få det där lilla extra. Och det kan ingen utbildning i världen ge dig. Hoppas du/ni förstår vad jag menar, och detta är min personliga åsikt. Sen om du/ni tycket att det är fel så är det helt ok.

Vi kan ju inte alla vara lika och ha samma smak

Mvh

[nankerphelge]

Nu var detta min personliga åsikt och det var väll det tråden handlade om. Dom gitarristerna som jag gillar att lyssna på är oftast självlärda och gör det här lilla extra som en hardcore skolad gitarrist aldrig skulle komma på, för han går aldrig utanför "mallen" . Känsla och själ är när nackhåren reser sig och man blir berörd, men det är min personliga åsikt. Kunskap är aldrig fel, men för att lösa ett problem eller hitta på något nytt ,måste man ibland gå ifrån mallen för att få det där lilla extra. Och det kan ingen utbildning i världen ge dig. Hoppas du/ni förstår vad jag menar, och detta är min personliga åsikt. Sen om du/ni tycket att det är fel så är det helt ok.

Vi kan ju inte alla vara lika och ha samma smak

Mvh

Det låter som du bestämt dig för att bara lyssna på självlärda gitarrister, jag tycker det är lite trångsynt att tänka så. Skolade musiker kan också gå utanför mallen. Om du faktiskt tänker så tror jag du går miste om mycket bra musik.

Och så avslutar vi med ett citat som jag tycker passar in här.

"You've got to know the rules before you break 'em." - Miles Davis

[ironman]

Det låter som du bestämt dig för att bara lyssna på självlärda gitarrister, jag tycker det är lite trångsynt att tänka så. Skolade musiker kan också gå utanför mallen. Om du faktiskt tänker så tror jag du går miste om mycket bra musik.

Och så avslutar vi med ett citat som jag tycker passar in här.

"You've got to know the rules before you break 'em." - Miles Davis

Hej

Jag har inte bestämt mig för att bara lyssna på självlärda gitarrister. Jag lyssnar på all musik från techno till operetter. sen att dom gitarristerna jag har som personliga favoriter råkar ha det gemensamt, är bara en slump. Jag har inte suttit och sökt på google efter själv lärda gittarister, och sen beslutat mig för att dom skall jag gilla. Haha hur kunde du tro det 🙂

Mvh