Lutvek Postat 21 mars 2011 Postat 21 mars 2011 Hejhej! Håller på att skriva ett projektarbete om låtskriveri och skulle gärna ha lite tips på låtar som går i moll under verserna och dur på refrängerna med samma grundton (Dm under verserna och D-dur under refrängerna t ex) Har ni tid och ork kan ni också gärna skriva någon rad om vilken "känsla" ni tycker att ett sådant tonartsbyte ger för just den låten och om ni tycker att det finns någon effekt generellt sett för sådana toartsbyten. Tacksam för svar ! 1
KillwithSkill Postat 21 mars 2011 Postat 21 mars 2011 Lyssna på SEAL, där har du många dur/moll-krockningar. En del helt fantastiska! Samma sak med ABBA. Fast där har man ju som mest lyssnat sig blind... 1
pxm Postat 21 mars 2011 Postat 21 mars 2011 (Det kanske är vanligare att om de går i Dmoll under verserna går i sin paralelltonart i kvintcirkeln istället som då blir F# dur annars måste man byta skala också från dur till moll.)
Dingbats Postat 21 mars 2011 Postat 21 mars 2011 (Det kanske är vanligare att om de går i Dmoll under verserna går i sin paralelltonart i kvintcirkeln istället som då blir F# dur annars måste man byta skala också från dur till moll.) Du menar F-dur va? 1
pxm Postat 21 mars 2011 Postat 21 mars 2011 (redigerat) ja-så klart-tack, Dingbats.. Redigerat 21 mars 2011 av pxm
Lutvek Postat 21 mars 2011 Trådstartare Postat 21 mars 2011 SEAL var ett riktigt bra exempel, klockrena övergångar! tack för det! Och ja, troligtvis så är parallelltonarten vanligare, men det är just bytet av skala jag är ute efter
Jetblack Postat 22 mars 2011 Postat 22 mars 2011 "Lovefool" av Cardigans (A-moll i versen, A-dur i refrängen). Där känns det som att man har tagit versen från en låt och parat ihop med refrängen från en annan låt. Har aldrig gillat den låten. "Sleeping in my car" av Roxette (F#-moll i versen, F#-dur i refrängen). Där lyfter refrängen verkligen, men låten kraschlandar ändå inte när nästa vers börjar. (Tror att varianten med verser i moll och refränger i dur med samma grundton förekommer i fler Roxette-låtar också.) 1
nankerphelge Postat 22 mars 2011 Postat 22 mars 2011 (redigerat) I love paris av cole porter happy together med the turtles edit: från dur till moll visserligen, och ingen direkt vers refräng men den får vara med ändå. Redigerat 22 mars 2011 av nankerphelge
Erik dP Postat 22 mars 2011 Postat 22 mars 2011 (redigerat) (...Så det är det jag håller på med?) Jag funderar inte så mycket över hur jag gör när jag skriver låtar, men faktum är att jag byter tonarter hej vilt. Jag är ju inte skolad och har inga regler hur jag gör, men jag gillar nog effekten jag får. Ibland behåller jag en effekt/tonartsbyte som råkat bli pga felspel (eftersom jag knappt kan spela): I tex "Moments on the run" går bla i D-dur i versen för att sedan köra D-moll i refrängen. ...vilken "känsla" ni tycker att ett sådant tonartsbyteger... : ...Jag gissar att svaret på din fråga är "förnyelse", eller "spänning". Jag är rätt rastlös när jag gör melodier och vill känna att nåt händer. Om det mal på i samma tonart kan det bli lite långtråkigt. Redigerat 22 mars 2011 av Erik dP
Recommended Posts
Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera
Du behöver vara medlem för att delta i communityn
Bli medlem (kostnadsfritt)
Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!
Bli medlem nu (kostnadsfritt)Logga in
Har du redan en inloggning?
Logga in nuLogga in här.