Jump to content
Annons

Recommended Posts

Postat

Har ni råkat ut för människor som sagt otrevliga saker i verkliga livet, men som inte insett att de har gjort det ens om ni sagt det till dem eller klappat till dem? Det har jag - massor av gånger. Ibland förundras man över människors plumpighet helt enkelt. Ska ge exempel, men måste sova nu. Börja ni...

*gäsp*

Annons
Postat

Efter att ha träffat några människor under min livstid har jag en teori:

De flesta människor som beskriver sig själva som

"..jag är rak och ärlig, jag är inte rädd att säga vad jag tycker.."

har en högre frekvens av att säga otrevligheter än de som inte börjar sin personbeskrivning så.

När sedan någon säger "det var väl onödigt? Du såg väl att xxx blev ledsen" så blir svaret "än sen då? Jag sa ju bara vad jag tyckte?"

Under täckmanteln "jag är rak och ärlig" anser några att de kan ta sig vilka friheter som helst, och de anser dessutom att de är lite bättre och ärligare än andra. De kan återvinna en del av min respekt om de tål rakhet och ärlighet tillbaka, men det är inte alla som gör det.

Vid anställningsintervjuer, som jag haft några stycken, spetsar jag alltid öronen när jag hör "jag är en väldigt rak person", då får jag konflikvibbar. Om de dessutom lägger till "..och det har en del personer svårt att ta!" Då VET jag att det blir hela havet stormar på arbetsplatsen om jag anställer den personen.

Missförstå mig inte, jag menar självklart att man ska vara ärlig, men man behöver inte alltid tvångsmässigt säga vad man tycker. Om det inte tillför diskussionen, eller personen något, utan blir en negativ effekt kan det ibland vara bättre att vara tyst.

Själv har jag också ibland varit otrevlig utan att inse det direkt, genom oövertänkta skämt, eller genom att ge illa underbyggd kritik. Men någongång har jag också varit otrevlig för att jag vill vara otrevlig mot någon dum jävel!

/R

  • Gilla 2
Postat

Har ni råkat ut för människor som sagt otrevliga saker i verkliga livet, men som inte insett att de har gjort det ens om ni sagt det till dem eller klappat till dem? Det har jag - massor av gånger. Ibland förundras man över människors plumpighet helt enkelt.

Givetvis, alldeles för många.

Egendomligt nog är det oftast dem som har bra jobb, tjänar massor med pengar, har massor av vänner och som alla ser upp till.

Det är mobbarna som det går bra för i livet, så enkelt är det.

Postat

Efter att ha träffat några människor under min livstid har jag en teori:

De flesta människor som beskriver sig själva som

"..jag är rak och ärlig, jag är inte rädd att säga vad jag tycker.."

har en högre frekvens av att säga otrevligheter än de som inte börjar sin personbeskrivning så.

När sedan någon säger "det var väl onödigt? Du såg väl att xxx blev ledsen" så blir svaret "än sen då? Jag sa ju bara vad jag tyckte?"

Under täckmanteln "jag är rak och ärlig" anser några att de kan ta sig vilka friheter som helst, och de anser dessutom att de är lite bättre och ärligare än andra. De kan återvinna en del av min respekt om de tål rakhet och ärlighet tillbaka, men det är inte alla som gör det.

Vid anställningsintervjuer, som jag haft några stycken, spetsar jag alltid öronen när jag hör "jag är en väldigt rak person", då får jag konflikvibbar. Om de dessutom lägger till "..och det har en del personer svårt att ta!" Då VET jag att det blir hela havet stormar på arbetsplatsen om jag anställer den personen.

Missförstå mig inte, jag menar självklart att man ska vara ärlig, men man behöver inte alltid tvångsmässigt säga vad man tycker. Om det inte tillför diskussionen, eller personen något, utan blir en negativ effekt kan det ibland vara bättre att vara tyst.

Själv har jag också ibland varit otrevlig utan att inse det direkt, genom oövertänkta skämt, eller genom att ge illa underbyggd kritik. Men någongång har jag också varit otrevlig för att jag vill vara otrevlig mot någon dum jävel!

/R

Jag sa en gång att jag var en pretentiös pedant. Jag fick jobbet direkt. 😆

Postat

Här på forumet finns det några som tycker om att bete sig som skitstövlar. Det är också jobbigt.

Ja, jag kan väl hålla med om det, men... i verkliga livet då?

Postat

Givetvis, alldeles för många.

Egendomligt nog är det oftast dem som har bra jobb, tjänar massor med pengar, har massor av vänner och som alla ser upp till.

Det är mobbarna som det går bra för i livet, så enkelt är det.

De som ser ner på och föraktar. Fy fan!

Postat

Egentligen ville jag "höra" konkreta exempel ur era liv. Jag börjar...

I skolan när man växte upp retades en målvakt och slängde ur sig en del otrevligheter (exakta orden har jag glömt, men det spelar ingen roll). Det var snöyra och fanskapet sparkade dessutom upp snö mot mig så jag inte såg när jag skulle skjuta mål som ensam forward. Till slut brast tålamodet och jag slog ett våldsamt knytnävsslag i magtrakten på dåren i ett oövervakat ögonblick. Käften blev först blåtonad och sedan när med- och motspelare kom för att kolla in vad som hänt så förvandlades den till likblek. Vad som förvånade mig var att han (och inte heller de andra förresten) förstod min reaktion. Inte senare heller.

Postat

Ja, jag kan väl hålla med om det, men... i verkliga livet då?

De finns överallt, men i verkliga livet är de lättare att hantera. Här blir man nästan tvungen att ta en del skit.

Postat

Efter att ha träffat några människor under min livstid har jag en teori:

De flesta människor som beskriver sig själva som

"..jag är rak och ärlig, jag är inte rädd att säga vad jag tycker.."

har en högre frekvens av att säga otrevligheter än de som inte börjar sin personbeskrivning så.

När sedan någon säger "det var väl onödigt? Du såg väl att xxx blev ledsen" så blir svaret "än sen då? Jag sa ju bara vad jag tyckte?"

Under täckmanteln "jag är rak och ärlig" anser några att de kan ta sig vilka friheter som helst, och de anser dessutom att de är lite bättre och ärligare än andra. De kan återvinna en del av min respekt om de tål rakhet och ärlighet tillbaka, men det är inte alla som gör det.

Vid anställningsintervjuer, som jag haft några stycken, spetsar jag alltid öronen när jag hör "jag är en väldigt rak person", då får jag konflikvibbar. Om de dessutom lägger till "..och det har en del personer svårt att ta!" Då VET jag att det blir hela havet stormar på arbetsplatsen om jag anställer den personen.

Missförstå mig inte, jag menar självklart att man ska vara ärlig, men man behöver inte alltid tvångsmässigt säga vad man tycker. Om det inte tillför diskussionen, eller personen något, utan blir en negativ effekt kan det ibland vara bättre att vara tyst.

Själv har jag också ibland varit otrevlig utan att inse det direkt, genom oövertänkta skämt, eller genom att ge illa underbyggd kritik. Men någongång har jag också varit otrevlig för att jag vill vara otrevlig mot någon dum jävel!

/R

Håller med till fullo! Har aldrig riktigt fattat den grejen med att man måste vara så rak att man t.o.m. sårar folk alldeles i onödan, "bara för att".

Antagligen brister dessa människors grundläggande sociala förmågor.

Postat

Tror bara det blir en massa tjafs om man pekar ut folk här inne på det sättet.

Menar du att du faktiskt träffat en massa från

forumet och fått otrevliga saker sagda till dig då?

😲

Postat

Håller med till fullo! Har aldrig riktigt fattat den grejen med att man måste vara så rak att man t.o.m. sårar folk alldeles i onödan, "bara för att".

Antagligen brister dessa människors grundläggande sociala förmågor.

Jag tror inte riktigt vi diskuterar samma sak i denna tråd.

Jag menar folk som sagt eller skrikit kukskalle, horunge eller liknande

och som sedan inte alls fattat varför man sagt liknande saker tillbaka.

Postat

Menar du att du faktiskt träffat en massa från

forumet och fått otrevliga saker sagda till dig då?

😲

Nej, jag menar att det är svårt att hantera påhopp här inne. Det finns några figurer som sätter detta i system och skulle jag peka ut dem så skulle det bli en massa tjafs. Idioter irl har jag inga problem att hantera.

Postat

Nej, jag menar att det är svårt att hantera påhopp här inne. Det finns några figurer som sätter detta i system och skulle jag peka ut dem så skulle det bli en massa tjafs. Idioter irl har jag inga problem att hantera.

Ok. Inte jag heller. Men tråden handlar ju om dessa situationer i verkliga livet. Jag skulle vilja ha något exempel.

Postat (redigerat)

Jag tror inte riktigt vi diskuterar samma sak i denna tråd.

Jag menar folk som sagt eller skrikit kukskalle, horunge eller liknande

och som sedan inte alls fattat varför man sagt liknande saker tillbaka.

Okej, fast då är det nog en brist i deras sociala förmågor i de fallen också 😉

Jag har nog aldrig överhuvudtaget stött på någon vuxen människa som kallat mig något sådant. Kanske bara haft tur hittills? 😲

Edit: Förutom när jag sommarjobbade på ett nöjesfält, då kunde man stöta på alla möjliga otäcka människor... Kanske inte att de sa "kukskalle" och "horunge" direkt iofs 😛

Redigerat av D Vibe
Postat

Jag tror inte riktigt vi diskuterar samma sak i denna tråd.

Jag menar folk som sagt eller skrikit kukskalle, horunge eller liknande

och som sedan inte alls fattat varför man sagt liknande saker tillbaka.

Att människor skulle kunna säga sådana saker utan att inse att de varit otrevliga tror jag inte på om de inte är psykotiska. Låter mer som ett symtom på Tourettes syndrom.

Postat

Att människor skulle kunna säga sådana saker utan att inse att de varit otrevliga tror jag inte på om de inte är psykotiska. Låter mer som ett symtom på Tourettes syndrom.

Tourettes.... njaaa... det har ju yttrats i raseri och inte i vanlig samtalston.

Dårdjävel kan man kontra med. Eller kommunist, om man är riktigt vågad.

Postat

Tourettes.... njaaa... det har ju yttrats i raseri och inte i vanlig samtalston.

Dårdjävel kan man kontra med. Eller kommunist, om man är riktigt vågad.

Jo, men gör man ett utfall i raseri säger man väl inte något otrevligt utan att mena det. Trodde att du var ute efter dessa klumpdumma personer som bara klampar på och sårar människor till höger och vänster utan att förstå något.

Postat

Nej, jag menar att det är svårt att hantera påhopp här inne. Det finns några figurer som sätter detta i system och skulle jag peka ut dem så skulle det bli en massa tjafs. Idioter irl har jag inga problem att hantera.

Man får helt enkelt låta bli att bry sig om vad folk som inte känner en tror sig tycka om en, eftersom de inte alls vet man egentligen är.

Men jag vet vad du menar; folk tenderar att glömma att det sitter en människa på andra sidan skärmen och läser vad som står, inte en robot. Fegisar tenderar att skriva idiotiska saker anonymt på internet som de i verkligheten bara vågar tänka.

Postat

Man får helt enkelt låta bli att bry sig om vad folk som inte känner en tror sig tycka om en, eftersom de inte alls vet man egentligen är.

Men jag vet vad du menar; folk tenderar att glömma att det sitter en människa på andra sidan skärmen och läser vad som står, inte en robot. Fegisar tenderar att skriva idiotiska saker anonymt på internet som de i verkligheten bara vågar tänka.

Jo, fast de jag tänker på är på gång hela tiden och inte så värst anonyma heller, tror jag. Men jag håller med, man får ta det med en taskspark.

Postat

Under täckmanteln "jag är rak och ärlig" anser några att de kan ta sig vilka friheter som helst, och de anser dessutom att de är lite bättre och ärligare än andra.

Jag tog till mig begreppet "sanningsfascist / sanningsfascism" härom året. Det är precis det du beskriver.

Typiskt exempel: Någon dyker upp på jobbet med nyköpta relativt uppseendeväckande glasögon. Du tycker uppriktigt att de är skitfula. Vad säga?

Sanningsfascism / Fel: "Nä de där passar inte alls dig. Jag tycker de är alldeles för plastiga och stora. Fula, faktiskt"

Smidighet / Rätt: Heyy! Nya brillor? Du ser verkligen NY ut:)! Personligt liksom... Kul!"

***

En annan avart är människor som övertolkat företeelsen "rå men hjärtlig jargong".

En relativt ung/nyexad kvinnlig ingenjör på kundbesök på Saab aerospace, avdelningen för elektromagnetisk teknik, träffar på den i omgivningen något "rockstukade" unge ingenjören i fikarummet. Pekar på hans ID-kort (en sån där som alla bär runt halsen när man pysslar med försvarshemlig verksamhet) och utbrister: "Vilken frisyr du hade, så där kan man ju inte se ut!"

Jaja... jag har fler exempel. Beteendet är inget vidare.

Postat

Jovars.. Magdalena Ribbing skrev en bra krönika om det där i DN för ett tag sedan.

IRL praktiserar jag att dela med mig av min åsikt enbart när någon frågar och då är jag hellre ärlig, men man lär sig ju med tiden att man kan säga saker på både bra och dåliga sätt och får väga orden därefter.

BurninSven (oregistrerad)
Postat (redigerat)

Vad menar du Debatt är speciellt kommunister otrevliga eller ovanligt onödigt sanningsenliga eller galna eller benägna att säga saker som dom inte fattar sårar eller hela köret i ett paket samt att dom konsekvent vägrar ta ansvar för eventuell skada som deras kommentarer kan åsamka i "sanningens namn"?

Obs detta är inget förtäckt försök att komma undan med att vara spydig eller otrevlig bara en undran. Det är nämligen så att enligt mig så finns det en person sådan som du beskriver den lite här och var oavsett både samhällsklass, kön och politisk tillhörighet. Samt att vi som Sadam antyder även har vår beskärda del av dessa mindre begåvade när det gäller social kompetens här, så inte ens musikintresserade går fläckfria även om man har väldigt svårt att tro att det skulle kunna vara på det sättet.

I största hemlighet så tror jag att det dessvärre är så att en allt för stor del av dom här så kallade sanningssägarna faktiskt njuter av det. Typ det verkar vara nåt "visst" med att besitta förmågan att förminska andra verbalt, tror jag dom upplever det som i alla fall. Själv tappar jag bara hakan när jag råkar på sånt folk och undrar hur fan står det till egentligen alt asgarvar och tänker stackars jävel du kan fan inte må bra hoppas det löser sig.

Edit och kredit: Fick ändra läge på ett K där

Redigerat av BurninSven
Postat

®offes inlägg gav en hel del poänger.

Att vara "rak och ärlig" till den grad att det sårar är normalt sett fel, tycker jag. (Undantaget är till exempel när någon ber om en åsikt/kritik, eller whatever, och samtidigt är underförstådd med att det är "rakt och ärligt" som gäller. Personer som i sådant fall börjar uppfatta åsikten/kritiken som otrevligheter, de har tyvärr gått vilse...)

Jag har alltid tyckt att man måste anpassa vad man säger efter hur känslig vederbörande är som person, vilket givetvis förutsätter att man känner personerna någorlunda. Ju känsligare person, desto mer "bomull" krävs för att leverera en sanning (för det är ju ofta det som sårar; sanningen). Men oavsett måste man alltid låta få sagt vad man menar, och mena vad man får sagt, även om det i värsta fall blir tufft för alla inblandade (även den som s.a.s. levererar sanningen).

Sedan får man ju också realitychecka vad som är OK att säga överhuvudtaget. Om jag sa till min fru:

"Men oj! Värst vad du har gått ner i vikt! Äter du som du ska?"

Då hade svaret blivit något avfärdande och glömt sekunderna därpå. Men om jag sa:

"Men oj! Värst vad du har gått upp i vikt! Äter du som du ska?"

... knight.gif ...

Bad choice, people. Very, very, bad choice.

Postat

Jag tror denna tråden blev lite för "light" än vad jag hade tänkt mig.

Har en kompis som sa "vilken månad är du i?" till en kvinna, bara sådär helt apropå.

Hon blev rätt paff, för hon var inte ens gravid, så hon svarade lite haltande generat...

"va...eeh... nej, jag har bara lagt på mig lite kanske, hade ju skadat foten så jag

har inte kunnat promenera eller så på ett tag". "Oh, fy fan, ja du var djävligt fet!!"

Då visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen. 😊

Såna situationer, typ.

Postat (redigerat)

Vad menar du Debatt är speciellt kommunister otrevliga eller ovanligt onödigt sanningsenliga eller galna eller benägna att säga saker som dom inte fattar sårar eller hela köret i ett paket samt att dom konsekvent vägrar ta ansvar för eventuell skada som deras kommentarer kan åsamka i "sanningens namn"?

Jag menar ingenting med ordet "kommunist" mer än att jag uppfattar det som det kanske mest provocerande man kan yttra till vissa människor.

Sedan återigen, denna tråd handlar inte ett dugg om sanningssägare. Den var tänkt att handla om plumpa människor som ger uttryck för sin åsikt på ett icke lämpligt sätt bara. Det behöver inte ens ha ett dugg med sanning att göra och oftast har det inte det, uatn är bara ett uttryck för deras personliga åsikt.

Redigerat av debatt
BurninSven (oregistrerad)
Postat

Jag menar ingenting med ordet "kommunist" mer än att jag uppfattar det som det kanske mest provocerande man kan yttra till vissa människor.

Sedan återigen, denna tråd handlar inte ett dugg om sanningssägare. Den var tänkt att handla om plumpa människor som ger uttryck för sin åsikt på ett icke lämpligt sätt bara. Det behöver inte ens ha ett dugg med sanning att göra och oftast har det inte det, uatn är bara ett uttryck för deras personliga åsikt.

Att kommunist skulle vara provocerande för vissa människor stämmer säkert men man undrar varför då det aldrig funnits någon fungerande så det finns inget att hänvisa till varken när man skäller eller jämför. När det gäller så kallade plumpa kommentarer eller människor så har vi avancerat till en tidsålder med allt vad det innebär där normal begåvade fullt friska människor inte kan att gömma sig bakom det uttrycket längre. Det handlar kort sagt alltför ofta om illvilja och en osund förtjusning i att ta straffen på någon annan bara för att man själv inte har det helt 100 varken med sig själv eller sin omgivning. Tråkigt men sant. Bekvämlighet eller som vi säger lathet kan utgöra en grund för plumpa kommentarer oxå ibland men .... tro på det den som vill. Vi har 2011 nu så dom som inte har defekter i hjärnan rent fysiskt vet hur det funkar sedan lång tid tillbaka.

Postat

Jag tror denna tråden blev lite för "light" än vad jag hade tänkt mig.

Har en kompis som sa "vilken månad är du i?" till en kvinna, bara sådär helt apropå.

Hon blev rätt paff, för hon var inte ens gravid, så hon svarade lite haltande generat...

"va...eeh... nej, jag har bara lagt på mig lite kanske, hade ju skadat foten så jag

har inte kunnat promenera eller så på ett tag". "Oh, fy fan, ja du var djävligt fet!!"

Då visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen. 😊

Såna situationer, typ.

Har själv sagt något liknande till en kvinna och hunnit tänka tanken att nu har jag gjort bort mig. Som tur var var hon gravid.Din kompis första kommentar är väl en omedveten lapsus, men den andra är ju bara korkad och elak. Saul Bellow skrev en rolig roman om detta, som om jag minns rätt heter "Han med foten i klaveret".

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu
×
×
  • Skapa ny...

Viktig information om kakor (cookies)

Vi har placerat några kakor på din enhet för att du ska bättre ska kunna använda den här sajten. Läs vår kakpolicy och om hur du kan ändra inställningar. Annars utgår vi från att du är bekväm med att fortsätta.