Jump to content
Annons

Recommended Posts

Annons
Postat

Det är synd att jag loggas ut automatiskt så fort jag skrivit ett inlägg i detta forum numera. Det gör det jättejobbigt att delta.

Men så är det ju på alla siter för mig numera.

Windows Explorer?

Postat

Nu jävlar grabbar! Ta fram papper, penna och popcorn!

Dingbats berättar om sitt obeskrivligt intressanta liv på ett levande och engagerande sätt, del 56

Det kom fram, i ett som alltid stelt och fåordigt replikskifte mellan mig och Söt Tjej, att vederbörande har pojkvän. Då nämnda situation utspelade sig på tu man hand i en halvtom tunnelbanevagn, fanns få distraktionsmoment till att hindra mig från att vända ögonen inåt och noga betrakta de känslor som passerade hjärnans diverse emotionella rondeller.

Det första jag noterade var avsaknaden av chock, ur vilket jag snabbt kunde dra slutsatsen att jag mognat avsevärt sedan tidigare incidenter av liknande art. Detta föranledde en lika stark som oväntad nöjsamhet, vars oförutsedda uppenbarelse vilseledde känslocentrum att likställa sagda förnimmelse med glädje.

Detta tillstånd skulle dock inte tillåtas vara det allenarådande i mer än ett kort ögonblick: strax därpå trädde vemodet in på scenen, och de båda fick samsas om utrymmet; något de klarade med en problemfrihet utan historisk parallell. Efter detta fick de nästan omedelbart sällskap av en mängd andra känslor, däribland lika delar hopp och hopplöshet i en paradoxal yin och yang-bamsekram.

Lägg till detta en svårgripbar ångest av bland annat, men inte uteslutande, existentiell karaktär, och du har ett vackert exempel på den storslagna smältdegel som utgör en ung mans emotionella akvarium en ljummen januarimåndag. Denna ångest skall emellertid inte härledas från den omtalade händelsen på tunnelbanan, utan är den obevekliga grund varpå hans känslovärld vilar.

Postat

Nu jävlar grabbar! Ta fram papper, penna och popcorn!

Dingbats berättar om sitt obeskrivligt intressanta liv på ett levande och engagerande sätt, del 56

Det kom fram, i ett som alltid stelt och fåordigt replikskifte mellan mig och Söt Tjej, att vederbörande har pojkvän. Då nämnda situation utspelade sig på tu man hand i en halvtom tunnelbanevagn, fanns få distraktionsmoment till att hindra mig från att vända ögonen inåt och noga betrakta de känslor som passerade hjärnans diverse emotionella rondeller.

Det första jag noterade var avsaknaden av chock, ur vilket jag snabbt kunde dra slutsatsen att jag mognat avsevärt sedan tidigare incidenter av liknande art. Detta föranledde en lika stark som oväntad nöjsamhet, vars oförutsedda uppenbarelse vilseledde känslocentrum att likställa sagda förnimmelse med glädje.

Detta tillstånd skulle dock inte tillåtas vara det allenarådande i mer än ett kort ögonblick: strax därpå trädde vemodet in på scenen, och de båda fick samsas om utrymmet; något de klarade med en problemfrihet utan historisk parallell. Efter detta fick de nästan omedelbart sällskap av en mängd andra känslor, däribland lika delar hopp och hopplöshet i en paradoxal yin och yang-bamsekram.

Lägg till detta en svårgripbar ångest av bland annat, men inte uteslutande, existentiell karaktär, och du har ett vackert exempel på den storslagna smältdegel som utgör en ung mans emotionella akvarium en ljummen januarimåndag. Denna ångest skall emellertid inte härledas från den omtalade händelsen på tunnelbanan, utan är den obevekliga grund varpå hans känslovärld vilar.

Tuff skit, mannen.. Upp på hästen igen!

Postat

Tuff skit, mannen.. Upp på hästen igen!

Au contraire !

Jag kanske fick det att låta värre än det är, det är inte alls hemskt. Visst känns det lite småtrist att det gick i stöpet, men det jag känner mest av allt är lättnad. Med lite perspektiv på det hela inser jag att jag har utvecklats socialt något enormt senaste halvåret, mer än någonsin tidigare, och ska bara vara nöjd med det. Dessutom är det väldigt spännande att se hur den här lilla kollapsen kommer att påverka mitt umgänge med resten av gänget som både hon och jag är en del av, och med andra människor med för den delen. Jag tror jag kommer kunna slappna av mycket mer nu. Det kan nog vara positivt.

Jag hoppas naturligtvis att jag kan lära känna henne bättre ändå, och bli vän med henne och resten av tjejerna.

Det var ett litet bihang bara. Nu ska jag återgå till att posta oneliners och snabbt uppgooglade skämtbilder som vanligt.

Gäst
Detta ämne är nu stängt för fler svar.

×
×
  • Skapa ny...

Viktig information om kakor (cookies)

Vi har placerat några kakor på din enhet för att du ska bättre ska kunna använda den här sajten. Läs vår kakpolicy och om hur du kan ändra inställningar. Annars utgår vi från att du är bekväm med att fortsätta.