Politisk ståndpunkt?

[IDF]

jag är sk. pro-green! 😐

[VacUm]

Ha, en helt sjukt gammal tråd! Var tvungen att bekänna färg.

Trist att jag inte såg denna när den var aktiv men man kanske kan blåsa liv i politiken igen? Jag gillar verkligen att diskutera politik om man kan hålla en hög nivå med trevlig ton. Jag sorteras nog närmast in i facket "klassisk kommunist" och är rätt rejält trött på kommentarer som "Kommunismen är bra i teorin men inte i praktiken". Faktum är (som någon skrev tidigare om föränderliga ideologier, och ja jag har läst hela tråden) att jag tycker att kommunismen måste omvärderas av både anhängare och kritiker idag. Kommunistiska manifestet (som jag utgår ifrån, inte någon stalinism, maoism eller ens leninism) skrevs under en period då samhället såg extremt annorlunda ut. Arbetare dog av svält, dåliga arbetsförhållanden och sjukdomar i en mängd som vi knappt kan föreställa oss idag. Vi har kommunister och andra socialister (en del liberaler ska väl nämnas här också) att tacka för mycket vad det gäller säkra arbetsplatser, sjukförsäkringar, rättssäkerhet och löner som man i alla fall överlever på. Det är alltid mycket fokus på det här med att alla ska tjäna lika mycket, äga samma saker o.s.v men tanken är ju att man tillsammans (nyckelord) ska höja den berömda lägstanivån. Ett samhälle där alla drar tillsammans mot ett mer ekonomiskt och personligt jämställt och i förlängningen också friare och lyckligare samhälle. Där har vi i alla fall utopin. Ett problem för vänsterpartiet (t.ex), tycker jag, är att man inte längre vågade vara kommunister. Det vore intressant om ett parti kunde säga sig representera en modern kommunism som inte längre tog avstamp i 1800-talet utan i det samhälle vi faktiskt lever i idag, det är liksom min grundtes. Många ideologier har suttit fast i sina rötter och inte vågat utgå från att både samhället och vi som individer har förändrats oerhört de senaste 100 åren. Särskilt samhället och teknologin. Jag skiljer mig kanske från den vanligaste uppfattningen om kommunister på det sättet att jag älskar demokrati. Jag vet, proletariatets diktatur och allt det där men om man läser Marx så skiljer sig hans teori markant mot den vanliga uppfattningen om kommunismen. Han menade att proletariatets diktatur var tvunget att uppstå endast efter ett fullfjädrat kapitalistiskt samhälle. Och ett sådant kommer vi inte någonsin att få se (och vi vill det antagligen inte heller, inte ens ni mest borgerliga). Inte ens USA kommer i närheten, så den punkten kan vi väl bara stryka?

Tja, där någonstans hamnar jag!

Skriver gärna vidare här om inte tråden ska lämnas att dö....

Jaha så du är "klassisk kommunist" men du vill förändra kommunismen till nåt helt annat?

Är det inte bättre att begrava kommunismen för alltid istället för att försöka återuppliva något som så många gånger visat sig inte fungera?

Nja alltså, snarare anpassa ideologin och applicera den på vårt moderna samhälle. Med "klassisk" menade jag åt det teoretiska marxisthållet inte leninist, stalinist eller liknande. Det här med att det "inte fungerar" tillskriver jag galna diktaturer (Kina, Sovjet, Nordkorea osv). Ett samhälle som jag talar om har inte existerat, inte vad jag känner till i alla fall.

Det här med att dela lika förstår jag inte?

Betyder det att alla skall arbeta/producera lika mycket?

Blir det inte väldigt hårt för de som inte kan arbeta lika hårt?

Eller betyder det att alla skall dela lika?

Blir det inte väldigt tungt för de som kan arbeta hårt (då de måste arbeta för de andra oxå?

Är inte ett kapitalistiskt samhälle bättre?

Där var och en själv väljer hur mycket eller hårt de vill arbeta?

Där de som vill ha mycket arbetar mycket och de som nöjer sig med mindre arbetar mindre och kanske hellre avsätter sin tid till annat som de tycker är roligare än arbete?

De som vill men inte kan arbeta då?

[slejnard]

Justice for all

[SyntaxError]

Ha, en helt sjukt gammal tråd! Var tvungen att bekänna färg.

Trist att jag inte såg denna när den var aktiv men man kanske kan blåsa liv i politiken igen? Jag gillar verkligen att diskutera politik om man kan hålla en hög nivå med trevlig ton. Jag sorteras nog närmast in i facket "klassisk kommunist" och är rätt rejält trött på kommentarer som "Kommunismen är bra i teorin men inte i praktiken". Faktum är (som någon skrev tidigare om föränderliga ideologier, och ja jag har läst hela tråden) att jag tycker att kommunismen måste omvärderas av både anhängare och kritiker idag. Kommunistiska manifestet (som jag utgår ifrån, inte någon stalinism, maoism eller ens leninism) skrevs under en period då samhället såg extremt annorlunda ut. Arbetare dog av svält, dåliga arbetsförhållanden och sjukdomar i en mängd som vi knappt kan föreställa oss idag. Vi har kommunister och andra socialister (en del liberaler ska väl nämnas här också) att tacka för mycket vad det gäller säkra arbetsplatser, sjukförsäkringar, rättssäkerhet och löner som man i alla fall överlever på. Det är alltid mycket fokus på det här med att alla ska tjäna lika mycket, äga samma saker o.s.v men tanken är ju att man tillsammans (nyckelord) ska höja den berömda lägstanivån. Ett samhälle där alla drar tillsammans mot ett mer ekonomiskt och personligt jämställt och i förlängningen också friare och lyckligare samhälle. Där har vi i alla fall utopin. Ett problem för vänsterpartiet (t.ex), tycker jag, är att man inte längre vågade vara kommunister. Det vore intressant om ett parti kunde säga sig representera en modern kommunism som inte längre tog avstamp i 1800-talet utan i det samhälle vi faktiskt lever i idag, det är liksom min grundtes. Många ideologier har suttit fast i sina rötter och inte vågat utgå från att både samhället och vi som individer har förändrats oerhört de senaste 100 åren. Särskilt samhället och teknologin. Jag skiljer mig kanske från den vanligaste uppfattningen om kommunister på det sättet att jag älskar demokrati. Jag vet, proletariatets diktatur och allt det där men om man läser Marx så skiljer sig hans teori markant mot den vanliga uppfattningen om kommunismen. Han menade att proletariatets diktatur var tvunget att uppstå endast efter ett fullfjädrat kapitalistiskt samhälle. Och ett sådant kommer vi inte någonsin att få se (och vi vill det antagligen inte heller, inte ens ni mest borgerliga). Inte ens USA kommer i närheten, så den punkten kan vi väl bara stryka?

Tja, där någonstans hamnar jag!

Skriver gärna vidare här om inte tråden ska lämnas att dö....

Jaha så du är "klassisk kommunist" men du vill förändra kommunismen till nåt helt annat?

Är det inte bättre att begrava kommunismen för alltid istället för att försöka återuppliva något som så många gånger visat sig inte fungera?

Nja alltså, snarare anpassa ideologin och applicera den på vårt moderna samhälle. Med "klassisk" menade jag åt det teoretiska marxisthållet inte leninist, stalinist eller liknande. Det här med att det "inte fungerar" tillskriver jag galna diktaturer (Kina, Sovjet, Nordkorea osv). Ett samhälle som jag talar om har inte existerat, inte vad jag känner till i alla fall.

Det här med att dela lika förstår jag inte?

Betyder det att alla skall arbeta/producera lika mycket?

Blir det inte väldigt hårt för de som inte kan arbeta lika hårt?

Eller betyder det att alla skall dela lika?

Blir det inte väldigt tungt för de som kan arbeta hårt (då de måste arbeta för de andra oxå?

Är inte ett kapitalistiskt samhälle bättre?

Där var och en själv väljer hur mycket eller hårt de vill arbeta?

Där de som vill ha mycket arbetar mycket och de som nöjer sig med mindre arbetar mindre och kanske hellre avsätter sin tid till annat som de tycker är roligare än arbete?

De som vill men inte kan arbeta då?

Åt var och en efter behov, från var och en efter förmåga. Klassisk fördelningspolitik! Under ett kapitalistiskt system arbetar man inte för varandra utan för sig själv (jag vet, extremt förenklat) vilket kommer leda till att vissa "tar" mer än andra av samhällets resurser om det inte finns ett system som reglerar detta, "Staten". Om staten dessutom består av arbetare (eller iaf ett representerat skick av snittbefolkningen, som i våran representiva "indirekta" demokrati) och dessutom äger större delen av produktionsmedlen kommer majoriteten var mer benägen att dela på kakan. Alla tjänar på det och, återigen, vi höjer lägstanivån.

[SyntaxError]

Jag känner mig tvungen att utveckla lite: För 10 år sedan ungefär gick sveriges procentuella del av industriarbetare ner under en viss nivå (18%, har jag för mig, rätta mig gärna om någon har bättre koll på detta) vilket är ett av kriterierna för ett land att kallas "i-land". Betyder det då att sverige är på väg att bli ett "u-land"? Naturligtvis inte, tvärtom, vi har passerat den gränsen och vårat samhälle består mest av tjänstesektor, tjänstemän och tjänsteföretag. Länder och samhällen förändras hela tiden och det mesta av vår produktion sker numera i andra hörn av världen. Vi har då såklart inte någon "arbetarklass" i den gamla meningen kvar och därför måste vi också förändra den gamla socialistiska synen på samhällsbyggnad. Visst, det finns arbetare kvar och dom ska man såklart också kämpa för men vi måste inse att proletariatets diktatur känns ganska avlägsen i sverige. Att man gjorde revolution i olika länder under 17,18 och 1900-talet var inte så konstigt när man förstår arbetarnas förhållanden. Det skulle ju kanske kännas lite komiskt idag om tjänstemän började göra revolution och kasta portföljer (eller vad dom nu har) på de styrande. Nu är det så att vi ÄNDÅ behöver använda en kommunistisk syn på samhället, enligt mig. Vi kommer alltid behöva kämpa för mindre bemedlade och för människor med sämre förutsättningar både i sverige och internationellt, detta kan vi lättast att göra genom statlig, socialistisk fördelningpolitik. Det är dags för oss att inse att vi, folket, ÄR staten. Vi har röstat fram representanter som fördelar våra pengar, skattepengar, och vi kan påverka vårt samhälle med strejker, demonstrationer och facklig kamp.

[Bone]

Justice for all

Du röstar alltså på Metallica? 🥰

[Claes Holmerup]

Att vara kommunist och INTE förespråka revolution går väl egentligen emot doktrinen?

I grundtankarna har kommunism och socialism samma mål, med skillnaden att enligt kommunismen ska det ske genom revolution - och med socialismen ska det ske genom reformer.

Därför tror jag att du egentligen är en socialist som har kommit lite på avvägar, SyntaxError... 🥰

Sedan kan man fundera på hur samhället ska kunna utvecklas i ett kommunistiskt samhälle. Tanken är ju att alla ska ha samma lön, eller hur? Hur motiverar man då folk att gå en lång utbildning och bli forskare, läkare och ingenjörer - när de ändå får samma lön för mycket enklare jobb som inte kräver någon utbildning, för att sedan pilla med sådant de tycker är kul på fritiden i stället...?

[Gilbert]

Justice for all

Du röstar alltså på Metallica? 🥰

Nä, "Justice" skrev han ju... 😛

[slejnard]

Justice for all

Du röstar alltså på Metallica? 🥰

Ja på sätt och vis. Kommunismens grundtanke är rättvisa och lika leverne åt alla. Tyvärr är det så att det aldrig har funkat i "verkligheten". Jag arbetar varje dag och bidrar till mitt "strå". Vi har ett perfekt system i Sverige där alla föds med samma möjligheter att gå i skola och få ett drägligt åldrande. Tyvärr så vill herr "blåflint" och alliansen ändra det genom att sälja ut och privatisera allt.

Man måste inse att det finns inget samhälle med 0% arbetslöshet och 0% sjukskrivna, däremot ska man känna sig stolt att betala skatt/avgifter och på det sätt bidra till att hjälpa dom som har det knapert.

[SyntaxError]

Att vara kommunist och INTE förespråka revolution går väl egentligen emot doktrinen?

I grundtankarna har kommunism och socialism samma mål, med skillnaden att enligt kommunismen ska det ske genom revolution - och med socialismen ska det ske genom reformer.

Därför tror jag att du egentligen är en socialist som har kommit lite på avvägar, SyntaxError... 🥰

Sedan kan man fundera på hur samhället ska kunna utvecklas i ett kommunistiskt samhälle. Tanken är ju att alla ska ha samma lön, eller hur? Hur motiverar man då folk att gå en lång utbildning och bli forskare, läkare och ingenjörer - när de ändå får samma lön för mycket enklare jobb som inte kräver någon utbildning, för att sedan pilla med sådant de tycker är kul på fritiden i stället...?

Nja alltså, det finns många andra saker som skiljer. Bland socialister finns det ungefär lika många subgrupperingar som det finns varianter av metal eller techno. Men visst, revolutionen har varit väldigt central i kommunismen men jag anser den inte nödvändig i sverige just idag, däremot finns det många andra länder som skulle må bra av ett abrupt maktövertagande. Dessutom anser jag att produktionsmedlen SKA ägas av arbetarna, en annan central del av kommunismen men även hos syndikalister och andra grupper. Jag skulle kanske kunna kalla mig syndikalist av någon form, men jag har svårt att förstå hur en extrem decentralisering ska kunna funka (som dom förespråkar).

Vad gäller den eviga frågan där man jämför läkare, jurister och andra högutbildade jobb med städare, bilmekaniker och så vidare så resonerar jag såhär: Till att börja med ska all utbildning vara gratis och ge ett hyfsat studiebidrag (inga lån) som alla kan leva på (skolväsendet överhuvudtaget måste utvecklas, bland annat tycker jag att betygsystemet måste bort, mer om det en annan gång). Sen måste man se alla jobb som samhällsfunktioner: Inget jobb är i sig mer värdefullt än ett annat, att jobba med kroppen är för mig lika värdefullt som att jobba med huvudet. Andra brukar åberopa någon slags ansvarsfråga när det gäller direktörer och chefer men det behöver vi ju inte oroa oss för när allting ägs kollektivt. Hela poängen är ju som sagt att man med gemensamma ansträngningar bygger samhället underifrån. De löneskillnader som finns på arbetsmarknaden är ju bara ett kapitalistiskt konstruerat mått på hur värdefulla olika yrken är. Jag personligen blir hellre opererad av en kirurg som blev kirurg för att han ville hjälpa människor, inte för att han får en månadslön på 50.000+ i månaden. Jag tror faktiskt att arbetsmarknaden skulle bli ganska självsanerande ändå.

[Claes Holmerup]

Justice for all

Du röstar alltså på Metallica? 🥰

Ja på sätt och vis. Kommunismens grundtanke är rättvisa och lika leverne åt alla. Tyvärr är det så att det aldrig har funkat i "verkligheten". Jag arbetar varje dag och bidrar till mitt "strå". Vi har ett perfekt system i Sverige där alla föds med samma möjligheter att gå i skola och få ett drägligt åldrande. Tyvärr så vill herr "blåflint" och alliansen ändra det genom att sälja ut och privatisera allt.

Det är alltså bättre att okunniga politiker (som påverkas starkt av opinionen och vänder kappan efter vinden för att ha störst chans att komma till makten nästa val) bestämmer hur verksamheter ska skötas, än att folk som vet hur man driver en rörelse, gör det...?

Är det då inte bättre att ha privata företag som sköter verksamheterna - men som samtidigt har krav på sig från myndighetshåll, när det gäller kvaliteten på deras tjänster i de fall som de sköter sådant som bekostas helt eller delvis med allmänna medel?

Man måste inse att det finns inget samhälle med 0% arbetslöshet och 0% sjukskrivna, däremot ska man känna sig stolt att betala skatt/avgifter och på det sätt bidra till att hjälpa dom som har det knapert.

Absolut - och så fungerar det ju idag - vare sig vi har blå eller röd regering.

[Claes Holmerup]

Att vara kommunist och INTE förespråka revolution går väl egentligen emot doktrinen?

I grundtankarna har kommunism och socialism samma mål, med skillnaden att enligt kommunismen ska det ske genom revolution - och med socialismen ska det ske genom reformer.

Därför tror jag att du egentligen är en socialist som har kommit lite på avvägar, SyntaxError... 🥰

Sedan kan man fundera på hur samhället ska kunna utvecklas i ett kommunistiskt samhälle. Tanken är ju att alla ska ha samma lön, eller hur? Hur motiverar man då folk att gå en lång utbildning och bli forskare, läkare och ingenjörer - när de ändå får samma lön för mycket enklare jobb som inte kräver någon utbildning, för att sedan pilla med sådant de tycker är kul på fritiden i stället...?

Nja alltså, det finns många andra saker som skiljer. Bland socialister finns det ungefär lika många subgrupperingar som det finns varianter av metal eller techno. Men visst, revolutionen har varit väldigt central i kommunismen men jag anser den inte nödvändig i sverige just idag, däremot finns det många andra länder som skulle må bra av ett abrupt maktövertagande. Dessutom anser jag att produktionsmedlen SKA ägas av arbetarna, en annan central del av kommunismen men även hos syndikalister och andra grupper. Jag skulle kanske kunna kalla mig syndikalist av någon form, men jag har svårt att förstå hur en extrem decentralisering ska kunna funka (som dom förespråkar).

Vad gäller den eviga frågan där man jämför läkare, jurister och andra högutbildade jobb med städare, bilmekaniker och så vidare så resonerar jag såhär: Till att börja med ska all utbildning vara gratis och ge ett hyfsat studiebidrag (inga lån) som alla kan leva på (skolväsendet överhuvudtaget måste utvecklas, bland annat tycker jag att betygsystemet måste bort, mer om det en annan gång). Sen måste man se alla jobb som samhällsfunktioner: Inget jobb är i sig mer värdefullt än ett annat, att jobba med kroppen är för mig lika värdefullt som att jobba med huvudet. Andra brukar åberopa någon slags ansvarsfråga när det gäller direktörer och chefer men det behöver vi ju inte oroa oss för när allting ägs kollektivt. Hela poängen är ju som sagt att man med gemensamma ansträngningar bygger samhället underifrån. De löneskillnader som finns på arbetsmarknaden är ju bara ett kapitalistiskt konstruerat mått på hur värdefulla olika yrken är. Jag personligen blir hellre opererad av en kirurg som blev kirurg för att han ville hjälpa människor, inte för att han får en månadslön på 50.000+ i månaden. Jag tror faktiskt att arbetsmarknaden skulle bli ganska självsanerande ändå.

Nej - det skulle inte fungera, eftersom människan av naturen är lat. Finns det alternativ där man inte behöver lyfta ett finger men ändå får lön varje månad, så är det en väldigt stor del av befolkningen som skulle välja det och ägna sig åt sina intressen i stället för att jobba. Folk i allmänhet skulle inte åta sig ett jobb som innebär ett större ansvar, eftersom det ju är mer påfrestande, så antalet läkare, forskare, ingenjörer etc. skulle minska radikalt trots att vi behöver fler. Det som gör att folk strävar efter sådana jobb, är ju möjligheten att göra situationen bättre för sig och sina nära. Utan den möjligheten så blir det alldeles för få som väljer sådana jobb om de inte blir tvingade till det - och det ska de ju inte bli, eller...?

Ansvar har väl kirurger och ingenjörer (och de flesta andra) även om allt ägs kollektivt? Man kan ju knappast skylla på "samhället" om man råkar operera bort en njure i stället för att ta blindtarmen - eller om man råkar räkna fel på hållfastheten på en bro, så att den rasar? Man ser ju redan i dag att det skylls på "samhället" när våldsverkare åker in i fängelse för femtielfte gången efter att ha slagit ihjäl eller misshandlat någon som han tyckte skulle få stryk... Hur blir det då i ditt samhälle?

Om jag vill köpa en synt i ditt samhälle, så måste alla mina grannar (ja - egentligen alla i hela världen) också köpa syntar - för annars har jag det ju bättre än de - och det fungerar inte enligt ideologin, eftersom alla ska ha det lika. Om min granne vill börja spela golf, så måste jag också göra det, eftersom alla ska ha det lika.

Kommunism innebär att ALLA måste vara överens om ALLT - och det kan aldrig någonsin fungera, eftersom människor är olika. Hade alla medborgare varit kloner av en och samma människa, så hade det kunnat fungera - så länge inte klonerna tillåts att börja tänka självständigt - för då är det kört igen.

Nej - alla sorters kommunism som statsskick, är dödsdömda från början - utom om det genomförs med tvång och upprättshålls genom tvång och hot, så att folk inte ens vågar tänka självständigt, utan godkänner allt som partiet (det finns ju bara ett parti, eftersom alla måste tycka och tänka likadant) säger.

Enda stället det kan fungera, är inom familjen, där alla verkligen har samma intresse; nämligen att familjen ska ha det så bra som möjligt - men samtidigt blir det inte riktig kommunism ens där, eftersom olika individer har olika behov och önskemål.

[slejnard]

Att vara kommunist och INTE förespråka revolution går väl egentligen emot doktrinen?

I grundtankarna har kommunism och socialism samma mål, med skillnaden att enligt kommunismen ska det ske genom revolution - och med socialismen ska det ske genom reformer.

Därför tror jag att du egentligen är en socialist som har kommit lite på avvägar, SyntaxError... 😛

Sedan kan man fundera på hur samhället ska kunna utvecklas i ett kommunistiskt samhälle. Tanken är ju att alla ska ha samma lön, eller hur? Hur motiverar man då folk att gå en lång utbildning och bli forskare, läkare och ingenjörer - när de ändå får samma lön för mycket enklare jobb som inte kräver någon utbildning, för att sedan pilla med sådant de tycker är kul på fritiden i stället...?

Nja alltså, det finns många andra saker som skiljer. Bland socialister finns det ungefär lika många subgrupperingar som det finns varianter av metal eller techno. Men visst, revolutionen har varit väldigt central i kommunismen men jag anser den inte nödvändig i sverige just idag, däremot finns det många andra länder som skulle må bra av ett abrupt maktövertagande. Dessutom anser jag att produktionsmedlen SKA ägas av arbetarna, en annan central del av kommunismen men även hos syndikalister och andra grupper. Jag skulle kanske kunna kalla mig syndikalist av någon form, men jag har svårt att förstå hur en extrem decentralisering ska kunna funka (som dom förespråkar).

Vad gäller den eviga frågan där man jämför läkare, jurister och andra högutbildade jobb med städare, bilmekaniker och så vidare så resonerar jag såhär: Till att börja med ska all utbildning vara gratis och ge ett hyfsat studiebidrag (inga lån) som alla kan leva på (skolväsendet överhuvudtaget måste utvecklas, bland annat tycker jag att betygsystemet måste bort, mer om det en annan gång). Sen måste man se alla jobb som samhällsfunktioner: Inget jobb är i sig mer värdefullt än ett annat, att jobba med kroppen är för mig lika värdefullt som att jobba med huvudet. Andra brukar åberopa någon slags ansvarsfråga när det gäller direktörer och chefer men det behöver vi ju inte oroa oss för när allting ägs kollektivt. Hela poängen är ju som sagt att man med gemensamma ansträngningar bygger samhället underifrån. De löneskillnader som finns på arbetsmarknaden är ju bara ett kapitalistiskt konstruerat mått på hur värdefulla olika yrken är. Jag personligen blir hellre opererad av en kirurg som blev kirurg för att han ville hjälpa människor, inte för att han får en månadslön på 50.000+ i månaden. Jag tror faktiskt att arbetsmarknaden skulle bli ganska självsanerande ändå.

Nej - det skulle inte fungera, eftersom människan av naturen är lat. Finns det alternativ där man inte behöver lyfta ett finger men ändå får lön varje månad, så är det en väldigt stor del av befolkningen som skulle välja det och ägna sig åt sina intressen i stället för att jobba. Folk i allmänhet skulle inte åta sig ett jobb som innebär ett större ansvar, eftersom det ju är mer påfrestande, så antalet läkare, forskare, ingenjörer etc. skulle minska radikalt trots att vi behöver fler. Det som gör att folk strävar efter sådana jobb, är ju möjligheten att göra situationen bättre för sig och sina nära. Utan den möjligheten så blir det alldeles för få som väljer sådana jobb om de inte blir tvingade till det - och det ska de ju inte bli, eller...?

Ansvar har väl kirurger och ingenjörer (och de flesta andra) även om allt ägs kollektivt? Man kan ju knappast skylla på "samhället" om man råkar operera bort en njure i stället för att ta blindtarmen - eller om man råkar räkna fel på hållfastheten på en bro, så att den rasar? Man ser ju redan i dag att det skylls på "samhället" när våldsverkare åker in i fängelse för femtielfte gången efter att ha slagit ihjäl eller misshandlat någon som han tyckte skulle få stryk... Hur blir det då i ditt samhälle?

Om jag vill köpa en synt i ditt samhälle, så måste alla mina grannar (ja - egentligen alla i hela världen) också köpa syntar - för annars har jag det ju bättre än de - och det fungerar inte enligt ideologin, eftersom alla ska ha det lika. Om min granne vill börja spela golf, så måste jag också göra det, eftersom alla ska ha det lika.

Kommunism innebär att ALLA måste vara överens om ALLT - och det kan aldrig någonsin fungera, eftersom människor är olika. Hade alla medborgare varit kloner av en och samma människa, så hade det kunnat fungera - så länge inte klonerna tillåts att börja tänka självständigt - för då är det kört igen.

Nej - alla sorters kommunism som statsskick, är dödsdömda från början - utom om det genomförs med tvång och upprättshålls genom tvång och hot, så att folk inte ens vågar tänka självständigt, utan godkänner allt som partiet (det finns ju bara ett parti, eftersom alla måste tycka och tänka likadant) säger.

Enda stället det kan fungera, är inom familjen, där alla verkligen har samma intresse; nämligen att familjen ska ha det så bra som möjligt - men samtidigt blir det inte riktig kommunism ens där, eftersom olika individer har olika behov och önskemål.

Jag tycker inte att man behöver tänka så himla BLÅTT och RÖTT- Du har så himla rätt i mycket av det du säger och vi tänker nog ganska lika trots olika färger. Den gamla skolans moderater tror jag oftast sågs som ett herrefolk och vänsterrörelsen som det du skriver. Samhället utvecklas men det viktigaste är fortfarande att vi tar hand om varandra. Tycker dock att det är en häxjakt mot arbetslösa/sjukskrivna som oftast anses lata. Finns väl nån promille som fejkar men jag tror att dom flesta vill syssla med "nånting" i sin förmåga.

Sen kan man ju diskutera varför Tom Cruise tjänar ex antal miljoner, en direktör snäppet mindre och i fallande skala neråt till den stackars kulturarbetaren- bärplockaren. Oavsett vad man sysslar med och jobbar som så fyller man en funktion. Och jag vill bara inte att det blir vilda Western genom att sälja ut statliga företag till dom som bara vill tjäna pengar. MEN jag kan hålla med om att tex telefonin blivit billigare. Och vore det inte för fackföreningen skulle alla hus vara målade/byggda av forna öststatare för 15 kr timmen. Vet knappt vad jag skriver men klyftorna ökar och det finns så många som vill och kan men sällan får chansen. Varför inte införa en medborgarlön och slopa allt vad a-kassa, socialbidrag, sjukpenning heter?

Fred

[SyntaxError]

Att vara kommunist och INTE förespråka revolution går väl egentligen emot doktrinen?

I grundtankarna har kommunism och socialism samma mål, med skillnaden att enligt kommunismen ska det ske genom revolution - och med socialismen ska det ske genom reformer.

Därför tror jag att du egentligen är en socialist som har kommit lite på avvägar, SyntaxError... 😛

Sedan kan man fundera på hur samhället ska kunna utvecklas i ett kommunistiskt samhälle. Tanken är ju att alla ska ha samma lön, eller hur? Hur motiverar man då folk att gå en lång utbildning och bli forskare, läkare och ingenjörer - när de ändå får samma lön för mycket enklare jobb som inte kräver någon utbildning, för att sedan pilla med sådant de tycker är kul på fritiden i stället...?

Nja alltså, det finns många andra saker som skiljer. Bland socialister finns det ungefär lika många subgrupperingar som det finns varianter av metal eller techno. Men visst, revolutionen har varit väldigt central i kommunismen men jag anser den inte nödvändig i sverige just idag, däremot finns det många andra länder som skulle må bra av ett abrupt maktövertagande. Dessutom anser jag att produktionsmedlen SKA ägas av arbetarna, en annan central del av kommunismen men även hos syndikalister och andra grupper. Jag skulle kanske kunna kalla mig syndikalist av någon form, men jag har svårt att förstå hur en extrem decentralisering ska kunna funka (som dom förespråkar).

Vad gäller den eviga frågan där man jämför läkare, jurister och andra högutbildade jobb med städare, bilmekaniker och så vidare så resonerar jag såhär: Till att börja med ska all utbildning vara gratis och ge ett hyfsat studiebidrag (inga lån) som alla kan leva på (skolväsendet överhuvudtaget måste utvecklas, bland annat tycker jag att betygsystemet måste bort, mer om det en annan gång). Sen måste man se alla jobb som samhällsfunktioner: Inget jobb är i sig mer värdefullt än ett annat, att jobba med kroppen är för mig lika värdefullt som att jobba med huvudet. Andra brukar åberopa någon slags ansvarsfråga när det gäller direktörer och chefer men det behöver vi ju inte oroa oss för när allting ägs kollektivt. Hela poängen är ju som sagt att man med gemensamma ansträngningar bygger samhället underifrån. De löneskillnader som finns på arbetsmarknaden är ju bara ett kapitalistiskt konstruerat mått på hur värdefulla olika yrken är. Jag personligen blir hellre opererad av en kirurg som blev kirurg för att han ville hjälpa människor, inte för att han får en månadslön på 50.000+ i månaden. Jag tror faktiskt att arbetsmarknaden skulle bli ganska självsanerande ändå.

Nej - det skulle inte fungera, eftersom människan av naturen är lat. Finns det alternativ där man inte behöver lyfta ett finger men ändå får lön varje månad, så är det en väldigt stor del av befolkningen som skulle välja det och ägna sig åt sina intressen i stället för att jobba. Folk i allmänhet skulle inte åta sig ett jobb som innebär ett större ansvar, eftersom det ju är mer påfrestande, så antalet läkare, forskare, ingenjörer etc. skulle minska radikalt trots att vi behöver fler. Det som gör att folk strävar efter sådana jobb, är ju möjligheten att göra situationen bättre för sig och sina nära. Utan den möjligheten så blir det alldeles för få som väljer sådana jobb om de inte blir tvingade till det - och det ska de ju inte bli, eller...?

Ansvar har väl kirurger och ingenjörer (och de flesta andra) även om allt ägs kollektivt? Man kan ju knappast skylla på "samhället" om man råkar operera bort en njure i stället för att ta blindtarmen - eller om man råkar räkna fel på hållfastheten på en bro, så att den rasar? Man ser ju redan i dag att det skylls på "samhället" när våldsverkare åker in i fängelse för femtielfte gången efter att ha slagit ihjäl eller misshandlat någon som han tyckte skulle få stryk... Hur blir det då i ditt samhälle?

Om jag vill köpa en synt i ditt samhälle, så måste alla mina grannar (ja - egentligen alla i hela världen) också köpa syntar - för annars har jag det ju bättre än de - och det fungerar inte enligt ideologin, eftersom alla ska ha det lika. Om min granne vill börja spela golf, så måste jag också göra det, eftersom alla ska ha det lika.

Kommunism innebär att ALLA måste vara överens om ALLT - och det kan aldrig någonsin fungera, eftersom människor är olika. Hade alla medborgare varit kloner av en och samma människa, så hade det kunnat fungera - så länge inte klonerna tillåts att börja tänka självständigt - för då är det kört igen.

Nej - alla sorters kommunism som statsskick, är dödsdömda från början - utom om det genomförs med tvång och upprättshålls genom tvång och hot, så att folk inte ens vågar tänka självständigt, utan godkänner allt som partiet (det finns ju bara ett parti, eftersom alla måste tycka och tänka likadant) säger.

Enda stället det kan fungera, är inom familjen, där alla verkligen har samma intresse; nämligen att familjen ska ha det så bra som möjligt - men samtidigt blir det inte riktig kommunism ens där, eftersom olika individer har olika behov och önskemål.

Du pratar om Sovjet, Kina eller Nordkorea nu. Jag har aldrig menat (och det har inte Marx eller Engels heller) att vi ska mäta våra saftglas med linjal. Kollektivt ägande är en tanke som går tusentals år tillbaka i tiden, bland annat Platon funderade över det. Vi kan väl i fortsättningen bortse från Leninism, Maoism och Stalinism. För att ytterligare klargöra: Marx var endast en ekonomisk filosof, inte en politisk ideolog och han uppfann inte ordet "kommunist". Tanken är att när folket äger all produktion kollektivt så upphör staten att existera. Jag vill verkligen inte ersätta ett kollektivt samhälle med ett enpartisystem. Men det där har jag redan skrivit om i mina andra inlägg.

Jag menar att om alla människor gavs möjligheten att studera till mer "kvalificerade" jobb så skulle vi få fler "akademikeryrken". Många som idag drömmer om att utbilda sig kanske inte alls kan det pga sociala OCH ekonomiska hinder. I ett klasslöst samhälle tar man bort sådana hinder, jag tror de flesta INTE drömmer om att städa toaletter eller flippa burgare. Dessutom, det där med att hjälpa sina nära och kära, det gör man alltid i ett kollektivt samhälle.

[Hemluth]

Åt var och en efter behov, från var och en efter förmåga. Klassisk fördelningspolitik! Under ett kapitalistiskt system arbetar man inte för varandra utan för sig själv (jag vet, extremt förenklat) vilket kommer leda till att vissa "tar" mer än andra av samhällets resurser om det inte finns ett system som reglerar detta, "Staten". Om staten dessutom består av arbetare (eller iaf ett representerat skick av snittbefolkningen, som i våran representiva "indirekta" demokrati) och dessutom äger större delen av produktionsmedlen kommer majoriteten var mer benägen att dela på kakan. Alla tjänar på det och, återigen, vi höjer lägstanivån.

"Åt var och en efter behov, från var och en efter förmåga". Det finns inget som skrämmer mig så mycket som det utrycket. Varje person ska alltså betala så mycket skatt som det bar är möjligt utan att svälta mot att få "sina behov tillgodosedda". Vilka behov är det? Mat och husrum av någorlunda kvalitet? Det här systemet används i många diktaturer och det är ganska stor förlustaffär för folket.

Hur skall staten timligen kunna hålla reda på behov och förmåga hos hela populationen? Är det teoretiskt möjligt? Nej, det skulle krävas en stadstjänsteman för varje invånare. Alla sätt att generalisera detta kommer på ett eller ett annat vis leda till att ingen till fullo får vare sig sin förmåga utnyttjad eller sina behov tillfredställda. Staten kan enbart ha resurser för att anpassa sig efter ett genomsnitt - det vill säga personer med 1.5 barn och 1,95 ben.

Den enda personen som kan på allvar kan förstå sig på sina egna individuella behov och förmågor är just en själv. Hur skall man rimligen kunna tillgoda se sig behov och ge utlopp för sina förmågor när i genomsnitt 50% av ens ekonomiska kapacitet går till staten? Pengarna vi betalar i skatt går bland annat till hattmuséum, afrikanämnden och bröstimplantat. Exakt hur stor del av den svenska befolkningen tror ni får sina behov tillfredställda och förmågor utnyttjade av det?

Sedan blir jag lite skrämd när du säger att staten bör bestå av "arbetare". Det luktar Sovjet och tangerar till fascism. Riksdag MÅSTE rimligen bestå av folkvalda representanter, och sedan skall väl det kvitto vilka de är? Är man folkvald är man väl folkvald, oavsett om man heter Nisse Johansson eller Carl Bildt? Om vi skulle bestämma oss för att diskvalificera alla Carl Bildt till förmån för Nisse Johansson lever vi klängre inte i en demokrati.

Det här med att produktionsmedlen skall ägas kollektivt är en ganska konstig tanke egentligen. Hur stor del av produktionen har jag ansvar över om jag delar ägandet med hela övriga populationen? Är jag ens lämpligast som ägare för vederbörande bolag? Är övriga befolkningen det? Får jag mina behov tillfredställda av detta ägande?

Det som har fått i-länder att växa ur fattigdomen i och med industriella samt agrara revolutionen har till stor del varit specialisering. I stället för att alla gör allt så gör man det man är bäst på och samhället blir på så vis som mest produktivt.

Om vi tar några reela exempel; Staten (och med ditt sett och se det då alltså "vi") äger stora delar av SJ. Kan någon här ärdrigt säga att han får några behov tillgodosedda av SJ? Är det någon som får sin kapacitet utnyttjad när man reser med SJ?

En annonkonsekvens av vänsterns likhetstecken mellan stat och "folk" är ju att statens skulder då även måste vara folkets. SOm en sorts arvsynd har varje svensk i så fall en skuld på ca 150 000 kronor. Är Staten bästa förvaltaren av denna skuld? Jag tror personligen att jag skulle kunna betala av min del av skulden betydligt fortare än vad staten tycks göra.

Dessutom omöjliggörs utvärderandet av ekonomin när konkurrens inte tillåts eller är snedvriden. När det offentliga har monopol (eller ungefärligt monopol) på många tjänster finns det inte en chans att veta ifall det offentliga är det bästa - det finns ju inga alternativ. Ju fler alternativ som finns ju enklare är det ju att bedöma kvalitén. Många gånger hävdas det att konkurrensen försämrar kvalité. Men hur kan en tävlan om vem som är bäst leda till försämringar? MEd den logiken borde ju rymdteknologin utvecklats starkt bakåt i stark takt under 50-90-talet.

Faktum är väl ändå att jag tjänar på att få anpassa mitt liv efter mig själv och du på att anpassa ditt liv efter dig? Om det nu var så att kollektivt ägande var lösningen på allt, varför har den genomsnittliga (kapitalistiska) västinvånaren ett betydligt rikare liv än genomsnittskubanen?

[Hemluth]

Jag menar att om alla människor gavs möjligheten att studera till mer "kvalificerade" jobb så skulle vi få fler "akademikeryrken". Många som idag drömmer om att utbilda sig kanske inte alls kan det pga sociala OCH ekonomiska hinder. I ett klasslöst samhälle tar man bort sådana hinder, jag tror de flesta INTE drömmer om att städa toaletter eller flippa burgare. Dessutom, det där med att hjälpa sina nära och kära, det gör man alltid i ett kollektivt samhälle.

Många av de brister som finns i Sveriges utbildningssystem idag beror ju just på det kollektivt ägda skolväsendet. När det gäller grund- och gymnasieskola är det väldiga byråkratiska hinder. Olika regler gäller beroende på vart du bor/blivit född. I grundskolan är man i princip livegen mot närmsta skolan.

Grund- och gymnasieskolan har även många brister och är långt ifrån likvärdig på alla skolor. Det gör ju att de som har kunskap om vilka skolor som är "lättast" och har möjlighet att flytta dit har stora försprång mot exempelvis en invandrargrabb som inte har en aning om vilka skolor som är "bäst". Genom att nationalisera svenska skolväsendet, bland annat med tydligare kursplaner så görs utbildningar mer likvärdiga. I dagsläget är ju ett MVG i Kalmar inte alls samma sak som ett MVG i Borlänge.

Vi har ju flummskolan att tacka för många "klyftor" i dagens samhälle. Tänk bara, vem anställer man, Nisse med flummutbildning eller Kalle med flummutbildning som råkar vara chefens son. Ju tydligare utbildningen är, ju lättare kommer människor ha att "byta klass" (eller vad ni vill kalla det).

För Muhammed i förorten som får IG för samma uppsats som Carl i innerstan får MVG finns inte mycket hopp.

Klassklyftor har ingenting med ägandeformer att göra, det har att göra med vilka möjligheter människor ges att forma sin egen karriär (utbildningsväsendet).

Hur illa ställt det är på dagens högskolor kan jag inte svara på, men alla har väll rätt till samma lån? Dock kommer du ju ingenvart om du hamnat i skolor där alla kuggas.

Ju mer nationaliserat och ju mer ordning det är på skolan och översynen över, ju större chans kommer Muhammed i Rosengård att ha att kunna ha samma möjlighet som Carl på Lidingö att bli läkare eller revisor, advokat eller nåt dylikt.

[nattvaktaren]

När det gäller grund- och gymnasieskola är det väldiga byråkratiska hinder. Olika regler gäller beroende på vart du bor/blivit född. I grundskolan är man i princip livegen mot närmsta skolan.

Det går alldeles utmärkt att söka plats i alla kommunens skolor. Däremot får du ingen skolskjuts till annan än din närmaste.

Men nu kanske jag förstör dina fina teorier med fakta?

[Hemluth]

När det gäller grund- och gymnasieskola är det väldiga byråkratiska hinder. Olika regler gäller beroende på vart du bor/blivit född. I grundskolan är man i princip livegen mot närmsta skolan.

Det går alldeles utmärkt att söka plats i alla kommunens skolor. Däremot får du ingen skolskjuts till annan än din närmaste.

Men nu kanske jag förstör dina fina teorier med fakta?

Du får SÖKA plats i alla kommunens grundskolor. Däremot är du bara garanterad plats på din närmsta skola. Grundskolorna i din kommun som inte är den närmsta har rätt att godtyckligt neka intagning.

När det gäller busskort och liknande så kan det vara så Nisse får busskort samtidigt som Kalle som bor bara ett kvarter bredvid måste betala själv för att hans hus ligger precis på linjen (5km från skola brukar det vara). Det är väl ett byråkratiskt hinder om något?

Redigerat 8 augusti 2008 av Hemluth

[nattvaktaren]

Det är väl ett byråkratiskt hinder om något?

Nej, det känns mer som ett konstruerat lyxproblem.

Hela ditt resonemang är totalt ointressant, om du ursäktar.

Det är inget fel på den svenska skolan, däremot är nio av tio svenskar dumma i huvudet. Försök lagstifta bort det om du kan.

[PSG]

Extremcenter ("JAG HÅLLER MED!!! JAG VET INTE!!! VAD TROR DU?!!")

[SyntaxError]

Det är väl ett byråkratiskt hinder om något?

Nej, det känns mer som ett konstruerat lyxproblem.

Hela ditt resonemang är totalt ointressant, om du ursäktar.

Det är inget fel på den svenska skolan, däremot är nio av tio svenskar dumma i huvudet. Försök lagstifta bort det om du kan.

Visst finns det massor av problem med det svenska skolväsendet och hur var det nu med faktan? Nio av tio svenskar dumma i huvudet? SCB?

Hemluth, jag tror att vi är ganska överens om dom demokratiska problem som finns i skolan och att det behövs en nationell uppstyrning av kursplaner och målsättningar. Ingen ska behöva misslyckas i grundskolan, då måste det avsättas mer resurser, jag har jobbat ett par år i skola och vet hur knasigt det kan vara för vissa elever.

Sitter på jobbet just nu men kan skriva utförligare när jag kommer hem...

[Hemluth]

Det är väl ett byråkratiskt hinder om något?

Nej, det känns mer som ett konstruerat lyxproblem.

Hela ditt resonemang är totalt ointressant, om du ursäktar.

Det är inget fel på den svenska skolan, däremot är nio av tio svenskar dumma i huvudet. Försök lagstifta bort det om du kan.

Mitt resonemang är "ointressant"? Du behöver inte svara om du inte är intresserad.

Jag förstår inte vad du menar med lyxproblem. Utbildning är lyx? Eller är det valfriheten som är lyx?

Att byta till olika skolor vore ju dock inte aktuellt (inom grundskolan) om kursplanen var utformad så att kursmålen skiljer sig avsevärt från skola till skola.

Får man även fråga om du räknar dig själv till dessa 9?

[SyntaxError]

Åt var och en efter behov, från var och en efter förmåga. Klassisk fördelningspolitik! Under ett kapitalistiskt system arbetar man inte för varandra utan för sig själv (jag vet, extremt förenklat) vilket kommer leda till att vissa "tar" mer än andra av samhällets resurser om det inte finns ett system som reglerar detta, "Staten". Om staten dessutom består av arbetare (eller iaf ett representerat skick av snittbefolkningen, som i våran representiva "indirekta" demokrati) och dessutom äger större delen av produktionsmedlen kommer majoriteten var mer benägen att dela på kakan. Alla tjänar på det och, återigen, vi höjer lägstanivån.

"Åt var och en efter behov, från var och en efter förmåga". Det finns inget som skrämmer mig så mycket som det utrycket. Varje person ska alltså betala så mycket skatt som det bar är möjligt utan att svälta mot att få "sina behov tillgodosedda". Vilka behov är det? Mat och husrum av någorlunda kvalitet? Det här systemet används i många diktaturer och det är ganska stor förlustaffär för folket.

Hur skall staten timligen kunna hålla reda på behov och förmåga hos hela populationen? Är det teoretiskt möjligt? Nej, det skulle krävas en stadstjänsteman för varje invånare. Alla sätt att generalisera detta kommer på ett eller ett annat vis leda till att ingen till fullo får vare sig sin förmåga utnyttjad eller sina behov tillfredställda. Staten kan enbart ha resurser för att anpassa sig efter ett genomsnitt - det vill säga personer med 1.5 barn och 1,95 ben.

Den enda personen som kan på allvar kan förstå sig på sina egna individuella behov och förmågor är just en själv. Hur skall man rimligen kunna tillgoda se sig behov och ge utlopp för sina förmågor när i genomsnitt 50% av ens ekonomiska kapacitet går till staten? Pengarna vi betalar i skatt går bland annat till hattmuséum, afrikanämnden och bröstimplantat. Exakt hur stor del av den svenska befolkningen tror ni får sina behov tillfredställda och förmågor utnyttjade av det?

Sedan blir jag lite skrämd när du säger att staten bör bestå av "arbetare". Det luktar Sovjet och tangerar till fascism. Riksdag MÅSTE rimligen bestå av folkvalda representanter, och sedan skall väl det kvitto vilka de är? Är man folkvald är man väl folkvald, oavsett om man heter Nisse Johansson eller Carl Bildt? Om vi skulle bestämma oss för att diskvalificera alla Carl Bildt till förmån för Nisse Johansson lever vi klängre inte i en demokrati.

Det här med att produktionsmedlen skall ägas kollektivt är en ganska konstig tanke egentligen. Hur stor del av produktionen har jag ansvar över om jag delar ägandet med hela övriga populationen? Är jag ens lämpligast som ägare för vederbörande bolag? Är övriga befolkningen det? Får jag mina behov tillfredställda av detta ägande?

Det som har fått i-länder att växa ur fattigdomen i och med industriella samt agrara revolutionen har till stor del varit specialisering. I stället för att alla gör allt så gör man det man är bäst på och samhället blir på så vis som mest produktivt.

Om vi tar några reela exempel; Staten (och med ditt sett och se det då alltså "vi") äger stora delar av SJ. Kan någon här ärdrigt säga att han får några behov tillgodosedda av SJ? Är det någon som får sin kapacitet utnyttjad när man reser med SJ?

En annonkonsekvens av vänsterns likhetstecken mellan stat och "folk" är ju att statens skulder då även måste vara folkets. SOm en sorts arvsynd har varje svensk i så fall en skuld på ca 150 000 kronor. Är Staten bästa förvaltaren av denna skuld? Jag tror personligen att jag skulle kunna betala av min del av skulden betydligt fortare än vad staten tycks göra.

Dessutom omöjliggörs utvärderandet av ekonomin när konkurrens inte tillåts eller är snedvriden. När det offentliga har monopol (eller ungefärligt monopol) på många tjänster finns det inte en chans att veta ifall det offentliga är det bästa - det finns ju inga alternativ. Ju fler alternativ som finns ju enklare är det ju att bedöma kvalitén. Många gånger hävdas det att konkurrensen försämrar kvalité. Men hur kan en tävlan om vem som är bäst leda till försämringar? MEd den logiken borde ju rymdteknologin utvecklats starkt bakåt i stark takt under 50-90-talet.

Faktum är väl ändå att jag tjänar på att få anpassa mitt liv efter mig själv och du på att anpassa ditt liv efter dig? Om det nu var så att kollektivt ägande var lösningen på allt, varför har den genomsnittliga (kapitalistiska) västinvånaren ett betydligt rikare liv än genomsnittskubanen?

Wow, jag missade hela detta inlägg av någon anledning ("qoute"-funktionen verkar lägga citerade inlägg efter varandra, inte sist i tråden iaf inte hos mig).

Alla västerländska ekonomier (även USA) är i någon form blandekonomier dvs staten äger helt eller delvis vissa företag och/eller reglerar marknaden med monopol och skatter. Jag menar att de framgångar det kapitalistiska systemet har haft beror på att det har varit kontrollerat av en stat vilket är helt nödvändigt för att inte skapa ett skenande kapitalistiskt system som i förlängningen bara skapar moderna feodalsamhällen och slaveri. Alltså: ett ekonomiskt slaveri som inte är lika tydligt som "gå-bojor-och-jobba-i-gruvan"-slaveri som byggde framgångar åt företag på 1800-talet. Det här med monopol är för övrigt en ganska knepig fråga tex så var väl inte avregleringen av energimarknaden något större genidrag? Och utförsäljningen av Telia anser jag egentligen olaglig, det var inte statens sak att sälja överhuvudtaget. Jag vill här uppmärksamma dig/er på att jag skiljer på staten och folket här eftersom jag anser att vi inte har kommit till den punkt där folket är staten.

De rika europeiska staterna är genomsnittligt rikare pga av kolonialisering och förtryck av andra stater INTE för att vi har varit framgångsrikare i våra ekonomiska/politiska system. Kubanerna har förutom att de har blivit utsugna av sitt enpartisystem också varit utsatta för handelsblockader och krig/revolution/maktkamp. Jag är helt övertygad om att hela jorden skulle (historiskt sett) tjänat på om man insett att om vi alla äger råvaror/förädlingssätt så kan man bygga ett hållbart ekonomiskt system snabbare och med mindre lidande för individen.

Det här med "behov" och "förmåga" kan man ju såklart tolka som man vill men jag tror att den vanligaste tolkningen (och även min) inte är att man ska betala så mycket att man bara kan köpa det nödvändigaste eller att det bara är våra mest basala behov som ska tillgodoses. Återigen (tjatig som jag är) måste jag nämna lägstanivån här.

Här kopierar jag in från mitt inlägg ovan angående riksdag:

Om staten dessutom består av arbetare (eller iaf ett representerat skick av snittbefolkningen, som i våran representiva "indirekta" demokrati) och dessutom äger större delen av produktionsmedlen kommer majoriteten var mer benägen att dela på kakan. Alla tjänar på det och, återigen, vi höjer lägstanivån.

[Biran]

Tycker ni alla har rätt på många punkter, beroende på vilken ideologi man utgår ifrån i sitt resonemang..

Kan väll bara tillägga att *vara rik* inte med automatik gör en medborgare lycklig,

då denna hetsjakt på framgång och pengar sänker många människor fysiskt och psykiskt..

Ett annat ämne som kommer att sätta samhället/solidariteten på stort prov är,

vem/vilka som skall betala för hela denna åldrande befolkning som, om 10-15 år når sin topp ?!

Jag kan bara tala för mej att, jag kommer INTE att tolerera nåra skattehöjningar på 10-20%,

eller att jobba tills jag e 75 bast, pga av att 30,40 och 50-talisterna roffat åt sej..

Tycker det är svinigt att efterkommande generationer skall få sukta för deras rofferi..

Att skolan har problem syns väl i ungarnas prestationer och uppförande mot lärarna/vuxna..

Inte skall väll en lärare vara rädd för att gå till sitt jobb ?!?

Undra hur många av er som skulle trivas med hot om stryk på era jobb 😏

[Krokodil]

Jag anser mig vara sk. libertarian.

[Claes Holmerup]

Jag tycker inte att man behöver tänka så himla BLÅTT och RÖTT- Du har så himla rätt i mycket av det du säger och vi tänker nog ganska lika trots olika färger. Den gamla skolans moderater tror jag oftast sågs som ett herrefolk och vänsterrörelsen som det du skriver. Samhället utvecklas men det viktigaste är fortfarande att vi tar hand om varandra. Tycker dock att det är en häxjakt mot arbetslösa/sjukskrivna som oftast anses lata. Finns väl nån promille som fejkar men jag tror att dom flesta vill syssla med "nånting" i sin förmåga.

Eftersom min sambo blev förtidspensionerad för ett par år sedan, på grund av en trafikskada, så har jag även insikt i hur det fungerar. Hon ville egentligen ha möjligheten att gå tillbaks till sitt jobb om hon mot förmodan blir bättre i framtiden. Hon gick sjukskriven i 5 år, men sedan ansåg F-kassan att det var fastställt att det inte gick att rehabilitera henne så att hon kunde klara ett jobb, utan hon blev förtidspenionär. Hon hade svårt att acceptera det i början, men har nu ställt in sig på att hon inte kommer att kunna arbeta igen.

Hon har sedan blivit uppskrämd flera gånger av hur journalisterna rapporterar om detta med regeringens "arbetslinje", men eftersom "förföljelserna" handlar om att folk ska jobba efter förmåga, så blir det ju ingen förändring i hennes fall. De som verkligen inte kan jobba, har inget att frukta, men de som tar tillfället i akt och latar sig mer än de borde när de har fått en sjukskrivning (som i vissa fall t o m tillkommer under hot mot läkaren!), är det förstås en annan femma för. Har man inte arbetsförmåga så ska man inte heller arbeta, men om man har arbetsförmåga helt eller delvis, så ska man dra sitt strå till stacken. Tyvärr utnyttjas vårt generösa välfärdssystem av en hel del individer som tycker att de står över reglerna och tycker att de inte ska behöva jobba utan de vill bli försörjda utan att behöva lyfta ett finger (känner själv några sådana, som jag ofta har hetsiga diskussioner med) - och det gör att de som är normala, tyvärr misstänkliggörs - och att alla måste kontrolleras på ett eller annat sätt för att utnyttjandet inte ska spridas till fler än systemet orkar med.

Vissa saker är däremot direkt hårresande; Att man kan bli tvungen att ta jobb i ett annat land för att inte förlora sin A-kassa - eller att behöva flytta till en helt annan del av landet - även om ens partner, som man bor tillsammans med, har ett jobb och därför inte så lätt kan flytta. På det sättet kan alltså par tvingas att separera om inte den andre också kan få tag på ett jobb på samma ort - och då måste de kanske sälja sin bostad med förlust och köpa en annan för ett onödigt högt pris eftersom de måste flytta snabbt. Arbetsförmedlingen borde inte kunna tvinga folk till arbeten som är längre bort än normalt pendlingsavstånd från det befintliga hemmet.

Sen kan man ju diskutera varför Tom Cruise tjänar ex antal miljoner, en direktör snäppet mindre och i fallande skala neråt till den stackars kulturarbetaren- bärplockaren. Oavsett vad man sysslar med och jobbar som så fyller man en funktion. Och jag vill bara inte att det blir vilda Western genom att sälja ut statliga företag till dom som bara vill tjäna pengar. MEN jag kan hålla med om att tex telefonin blivit billigare. Och vore det inte för fackföreningen skulle alla hus vara målade/byggda av forna öststatare för 15 kr timmen. Vet knappt vad jag skriver men klyftorna ökar och det finns så många som vill och kan men sällan får chansen. Varför inte införa en medborgarlön och slopa allt vad a-kassa, socialbidrag, sjukpenning heter?

Löner till många filmstjärnor, fotbollsspelare, modeller etc är helt uppåt väggarna - och de är definitivt inte värda så mycket som de får. Där håller jag absolut med om att deras ersättningar borde komma ner på en mer jordnära nivå.

Vissa företagsledare och "styrelseproffs" har också orimliga ersättningar, men sådant förekommer egentligen bara i de riktigt stora företagen som har tusentals anställda och utgör kanske 3-5% av alla företag i Sverige. De företagsledare som har mindre företag, har betydligt rimligare löner i de flesta fall. När man pratar om företag generellt, så verkar de flesta tro att majoriteten av företagen är multinationella jättar med miljardvinster och tusentals anställda (det är ju bara sådana man hör talas om på TV...), när det i själva verket är så att omkring 90% av företagen har högst 10 anställda - och ägarna omöjligen kan ta ut så hårresande löner som de riktiga storfräsarna kan.

En sak som också stör mig, är att riksdagspolitiker får full pension om de slutar efter att ha suttit 3 perioder i riksdagen. Det finns EN ENDA politiker som har försökt slippa få denna pension, eftersom han tyckte att det var orimligt att få den när han fick andra avlönade uppdrag av sitt parti efter riksdagstiden. Det var - hör och häpna - en moderat! Det tråkiga är att han inte fick avsäga sig den pensionen, utan han var tvungen att ta emot den trots sina protester.

Med en medborgarlön, så skulle ingen vilja axla ansvaret som det innebär att leda ett företag - och utan möjligheten till ett bättre liv, så skulle folk inte heller vilja satsa på att sitta i skolbänken i 10 år extra för att exempelvis bli läkare. SÅ kul är det inte att gå i skolan när det ändå bara leder till ett väldigt belastande jobb som inte ger någonting extra för alla ansträngningar. Alltför många skulle helt enkelt välja att syssla med sina fritidsintressen i stället för att bidra till samhället med en arbetsinsats som samhället behöver för att kunna producera de varor och tjänster som behövs, så en sådan "lön" skulle aldrig kunna fungera. Vem skulle vilja sitta i regering, jobba typ 16 timmar om dagen och ta avgörande beslut som påverkar hela befolkningen, om de inte fick något extra för det?

[Claes Holmerup]

Jag menar att om alla människor gavs möjligheten att studera till mer "kvalificerade" jobb så skulle vi få fler "akademikeryrken". Många som idag drömmer om att utbilda sig kanske inte alls kan det pga sociala OCH ekonomiska hinder. I ett klasslöst samhälle tar man bort sådana hinder, jag tror de flesta INTE drömmer om att städa toaletter eller flippa burgare. Dessutom, det där med att hjälpa sina nära och kära, det gör man alltid i ett kollektivt samhälle.

Bara för att fler kan studera till akademiskeryrken, innebär det inte automatiskt att det skapas större behov av deras tjänster, utan då utbildar man bara fler arbetslösa. Om alla blir akademiker, så kommer till slut ingen att städa toaletter, servera hamburgare eller städa bort hundbajs i parkerna - men de jobben behövs ju också, så hur får man folk att välja dem efter att alla har utbildat sig till akademiker...? Ta in låglönearbetare från andra länder, som får vara här som gästarbetare för att sköta de okvalificerade jobben, eller...? 🙂

[SyntaxError]

Jag menar att om alla människor gavs möjligheten att studera till mer "kvalificerade" jobb så skulle vi få fler "akademikeryrken". Många som idag drömmer om att utbilda sig kanske inte alls kan det pga sociala OCH ekonomiska hinder. I ett klasslöst samhälle tar man bort sådana hinder, jag tror de flesta INTE drömmer om att städa toaletter eller flippa burgare. Dessutom, det där med att hjälpa sina nära och kära, det gör man alltid i ett kollektivt samhälle.

Bara för att fler kan studera till akademiskeryrken, innebär det inte automatiskt att det skapas större behov av deras tjänster, utan då utbildar man bara fler arbetslösa. Om alla blir akademiker, så kommer till slut ingen att städa toaletter, servera hamburgare eller städa bort hundbajs i parkerna - men de jobben behövs ju också, så hur får man folk att välja dem efter att alla har utbildat sig till akademiker...? Ta in låglönearbetare från andra länder, som får vara här som gästarbetare för att sköta de okvalificerade jobben, eller...? 🙂

Jag förstår inte hur du får ihop detta resonemang med ditt tidigare om att folk är lata och inte VILL utbilda sig men hursomhelst: Alla kommer inte att bli läkare eller jurister för att dom är helt enkelt inte intresserade. Många kan tänka sig att jobba med annat än "akademikerjobb" inkluderat mig själv...Ett och annat högskolepoäng har jag nog men jag har valt en annan väg...Dessutom är en utbildad befolkning ingen nackdel.

[Claes Holmerup]

Jag menar att om alla människor gavs möjligheten att studera till mer "kvalificerade" jobb så skulle vi få fler "akademikeryrken". Många som idag drömmer om att utbilda sig kanske inte alls kan det pga sociala OCH ekonomiska hinder. I ett klasslöst samhälle tar man bort sådana hinder, jag tror de flesta INTE drömmer om att städa toaletter eller flippa burgare. Dessutom, det där med att hjälpa sina nära och kära, det gör man alltid i ett kollektivt samhälle.

Bara för att fler kan studera till akademiskeryrken, innebär det inte automatiskt att det skapas större behov av deras tjänster, utan då utbildar man bara fler arbetslösa. Om alla blir akademiker, så kommer till slut ingen att städa toaletter, servera hamburgare eller städa bort hundbajs i parkerna - men de jobben behövs ju också, så hur får man folk att välja dem efter att alla har utbildat sig till akademiker...? Ta in låglönearbetare från andra länder, som får vara här som gästarbetare för att sköta de okvalificerade jobben, eller...? 🙂

Jag förstår inte hur du får ihop detta resonemang med ditt tidigare om att folk är lata och inte VILL utbilda sig men hursomhelst: Alla kommer inte att bli läkare eller jurister för att dom är helt enkelt inte intresserade. Många kan tänka sig att jobba med annat än "akademikerjobb" inkluderat mig själv...Ett och annat högskolepoäng har jag nog men jag har valt en annan väg...Dessutom är en utbildad befolkning ingen nackdel.

Jag tänkte mest på ditt uttalande om att de flesta inte vill städa toaletter etc - och att alla kan utbilda sig till akademiker... 😄

Själv tyckte jag inte om skolan och har "bara" blivit gymnasieingenjör - men i dag är jag en av de få i landet som har tillräcklig kunskap för att reparera vissa typer av streckkodsscanners. Även om jag är duktig på det jag jobbar med och tycker att jobbet är kul, så hade jag hellre valt att göra musik, så i ditt samhälle hade jag inte räddat industriföretag från miljonförluster på grund av stillastående produktionslinjer, utan bara gjort sådant som jag tycker är roligast - precis som alldeles för många andra...

[Vallhagen]

Att byta till olika skolor vore ju dock inte aktuellt (inom grundskolan) om kursplanen var utformad så att kursmålen skiljer sig avsevärt från skola till skola.

Naturligtvis finns det nationella riktlinjer, läroplaner, som alla skolor ska rätta sig efter. Det känner du väl till?

Sen varierar förstås kvaliten på undervisningen mellan klassrum och klassrum, beroende på vem som är lärare / rektor / elevgäng osvosv, men målen är/ska vara desamma.

Det är en viss balansgång mellan gemensamt satta riksmål och individanpassad undervisning. En 100procentig likriktning av skolväsendet är lika omöjlig som att få alla människor att bli kopior av varandra. I forntiden försökte man, men i dag finns inte en chans.