Frekvensspektrumanalysator Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Nej precis. Antyder du att jag gör tråkig musik, eller är det bara jag som läser in det i dina inlägg? det där läser du bara in 🙂 jag är tvärtom nyfiken på hur ett sånt stycke kommer att låta.
Dingbats Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Jag svängde mig själv med sådant skitsnack förr, bara för att till slut förstå att det nästa bara var jag som kunde sådant och mina (band)kollegor ville inget annat än att skjuta mig när jag började "briljera". Det värsta var nog när det gick så långt att likar skulle överträffa varandra med den fiffigaste funktionsfrasen, "tonikaparallellens subdominants tonika" etc... Jag tänker naturligtvis inte i musikteoretiska termer när jag skriver, men jag kan koncepten. Jag tänker inte "F är dominant till Bb" utan "F till Bb vet jag låter så här". Det kan nog gå i ganska många led, men jag bryr mig absolut inte om att tänka efter vilka femordsbeteckningar ackordintervallen har. Den här musiken gör jag helt själv också, så det vore till ingen nytta att försöka briljera med sånt. 1
Dingbats Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 det där läser du bara in 🙂 jag är tvärtom nyfiken på hur ett sånt stycke kommer att låta. Kan du spela cello får du gärna vara med på inspelningen. 1
Frekvensspektrumanalysator Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Kan du spela cello får du gärna vara med på inspelningen. Det skulle ju vara helt omöjligt för mig, eftersom: som sagt, jag kan varken noter eller musikteori. Däremot är jag tämligen säker på att jag skulle kunna ta en cello och göra något användbart av den i en egenskriven produktion.
MrBluesman Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 (redigerat) Antyder du att jag gör tråkig musik, eller är det bara jag som läser in det i dina inlägg? Jag skriver nu på ett tio minuter långt stycke som bygger till 90% på experiment grundade på musikteoretiska idéer. "Ja just det, här landar jag på Fm, och F är dominanten till Bb, så om jag kör Bbm här, som blir ett Bb7...". 😆 Jag har nog inte hört din musik (vad jag vet). Den är säkert grym. Jag vill inte starta nån beef här, tyckte bara att dessa av dina två inlägg var ganska roliga tillsammans. Din beskrivning av ditt projekt låter helt ärligt ganska extremt tråkig. 😉 Man lyssnar ju inte på musik teoretiskt... utan (iaf de ALLRA flesta av oss) lyssnar efter sånt som låter bra, och skiter i om det är lätt eller krångligt att förklara varför det låter bra. Å andra sidan låter musiken kanske (säkert) i verkligheten jättespännande och innovativ. Svårt att veta. Det är bara det att det i din beskrivning låter som en matematisk uträkning snarare än musik. Inget emot musikteori, jag skulle gärna ha bättre koll på det. Har funderat på att försöka plugga till mig lite kunskap. Men jag tycker inte att det teoretiska ska vara ett mål med musiken, utan precis tvärt om. Kunskaper i musikteori är ett utmärkt verktyg, och en praktisk genväg om man kör fast. Det kan aldrig ersätta gehör och känsla, däremot komplettera och förhöja dessa. Som sidospår: Jag och tvillingbrorsan (Secret Circus) spelar in en låt (mest skriven av min bror) som är ganska intressant ur musikteoretiskt perspektiv. Beskrivningen av denna låter nog dock också ganska tråkig för alla som inte är intresserade av musikteori... ☺️ Det är en "kromatisk blues". Den låter som en hyfsat normal bluesrock-ballad, men har en konstant tonartshöjning dolt inbyggd i melodin. Man tänker aldrig dock på att tonarten höjs, utan det märks bara som ett ökande av energin... Jag antar att det har med dominant/subdominanter att göra (?) varför man inte tänker på det... förstaackorden speglar varandra på ett naturligt sätt och hela melodin och ackordmelodin pekar vidare hela tiden så det låter faktisk helt naturligt. Den tar två hela varv på greppbrädan och innehåller (tror jag) alla dur- och moll-grundackord samt en hel del 7, maj7 och sus-variationer på dessa (plus en del andra latjo färgningar av sologura och bas) 😆 Låter helt sjukt i beskrivning, men det låter som sagt naturligt. Texten handlar till synes om ett träd, men kan nog med säkerhet påstås vara symbolisk. Den heter "Oak of Old". Är dock inte helt färdig än (behöver en akustisk plinkgura och lite körer och sen slutmix). Redigerat 19 november 2010 av MrBluesman
MrBluesman Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 (redigerat) konstig dubbelpost Redigerat 19 november 2010 av MrBluesman
MrBluesman Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Sen kan man ju fråga sig vad gehör är, när man säger att man spelar på detta. Är inte detta "gehör" en form av applicerad musikteori? Dvs musikkunskap man tillförskanskat sig praktiskt snarare än teoretiskt (eller omvandlat från teori till praktik)? 1
ralleman Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Jag har pluggat väldigt mycket musikteori senaste året och jag känner att jag har blivit en sämre låtskrivare inom vissa genrer. All kreativitet har försvunnit och jag försöker "räkna ut" musiken istället för att låta den komma till mig. Men å andra sidan så har jag blivit mycket mycket bättre på att spela musik, jag har lärt mig hantera nya instrument och har blivit mycket bredare som gitarrist och kan spela många genrer som jag inte kunde spela förut. Men jag känner att jag måste lära mig att bara ta fram teorikunskaperna när dom behövs och inte låta dom styra allt jag gör. Mvh Rasmus 1
Claes Holmerup Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Sen kan man ju fråga sig vad gehör är, när man säger att man spelar på detta. Är inte detta "gehör" en form av applicerad musikteori? Dvs musikkunskap man tillförskanskat sig praktiskt snarare än teoretiskt (eller omvandlat från teori till praktik)? Att spela på gehör, innebär att man spelar enligt vad man tycker låter bra - verken mer eller mindre. Visst kan det finnas teorikunskaper i bakgrunden också, men det behöver inte göra det. Man kan vara lika duktig på att spela vare sig man är autodidakt eller har gått någon utbildning. 1
laxlaxlax Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Har en musikteorikille med i bandet. Ibland är det svårt att få han att svänga och förklara vad svänget är. Jag försöker få han att dansa för att förstå men det går inte heller. Vi har snackat en del om det och det känns bannemig som det finns en typ av musik som inte går att notera, för det handlar så mycket om att anpassa sig till minimal tajming, som att ligga pytte före eller efter taktslag och att det kanske är något som händer i stunden eller att musiken sitter i kroppen, inte i huvet.
debatt Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Det är bra att kunna musikteori, noter och så, för att kunna förmedla till andra musiker vad man menar. 1
Kokanin Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Själv valde jag tidigt att det skulle vara med hjärtat man skrev musik. Musikteori (och likaså sånglektioner) kom inte på tal! Det skulle få mig att tänka "i lådan" och inte komma med något nytt. Jag gick t.o.m. så långt att jag inte köpte skivor, för att inte inspireras av för mycket annat. (Äger ca 30 skivor, vilket nog är ganska lite för en 70-talist) 🙂 Detta fungerade bra när man spelade i band, och spelade precis det man ville. Men om man ska skriva på uppdrag blir det svårare, känner jag nu. Dvs, jag tror att musikteori bl.a. är bra om man ska skriva 'kommersiellt", och framför allt om man inte får välja känslan själv. Tror att musikteori skulle hjälpa mig utforska nya känslor inom musiken, som jag känner att jag nu behöver. (Dvs, det skulle nu hjälpa mig att tänka utanför lådan - min egen låda). Dock är jag skiträdd att jag förlorar känslan för musiken om jag öppnar musikteoriboken. Så än har jag inte gjort det. 🙂 Något som jag har dock haft mycket nytta av är piano- & trumlektioner vid tidig ålder. Tror framför allt att trumspelandet har hjälpt mig mycket vid musikskapande.
Guitar Nilsson Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 (redigerat) Beethoven och Mozart var ganska skickliga trots att de förstod sig på noter. De satte sig vid ett bord och skrev ned stämma för stämma till en hel symfoniorkester. Och det var ju inga korta och enkla "låtar". Och då behövde de inte ha varken gitarr eller piano i närheten. Utan noter hade det knappast funnits klassisk musik. Beethoven skrev väl en del på slutet fast han var absolut stendöv. Jag tyckte rubriken med "bara för statusbögar" var lite så där... Ett sätt att förlöjliga de som använder noter? Redigerat 19 november 2010 av Guitar Nilsson 1
debatt Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Beethoven och Mozart var ganska skickliga trots att de förstod sig på noter. 😆😆😄😄😆 Trevlig helg, Nilsson! 1
Claes Holmerup Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Beethoven och Mozart var ganska skickliga trots att de förstod sig på noter. De satte sig vid ett bord och skrev ned stämma för stämma till en hel symfoniorkester. Och det var ju inga korta och enkla "låtar". Och då behövde de inte ha varken gitarr eller piano i närheten. Utan noter hade det knappast funnits klassisk musik. Beethoven skrev väl en del på slutet fast han var absolut stendöv. Jag tyckte rubriken med "bara för statusbögar" var lite så där... Ett sätt att förlöjliga de som använder noter? Ja - men du känner väl Valle och hans beryktade fredagstrådar vid det här laget...? Så provocerande som möjligt, så att diskussionen blir som ett infekterat sår och varar länge... 😉 Jag kan läsa noter, men inte spela direkt från dem - utan om jag får noter till någon låt, så klinkar jag mig fram tills jag har lärt mig det på gehör - och sedan spelar jag. Känner inte heller något behov av att lära mig noter bättre, utan om jag skulle behöva visa någon egen låt för andra, så visar jag med toner istället för papper. En bild säger mer än tusen ord, säger man ju. Jag tycker nog att det kan stämma ganska bra på musik också, där notbladet är "orden"... Noterna kan ju tolkas på olika sätt - och om det kan tolkas olika, så är det inte någon vidare bra beskrivning av hur det SKA vara. Visar jag genom att spela så blir det en exakt beskrivning av hur det ska vara (åtminstone om jag spelar upp en färdig mix... 😉).
Dingbats Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 😆 Jag har nog inte hört din musik (vad jag vet). Den är säkert grym. Jag vill inte starta nån beef här, tyckte bara att dessa av dina två inlägg var ganska roliga tillsammans. Din beskrivning av ditt projekt låter helt ärligt ganska extremt tråkig. 😉 Man lyssnar ju inte på musik teoretiskt... utan (iaf de ALLRA flesta av oss) lyssnar efter sånt som låter bra, och skiter i om det är lätt eller krångligt att förklara varför det låter bra. Å andra sidan låter musiken kanske (säkert) i verkligheten jättespännande och innovativ. Svårt att veta. Det är bara det att det i din beskrivning låter som en matematisk uträkning snarare än musik. Här är ett utdrag: Your browser does not support the HTML5 audio tag Det behöver absolut inte bli tråkigt för att man använder teorin som verktyg. Som jag sa, jag sitter inte och tänker "dominantens dominantkontraparallell" och sånt när jag skriver, men koncepten sitter i ryggmärgen, så jag vet vilka ackordbyten som låter hur.
Dingbats Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Har en musikteorikille med i bandet. Ibland är det svårt att få han att svänga och förklara vad svänget är. Jag försöker få han att dansa för att förstå men det går inte heller. Vi har snackat en del om det och det känns bannemig som det finns en typ av musik som inte går att notera, för det handlar så mycket om att anpassa sig till minimal tajming, som att ligga pytte före eller efter taktslag och att det kanske är något som händer i stunden eller att musiken sitter i kroppen, inte i huvet. Det är den musikaliska motsvarigheten till folk som tror att man måste prata som en bok bara för att man har lärt sig skriva. Man måste veta vad som är användbart till vad och när. 1
Waltzberger (oregistrerad) Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 min uppfattning är att man antingen spelar med huvudet eller med hjärtat. jag har alltid haft problem att spela med skolade musiker, då dessa har fastnat i en massa onödig analys (folk tenderar att tro att det går att räkna ut den perfekta ackordsekvensen). Men, men... det är ju bara två sidor av samma mynt egentligen. Det som räknas i slutändan är ju hur det låter och om folk gillar det eller inte... kunde inte sagt de bättre själv!
debatt Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Här är ett utdrag: Your browser does not support the HTML5 audio tag Det behöver absolut inte bli tråkigt för att man använder teorin som verktyg. Som jag sa, jag sitter inte och tänker "dominantens dominantkontraparallell" och sånt när jag skriver, men koncepten sitter i ryggmärgen, så jag vet vilka ackordbyten som låter hur. Du är lite inne på då att man kan räkna ut vad som låter bra? Kan du räkna ut om de har räknat rätt när du hör en låt då? Är folk som köper musik du inte gillar dåliga på matematik?
ACody Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Har en musikteorikille med i bandet. Ibland är det svårt att få han att svänga och förklara vad svänget är. Man skulle kunna tro att en "teorikille" förstod vad sväng är för något. Mina teoristudier har varit väldigt givande för mig. Dock ser jag mig själv inte som någon som kan så mycket mer än "grunderna". Ibland spelar man med de som stannar och analyserar plötsliga saker. Sedan när man spelar med andra, som tycker att man själv är likadan. De sist nämnda grabbarna säger "spela E, A, G, B, C, A och F#".. och när man frågar "ska alla vara dur-ackord?" så får man nedstötande blickar. Men hur fan ska jag veta vad som ska vara dur och vad moll med sådana instruktioner!? Spelar ganska flitigt med ett par killar där trummisen inte förstår något om musikteori (trots musikstudier i 2 år). Han har i princip världens sämsta gehör, kan absolut inte repetera en rytm jag visar upp.... Men spelar han ensam, så kan man tro att han är hur grym som helst. Denna kille skulle jag aldrig kalla för grym eller bra. Basisten vet vad shuffle är, men kan absolut inte höra vad som är shuffle och vare sig spela det heller. Samt påstår han att "teori-kunnandet förstör för kreativiteten".. till mitt försvar har han aldrig skrivit en hel låt. Vad betyder det? Jag tror att vissa bara har det, och andra inte. Och om man kan musikteori, så borde det ju bara vara till ens hjälp? 1
Dingbats Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Du är lite inne på då att man kan räkna ut vad som låter bra? Kan du räkna ut om de har räknat rätt när du hör en låt då? Är folk som köper musik du inte gillar dåliga på matematik? Nej, nej, respektive nej. Jättemycket kan låta bra. Men eftersom jag kan en hel del musikteori så vet jag vilka alternativ som finns i vilken given situation, och hur de låter. De alternativ jag inte direkt i huvet kan tänka hur de låter kan jag relatera till andra ackordvändningar och få någon uppfattning om så. Det blir en djupare förståelse av vad man håller på med, vilket om inte annat är kul i sig bara det. 1
Kokanin Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Här är ett utdrag: Your browser does not support the HTML5 audio tag Det behöver absolut inte bli tråkigt för att man använder teorin som verktyg. Som jag sa, jag sitter inte och tänker "dominantens dominantkontraparallell" och sånt när jag skriver, men koncepten sitter i ryggmärgen, så jag vet vilka ackordbyten som låter hur. Det där var otroligt bra, och med känsla! Dock kände min oteoretiska ryggrad att du i slutet skulle gått tillbaka till ackorden/känslan du startade med. Då hade jag köpt skivan! 😄
Dingbats Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 (redigerat) Det där var otroligt bra, och med känsla! Dock kände min oteoretiska ryggrad att du i slutet skulle gått tillbaka till ackorden/känslan du startade med. Då hade jag köpt skivan! 😄 Off topic, men tack! Fast jag spelade för fort. Det där var varken början eller slutet av låten, så i sitt sammanhang blir det mer logiskt (hoppas jag). Redigerat 19 november 2010 av Dingbats 1
Kokanin Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Jag tror den bästa kombinationen är att ha läst musikteori, men att man då måste kunna hålla den teoretiska biten långt inom sig. Ja, att det sitter i ryggmärgen men att det inte påverkar känslan. Det är som t.ex. sångare och sånglektioner. Lyssnar du på sångpedagoger sjunger de ofta inte intressant/med känsla. De bästa sångare jag har spelat med har varit skolade. Men de har varit så kreativa som personer att de inte låtit tekniken ta över. Den har bara tillfört något. Lite så känner jag med musikteori. Att den verkligen kan tillföra något, till den som redan är väldigt kreativ. 1
Valle Postat 19 november 2010 Trådstartare Postat 19 november 2010 Jag tyckte rubriken med "bara för statusbögar" var lite så där... Som "statusbög" själv, så tyckte jag det var ganska fyndigt... 1
ONSatan Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Alla fortsatte dock spela — utom saxofonisten. Efter en si sådär en halv minut tändes ljuset igen, och saxofonisten tog vid dit de andra hunnit. Det säger kanske ett och annat? Att "sluta spela" dansbandsmusik är sunt. Att bara våga sluta spela då det är mörkt tyder på feghet... 1
Dingbats Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Jag tror den bästa kombinationen är att ha läst musikteori, men att man då måste kunna hålla den teoretiska biten långt inom sig. Ja, att det sitter i ryggmärgen men att det inte påverkar känslan. Det är som t.ex. sångare och sånglektioner. Lyssnar du på sångpedagoger sjunger de ofta inte intressant/med känsla. De bästa sångare jag har spelat med har varit skolade. Men de har varit så kreativa som personer att de inte låtit tekniken ta över. Den har bara tillfört något. Lite så känner jag med musikteori. Att den verkligen kan tillföra något, till den som redan är väldigt kreativ. Exakt så. Suger man innan teorin kommer man suga efter också, men teorin kan förfina det som redan finns där om det finns där. Inspelat på mobilen? U47:a till en Amek-preamp genom Neve-bordet som jag köpte via kontakter av Quincy Jones. Jag vet inte, det kan vara AD/DA-omvandlaren som spökar. 1
Guitar Nilsson Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Att "sluta spela" dansbandsmusik är sunt. Att bara våga sluta spela då det är mörkt tyder på feghet... Saxofonisten kanske blev så mörkrädd att han sket på sig och måste smita iväg och kasta bort kalsingarna? Jimi Hendrix och Carlos Santana är andra lirare jag läst inte vet vad ett enda ackord heter. BB King är ännu värre, han kan inte ens spela ett enda vanligt ackord, han spelar antingen solo eller sjunger. Tjock och go är han. Notfritt: 1
trombonisten Postat 19 november 2010 Postat 19 november 2010 Ett litet citat: Teori är när inget fungerar men man vet exakt varför. Praktik är det fungerar men man inte kan förklara varför. I mitt liv är teori och praktik kombinerat, inget fungerar och jag har ingen aning om varför. Skämt åt sido. Teori utan praktik är värdelöst om det skall bli nåt. Bara praktik inom musikens värld finns det gott om exempel på, punken var ett exempel. Inom vissa "grenar" av musiken handlar (handlade ? ) det nästan bara om teorin, en gren var det som ibland kallas för tolvton. Inom andra är teorin extremt begränsad, punk kan vara ett exempel men även mycket rock som går på en skala och tre ackord. // Gunnar 1
Recommended Posts
Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera
Du behöver vara medlem för att delta i communityn
Bli medlem (kostnadsfritt)
Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!
Bli medlem nu (kostnadsfritt)Logga in
Har du redan en inloggning?
Logga in nuLogga in här.