Jump to content
Annons

Recommended Posts

Postat

Fick en tanke när jag svarade på ett inlägg i en granntråd.

Hur relevanta är musikteoretiska kunskaper för ens skrivande/spelande?

Är en teoretiskt kunnig musiker "bättre" än en som inte kan ett skit?

I min pappas dansband för tre miljoner år sedan fanns en saxofonist/klarinettist som var jävligt duktig. På ett gig hände något och scenljuset slocknade, det blev bäckmörkt på scen. Alla fortsatte dock spela — utom saxofonisten. Efter en si sådär en halv minut tändes ljuset igen, och saxofonisten tog vid dit de andra hunnit.

Saxofonisten var "beroende" av sina noter. Utan dem kunde han helt enkelt inte spela. Men när han väl spelade var han den häftigaste saxofonisten jag hade hört.

Det säger kanske ett och annat?

Annons
Postat
Hur relevanta är musikteoretiska kunskaper för ens skrivande/spelande?

Det måste väl ändå var och en kunna svara bäst på själv? Jag vet själv att mina teoretiska kunskaper har varit till stor hjälp för mig, som inspirationskälla framför allt.

Hur relevanta de är i någon annans musikskapande kan inte jag svara på. Och det känns inte som någonting någon annan än de själva behöver ta ställning till.

Postat

min uppfattning är att man antingen spelar med huvudet eller med hjärtat.

jag har alltid haft problem att spela med skolade musiker, då dessa har

fastnat i en massa onödig analys (folk tenderar att tro att det går att

räkna ut den perfekta ackordsekvensen). Men, men... det är ju bara

två sidor av samma mynt egentligen. Det som räknas i slutändan är ju hur

det låter och om folk gillar det eller inte...

  • Gilla 1
Postat

min uppfattning är att man antingen spelar med huvudet eller med hjärtat.

Men om man håller det som finns i huvudet varmast om hjärtat då?

  • Gilla 1
Postat
ur relevanta är musikteoretiska kunskaper för ens skrivande/spelande?

Inte alls , Angus Young ( AD/DC )kan namnen på tre ackord och det har ju gått rätt bra för honom.

Enda fördelen jag ser med att kunna musikteori är att du kan kommunicera med andra musiker lättare ,

och där det är absolut livsviktigt är om man sysslar med klassisk musik.

Men för den egna kreativiteten och låtskrivande så kan det i bland vara bra att inte kunna teorin då man

helt enkelt skiter i reglerna och gör som man känner för.

Personligen kan jag teori så jag klarar mig men inte alls på en nivå som skulle kallas bra.

Är en teoretiskt kunnig musiker "bättre" än en som inte kan ett skit?

Jag tror det beror på musikern , vissa kan teori men har ändo förmågan att " Jamma " och improvisera

medan andra kan inte få fram ett skit om man inte har det på noter eller spelar åt dom vad dom ska göra.

Har haft några inspelningar med diverse klassiskt skolade musiker som inte kan improvisera fram ett jota utan

jag har fått plocka upp gitarren och komma på vad dom ska spela , Trots att jag inte vet vilka begränsningar en Cello tex har.

Postat

Saxofonisten var "beroende" av sina noter. Utan dem kunde han helt enkelt inte spela. Men när han väl spelade var han den häftigaste saxofonisten jag hade hört.

Det säger kanske ett och annat?

Det säger iofs bara att han var plågsamt beroende av sina noter. Inte om han var mer eller mindre skolad än övriga aktuella den kvällen. Eller?

  • Gilla 1
Postat

haha 😄

Frågan är allvarligt menad. Jag tycker att bland det mest inspirerande är att teoretiskt tänka ut vilket ackord som skulle kunna passa efter ett G7 och samtidigt bli en snygg spegling till Fmaj7 Cm som var tidigare i låten, vad som händer om man höjer den tonen och sen byter till det ackordet, som är parallellen till kvinten till mollackordet som tonen som den är ledton till bildar, och såna saker. Utan mina teorikunskaper skulle det vara omöjligt.

  • Gilla 1
Postat

Frågan är allvarligt menad. Jag tycker att bland det mest inspirerande är att teoretiskt tänka ut vilket ackord som skulle kunna passa efter ett G7 och samtidigt bli en snygg spegling till Fmaj7 Cm som var tidigare i låten, vad som händer om man höjer den tonen och sen byter till det ackordet, som är parallellen till kvinten till mollackordet som tonen som den är ledton till bildar, och såna saker. Utan mina teorikunskaper skulle det vara omöjligt.

😄 vi gör ju exakt samma sak. bara det att jag inte har nån jävla aning om vad saker och ting heter.

Vi sladdar bägge omkring på greppbrädan tills vi hittar hem, skillnaden är väl att du har en gps då.

Man kan ju köra bil utan att veta vad minsta lilla del heter. man kan nog tillochmed vinna ett VM

eller två.

Postat

😄 vi gör ju exakt samma sak. bara det att jag inte har nån jävla aning om vad saker och ting heter.

Vi sladdar bägge omkring på greppbrädan tills vi hittar hem, skillnaden är väl att du har en gps då.

Inte alls. Okej, på gitarr är jag förmodligen lika borta som du, men jag jobbar mest på piano, där det är väldigt tydligt hur tonerna ligger.

Om jag inte visste vad kvintfall är, det grundläggande i en TSD-ackordföljd, vad som skiljer en harmonisk mollskala från en melodisk och alla såna saker, då skulle jag inte kunna medvetet leka med dem. Jag kanske skulle råka skriva samma saker av en slump ibland, men det är inte samma sak.

  • Gilla 1
Postat

Fick en tanke när jag svarade på ett inlägg i en granntråd.

Hur relevanta är musikteoretiska kunskaper för ens skrivande/spelande?

Är en teoretiskt kunnig musiker "bättre" än en som inte kan ett skit?

I min pappas dansband för tre miljoner år sedan fanns en saxofonist/klarinettist som var jävligt duktig. På ett gig hände något och scenljuset slocknade, det blev bäckmörkt på scen. Alla fortsatte dock spela — utom saxofonisten. Efter en si sådär en halv minut tändes ljuset igen, och saxofonisten tog vid dit de andra hunnit.

Saxofonisten var "beroende" av sina noter. Utan dem kunde han helt enkelt inte spela. Men när han väl spelade var han den häftigaste saxofonisten jag hade hört.

Det säger kanske ett och annat?

Det kankse var han som fixade ljuset?!

Saxofonister i storband är ju oftast tvungna att hålla sig till diverse arr grejer. Deras noter är ju lite olika osv så det kanske bara handlade om att inte komma in mitt i versen utan vänta in en nästa que för att sedan fortsätta.

Att vara teoretiskt duktig på harmonilära kan vara väldigt bra så länge man har känslan med i bilden. Kan man ingenting kan det också bli hur bra/dåligt som helst. Jag anser att man absolut ska kunna grunderna i harmonilära oavsett om man lär sig från böcker eller bara genom att spela och lära sig låtar. För faktum är att låter det bra så gör det det utav en anledning. Antingen så säger man jo men det står här i boken att dominanten leder till grundtonen. Eller så säger man att dominanten leder till grundtonen för att det låter bra. Poängen: Det kan vara bra att veta att det heter dominanten och vilken funktion den har i lysnarens öra =)

Så jag måste nog säga att grundläggande musikteori är absolut ett måste. Att vara expert på harmonilära kan faktiskt till och med en begränsning =)

Allt hänger egentligen på känslan för det man gör. Saker som helt avviker från de harmonier som är vanligast i sin stil kan låta hur bra som helst i en annan stil. =)

  • Gilla 1
Postat

Jag vet själv att mina teoretiska kunskaper har varit till stor hjälp för mig, som inspirationskälla framför allt.

Det har varit till stor hjälp för mig med, för mitt eget skrivande/spelande. Men när/om man umgås med musiker som har högre (eller för all del, lägre) kunskaper än en själv, så blir det teoretiska snacket ibland en riktigt jävla tung plåga.

Har haft några inspelningar med diverse klassiskt skolade musiker som inte kan improvisera fram ett jota utan

jag har fått plocka upp gitarren och komma på vad dom ska spela

Det säger iofs bara att han var plågsamt beroende av sina noter. Inte om han var mer eller mindre skolad än övriga aktuella den kvällen. Eller?

Och här blir det lite intressant tycker jag. På något sätt verkar det som att ju vassare teoretiker, desto stinkigare improvisatör.

Postat

Och här blir det lite intressant tycker jag. På något sätt verkar det som att ju vassare teoretiker, desto stinkigare improvisatör.

Förutsatt att det stämmer, vilket det inte alls måste göra, är det negativt då? Blir man en bättre musiker av att kunna improvisera? I vissa genrer/arbetssätt/musiksmaker/osv är improvisation helt irrelevant.

  • Gilla 1
Postat

Inte alls. Okej, på gitarr är jag förmodligen lika borta som du, men jag jobbar mest på piano, där det är väldigt tydligt hur tonerna ligger.

Om jag inte visste vad kvintfall är, det grundläggande i en TSD-ackordföljd, vad som skiljer en harmonisk mollskala från en melodisk och alla såna saker, då skulle jag inte kunna medvetet leka med dem. Jag kanske skulle råka skriva samma saker av en slump ibland, men det är inte samma sak.

det är ju helt meningslöst att börja jiddra om rätt och fel i en sån här diskussion.

Jag menar bara att vi kan komma fram till exakt samma slutprodukt även om vi använder olika metoder.

jag litar på mitt gehör, och du litar på dina kunskaper, inget fel i det.

Postat

Den lilla musikteori som jag lärde mig i grundskolan och i musikskolan, som jag gick på efter skoltid, har nog varken hjälpt eller hämmat mig.

Jag har alltid spelat på gehör och inte brytt mig om någon teori, utan bara spelat vad som låter bra - men förmodligen stämmer det ändå ganska bra överens med vad som "ska" låta bra... 😉

Jag kan tänka mig att teorikunskaper kan göra att man lättare kan komma vidare om man kör fast någonstans i en låt - men annars är det ju bara att prova sig fram tills det låter bra...

Postat

Förutsatt att det stämmer, vilket det inte alls måste göra, är det negativt då? Blir man en bättre musiker av att kunna improvisera? I vissa genrer/arbetssätt/musiksmaker/osv är improvisation helt irrelevant.

Good point!

Jag anser att musiker som har förmågan att improvisera är något attraktivare alternativ att vända sig till om man behöver deras prestationer.

Tänk: När vi som nybörjare, innan vi lär oss käcka normer och teorier, hankar oss fram på grundläggande ackord/skalor så improviserar vi ju faktiskt ganska vilt. Det är först när "vi" blir så jävla proppade med kunskap om "hur man gör" som vi inte längre vet hur man gör.

Postat

Att han inte kunde spela när det var becksvart betyder nödvändigtvis inte att han var helt beroende av sina noter enbart. Det kan ha att göra med att han helt enkelt inte såg sitt instrument.

För egen del var jag främst på att sätta ihop vapen i det militära, men när de släckte så man skulle sätta ihop dem i mörkret så var jag plötsligt sämst av alla. Likadant när jag ska spela Playstation. Jag kan inte spela utan att se knapparna. En del mår bäst i mörkret.

Samma sak med att skriva maskin eller på datorns tangentbord. Hade en lärare i ett ämne som hette kontorsteknik i gymnasiet och hon sa att

bara de som inte behövde se tangenterna var de som kunde lära sig skriva allra snabbast. Vi hade därför en skiva i plåt ovanför tangentena

under lektionerna när vi skulle lära oss maskinskrivning snabbt. Jag var inte alls bra på det. Sedan vid slutprovet fick vi välja om vi skulle ha kvar skivan eller inte. Jag tog bort den och skrev snabbast av alla helt plötsligt - högsta betyg, sekreterarnivå. Jag är tvungen att SE vad jag ska utföra.

Samma sak kan ha gällt för saxofonisten.

  • Gilla 1
Postat

Att han inte kunde spela när det var becksvart betyder nödvändigtvis inte att han var helt beroende av sina noter enbart. Det kan ha att göra med att han helt enkelt inte såg sitt instrument.

Ah, du menar att han annars stirrade ner på sitt instrument när han spelade?

Vänta...

Nope.

Postat
det är ju helt meningslöst att börja jiddra om rätt och fel i en sån här diskussion.

Ja... är det någon som har gjort det?

Jag menar bara att vi kan komma fram till exakt samma slutprodukt även om vi använder olika metoder.

jag litar på mitt gehör, och du litar på dina kunskaper, inget fel i det.

Absolut inget fel i det, och det vill jag verkligen inte ge intryck av att tycka. Men jag är säker på att jag inte hade kunnat komma fram till samma slutprodukt med rent gehör och "a, det här låter bra". Klart att det är fysiskt möjligt, men inte i praktiken. Jag skriver nu på ett tio minuter långt stycke som bygger till 90% på experiment grundade på musikteoretiska idéer. "Ja just det, här landar jag på Fm, och F är dominanten till Bb, så om jag kör Bbm här, som blir ett Bb7...". Det skulle väldigt mycket till för att alla såna vändningar som ryms under de tio minuterna skulle bli likadana av en ren gehörsslump. Det är en sorts musik som jag aldrig hade kunnat skriva utan att veta vad ett G#mMaj9 är eller om jag inte känt till kvintcirkeln.

  • Gilla 1
Postat

Ah, du menar att han annars stirrade ner på sitt instrument när han spelade?

Vänta...

Nope.

ja, då var han väl en dålig musiker isåfall. dansband har ju en tendens att turnera typ 400 dagar om året,

så han borde ha lärt sig låtarna. eller så var han en lat fan helt utan ambition helt enkelt. Man kan

faktiskt spela hur grymt som helst, men ändå vara en dålig musiker. T.ex. youtube är ju fyllt av mirakel-

gitarrister som kör om Malmsteen och co i första bästa chican, men som aldrig nånsin skulle kunna spela

med andra musiker...

sjukt mycket bilreferenser idag från mig. undrar vad det kan bero på? att jag bor bredvid MatDax parkering?

Postat

Ja... är det någon som har gjort det?

Absolut inget fel i det, och det vill jag verkligen inte ge intryck av att tycka. Men jag är säker på att jag inte hade kunnat komma fram till samma slutprodukt med rent gehör och "a, det här låter bra". Klart att det är fysiskt möjligt, men inte i praktiken. Jag skriver nu på ett tio minuter långt stycke som bygger till 90% på experiment grundade på musikteoretiska idéer. "Ja just det, här landar jag på Fm, och F är dominanten till Bb, så om jag kör Bbm här, som blir ett Bb7...". Det skulle väldigt mycket till för att alla såna vändningar som ryms under de tio minuterna skulle bli likadana av en ren gehörsslump. Det är en sorts musik som jag aldrig hade kunnat skriva utan att veta vad ett G#mMaj9 är eller om jag inte känt till kvintcirkeln.

jaha, då fattar jag vad du babblar om. klart som fan man inte kan skriva en bok om man inte kan stava. 😛

Postat

jaha, då fattar jag vad du babblar om. klart som fan man inte kan skriva en bok om man inte kan stava. 😛

Ja, och om jag förstår dig rätt menar du då att den musik du gör inte är "böcker"? Och att det alltså inte går att skriva vad som helst på bara gehör?

Postat

Ah, du menar att han annars stirrade ner på sitt instrument när han spelade?

Vänta...

Nope.

Vetskapen om att han KAN se instrumentet räcker väldigt långt.

Dessutom, han var ju grym när han såg instrumentet.

  • Gilla 1
Postat

Det har inte ett dugg med det att göra. Läst mitt inlägg. Hela.

jo, jag såg att du var grym på att skriva snabbt om du har lampan tänd.

också såg jag i ett annat inlägg att saxofonisten ifråga inte tittade på

sitt instrument under tiden han spelade på det, och att det därför inte

borde vara orsaken...

😄

Postat

Ja, och om jag förstår dig rätt menar du då att den musik du gör inte är "böcker"? Och att det alltså inte går att skriva vad som helst på bara gehör?

eeeh. du håller på med ett musikstycke som är grundat på musikteorins regelverk. klart att jag, som inte har en aning om vad ett GmM&£9 är, inte kan skriva

ihop nåt likadant under dom förutsättningarna.

Postat

eeeh. du håller på med ett musikstycke som är grundat på musikteorins regelverk. klart att jag, som inte har en aning om vad ett GmM&£9 är, inte kan skriva

ihop nåt likadant under dom förutsättningarna.

Nej precis.

Antyder du att jag gör tråkig musik, eller är det bara jag som läser in det i dina inlägg?

Postat

jo, jag såg att du var grym på att skriva snabbt om du har lampan tänd.

också såg jag i ett annat inlägg att saxofonisten ifråga inte tittade på

sitt instrument under tiden han spelade på det, och att det därför inte

borde vara orsaken...

😄

Men du missade inlägget precis före detta inlägg jag nu svarar på.

🥰

Postat

"Ja just det, här landar jag på Fm, och F är dominanten till Bb, så om jag kör Bbm här, som blir ett Bb7..."

Det var lite sådant snack jag tänkte på när jag skapade underrubriken till tråden.

Jag svängde mig själv med sådant skitsnack förr, bara för att till slut förstå att det nästa bara var jag som kunde sådant och mina (band)kollegor ville inget annat än att skjuta mig när jag började "briljera".

Det värsta var nog när det gick så långt att likar skulle överträffa varandra med den fiffigaste funktionsfrasen, "tonikaparallellens subdominants tonika" etc...

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa ny...

Viktig information om kakor (cookies)

Vi har placerat några kakor på din enhet för att du ska bättre ska kunna använda den här sajten. Läs vår kakpolicy och om hur du kan ändra inställningar. Annars utgår vi från att du är bekväm med att fortsätta.