Tänker ni genre när ni skriver musik

[Germer]

När jag skriver låtar tänker jag inte nämnvärt på vilken "stil" jag arbetar i. Det gör också att mina låtar blir ganska olika.

Det gör att en eventuell skiva skulle bli ganska spretig genremässigt.

Hur gör du? Tänker du, "nu ska jag skriva änna rocklåt"? Eller blir det bara en viss stil för att det är den genren du lyssnar på annars också?

Lite funderingar...

[drloop (oregistrerad)]

Det som händer, händer.... kan man säga...

Om jag gör musik för mig själv.

Annars beror det på uppdraget så att säga.

Redigerat 17 november 2010 av drloop

[hegobald]

Kan inte säga det bättre än drloop! 🙂

Sen om du ska göra en skiva så kan du ju samla ihop alla låtarna i efterhand i olika genre så det passar just den skivan..

Det som händer, händer.... kan man säga...

Om jag gör musik för mig själv.

Annars beror det på uppdraget så att säga.

[Frekvensspektrumanalysator]

jag måste erkänna att jag har en väldans massa NEJ när jag skriver låtar.

det finns så att säga ganska många gränser som absolut inte får passeras.

men det är såna självklara saker som att inte använda dur t.ex. eller att

göra poppiga ackordbyten.

EDIT: när jag skriver till mina band alltså. hemma flippar jag gärna ur,

däremot har jag aldrig fått nåt ordentligt gjort här heller.

Redigerat 17 november 2010 av Frekvensspektrumanalysator

[Dingbats]

Jag brukar absolut ha en idé om ljudbild och vilka andra artister/låtar/skivor som det ska låta som. Och det är väl i princip samma sak som genre. Att skriva helt förutsättningslöst är rätt tråkigt och blir rätt förutsägbar musik i slutändan, är min erfarenhet.

[Paradox]

Man vill ju nog vara lite nyskapande, men oftast blir det väl naturligt att man hamnar inom ramarna för sin egen genre så att säga. Sen när det gäller att skriva text så beror det på vad musiken har för känsla antar jag.

[Gäst]

Jag har inga regler eller några normer jag føljer. Det blir vad det blir. Det går inte att skriva en bra låt på bestællning.

Redigerat 17 november 2010 av Gäst

[slejnard]

Temafestivalerna på forumet brukar vara spännande utmaningar för min del. Sen att rock, blues och KISS sitter djupt rotad i ryggmärgen gör inte låtarna sämre. Ibland låter det skit men ibland kommer vissa pärlor fram 😄. Nöta, göra fel, göra om och göra rätt är bästa sätt att utvecklas som låtskrivare tycker jag.

[pikzel]

Jag gör bara elektronisk musik, men ja, jag brukar bestämma vilken genre jag ska göra.

Eller snarare, jag har en känsla för vad jag vill göra, kanske tech house, dubstep eller trance. Deras tillvägagångssätt skiljer ju sig väsentligt. Men sen när jag lekt lite så kanske jag upptäcker en melodi, en slinga eller något, som passar bättre i en annan typ av musik. Då byter jag.

Om man inte tänker aktivt genre, så tror jag man gör det undermedvetet. Du sätter dig ju inte med el-guran inkopplad i monsterstärkare och effektpedaler och tänker "nä, det här kan lika gärna bli jazz. eller hiphop."

[Germer]

Jag gör bara elektronisk musik, men ja, jag brukar bestämma vilken genre jag ska göra.

Eller snarare, jag har en känsla för vad jag vill göra, kanske tech house, dubstep eller trance. Deras tillvägagångssätt skiljer ju sig väsentligt. Men sen när jag lekt lite så kanske jag upptäcker en melodi, en slinga eller något, som passar bättre i en annan typ av musik. Då byter jag.

Om man inte tänker aktivt genre, så tror jag man gör det undermedvetet. Du sätter dig ju inte med el-guran inkopplad i monsterstärkare och effektpedaler och tänker "nä, det här kan lika gärna bli jazz. eller hiphop."

Nej, det klart att man har någon slags känsla av åt vilket håll det drar mot..

Men ibland när jag har gjort och spelat in en låt, kan jag undra om den inte hade passat bättre i en annan stil. Men det är inte så ofta. Så jag är glad. Ändå.

[Johnny Boi]

Jag tror man styrs av instrumentet där första idén kommer, men det är nog också möjligt att - i ett tidigt stadie - översätta grundidén till ett annat instrument. Sedan tror jag att man kan försöka känna in "energin" i idén, och placera den i en genre som passar. Har du kommit på en syntslinga så kan du känna efter om den har energin för att vara en tung house-dänga eller en vacker lounge/ambient-pryl. Sitter du med elguran och kommer på ett riff är det ju lätt att bara trycka på och av distpedalen för att få en fingervisning om energin i slingan och om den ska bli en pop-låt eller ösigaste rock. Å andra sidan finns det ju otaliga covers som visar att en låtidé kan låta bra i flera olika genrer, så det är svårt det här! 🙂

Vissa idéer hänger ju tätt ihop med ljudet man skapat dem med. När jag satt och letade pads till en pianoballad i förra veckan så kom jag till en asfräck pad som inte alls passade balladen, men den lät så cool att jag stannade upp ett tag och spelade lite, och efter en halv minut hade jag ett riff. Hände en gång till kort därefter med en annan pad. De riffen kom ju till tack vare att det lät som det lät när jag spelade, så där har man direkt minskat ner antalet möjliga genrer. Sitter man däremot med gitarr eller piano så upplever jag det som att man är "friare" när man kommer på en idé, man kan översätta det till fler instrument och genrer än exemplet med pad:en.

[Frekvensspektrumanalysator]

var det inte Keith Richard som sa att en låt är riktigt bra först när den är lika bra oavsett musikstil man än framför den i..?

EDIT: Som umbrella

Redigerat 17 november 2010 av Frekvensspektrumanalysator

[debatt]

Att skriva helt förutsättningslöst är rätt tråkigt och blir rätt förutsägbar musik i slutändan, är min erfarenhet.

Tvärtom, annars var det rätt.

Försöker man efterlikna någon så låter det så, väldigt förutsägbart och tråkigt.

Gör man något helt eget från grunden, då kan det bli vilket fantastiskt resultat som helst.

🥰

[debatt]

var det inte Keith Richard som sa att en låt är riktigt bra först när den är lika bra oavsett musikstil man än framför den i..?

EDIT: Som umbrella

Rätt ok tanke.

Jag brukar tycka att om låten inte fungerar att framföra på piano, så är det inget för mig.

[Dingbats]

Men ibland när jag har gjort och spelat in en låt, kan jag undra om den inte hade passat bättre i en annan stil.

Då kan man göra den i den stilen också.

Tvärtom, annars var det rätt.

Försöker man efterlikna någon så låter det så, väldigt förutsägbart och tråkigt.

Gör man något helt eget från grunden, då kan det bli vilket fantastiskt resultat som helst.

🥰

Ja, men då tänker du ju genre? Du ifrågasätter det givna? Att inte tänka genre är att göra samma slags låtar som man alltid gör annars.

[kpinnen]

Det händer att jag bestämmer mig för att härma något band jag gillar, men oftast så kan jag inte hålla mig till planen iallafall och då blir det något eget med hörbara influenser.

[lussegubben77]

Jag brukar försöka INTE tänka genre (eller något annat över huvud taget) när jag skriver musik.. Blir lätt att jag fastnar och tycker att något "inte passar".

Genre och sånt kommer ju i efterhand, även om nästan allt jag gör kan sorteras in under någon form av popmusik.

Men rent generellt brukar jag gå på min första instinkt.. Skriver jag något som låter som en hårdrockslåt á la 80-tal så kan väl det vara skoj, liksom. Även om jag kanske aldrig vill att någon annan ska höra den.

[debatt]

Ja, men då tänker du ju genre? Du ifrågasätter det givna? Att inte tänka genre är att göra samma slags låtar som man alltid gör annars.

Det enda som kan vara givet är ju om jag försöker eftersträva att låta som någon annan!

Jag gör definitivt inte "ett slags låtar". Så skiter jag i att gå in och ska låta som en

viss grupp eller artist eller en viss genre, så är det förutsättningen för ett öppet

kreativt sinne där vadsomhelst kan hända.

Det är klart att saken är en annan om allt man gör låter likadant...

[Valle]

Intressant ämne!

Jag kan/vill skriv vad jag får lust att skriva.

Men oftast blir det ju att jag har en faktisk anledning att skriva en låt, ett uppdrag, mer eller mindre. De som säger att "nä fan, jag sätter mig ner och skriver vad som faller mig in... och så får det bli vad det blir", de har väldigt mycket tid över i sina liv. Väldigt mycket tid.

Vilken "stil" jag för varje enskilt tillfälle (uppdrag) skriver i har sällan någon betydelse eller begränsningar. Det är bara att låta den konstnärliga delen av en själv att få utlopp för dess frustrationer, så löser det sig. Ett tips är att "medvetet" skriva i en stil även om resultatet är avsett för en annan stil, och så "anpassar" man.

Men visst, man måste ha vissa grundläggande kunskaper i/för de stilar man vill åstadkomma med sina verk.

[DrivKraft]

Nix!

Det blir vad det blir.

[hellfog]

Jag blir inspirerad av ljuden och det kan bli vilken genre som helst utav det, inget jag planerar i förväg.

Gillar att göra det oplanerat och improviserat.

[Drake]

jag måste erkänna att jag har en väldans massa NEJ när jag skriver låtar.

det finns så att säga ganska många gränser som absolut inte får passeras.

men det är såna självklara saker som att inte använda dur t.ex. eller att

göra poppiga ackordbyten.

EDIT: när jag skriver till mina band alltså. hemma flippar jag gärna ur,

däremot har jag aldrig fått nåt ordentligt gjort här heller.

Que? Du har inte ett enda durackord med i dina låtar?

[Masselito]

Jag brukar göra det jag tycker om eller uttrycker mina känslor som jag har, sen har jag ofta ingen som helst aning om vilken genre det väl blev ens när jag är färdig med en låt 🙂 Det händer även att det blir crossovers (har jag hört av lyssnare) 🙂

[Claes Holmerup]

Jag har inga speciella tankar, utan jag låter det bli vad som känns rätt för stunden. De flesta låtar kan ju ändå modifieras till andra genre, så jag tycker det skulle kännas ganska meningslöst att tänka på genre medan man skapar...

Det blir ju alltid något som jag gillar i alla fall - och om det inte blir det så skrotar jag numera idén snabbt och skoningslöst, snarare än att pilla vidare och försöka få hyfs på hopplösa fall...

[Vallhagen]

Jag tänker alltid genre men oftast så blir slutresultatet nåt annat, åtminstone delvis. Det är rätt kul. Kan oxå tolkas som "vill men kan inte".

tjong

[Dogbuerner]

Jag tänker alltid genre men oftast så blir slutresultatet nåt annat, åtminstone delvis. Det är rätt kul. Kan oxå tolkas som "vill men kan inte".

tjong

Intressant, jag försöker i princip varje gång pillra ihop någon "trallpunkig" dänga men det slutar med att det blir en akustisk visa av det hela. wtf?

Att göra tvärt om funkar inte heller. Det är kört hur man än vrider och vänder på det hela.

[Germer]

Kul ändå att det verkar som att många gör olika!

Som jag har uppfattat det så finns det tre läger:

1. De som har genre-tänket redan från start. Ofta pga att man har ett band eller får vissa uppdrag.

2. De som låter kreativiteten "flöda". Det blir vad det blir.

3. De som försöker skriva inom en viss genre, men misslyckas.

[Valle]

2. De som låter kreativiteten "flöda". Det blir vad det blir.

Dessa avundas jag!

[Dingbats]

Dessa avundas jag!

Det gör faktiskt inte jag. Jag tycker att att sätta sig ner och börja skriva helt utan att ha någon aning om åt vilket håll man är på väg är väldigt oinspirerande och ointressant. Det ska till en ofantlig massa erfarenhet inom alla tänkbara genrer för att ett förutsättningslöst skrivande inte bara ska halka in i den musikstil man sysslar med mest eller tycker är lättast att arbeta inom.

Det som är kul med musik, eller med skapande av alla sorter egentligen, är att ge sig själv ett uppdrag eller ha en idé om en stil på det man ska skriva, så man tvingar sig själv att hitta på något nytt. Gör jag inte det så blir det samma ackordvändor om och om igen.

[Valle]

Det gör faktiskt inte jag.

Du missade poängen/ironin med två meter... Jag är på din sida.

(Jag hänvisar i övrigt till mitt första inlägg längre upp i tråden.)