Hur går man från en medioker gitarrist till en bra gitarrist?

[Elephanttea]

Herregud. Det är helt ofattbart att du verkligen påstår dessa saker.

Har du någon lista där alla "världens bästa" solos/gitarrister finns listade? Jag undrar verkligen var du får allt detta ifrån.

Förstår du verkligen inte att smaken är som baken? Alla tycker olika. Vissa tycker till och med att Kirk Hammett är "bäst i världen", lite lustigt är det men vad kan man göra.

Och om dina "bästa" gitarrister gör bra musik eller inte, är upp till var och en.

Du skriver att "nejnej, det där inte inte alls coolt eller snyggt" och "nejnej, det här som jag säger är väldigt coolt och riktigt riktigt snyggt". Försök och förstå att dessa är ENDAST dina åsikter. Eller vad är det som säger att något är bra, finns det några regler över vad man får gilla? Har jag missat nåt så viktigt?

Smaken är som baken... och ändå inte. Kolla, allt jag säger är; vill du bli bättre, eller en av de bästa, plugga in de bästa. så enkelt är det. Vill du bli brå kock, gå några år hos de bästa kockarna. Vill du lära dig att spela metal/rock, plugga med Joe Satriani, eller planka och lyssna på bra musiker. Ingen jazzmusiker missar att planka Miles/Coltrane och säger "smaken är som baken, det går lika bra att planka vem-som-helst". Ingen klassisk pianist som tillhör eliten missar att plugga Bach. Smaken är som baken, men viss musik är bättre skriven. Hur du än vrider och vänder så finns det faktum, och det är ju BRA. Hammet pluggat Hendrix, det har Clapton också gjort, de flesta metalgitarrister pluggar Hammet, blues gitarrister pluggar B.B. King. Varför håller de på så där, tror du? Om smaken är som baken, då borde alla plugga precis vad som helst... och ändå åstadkomma samma resulutat?

Du kan säkert lära dig massor av killen i YouTube klippet. Men du lär dig mer av att ägna den tiden åt att lyssna på Randy Rhoads, i den stilen. Eller Petrucci, eller Hammet, eller Jimmy Page. Tyvärr har man inte alla timmar i världen att öva på, alla har inte det, och därför är det väldigt noga att du väljer VAD du ska öva på.

Om gitarr inte är ditt levebröd, om du bara spelar för att ha kul och så vidare, ja, då kan du spela vad som helst. Det kommer också att gå hur som helst.

Googla "best guitarists in the world", eller "best guitar solos". Ta de 5 - 10 som är i topp. Lär dig de. Lyssna på hur de fraserar, hur de låter, hur de tänker, sånt. Lär dig av de bästa. Sikta mot stjärnorna.

[Elephanttea]

Och med det menar du att Slash och Hendrix för skräp? Det finns ju en anledning till att båda 2 räknas in bland de 10 bästa gitarristerna någonsin i 99% av alla omröstningar... Ingen, förutom möjligtvis Gary Moore har spelat gitarr med mer hjärta och själ än honom. Det är det allting handlar om. ALLA kan lära sig att spela världens svåraste jazz-skalor upp och ner hur snabbt som helst. Det handlar bara om hur mycket man tränar teknik. Men att få fram känsla och melodi i sitt spelande kräver något mer. Slash är en tekniskt rätt kass gitarrist, samma gäller med Hendrix. David Gilmour har ju typ världens långsammaste fingrar men hur otroligt stor har inte han blivit? Det är exakt samma som att sjunga. Man kan öva på att ta världens högsta ton, men blir folk tagna av det du gör? Det är en annan sak.

Jag håller med dig. Slash är nog inte så tekniskt kass som du tror, dock. Det finns en figur i Sweet Child... som inte alla klarar att spela som han gör. Den är dessutom riktigt, riktigt snyggt, och det är sant att det är för hans snygga fraser man lyssna på honom, inte för hans teknik.

[Elephanttea]

Vad jag suttit och tragglat den förbaskade låten i mina dagar...

Ja, men den är värd att jobba med, inte sant? Riktigt snyggt är det. Synd att han inte gjort så mycket annat som är lika bra. Den låten är rolig att spela, absolut.

[ACody]

Smaken är som baken... och ändå inte. Kolla, allt jag säger är; vill du bli bättre, eller en av de bästa, plugga in de bästa. så enkelt är det. Vill du bli brå kock, gå några år hos de bästa kockarna. Vill du lära dig att spela metal/rock, plugga med Joe Satriani, eller planka och lyssna på bra musiker. Ingen jazzmusiker missar att planka Miles/Coltrane och säger "smaken är som baken, det går lika bra att planka vem-som-helst". Ingen klassisk pianist som tillhör eliten missar att plugga Bach. Smaken är som baken, men viss musik är bättre skriven. Hur du än vrider och vänder så finns det faktum, och det är ju BRA. Hammet pluggat Hendrix, det har Clapton också gjort, de flesta metalgitarrister pluggar Hammet, blues gitarrister pluggar B.B. King. Varför håller de på så där, tror du? Om smaken är som baken, då borde alla plugga precis vad som helst... och ändå åstadkomma samma resulutat?

Varför vill man åstadkomma samma resultat som alla andra?

[Elephanttea]

Varför vill man åstadkomma samma resultat som alla andra?

För att lära dig. Du vinner kunskap och erfarenhet genom att KUNNA spela som Hendrix/Hammet. Sen kan du ta den kunskapen och göra vad du vill med den, hitta din egen röst, din egen musik. Metallica låter inte som Hendrix, eller hur? Hammet spelar inte som Hendrix (förutom vissa drag, som t.ex. "Hero of the Day"...). Men han HAR pluggat in Hendrix låtar, man hör det, ser det i solon som solon till "Enter...", dessutom så säger han det själv.

Desto mer kunskap, desto rikar din vokabulär blir, ju mer du att har att välja ifrån när du skriver dina riff/solos/låtar. Kunskap är makt, och ger dig frihet, frihet att välja. Därför vinner du på att KUNNA spela som, säg, Clapton. Du kommer att kunna använda den erfarenhet och göra din egen grej. Du lär dig genom att härma andra, och sen uppfinner du ditt eget språk.

[ACody]

För att lära dig. Du vinner kunskap och erfarenhet genom att KUNNA spela som Hendrix/Hammet. Sen kan du ta den kunskapen och göra vad du vill med den, hitta din egen röst, din egen musik. Metallica låter inte som Hendrix, eller hur? Hammet spelar inte som Hendrix (förutom vissa drag, som t.ex. "Hero of the Day"...). Men han HAR pluggat in Hendrix låtar, man hör det, ser det i solon som solon till "Enter...", dessutom så säger han det själv.

Desto mer kunskap, desto rikar din vokabulär blir, ju mer du att har att välja ifrån när du skriver dina riff/solos/låtar. Kunskap är makt, och ger dig frihet, frihet att välja. Därför vinner du på att KUNNA spela som, säg, Clapton. Du kommer att kunna använda den erfarenhet och göra din egen grej. Du lär dig genom att härma andra, och sen uppfinner du ditt eget språk.

I ditt första inlägg skrev du att trådstartarens låtexempel var skräp och att han inte skulle lyssna på skräp, utan "de bästa".

Vad är det som gör att det är okej att studera Clapton och Hendrix, men inte gitarristen som trådstartaren själv ville? På vilket sätt är gitarristen skräp i det här fallet? Antagligen har han också lyssnat på Hendrix, May och gänget för 30 år sedan. Vad är skillnaden?

[Elephanttea]

I ditt första inlägg skrev du att trådstartarens låtexempel var skräp och att han inte skulle lyssna på skräp, utan "de bästa".

Vad är det som gör att det är okej att studera Clapton och Hendrix, men inte gitarristen som trådstartaren själv ville? På vilket sätt är gitarristen skräp i det här fallet? Antagligen har han också lyssnat på Hendrix, May och gänget för 30 år sedan. Vad är skillnaden?

Eftersom det här är musik, musiker, och inte, säg, matte, är det omöjligt att ge exakta svar här. Varför är Hendrix bättre än trådstartarens gitarrist? Varför är Clapton bättre? Och vem bestämmer det?

Hmm. En gång läste jag något som liknar ett svar: "Vill du spela som Slash, kolla upp vilka som är hans influenser". Jag påstår att man vinner på att lära sig att spela som Slash och hans influenser, för att "samla kunskap/erfarenhet/vokabulär" med vilken du kommer att bli en bättre musiker.

Det enda flummiga svar jag kan ge är: Hendrix har skrivit bättre låtar. Randy Rhoads har skrivit bättre solon. May solar väldigt snyggt, snyggare än många andra. VARFÖR? tja... känsla för melodier, gester, tonbildning... MEN EXAKT HUR...? Mmm... Förmodligen brist på sammanhang och koherens, i den solon. Den låter som flera stycken coola fraser som inte hänger ihop. Som en samling halvcoola/coola licks som har har lärts och SATT ihop, snarare än som ett samtal/tal som håller ihop från början till slut. En och en så fungerar fraserna. Hela solon... ja, det finns ingen "det", ingen "det här har inte jag hört förut", ingen "det där var extremt oväntat", ingen fras som inte är en sån där fras som man kan hämta ur "Rockskolan vol 3.", liksom. Den stycker inte ut. Den säger inget nytt, inget extra, och framförallt så hänger den inte ihop.

Varför är Hammet stor? Han skrev "One" och "Enter Sandman", med tillhörande solon. Slashs solo i "Sweet Child..." är som en liten symfoni med coola riff och snygga oväntade fraser SOM ÄNDÅ TILLTALAR istället för att BARA vara smarta... "Symphony of Destruction", när han slänger in en riktigt cool KUOMI lick mitt i solon, som bara lyfter solon... Ja... MUSIK. Solon måste vara mer musik, inte en samling riffar/licks. Det är det närmaste av ett svar som jag kan ge dig. Den är inte så precis eller exakt. Men närmare än så kommer inte jag.

[ACody]

Eftersom det här är musik, musiker, och inte, säg, matte, är det omöjligt att ge exakta svar här. Varför är Hendrix bättre än trådstartarens gitarrist? Varför är Clapton bättre? Och vem bestämmer det?

Hmm. En gång läste jag något som liknar ett svar: "Vill du spela som Slash, kolla upp vilka som är hans influenser". Jag påstår att man vinner på att lära sig att spela som Slash och hans influenser, för att "samla kunskap/erfarenhet/vokabulär" med vilken du kommer att bli en bättre musiker.

Det enda flummiga svar jag kan ge är: Hendrix har skrivit bättre låtar. Randy Rhoads har skrivit bättre solon. May solar väldigt snyggt, snyggare än många andra. VARFÖR? tja... känsla för melodier, gester, tonbildning... MEN EXAKT HUR...? Mmm... Förmodligen brist på sammanhang och koherens, i den solon. Den låter som flera stycken coola fraser som inte hänger ihop. Som en samling halvcoola/coola licks som har har lärts och SATT ihop, snarare än som ett samtal/tal som håller ihop från början till slut. En och en så fungerar fraserna. Hela solon... ja, det finns ingen "det", ingen "det här har inte jag hört förut", ingen "det där var extremt oväntat", ingen fras som inte är en sån där fras som man kan hämta ur "Rockskolan vol 3.", liksom. Den stycker inte ut. Den säger inget nytt, inget extra, och framförallt så hänger den inte ihop.

Varför är Hammet stor? Han skrev "One" och "Enter Sandman", med tillhörande solon. Slashs solo i "Sweet Child..." är som en liten symfoni med coola riff och snygga oväntade fraser SOM ÄNDÅ TILLTALAR istället för att BARA vara smarta... "Symphony of Destruction", när han slänger in en riktigt cool KUOMI lick mitt i solon, som bara lyfter solon... Ja... MUSIK. Solon måste vara mer musik, inte en samling riffar/licks. Det är det närmaste av ett svar som jag kan ge dig. Den är inte så precis eller exakt. Men närmare än så kommer inte jag.

Jag vet precis vad du är ute efter. Har själv också upptäckt jädrans många nya och gamla namn under mina år.

Men det är helt fel att säga "den där gitarristen är skräp pga mina åsikter blabla". Det är det jag menar med smaken är som baken.

Nja, man kan nog inte säga att det är Kirk Hammett som gjort solot på Enter Sandman. Black albumet som spelades in så att Hammett la kring 30-50 (nu minns jag inte rätt siffror) improviserade tagningar per solo/låt. Därefter satt Lars Ulrich och Bob Rock och klippte ut deras favorit delar och "gjorde" solot. När detta var klart, kom Hammett in och lärde sig det klippta solot och spelade in på nytt.

Anledningen till varför de här stora killarna är "bäst", är att de varit på rätt plats rätt tid. De är kända. Men det finns ingen anledning till att säga att någon är bättre än någon annan, när det som sagt gäller allas olika smak.

[AnthonyS]

Ja, men den är värd att jobba med, inte sant? Riktigt snyggt är det. Synd att han inte gjort så mycket annat som är lika bra. Den låten är rolig att spela, absolut.

Ja den gav mig verkligen mycket tillbaka. Jag fick ut många bra teknikövningar bara från introsolot. Och mitt pentatoniska spel tog ett stort steg framåt.

[Elephanttea]

Ja den gav mig verkligen mycket tillbaka. Jag fick ut många bra teknikövningar bara från introsolot. Och mitt pentatoniska spel tog ett stort steg framåt.

Samma här. Fruktansvärd smart skrivet, absolut inte "en till snabb pentariff". Den innehåller toner som inte hör till pentaskalan, men som passar ändå in så musikaliskt och coolt, inte "jag ska flasha med min kunskap om teori", utan man bara njuter av musiken... jag rekommenderar alla att lära sig den här låten, det finns mycket att hämta från den.

[Elephanttea]

Jag vet precis vad du är ute efter. Har själv också upptäckt jädrans många nya och gamla namn under mina år.

Men det är helt fel att säga "den där gitarristen är skräp pga mina åsikter blabla". Det är det jag menar med smaken är som baken.

Nja, man kan nog inte säga att det är Kirk Hammett som gjort solot på Enter Sandman. Black albumet som spelades in så att Hammett la kring 30-50 (nu minns jag inte rätt siffror) improviserade tagningar per solo/låt. Därefter satt Lars Ulrich och Bob Rock och klippte ut deras favorit delar och "gjorde" solot. När detta var klart, kom Hammett in och lärde sig det klippta solot och spelade in på nytt.

Anledningen till varför de här stora killarna är "bäst", är att de varit på rätt plats rätt tid. De är kända. Men det finns ingen anledning till att säga att någon är bättre än någon annan, när det som sagt gäller allas olika smak.

Ah, det visste jag inte, om solon. Det ska jag kolla upp...

Nej, jag tror inte att det är stora för att de är kända. Däremot är de kända för att de är stora, och de är stora för att de skrivit bra, smarta låtar.

[pxm]

För att återvända till ämnet för min del:

Dubba solos du spelar in. Försök först fixa en tagning som är tight som tusan, därefter spela in samma igen. Oftast ingen lätt match.

Visste du att Harry Cody dubbat solot i Heartbreak Boulevard? Helt otroligt!

Skulle även vara kul att höra dig spela. Några inspelningar på nätet?

Låter som ett mycket gott råd !!!!

[JJRockford]

Alltså, Elephanttea, no offense, men maken till snurriga inlägg har jag inte läst på länge.

För det första, det finns _inga_som_helst_ belägg för att man skulle bli en bättre gitarrist bara för att man lägger en massa tid på att planka tidigare kända gitarrister. Framför allt inte genom att göra detta med en massa kvasi-teorier på något universitet om varför vissa gitarrister skulle vara bättre än andra. (Personligen tror jag att de flesta av de riktigt stora inte skulle blivit vad det blivit om dom blivit för hårt skolade, men det är som sagt bara en personlig teori som man aldrig kommer att kunna reda ut).

Känslan och värdet i något som spelas finns _endast_, och jag menar verkligen endast, hos den som lyssnar. Om någon tycker att Johnny Ramone är världens bästa gitarrist, så finns det inga musik-professorer i världen som kan övertyga eller bevisa för denna någon att Erik Clapton är bättre bara för att han har ett "bättre" (vad nu bättre kan tänkas betyda i det här fallet) vibrato. Till exempel.

Om vi tar svenska sångare, vem är bäst av Håkan Hellström och Tommy Körberg? Ptja, det beror garanterat helt och hållet på vem du frågar. Det enda man kan veta säkert är att ingen av dem skulle kunna framföra samma låt likadant som den andre.

[JJRockford]

Till trådstartaren, missade ett mycket viktigt tips. Spela in dig själv och lyssna. Då kommer du höra massa saker som du säkert kan förbättra, men som du missat när du väl sitter och spelar.

Och spela musik du tycker känns kul. Då blir man mer inspirerad till att spela, vilket göra att man utvecklas snabbare. Se det inte heller som något krav att spela varje dag. Få inte panik om du inte hinner spela jämt. Känner du för att låta gitarren stå en dag eller två eller en vecka, gör det. Kroppen behöver vila. Det är precis som med all annan träning, när man tränar bryter man ner kroppen, när man vilar bygger man upp den.

[Elephanttea]

Alltså, Elephanttea, no offense, men maken till snurriga inlägg har jag inte läst på länge.

För det första, det finns _inga_som_helst_ belägg för att man skulle bli en bättre gitarrist bara för att man lägger en massa tid på att planka tidigare kända gitarrister. Framför allt inte genom att göra detta med en massa kvasi-teorier på något universitet om varför vissa gitarrister skulle vara bättre än andra. (Personligen tror jag att de flesta av de riktigt stora inte skulle blivit vad det blivit om dom blivit för hårt skolade, men det är som sagt bara en personlig teori som man aldrig kommer att kunna reda ut).

Känslan och värdet i något som spelas finns _endast_, och jag menar verkligen endast, hos den som lyssnar. Om någon tycker att Johnny Ramone är världens bästa gitarrist, så finns det inga musik-professorer i världen som kan övertyga eller bevisa för denna någon att Erik Clapton är bättre bara för att han har ett "bättre" (vad nu bättre kan tänkas betyda i det här fallet) vibrato. Till exempel.

Om vi tar svenska sångare, vem är bäst av Håkan Hellström och Tommy Körberg? Ptja, det beror garanterat helt och hållet på vem du frågar. Det enda man kan veta säkert är att ingen av dem skulle kunna framföra samma låt likadant som den andre.

DEt är musiker och musik vi pratar om, inte matte. så nej, det finns inga belägg för att man skulle bli en bättre gitarrist för att man lägger ner en massa tid på att planka tidigare kända gitarrister. Inte vad jag vet. Men musik är ett språk, eller hur? ett sätt att kommunicera. Där är vi eniga. Hur lär man sig ett språk? Om du inte imiterar andra musiker (jag tycker att man ska imitera musiker, i första hand, och gitarrister i andra), hur ska man då lära sig något inom, säg, blues, eller metal? Om du inte plankar andras låtar, lyssnar på hur de är tillverkade, hur går kunskapen in?

Jag vet inte om det finns något universitet som påstår att en gitarrist skulle vara bättre än någon annan, eller så. Jag har aldrig sagt det. Däremot så finns det musiker som vi är eniga är värda att studera, oavsett om vi (eller de) är skolade eller inte. Som sagt: Hammet pluggade Hendrix. Du kan inte bortse från det. Hendrix toppar listan över världens bästa gitarrister, du kan inte bortse från det heller. Betyder det att det "bevisat" att han är bäst? Nope, det här är inte matte. Betyder det att finns en konsesus om att han är bäst? Ja, det ser ut som det, det ser ut om att vi är alla eniga om att han är, åtminstonte, riktigt, riktigt bra. Min slutsats är enkelt: om frågan var hur blir man riktig bra på gitarr, så måste svaret vara: plugga Hendrix, eftersom han anses vara en av de bästa. Plugga in alla de som anses vara de bästa. Om vi nu snackar rock, alltså, vilket vi gör. Har jag bevisat att Hammet/Hendrix och gänget är "bäst"? nej. Går det att bevisa? jag tror att man kan se på listor, prata med folk, lyssna själv, göra sin egen bedömning. Men du kan inte förneka det nuvarande konsensus, eller värdet i att plugga Clapton och B.B. King. Hur du än vrider och vänder på det, det finns saker, mycket, att lära sig hos de. Så låt oss göra det, den kunskapen finns där, den är bara att ta.

[kardo]

DEt är musiker och musik vi pratar om, inte matte. så nej, det finns inga belägg för att man skulle bli en bättre gitarrist för att man lägger ner en massa tid på att planka tidigare kända gitarrister.

Hur ska man då kunna lära sig bli duktig om man inte plankar andra ?

Redigerat 5 december 2010 av kardo

[JJRockford]

Men musik är ett språk, eller hur?

Här gör du nog din första logiska tankemiss. Musik är inte ETT språk, utan oändligt många språk. Och man kan aldrig i förväg veta om sättet man kommunicerar på kommer att uppskattas av den man försöker kommunicera med.

Om du inte imiterar andra musiker (jag tycker att man ska imitera musiker, i första hand, och gitarrister i andra), hur ska man då lära sig något inom, säg, blues, eller metal? Om du inte plankar andras låtar, lyssnar på hur de är tillverkade, hur går kunskapen in?

Det beror sig såklart på vad man har för mål med sitt musicerande. Ska man bli en väl-anlitat studio och/eller turne-musiker, så är det säkert bra att försöka lära sig imitera så många olika kända genres och artister som möjligt. Vill man skapa egen musik så ska man spela det man känner för och inte bry sig om ifall någon har gjort det innan eller vad det är för genre.

Jag vet inte om det finns något universitet som påstår att en gitarrist skulle vara bättre än någon annan, eller så. Jag har aldrig sagt det.

Ändå håller du på att tjatar om ett fåtal gitarrister som ändå på något sätt anses viktigare att studera än andra?

Däremot så finns det musiker som vi är eniga är värda att studera

Nej, det är vi nog inte eniga om.

Som sagt: Hammet pluggade Hendrix. Du kan inte bortse från det.

Han hade även Joe Satriani som lärare, och har turnerat och spelat i över 25 år med ett av världens största hårdrocksband. Ändå kan man gå till vilken fritidsgård som helst och hitta 14-åringar som spelar bättre på alla sätt och viss, och framför allt inte så surt som den gode Kirk 🙂 En av världens absolut mest obegripliga gitarr-idoler om du frågar mig. Men om folk får ut något av att lyssna på honom är ju det bra för dom.

Hendrix toppar listan över världens bästa gitarrister, du kan inte bortse från det heller. Betyder det att det "bevisat" att han är bäst? Nope, det här är inte matte. Betyder det att finns en konsesus om att han är bäst? Ja, det ser ut som det, det ser ut om att vi är alla eniga om att han är, åtminstonte, riktigt, riktigt bra.

Hur definierar du "bäst" i det här fallet?

Min slutsats är enkelt: om frågan var hur blir man riktig bra på gitarr, så måste svaret vara: plugga Hendrix, eftersom han anses vara en av de bästa.

Om man själv tycker att han spelar som en kratta, och har siktet inställt på att bli nästa Lagwagon, så tycker jag inte alls att det är en speciellt bra ide.

Plugga in alla de som anses vara de bästa. Om vi nu snackar rock, alltså, vilket vi gör. Har jag bevisat att Hammet/Hendrix och gänget är "bäst"? nej. Går det att bevisa? jag tror att man kan se på listor, prata med folk, lyssna själv, göra sin egen bedömning. Men du kan inte förneka det nuvarande konsensus, eller värdet i att plugga Clapton och B.B. King. Hur du än vrider och vänder på det, det finns saker, mycket, att lära sig hos de. Så låt oss göra det, den kunskapen finns där, den är bara att ta.

Det kan jag absolut förneka. Till och med Ritchie Blackmore har sagt "Eric Clapton can't play guitar". Han borde ju ändå veta vad han talar om, eller hur? 🙂

[Elephanttea]

Hur ska man då kunna lära sig bli duktig om man inte plankar andra ?

Det är precis det som är mitt poäng, läs gärna hela inlägget. Jag tycker att man SKA planka andra, framförallt de största och bästa musikerna.

[Elephanttea]

Här gör du nog din första logiska tankemiss. Musik är inte ETT språk, utan oändligt många språk. Och man kan aldrig i förväg veta om sättet man kommunicerar på kommer att uppskattas av den man försöker kommunicera med.

Det beror sig såklart på vad man har för mål med sitt musicerande. Ska man bli en väl-anlitat studio och/eller turne-musiker, så är det säkert bra att försöka lära sig imitera så många olika kända genres och artister som möjligt. Vill man skapa egen musik så ska man spela det man känner för och inte bry sig om ifall någon har gjort det innan eller vad det är för genre.

Ändå håller du på att tjatar om ett fåtal gitarrister som ändå på något sätt anses viktigare att studera än andra?

Nej, det är vi nog inte eniga om.

Han hade även Joe Satriani som lärare, och har turnerat och spelat i över 25 år med ett av världens största hårdrocksband. Ändå kan man gå till vilken fritidsgård som helst och hitta 14-åringar som spelar bättre på alla sätt och viss, och framför allt inte så surt som den gode Kirk 🙂 En av världens absolut mest obegripliga gitarr-idoler om du frågar mig. Men om folk får ut något av att lyssna på honom är ju det bra för dom.

Hur definierar du "bäst" i det här fallet?

Om man själv tycker att han spelar som en kratta, och har siktet inställt på att bli nästa Lagwagon, så tycker jag inte alls att det är en speciellt bra ide.

Det kan jag absolut förneka. Till och med Ritchie Blackmore har sagt "Eric Clapton can't play guitar". Han borde ju ändå veta vad han talar om, eller hur? 🙂

Ja, jag menade att musik är SPRÅK, överhuvudtadet, inte ett språk.

För att skapa egen musik behöver du beståndsdelar, idéer, riff, teknik... språk, att tala med. Du behöver inte uppfinna hjulet, du har nytta av den musiken som finns redan, och därifrån skapa något nytt. Eller avfärda allt det och skapa något nytt. Men du kommer att ha fler möjligheter desto MER du kan, inte MINDRE. Killen i frågan vill ju bli en bra gitarrist. Då behöver du så mycket KUNSKAP du kan skaffa dig, inte bara att "spela det man känner för och inte bry sig om ifall någon har gjort det innan eller vad det är för genre". Det är själviskt, oansvarigt, ineffektivt och arrogant att tänka så. "Skit i Metallica, Hendrix eller Clapton, jag ska fan skapa något helt nytt... få se... mmm... hur gör man nu då...". Det är inte smart. Du kommer att skapa något nytt (många påstår att Metallica "skapade" thrash metal, jag är inte så säkert på det, men den åsikten finns ute) genom och tack vare att plugga något gammalt. Det har alla uppfinnare, oavsett område, gjort: de ägnar årtionden åt att plugga fysik, matte, kemi, assistera andra uppfinnare... man lär sig genom att härma, genom att planka.

Jag känner 14 åringar som kan spela One och Enter. Jag känner ingen SOM KAN SKRIVA One eller Enter. Om du gör det, ge honom en skivkontrakt eller liknande. Det är inte samma sak, att kunna Pythagoras sats som att komma på idéen.

Ja, om du tycker att Hendrix spelar som en kratta, att Clapton inte kan spela... då tycker du det. Du har mängder av gitarrister, jag skulle våga påstå de flesta, emot dig. Men mer än så kan jag inte göra, till syvende och sist så är det ditt liv och din musik, och om man inte vill lyssna på andra eller lära sig vad som finns ute ska man låsa in sig och försöka skapa något nytt i något rum nånstans och plugga Lagwagon och lycka till med det, och jag är inte ironisk nu, är Lagwagon din förebild, då är det honom du ska plugga. Det är i alla fall bra, det betyder att du har valt en förebild, att det finns ett mål. Det är bättre än "inte bry sig om ifall någon har gjort det innan...". Du bryr dig om vad Lagwagon har gjort, du vill komma dit. Det är bra.

[JJRockford]

Men du kommer att ha fler möjligheter desto MER du kan, inte MINDRE.

Nu är du ute och snurrar och du kan inte ha några som helst belägg för det påståendet. Tror du att Benny Andersson blivit en bättre kompositör om han lärt sig noter?

Killen i frågan vill ju bli en bra gitarrist. Då behöver du så mycket KUNSKAP du kan skaffa dig,

Definiera gärna kunskap i det är fallet.

inte bara att "spela det man känner för och inte bry sig om ifall någon har gjort det innan eller vad det är för genre". Det är själviskt, oansvarigt, ineffektivt och arrogant att tänka så.

Står ganska häpen inför detta påstående. Varför skulle det vara alla dessa negativa adjektiv värre att tänka själv än att kopiera andra?

"Skit i Metallica, Hendrix eller Clapton, jag ska fan skapa något helt nytt... få se... mmm... hur gör man nu då...". Det är inte smart.

Om man vill skapa något nytt så är det nog inte så smart att snöa in för mycket på hur saker och ting gjordes tidigare. Beatles framgångar låg knappast i att dom gjorde som man alltid hade gjort... 🙂

Du kommer att skapa något nytt (många påstår att Metallica "skapade" thrash metal, jag är inte så säkert på det, men den åsikten finns ute) genom och tack vare att plugga något gammalt. Det har alla uppfinnare, oavsett område, gjort: de ägnar årtionden åt att plugga fysik, matte, kemi, assistera andra uppfinnare... man lär sig genom att härma, genom att planka.

Jag känner 14 åringar som kan spela One och Enter. Jag känner ingen SOM KAN SKRIVA One eller Enter. Om du gör det, ge honom en skivkontrakt eller liknande. Det är inte samma sak, att kunna Pythagoras sats som att komma på idéen.

Det finns väl massor av låtskrivare som spelar gitarr. Per Gessle t ex, han har snickrat ihop "aningen" fler hit-låtar än Kirk Hammett, men är kanske ändå inte en gitarrist man behöver specialstudera... 😉

Ja, om du tycker att Hendrix spelar som en kratta, att Clapton inte kan spela... då tycker du det.

Nu blandar du (i fallet med Clapton) ihop mig med Ritchie Blackmore. Det är visserligen smickrande, men det är ändå lite osnyggt att lägga orden i munnen på någon. Vad gäller Hendrix så skrev jag ordagrant: "Om man själv tycker att han spelar som en kratta, och har siktet inställt på att bli nästa Lagwagon, så tycker jag inte alls att det är en speciellt bra ide." Det var alltså ett hypotetiskt exempel. Själv har jag inget emot Hendrix.

Du har mängder av gitarrister, jag skulle våga påstå de flesta, emot dig.

Jag förstår inte folk som är så ängsliga för vad andra tycker. Men det kanske hänger ihop med viljan att kopiera hellre än att skapa något eget?

Men mer än så kan jag inte göra, till syvende och sist så är det ditt liv och din musik, och om man inte vill lyssna på andra eller lära sig vad som finns ute ska man låsa in sig och försöka skapa något nytt i något rum nånstans och plugga Lagwagon och lycka till med det,

Jag har verkligen inte sagt att man inte ska lyssna på andra. Det enda jag invände mot är dina något enkelspåriga resonemang om vad som är bra musik/gitarrspel.

och jag är inte ironisk nu, är Lagwagon din förebild, då är det honom du ska plugga. Det är i alla fall bra, det betyder att du har valt en förebild, att det finns ett mål. Det är bättre än "inte bry sig om ifall någon har gjort det innan...". Du bryr dig om vad Lagwagon har gjort, du vill komma dit. Det är bra.

När jag stöter på begrepp jag inte känner till brukar jag kolla upp dem innan jag går i svaromål. Google är en jättebra sida att utgå ifrån. Lagwagon är ett band. Och man kan väl säga som så att om man vill spela sådan musik, är det ganska bortkastat att hårdstudera Eric Clapton och BB King.

[ACody]

Det har alla uppfinnare, oavsett område, gjort: de ägnar årtionden åt att plugga fysik, matte, kemi, assistera andra uppfinnare... man lär sig genom att härma, genom att planka.

Du skrev tidigare att musik inte är matte, så vad är meningen med att referera till det?

Musik har ingenting med vetenskapligt bevisade ämnen att göra.

[pxm]

Håller inte riktigt med-visst är musik en konstform men alla intervaller mellan tonerna(som ligger på en bestämd våglängd)är uppdelade i olika skalor.Treklanger (ackord)är uträknade oftast på I.III och V.Mattematik ligger nära tillhands i all muiskvetenskap och teori, vilket just jag personligen anser att det är viktigt att kunna basen, grunderna i.

[kardo]

Håller inte riktigt med-visst är musik en konstform men alla intervaller mellan tonerna(som ligger på en bestämd våglängd)är uppdelade i olika skalor.Treklanger (ackord)är uträknade oftast på I.III och V.Mattematik ligger nära tillhands i all muiskvetenskap och teori, vilket just jag personligen anser att det är viktigt att kunna basen, grunderna i.

Ja precis! Typ att man kan leta upp dominantens dominant för att klämma in ett ackord detta blir lite som matte tycker jag ändå, för att det är uträknat det är bara frågan vilken väg man vill ta.

Redigerat 6 december 2010 av kardo

[JJRockford]

Håller inte riktigt med-visst är musik en konstform men alla intervaller mellan tonerna(som ligger på en bestämd våglängd)är uppdelade i olika skalor.Treklanger (ackord)är uträknade oftast på I.III och V.Mattematik ligger nära tillhands i all muiskvetenskap och teori, vilket just jag personligen anser att det är viktigt att kunna basen, grunderna i.

Tyvärr går det ju inte att räkna ut vad man ska spela eller komponera för att folk ska gilla det man spelar. Där får man helt lita på sitt eget omdöme. Det är därför vissa låtskrivare blir mer framgångsrika än andra, för att dom har bra omdöme och känsla för hur musiken uppfattas. Det behöver inte betyda att dom är duktiga matematiker. Ta Max Martin t ex. Han använder samma toner och ackord som alla andra, oftast ganska enkla prylar. Skillnaden är att hans låtar sätter sig på hjärnan efter första lyssningen, medan de flesta andra som gör en refräng C-Am-F-G oftast bara låtar tråkiga.

Fast man ska aldrig säga aldrig. Det kan ju hända att han faktiskt listat ut någon slags matematisk teori, och kan räkna ut på förhand hur en hit-låt ska låta. Hade jag kommit på det hade jag garanterat inte publicerat den kunskapen.

Men såvitt känt, så är matematiken inom musiken bara av akademiskt intresse.

[ACody]

Håller inte riktigt med-visst är musik en konstform men alla intervaller mellan tonerna(som ligger på en bestämd våglängd)är uppdelade i olika skalor.Treklanger (ackord)är uträknade oftast på I.III och V.Mattematik ligger nära tillhands i all muiskvetenskap och teori, vilket just jag personligen anser att det är viktigt att kunna basen, grunderna i.

Absolut! Det jag menade var att det inte går matematiskt bevisa att "det här är en bra låt för att..." eller "han är en bra gitarrist pga att...". Eller som JJ sa att det inte finns ett recept (så vitt vi vet) på hur man skriver en låt som (matematiskt bevisat) kommer att toppa listorna.

Teorin är en annan femma. Man måste ju till exempel kunna räkna sig till ackord ibland 🙂

[kardo]

Ta Max Martin t ex. Han använder samma toner och ackord som alla andra, oftast ganska enkla prylar. Skillnaden är att hans låtar sätter sig på hjärnan efter första lyssningen, medan de flesta andra som gör en refräng C-Am-F-G oftast bara låtar tråkiga.

Men nu pratar du om melodislingan eller?

[JJRockford]

Men nu pratar du om melodislingan eller?

Nej, det är såklart helheten som räknas. Komp, ackord, melodi, produktion o s v.

[AnthonyS]

Tyvärr går det ju inte att räkna ut vad man ska spela eller komponera för att folk ska gilla det man spelar.

Det gör det väl? Varför skulle annars vissa progressioner vara mer använda än andra?

[Demonproducenten]

Det gör man inte...är man gitarrist så är man medioker och har bacillskräck, tunna armar och tidigt håravfall.

😕😆

inte så medioker kanske men har väl sett sina bästa dar ☺️

[JJRockford]

Det gör det väl? Varför skulle annars vissa progressioner vara mer använda än andra?

Nu förstår jag inte riktigt hur du menar? Det är självklart så att viss musik av någon anledning tilltalar fler eller färre under en viss tidsålder i en viss del av världen. Men försök inte påstå att det skulle gå att räkna ut på matematisk väg.