Dingbats Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 Hur kommer det sig? Man glömmer väl. "Housebroken". "Throttle" förstår jag väl, men hade aldrig kommit på att använda.
Overkill Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 Man glömmer väl. "Housebroken". "Throttle" förstår jag väl, men hade aldrig kommit på att använda. Jo, men tolkade (kanske felaktigt) det lite som om du då (rent allmänt) kunde fler ord jämfört med nu. Har känt lite själv sen gymnasiet att man tappat lite eftersom man inte använder det regelbundet på samma sätt. Speciellt i tal.
Dingbats Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 Jo, men tolkade (kanske felaktigt) det lite som om du då (rent allmänt) kunde fler ord jämfört med nu. Har känt lite själv sen gymnasiet att man tappat lite eftersom man inte använder det regelbundet på samma sätt. Speciellt i tal. Antalet vet jag inte, men jag märker vissa iaf. Ja för dig är det väl ännu större skillnad iom hela pratgrejen. Jag är fruktansvärt obekväm med att prata engelska.
Pazo Postat 2 december 2010 Trådstartare Postat 2 december 2010 Jag pratar fan mer engelska nu än innan!
Overkill Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 Jag var det men gymnasiet hjälpte sjukt mycket eftersom vi hade en del grejer på engelska. Inte för att vara sån men tycker jag har skaffat mig en rätt bra dialekt som inte låter svengelsk utan rätt amerikansk (inte jättebred då men långt från brittisk). Tänker mer på att flowet ibland är sådär men men. Höga krav kanske med.
Neosus Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 Jag pratar mindre nu än vad jag gjorde innan när jag inte pratade nånting
Overkill Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 En av de lyckligaste stunderna i mitt liv var, helt ärligt, när jag var i usa och runkade och sen helt plötsligt insåg att jag tänkte på engelska. Eller precis efter jag kommit hem till sverige och var och handlade med mamma så frågade hon vilka kakor jag gillade så pekade jag på några och sa "i like those" helt spontant utan att tänka. Det var najs.
Dingbats Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 Jag var det men gymnasiet hjälpte sjukt mycket eftersom vi hade en del grejer på engelska. Inte för att vara sån men tycker jag har skaffat mig en rätt bra dialekt som inte låter svengelsk utan rätt amerikansk (inte jättebred då men långt från brittisk). Tänker mer på att flowet ibland är sådär men men. Höga krav kanske med. Jo. Jag tycker jag har rätt bra uttal med, om jag vill kan jag prata rätt rejält amerikanskt typ, men jag tycker oftast att det känns lite töntigt och posigt att snacka så, så jag brukar slappna av lite och bryta lite lagom på svenska. Det känns som man gör sig till lite annars. Det finns ju ingen standardengelska liksom, så vad man än väljer är det som att man väljer att prata dialekt. Som om en tjeck som lärde sig svenska och aldrig hade varit här pratade göteborgska.
Dingbats Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 En av de lyckligaste stunderna i mitt liv var, helt ärligt, när jag var i usa och runkade och sen helt plötsligt insåg att jag tänkte på engelska. Eller precis efter jag kommit hem till sverige och var och handlade med mamma så frågade hon vilka kakor jag gillade så pekade jag på några och sa "i like those" helt spontant utan att tänka. Det var najs. Hur är runkningen relevant? Ännu bättre vore om du hade världens brytning när du tänker på engelska. Aj lajk dose.
Pazo Postat 2 december 2010 Trådstartare Postat 2 december 2010 En av de lyckligaste stunderna i mitt liv var, helt ärligt, när jag var i usa och runkade och sen helt plötsligt insåg att jag tänkte på engelska. Eller precis efter jag kommit hem till sverige och var och handlade med mamma så frågade hon vilka kakor jag gillade så pekade jag på några och sa "i like those" helt spontant utan att tänka. Det var najs. Tänka på engelska gör jag hela tin! Minst en gång per dag!
Overkill Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 Jo. Jag tycker jag har rätt bra uttal med, om jag vill kan jag prata rätt rejält amerikanskt typ, men jag tycker oftast att det känns lite töntigt och posigt att snacka så, så jag brukar slappna av lite och bryta lite lagom på svenska. Det känns som man gör sig till lite annars. Det finns ju ingen standardengelska liksom, så vad man än väljer är det som att man väljer att prata dialekt. Som om en tjeck som lärde sig svenska och aldrig hade varit här pratade göteborgska. Fast nja, det är ju inte så man formar varje ord så det blir amerikanskt utan jag har bara hittat ett läge i munnen där det blir så automatiskt i princip när jag pratar. Typ om jag pratar engelska längst fram i munnen där jag snackar svenska så låter det tråkigt men om jag drar ner pratet lite längre ner i halsen blir det lite mörkare (har betydligt mörkare och mumligare röst när jag pratar engelska) men också snyggare och mer engelskt.
Overkill Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 Tänka på engelska gör jag hela tin! Minst en gång per dag! Jo, jag med. Sen min USA-fixering började på allvar i typ nian har jag pressat mig själv att tänka på engelska så jag brukar ibland "slå på" det läget. Men det här var så äkta och så verkligen inte att nu ska jag tänka lite på engelska eller "oh my god" eller "nice boobs" utan var genuint och spontant och hela tiden. Sånt där man inte riktigt kommer åt om man inte omges av det.
Overkill Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 (redigerat) Hur är runkningen relevant? Ännu bättre vore om du hade världens brytning när du tänker på engelska. Aj lajk dose. Runkningen är relevant för det kom så långt inifrån (no pun intended), alltså när man runkar så kan man ju inte direkt tänka på så mycket annat så det var då jag insåg att shit mina tankar är på engelska! Liksom inte tillgjort (se min förra post) eller så överhuvudtaget utan bara äkta. Och eftersom var i the heat of the moment så kändes det bara mer äkta. och alltså jag tänkte det inte utan jag sa det till mamma och hon bara kollade på mig och sa "du är i Sverige nu, det vet du va". Redigerat 2 december 2010 av Overkill
Dingbats Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 Fast nja, det är ju inte så man formar varje ord så det blir amerikanskt utan jag har bara hittat ett läge i munnen där det blir så automatiskt i princip när jag pratar. Typ om jag pratar engelska längst fram i munnen där jag snackar svenska så låter det tråkigt men om jag drar ner pratet lite längre ner i halsen blir det lite mörkare (har betydligt mörkare och mumligare röst när jag pratar engelska) men också snyggare och mer engelskt. Du är haj på den fonetiska terminologin hör jag. 🙂 Aldrig riktigt fattat vad folk menar med "prata långt fram i munnen". Antar att du syftar på t, d, n, l, s som är längre bak på engelska än på svenska, och några främre vokaler. Det är lite konstigt egentligen att iaf jag inte kan prata engelska som en infödd utan att känna mig töntig, men typ franska går bra. Men det har väl att göra med standarderna som sagt. Jag brukar översätta saker till franska i huvet hela tiden.
Dingbats Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 och alltså jag tänkte det inte utan jag sa det till mamma och hon bara kollade på mig och sa "du är i Sverige nu, det vet du va". Var det min unge hade han fått en rak höger.
Overkill Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 Du är haj på den fonetiska terminologin hör jag. 🙂 Aldrig riktigt fattat vad folk menar med "prata långt fram i munnen". Antar att du syftar på t, d, n, l, s som är längre bak på engelska än på svenska, och några främre vokaler. Det är lite konstigt egentligen att iaf jag inte kan prata engelska som en infödd utan att känna mig töntig, men typ franska går bra. Men det har väl att göra med standarderna som sagt. Jag brukar översätta saker till franska i huvet hela tiden. 😄 Tack, tagit mig många år att komma hit till den här kunskapsnivån. Alltså det är ju precis som det låter som. Säger jag ett t-ljud i svenska så görs det mot gommen väldigt nära tänderna men i engelska görs det ljudet mycket längre bak. Flyttar bak tungan en bit i princip.
Dingbats Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 Alltså det är ju precis som det låter som. Säger jag ett t-ljud i svenska så görs det mot gommen väldigt nära tänderna men i engelska görs det ljudet mycket längre bak. Flyttar bak tungan en bit i princip. Ja precis. Fast långt värre än tand-t:n är folk som överdriver och uttalar dem typ där konsonanten i "ärta" är eller som ett ch-ljud. Äckligt.
Overkill Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 Sen om man snackar svenska och så ska man säga t.ex world trade center så brer man ju inte på med fet dialekt och korrekt (enligt amerikanska normer) betoning utan då säger jag WTC med betoning på alla orden med halvsvengelsk dialekt istället för min vanliga och med betoning på bara trade. Men då gör det liksom inte nått.
Overkill Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 Ja precis. Fast långt värre än tand-t:n är folk som överdriver och uttalar dem typ där konsonanten i "ärta" är eller som ett ch-ljud. Äckligt. Hur är tand-t:n dåliga? Eller vad missade jag. Menade inte att dom var dåliga, menade bara att jag placerar mina t:n olika beroende på språk.
Dingbats Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 Sen om man snackar svenska och så ska man säga t.ex world trade center så brer man ju inte på med fet dialekt och korrekt (enligt amerikanska normer) betoning utan då säger jag WTC med betoning på alla orden med halvsvengelsk dialekt istället för min vanliga och med betoning på bara trade. Men då gör det liksom inte nått. Ja absolut. En tjej i min klass som förmodligen har ADHD uttalar "Twitter" med sånt där amerikanskt flapp-r i mitten, på svenska.
Dingbats Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 Hur är tand-t:n dåliga? Eller vad missade jag. Menade inte att dom var dåliga, menade bara att jag placerar mina t:n olika beroende på språk. Ja alltså på engelska är ju tand-t:n fel. Men jag tycker det låter värre när folk uttalar för alldeles långt bak än för långt fram.
Overkill Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 Ja absolut. En tjej i min klass som förmodligen har ADHD uttalar "Twitter" med sånt där amerikanskt flapp-r i mitten, på svenska. Ja det är ju lite lame. På engelska skulle det ju bli mer typ (iaf för mig) "twiääärr" (igen, kung på fonetik) medan om man säger det på svenska (även om det egentligen är samma ord) så blir det ju mer tvitter.
Overkill Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 Ja alltså på engelska är ju tand-t:n fel. Men jag tycker det låter värre när folk uttalar för alldeles långt bak än för långt fram. Jo, då blir det ju väldigt sydstat över det.
Overkill Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 De fyra senaste inläggen har alla börjat med Ja eller Jo.
Dingbats Postat 2 december 2010 Postat 2 december 2010 Ja det är ju lite lame. På engelska skulle det ju bli mer typ (iaf för mig) "twiääärr" (igen, kung på fonetik) medan om man säger det på svenska (även om det egentligen är samma ord) så blir det ju mer tvitter. Ja. Jag brukar medvetet uttala överdrivet svenskt så långt det går bara för att statuera exempel.
Recommended Posts