Var går gränsen för förtal

[Valle]

Tjabba, fan!

Jag har sedan ett antal år tillbaka filat på något som så småningom var menad att uppfylla en sorts ungdomens dröm, nämligen att skriva en bokjävel. Det är egentligen inte så himla märkvärdigt i sig, drömmen om att skriva en bok alltså, de flesta som "krisat 30" får för sig den ena fåfängsfånigheten efter den andra. Men nu har det uppstått lite knivigheter:

Å ena sidan; jag upplever det som att jag har passerat "point of no return" när det gäller att fullborda mitt superverk — eller rättare sagt, min dröm. Att inte efter alla års samlade anteckningar ta steget till färdig bok skulle definitivt vara förlust på många plan — för mig (inte för att det nödvändigtvis skulle beröra någon annan). Det enda kruxet som återstår är att renskriva skiten och skapa en snygg och lockande disposition. Tryck och utgivning blir däremot inga bekymmer.

Å andra sidan; "boken" är en självbiografisk skildring av ett semiokänt Heavy Metal-bands meningslösa kamp, såväl internt som externt, för framgång under 1980-talet... Bländande unik story, inte sant? Och det finns tillräckligt mycket musik, maktkamp, slagsmål, svek, bråk — och så en gnutta sprit, droger och sex förstås — för att få ihop något läsvärt. Det tror jag nog.

Fast det blir ju lite extra känsligt när det gäller skildringar av verkliga händelser. Hur ärligt, sanningsenligt och korrekt du än återger en (verklig) händelse finns det alltid en liten risk att någon åberopar förtal. Jag har förstått att det är väldigt sällan som en författare verkligen blir fälld för förtal trots att det stäms till höger och vänster. Men det händer då och då. För ett tag sedan läste jag om en författare (vars berättelse handlade om en handikappad flicka) som blev fälld för förtal — i berättelsen var huvudpersonernas namn fingerade, men på ett ställe hade författaren "missat" och råkat avslöja en av personernas riktiga namn.

Själv har jag för avsikt att konsekvent namnge huvud- och nyckelpersoner men däremot fingera namn på personer runtomkring, som t.ex. före detta flickvänner Min story är på inga sätt särskilt smutskastande men på sina håll kanske lite för intim för den enskilde personen. Men det handlar trots allt bara om sammanhang och relevans — alla detaljer jag tar upp är på ett eller annat sätt knutna till storyns röda tråd. Någon "hämnd" eller liknande skit är jag inte alls ute efter.

När kändisar skriver sina musikbiografier så kan de namnge ganska så fritt eftersom där, så att säga, ligger ett visst allmänintresse. Men om en totalt okänd skit som jag ger ut (som i 'göra tillgängligt för allmänheten') en själbiografisk bok om ett lika okänt Heavy Metal-band... hur ser gränsdragningarna ut för förtal då?

Jag vet att det är ett tråkigt ämne så här en varm sommardag när man hellre sitter ute och hivar i sig ett flak öl. Men jag skulle gärna "höra" vad ni har att säga. Det finns kanske rent utav någon heltids-författare här på forumet?

Och förresten — göre sig icke besvär med att citera lagtexter, Wikipedia eller liknande. Jag är funtad nog att ha kollat där redan.

Skål!

[slejnard]

Coolt! Kör så det ryker, jag läser! Kan du inte bara nämna att "en del av innehållet år påhittat" så kanske det funkar. Japp man skulle haft ett flak.

[Demonproducenten]

en själbiografisk bok om ett lika okänt Heavy Metal-band... hur ser gränsdragningarna ut för förtal då?

Och förresten — göre sig icke besvär med att citera lagtexter, Wikipedia eller liknande. Jag är funtad nog att ha kollat där redan.

Skål!

tjena fan författarjävel

eftersom du redan kollat både lagtexter å vickipedja så vet du ju att även sanna uppgifter kan benämnas förtal om det anses svärta ner någon metalmusikerjävels rykte

så med tanke på att du som helt okänd författarjävel skriver om för mig helt okända musierjävlar i ett förbannat okänt metalband så är namnen helt oviktiga i sammanhanget

dom säger mig inget alls ändå fan

MEN en bra story är en bra story å välskrivt är välskrivet - så läsvärt kan jag tycka det är som läsare ändå

fingerade namn på alla inblandade ger mig som läsare lika mycket värde som dom riktiga namnen eftersom dom riktiga personerna/namnen ändå för mig är okända - dom riktiga namnen fyller ingen som helst funktion alltså

så kommer du runt din fråga också

skriv nu en bokjävel din fan - men ge fan i att nämna mig i förordet 🙂

[Martin]

+1 😄 (Jag stödjer inte svordomarna, tyckte bara det var kul med energin.)

Redigerat 9 juli 2010 av Martin

[Assar]

Bara du kallar den "roman", använder personernas rätta namn, ser till att bli omnämnd på DNs kultursida och sen hävdar rätten till din konstnärliga frihet så går du fri.

Kanske till och med blir känd på kuppen?

[Valle]

skriv nu en bokjävel din fan - men ge fan i att nämna mig i förordet 🙂

😆

Jävlar vad du svär... Något du försöker poängtera? 😉

[Valle]

så med tanke på att du som helt okänd författarjävel skriver om för mig helt okända musierjävlar i ett förbannat okänt metalband så är namnen helt oviktiga i sammanhanget

dom säger mig inget alls ändå fan

EDIT: Tog bort vad jag skrev ursprungligen — jag massuppfittade.

Förstår vad du menar.

MEN — även om du fingerar namn så kan man åka dit för förtal om det rimligen går att identifiera personerna.

Redigerat 9 juli 2010 av Valle

[Vallhagen]

MEN — även om du fingerar namn så kan man åka dit för förtal om det rimligen går att identifiera personerna.

Det beror väl på hur väl du maskerar avidentifieringen. "Rektor Ber Pertilsson (garderat med "obs fingerat namn")" är ju liksom spårbart. Eller varför inte Vengt Ballhagen.

Men vi kan göra ett test: Ta med mig, skriv nåt riktigt jävla elakt åsså stämmer jag dig. Så får vi se hur det går:) ?

Nu blir det plattan.

[Valle]

Det beror väl på hur väl du maskerar avidentifieringen. "Rektor Ber Pertilsson (garderat med "obs fingerat namn")" är ju liksom spårbart. Eller varför inte Vengt Ballhagen.

Jo, Ballhagen, du har en poäng där. Men det behöver inte bara handla om maskering av personliga egenskaper/detaljer. Det kan ju vara händelser runtomkring som på ett eller annat sätt kan leda till att personen blir identifierad.

I övrigt (ett litet förtydligande till Demonproducenten och hans beundrare, Martin): anledningen till att jag i princip känner mig manad till att inte köra med fingerade namn på huvud- och nyckelpersoner är för att dessa med stor sannolikhet kommer att förekomma på bild i boken. För visst vore det väl lite väl fånigt om jag skrev ett påhittat namn under respektives bild. Det är trots allt en berättelse om ett Heavy Metal-bands tid "i livet" (då avsaknaden av illustrationer skulle vara rena idiotin), inte en självbiografi om fenomenet Valle 😉

Nu blir det plattan.

Yes, fan!

[debatt]

Grattis kollega! Hur har du tänkt ge ut den? Förlag som nappat? Eget förlag? Egen utgivning? Blir inte det dyrt att ge ut själv i så fall?

Alla såna där små print-on-demand-ställen som dykt upp nu är ju hiskeligt dyra. Man kan inte gå med vinst i alla fall, som sådan författare. Har kollat på det och märkt att man måste ta runt hundringen för en limmad pocket för att täcka kostnaden.

Personligen anser jag att det vore bäst om man fick skriva vadsomhelst om vemsomhelst så länge det var sant.

Sådan är dock inte verkligheten.

☺️

[debatt]

En liten lustighet...

Längst uppe till höger på skärmen, bland aktuella ämnen, så stod det Var går gränsen för förtal av Valle.

Jag tänkte instinktivt, är inte det en kontradiktion?

😆

[Edith: Ja ba skoja, men det fattar du ju, du e inte dum, ser fram emot att få utbyta boktips framöver när de landat.]

Redigerat 9 juli 2010 av debatt

[Piccazzo]

Personligen anser jag att det vore bäst om man fick skriva vadsomhelst om vemsomhelst så länge det var sant.

Hur ska du bevisa att det DU säger är sant om den som du skriver om inte medger det.

Tycker man ska vara jävligt försiktig med vad man skriver om människor på internet eller i böcker.

Det finns även andra att tänka på än människan man skriver om tex deras familj och vänner , din egna familj och dina vänner.

Att skriva vadsomhelst om vemsomhelst är inte en bra ide enligt min åsikt.

Redigerat 10 juli 2010 av Piccazzo

[Valle]

Grattis kollega! Hur har du tänkt ge ut den? Förlag som nappat? Eget förlag? Egen utgivning? Blir inte det dyrt att ge ut själv i så fall?

Alla såna där små print-on-demand-ställen som dykt upp nu är ju hiskeligt dyra. Man kan inte gå med vinst i alla fall, som sådan författare. Har kollat på det och märkt att man måste ta runt hundringen för en limmad pocket för att täcka kostnaden.

Nej, fan, jag tror inte att min story är fängslande nog för att något förlag är berett att stå för kalaset. Jag ger ut eländet på mitt eget förlag (Valenzia Vision). Visst kan det tyckas vara dyrt; jag räknar med en sisådär 6000-7000 SEK (exkl. moms) i initiala kostnader. Jag tänker anlita POD-företag, då det är det enda för oss wanna-be-författare 😉 som gäller. De fixar skitgörat runtomkring som pliktexemplar, reggning av ISBN etc.

Det är dock för mig viktigt att poängtera att jag gör inte det här för att försöka bli någon bestsellerförfattare, utan bara av ren fåfänga av att kunna skryta med att ha "gett ut en bok". Jag vill bl.a. ge mina döttrar en liten story om hur "bad" deras pappa en gång var, hur allt gick till och vad som hände.

Hursomhelst, ett litet tips (till sign. debatt, om inte fler): Det finns faktiskt ett i princip gratis sätt att ge ut sin bok, och det är via Vulkan. Men så snart du vill vara med att "tycka" (om tryck, antal exemplar, format etc) så börjar det kosta — och då är Vulkan som vilket POD som helst. Men det är värt att kolla in.

[AnthonyS]

Jag måste hålla med Piccazzo. Vad är det som gör att just din version är "sann"? Sanningen behöver inte

vara ett problem, men om det i boken förekommer situationer där det är av någon som helst vikt vems version

som är sann och vad som egentligen hände borde du tänka till en extra gång. Finns det någon som helst poäng

med att namnge personer i boken i olika sammanhang, annat än för ditt eget höga nöjes skull?

När det gäller att skriva om andra bör man vara EXTREMT försiktig tycker jag. Har du kollat med personerna

i fråga om det är ok? Har du funderat på vad de innerst inne tycker om att få delar av sitt liv blottlagt

i en bok som de inte själva fått vara med och påverka? Det är en svår balansgång det där.

Jag har full förståelse för att man vill skriva sin egen variant av "Slash", "The Dirt" eller "Jag är Ozzy",

men till vilket pris? Visst är det kul att säga till sina döttrar att man gett ut en bok, men det är ju inte

lika kul att berätta att man gett ut en bok som gjorde flera människor ledsna, förbannade och besvikna.

Mitt tips: Fingera samtliga namn, plocka de delar av verkliga incidenter/personlighetsdrag som är till

glädje för de som ligger till grund för personerna i boken och fyll ut resten med sann Heavy-Metal-prosa!

Då blir den förmodligen också läsvärd för oss som inte var där 🙂

Och vad du gör, fingera allt som har med gamla flickvänner att göra 😉

[Valle]

Tack för intressant respons, AnthonyS!

Vad är det som gör att just din version är "sann"? Sanningen behöver inte vara ett problem, men om det i boken förekommer situationer där det är av någon som helst vikt vems version som är sann och vad som egentligen hände borde du tänka till en extra gång.

Min story är givetvis "sann" — jag skulle inte våga hitta på i just det här sammanhanget. Dessutom är det mesta av underlaget gamla "dagboks"-anteckningar, från vilka jag ignorerar "känslorna" och endast fokuserar på händelsen. Till detta ska nämnas att jag gjort en ganska så noga bakgrundsresearch när det gäller detaljer som kan tänkas vara "hotta".

Finns det någon som helst poäng med att namnge personer i boken i olika sammanhang, annat än för ditt eget höga nöjes skull?

Det är inte för mitt höga nöjes skull. Som jag sa ovan så kommer boken att innehålla bilder på huvud-/nyckelpersoner — och då är ju fingerade namn ganska så fjantiga, don't you think?

När det gäller att skriva om andra bör man vara EXTREMT försiktig tycker jag. Har du kollat med personerna i fråga om det är ok? Har du funderat på vad de innerst inne tycker om att få delar av sitt liv blottlagt i en bok som de inte själva fått vara med och påverka? Det är en svår balansgång det där.

Självklart har jag kollat med majoriteten av huvud-/nyckelpersoner. Eller snarare, jag har berättat om att jag vill berätta HELA storyn och att jag har för avsikt att trycka det i bokform tillgängligt för hela världen. Alla har reagerat positivt — men visst, vad som är "hela" storyn kanske varierar från person till person. Några av huvud-/nyckelpersonerna har jag däremot inte kunnat få tag på, och det beror på å ena sidan för att en konflikt ännu rasar (hos min motpart, alltså), å andra sidan för att jag inte vet var de finns att få tag på. I några fall har de dessvärre lämnat jordelivet.

Men fan... Man måste ju kunna skriva om "vad som hände" utan att behöva drabbas av det ena hotet/gnället efter det andra. Jag tror inte att man måste vara just "EXTREMT försiktig" med vad man skriver, men däremot lite taktisk. Om någon av "huvud-/nyckelpersonerna" i min berättelse skulle hänga upp sig på att jag t.ex. berättar om ett superblött backstage-party, som förutom många andra inbegriper huvud-/nyckelpersonen, så skulle jag inte se poängen med reaktionen. Varför? Jo, för att det ju för fan är hur uppenbart som helst att huvud-/nyckelpersonen måste ha varit med — även om jag inte nämnde hans/hennes person.

Mitt tips: Fingera samtliga namn, plocka de delar av verkliga incidenter/personlighetsdrag som är till glädje för de som ligger till grund för personerna i boken och fyll ut resten med sann Heavy-Metal-prosa! Då blir den förmodligen också läsvärd för oss som inte var där 🙂

Tack för tipset! Delvis ska jag ta till mig det. Men så är det det där med bilder...

[Pesek]

Gör så här för din egen skull:

De erfarenheter och händelser du vill skriva om, och som för dig är sanna(vi vet ju inte detta), baka in dem i en story istället. Skapa karaktärer i boken som bygger på de riktiga personerna och skapa även saker utifrån din fantasi och som passar i din bok. På så sätt hänger du inte ut någon och får även in de bitar som hela idén bygger på, plus att ingen heller kan åtala/anklaga dig för förtal. Personligen vill jag själv skriva någon gång i framtiden, och har redan ett antal färdiga berättelser som väntar på full editering. Men det får bli en annan dag. Lycka till!

[®offe]

Tack för tipset! Delvis ska jag ta till mig det. Men så är det det där med bilder...

Kan man inte lägga en svart ruta över ögonen, och göra bilderna ännu mer spännande på det sättet?

Äh, bara en tanke.

Du skrev också att du ska lägga känslorna åt sidan och hålla dig till fakta utifrån dagboksanteckningarna, men...vill man inte läsa om hur du kände då, när det hände. Om inte annat så förklarar dina känslor dina handlingar efteråt? Du har säkert koll på det här, men när du har så pass mycket bättre koll än läsaren vad som hände så kanske du missar vissa, för oss viktiga, pusselbitar.

Jag jobber en vecka till sedan har jag tid att korrläsa, jag är en jävel på stvavfel!

®

[Demonproducenten]

I övrigt (ett litet förtydligande till Demonproducenten och hans beundrare, Martin): anledningen till att jag i princip känner mig manad till att inte köra med fingerade namn på huvud- och nyckelpersoner är för att dessa med stor sannolikhet kommer att förekomma på bild i boken. För visst vore det väl lite väl fånigt om jag skrev ett påhittat namn under respektives bild. Det är trots allt en berättelse om ett Heavy Metal-bands tid "i livet" (då avsaknaden av illustrationer skulle vara rena idiotin), inte en självbiografi om fenomenet Valle 😉

Yes, fan!

mm förstår hur du tänker ur författarsynpunkt

men ur läsarsynpunkt är det egentligen också ointressant eftersom jag inte vet vem det är

så egentligen kan du skildra allt utan att avslöja specifika personer - som roffe förslog fram med pixelfejset

å andra sidan - vad är det för typ av "avslöjanden" som du tror det kan bli kontrovers kring?

det kanske inte alls är sånt som kan hamna under förtal

[Assar]

Antingen är du försiktig, tar bort allt som kan vara stötande, som tangerar brott eller som kan leda till negativa konsekvenser för dig eller någon annan. Resultatet bli antagligen helt ointressant för alla utom för en snäv krets av närmast sörjande. Du riskerar ingenting, men kommer heller inte bli läst. Alla nöjda - alla oberörda.

Eller så skiter du i rädslor och hänsyn, tar risker, namnger, dramatiserar, beskriver detaljerat och kanske broderar lite extra Då kommer resultatet antagligen bli betydligt mer intressant för en bredare krets, men du utsätter du dig också för större risk, både socialt och juridiskt. Å andra sidan kanske du blir läst. Kanske till och med en snackis i två veckor?

Fundera på vad du vill uppnå.

Framgång är inte riskfritt.

😉

[nattvaktaren]

Om du tar bort allt snask kommer ingen vilja läsa den. Kör så det ryker, jag köper ett ex. Lätt.

[debatt]

När det gäller skvallerpressen får man ju intrycket av att de skulle kunna åka på en anmälan om dagen, eller är det annorlunda regler som gäller när det kommer till kända personer? Ska de få utstå vadsomhelst?

Men för att återgå till boken istället. Om din ambition är att få ur dig en berättelse och inte att hämnas på något sätt så tycker jag att du kan använda påhittade namn rakt av som inte alls kan härledas till vad de egentligen heter. Skit i bilder och beskriv dem istället med ord. Som någon annan skrev, om inte personerna är kända för allmänheten är det ingen idé att ange deras riktiga namn för läsekretsen, de kan lika gärna vara mycket påhittade då. Tänk efter om det är en dokumentär eller en fiktiv berättelse.

Redigerat 12 juli 2010 av debatt

[Assar]

När det gäller skvallerpressen får man ju intrycket av att de skulle kunna åka på en anmälan om dagen, eller är det annorlunda regler som gäller när det kommer till kända personer? Ska de få utstå vadsomhelst?

Kända personer är kända därför att skvallerpressen skriver om dem. Symbios brukar motverka risk för anmälan.

[debatt]

Kända personer är kända därför att skvallerpressen skriver om dem. Symbios brukar motverka risk för anmälan.

Tänk dig att ingen förmiddagstidning hade skrivit om Carola, Kicki Danielsson eller Tomas Di Leva någonsin.

De hade däremot uppträtt på Allsång på Skansen och Melodifestivaler och annat.

Ta in - Reflektera - Andas.

[Valle]

Jag måste säga att jag är oerhört glad över alla tankar och tips ovan. Jag tar verkligen till mig av det ni säger och kommer givetvis att överväga det mesta.

Hmmm, pixlar och svarta rutor över ögonen... Jag vet inte. Min önskan är att få publicera en öppen och ärlig musikbiografisk berättelse. Att fingera namn och dölja/pixla ansikten får kanske min berättelse att framstå som alltför påhittad och falsk, vilket jag helst vill undvika. Sedan hör det ju lite till saken att jag skriver i första hand för min egen (fåfängas) skull. Några författares tips som jag har fått lyder att man inte bör skriva om vad man tror andra vill läsa om, eller vad man anser att andra minsann bör lära sig. Man bör skriva en bok som man helst hade velat läsa själv — och det är ungefär så det är tänkt i mitt fall. Om boken skulle vinna (positivt) gehör utanför min egen bekantskapskrets så skulle jag bli — förutom oerhört glad, så klart — mycket förvånad.

Re: Lägga känslorna åt sidan och hålla mig till fakta utifrån dagboksanteckningarna... Givetvis kommer läsaren förstå känslorna som bubblar inom personerna och som styr deras handlingar i berättelsen. Känslor kommer att skildras men jag kommer att vara rätt så försiktig. Jag vill undvika att mina dåtida känslor åter väcks till liv och så att säga färgar slutresultatet på ett felaktigt sätt; jag vill inte framstå som en gnällskit som hävdar att alla mina handlingar var de rätta och att alla andra hade det satt rejält om bakfoten. Även om jag faktiskt ibland framstår som en gnällskit som hävdar att alla mina handlingar är de rätta och att alla andra har det satt rejält om bakfoten.

Några smaskiga avslöjanden a la Jan Guillou strävar jag inte efter; om det blir några extraordinära avslöjanden så blir det förmodligen några om min egen person. De kontroverser som eventuellt skulle kunna uppstå, beror i så fall på ännu pågående konflikter (eller sådana konflikter som aldrig kom att klaras upp när det begav sig). Jag vågar gissa på att någon kommer att hänga upp sig mer på att jag faktiskt publicerar något som kanske borde "vila i frid" — snarare än på hur sanningsenligt innehåller är.

Jag vet inte riktigt var gränsen för förtal går när jag skriver om personer som inte ryms inom ramen för vad som kan anses vara av allmänintresse. Om jag t.e.x återger en händelse av hetaste laget som utspelar sig på en toalett, backstage efter ett gig, mellan mig och en tjej vars namn jag fingerar, då ser jag inga direkta problem. Men om jag berättar om hur en av nyckelpersonernas leverne ledde till negativa konsekvenser för bandet så kan jag få problem oavsett namnet är riktigt eller fingerat.

Jag funderar vidare... Förmodligen gör jag det svårare för mig än jag behöver.

[®offe]

Sluta fundera och börja skriva istället, det är ganska enkelt att ändra namn och bilder i efterhand. Börja med att skriva så som du tänkte från början, det är bäst för flowet.

Dessutom vill vi läsa första kapitlet, det tycker jag du kan bjuda på som en teaser

Tänk också på alla synpunkter du kommer att få om du lägger upp ett kapitel här, de flesta kommer att handla om något helt annat, några kommer att tycka att du är en idiot, men vem vet, en och annat vettigt idé kan slinka med också.

Koomigeen nu'rååå

[debatt]

Jaa... har du exempelvis Word kan du ju söka efter alla Magdalena i texten och byta ut namnet mot Jana.

[Valle]

Sluta fundera och börja skriva istället, det är ganska enkelt att ändra namn och bilder i efterhand.

har du exempelvis Word kan du ju söka efter alla Magdalena i texten och byta ut namnet mot Jana.

Jo då, visst är sök/ersätt ett bra verktyg. I mitt "textverktyg" kan jag dessutom använda s.k. Regular Expressions för än mer hippa sökningar/ersättningar — typ "\<([^ ]+)[ ]+\1" 😉

Re: "teaser" (utdrag för synpunkter/bedömning)... På sätt och vis låter det intressant, men för mig skulle det innebära rena katastrofen; jag skulle aldrig bli klar om jag hela tiden fick tips och råd på hur jag kunde förbättra innehållet. Men visst, varför inte? Eller inte. Jag får se. Fan.

Men du har en poäng där, Roffe — lika bra att köra igång (fast jag väntar i och för sig på mer, kompletterande underlag). Och när skiten är klar skickar jag korr-exet! Det var du som sa det! 😉

[debatt]

Du vet hur du ska skydda dina alster va?

[Valle]

Du vet hur du ska skydda dina alster va?

Menar du mot stöld/plagiat? Har inte hunnit fundera så långt, men jag antar att det där klassiska REK-tricket bör fungera.

Fast vem skulle vilja stjäla/plagiera "mitt" liv? 😉