Den ultimata klichén: att musiken tar slut

[Fierze]

Det enda jag känner till som är i en liknande filosofisk klass är låten "4:33" av John Cage, som bara består av absolut tystnad.

Det stycket börjar aldrig heller, inte hörbart i alla fall. Och ifall det upprepar sig är en definitionsfråga 🙂

[Jilius]

Nix, en HIT, klart mycket svårare och gläder fler! 🙂

Edit: att göra bra musik är i mitt tycke bra mkt svårare än att göra en framgångsrik hit, glädja andra är upp till dem själva 🙂

Redigerat 28 maj 2010 av Jilius

[XBERRC]

bump

Redigerat 19 oktober 2021 av XBERRC
bump

[Dingbats]

Högstadiefilosofin har hittat till forumet. Oh yes. 🙂

Du får gärna ta filosofin till en högre nivå! Det uppskattas.

[Dingbats]

Ett oändligt långt musikstycke kan aldrig ha en början 🙂

Klart det kan. Om det börjar idag och aldrig slutar så började det fortfarande idag. Man kan skapa en oändlig talserie som börjar på 0, och man kan skapa en som börjar på 400; båda är oändliga om de inte har någon övre gräns.

[ake]

Du får gärna ta filosofin till en högre nivå! Det uppskattas.

A monk asked Chimon, "Before the lotus blossom has emerged from the water, what is it?" Chimon said, "A lotus blossom." The monk pursued, "After it has come out of the water, what is it?" Chimon replied, "Lotus leaves."

🙂

[slejnard]

Underbar tråd och filosofi i sitt esse. Ett oskrivet kapitel för boken Liftarens guide till galaxen 😛 .

1. Tänk att livet är en låt om än mycket långsam.

2. Pausen kan vara när en generation går över till en annan.

3. Tempot 0,00000001 bpm

4. 42

[pikzel]

Du får gärna ta filosofin till en högre nivå! Det uppskattas.

Så gärna. Men det här är inte rätt tråd för det!

[Jilius]

Så gärna. Men det här är inte rätt tråd för det!

vad skulle vara rätt tråd om man får fråga?

[SadamJR]

Det enda jag känner till som är i en liknande filosofisk klass är låten "4:33" av John Cage, som bara består av absolut tystnad.

Det stycket börjar aldrig heller, inte hörbart i alla fall. Och ifall det upprepar sig är en definitionsfråga 😄

Den låten är ursprungligen skriven för piano, men finns även i ett orkesterarrangemang, som fö är betydligt längre.

[debatt]

Jag har tänkt på en grej. Den ultimata klichén inom all musik måste vara att den tar slut. Alla musikstycken som någonsin har framförts eller spelats in har ett slut. Hur originell och nyskapande man än är, så kommer man till den ofrånkomliga punkt där man tvingas göra det som redan gjorts av alla andra musiker, avsluta stycket. Det känns så... gjort.

Jag skulle vilja skapa ett musikstycke som inte har något slut. Det får heller inte upprepa sig, för att bara sätta på en oändlig loop är ju i praktiken detsamma som en början och ett slut, bara att det tas om och om igen. Det får inte heller finnas någon slump inblandad, utan stycket har en förutbestämd gång som är likadan varje gång. Det kan säkerligen lösas på flera sätt; det för mig mest uppenbara är någon form av rekursiv algoritm som samplar den senaste minuten och spelar upp den i förändrad form på något vis.

Jag skulle också vilja skapa ett musikstycke som aldrig börjar.

För att skapa diskussionsunderlag kan jag ju ställa frågan: Kan ni komma på några fler klichéer av samma magnitud?

Ett musikstycke som aldrig börjar skriver jag ideligen. Nu t.ex. när jag istället skriver dessa rader. Eller hur?!

Ett musikstycke som inte tar slut där slumpen inte är inblandad - hur hänger det samman med att sampla den senaste minuten och spela upp den i förändrad form? Är inte det slump? På ett sätt tror jag ju inte att slump existerar öht, men det är väl en annan filosofisk diskussion...

Jag tycker denna tråd och tankarna om detta är intressant.

Skulle man inte kunna göra en stycke där ljudet skapas av andra varelser "slumpmässigt" inom en åtminstone lång framtid (inget är ju för evigt), typ

i ett zoo? Men då kan man fråga sig var gränserna för komposition går! För då är det ju andra som "komponerar", dvs. alstrar ljuden...

😄

[Dingbats]

Ett musikstycke som inte tar slut där slumpen inte är inblandad - hur hänger det samman med att sampla den senaste minuten och spela upp den i förändrad form? Är inte det slump?

Inte om sättet den förändras på följer ett regelbundet mönster.

Skulle man inte kunna göra en stycke där ljudet skapas av andra varelser "slumpmässigt" inom en åtminstone lång framtid (inget är ju för evigt), typ

i ett zoo? Men då kan man fråga sig var gränserna för komposition går! För då är det ju andra som "komponerar", dvs. alstrar ljuden...

Jo, men det är ju lite en fegismetod. Då kan jag ju säga att alla ljud som alstras i universum (inklusive tystnad) är en del av ett långt musikstycke jag har skrivit.

[Strange Leaf]

Jag har tänkt på en grej. Den ultimata klichén inom all musik måste vara att den tar slut. Alla musikstycken som någonsin har framförts eller spelats in har ett slut.

jag måste bara nämna att den här tråden börjar med faktafel.

Det finns visst inspelade musikstycken som aldrig tar slut. En vinylskiva till exempel har möjligheten att pressas så att nålen aldrig släpper utan istället går sista varvet på plattan runt runt i all evighet. Med lite skicklighet går det att tajma in så att sista takten på en låt går runt runt i den cirkeln i evighet. Något som exempelvis Vinnie Vincent har gjort på en av sina soloplattor.

Så där föll det antagandet.

[Dingbats]

jag måste bara nämna att den här tråden börjar med faktafel.

Det finns visst inspelade musikstycken som aldrig tar slut. En vinylskiva till exempel har möjligheten att pressas så att nålen aldrig släpper utan istället går sista varvet på plattan runt runt i all evighet. Med lite skicklighet går det att tajma in så att sista takten på en låt går runt runt i den cirkeln i evighet. Något som exempelvis Vinnie Vincent har gjort på en av sina soloplattor.

Så där föll det antagandet.

Fast som jag skrev längre ner i inlägget så räknar jag inte loopar. Det ska vara ett musikstycke som fortsätter i all oändlighet men aldrig börjar om från början.

[Demonproducenten]

Jag skulle också vilja skapa ett musikstycke som aldrig börjar.

det är enkelt

det gör dom flesta som inte skriver musik varje dag

[Svure]

http://en.wikipedia.org/wiki/Shepard_tone

<- demonstration!

Skapa denna och du har ett stycke musik som aldrig slutar! Okej, det råkar vara en illusion men det är nog så nära du kan komma ☺️

[Krokodil]

Att musik börjar och slutar är en illusion. Ingenting, inte ens din och min existens, har ett början eller slut. Det är förvisso sant att det verkar så i kontexten av vårt begränsade perspektiv, men det är bara en förrädisk facett av den mer grundläggande sanningen.

[AnthonyS]

Att musik börjar och slutar är en illusion. Ingenting, inte ens din och min existens, har ett början eller slut. Det är förvisso sant att det verkar så i kontexten av vårt begränsade perspektiv, men det är bara en förrädisk facett av den mer grundläggande sanningen.

...som i själva verket är?

[Krokodil]

...som i själva verket är?

"Today, a young man on acid realized that all matter is merely energy condensed to a slow vibration – that we are all one consciousness experiencing itself subjectively. There's no such thing as death, life is only a dream, and we're the imagination of ourselves. Here's Tom with the weather."

"The world is like a ride in an amusement park, and when you choose to go on it you think it's real because that's how powerful our minds are. The ride goes up and down, around and around, it has thrills and chills, and it's very brightly colored, and it's very loud, and it's fun -- for a while. Many people have been on the ride a long time, and they begin to wonder, 'Hey, is this real, or is this just a ride?' And other people have remembered, and they come back to us and say, 'Hey, don't worry; don't be afraid, ever, because this is just a ride.' And we... kill those people."

- Bill Hicks

[AnthonyS]

"Today, a young man on acid realized that all matter is merely energy condensed to a slow vibration – that we are all one consciousness experiencing itself subjectively. There's no such thing as death, life is only a dream, and we're the imagination of ourselves. Here's Tom with the weather."

"The world is like a ride in an amusement park, and when you choose to go on it you think it's real because that's how powerful our minds are. The ride goes up and down, around and around, it has thrills and chills, and it's very brightly colored, and it's very loud, and it's fun -- for a while. Many people have been on the ride a long time, and they begin to wonder, 'Hey, is this real, or is this just a ride?' And other people have remembered, and they come back to us and say, 'Hey, don't worry; don't be afraid, ever, because this is just a ride.' And we... kill those people."

- Bill Hicks

"Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst. "

- Ernst Kirschsteiger

[Krokodil]

För att förtydliga så handlar det om kvantfysik. Jag är för ointelligent för att förstå det matematiska, men de vida och abstrakta koncepten är intressanta.

[AnthonyS]

Jo, jag misstänkte det. Det är så otroligt intressant, men ibland svårt att både ta till sig och att diskutera. Har läst en hel del av Stephen Hawking på sista tiden, något jag varmt kan rekommendera. Man får sig en tankeställare vad gäller tid, rum, tillvaron osv. Rekommenderas inte innan läggdags dock ☺️

[euripyd (oregistrerad)]

Musik som börjar från ingenstans eller slutar ingenstans: Scriabin: The Final Mystery (Preparation)...

Eller Scriabin: Piano Sonata no 7-10.

Eller Wagner Parsifal.

[Kungsgeten]

Jag kom att tänka på stycket Longplayer (skrivet av The Pogues banjospelare Jem Finer). Det håller på att spelas just nu, och har spelats i över 10 år redan. http://longplayer.org/

Om man föddes för 10 år sedan och framåt så kommer det där stycket alltså alltid att pågå, under hela ens livstid. Om inte någon annan lär en att det började innan man föddes så kommer man att uppfatta det som att det aldrig börjat? Låten upprepas först om 1000 år, och då lever man ju inte längre så ja...

Om man går ut i skogen och ser en person spela fiol, så vet man ju faktiskt inte om han har börjat någon gång (om man inte själv såg det). Antagligen började han, men man kan ju inte vara säker.

Finer har också gjort Score for a Hole in the Ground ( http://oddstrument.com/score-for-a-hole-in-the-ground/ ). Där har han typ "mickat upp" jorden. Den låten borde ju ha pågått iaf så länge som det regnat på jorden, bara att ingen mickat upp det förut?

[AnthonyS]

Jag kom att tänka på stycket Longplayer (skrivet av The Pogues banjospelare Jem Finer). Det håller på att spelas just nu, och har spelats i över 10 år redan. http://longplayer.org/

Om man föddes för 10 år sedan och framåt så kommer det där stycket alltså alltid att pågå, under hela ens livstid. Om inte någon annan lär en att det började innan man föddes så kommer man att uppfatta det som att det aldrig börjat? Låten upprepas först om 1000 år, och då lever man ju inte längre så ja...

Om man går ut i skogen och ser en person spela fiol, så vet man ju faktiskt inte om han har börjat någon gång (om man inte själv såg det). Antagligen började han, men man kan ju inte vara säker.

Finer har också gjort Score for a Hole in the Ground ( http://oddstrument.com/score-for-a-hole-in-the-ground/ ). Där har han typ "mickat upp" jorden. Den låten borde ju ha pågått iaf så länge som det regnat på jorden, bara att ingen mickat upp det förut?

Med samma logik har Mount Everest funnits för alltid. Eller solen. Skulle du säga att de har det?

[Kungsgeten]

I vanliga fall så hade jag svarat "Nej", men eftersom den här tråden är lite sådär äckligt filosofisk så är jag inte lika säker. Ingenting kan ju ha funnits för alltid, eller det låter ju konstigt iaf. Någon gång måste ju saker startat? Man får ju isf fundera på när solen och Mount Everest uppstod som begrepp och definition. Om man skulle utgå från att Big Bang är starten på allt, och eftersom Mount Everest och solen är en konsekvens av Big Bang (som allting annat isf) så borde ju det alltid ha existerat. Speciellt om man blandar in lite kaosteori och skit.

För att prata om mitt andra resonemang så ligger ju en stor tyngd i det att man intalar sig att man vet saker som man egentligen inte vet. Detta sker ju genom logik, fördomar, sånt man lärt sig, bondförnuft osv. Om man dock bortser från detta så är det ju just bara filosofi man kommer till. Om ingen talar om för en att Mount Everest inte alltid funnits, hur ska man veta det då?

[debatt]

Om ingen talar om för en att Mount Everest inte alltid funnits, hur ska man veta det då?

Du menar att om någon talar om för en att Mount Everest alltid har funnits, hur ska man veta att det är sant?

Redigerat 7 september 2010 av debatt

[AnthonyS]

I vanliga fall så hade jag svarat "Nej", men eftersom den här tråden är lite sådär äckligt filosofisk så är jag inte lika säker. Ingenting kan ju ha funnits för alltid, eller det låter ju konstigt iaf. Någon gång måste ju saker startat? Man får ju isf fundera på när solen och Mount Everest uppstod som begrepp och definition. Om man skulle utgå från att Big Bang är starten på allt, och eftersom Mount Everest och solen är en konsekvens av Big Bang (som allting annat isf) så borde ju det alltid ha existerat. Speciellt om man blandar in lite kaosteori och skit.

För att prata om mitt andra resonemang så ligger ju en stor tyngd i det att man intalar sig att man vet saker som man egentligen inte vet. Detta sker ju genom logik, fördomar, sånt man lärt sig, bondförnuft osv. Om man dock bortser från detta så är det ju just bara filosofi man kommer till. Om ingen talar om för en att Mount Everest inte alltid funnits, hur ska man veta det då?

Vart kommer "lite kaosteori" in i bilden? Jag skulle snarare säga att det handlar om logik, om grund och garant.

Men Mount Everest har en mätbar ålder, och det har musikstycket i ditt exempel också. Då kan de väl inte, hur man än vänder och vrider på det, ha funnits, eller är ämnad att finnas, för alltid?

[Kungsgeten]

Kaosteori kommer in iom att det finns en logisk väg till att något är som det är; ett nät av händelser som påverkat varandra.

För att citera sommarlovsmorgonprogrammet Tippen: "Ingenting försvinner, allt finns kvar!" 🙂

Om något kan ha funnits för alltid beror på vilken sanning man kör efter? Religiöst, vetenskapligt, personligt osv.

Jag vet inte vart frågan kommer ifrån, men "Om ett träd faller i en skog, och ingen hör det, låter det då?". Vissa hävdar att det inte gör det, eftersom ljud blir ljud först när det når en varelses trumhinnor. Alltså kan det ju inte funnits ljud innan det fanns några levande organismer med hörsel isf, och därmed heller inte musik (om musik måste ha ljud, vilket jag tycker). Eftersom det antagligen funnits någonting innan det fanns levande organismer, så lär ju ett stycke musik inte kunna ha hållt på för evigt. Det jag menade mest var att det hela beror på sanningar. Ur ett väldigt egocentriskt perspektiv t.ex. (universum startades när jag föddes, och kommer att upphöra när jag dör) så kan ju låtar hålla på för evigt, men då är ju för evigt definierat till den längd som är ens egen livslängd.

Personligen så tycker jag detta är en lite intressant diskussion, men musikmässigt så vet jag inte... Jag gillar klichéer och begränsningar ganska mycket, och en stor del av all musik är ju väldigt begränsad. Jag tycker det är skönt när låtar slutar, för jag gillar att lyssna på samma låt flera gånger och lära känna låten.

[pxm]

😆 ha,ha,ha-rolig tråd!!!!