Hur vill man att det ska låta då?

[Guitar Nilsson]

Hur vill man egentligen att en inspelning ska låta? Modernt eller vintage? Eller bägge delarna? Jag kan imponeras av nya cd där typ alla ljud är så tvärfeta och rena, och har alla frekvenser och bredd och tajthet. Men lyssnar jag sen på gamla Thin Lizzy där man inte ändrat nästan nånting i de ljud man spelat in så tycker jag det vinner i längden. Torrt och lite tråkiga inspelningar, man tänker inte alls på själva ljudtekniken, man tänker bara på hur de lirar. Det tycker jag oftast vinner i längden. Kanske inte jämt...

Många nya grejer som slagit rejält har väl haft ett nytt sound även inspelningstekniskt? Hur vågade de låta det låta annorlunda än den hit som slog dan innan?

Ni som växt upp med KISS, (och gillat deras musik) vilka skivor gillar ni ljudet mest på?

Kanske omöjligt att svara på, men hur vill man att det ska låta, och varför?

Redigerat 5 mars 2010 av Guitar Nilsson

[D200]

Hur vill man egentligen att en inspelning ska låta? Modernt eller vintage? Eller bägge delarna? Jag kan imponeras av nya cd där typ alla ljud är så tvärfeta och rena, och har alla frekvenser och bredd och tajthet. Men lyssnar jag sen på gamla Thin Lizzy där man inte ändrat nästan nånting i de ljud man spelat in så tycker jag det vinner i längden. Torrt och lite tråkiga inspelningar, man tänker inte alls på själva ljudtekniken, man tänker bara på hur de lirar. Det tycker jag oftast vinner i längden. Kanske inte jämt...

Många nya grejer som slagit rejält har väl haft ett nytt sound även inspelningstekniskt? Hur vågade de låta det låta annorlunda än den hit som slog dan innan?

Ni som växt upp med KISS, (och gillat deras musik) vilka skivor gillar ni ljudet mest på?

Kanske omöjligt att svara på, men hur vill man att det ska låta, och varför?

Beror det inte lite på VAD det är man spelar med?

Kan känna ibland när man kikar igenom Studios reportage om hur en låt är gjord och så med alla spår och effekter de lagt på tex, typ 2 olika kompressorer, reverb, EQ och chorus på virvelbotten typ??? *ironi*

Klart som fan att det mest låter bra men hur mycket mindre effekter skulle man kunna köra utan att man stänger av efter 20 sekunder?

Som att lyssna på folkmusik på midsommar eller så, man sitter framför dem, ute, inget reverb eller nånting och nog är det skönt ändå?

[Gilbert]

Men lyssnar jag sen på gamla Thin Lizzy där man inte ändrat nästan nånting i de ljud man spelat in så tycker jag det vinner i längden.

?

Hur vet du hur det råa inspelade materialet lät? De har nog pillat en hel del för att det ska låta som det gör.

[Guitar Nilsson]

?

Hur vet du hur det råa inspelade materialet lät? De har nog pillat en hel del för att det ska låta som det gör.

Väntade på en sån kommentar. Men nog låter det väldigt mycket som vanliga Marshallstärkare låter när man står framför dem. Det är kanske det som kräver ett stort pillande?

[SadamJR]

Tror att detta med hur det låter har fått för stor betydelse. För min del är det helt underordnat musikens kvalitet.

[Gilbert]

Tror att detta med hur det låter har fått för stor betydelse. För min del är det helt underordnat musikens kvalitet.

Så man ska inte lägga ned någon energi på att få det at låta så bra som möjligt då?

[Drake]

Tror att detta med hur det låter har fått för stor betydelse. För min del är det helt underordnat musikens kvalitet.

Det hör ihop, tycker jag. Val av ljud, nivåer, ackord, tempo, chorus på sången, dist på basen etc - det utgör tillsammans hela skapelsen. Åtminstone för mig. Jag har inget behov av att känna att "låten måste kunna framföra på akustisk gitarr...", som det brukar heta...

[Uozon]

Melodin är viktig för mig.

[Freddy]

Om jag fick thin lizzys plattor inspelade med inspelningstekniken av idag så skulle jag vara glad 🙂 Dock finns det helt klart en hel dos "charm" i det rena 70-tals soundet.

[Guitar Nilsson]

Så man ska inte lägga ned någon energi på att få det at låta så bra som möjligt då?

Hur låter det när det låter "så bra som möjligt"? Låter det annorlunda än på Lizzyplattorna?

[Hellpig]

Jag föredrar de klassiska 70-talsplattorna som de lät när de gavs ut, är ingen fan av remix/remastering. Det handlar inte så mycket så mycket om att vara bakåtsträvare utan mer att originalen är något av ett kulturellt avtryck från en tiden, hur det lät då. Det låter mer pretto än vad jag egentligen menar det...

Men jag tror att bakom det soundet som man har, Thin Lizzy inkluderat, så ligger det mer jobb än man kan tro. Du sgäer det lite själv; det låter precis som om man står framför en Marshallstack. Jodu, och hur lätt är det att fånga det soundet kan man fråga sig då? Med energi, tryck och ljud - inte så lätt alls. Jobbar man inte med det så blir det nog mer som de tidiga Motörheadplattorna, som oftast spelades in rätt upp och ner på några få dagar - rått och jävligt (och inget negativt om det, jag älskar de tidiga Motörheadplattorna...).

Jag strävar sällan efter att låta som de sjuttiotalsförebilder som jag faktiskt har men däremot kanske att försöka fånga känslan från mina favoriter. Som svar på din fråga om Kiss, jag tycker de lät bra upp till omkring soloplattorna sedan fick de ett allt tråkigare sound tills de hade gått över till att vara ett andra klassens Bon Jovi.

KISS - första plattan har ett extremt simpelt ljud och är förmodligen fångad ganska så live med vissa på/omlägg. Men några riktigt bra låtar och en energi som trots allt hörs genom produktion gör att jag lyssnar på den än idag.

Hotter than Hell - märkligt ljud som fått en hel del kritik men jag gillar soundet, det är udda och eget på ett personligt sätt.

Dressed to kill - mjäkigt producerad av Neil Bogart och det av de gamla albumen somjag gillar minst rent ljudmässigt. Men det ligger mer jobb bakom gitarrerna är man kan tro...

Alive! - hur mycket "fusk" det nu ligger bakom den här skivan så är det grym liveskiva ändå. 😛

Destroyer - en av mina favoriter och något av det bästa både bandet och Bob Ezrin åstadkommit, jag älskar hela ljudbilden här.

Rock and roll over - så avskalad och tufft rakt ut från stärkarnsound som det nästan kan bli.

Love Gun - lite mesigt trumljud men annars en rätt naturlig fortsättning på ovanstående.

[Guitar Nilsson]

Vettiga tankar... Men visst är det svårt att med ord beskriva vad man vill ha för ljud? Eller att ens veta det, eller ana det inne i skallen? Och olika tycker jag olika dar.

Hittade det här nyss på tuben, det liveljudet gav mig tupp-hud och gås-päls och stå-skinn. Vilken grym låt, vilka j-a lirare. Basspelet är kanon!

http://www.youtube.com/watch?v=0ojXKbYFnus...feature=related

Men skulle jag vilja ha sånt ljud i studion?

[axeman]

Hur det ska låta beror ju helt på vad det är för musik man ska göra. Det enda svaret är att det är bra att ha en tydlig idé innan man börjar producera. Sen kommer det ju inte bli så i slutändan, men en riktning... Det måste man ha.

[Dingbats]

Det är ju klart att låten måste vara bra för att det ska bli bra i slutändan. Jag har hört en hel del skivor som har jättehäftigt sound, men med rätt kasst låtmaterial, och det är ju inget man vill lyssna på mer än en gång. Men det betyder ju inte att man måste nöja sig med att spela in det som det låter när man spelar det i en replokal. Det kan bli jättebra så, men det kan bli så himla mycket mer kreativt och roligt att lyssna på om det händer lite mer i ljudbilden.

Själv föredrar jag alltid skivor som låter som en ny värld som man får kliva in i. Kan nämna It Was Hot, We Stayed in the Water av The Microphones till exempel.

[nattvaktaren]

Snackar vi Kiss så är det Destroyer och Ezrin som gäller för mig, liveplattorna kan man inte räkna tycker jag även om dom är klart bäst i sin genre, ever.

Dom tre första låter ju apa idag.

[Valle]

Jag hakar också på KISS-spåret:

KISS har enligt min mening aldrig haft en riktigt övertygande bra platta ljud-wise. Jag håller med Nattvaktaren om Destroyer/Ezrin, bra ljud, duktig producent. Men de två plattor som jag tycker har bäst ljud är Paul Stanleys och Ace Frehleys respektive soloplattor [1978] — Pauls en aning intressantare.

Hotter Than Hell [1974] däremot, är nog ett mått på hur det INTE bör låta.

[Guitar Nilsson]

Hur vill man att en virveltrumma ska låta? Man brukar väl säga att man ska komprimera den för att det ska bli mer tryck i den. Personligen tycker jag att nästan alla virvlar komprimerats för mycket, så de tappat den ursprungliga snärten. I stället för en hård smäll blir det lite grann ett utdraget klafs-pysande. Tänkte på detta nyss när jag hörde John Fogertys Deja vu (all over again). Fogerty är ljudpedant och Kenny Aronoff är en grym trummis. Likt förbannat låter det lite pappkartonger över trummorna. Tycker jag alltså.

http://open.spotify.com/track/3yDUReCPDBcORMcAv8iq7R

[Guitar Nilsson]

Hur vill man att en virveltrumma ska låta? Man brukar väl säga att man ska komprimera den för att det ska bli mer tryck i den. Personligen tycker jag att nästan alla virvlar komprimerats för mycket, så de tappat den ursprungliga snärten. I stället för en hård smäll blir det lite grann ett utdraget klafs-pysande. Tänkte på detta nyss när jag hörde John Fogertys Deja vu (all over again). Fogerty är ljudpedant och Kenny Aronoff är en grym trummis. Likt förbannat låter det lite pappkartonger över trummorna. Tycker jag alltså.

http://open.spotify.com/track/3yDUReCPDBcORMcAv8iq7R

Tycker de fick till virveln bättre på den gamla goda tiden:

http://open.spotify.com/track/10YJfs7PIcUWZ2c1w1h0r8

Fast inte perfekt där heller. Härligt skrammel, man vill öla direkt man hör detta.

Redigerat 11 mars 2010 av Guitar Nilsson

[Demonproducenten]

Snackar vi Kiss så är det Destroyer och Ezrin som gäller för mig, liveplattorna kan man inte räkna tycker jag även om dom är klart bäst i sin genre, ever.

Dom tre första låter ju apa idag.

håller med här även om kiss inte är några husgudar

destroyer håller än idag soundmässigt

det intressanta är att dom gick tillbaka till apsound efter den också

[Analogfreak (oregistrerad)]

Hur vill man att en virveltrumma ska låta? Man brukar väl säga att man ska komprimera den för att det ska bli mer tryck i den. Personligen tycker jag att nästan alla virvlar komprimerats för mycket, så de tappat den ursprungliga snärten. I stället för en hård smäll blir det lite grann ett utdraget klafs-pysande. Tänkte på detta nyss när jag hörde John Fogertys Deja vu (all over again). Fogerty är ljudpedant och Kenny Aronoff är en grym trummis. Likt förbannat låter det lite pappkartonger över trummorna. Tycker jag alltså.

http://open.spotify.com/track/3yDUReCPDBcORMcAv8iq7R

Man måste komprimera hårt för att få fram smällen.

[aROCKER]

Hur vill man egentligen att en inspelning ska låta? Modernt eller vintage? Eller bägge delarna? Jag kan imponeras av nya cd där typ alla ljud är så tvärfeta och rena, och har alla frekvenser och bredd och tajthet. Men lyssnar jag sen på gamla Thin Lizzy där man inte ändrat nästan nånting i de ljud man spelat in så tycker jag det vinner i längden. Torrt och lite tråkiga inspelningar, man tänker inte alls på själva ljudtekniken, man tänker bara på hur de lirar. Det tycker jag oftast vinner i längden. Kanske inte jämt...

Många nya grejer som slagit rejält har väl haft ett nytt sound även inspelningstekniskt? Hur vågade de låta det låta annorlunda än den hit som slog dan innan?

Ni som växt upp med KISS, (och gillat deras musik) vilka skivor gillar ni ljudet mest på?

Kanske omöjligt att svara på, men hur vill man att det ska låta, och varför?

Orkar inte gå igenom hela tråden...men för att svara på din fråga så ska det låta som på KISS "Dressed to kill", där hör man dom akustiska gitarrerna , boogiepianot mm!

Eller som en bra större produktion: City Boy "The day the earth caught fire" eller SWEET "Sweet Fanny Adams"

Thin Lizzy´s alla plattor i princip är ju döläckra...även Nazareth, Supertramp mm...listan kan göras lång!

Alice Cooper´s "Killer" är ju härlig också kom jag på.

Pink Floyd "Dark side of the moon"...stoppa mig någon! 🙂🙂😄

[pikzel]

För mig finns det inte ett definitivt svar på frågan hur man vill att det ska låta, det varierar helt enkelt från fall till fall.

Ena stunden kan jag vilja ha en "ren", gammal inspelning där fullt fokus ligger på de som spelar, inte på producenten/ljudteknikern. Då kan jag kasta ur mig floskler som "det här är riktig musik!" och annat lika pinsamt.

I en annan stund kan jag bli imponerad av ett riktigt maffigt ljud, där varenda frekvens är utnyttjad till fullo, där jag blir imponerad, kanske inte av hur de spelar, men, av hur genomarbetat det låter. Det här är inte stundens ingivelse, det här är sann ingenjörskonst.

Samma sak gäller andra saker. Viss musik älskar jag på grund av dess geniala melodier, då spelar det ingen roll om det är en gitarr eller ett Nintendo som spelar dem. Annan musik älskar jag för att den är så aggressiv, så lugn, eller har så tänkvärd text.

Vad leder det fram till för svar, för mig? Jo, att det inte finns ett svar på hur en virveltrumma ska låta. Om den ska spelas i en dödsmetallåt kanske den behöver en maxad kompressor, men är det indie så får den inte låta för professionell, då försvinner "äktheten".

Vad är syftet med din musik? Vill du att folk ska känna "wow, det här är helt unikt!", eller "det här låter precis som om jag satt i Hendrix replokal och lyssnade"? Som du förstår är det, förmodligen, inte alls samma sound.