Din inställning till att låna/inspireras?

[mmikael]

Jag har alltid undrat över hur andra som gör musik är. Jag har förstått att det är lika mycket skitsnack inom musikervärlden som bland idrottskillar som överdriver sina resultat/prestationer. Noel i Oasis kommer jag ihåg sa nånting om att det var så otroligt lätt att skriva låtar och den dag det skulle bli lite svårt så skulle han lägga ner.

Jag vet inte om jag tror på det lika mycket idag, men struntsamma. Jag undrar helt enkelt om du t.ex. kan "take pride" i en låt du gjort om du t.ex. baserade den på en snodd basslinga och kanske oavsett om du arbetat så mycket att man inte ens hör det längre.

Jag perosnligen har en inställning att så länge jag inte medvetet vet vad jag inspireras av, så spelar det ingen roll, men jag gör aldrig låtar genom att börja leka med någon annans melodi, jag snor inte en accordföljd även om jag låter något annat spela den osv. Men jag har börjat undra om det inte är nån sorts överdrivet förhållingsätt då jag precis gjorde en låt som började med att jag lekte med någon annans basgång. Man hör ju inte att det, basgången har arebtats om och är numer en melodislinga som knappt finns med i låten längre. Och vad är då grejen tänker jag med att jag aktivt och medvetet byggde låten kring det.

Ja du fattar säkert, vad säger du?

[Glaskatten (oregistrerad)]

Noel i Oasis kommer jag ihåg sa nånting om att det var så otroligt lätt att skriva låtar och den dag det skulle bli lite svårt så skulle han lägga ner.

Ja Noel har aldrig varit buskablyg när det gäller att sno andras låtar. De snodde ju en stor del till Whatever från en the Rutles låt (som i sin tur var en Beatles pastisch) och fick betala eftersom stölden var så uppenbar. De har även anklagats för att ha lånat av Cliff Richard http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/oasis...gen_1839763.svd Så att skriva "egna" låtar genom att skriva om andras låtar är nog ganska lätt....

[mmikael]

Okej det visste jag inte, men kul 😄 men du svarade inte på frågan! 😄😲

För mig är musik liksom, det är som en energi, jag kan inte riktigt förklara det, men jag förstår ofta vilka toner en låt ska fortsätta i, även om det är första gången jag hör den. Jag kan liksom gnola med direkt på nåt sätt. Det är som att låtar är som olika sorters skepnader och vinklingar av en sorts ram. jag kan inget musikteori överhuvudtaget, vet inte ens vad accorden heter, men jag upplever det så här. som om det finns olika sorters recept, saker som är väldigt svårt att blanda och naturliga vägar för tonföljder.

Jag skulle t.ex. ganska lätt kunna ta 5 poplåtar och sen ta delar ur dom och sätta ihop till en helt ny låt so bestod av alla dom andra låtarna. Har aldrig gjort det men det känns som det. Men om jag har en vibe skriver en låt och den är helt egen och sen kommer jag på en asfet melodi som man kan lägga och så visar det sig vara någon annans melodi, kommer man på medan man ska ta ut den, då dör intresset för den låten, även om ingen annan skulle ha hört det i efterhand att dom utgick från samma recept.

Jag undrar alltså om jag är för hård mot mig själv vad gäller vad som kan kallas eget, jag skulle säkert kunna skriva mycket mycket bättre låtar redan idag om jag bara aktivt skulle låta mig inspireras. om ni fattar vad jag menar, nu snackar jag inte om att ta någons melodier, men man kan ju också t.ex. ta en annan låts känsla, vilket jag alltså inte heller tycker om. det måste "komma helt ur mig" om jag ska kunna känna stolthet för det. även om det säkert är lika taget fast undermedvetet. Ingen skrev ju t.ex. reggae på medeltiden, så hur egna är skapare t.ex. egentligen..

[Glaskatten (oregistrerad)]

Okej det visste jag inte, men kul 😄 men du svarade inte på frågan! 😄😲

Jag tycker det är OK att inspireras av andras låtar sound och harmonier men börjar ens låtar låta som uppenbara stölder så ska man nog ta en annan väg för att hitta den perfekta låten.

Svenska låttjuvar som Kent, Gessle, Orup och Scocco borde faktiskt skämmas för vissa av deras alltför många uppenbara stölder...

[Hermholtz]

Det är ett djupt ämne, själv ser jag det som att allt bygger på kombinationer av olika typer som resulterar i nya ting. någon kom på spiken och det resulterade i att hammaren kom till.

Och när man kunde spika så kombinerade någon spiken + hammaren + trä och det blev ett bord. Tror mycket blir till så, även i musikvärlden.

Speciellt i bandkombinationer där man kanske måste utgå ifrån en gemensam genre för att ha något mål och sedan blanda det med sin egna konstnärliga anda 😲 .

Läste precis en kurs som heter musikproduktion med ett musikhistoriskt inslag, och där märker man hur alla stora genombrott i musiken faktiskt i slutändan alltid bygger på andra genrer eller musikaliska intryck av olika slag.

Jag har alltid undrat över hur andra som gör musik är. Jag har förstått att det är lika mycket skitsnack inom musikervärlden som bland idrottskillar som överdriver sina resultat/prestationer. Noel i Oasis kommer jag ihåg sa nånting om att det var så otroligt lätt att skriva låtar och den dag det skulle bli lite svårt så skulle han lägga ner.

Jag vet inte om jag tror på det lika mycket idag, men struntsamma. Jag undrar helt enkelt om du t.ex. kan "take pride" i en låt du gjort om du t.ex. baserade den på en snodd basslinga och kanske oavsett om du arbetat så mycket att man inte ens hör det längre.

Jag perosnligen har en inställning att så länge jag inte medvetet vet vad jag inspireras av, så spelar det ingen roll, men jag gör aldrig låtar genom att börja leka med någon annans melodi, jag snor inte en accordföljd även om jag låter något annat spela den osv. Men jag har börjat undra om det inte är nån sorts överdrivet förhållingsätt då jag precis gjorde en låt som började med att jag lekte med någon annans basgång. Man hör ju inte att det, basgången har arebtats om och är numer en melodislinga som knappt finns med i låten längre. Och vad är då grejen tänker jag med att jag aktivt och medvetet byggde låten kring det.

Ja du fattar säkert, vad säger du?

[Valle]

Jag undrar helt enkelt om du t.ex. kan "take pride" i en låt du gjort om du t.ex. baserade den på en snodd basslinga och kanske oavsett om du arbetat så mycket att man inte ens hör det längre.

Självklart! Amatören kopierar, konstnären stjäl... Fast egentligen, jag inspireras och influeras snarare än att jag stjäl. Jag vågar påstå att alla som skriver musik påverkas av sina förebilder, medvetet eller omedvetet. Den som tror sig komma med något aldrig så unikt får nog komma ner på jorden.

men jag gör aldrig låtar genom att börja leka med någon annans melodi, jag snor inte en accordföljd även om jag låter något annat spela den osv.

Jo, det är precis vad du gör. Du vet bara inte om det.

[nattvaktaren]

Jag snor hela tiden. Som lyssnare är jag helt ointresserad av processen, jag bryr mig bara om resultatet. Om Peter Pettersson kom på basgången i min favoritlåt eller om han snott den från Jan Jansson är mig likgiltigt, och jag tror att de flesta tänker likadant.

Att musiker i allmänhet är tillräckligt mongoloida för att bedöma och uppskatta musik efter hur den uppstått snarare än hur den låter är väl känt, men inget att bry sig om.

[Lee]

.....jag snor inte en accordföljd även om jag låter något annat spela den osv.

Yeah, right! 😮

[Carle]

Jag lånar också här och där. Men jag lånar dock mest sound eller arrangemang snarare än melodier. Ofta när jag hör en låt jag gillar, tar jag ut ackordsgången men sen hittar jag något ackord som jag kanske tyckte passade bättre på något ställe och sen börjar jag laborera med det tills jag har en egen låt.

[Dingbats]

Ingen skapar ju i ett vakuum. All musik som finns är ett enda stort nystan av inspiration i alla riktningar. Jag tycker det är en onödig begränsning att av princip bestämma att man inte får utgå från något tidigare verk när man skapar ett nytt. Det är för mig en del av det roliga och fascinerande med musik, att man kan experimentera med att variera olika teman, ackordföljder, sound med mera, och ur det skapa något nytt, oavsett vem som "ursprungligen" pusslade ihop det man utgår ifrån. Det känns tydligare då att man är en del av något mycket större, den samlade kulturen som ackumulerats genom historien.

Att sitta och plinka på en gitarr och tro att man skapar något unikt på helt egen hand känns både tråkigt och dödfött. Alla som skapar skapar tillsammans, vare sig de vill eller inte. Lika bra då att ta till vara på det och göra det fullt ut.

[JohnRick]

Lyssna mer på Zappa.

[Carle]

Tycker Dingbats sa det bra. Jag brukar säga så här när folk påpekar att soundet i det jag gör ofta låter Håkan Hellströmskt eller Broder Danielskt:

Varför skall jag ljuga med vem jag är bara för att någon redan talat min sanning?

[aROCKER]

Jag älskar att försöka planka ett produktionssätt eller artist, hur dom oftasT bygger upp sina låtar etc.

Men jag stjäler inte medvetet ackordsföljder mm.

Desto jobbigare är ju när man lirar upp nåt som man tycker känns bra och sedan kommer nån och säger att:

-Fan, det där är ju nästan riffet i Alice Cooper´s "Go to hell"!

Då visar det sig att man var lite för påverkad undermedvetet.

Sedan kommer ett annat fenomen som finns härute också och det är att, vet man att det är en glad amatör som gjort låten...då jävlar analyseras texten sönder och samman och även hur otydligt den hörs och panoreringar/mixningar som lutar mm.

Vilket känns tragikomiskt med tanke på att samma analys uppstår inte när man inte säger nåt utan blandra in sina låtar i en mixCD eller dylikt.

Redigerat 1 mars 2010 av aROCKER

[Wonko]

Jag skrev låtar med en sångare ett tag, men var tvungen att sluta för jag hade svårt att stå ut.

Han var så inne på att det skulle vara unikt, så ackordsföljderna gick aldrig i någon som helst skala och repetitioner gjordes i princip aldrig. Dessutom var det så att jag hade tur om 2 takter efter varandra var lika långa. Han tog gärna bort ett eller ett halvt slag för att det skulle passa sångmelodin.

Jag lärde mig aldrig låtarna utan fick alltid ha noter framför mig för att komma ihåg hur man spelade.

På det blev det inga bra låtar heller.

[laxlaxlax]

Tycker Dingbats sa det bra. Jag brukar säga så här när folk påpekar att soundet i det jag gör ofta låter Håkan Hellströmskt eller Broder Danielskt:

Varför skall jag ljuga med vem jag är bara för att någon redan talat min sanning?

Carle, kan du inte vara en procent mer pretentiös?

Eller nä förresten.. det kan du nog inte. Du har nog nått gränsen.

[Carle]

Ja visst är jag kanske det. Men om inte jag tar det jag gör på allvar, hur skall då någon annan kunna göra det?

Redigerat 1 mars 2010 av Carle

[laxlaxlax]

Ja visst är jag kanske det. Men om inte jag tar det jag gör på allvar, hur skall då någon annan kunna göra det?

Det handlar om mer saker än att mena allvar: Det är skitsamma vad du säger om du inte säger det på rätt sätt. Och då får du trovärdighet. Lär dig sättet och säg rätt saker.

Redigerat 1 mars 2010 av laxlaxlax

[Carle]

Att göra det på sitt eget och ärligt sätt är väl alltid det rätta? Och med eget menar jag inte att man är ensam om just det uttrycksättet utan att man inte konstlar till det bara för att vara orginell. Sen är det upp till den eskilda individen att bedömma ifall det låtar bra men det som jag ser som huvudsaken när jag gör en låt är att jag gör något jag själv diggar och kan stå för. Och när man visar upp en viss sorts ärlighet med musiken brukar det oftast gå hem hos andra. Hade jag däremot själv tvivlat på min musik hade nog andra också gjort det.

[laxlaxlax]

Att göra det på sitt eget och ärligt sätt är väl alltid det rätta? Och med eget menar jag inte att man är ensam om just det uttrycksättet utan att man inte konstlar till det bara för att vara orginell. Sen är det upp till den eskilda individen att bedömma ifall det låtar bra men det som jag ser som huvudsaken när jag gör en låt är att jag gör något jag själv diggar och kan stå för. Och när man visar upp en viss sorts ärlighet med musiken brukar det oftast gå hem hos andra. Hade jag däremot själv tvivlat på min musik hade nog andra också gjort det.

Jaja, allt det där stämmer.

Men det finns fler saker som är viktigt också.

[Valfrid]

Det som lånas måste alltid någon gång lämnas tillbaka.

Om du stjäl något, och gör det ninjastyle, så är det ditt. 😉

Alla kopierar, det är så vi lär oss. Vi härmas och apar efter. Mor är rar, far ror. I början är det bara bleka, pinsamma kopior. Men det är bara början; sedan börjar man få en djupare förståelse för materialet, och kan skapa vidare med det.

Ja, det är ett problem om hela låten är en blek kopia. Men att ett riff låter lite som AC/DC, Metallica, whatever. Ja, då blir det bajsnödigt och man vågar inte ha kul och ingen vågar öppna käften och så blir det ingen musik.

[Carle]

Jaja, allt det där stämmer.

Men det finns fler saker som är viktigt också.

Absolut. Det jag menar är bara att en bra låt kan bli dålig om man hör att det låter konstlat och en dålig låt kan vägas upp av att man hör hur mycket artisten menar det.

[mmikael]

Det här tycker jag till 30 procent bygger på disneys havet är djupt, havet är djupt, nere på botten där är allt toppen havet är djupt, lyssna på sången 🙂

Redigerat 4 mars 2010 av mmikael

[mmikael]

Självklart! Amatören kopierar, konstnären stjäl... Fast egentligen, jag inspireras och influeras snarare än att jag stjäl. Jag vågar påstå att alla som skriver musik påverkas av sina förebilder, medvetet eller omedvetet. Den som tror sig komma med något aldrig så unikt får nog komma ner på jorden.

Jo, det är precis vad du gör. Du vet bara inte om det.

Jo, men det sa jag ju 🙂 Jag menade medvetet. Jag tror att jag skulle skriva bätrte melodier om jag spelade fram dom över fler grundaccord, man kanske borde köra fler accord och i lägre takt så blir ens melodier mindre poppiga kanske, man styrs ju av grundaccorden så mycket tänker jag, kan tänka mig att melodierna lätt blir längre om det är fler grundaccord.

[KillwithSkill]

Återkommer...

Redigerat 4 mars 2010 av KillwithSkill

[Pesek]

Vi inspireras och lånar hela tiden både medvetet och omedvetet. Vi suger in så mycket information när vi inte tänker på det att det inte ens går att diskutera som en moralfråga 🙂

Så länge inspirationen gynnas och det görs något kreativt kring det då finns det ingen anledning att se det som något negativt. Sen att medvetet sno något rakt av är en annan fråga. Jag har själv upptäckt att en del låtar jag jobbat med helt plötsligt övergår till någon gammal favorit, då blir det en drag 'n' drop i papperskorgen direkt. That's life 🙂

[KillwithSkill]

Torka färg..

Redigerat 6 mars 2010 av KillwithSkill

[KillwithSkill]

Öh...

Redigerat 6 mars 2010 av KillwithSkill

[stoferb (oregistrerad)]

Jag ser inget problem med att låna bara det görs snyggt och diskret. Om man sedan verkligen lagt ned lite jobb på det man gör så är det ganska troligt att den där basslingan man lånade från början inte alls låter som originalet heller. Så är det för mig iallafall. Och dessutom är det otroligt mycket som när det kommer till kritan redan är allmängods, typiska kadenser, riff och basslingor och rytmer o.s.v. Varför skulle man inte få använda sig av sådant som finns i praktiskt taget varannan låt? Vissa ackordföljder, riff och skalor e.t.c. ger vissa associationer, och om man vill väcka dom accosiationerna så använder man sig helt enkelt av de medel som står till buds. Om du vill rappa en 'nyhetssänding' så kan du t.ex. låna en bit ur den där lilla signaturmelodin dom brukar ha före nyhetssändingarna på TV.

[detune]

Kan man ens skriva en låt som inte är inspirerat från någonting man hört i musikväg?

[Troppus]

Anledningen till att man vill låna är att man inte vet om man vågar skapa något nytt eller att man vill skapa några liknande verk som kan spelas på samma klubb eller arena som de andra favoritartisterna.

En barägare eller konsertarrangör är oftast i första hand intresserad av låtar som är medryckande som leder till en jublande publik, framför något nytt och sensationellt.